”Lasse-Maja, en stortjuv i kvinnokläder” lyder rubriken i Stockholms Dagblad från 1922

Gammelbo har gjort sig känt på grund av att Lasse-Maja (född Lars Molin), utförde ett antal av sina brott på Gammelbo bruksherrgård. Han föddes nämligen inte långt härifrån. I Carl Sahlins bergshistoriska samling ingår även skriften Den beryktade Lasse-Majas äfventyr. Efter nyare upptäckter och anteckningar om denne stortjufs märkvärdiga stölder, äfvensom hans många äfventyr, såväl i karlkläder, som förklädd till qvinna, under hvilken förklädnad han utförde många djerfva puts med både herrar och damer. Häri förekommer Gammelbo bruk på flera sidor.

En vagn från Gammelbo skänktes till Nordiska museet

Gammelbo bruksherrgård 1929

Förutom ägarna av bruken, får även arbetarna utrymme i arkivmaterialet

Den här bilden visar Mästersmeden Hans Forsberg (1815-1883). Som framgår av Carl Sahlins egna anteckningar, blev två av Hans söner smidesmästare efter honom.

Förekomsten av kvinnor i arkivmaterialet är få i jämförelse med männen

Det finns många exempel på kvinnliga brukspatroner genom historien. Många av dem var änkor som tog över driften efter sina män. Ibland syns kvinnor i arkivmaterialet som aktiva i verksamheten kring bruken. Här är ett privilegiebrev utfärdat av Bergskollegium åt fru Greta Tilas att öka smidet vid Gammelbo 1744.

Det hände ibland att bruksägare lät beställa ostindiskt porslin med brukets järnstämpel på

Detlof Heijkenskjöld (1707-1775) beställde en sådan servis från Kina. Porslinet ansågs tillhöra bruket och kom att ingå vid försäljning av detta ännu så sent som vid 1800-talets slut. När Carl Sahlin samlade in material om bruket, tillhörde servisen Carl Heijkenskjöld. Bland de pjäser som ännu fanns kvar var den bål som bilden visar. Bålen är 122 mm hög och 290 mm i diameter vid den övre kanten.

Carl Sahlin var intresserad av nästan allt som hade en koppling till bruken som han registrerade

En del äldre handlingar skänktes till honom av bruksarkiven han besökte. Här är handlingar från Laxå bruksarkiv rörande Hammarskattejämkning i Gammelbo från 1695.

Arvstvister mellan de två grenarna av släkten Heijke kom att pågå under en tid kring 1700-talets mitt

Flera rättegångar senare, avgjordes tvisten av Kungen 1762. Halva egendomen fick Brukspatron Daniel Heijkes barn överta, medan den andra halvan gick till Bergsrådet Detlof Heijkenskjöld. Den yngste av bröderna, Carl Heijkes barn, blev arvlösa. Bilden visar brukets ägare i kronologisk följd fram till och med 1929.

Den 9 november 1775 godkände Bergskollegium att en speciell stämpel på det Heijkenskjöldska smidet fick börja användas

Monogrammet står för Detlof Heijkenskjöld, Fanthyttan.

Bland arkivmaterialet rörande just Gammelbo finns flertalet handmålade kartor från 1600- och 1700-talet

Den här kartan över området är daterad 1695.