DälDALUS


D Ai D A L U S
TEKNISKA museets årsbok
19 3 1
ekniska Museet / Ingeniörsvetenskapsakademien
S tOCKHOLM 1931
*

Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll.
Vid återgivande av text eller bilder angives såsom källa: Dxdalus 1931.
Tryckt hos
NORDISK ROTOGRAVYR
Stockholm 1931

TEKNISKA museets ÅRSBOK
T \r
ekniska Museets årsbok, som nu i denna utvidgade form föreligger
för första gången, är avsedd att utgöra en föreningslänk mellan museet °ch alla de personer, industriföretag, institutioner och korporationer,
s°m på ett eller annat sätt lämna bidrag i form av gåvor till samling-
arna, penningbidrag till museets drift och större donationer till museets fonder samt alla, som genom medlemskap i Föreningen Tekniska
Museet ävenledes aktivt medverka till museets fromma. I årsboken ffftnas för den skull redogörelser för de resultat, som under det gångna
arbetsåret vunnits, de föremål, som kunnat förvärvas och de arbeten,
*
SOrn utförts. Det är museets förhoppning, att denna bok skall öka
Stresset för museets verksamhet och för dess framtida utveckling samt sPrida kunskap om museet i vidare kretsar i vårt land. Årsbokens
uPPgift är även att skänka möjlighet till publicering av uppsatser inom
^geniörskonstens och industriens historia, ej minst på grundval av i rriUseet befintligt material. I anslutning härtill komma även nutida andelser och framsteg på det tekniska området att uppmärksammas
5
*


ct ^irc av det stora konsthjulet vid Lomherget, Grängesbergs
*nvor. Itt kvarstående minnesmärke från den tid, dåvatten-
aJten var den viktigaste energikällan. 7

L HYPERBOREUS.
MAtHkMA/7iTa od) RHrSICALIfia »rfae
r jl, Aj|
aj:
1716:
^Ct7 Addl. Pollhcimer Oc()
gov
©om
I
M rh
in
nH’e ^incife 1
(Kifiva giovöt
Dd)
9?u fit) efter annan til alnten m;tfö letnna.
dalus en auras carpit, ridetqve fuperne Quos (ibi Rex Minos ftruxic in orbe dolos.
Auras yirtc tua (ic tu, mi Dacdale! carpe, Atqve dolos nde quos Tibi turba flruet»
^rfdljcé «f Sofforavcit.
åf.-
JA
i. 0> \
/ y/
U ?) © 2t 2 5t/
oet) Upfala Acadomi® l33o((,
(;oiS Jtongt.
JOHAN. HENK. WERNER 17.6.
Titelsidan till vårt lands första periodiska tekniska skrift.
Exemplaret i Sjögrens-Bibliotekct, Ingeniörsvetenskaps­ akademien.

DälDALUS
en grekiska sagans Daidalos, på latin Daedalus, ock hans son Ikaros, vilka med tillhjälp av vingar flydde från kung Minos fängel-
se> ha sedan århundraden stått som symboler för uppfinningsrikedom
°ch snille. Men medan Ikaros i ungdomligt övermod svingade sig på
sma vingar så högt, att solen smälte det vax, varmed de voro fästa
Pu hans rygg, höll sig den mera erfarne Dcedalus på lagom höjd och
visade att »MEDIO TUTISS1MUS IBIS», att medelvägen är tryg-
gast. Så blev redan för länge sedan Dadalus den förste ingeniören
0ch det är ej ägnat att förvåna, att hans namn återfinnes på titelbla- dct till den första vetenskapliga tidskrift, som utgivits i vårt land.
förslag av Emanuel Swedenborg och under hans ledning trycktes 0ch utgavs under åren iyi6—18 inalles sex häften av »DAEDALUS tirPERBOREUS Eller Några Nya MATHEMATISKA och PHY-
SlCALISKA Försök och Anmerckningar För åhr iyi6: Som Wel-
borne Herr Assess. Pollheimer Och Andre Sinrike I Sverige hafwa
%
Zlordt Och Nu tid efter annan til almen nytto lemna». Christopher
P°lhems och Emanuel Swedenborgs namn äro sålunda båda knutna
tlll var första lärda tidskrift tillika vår första tekniska periodiska
s rift. I den behandlas en del av Polhems märkligare inventioner °ch andra av honom uppställda problem, och bland mycket annat
••
aven det av Swedenborg gjorda utkastet till en flygmaskin, märklig Satillvida, att den torde vara den första i världen projekterade ap­
parat för flygning med bärande icke rörliga vingar. Det finnes a^Utsa ett ytterligare samband mellan sagans Dadalus och tidskriften
^ncd samma namn.
11

Dcedalus
12
Att ånyo upptaga det namn, som burits av var äldsta tekniska
tidskrift, må icke anses förmätet. Det har skett för att framhäva och betona, att ett samband består mellan nutida ingeniörsvetenskap i dess grundläror och tillämpningar å ena sidan och forna dagars tek­ nik å den andra. Det är Tekniska Museets uppgift, att såväl med sina samlingar som med denna årsbok på olika sätt åskådliggöra det­ ta samband, ofta under framhållande av de märkliga insatser vårt lands många stormän på de tekniska och industriella arbetsområdena åstadkommit eller nu frambringa. Och detta omnämnande av sven­ ska föregångsmän kommer att ske med en underförstådd erinran, att deras väg genom arbete till kunskap och oförgätligt rykte samt till fosterlandets gagn alltid står öppen för varje svensk.
ÅRSBOKENS REDAKTIONSKOMMITTÉ:
E. H U B EN DICK RICHARD SMEDBERG TORSTEN ALTHIN CARL-TH. THÅBERG

tekniska museet under ÄR 1930

Tekniska Museet år 1930
Samarbetsdelega- tionen.
Som styrelse för Tekniska Museet fungerar den år 1923 på inbju­
dan av Ingeniörsvetenskapsakademien bildade Samarbetsdelegatio- nen för Tekniska Museet, bestående av representanter för Ingeniörs­ vetenskapsakademien, Svenska Teknologföreningen, Sveriges Indu­
striförbund och Svenska Uppfinnareföreningen.
Ordförande:
Generaldirektör K. A. Fryxell.
Av Ingeniörsvetetenskapsakademien utsedda:
Kommerserådet Axel F. Enström (1. v. ordf.) Professor C. Forssell. -
Professor E. Hubendick.
Professor T. Lindmark.
Av Svenska Teknologföreningen utsedda:
överingeniör S. Norberg, överingeniör O. Rodhe.
Majoren, vattenrättsingeniör Richard Smedberg.
Av Sveriges Industriförbund utsedda:
I Civilingeniör B. Almgren (2. v. ordf.)
Direktör S. Nauckhoff. överingeniören, Fil. Dr I. Svedberg.
Av Svenska Uppfinnareföreningen utsedda:
Professor C. Benedicks. Ingeniör C. A. FTult. Ingeniör Chr. Sylwan. Ingeniör J. Härden (suppl.).
Sekreterare:
Civilingeniör R. Schlyter.
Museets föreståndare: Intendent T. Althin.
14

På delegationens sammanträde den 23. okt. 1930 beslöts, att till
hedersledamöter av delegationen kalla nedanstående personer, som under årens lopp på olika sätt kraftigt främjat museets verksamhet.
hedersledamöter av Samarbetsdelegationen:
Bruksdisponenten Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm. Direktör Ernst Sievert, Stockholm.
Arkitekt Ferdinand Boberg, Stockholm.
Direktör Albin Johansson, Stockholm.
Fabrikör C. R. Nyberg, Lidingö. Fru Ellida Lagerman, Lerum,
Grundfonden. Den 9. dec. 1929 bildades under ordförandeskap av dåvarande Statsrådet Sven Liibeck en ekonomikommitté för att °rganisera anskaffandet av donationer och penningbidrae till museet, ^konomikommittén har samma sammansättning som Föreningen Tek- ^ska Museets styrelse (se sid. 50). Som ett led i kommitténs arbete
lngick publicerandet av ett upprop i de viktigare dagstidningarna samt ^ tekniska tidskrifter. Uppropet om medverkan till ekonomiskt stöd­
jande av museet var undertecknat av FL K. H. Kronprinsen samt J8o för museets verksamhet intresserade, inom vetenskap, teknik och
lndustri framstående personer.
Pn illustrerad broschyr behandlande museets idé, verksamhet och
samliiiigar trycktes och utsändes i 20,000 ex., upplysande illustrerade artiklar om museet infördes i så gott som samtliga svenska dagstidnin-
§ar varjämte viktigare tekniskt betonade tidskrifter innehöllo notiser 0ch redogörelser för museet. Kommittén riktade även samtidigt fram-
^ällningar till ett antal större industriföretag med anhållan om dona- ^joner till museets grundfond. Denna, som tidigare uppgick till
>000 kr. erhöll härigenom donationer av växlande storlek, så att ^nden vid årets slut uppgick till 208,000 kr. Denna insamling fort­ ur alltjämt, och det är museets förhoppning, att fonden ytterligare
aB växa. De som bidragit till grundfonden ha kallats till museets
£.; tare (se sid. 16). Kommittén har även riktat framställningar till °r museets verksamhet intresserade angående årsbidrag för täckande av driftskostnaderna för museet, en framställning som oftast upp-
ay ltS. Va^vdligt. I kommitténs verksamhet har även ingått bildandet oreningen Tekniska Museet (se sid. 50), vars uppgift är att eko-
Hedersledamöter.
l
!skt och på annat sätt främja museets verksamhet.
15
Tekniska Museet år 1930
Ekonomi.

Tekniska Museet år 1930
Stiftare.
På sammanträde den 23. okt. beslöt delegationen även, att jämte
de institutioner och sammanslutningar av vilka delegationen består, skall till museets stiftare kallas de privatpersoner, aktiebolag, firmor, korporationer och institutioner, som donerat penningbelopp till mu­ seets grundfond.
Tekniska museets stiftare:
Ingeniörsvetenskapsakademien, Stockholm. Svenska Teknologföreningen, Stockholm. Sveriges Industriförbund, Stockholm. Svenska Uppfinnareföreningen, Stockholm. Direktör Adolf Ahlgren, Gävle.
- Generalkonsul Karl Bergsten, Stockholm. t Generalkonsul H. E. Henke, Stockholm.
Ingeniör Oscar Hirsch, Stockholm. Brukspatron Sven Spånberg, Ankarsrum.
f. överingeniör K. J. Sunström, Stockholm. Ingeniör Paul Toll, Stockholm.
Disponent Carl Wahren, Norrköping. Grosshandlare Nils Winkler, Malmö. A.-B. Armerad Betong, Malmö.
A.-B. Malcus Holmquist, Halmstad.
A.-B. Malmö Förenade Bryggerier, Malmö. A.-B. O. Mustad & Son, Göteborg. Aktiebolaget Primus, Stockholm.
A.-B. Pripp & Lyckholm, Göteborg.
A.-B. Stockholms Bryggerier, Stockholm. A.-B. Stridsberg & Biörck, Trollhättan. A.-B. Svenska Kullagerfabriken, Göteborg. A.-B. Åbjörn Anderson, Svedala.
Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Västerås. Bultfabriks Aktiebolaget, Hallstahammar.
Byggnads A.-B. Contractor, Stockholm.
Holmens Bruks- & Fabriks A.-B., Huskvarna.
Kraft A.-B. Gullspång-Munkfors, Mariestad. Nitroglycerin Aktiebolaget, Stockholm. Norrköpings Bomullsväfveri A.-B., Norrköping. Sandvikens Jernverks A.-B., Sandviken.
16

Skofabriks A.-B. Oscaria, Örebro.
Skånska Cement A.-B., Malmö.
Svenska Jästfabriks A.-B., Stockholm.
A. Wiklunds Maskin- & Velocipedfabriks A.-B., Stockholm. Örebro Elektriska A.-B., Örebro.
Byggnadsfonden har under år 1930 fått mottaga ytterligare två Avsättningar av lotterimedel, vardera å 50,000 kr. Denna fond kan alltså nu räkna med en tillgång av 200,000 kr. förutom upplupna räntor.
Museets fonder stå under Ingeniörsvetenskapsakademiens förvalt- nmg, och museets räkenskaper föras å akademiens kamrerarekontor Samt granskas av akademiens revisorer.
C” museets De löpande utgifterna or
uppgitt till kr. 54,954= 73- Ne bolag ha på därom gjord fr^
lande storlek till omkostna lopp„k,. T»
och utställnwisdokolco sa<o
vetenskapsakademien lamn
nmkostnaderna under aret
verksamhet under ar 19 3° Uppräknade 183 personer och
Ärsbidrag.
drag: Kooperativa Förbundet 5
fetken ,„L- ke,
av onämnd donator 700.
eningen Tekniska Museet h«tiU mu kr.Förinköpavvissa^malh ^^FabnkörC.R.Nyberg
100: - kr. Fru F 16" donator har bidragit med 5°: - kr' 250: _ kr. En onämnd donator 1
Ä- rsbidrag av orlitka sctrorlek ha lämnats av följande personer:
Atbihn, Harry, Civilingeniör, Sttim
Arthur, G., Ingeniör, GaHe. Börjeson, Arvid, Civilmg ’ , ^ Grahn, Oscar, Civilingeniör, Sriilm Gustafsson, K. G., Civihngen ,
Stockholm. ... c.Qckholm. Hanner, Kurt, Ingeniör, Sthlm.
Holmer, Ivar, Grosshandlare, 5
Janson, Wilhelm, Ingeniör, Sthlm. Lilljeqvist, A., Direktör, Stockholm. Prydz, Alf, Disponent, Mörsil. Sifvert, Axel, Grosshandlare, Sthlm. Svensson, Gust., Grosshandlare, Sthlm. Theorell, Hugo, Civilingeniör, Sthlm. Wahlin, O., Grosshandlare, Sthlm. öhrn, Gustaf, Konsul, Stockholm.
^
„rsb;drag av vax- tiU ett sammanlagt be-
^ museets expeditions- 'btatd.1» IPk.f>••
1,|,irl„ 5o:OUM.rn Uc museet tor drift- ” ta<ra följande större pennmgbi-
^
^
A.-B. Svenska Metall­
i ’A 5oo: — kr., samt ide». FränFöc-
kunnat överlämnas 7,260.
dr Carl Sahlin
Tekniska Museet år 1930

Tekniska Museet år 1930
o
Ärsbidrag.
samt av följande bolag:
Ackumulatorfabriks A.-B.Tudor, Sthlm.
A.-B. Alfort & Cronholm, Stockholm. A.-B. Gerh. Arehns Mekaniska Verk­
stad, Stockholm.
A.-B. Archimedes, Sundbyberg.
A.-B. Arcus, Stockholm.
Backa-Hosjö A.-B., Sparreholm. Barnängens Tekniska Fabrikers A.-B.,
Stockholm.
Bergverks A.-B. Freja, Koskullskulle. Björkå A.-B., Björkåbruk.
Blombacka A.-B., Lindfors.
A.-B. Bofors Nobelkrut, Bofors. Boxholms A.-B., Boxholm.
A.-B. Bromsregulator, Malmö.
A.-B. Fredr. Brusewitz, Limmared. Bryggeri A.-B. Falken, Falkenberg.
Bryggeri A.-B. Nordstjernan, Sundsvall. A.-B. Bröderna Hedlund, Stockholm. A.-B. Bungenäs Kalkbrott, Malmö.
Byggnadsfirman Zetterberg A.-B., Sthlm. Gap Choklad-& Konfektfabriks A.-B.,
Göteborg.
A.-B. Gust. Carlsson & C:o, Sthlm.
Dalslands Järnvägs A.-B., Ed. Dalslands Kanal A.-B., Dals Långed. Drags A.-B., Norrköping.
Elektriska A.-B. A. E. G., Stockholm. Elektriska A.-B. Siemens, Stockholm.
Elektriska Svetsnings A.-B., Göteborg. Eskilstuna Bryggeri A.-B., Eskilstuna. Eskilstuna Jernmanufaktur A.-B.,
Eskilstuna.
A.-B. Familjeboken, Stockholm.
A.-B. A. K. Fernströms Granitindu­
strier, Karlshamn.
A.-B. Ferrolegeringar, Stockholm. Finspongs Metallverks A.-B., Sthlm. A.-B. Formator, Stockholm.
Färg A.-B. International, Göteborg. Förnyade Ångfartygs A.-B. Götha,
Göteborg.
Försäkrings A.-B. Nornan, Göteborg. Krooks Petroleum 6c, Olje A.-B.,
A.-B.Kritbruksbolageti Malmö, Malmö. Henrik Gahns A.-B., Uppsala. Stockholm.
Gideå & Husums A.-B., Stockholm. Axel Gillblad & C:o, A.-B., Göteborg.
Gotlands Maltfabriks A.-B., Sthlm. Granit- & Beton A.-B., Stockholm. A.-B. Gullhögens Bruk, Skövde.
Gunnebo Bruks Nya A.-B., Verkebäck. A.-B. Gustavsbergs Fabriks Intressen­
ter, Gustavsberg.
Göteborg-Bbrås Järnvägs A.-B., Gö­
teborg.
Göteborgs Ångbageri- & Ångkvarns
A.-B., Göteborg.
Hallstahammars A.-B., Hallstahammar.
Halmstads Järnvaru A.-B., Halmstad. Hammars Glasbruks A.-B., Askersund. Hasselfors Bruks A.-B., Hasselfors. A.-B. B. A. Hjorth & C:o, Stockholm. Hults Bruks A.-B., Åby.
Husqvarna Vapenfabriks A.-B., Hus­ kvarna.
Häfla Bruks A.-B., Hävla. Högbroforsens Industri A.-B., Sthlm.
A.-B. Iggesunds Bruk, Iggesund.
A.-B. Ingeniörsbyrån Allians, Sthlm. Ingeniörsfirma C. A. Carring, Sthlm. Ingenjörsfirman Einar Eriksson & C:o,
A.-B., Stockholm.
A.-B. Adolf Johnson & C:o, Sthlm.
Jonsereds Fabrikers A.-B., Jonsered. Kalkbränneri- & Kalkstens A.-B.,
Stockholm.
Katrinefors A.-B., Mariestad.
A.-B. Knutsbro Kraftstation, Norr­
köping.
Kockums Jernverks A.-B., Kallinge. Kockums Mekaniska Verkstads A.-B.,
Malmö.
Konga A.-B., Konga. Konstgödningsfabriks A.-B. i Lands­
krona, Landskrona. Kramfors A.-B., Stockholm.

Kull & Hallbergs Handels A.-B., A.-B. Radius, Stockholm.
Ärsbidrag.
Halmstad.
Landaforsens Kraft A.-B., Landafors.
H. Landmann & Söner A.-B., Sthlm. Landskrona—Eslöfs Jernvägs A.-B.,
Landskrona.
Lavens Kolimport A.-B., Stockholm. Liljeholmens Stearinfabriks A.-B.,
Stockholm.
Lindells Vågfabriks A.-B., Jönköping.
A--B. Lorentzen & Wettres Maskin-
affär, Stockholm.
L'* J. Lundbergs Läderfabriks A.-B.,
Valdemarsvik.
^•-L. Knut Lundquist, Stockholm.
V. Löwener, Stockholm. Lnilersta Sveriges Sockerfabriks A.-B.,
Lidköping.
^Metallfabriks A.-B., C. C. Sporrong
& C:o, Stockholm,
och Domsjö A.-B., Stockholm. Kfotala Ströms Kraft A.-B., Motala.
Hunksjö A.-B., Jönköping.
J* H. Munktells Pappersfabriks A.-B.,
Lhycksbo.
O. Mustad & Son, Långed.
•-B. National Kassa Register, Sthlm. •~B. Nordiska Armaturfabrikerna,
Stockholm.
A.-B. Galco, Stockholm.
•~B. Nya Centralbryggeriet, Linköping,
ya. Marmorbruks A.-B., Kolmården. Hydqvist 6c Holm A.-B., Trollhättan.
yhamns Cellulosa A.-B., Essvik. Hyköpings Bryggeri A.-B., Nyköping.
•~B. Nymans Verkstäder, Uppsala. •'B. Näfveqvarns Bruk, Nävekvarn.
Oxygenol, Stockholm.
•~B. Mårten Pehrsons Valsqvarn,
Kristianstad.
•~B* per perssons Yäf- 6c Stickma-
skin, Stockholm.
• B. Platmanufaktur, Malmö.
• Lump-Separators Gjuterier, Kat­ rineholm.
A.-B. Hilding Regnander, Sundsvall.
Riddarhytte A.-B., Riddarhyttan. A.-B. Robertsfors, Stockholm.
A.-B. Rosdala Glasbruk, Norrhult. Ruthsaccumulator A.-B., Stockholm.
A.-A. Rylander 6c Asplund, Stockholm. A.-B. Sanitet, Stockholm.
A.-B. J. G. Schuberth 6c Son, Sthlm.
Schuchardt 8c Schiitte A.-B., Sthlm. Schullström 8c Sjöströms Fabriks A.-B.,
Högsjö.
Carl Settervall 8c C:o, A.-B., Sthlm. Skandinaviska Jutespinneri- 8c Väfveri
A.-B., Oskarsström.
Skogens Kol A.-B., Bollnäs.
A.-B. Skånska Cementgjuteriet, Sthlm. A.-B. Slipmaterial, Västervik.
Slite Cement- 8c Kalk A.-B., Slite. Smedjebackens Valsverks A.-B., Smed­
jebacken.
A.-B. Sollefteå Syrgasverk, Sollefteå.
A.-B. Stern 8c Stern, Stockholm. A.-B. Stjernfors-Ställdalen, Bredsjö.
Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., Falun. Strömma Bomullsspinneri A.-B., Karls­
hamn.
Ströms Bruks A.-B., Strömsbruk. Ställbergs Grufve A.-B., Ludvika.
Sundsvalls Ölbryggeri A.-B., Sundsvall. Svensk-Engelska Mineralolje A.-B.,
Stockholm.
Svenska A.-B. Gasaccumulator, Sthlm. Svenska A.-B. Philips, Stockholm. Svenska Chokladfabriks A.-B., Ljungs­
bro.
Svenska Diamantbergborrnings A.-B.,
Stockholm.
A.-B. Svenska Järnvägsverkstäderna,
Linköping.
A.-B. Svenska Konstgödnings- 8c Svaf-
velsyrefabrikerna, Malmö.
A.-B. Svenska Metallverken, Västerås. A.-B. Svenska Pressbyrån, Stockholm.
Svenska Radio A.-B., Stockholm.
Tekniska Museet år 1930

Tekniska Museet år 1930
o
Ärsbidrag.
A.-B. Svenska Spiralfabriken, Sthlm.
A.-B. Svenska Telegrambyrån, Sthlm. A.-B. Sveriges Förenade Trikåfabriker,
Borås.
Sydsvenska Kraft A.-B., Malmö. Sydsvenska Petroleums A.-B., Malmö.
A.-B. Ulax, Motala.
Upsala Ångqvarns A.-B., Uppsala. A.-B. Vattenbyggnadsbyrån, Sthlm. Velociped A.-B. Lindblad, Stockholm. Viskans Kraft A.-B., Borås.
Västergötland-Göteborgsjärnvägs A.-B.. Göteborg.
A.-B. Wexiö Bayerska Bryggeri, Växjö- P. Wikström J:or, Stockholm.
Åkerlunds Bomullsspinneri A.-B., Borås. Ångbryggeri A.-B. Svea, Filipstad. A.-B. Åtvidabergs Industrier, Åtvida­
berg.
A.-B. öfvergård & C:o, Stockholm. A.-B. öhmanska Bageriet, Julius Wes-
terdahl, Stockholm.
A.-B. Örebro Kexfabrik, Örebro.
Föremålssamling­ arna.
Ett museum och särskilt ett tekniskt museum kan icke göras på en gång. Därtill är området för omfattande och hittills alltför litet känt och bearbetat. De gångna arbetsåren allsedan 1924 ha för Tekniska Museet inneburit en period av insamlingsverksamhet och det är med
tacksamt erkännande av den välvillighet med vilken industriföretag och privatpersoner ställt för museet betydelsefullt material till för­ fogande, som nu kan konstateras, att den viktigaste grundstommen i föremålsväg är för handen. Men därmed har en andra period i museets verksamhet börjat, en period under vilken steg för steg grund­
stommen skall kompletteras med föremål, modeller, bilder, ritningar o. s. v. ett arbete, som är minst så krävande och omfattande som den första periodens verksamhet. Visserligen äro museets ekonomiska till­ gångar i förhållande till de väntade arbetsuppgifterna mycket små, men genom tillkomsten av museets grundfond och Föreningen Tek­ niska Museet kan museet med större tillförsikt än förut se framtiden an och taga itu med lösandet av de angelägna samlingsuppgifter och andra arbeten, som påvila museet. För den fortsatta verksamheten fordras givetvis ökade ekonomiska möjligheter och även i dessa för många bekymmersamma tider måste museet i detta fall helt lita till den enskilda offervilligheten hos dem, som insett betydelsen av mu­ seets samlingar och nyttan av dess kommande verksamhet för särskilt ungdomens upplysning i tekniska och industriella ting både i gången
20
A.-B. Sågbladsfabriken, Nora. A.-B. Hj. Söderberg, Uppsala. Söderhamns Bryggeribolag,
Söder­
hamn.
Södertelje Bryggeri A.-B., Södertälje. Tekniska Byggnadsbyrån, Delin &
Perslow, Stockholm.
The Texas Company A.-B., Sthlm. Trafikförbundet Uppsala—Norrland,
Gävle.
Tunabergs Gruf A.-B., Nävekvarn.

tid och i våra dagar. Denna sin viktiga uppgift kan museet dock icke
fylla förrän för ändamålet lämpliga lokaler erhållas. Museets fram­ ställning i denna sak till regeringen rörande upplåtande av vissa delar
av f. d. Livdragonkasernerna på Djurgården har ännu icke lett till
fesultat. Möjligen måste museet söka på annan väg lösa den alltmer brännande frågan om lokaler och samlingarnas utställande för all­
mänheten i dessa.
Efterföljande berättelse över insamlingsverksamheten av föremål
bar måst göras starkt begränsad, men torde ändå kunna ge en upp­ fattning om det skiftande material museet nu äger och de olika för-
varv, som under det senaste för museet i alla avseenden framgångs- rika året 1930 har kunnat göras.
En av de största föremålsgrupperna i museets samlingar omfattar kraft och transport. Häri ingår bl. a. en serie ångmaskiner, börjande
med den äldsta i vårt land bevarade vid Höganäs Stenkolsgruvor av Samuel Owen år 1832 byggda balansångmaskinen. En av Gustaf de Lavals första ångturbiner från år 1895, bröderna Hults roterande
angmaskin, John Ericssons varmluftsmaskiner från 1850—1880- talet, vattenturbiner av olika konstruktioner, däribland den första ^aplanturbinen, anordningar för överföring av kraft m. m. tillhöra
ayen dyrgriparna inom gruppen för kraftmaskiner. Under år 1930 bar till denna grupp erhållits ett flertal värdefulla gåvor. Sålunda
bar J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstads A.-B. överlämnat en
Vid verkstaden tillverkad ångmaskin från år 1856, en 4 hkr. hög-
trycksångmaskin för båtdrift, konstruerad av O. E. Carlsund på
1070-talet samt tändrör till J. Weylands fotogenmotor, 1880-talet.
Aga-Faxius, Malmö har skänkt en Crossleys gasmotor, använd ^Han åren 1907—1930. Från K. Järnvägsstyrelsen har erhållits en
staende Bolinders högtrycksångmaskin om 6 hkr. tillverkad omkring x88o. En intressant experimentmodell (av okänd tillverkare) av en
a~cylindng explosionsmotor har skänkts av Fabrikör C. Nordström,
mckholm. Ett ångturbindynamoaggregat för elektrisk belysnings- anläggning från 1896 har Korsnäs Sågverks A.-B. överlämnat
s°m gåva.
Inom gruppen för transport disponerar museet 14 automobiler
arav bl. a. den första i vårt land tillverkade och bevarade med ex-
o 0sionsmotor försedda »åkvagnen» och en serie utländska bilar från aren 1895—1905 äro alla av stort intresse för studiet av den snabba Utvecklingen inom automobiltekniken. Samlingen av tillbehör till
Föremålssamling­ arna.
Tekniska Museet år 1930

Tekniska Museet år 1930
Föremålssamling­ arna.
automobiler är redan nu högst omfattande och relativt fullständig. Av intresse att notera inom denna grupps nyförvärv är en truck till den av Ingeniör Harald Håkanson, Västerås, år 1899 konstrue­ rade elektriskt drivna automobilen, som på sin tid väckte stor och
berättigad uppmärksamhet. Samlingen av velocipeder, från 1820- talet och framåt, över höghjulingar till sekelskiftets cyklar, omfattar ett 40-tal exemplar och till denna samling har under året genom köp gjorts några förvärv. Till transportavdelningen hör även i viss mån den gåva, som A.-B. Ljungströms Ångturbin överlämnat, nämligen skorstensfläkt och oljepump till det första ångturbinlokomotivet. Museet har redan tidigare erhållit en serie föremål belysande Birger och Fredrik Ljungströms uppfinnarverksamhet.
Avdelningen för lufttrafikmedel och aerodynamisk forskning är högst omfattande och under året ha förberedelser vidtagits för att i samband med Internationella Luftfartsutställningen i Stockholm 1931 utvidga denna avdelning och framförallt öka den med modeller av internationellt betydelsefulla flygplan. De främsta innehaven inom denna avdelning utgöres av Cederbloms och de Lavals experiment­ apparater för aerodynamiska försök, material rörande C. R. Nybergs flygexperiment, flygplan, propellrar, motorer m. m. av Thulins kon­ struktioner, ballongtekniskt material från Andrées polarexpeditioner och övriga flygningar för att nämna några exempel. Från Centrala flygverkstaden, Malmslätt, har med Kungl. Maj:ts medgivande år
1930 överlämnats två stycken flygmotorer, typ: Siemens-Halske. Likaledes mycket omfångsrik är avdelningen för elektroteknik och elektrisk industri. De serier av dynamomaskiner, elektriska genera­ torer, motorer och transformatorer och i samband därmed stående föremål m. m. som museet äger utgör redan nu en svit maskiner och apparater av verkligt stort historiskt värde. Så gott som steg för steg kan utvecklingen följas i dessa, och såväl för fackmannen som lek­ mannen torde denna del av museet komma att erbjuda rika studie­
möjligheter vid en jämförelse med nutida konstruktioner på samma område. Bland nyförvärven må särskilt nämnas den av Ingeniör E. Kelter, Stockholm, skänkta miniatyrgeneratorn tillverkad av E. A. Wahlström, samt en 5 hkr likströmsmotor tillverkad år 1890 av In- strumentmakaren P. E. Fahlberg, Nyköping, ett intressant exempel på denne mans tillverkningar av vilka åtminstone en generator ännu är i daglig drift. Gåvan har överlämnats av Fabrikör Charles
22 Westerberg, Nyköping. Sydsvenska Kraft A.-B., Malmö, har genom

förmedling av Ingeniör F. Randers, överlämnat tre stycken Ferran-
tis Överströmsreläer för stora kraftstationer byggda 1906—10. Fa­ brikör C. Nordström har riktat denna avdelning med en del
mätinstrument m. m. Till samlingen av elektrisk installationsmateriel, Som omfattar en mängd konstruktioner från 1880-talet och till våra dagar, har gåvor erhållits från Civilingeniör E. Jensen, Stockholm, fnstrumentmakare E. och C. Nordström, Stockholm, Ekholms Mek.
verkst., Stockholm, Ingeniör E. Winqvist, Gumslöv, Fru J. Nor-
ström, Gävle m. fl. Bland gåvorna märkas även en del föremål från krigsåren och sådana hemgjorda anordningar, som av olika anlednin­
gar medfört eldfara, kortslutning eller andra felaktigheter. Särskilt
värdefullt är en del material från första installationen i Gävle 1895. k*en mest omfattande gåvan till denna avdelning utgöres emellertid
av en stor samling äldre och moderna särskilt iordningsställda och Preparerade prover på starkströms- och svagströmskablar, lednings-
^aterial, elektrisk armatur m. m. tillverkade och skänkta av Sieverts ^abelverk, Sundbyberg. Denna samling, som utvalts i samråd med
överingeniör B. Eli, är så upplagd, att den på ett illustrativt sätt kan visa kabeltillverkningens utveckling fram till våra dagar.
Under årens lopp har i museets magasin sammanförts synnerligen rika samlingar inom den föremålsgrupp, som belyser metallernas ut-
Vlnning och bearbetning. Det är helt naturligt att denna grupp hittills ar den största och i fråga om originalföremål den mest omfattande,
f gruvor använda redskap och maskiner ha erhållit ett tillskott om- fattande bl. a. en samling verktyg för navaresmide i gruvan (från öannemora). Så gott som varje fas av arbetet under jord är nu på
ett eller annat sätt representerat i museets samlingar. Stuffer och ^almprover från Skellefteå Gruv A.-B., Boliden, ha skänkts och
^ ren från andra gruvor ha liknande material erhållits under år 1930.
et skulle föra för långt att närmare gå in på alla de olika ålder-
pmliga och nyare redskap, apparater och maskiner som den bergs-
lstoriska avdelningen omfattar. Bland givarna till denna avdelning Urider arbetsåret märkas i övrigt: Korsnäs Lieverks A.-B., Gjutmäs-
jtere Frans Dahlqvist, Finspång, Verkmästare Carl Svensson, Malm-
erget, Disponent H. Silverstolpe, Surahammar, Sandvikens Jern- Verks A.-B., f. överingeniör K. J. Sunström (serie visande hästsko-
j^mstillverkning), Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm, Professor E. Hu- eijdick, Saltsjö-Storängen, (formverktyg för gjuteri), A.-B. Svensk
^akklinga, Sandviken, Avesta Jernverks A.-B., Slöjdlärare H. Alm-
Föremålssamling- arna.
Tekniska Museet år 1930
%
23

Tekniska Museet år 1930
Föremålssamling­ arna.
gren, Stockholm, Disponent A. Siemssen, Stockholm, m. fl. När den
gamla smedjan vid Korså i Dalarna för sista gången var i arbete iord­ ningställdes en serie halv- och helfabrikat visande lancashiresmides- metoden, vilken serie skänktes till museet av Stora Kopparbergs Bergslags A.-B. Den första i Sverige använda halvautomatiska nagel­ maskinen från år 1873 har skänkts av Bultfabriks A.-B., Hallstaham­ mar. En samling modeller av J. P. Johanssons märkliga verktygs- konstruktioner har skänkts av A.-B. Enköpings Verkstäder. Särskilt är en rörlig miniatyrmodell av en fjäderhammare från år 1895 av in­ tresse att nämna.
I samband med svetsningskonferensen i oktober 1930 erhöll mu­ seet en del föremål belysande olika svetsningsförfaranden bl. a. från: Hällefors Bruks A.-B., Åsbrohammar-Spångsholms Bruks Nya A.-B., Sya, Elektriska A.-B. A. E. G. och Svenska Carbidkontoret, Göte­ borg. Tidigare har museet från A.-B. Aga-Faxius, Malmö, erhållit föremål för autogénsvetsning.
På museets hemställan iordningställde och överlämnade S. K. F. en serie halvfabrikat och prover, visande gången av tillverkningen av kullager från malm och kol till färdig produkt jämte de viktigaste typerna av rull- och kullager.
Metallfabriksaktiebolaget C. C. Sporrong & Co., har skänkt en mycket omfattande samling verktyg och apparater för medaljtill­ verkning samt andra metallarbeten. Fru Ellen Sahlin, Djursholm, har inköpt och till museet överlämnat en medeltida kyrkklocka (från Skörstorp, Västergötland).
Tvenne vid museets modellverkstad tillverkade modeller ha er­ hållits som gåva inom denna grupp av samlingarna. Den ena mo­ dellen från en givare, som önskar vara okänd, visar de ålderdomliga metoderna för upptagning från is av sjömalm med tillhjälp av enkla handverktyg. (Se sid. 27). Den andra modellen är en i detalj nog­
grann kopia i skala 1: 20 av den ännu kvarstående vallonsmedjan, Herrgårdshammaren vid österby Bruk, Uppland. Den utfördes för utställningen i Liége och har därefter inlösts och överlämnats till museet av Friherre Louis de Geer, St. Wäsby.
Inom museets samlingar är tillsvidare sammanhållen en grupp omfattande instrument och utensilier använda inom industriella, tek­ niska och vetenskapliga laboratorier. Dessa föremål hänföra sig till stor del till bergshanteringen. Där finnas reagensbestick för mineral­
24
analys, serier av vågar och vikter för samma ändamål, en omfattande

svit gruvkompasser, laboratorieglas, ugnar m. m. Det har varit för­ gät med stora svårigheter att få reda på dessa föremål, då vid la­
boratoriernas omläggning under senare tider så gott som allt gammalt skrotats eller på annat sätt förstörts. Några nyförvärv under 1930
aro här att anteckna. Sålunda har Professor E. Hubendick överlämnat bergsmansvåg med tillbehör i fodral av trä, tillverkad av C. E. Ro-
Sen i Falun, mitten av 1800-talet samt ett blåsrörsanalysställ m. m. bland övriga givare till denna föremålsgrupp märkas Fröken Signe
^yhrman, Zoologiska Institutionen i Uppsala, genom Doktor Ivar ^nvidsson, Fabrikör C. Nordström m. fl.
i museets samlingar befintliga instrumenten för mätning av ^ängdy vikt och andra storheter, äro av stort värde. Grundstommen
1 denna samling utgöres av en samling äldre geodetiska instrument rned tillbehör, de flesta tillverkade vid Fr. J. Bergs verkstad för ma- teniatiska instrument samt en samling gruvmätningsinstrument, som
0r några år sedan erhölls från Nora Bergslags Gemensamma Grufve- ^brvaltning, Striberg. Ingeniör Nils Smith har under året riktat denna
Jamling bl. a. med en diopterlinjal av mässing, tillverkad av J. G. bfasselström, 1800-talets början. En engelsk sextant liksom en del-
nirigsmaskin för gradering av geodetiska instrument m. m. har skänkts av Instrumentmakare E. & C. Nordström, Stockholm. Alnstockar
°cn räknestickor av äldre typ ha skänkts av Fru Frida östlund, Sundbyberg, Civilingeniör Th. Sörensen-Ringi, Saltsjö-Storängen,
°cn Fabrikör Aug. Westberg, Stockholm. Ett bensingasverk för labo- ^oriebruk har skänkts av Professor Klas Sondén, Djursholm, och
lsP°nent E. Ygge, Vänersborg, har överlämnat två st. sacharometrar. ^ Inom de många olika grupper, som falla inom avdelningen för
ernisk industri, är hittills långt ifrån alla lika väl representerade, det är museets avsikt att under den närmaste tiden särskilt in-
k^ta uppmärksamheten på detta. Av de under tidigare år åstad-
mna samlingarna på detta område må här framhållas de, som be-
^Sa sprängämnesteknikens historia, C. D. Ekmans banbrytande in- j^ts luorn cellulosaframställningen, stearinljusfabrikationen m. fl. Till
ysande av tändsticksindustriens utveckling ha gåvor skänkts av: aukdirektör Albin Pettersson, Mariannelund, Herrar E. och R. Lin-
b Mariannelund, Byråassistent E. Dyhré, Eksjö. Bland märkligare y °rvärv inom denna avdelning märkas en av J. & C. G. Bolinders . Verkstads A.-B. i Stockholm, överlämnad maskin för fyllning
Föremålssamling­ arna.
v iuneraskar med tändstickor.
25
Tekniska Museet år 1930

Tekniska Museet år 1930
Föremålssamling­ arna.
Glasindustrien representerades tidigare av en fullständig samling redskap för tillverkning av fönsterglas jämte ämnen för detsammas framställande. Till komplettering har under året erhållits av Bank­ direktör Gust. Ekman, Göteborg, den första i Sverige maskintillver- kade fönsterglasrutan, dragen vid Glava Glasbruk år 1927. En del glas- och flaskprover har erhållits av Herr T. Bäcklund, Kristine­ hamn, Aktiebolaget Wasabryggeriet, Borlänge, och Docenten H. Smith, Kummelnäs. En hel del föremål belysande cellulosa- och pap­
persindustrien har under året erhållits. Prov på handgjort papper har erhållits av Fröken Signe Myhrman, Stockholm, Disponent W. Gerdts, östanå, och Herr T. Andersson, Stockholm. Serier av till- verkningsprover har i samband med pågående inventering vid cellu­ losafabrikerna erhållits från ett flertal företag. Samlingen av före­ mål belysande porslinsfabrikationen har erhållit ett tillskott av Dis­ ponent A. Siemssen, Stockholm, nämligen modell av en kulkvarn för porslinstillverkning enligt Alsings patent.
Textilavdelningen har hittills ej uppnått den omfattning som vore önskvärd, men museet hoppas under den närmaste tiden få densam­ ma kompletterad. I avdelningen har tidigare symaskinerna varit star­ kast representerade och under året ha fyra nyförvärv tillförts denna avdelning genom gåvor av Herr Per Santesson, Grisslehamn, Pro­ fessorskan Ketty Hubendick, Saltsjö-Storängen, Civilingeniör K. G. Gustafsson, Stockholm, och Fabrikör Aug. Westberg, Stockholm.
Bland nyförvärven till avdelningen för reproduktionsteknik, mär­ kas särskilt en av A.-B. Kåbergs Tapetfabrik i Stockholm, överläm­ nad samling av stockar för handtryckning av tapeter jämte prover på med dessa stockar tryckta tapeter, bårder m. m. Från Riksbankens sedeltryckeri har erhållits en gravyrmaskin för låga reliefer, och en guillocheringsmaskin, Svenska Tidningsutgivareföreningen har över­ lämnat en fullständig samling material, visande en tidnings tillkomst från reporterns arbete till den färdigtryckta tidningen.
Ett omfattande material belysande den tidigare fotografitekniken, har erhållits från Fru Bagger-Jörgensen, Stockholm, Hasselblads Fo­ tografiska A.-B., Stockholm, och Fabrikör Aug. Westberg, Stock­ holm. Det är en stor samling fotografiapparater, som tillförts mu­ seets samlingar, och av särskilt intresse är Fabrikör Westbergs gåva
av kinematografisk film från 1898, en samling föremål från C. G. V. Carlemans fotografi- och reproduktionstekniska experiment från 1850-talet. I denna samling ingår även några av de äldsta i
26

upptagning av sjömalm vintertid. Modell tillverkad på Tekniska
Museets modellverkstad av A. Eriksson och S. Löfgren 1930. Skänkt till museet av givare, som önskar vara onämnd.
*
VÖst * \an<^s äldsta bevarade vallonsmcdja. Herrgårdshammarcn vid o ter°y B}uk. Rörlig modell i skala 1:20 tillverkad liksom före-
p c * B!tförd för Liégeutställningen 1930, skänkt till museet av erre kouis de Geer, St. Wäsby.

Rostugn av Westmans konstruktion vid Löa hytta, Västmanland,
hn av de 100 kolteckningar, som arkitekt Ferdinand Boberg utfört och skänkt till Tekniska Museet.

Sverige bevarade fotografiska objektiven. Från 1890-talet härleder
Slg en kinematografapparat av Lumiéres konstruktion.
Tekniska Museet har under årens lopp erhållit en ganska omfat­
tande samling av föremål, som kunna hänföras under beteckningen kyla, värme och hushållsapparater. Det största intresset inom denna
^delning väcker den samling som Aktiebolaget Elektrolux över- aifinat. Här finner man en representativ serie kylapparater, börjande
jyied Platen-Munters första experimentapparat och visande utveck- lrigen fram till Elektrolux senaste produkter. Antalet primuskök °^h blåslampor har under året ökats genom gåvor av A.-B. Max
^ieverts Lödlampfabrik och Direktör A. Hedfors, Stockholm. Sam-
av dammsugningsapparater har under året erhållit ett till- P°tt, nämligen en av Direktör F. Lambert-Meuller, Stockholm, över-
arttnad handdriven dammsugningsapparat.
Museets radiotekniska avdelning har under året kraftigt utökats
fcenom en gåva från Stockholms Radioklubb, som överlämnat en
j^ttuing apparater, till största delen byggda av klubbens egna med-
emrnar, och representerande såväl kristallmottagare som rörmotta-
§ate av olika typer. Till denna avdelning har även gåvor erhållits
ran Ingeniör Frey Schiller, Stockholm. Då det emellertid är museets ^nskan att denna avdelning blir så omfattande som möjligt, vore det
0riskvärt att innehavare av äldre radioapparater ställde desamma till Museets förfogande.
En så gott som ny avdelning har uppstått inom museet, tack vare
synnerligen omfattande gåva av Järnhs Elektriska A.-B. i Stock- °W Den består av en nära nog komplett samling röntgenapparater,
Varibland återfinnas diatermiapparater, terapirör, rör för röntgeno- P aE, luftpumpar för regenering, hårdhetsmätare, diagnostikrör,
fftpressionsapparater för röntgenografi, gyrometer, olika typer av
•.. nsl0tmatorer, skyddskappa av bly, förvaringsrum för radium Jainte en omfattande instrumentutrustning.
en helysningstekniska avdelningen, som redan tidigare varit syn- 1§en omfattande, har under året erhållit gåvor av Civilingeniör
Föremålssamling­ arna.
P
J. Su lSen, Stockholm, Fru Jenny Norström, Gävle, f.överingeniör K.
J^-
TSJ
Sta ^Eör C. Nordström, Stockholm och Fabrikör Aug. Westberg,
ni°C Eland föremålen märkas bordstake för elektrisk belys-
nt> fran 1890-talet, elektrisk ficklampa försedd med magnetappa-
Th♦•It T
P , nsttöm, Stockholm, Civilingeniör K. G. Gustafsson, Stockholm,
rat för
strömalstring, en samling prover visande tillverkningen av
t
1.r 1-*/"vi ♦■v-%
**t TT
/'At*r> /^\ tr-rl -f- 1 rx**
Tekniska Museet år 1930

Tekniska Museet år 1930
Föremålssamling­ arna.
manillapapper för glödtrådar enligt Maxim Westons patent, lampa för rovolja med stjälpflaska, självreglerande karbidlampa, nernst- lampor med tillbehör, arbetslampa för fotogen med förvärmare m. m.
Samlingen av skriv- och räknemaskiner, vilken redan tidigare om­ fattar ett förhållandevis stort antal maskiner av intresse, har under året erhållit gåvor av A.-B. Axel Cristiernsson, Disponent C. S. Inge- mann, Herr Hugo Andersson, Redaktör Ernst J. Lundqvist, Sve­ riges Bleck- & Plåtslagareförbund, samtliga i Stockholm. Bland dessa
gåvor märkas: skrivapparat med typlinjal, system Odell Type Wri- ter, 1890, skrivapparaten Lambert 1884, en skrivmaskin av fabrika­ tet Densmore, och en bokföringsmaskin Elliot Fischer, av äldre modell och troligen det enda exemplaret som införts i Sverige.
Samlingen av poletter och medaljer utgöres av c:a 800 st., och har under året ökats genom gåvor av Fältläkare Axel Wahlstedt, Stock­ holm, Disponent H. Sundholm, Djursholm, D. Holmbergs Mynt­ handel, Stockholm. Bland gåvorna märkas arbetspoletter av zink, använda hos A.-B. Palmcrantz & C:o, Stockholm, 1880-talet, karv- sticka för kol från Västansjö Masugn, där den varit i bruk på 1850- talet, vidare äldre och nyare medaljer präglade över S. A. Andrée, skänkta av C. C. Sporrong & C:o, Stockholm.
Museets samlingar av äldre konstruktionsritningar, byggnads- och andra tekniska ritningar, har under året erhållit ett kraftigt tillskott genom omfattande gåvor så att samlingarna vid årets slut uppgå till c:a 40.000 st. Av de mera betydande förvärven må nämnas en sam­
ling ritningar rörande bergsbruk och järnhantering, utförda på 1850- talet av Bergskemisten J. F. Lundberg i Falun, och överlämnade till museet av hans arvingar. Som gåva av A.-B. Thulinverken, Lands­ krona, har erhållits en komplett samling ritningar över flygplan, tillverkade vid Södertälje Verkstäder och A.-B. Enoch Thulins Aero- planfabrik i Landskrona. Årets mest omfattande gåva av ritningar har erhållits av Direktör John öhman, Stockholm, vilken överläm­
nat f. d. Firma Mekanikus’ konstruktionsritningar från 1870-talet, omfattande tändsticksmaskiner, separatorer, ångmaskiner, explo- sionsmotorer, vidare installationsritningar över de första elektriska belysningsanläggningarna på båtar. En annan omfattande samling har erhållits av Professor E. Hubendick, Saltsjö-Storängen. I denna ingår ett antal ritningar över gasmaskiner och förbränningsmotorer,
Ritningsarklvet.

utvisande dessa motorers utveckling under en lång följd av år. Gåvor
ka vidare erhållits av Ingeniörsfirman Fritz Egnell, Stockholm, J. & C. G. Bolinders Mek. Verkstads A.-B., Stockholm, Ingeniör H. Håkanson, Västerås, Wargöns A.-B., Vargön, Disponent W. Gerdts, Ostanå, Fru Agnes Kullberg, Skebokvarn, A.-B. Elektrolux, Stock­ holm, Fabrikör Aug. Westberg, Stockholm, Disponent H. Sundholm, Ojursholm, Karlshamn—Vislanda—Bolmens Järnvägs A.-B., Karlshamn, Dr-Ingeniör Birger Ljungström, Stockholm. Elev-
ritningar, utförda vid olika tekniska läroanstalter, ha erhållits av Professor Sten Velander, Stockholm, Fru Agnes Kullberg, Skebo­ kvarn, Professor E. Hubendick, Saltsjö-Storängen, Civilingeniör
Richard Dahlgren, Eskilstuna, Civilingeniör Åke Goldkuhl, Ulv­ sunda, Trafikchef Olof Ekman, Äppelviken, Civilingeniör E. G.
Windahl, Stockholm, och Rektor N. Hallström, Örebro.
Denna viktiga del av museet omfattar förutom uppteckningar rörande äldre arbetsmetoder, seder och bruk vid industriella anläggningar o. dyh> serier av kataloger, priskuranter och annat reklamtryck samt c:a
20.000 bilder huvudsakligen fotografier, men även äldre originalbilder
°ver industriella anläggningar, maskinkonstruktioner, arbetsförfaran­ den, arbetaregrupper o. s. v. Ur detta arkiv kommer att hämtas det hildmaterial, som skall komplettera och levandegöra föremålen, när
dessa bli utställda. Under året har liksom tidigare arkivet ofta använts
av forskare och författare på det industrihistoriska området. Även när det gäller bilder och notiser om nutida tekniska framsteg och händel-
ser> är detta arkiv en rik källa att ösa ur och det är museets förhopp-
ning att de industriföretag, som ännu icke äro representerade i arkivet,
Vlue sända in bilder och annat här antytt material. Det är högst önsk-
Vatt att museets industrihistoriska arkiv blir en central för detta pri-
uiarmaterial av största betydelse för studier rörande ingeniörskonstens °ch industriens utveckling.
Den märkligaste donationen till museets samling av bilder utgöres av ioo kolteckningar över tekniska anläggningar vid gruvor, hyttor,
Järnbruk, kvarnar, sågar, oljeslagerier m. m. utförda och skänkta av ^rkitekt Ferdinand Boberg. Kolteckningarna, som alla äro inramade
°ch utförda i samma format, komma att — utställda i samband med
onginalföremålen — på ett utmärkt sätt komplettera dessa och visa en miljö i vilken forna tiders arbete utfördes.
Ritningsarkivet.
Tekniska Museet år 1 930
Industrihistoriska arkivet.
31

Tekniska Museet år 1930
Industrihistoriska arkivet.
Samlingen av vyer över industrianläggningar, gruvor och bruk samt
bilder över redskap, verktyg, maskiner, konstruktioner o. dyl. har dessutom ökats med c:a 3.100 bilder, huvudsakligen gåvor. 250 trä­ snitt och litografier samt c:a 200 fotografier ha inköpts. Genom
museets försorg har tagits 550 negativ.
Till arkivet ha erhållits följande gåvor:
A.-B. Mölnbacka-Trysil, Forshaga: fotografialbum och kortare historik, prov på tillverkning av papper, etiketter m. m. — A.-B. Gestriklands Yllefabrik, Järbo: jubileumsskrift 1902—1927, foto­
grafier, reklamtryck. — Sandviks Glasbruk, Hovmantorp: historik m. m. — Ingeniör Harald Håkansson, Västerås: fotografier och tid­ ningsurklipp från den första elektriskt drivna bilen i landet. — Pro­ fessor E. Hubendick, Saltsjö-Storängen: en större samling fotogra­ fiska negativ, positiv, kataloger, priskuranter m. m. — A.-B. Svenska Kullagerfabriken, Göteborg: 120 st. fotografier visande kullagrets olika användningssätt, interiörer av fabrikerna m. m. — A.-B. Flyg- industri, Limhamn: en samling fotografier över verkstäderna (inte­ riörer och exteriörer) jämte bilder över de olika tillverkningarna. — Fabrikör Eric Håkanson, Habo: fotografier från E. Håkansons Snic­ kerifabrik i Habo. — A.-B. Fredr. Brusewitz, Limmared: reklamtryck m. m. — A.-B. Hagafors Stolfabrik, Nässjö: en samling kataloger från olika skeden inom stoltillverkningen. — Oxelösunds Järnverks A.-B., Oxelösund: fotografier över anläggningarna, trycksaker. — Kapten Oscar Wallenberg, Stockholm: fotografiska förstoringar från Karlskrona. — A.-B. Klafreströms Bruk, Klavreström: en större samling äldre och moderna reklamtryck rörande bruket. — A.-B. Kosta Glasbruk, Kosta: fotografier, kortare historik, kataloger, an­ nonsförslag samt etiketter. — A.-B. Grythytte Skifferverk, Gryt­ hyttehed: tryckt historik m. m. — Överingeniör Thore Thelander, Stockholm: äldre fotografier från bl. a. Bergsund jämte bilder av ångbåtar tillverkade vid Bergsund, Finnboda m. fl. varv. — Nissa- ströms A.-B., Halmstad: en samling fotografier från bruket. — Fil. Doktor C. Björkbom, Stockholm: fotografier från gruvorna vid Kiruna m. fl. andra platser. — A.-B. Färe Armaturfabrik, Sibbhult: bolagets minnesskrift 1920—1930. — A.-B. Volvo, Göteborg, fo­ tografier från fabriken jämte bilder av olika bilmodeller. — Herr Olof Ajaxson, Linköping: äldre fotografier från Träförädlings A.-B.,
32 Linköping, aktie-brev från Motala Tändsticksfabrik, m. m. — «

A.-B. Karlstads Mek. Verkstad, Kristinehamn: en större samling
fotografier visande verkstadens olika tillverkningar av turbiner. — A.-B. Finshyttan, Finnshyttan: fotografier över anläggningarna, kataloger, priskuranter m. m. — Fiovfotograf Oscar Ffalldin,
Stockholm: flygfotografier tagna från ballong under åren 1897—98, med motiv huvudsakligast från Stockholm. — Kramfors A.-B., Kramfors: fotografier från bl. a. bolagets anläggningar i Kramfors och Frånö. — Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm: fotografi över Sävenäs Bruk, litografier över Klippan, Fors Kvarn m. fl., div.
avskrifter av bruksarkivalier m. m. — Svenska A.-B. Gasaccumu- lator, Stockholm: fotografier över fyr-installationer. — Fil. Dr Bir­ ger Ljungström, Stockholm: äldre kataloger över velocipeder. — A.-B. Mackmeter, Midsommarkransen: fotografier, in- och utländska trycksaker, tidningsurklipp m. m. — A.-B. Järnförädling, Hälle­ forsnäs: kataloger, priskuranter m. m. — Hellefors Bruks A.-B., Hällefors: kataloger, priskuranter m. m. från Hellefors’ och dess olika dotterbolags tillverkningar. — J. A. Enhörnings Trävaru- Aktiebolag, Sundsvall: fotografier över anläggningarna, bilder över bolagets ångbåtsflotta, separattryck »Ätten Enhörning». — Bergverks A.-B. Vulcanus, Blötberget: fotografier över gruvanlägg­
ningarna, beskrivning över magnetiska malmseparatorer m. m. — A.-B. Svenska Möbelfabrikerna, Bodafors: en större samling foto­ grafier över anläggningarna, bilder över olika möbelmodeller, kata­
loger, reklamtryck, tidningsurklipp m. m. — A.-B. Wasabryg- geriet, Borlänge: fotografier, etiketter. — A.-B. Bergmans Chuck- fabrik, Tyringe: kort historik över fabriken, kataloger m. m. — Bankkamrer J. Vilén, Västerås: en större samling arkivalier rörande Loos koboltgruvor. — Idkerbergets Gruf Aktiebolag, Idker-
berget: fotografialbum m. m. — A.-B. Göteneds Mek. Verkstad, Götene: trycksaker över verkstadens tillverkningar av träbearbet- ningsmaskiner. — Civilingeniör Per Nordenfelt, Stockholm: foto­ grafier över Andrées nordpolsballongs ventiler. — A.-B. Stathmos, Nynäshamn: äldre och nyare reklamtrycksaker. — Billeruds A.-B., Säffle: en större samling fotografier från Borgviks bruk, jämte kor-
tare historik över bruket. — A.-B. österviks Glasbruk, Stock­ holm: fotografier från glasbruket (interiörer och exteriörer). —
Bengtsfors Sulfit A.-B., Bengtsfors: fotografier över anläggningarna. ' Sandvikens Jernverks A.-B., Sandviken: etsning över järnverket
Industrihistoriska arkivet.
Tekniska Museet år 1930
i929- — Ingeniör H. Rustige, Stockholm: maskinskriven historik

Tekniska Museet år 1930
Industrihistoriska arkivet.
över Lux-lampans uppfinning och tidigaste år. — Allmänna Svenska
Elektriska A.-B., Västerås: fotografier över anläggningarna, tillverk­ ningarna m. m. — Skandinaviska Eternit A.-B., Lomma: äldre och -nyare kataloger m. m. — Disponent S. M. Eskilson, Landskrona: fotografier, affischer, entré-biljetter m. m., material rörande Enoch Thulins flygtekniska verksamhet. — Holmsunds A.-B., Holmsund: en samling fotografier över bolagets anläggningar i Holmsund och Obbola. — Telefon A.-B. L. M. Ericsson, Stockholm: en samling fotografier över företaget, äldre och nyare telefonapparater, tryck­ saker m. m. — Svenska Chokladfabriks A.-B., Ljungsbro: en större samling kataloger, priskuranter, etiketter m. m. samt kort historik. — Wirsbo A.-B., Virsbo: en serie trycksaker. — A.-B. Edsvalla Bruk,
Edsvalla: fotografier. — Chromgarveriet Klippan A.-B., Klippan: en större samling fotografier från läderfabriken. — Koppoms Pappers- fabriks A.-B., Koppom: fotografier (interiörer och exteriörer). — J. H. Munktells Pappersbruks A.-B., Grycksbo: »fabriksordning» av år 1897, meddelande, etiketter m. m. —- Hasselblads Fotografiska A.-B., Stockholm: fotografiska förstoringar från S. A. Andrées nord- polsfärd 1897. — Gefle Manufaktur A.-B., Strömsbro: fotografier över det stora bekanta vattenhjulet vid fabriken, tryckt historik, eti­ ketter m. m. — A.-B. Bofors5 Nobelkrut, Bofors: äldre fotografier såväl interiörer som exteriörer. — Korsnäs Lieverks A.-B., Korsnäs: reklamtryck, etiketter m. m. — Lilla Edets Pappersbruks A.-B., Lilla Edet: äldre och nyare fotografier. — Sieverts Kabelverk, Sundby­ berg: äldre fotografier, kataloger, priskuranter m. m. — överingeniör Bernhard Eli, Sundbyberg: Today5s Knowledge of High-Tension Cables and Fittings av Bernhard Eli, samt några andra av honom för­ fattade artiklar i in- och utländsk fackpress. — Jönköpings Mek. Werkstads A.-B., avd. Juneverken, Jönköping: en större samling trycksaker, fotografi m. m. — Major Torsten Norström, Visby: papper med John Ericssons namnteckning. — A.-B. Separator, Stock­ holm: fotografier (interiörer och exteriörer), bilder över äldre och
nyare separatorer, m. m. — Tidskriften Kramm, Kramfors: 6 st. teckningar skildrande arbetsgången vid Bergviks gamla sulfitfabrik på 1880-talet, teckningarna äro utförda av H. Asker, Kramfors. — Jonsereds Fabrikers A.-B., Jonsered: fotografier över fabrikens till­ verkningar av träbearbetningsmaskiner, en större samling äldre och nyare reklamtrycksaker m. m. — Blombacka A.-B., Lindfors: foto­
34 grafier över anläggningarna, kataloger, priskuranter m. m. — Ny-

hamns Cellulosa A.-B., Essvik: fotografier jämte kortare maskinskri­ ven historik. — Holma-Helsinglands Linspinneri- & Väfveri A.-B., Madängsholm: historik, priskuranter, etiketter m. m. — Häggådalens Mek. Linneväfveriers A.-B., Kinna: historik, bilder över anlägg­ ningen, etiketter, äldre och nyare kataloger, prislistor, bolagsordning och styrelseberättelser m. m. — A.-B. Iföverken, Bromölla: flygfoto­ grafier, äldre och nyare kataloger, historik m. m. — Ölands Cement
A.-B., Degerhamn: fotografier från cementfabriken, trycksaker m. m. — Bankkamrer Folke Wancke: Lidingö: 4 st. av S. A. Andrée tagna fotografier från ballongen Svea. — Fil. Dr Karl-Erik Forss- lund, Sörvik: fotografier från Norrbärke jämte bilder från vatten­ hjulet vid östanberg. — Stockholms Superfosfat Fabriks A.-B., Stockholm: en större samling fotografier från bolagets olika fabriker i landet. — Herr Gust. Hedlén, Sala: beskrivning jämte fotografier över den gamla järnvagnen vid Sala gruva. — A.-B. Facit, Åtvida­ berg: fotografier, kataloger, m. m. — Disponent Th. Ekströmer, Fågelfors: fotografier, äldre och nyare priskuranter, m. m. — A.-B. Munkens Konservfabriker, Göteborg: fotografier, kataloger, prisku­
ranter m. m. — Fru E. A. Kullberg, Skebokvarn: en större samling trycksaker från olika fabriker m. m. — Vin- och Spritcentralen, Stockholm: en större samling fotografier från de olika spritfabriker­
na. — Professor C. Benedicks, Stockholm: 6 st. kopparstick i folio med beskrivning på franska rörande tillverkning av linser och op­ tiska instrument på 1700-talet, kopparstick föreställande det av Chr. Polhem år 1694 vid Falu gruva inrättade uppfordringsverket. — K. Vattenfallsstyrelsen, Stockholm: ett större antal fotografier från
statens olika kraftverk. — Ingeniör Carl-Th. Thäberg, Markaryd: kopparstick över Mårten Triewalds eld- & luftmachin, 1734. — Hovrättsrådet O. Löthner, Jönköping: reseberättelse av Eleven vid Falu bergsskola Carl August Löthner, 1866. — överingeniör Einar Schiller, Mölndal: Memorial av A. Schoultz samt intyg betr. C. D.
Ekman undertecknade av A. L. Schoultz och J. T. Jansson. — överste H. B. Holmberg, Lidingö: tvenne fotografialbum med motiv från Grängesberg m. fl. gruvor i Bergslagen. — Nitroglycerin A.-B., Stockholm: fotografialbum från Torsebro Krutbruk. — Stora Kop­
parbergs Bergslags A.-B., Falun: kortfattad historik över Korså Bruk. '— And. Eliassons Läderindustri A.-B., Malung: fotografier (interiö­ rer och exteriörer), trycksaker.
Industrihistoriska arkivet.
Bland övriga givare till industrihistoriska arkivet märkas: Bruks-
35
Tekniska Museet år 1930

Tekniska Museet år 1930
Industrihistoriska arkivet.
förvaltare Yngve Lundgren, Regna. — Knislinge Skofabriks A.-B.,
Vanås. — Lenningefors Manufakturverk, Bollnäs. — A.-B. Mossby Kalkbrott, Kumla. — Filfabriks A.-B., Forserum. — Sancte örjens Gille, Stockholm. — Järnvägsmuseum, Stockholm. — Gransholms A.-B., Gemla. — Gruvingeniör Axel L:son Alarik, Sikfors. — Ljus- fallshammars Mek. Verkstad, Ljusfallshammar. — A.-B. Målerås Glasbruk, Målerås. — A.-B. Ffolmgruvan, Bispberg. — A.-B. Kalk- sandtegelfabriken, Nybro. — Nettraby Läderfabrik, Nettraby. — A.-B. Sidenhuset, Stockholm. — A.-B. Fjugesta Rullgardinfabrik, Fjugesta. — Fabrikör G. H. Rudin, Holsbybrunn. — Civilingeniör A. W. Anderson, Malmö. — Metallfabriks A.-B. C. C. Sporrong & C:o, Stockholm. — Smålands Yllefabriks A.-B., Lagan. — A.-B. Pilgrimsta Sågverk, Pilgrimstad. — Stockholms Droskägareförening,
Stockholm. — Metallbolaget Granstrand & C:o, Gnosjö. — Daggarps Kettingfabrik, Genevad. — Norrlands Yllefabrik, Moliden. — över­ ingeniör Otto Stålhane, Stockholm. — Skogsfors Bruks A.-B., Ref- tele. — Landsbro Trävarubolag, Landsbro. — Bärby Snickerifabrik, verk, Brunflo. — Carolinska Antikvariatet, Stockholm. — Gra- Bärby. — Alby Nya Kloratfabriks A.-B., Avesta. — A.-B. Nissens Mahufacturing, Norrköping. — Lidingö Kommunalblad, Lidingö. — Nordisk Rotogravyr, Stockholm. — Guldsmedshytte A.-B., Guldsmedshyttan. — Direktör Hugo Lagerström, Stockholm. — Svenska Uppfinnareföreningen, Stockholm. — Tekniska Gymnasiet, Örebro. — Vacuum Oil Company A.-B., Stockholm. — Civilingeniör G. Way-Matthiesen, Skebobruk. — Fabrikör C. Nordström, Stock­ holm. — Getinge Mek. Verkstads A.-B., Getinge. — A.-B. Kjells Armaturfabrik, Bäckefors. — Gränsfors Bruks A.-B., Bergsjö. — Grytgöls Bruks A.-B., Grytgöl. — A.-B. Försökstegelbruket, Svedala. — Huleviks Fabriker, Karlshamn. — A.-B. Gusta Stenförädlings- ham Brothers A.-B., Stockholm. — A.-B. Lidköpings Wärmeled- nings-Industri, Järpås. — Nya A.-B. Kolbäcks Cementgjuteri, Kol­ bäck. — Riddarhytte A.-B., Riddarhyttan. — Häradsdomare K. A. Ericksson, Bispberg. — A.-B. Borggårds Bruk, Hällestad. — Nya A.-B. Berga Snickerifabrik, Berga. — Maskinfabriks A.-B.
Gothia, Höör. — A.-B. Kristdala Motorfabrik, Kristdala. — Dis­ ponent A. Siemssen, Stockholm. — Gnosjö Nya Fabriks A.-B., Gnosjö. — A.-B. Svensk Rakklinga, Sandviken. — Heby Tegelverk, Sköldberg & C:o, Heby. — Fortuna Sågverk, Båtskärsnäs. — Re­ daktör Harald Althin, Stockholm. — A.-B. Norsbro Sågverksegare,
36

Leksand. — Smålands Yllefabriks A.-B., Lagan. — Carl Setterwall &
C:o A.-B., Stockholm. — Fru Elin Håkanson, Katrineholm. — A.-B. Thulinverken, Landskrona.
Bland inköpen märkas: Andres avfärd till Nordpolen, tecknat på ett stycke siden från ballongen av en underofficer på s/s Svensk­ sund, Andrées Nordpolsfärd, kortfattad redogörelse för färdens plan­ läggning, syfte, utrustning m. m. av »Svensk». Nota, kvitterad av
Samuel Owen, 1840.
Prof. E. Hubendick har vidare överlämnat en större samling
anteckningar från föreläsningar vid K. T. H. och Tekniska Skolan i Stockholm 1896—98. — Civilingeniör Erik Jensen, Stockholm: kalkyler, diagram m. m. för beräkning av elektriska trefasgenera­
torer vid ASEA, 1915. — Civilingeniör Holger A. Lundberg, Stock­ holm: Anteckningar i Husbyggnadskonst från 1870-talets början. — Doktorinnan Lilly Bergh, Stockholm, genom Jernkontoret: räken­
skapsböcker förda åren 1847—1867 vid Stockholms Jernvåg. Museets samling av skioptikonbilder har ökats med 110 bilder och omfattar nu c:a 900 bilder, som vid ett flertal tillfällen samman­
ställts och utlånats för föredrag i teknisk-historiska ämnen, varjämte de flitigt användas vid föredrag, som i propagandasyfte hållas om museet och dess verksamhet. Till denna samling kommer även ett
1oo-tal värdefulla skioptikonbilder av flygtekniskt innehåll, på sin tid samlade av Enoch Thulin och i år överlämnade till museet av A.-B. Thulinverken, Landskrona.
Då det icke ingår i museets plan att nu åstadkomma ett större tekniskt bibliotek, har man huvudsakligen inriktat sig på att från olika industriföretag erhålla dessas monografier samt att anskaffa
annan litteratur, som f. n. har betydelse för bedrivandet av museets arbeten. Särskilt har museet tacksamt mottagit från överstelöjtnant O. Bärnheim, Stockholm, en svit av Teknisk Tidskrift 1888—1910, vilka årgångar givaren låtit binda, samt dessutom Svenska Järn-
vägsföreningens minnesskrift 1876—1926,1—IV., ävenledes bundna. Dessutom har erhållits följande gåvor.
Wahlqvistska Klädesfabriken, Svängsta: minnesskrift 1824— 1924, av Olov Andersson, Lund 1924. — Falu Yllefabriks A.-B., Sågmyra: bolagets minnesskrift 1896—1921, Stockholm 1921. — Bispbergs A.-B., Bispberg: Anteckningar ur Bispbergs Malmfälts
Industrihistoriska arkivet.
Tekniska Museet år 1930
Boksamlingen.
37

Tekniska Museet år 1930
Boksamlingen.
historia, av Gustaf T. Lindroth, Örebro 1926. — Konsul Henning
Schlasberg, Landskrona: Herr- & Gosskonfektionens utveckling i Sverige under ett tredjedels sekel, av H. Schlasberg, Landskrona 1928. — Jernkontoret, Stockholm: Dahlgren, C. W., Järnvräkeri och Järnstämpling, Uppsala 1930. — Disponent Axel R. Nylén, Sunds­ vall: Mons Trävaru A.-B., minnesskrift 1867—1917, utarbetad av Axel R. Nylén, Stockholm 1917. — Nydqvist & Holm A.-B., Trollhättan: Det tusende lokomotivet, Nydqvist & Holm 1847— 1912, Göteborg 1912. — A.-B. B. A. Hjorth & C:o, Stockholm: Från Klara till Kosmopolis, minnesskrift med anledning av bolagets
40-årsjubileum 1929, Stockholm 1929. — A.-B. Bneroth & C:o, Göteborg: A.-B. Eneroth & C:o och dess föregångare Tekniska Fa­ briken »Göta Lejon» jämte en historisk framställning av Göteborgs och Sveriges äldre tvättmedelsindustri, av Gösta Bodman, Göteborg 1930. — Direktör Paul R. Dahlman, Örebro: D. J. Elgérus Fabriks- & Handels A.-B. 1843—1923, Örebro 1923, samt Föreningen Sveri­ ges Skönfärgerier och Kemiska Tvättanstalter 1917—1927, Örebro
1927. — Stockholms Ångslups A.-B., Stockholm: bolagets minnes­ skrift 1863—19135 Stockholm 1913. — Stockholms Bomullsspinneri &Väfveri A.-B., Stockholm: Textilfabrikerna vid Barnängen, bilder ur Stockholms Industrihistoria, minnesskrift med anledning av bo­
lagets 60-åriga tillvaro, 1929, av Holger Rosman, Stockholm 1929. — Lesjöfors A.-B., Lesjöfors: minnesskrift 1867—1917, utarbetad av H. Ericsson, Stockholm 1917. — A.-B. Hanson & Möhring, Gö­ teborg: En hundraårig Saltfirma i Göteborg, Wachenfeldt & An­ dersson 1830—1905, A.-B. Hanson & Möhring 1905—1930, Göte­ borg 1930. — Miinchens Bryggeri, Stockholm: bolagets minnesskrift 1855—1905, Stockholm 1906. — Göteborgs Hyrverks A.-B., Göte­ borg: bolagets minnesskrift 1898—1923, Göteborg 1923. — Borås
Wäfveri A.-B., Borås: minnesskrift 1870—1920, av Otto Manner- felt, Borås 1920. — Olof Asklunds Ångbageri A.-B., Göteborg: bolagets minnesskrift 1874—1924, Göteborg 1924. — A.-B. Stock­ holms Bryggerier, Stockholm: monografi över »Tyska Bryggeriet i Stockholm», författad av Samuel E. Bring, Uppsala 1930. — C. J. Lundbergs Läderfabriks A.-B., Valdemarsvik: bolagets minnesskrift 1869—1927, Norrköping 1927. — Förenade Gummifabrikernas A.-B., Hälsingborg: Den svenska Gummiindustrien, minnesskrift ut­ given med anledning av Henry Dunkers 60-årsdag den 6 sept. 1930, Göteborg 1930. — A.-B. Fredr. Brusewitz, Limmared: Näringslivets
38

utveckling i Sverige under åren 1859—1929, Stockholm 1929. —
Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm: Ett Skånskt Färgeri, av Carl Sahlin, Stockholm 1928. — Sveriges Industriförbund, Stockholm: Bergen, T. A., Grunddragen för planering, konstruktion, uppförande och
utrustning av industribyggnader enligt rationella principer, Stock­ holm 1918. Svensk Industrikalender för år 1930, Stockholm 1930. — Disponent Herman Sundholm, Djursholm: Dahl, F, A., Om Te­ gelrörs-Tillverkning, Stockholm 1855. Gundberg, Carl Gustaf, Nyaste rön o. iakttagelser till handledning vid tillverkande av Mur-, Tak- och Rörtegel, Stockholm 1860. — Gefle-Dala Järnvägs A.-B.,
Gävle: Gefle-Dala Järnvägar 1855—1908, minnesskrift utarbetad av B. Hagberg, Gefle 1909. — Herr G. H. Rosencrantz, Äppelviken: The Electrical Engineer’s Pocketbook, Scranton 1908. — Kapten Ernst Liljedahl, Sömmen: Anor och Minnen, en studie över östgöta- släkterna Liljedahl och Wallman, del I. IL, Linköping 1927 o. 30. — Prof. E. Hubendick, Saltsjö-Storängen: Der Siemens-Konzern im Biide. — Fru Agnes Kullberg, Skebokvarn: Separators minnesskrift 1883—1908, Stockholm 1908, minnesskrift från Nobelverken i
Ryssland 1879—1904, m. fl. — Norsk Teknisk Museum, Oslo: Undersokelse av skader på våre betongdammer og bruddstensdam- mer i Mortel årsak og botemidler, Oslo 1930. — Fröken Berta Holm­ berg, Stockholm: Coinage of Swedish Plate Money, 1930. — Holger Schildts Förlag, Stockholm: Polarhjälten, en bok om S. A. Andrée, av Anders Eje, Stockholm 1930. — Bokförlaget Natur 6c Kultur, Stockholm: Andrée, mannen med vilja och mod, av S. Haglund o.
A. Ångström, Stockholm 1930. — Varberg-Borås Järnvägs A.-B., Varberg: bolagets minnesskrift 1880—1930, Göteborg 1930. — Kooperativa Förbundet, Stockholm: Industrialismens tidsålder av
Josef Wolontis, Stockholm 1930. — Fil. Mag. Josef Wolontis, .Stockholm: Människans hushållning genom tiderna, Stockholm i927- — Fil. Dr Sixten Rönnow, Stockholm: Pehr Hilleström och hans bruks- och bergverksmålningar, Stockholm 1929. — Rockhammars Bruks A.-B., Sällinge: Rockhammars Bruks Historia 1558—1920, av Nils af Geijerstam, Uppsala 1920. — Byrådirektör P. Axel Valsinger, Stockholm: Sydsvenska Kraftaktiebolagets min­
nesskrift, Malmö 1910. — Kapten Oscar Wallenberg, Stockholm: Dahlander, G. R., Elektriciteten och dess förnämsta tekniska till- lämpningar, Stockholm 1893. — Fil. Dr Nils Zenzén, Stockholm: Försök till historik över Cederbaumska mineralsamlingen i Oskars-
Boksamlingen.
Tekniska Museet år 1930
39

Tekniska Museet år 1930
Boksamlingen.
hamn, Stockholm 1930. — Bergverks A.-B., Freja, Koskullskulle:
minnesskrift över fackföreningen i Koskullskulle. — Nobelstiftelsen, Stockholm: Alfred Nobel och hans släkt, Stockholm 1926. — Svanö A.-B., Svanöbruk: minnesskrift 1867—1917, av Hugo Fahlén, Stock­ holm 1917. — Nissaströms A.-B., Halmstad: bolagets minnesskrift
1889—1929, Göteborg 1929.
Malmö Museum, Malmö: Årsbok för år 1929, Malmö 1930.
— Föreningen Örebro Läns Museum: Örebro: Meddelanden X, Öre­ bro 1930. — Fil. Dr Sune Ambrosiani, Stockholm: Bergsmans- yxor och Bergsmanskäppar i Norden, Stockholm 1930. — Stock­ holms Radioklubb, Stockholm: en samling in- och utländsk radio­ litteratur. — Civilingeniör Åke Goldkuhl, Ulvsunda, har överläm­ nat bl. a. Tidskrift för Byggnadskonst, Elementar-Kurs i Fysiken av J. S. Bagge, Naturens Bok av Schödler, Mineralogie av Glocker, m. fl. — Civilingeniör E. G. Windahl, Stockholm: en större sam­ ling in- och utländsk litteratur i tekniska ämnen. — Gruvingeniör Svante Wennberg, Stockholm: en större samling in- och utländska tidskrifter.
Sveriges Enskilda Järnvägars Ingenjörsförening, Stockholm: minnesskrift 1901—1926, Filipstad 1928. — Malmö Hantverks­ förening, Malmö: minnesskrift 1826—1926, utarbetad av Hans Falck, Malmö 1926. — Stockholms Stads Handtverksförening, Stockholm: historik 1865—I9I5» utarbetad av Åke Eliasson, Stock­ holm 1915- — Karlstads Fabriks- och Handtverksförening, Karl­
stad: historik 1847—1927, utarbetad av C. E. Nygren, Karlstad 1927. — Härnösands Hantverks- och Fabriksförening, Härnösand* jubileumsskrift 1780—1930, Härnösand 1930. — Örebro Stads Fab­ riks- & Hantverksförening, Örebro: årsbok, utgiven med anled­ ning av föreningens 75-årsjubileum 1922, samt årsbok 1928. — Malmö Industriförening, Malmö: föreningens årsberättelser från
1855 till och med 1928. — Svenska Bryggareföreningen, Stockholm: minnesskrift 1885—1910, Stockholm 1910, samt porträttkataloger för åren 1900, 1910 och 1925. — Upsala Fabriks- & Hantverksföre­ ning, Uppsala: minnesskrift 1847—i927j Uppsala 1927. — Gefle Handtverksförening, Gävle: minnesskrift 1757—19°7> Gävle 1907. — Svenska Teknologföreningen, Stockholm: en serie medlemsför- teckningar. — Sveriges Hantverksorganisation, Stockholm: Svensk Hantverkskalender för åren 1927, 1928 och 1929. — Kungl. Auto- mobilklubben, Stockholm: årsböcker och handböcker. — Sveriges
40
)

Gjutmästareförbund, Stockholm: minnesskrift 1908—1928 med por­ trättgalleri, Göteborg 1928. — Sollefteå Fabriks- och Handtverks­ förening, Sollefteå: minnesskrift med anledning av föreningens 25-års jubileum.
Följande tidskrifter ha under året erhållits utan kostnader för mu­ seet: ASEA:s tidning (Allmänna Svenska Elektriska A.-B.), som även skänkt årg. 1928 o. 1929, »Kramm» (Kramfors A.-B.), Industritid­ ningen Norden, Från Svenska Bruk, Svensk Bergs- och Brukstidning,
Skandinaviska Kredit A.-B:s kvartalsskrift, »Fataburen» (Nordiska Museet.), »Electrica» (Luth & Roséns Elektriska A.-B.), »Ratten»
(A.-B. Volvo.), Mekanisk Verkmästaretidning (Mekaniska Verkmäs­ tareförbundet), »Sfären» (A.-B. Svenska Kullagerfabriken), som även överlämnat årg. 1928 o. 1929., The L. M. Ericsson Review (Telefon A.-B. L. M. Ericsson), som även överlämnat årg. 1924, 25, 26, 27, 28 och 1929., Svensk Hantverkstidning (Sveriges Hantverksorganisa­ tion, Stockholm).
Bland inköpen märkas: Lundström, Johan., Söderfors Ankar-Bruks historia., — Edman, C. T., Underrättelse om nödiga förberedelser till erhållande av Salpeter, Stockholm 1813. — Dalson, A. F., Om Lys- gas och dess användning, Göteborg 1859. — Schultén, N. G., Loga-
rithmiska Taflor, och åtskilliga andra tabeller, som äro nyttiga uti Astronomien, Navigation och Geographien, Stockholm 1802. — Bergstrand, P. E., Hjelpreda vid Afvägningar, Stockholm 1861. —
Alrejk, Anders., Afhandlingar om Afvägningar, om Kartors trans­ ponering och kartors projektion.
Samlingen av porträtt i original eller i olika slag av reproduktion av personer, som verkat eller äro verksamma på ingeniörskonstens många områden, har under året fått flera värdefulla tillskott bland annat från Herr Olof Ajaxson, Linköping; Professor Carl Benedicks, Stockholm; Civilingeniör Ludvig Borggren, Västerås; Civilingeniör Helge Svensson, Västerås; A.-B. österviks Glasbruk, Stockholm; A.-B. Kalksandtegelfabriken, Nybro; Docent K. Ossian Dahlgren, Uppsala; Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm. — Från Nitroglycerin A.-B., Stockholm, har museet mottagit en plakett i brons över Alfred Nobel. Ingeniör Thor Thörnblad, Stockholm, har överlämnat en byst av gips av Jöns Jacob Berzelius. Metallfabriks A.-B. C. C. Spor­ rong & Co, Stockholm, har överlämnat två stycken medaljer i brons
Boksamlingen.
Tekniska Museet år 1930
Personhistoriska arkivet.
41

Tekniska Museet år 1930
Filmarkivet.
över S. A. Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel. Ingeniörs-
vetenskapsakademien har överlämnat en över F. Thorsson präglad minnesmedalj. — Bland inköpen märkas ett 70-tal i ljustryck utförda porträtt av ingeniörer.
I museets verksamhet ingår även att upptaga filmer över gamla arbetsmetoder samt att förvärva filmer över äldre och nutida indu­ striella och tekniska anläggningar. Tidigare har under museets ledning upptagits en film över Rörstrands Porslinsfabriker i Stockholm i sam­ band med dessas nedläggande år 1926. Därtill kommer en serie på
39 filmer tagna omkring år 1900 och sålunda bland de första i vårt land. Till detta har under året erhållits från A.-B. Svensk Filmindu­ stri, Stockholm, kopior av filmerna: »Tygtryck», »Tråddrageri», »Tapettillverkning», »Yxsmide» och »Oljeslageri» (2 delar), tagna i samband med arbetet för Göteborgsutställningens 1923 kulturhisto­ riska avdelningar. A.-B. Svenska Kullagerfabriken har överlämnat kopior av 2 st. filmer: »S. K. F.-filmen» samt »Kampen mot friktio­ nen». Från A.-B. Hasse W. Tullberg har museet köpt en kopia av filmen »Cederströms flygning över Öresund 1910».
Det vore önskvärt, att museet i fortsättningen kunde beredas möj- et att, medan tillfälle därtill ännu gives, upptaga filmer av för­
svinnande arbetsmetoder, gamla industrianläggningar och dylikt.
Så länge museet är hänvisat att helt och hållet magasinera sina samlingar har man endast en möjlighet att för allmänhet och fack­ män visa, vad som insamlats och vilka resultat som nåtts och det är genom att deltaga i olika tillfälliga utställningar. Museet har på så sätt även kommit i förbindelse med personer och industriföretag, som haft material att överlämna, och dessutom ha vid många till­ fällen utställningsbesökare kunnat bidraga med värdefulla uppgifter, som ej stå att hämta i litteraturen eller annorstädes, om de utställda föremålen, vilka uppgifer sedan införts i museets katalog över fö­ remålen.
Här må endast erinras om den mycket uppmärksammade histo­ riska avdelningen å utställningen »Ljuset i människans tjänst» i Liljevalchs konsthall år 1928, som anordnats med material ur mu­
Utställningar.
42 seets samlingar samt utställningen i samma lokaler 1929 »Gusta-

vianskt, skildrat av Pehr Hilleström», till vilken museet även läm­ nat bidrag. Under år 1930 ha vid ett flertal tillfällen av museet arrangerats utställningsgrupper. Så var förhållandet bl. a. vid Sven­ ska Pappers- och Cellulosaingeniörsföreningens vintermöte i februari, vid Kyltekniska konferensen i augusti och vid Svetsningskonferen- sen i oktober, samtliga avhållna å Ingeniörsvetenskapsakademien. Å Stockholmsutställningens grupp »Svea Rike» deltog museet med ett antal föremål och bilder samt med en samling industrihistoriska fotografier å Internationella Fotografiutställningen i juni.
Vid det tillfälle då arkitekt Ferdinand Boberg i närvaro av H. K. H. Kronprinsen, museets styrelse, Föreningen Tekniska Museets styrelse m. fl. överlämnade den på annan plats här omnämnda dona­ tionen av kolteckningar, voro dessa utställda i Konstakademien, var­
vid i samband med dessa teckningar även utställdes ett antal 1700-tals modeller, som på ett eller annat sätt anslöto sig till kolteckningarna. Några förevisningar och demonstrationer voro senare ordnade för
allmänheten.
I samband med Internationella Geodesi- och Geofysikerkongres­
sen i Stockholm 1930 var å Sveriges Geologiska Undersökning an­ ordnad en utställning av äldre kartor, ritningar och instrument i vilken Tekniska Museet deltog med en samling gruvkompasser från 1700- och 1800-talen, en magnetometer av system Thalén-Tiberg och en serie bilder från de första försöken med elektrisk malmletning.
På uppdrag av den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för ord­ nandet av en officiell svensk avdelning å Internationella utställ­ ningen i Liége 1930 har museets föreståndare utarbetat riktlinjerna för och arrangerat denna svenska avdelning. Den omfattade dels en grupp skildrande vallonernas insats i svenskt näringsliv, dels märk­
liga svenska tekniska och vetenskapliga insatser i forna dagar, dels Alfred Nobels uppfinningar, Nobelstiftelsen och nobelpristagarna i matematik, fysik och kemi. Den för utställningen tillverkade mo­ dellen av vallonsmedjan vid österby Bruk har genom en särskild donation kunnat av museet inlösas, vilket omnämnes på annan plats. Genom det arbete, som utfördes för denna utställning tillfördes mu­ seet ett rikt och intressant material framförallt rörande vallonerna i Sverige. Som medhjälpare till museets föreståndare har för denna utställning under tre och en halv månad varit engagerad Fil. Dr
John Nihlén, Stockholm.
Vid en mängd olika tillfällen ha enstaka föremål eller sviter av
Utställningar.
Tekniska Museet år 1930
43

Tekniska Museet år 1930
Studiebesök.
sådana varit utlånade till framförallt andra museala institutioner.
I samband med museets utställningar ha i allmänhet hållits föredrag och visningar.
Under år 1930 har liksom tidigare den i akademiens fastighet, Grevturegatan 14, ordnade tillfälliga utställningen med några prov ur samlingarna varit livligt besökt ej minst under den tid, då Stock­ holmsutställningen pågick.
Bland de större gruppbesök, som varit ordnade må nämnas: Verk- stadschefernas Förbund i Stockholm, studiegrupp från Lettlands universitet i Riga, Mekaniska Verkmästareförbundet, Sveriges Ar­ betsledareförbund, Svenska Teknikerföreningen i Helsingfors, Stockholms Frivilliga Motorbåtsflottilj, åtta skolklasser från Stock­ holms folkskolor, Tekniska Skolan i Södertälje samt två klasser från Tekniska Institutet i Stockholm. De flesta av dessa grupper ha där­
jämte besökt museets magasin i Stockholms Frihamn. Dessutom ha vid ett flertal tillfällen ordnats föredrag och filmförevisningar för dessa kategorier av besökare.
Förutom ett flertal resor inom landet, för insamling av föremål till museet eller för tekniska studier, har museets föreståndare varit i tillfälle att företaga några utländska studieresor. I samband med de pågående förberedelserna för Internationella Luftfartsutställnin- gen i Stockholm 1931 besöktes och studerades i april dels Conserva- toire des Arts et Metiers i Paris, dels flygmuseet i Meudon. I början av maj ordnades av föreståndaren den svenska avdelningen av ut­ ställningen i Liége, varvid därvarande museer besöktes. Tack vare anslag från Ingeniörsvetenskapsakademien fick föreståndaren till­ fälle närvara vid skaparens av Deutsches Museum i Miinchen, Oskar von Miller, 75-årsdag den 7 maj, varefter Deutsches Museums rika samlingar studerades under fyra dagar.
Till dagarna den 19—22 sept. hade Verein Deutscher Ingenieure förlagt sitt årsmöte till Wien varvid en dags förhandlingar voro anslagna till teknikens historia. Ett anslag från Jernkontoret och
Ingeniörsvetenskapsakademien möjliggjorde för föreståndaren att
företaga en resa till denna kongress, varvid föredragen åhördes och den i samband med kongressen ordnade högst värdefulla utställ-
Studieresor.
44

ningen »österreichs Technik in Dokumenten der Zeit» besågs. I för­ handlingarna ingick även besök i »Technisches Museum fik Industrie und Gewerbe» i Wien. Dessutom besågs det huvudsakligen statis­ tiska museet »Gesellschafts und Wirtschafts Museum». Resan ställ­ des därefter över Budapest till Prag, där, förutom kulturhistoriska museer, särskilt det år 1908 startade »Tjechoslovakisches Technisches Museum» ingående studerades. Berättelse över denna resa är inläm­ nad till de båda institutioner, som möjliggjort densamma. En redo­ görelse för ingeniörskongressen i Wien publicerades (Tekn. Tidskr.
häft. 30, den 13 dec. 1930).
Den 1.—10. dec. besökte föreståndaren åter Paris för att bese den
då pågående luftfartsutställningen varvid särskilt utställningsarran- gemangen voro föremål för studier varjämte förberedande undersök­ ningar utfördes rörande möjligheten att till museet förvärva modeller i liten skala av äldre flygplanskonstruktioner.
Tekniska Museet står numera i korrespondens och har knutit för­ bindelser med motsvarande museala institutioner i Berlin, Köpen­ hamn, London, Miinchen, Oslo, Paris, Prag, Wien och Ziirich.
Föreningens sekreterare ingeniör Carl-Th. Thäberg har under en tid av tre veckor besökt och insamlat material vid ett stort antal cellulosafabriker i södra Sverige. Detta är ett led i det arbete, som
utföres för ett av Svenska Cellulosaföreningen lämnat anslag för hi­ storiska undersökningar inom cellulosaindustrien, vilket arbete kom­ mer att fortsättas.
Studieresor.
Med sedvanlig välvillighet har dagspressen upplåtit sina spalter Propagandaskrifter
för artiklar om museet och dess verksamhet och särskilt var detta för­ hållandet i samband med bildandet av Föreningen Tekniska Museet, då icke mindre än ett 80-tal dagstidningar samt ett 20-tal tekniska facktidskrifter innehöllo illustrerade artiklar om museet. Även i den utländska fackpressen ha notiser och redogörelser för museets verk­ samhet varit införda. En i djuptryck med ett flertal bilder illustrerad broscher om museets tillkomst, omfattning och hittillsvarande verk­ samhet trycktes och distribuerades till dem, som kunna förutsättas
vara särskilt intresserade för museets arbeten. En illustrerad berät­ telse över museets verksamhet under 1929 har även tryckts och ut­ delats.
Föredrag om museet och över teknisk-historiska ämnen ha av före- 4
och föredrag.
Tekniska Museet år 1930
45

Tekniska Museet år 1930
Propagandaskrifter ståndaren hållits i Folkbildningsförbundets föreläsningsserie: 31. jan.
och föredrag.
i Saltsjöbaden, den 23. febr. i Vittinge, den 3. mars i Kvarnsveden,
den 4. mars i Falun, den 5. mars i Borlänge, den 5. okt. i Nyköping, den 15. okt. Fasterna, den 19. okt. Åkers Styckebruk, den 18. och 20. nov. i Norrköping. Den 14. febr. inför Verkstadschefernas Förbund i Stockholm, den 22. febr. Tekniska Institutet i Stockholm, den 13. nov. S:t örjens Gille i Stockholm, den 29. nov. Södra Dalarnas
Tekniska Förening, Avesta, den 3. dec. radioföredrag.
Av sekreteraren i Föreningen Tekniska Museet har hållits följande föredrag: den 14. jan. i Bjärnum, den 16. jan. i Eslöf, den 5. mars i
Emmaboda, den 6. mars i Orrefors, den 7. mars i Mörbylånga, den 8. mars i Gläsgård, den 9. mars i Åfors och Johannesfors.
Av Kungl. Tekniska Högskolan fick museet år 1927 i uppdrag att för medel, som ställts till Högskolans förfogande av Riksdagen, restaurera den samling modeller, som sedan början av 1800-talet
varit förenad med Teknologiska Institutet och senare med Högsko­ lan. Modellerna ha under många år förvarats på vindar och andra olämpliga platser varför de flesta äro mycket skadade och defekta. Restaureringsarbetet, som påbörjades i november 1927, har fortsatts under åren 1928, 1929 och 1930. Av de sammanlagt 829 modellerna återstår nu ungefär 1/3, som museet hoppas skola bli färdiga
under loppet av de två följande åren. Detta tidsödande restaurerings- arbete utföres av artisten David Ljungdahl med biträde av herr Sten Carlqvist. Genom välvilligt tillmötesgående från Metallografiska Institutet får museet disponera en mindre lokal i institutets byggnad
vid Drottninggatan för arbetets utförande.
Då de flesta av dessa modeller äro mycket trasiga får man efter
beskrivningar och avbildningar i gamla handlingar och böcker sluta sig till hur modellen från början sett ut. För detta ändamål har mu­ seet genom köp förvärvat följande böcker: En av Pieter Linperch författad bok om olika kvarnverk i vilken beskrives och återgives i
kopparstick några av de kvarnar, som fordom funnit i Stockholm. Boken är tryckt i Amsterdam år 1727; Belidor, Architectura Hydrau- lica, Augsburg 1743—71; Norberg, Jonas, Inventarium öfver de Machiner och Modeller som finnas vid K. Modell-Kammaren i Stockholm, Stockholm 1779. Denna inventarieförteckning har varit till mycket stor nytta vid identifieringen av modellerna. Vidare har
Modellrestaurering.
46

inköpts: Cronstedt, C. J., Beskrivning på Ny Inrättning af Kakel­ ugnar Til Weds Besparning. En del av modellerna äro beskrivna och avbildade i Kungl. Vetenskapsakademiens Handlingar och dessa be­
skrivningar ha av museet avskrivits.
Museets personal har varit densamma som föregående år. Förestån­ daren, intendent T. Althin, har åtnjutit 6 veckors tjänstledighet för att fullgöra honom åliggande militär tjänsgöring vid K. Wendes ar­ tilleriregemente. I den mån skötandet av Föreningen Tekniska Mu­ seets angelägenheter det medgivit har ingeniör Carl-Th. Thäberg tjänstgjort på museet och därvid biträtt föreståndaren samt vikarierat
för denne under hans bortovaro.
Det inre arbetet har varit så fördelat, att herr Hugo Lindquist hu­
vudsakligen haft hand om utskrivandet av brev, handlingar och an­ teckningar samt huvudliggarens förande jämte utskrivandet av dubb- lettliggaren och lappkatalogen. Numrering och katalogisering av de inkomna föremålen har omhänderhafts av fil. kand. F. Way- Matthiesen, som även verkställt en del forskningar efter data m. m. rörande inkommet material samt assisterat vid uppsökande och för­
värvande av museiföremål. Herr Sten Carlqvist har haft hand om personhistoriska arkivets ordnande, utfört de flesta fotograferingarna av föremål o. dyl. samt biträtt vid det ovan omnämnda arbetet med restaurering av modeller. Bildmonteringen och andra arbeten, som ha samband med industrihistoriska arkivet och dess ordnande, ha
ombesörjts av herr Tore Andersson. Transporter i Stockholm, om­ flyttningar i museets magasinslokaler, konservering och en del tyngre arbeten ha utförts av för tillfället engagerad arbetskraft liksom under tidigare år.
Personal.
Stockholm den 31. december 1930.
%
TorstenAltb in. 0
Tekniska Museet år 1930
47


I
FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET
UNDER ÅR 1930

Föreningens verksamhet år 1930
Styrelse.
I samband med tidigare förslag om bildande av ett tekniskt mu­
seum har även planer å en förening för stödjande av museets verk­ samhet diskuterats. Det är dock först 6 år efter det Tekniska Museet i Stockholm blivit grundat som föreningstanken blivit verklighet. Den 27. januari 1930 sammanträdde å Stockholms Handelshögskola
på inbjudan av Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges Industriför­ bund, Svenska Teknologföreningen och Svenska Uppfinnareförenin­ gen c:a 200 personer representerande tekniken, industrien och affärs­
världen. Bland de närvarande märktes H. K. H. Kronprinsen, Stats­ minister Lindman och Statsråden Liibeck, Lundvik och Beskow. Sam­ mankomsten öppnades av ordföranden i Samarbetsdelegationen för Tekniska Museet, Generaldirektör K. A. Fryxell, som hälsade H. K. H. Kronprinsen och övriga närvarande välkomna. Statsrådet Sven
Liibeck lämnade en resumé över Tekniska Museets tillkomst och ut­ veckling. I anslutning härtill visade museets föreståndare ett antal ljusbilder av föremål ur museets samlingar. På förslag av General­ direktör Fryxell beslöto de närvarande att bilda Föreningen Tekniska Museet och uppdrogo åt den under ordförandeskap av Statsrådet Sven Liibeck den 9. dec. 1929 bildade ekonomikommittén att fungera som föreningens interimstyrelse samt att utarbeta och an­ taga stadgar, och i övrigt vidtaga för föreningen erforderliga åtgär­ der. Härefter höll Kommerserådet Axel F. Enström ett med ljus­ bilder belyst föredrag om Japans teknik och industri.
Den 5. febr. hölls konstituerande sammanträde med föreningens styrelse, som därvid fick följande sammansättning:
Ordförande:
Statsrådet Sven Liibeck.
Vice ordförande: Generaldirektör G. Malm.
Övriga ledamöter:
Civilingeniör H. Albihn.
Civilingeniör B. Almgren. Intendent T. Althin.
Fil. Dr G. Dalén.
överståthållare Henning Elmquist. Kommerseråd Axel F. Enström. Undervisningsråd Nils Fredriksson.
50

Generaldirektör K. A. Fryxell. Direktör Axel Flasselrot.
Direktör Flelge Hirsch.
Bankdirektör Wiking Johnsson. Direktör Ragnar Liljeblad.
Direktör Gunnar Magnusson. Civilingeniör Sigurd Nauckhoff. Bankdirektör O. Rydbeck.
Bruksdisp. Fil. Dr Carl Sahlin.
Major K. V. V. K. Richard Smedberg. Kommerserådet R. Sohlman.
Ingeniör Chr. Sylwan.
Landsorganisationens Ordf. Arvid Thorberg.
Direktör Sten Westerberg.
Dr Sven Wiriquist.
Byrådirektör S. E. österberg. Sekreterareochskattmästare:
Ingeniör Carl-Th. Thäberg.
Vid sammanträdet antogs även föreningens stadgar, som fingo föl­ jande lydelse:
Styrelse.
§ i.
Föreningen Tekniska Museet har till ändamål att ekonomiskt stödja och i allmänhet främja Tekniska Museets verksamhet.
§ 2.
Som medlemmar i föreningen kunna ingå enskilda personer och föreningar, institutioner och sammanslutningar. Medlem är envar, som till föreningen crlägger avgift eller bidrag som i § 3 sägs.
§ 3*
Medlem kan ingå i föreningen an­
tingen såsom årsmedlem eller såsom ständig medlem. Årsmedlem har att er­ lägga årvavgift, utgående för enskild person med 10 kronor för år och för korporativ medlem med minst 100 kronor för år. Enskild person, som till föreningen erlägger en engångsavgift av minst 200 kronor, varde ständig tnedlem.
8 4*
Föreningens styrelse har sitt säte i Stockholm. Styrelsen består av minst 20, högst 30 medlemmar.
Av styrelsens medlemmar utses två av Tekniska Museets styrelse, övriga medlemmar väljas å föreningsstämma. Medlem av styrelsen utses för en tid av tre år i sänder. En av de av före­ ningen utsedda medlemmarna utses till styrelsens och föreningens ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ordfö­ rande.
§ 5-
Styrelsen sammanträder på kallelse
av ordföranden. Beslut fattas med en­ kel röstövervikt. Vid lika röstetal är ordförandens röst utslagsgivande.
Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll.
§ 6.
Styrelsen har att utse lämplig person att vara föreningens sekreterare. Åt
Föreningens verksamhet år 1930
Stadgar.

Föreningens verksamhet år 1930
Stadgar.
denne eller annan lämplig person bör
uppdragas att vara föreningens skatt­ mästare.
§ 7-
Föreningen sammanträder till ordi­
narie stämma under mars månad varje år. Extra stämma hålles då styrelsen finner sådant erforderligt eller då skriftlig framställning härom till sty­ relsen ingives av minst tio av före­ ningens medlemmar.
Vid ordinarie stämma skall styrel­ sens berättelse för förvaltningen under nästförflutna kalenderår jämte reviso­ rernas däröver avgivna berättelse fö­ redragas, i samband varmed frågan om ansvarsfrihet för styrelsen behand­ las. Stämman har att förrätta val av styrelsemedlemmar samt att välja två revisorer med två suppleanter för granskning av styrelsens förvaltning under det kalenderår, då valet sker.
Vid ordinarie stämma skall föredrag hålla-s om den verksamhet, som under nästföregående år bedrivits för främ­ jande av Tekniska Museets syften, eventuellt i samband med förevisning av föremål från museets samlingar.
Kallelse till stämma skall ske genom annons i dagspressen minst fjorton da­ gar före den för stämman bestämda dagen.
Val å stämma sker öppet, därest när­ varande föreningsmedlem icke yrkar på sluten omröstning. Valen liksom stämmans beslut i övrigt avgöres ge­ nom enkel röstövervikt. Vid lika rös­ tetal är ordförandens röst avgörande. Enskild och korporativ medlem äger envar en röst.
§ 8.
Skattmästaren ansvarar inför sty­
relsen för vården av föreningens me­
del. Senast före utgången av februari månad varje år skall styrelsen i och för granskning till revisorerna över­ lämna föreningens protokoll och rä­ kenskaper för nästförflutna kalen­ derår.
§ 9-
Föreningens medel må endast an­
vändas för ändamål, som äro till gagn för Tekniska Museet. Beträffande medlens användning och placering be­ stämmer föreningens styrelse. Till sam­ manträden, då sådan fråga behandlas, skall Tekniska Museets föreståndare kallas, därest han icke tillika är med­ lem i styrelsen.
§ io.
Enskild medlem av föreningen äger avgiftsfritt tillträde till Tekniska Mu­ seets samlingar och till av museet ord­ nade utställningar, föredrag, filmföre­ visningar m. m. Samtliga medlemmar erhålla kostnadsfritt museets årsbok.
§ ii.
Beslut om ändring av dessa stad­ gar eller om upplösning av föreningen kan endast fattas på ordinarie stämma och då tva tredjedelar av de närva­ rande äro om beslutet ense.
Förslag härom må väckas av styrel­
sen eller minst tio föreningsmedlem­
mar. Sådana förslag skola, för att
kunna upptagas till behandling, ge­
nom styrelsens försorg vara utsända
till medlemmarna minst tio dagar före sammanträdet.
§ 12.
Upplöses föreningen, skola alla till­ gångar och inventarier överlämnas till Tekniska Museet.
Under våren 1930 igångsattes en omfattande propaganda för vär­ vandet av medlemmar i föreningen. Denna propaganda bedrevs dels genom direkt hänvändelse till personer, som kunde tänkas ha intresse för föreningens verksamhet, dels genom dagspressen, som ställde sig mycket tillmötesgående och vid upprepade tillfällen infört långa illustrerade artiklar rörande Tekniska Museet, utmynnande i en upp-

maning om medlemskap i Föreningen Tekniska Museet. Föreningen
kunde därför från början glädja sig åt en god anslutning, vilken trots de dåliga konjunkturerna ökats alltmera så att medlemsantalet vid årets slut uppgår till 70 ständiga medlemmar, 739 årligen betalande
och 6 korporativa.
Föreningens styrelse led en stor förlust, då Landsorganisationens
ordförande, herr Arvid Thorberg, avled den 9. april 1930. Fierr Thorberg hade under lång tid intresserat sig för museets till­ komst och verksamhet och uttalade vid flera tillfällen sin förvissning om museets betydelse ej minst för ungdomen och för alla dem, som i sin dagliga gärning äro sysselsatta inom tekniska och industriella yrken.
Torsdagen den 23. okt. voro föreningens medlemmar kallade till extra stämma å Ingeniörsvetenskapsakademiens stora sal, där vid samma tillfälle en mindre utställning av Tekniska Museets nyförvärv var anordnad. Till stämman, som öppnades kl. n f. m. med häls- ningsanförande av dagens ordförande Generaldirektör G. Malm, hade c:a 120 medlemmar och ett 80-tal injudna infunnit sig. Inten­ dent T. Althin lämnade ett detaljerat meddelande om resultatet av årets föremålsinsamling och framlade de nya idéer, som komma att ligga till grund för museets slutliga uppställning. Föreningens sekre­ terare redogjorde för antalet medlemmar, som anslutit sig till före­ ningen under de 9 månader, som förflutit sedan dess bildande. Vidare tillkännagavs, att föreningens styrelse beslutat att av influtna med­ lemsavgifter omedelbart överlämna 7,460 kr. till Tekniska Museet, att användas till löpande utgifter. Vid samma tillfälle meddelades namnen på de personer och bolag, som Samarbetsdelegationen för
Tekniska Museet samma dag beslutat kalla till Hedersledamöter av museets styrelse samt till museets stiftare (se sid. 15).
Härefter vidtog en filmförevisning, varvid man bl. a. fick tillfälle se Carl Cederströms flygningar över Malmö 1910, samt en av Inten­ dent T. Althin upptagen film från ett oljeslageri från 1700-talet. I samband med den senare filmförevisningen spelade en Edison- fonograf, senast använd omkring år 1900.
Efter lunchuppehåll ställdes färden i sex av Spårvägsbolaget till förfogande ställda bussar till H. K. H. Prins Eugens Valdemarsudde, där oljekvarnen från 1700-talet demonstrerades. Färden fortsattes därefter till Stockholms Stads Flyghamn där Professor Carl Forssell
Extra stämma,
5
Föreningens verksamhet år 1930
53

Föreningens verksamhet år 1930
och Direktör G. von Hofsten demonstrerade den i det närmaste fär­ digbyggda stora hangaren. Som avslutning på dagens program följde ett besök i museets största magasin i Stockholms Frihamn, där sär­ skilt tvenne av museets äldsta bilar, som för tillfället höllos igång, väckte stort intresse.
Stockholm den 31. december 1930.
54 Medlemsförteckning återfinnes å sid. 126.
Carl-Th. Thäberg.
t

SVENSKA LINBANEKONSTRUKTIONER
Fil.DrCarlSahlininlederenserieavhandlingarimuseets
•• årsböcker,som kommerattbehandlasvenskauppfinnare
av vilka m ånga förut icke uppm ärksam m ats i tillräcklig grad.
Carl Sahlin

Svenska linbanekonstruktioner
Georg Scheutz.
Linbanans första uppträdande inom den svenska tekniska littera­
turen skedde under det något fantastiska namnet »De flygande skott­ kärrorna».
Det är i »Journal för manufakturer och hushållning» för år 1825 x) som en artikel läses med sagda benämning som rubrik. Däri presenteras ' en »människokraft sparande inrättning», som säges vara uppfunnen eller åtminstone först beskriven av Dureau de la Malle och som avsåg att lätt och billigt förflytta jordmassor över oländig mark från ett
högre till ett lägre plan. Transportmedlet bestod av ett mellan last­ nings- och lossningsplatserna spänt grovt rep, å vilket löpte ett med spar försett hjul, vari en lastlåda av trä var upphängd. Vagnen med sin last nedbromsades med en i hjulet fäst draglina. Vid avstjälpnings­ platsen lossades jorden för hand och vagnen återuppdrogs utefter bär­ linan med hjälp av en i andra ändan av draglinan fästad motvikt, som rörde sig på hjul å en andra bärlina. Den nämnda tidskriftens utgi­ vare Georg Scheutz (f. 1785, d. 1873), känd som mångkunnig meka­ niker och publicist, nöjde sig emellertid icke med att blott återgiva denna beskrivning av den flygande skottkärran (så benämnd enär lastkorgarna hade formen av en skottkärr-låda), utan tilläde en del av honom själv uttänkta viktiga förbättringar, som han även åskåd­ liggjorde å en till uppsatsen hörande litograferad ritning. Scheutz föreslog sålunda att ersätta motvikten med en andra lastad låda, i avsikt att låta nyttig last draga tillbaka den tömda lådan. Banan skulle därigenom bliva så att säga dubbelverkande. Men han gick ännu ett steg längre, i det han föreslog att fästa flera flygande skottkärror efter varandra på samma lina, sammansatta till ett tågsätt, varigenom med tillräckligt manstarkt lastare- och lossarelag en flerdubbel effekt skulle ernås. Slutligen gör han (not sid. 160) ett märkligt tillägg så lydande: lådan kan även mittpå hava ett par axlar (RS på ritningen), så att den lastad välver omkull, men tömd återtager sin upprätta
*) 4:de häftet, sid. 102, 160. Mycket tidigare föregångare till den moderna linbanan äro kända. I ett arkiv i Wien förvaras sålunda en år 1411 daterad beskrivning å ett slags linbana och ett kopparstick från omkr. 1607 visar personbefordran över ett vattendrag i på lina hängande korg, som förflyttades av de resande medelst draglina och block. Är 1644 användes vid fortifikationsarbeten i Danzig en linbana, med vilken jord och sten transporterades. Ett flertal andra exempel äro i linbanelittera- turen omnämnda.
56
%

ställning. Genom en anbragt stolpe och lätt avkrokad arretering kan
så tillställas, att tömningen sker automatiskt. Arbetarne behöva då, säger Scheutz till sist, endast fylla lådorna, vilka tömma sig själva på därför bestämd plats och strax återvända till fyllningsplatsen.
Såsom är väl känt hava dessa av Scheutz föreslagna anordningar vunnit vidsträckt användning vid konstruktion av rutschbanor med fasta å marken eller å bockar lagda rälsspår, men även för linbanor, som haft till uppgift att nedforsla gods från en högt belägen plats till en lägre har uppfinningen begagnats i stor utsträckning, särskilt i ber­
giga länder. Den här nedan omtalade, av Ernst Nordström år 1890 i Norge byggda linbanan var just en bromsbana av detta slag, ehuru naturligtvis med rundgående rörelse för korgarna. Jag har icke un­ dersökt i vad mån Scheutz> förslag voro originalidéer, vilket emeller­ tid är mycket möjligt. I varje fall har han grundad rätt att i linbanans svenska historia varda ihågkommen. För övrigt var han högt upp­ skattad redan under sin livstid. Den av honom (och hans bror) år
1837 konstruerade räknemaskinen är mest känd bland hans uppfin­ ningar. För den fick han guldmedalj på världsutställningen i Paris 1855. År 1860 blev han kallad till ledamot av Vetensk.-akademien
och år 1860 tilldelade Riksdagen honom en årlig pension.
Lätt inses att bärkablar av hampa, varmed Scheutz hade att räkna, niåste vara utsatta för så stark avnötning och även i övrigt vidlådas av så avsevärda olägenheter, att linbanor, byggda med dylika rep, icke annat än under mycket begränsade förhållanden kunna hava
visat sig lämpliga. Det stora framsteg, av vilket linbanans idé skulle komma att skörda mycket stora, ja, avgörande fördelar, var till­
komsten av linor, slagna av järn- eller ståltråd. Uppfinningen härav skall vara gjord redan år 1822, men först från 1834 drog nyheten en ahmännare uppmärksamhet till sig, sedan uppfordringslinor av järn- trad införts i gruvorna på Harz i Tyskland. Här fick en påpasslig
svensk bergsman, sedermera bruksägaren C. P. Bergstén (f. 1802, d- 1864) under en studieresa år 1835 tillfälle att ej blott se dylika knor i arbete, utan även studera själva lintillverkningen i Clausthal.
•kiter hemkomsten förmådde han styrelsen för Stora Kopparbergs •ketgslag att vid Falu gruvas verkstad samma år 1835 och efter hans
anvisning slå en lina, som blev den första i Sverige tillverkade järn- tradslinan. Den insattes i ett schakt i Falu gruva och visade — trots
iverse missöden — sådant resultat, att Bergstén tillsammans med no?-o
<1Sra vänner beslöto att bilda ett bolag (under firma C. J. Ohlson &
57-
t
Svenska linbanekonstruktioner

Svenska linbanekonstruktioner
C. G. Husberg.
Co) för nyhetens exploaterande. Linfabriken förlädes till Falun och
igångsattes den 5 maj 1836. Därifrån levererades under detta och en följd senare år en mängd linor till de större gruvfälten i Sverige och Norge. Fabriken torde sedermera hava överlåtits till Stora Koppar­ bergs Bergslag, ty detta bolag bedrev lintillverkning för egen räkning ända till början av 1900-talet. Vid flera andra gruvfält anlades lin- slagerier. Så vid Striberg 1858 och vid Pershyttegruvorna på 1860- talet. Från början av sistnämnda årtionde övertogs emellertid denna industrigren allt mera av järnbruken. Lesjöfors driver lintillverkning sedan 1860, Blombacka (nu tillhörigt Uddeholm) sedan 1882, Fager- sta sedan 1884, Garphyttan sedan 1906, Varbergsverket (tillhörigt Gunnebo bruk) sedan 1917 och Kristinehamnsverket (nu tillhörigt Hällefors) sedan 1927. Även vid Bofors har på 1870-talet och senare lintillverkning ägt rum.
Det är mot bakgrunden av den i Falun upptagna lintillverkningen som nästa svenska linbanekonstruktion bör ses. Närmast synes det hava varit frågan om att finna användning för de i Falu gruva kasse­ rade linorna som kommit konstmästaren därstädes, Carl Gustaf Hus­ berg (f. 1794, d. 1886), att utfundera och bygga vad som med skäl kallats Sveriges första linbana. När Husberg år 1839 tillträdde sin befattning vid gruvan, hade järntrådslinor, såsom vi sett, varit i bruk därstädes i över fyra år. Enär av säkerhetshänsyn uppfordringslinor måste kasseras, långt innan de bli utnötta, hade säkerligen en ganska avsevärd myckenhet av dylika linor samlats på hög. Den frågan trängde sig då på Husberg — liksom på så mången gruvkarl efter honom x) — om icke detta skrot kunde komma til! nytta. Enligt 1845 års gruvrelation 2) byggde han det året en linbana för gråbergstrans-
1) Bland olika användningssätt för uttjänta gruvlinor må nämnas: till stängsel kring gruvöppningar, till stagning av gruvlavar, till bärkablar för hängande gångbroar m. m., varjämte tråden efter uppsnoning av linorna i stor skala använts som stängsel- tråd. Bekant är hurusom professor C. A. Ångström under sin anställning, som för­ valtare vid Tabergs gruvor i Värmland där anlade en liten trådspiksfabrik, som skulle arbeta med järntråd ur uppsnodda kasserade linor som råmaterial. Slutligen må omnämnas att vid Konung Oskar II:s besök i Grängesberg år 1900 han där fick åka genom en ståtlig äreport, byggd huvudsakligen av uttjänta gruvlinor och konst­ närligt konstruerad av den i slika ting särdeles skicklige ingenjör Ragnar Blomberg. Sedan martinprocessen blivit allmännare införd, gå linorna numera genaste vägen till omsmältning.
2) Manuskript i St. Kopparbergs Bergslags arkiv i Falun. För utdrag därur och många andra upplysningar om C. G. Husberg har jag att tacka fil. dr A. Silow i Falun. Se även H. Larsson, Lokala transportanordningar, Stockholm 1925.
58

port från Adolf Fredriks skrädhus upp på ett högt varp. Två bär­ kablar förfärdigades genom sammansnoning av 6 stycken utnötta järntrådslinor från spelen, varvid en hamplina eller s. k. kalv inlades i mitten. De grova kablarna spändes mellan vid båda ändpunkterna resta bockar eller stol-lag, som ingenjörstermen den tiden hette, och ovanpå varje lina anbragtes ett »blåckhus» med sex spårade skivor sammankopplade efter varandra. Under blockhuset eller vagnen hängdes den stjälpbara, lastförande lådan. Transporten av lådorna skedde med särskild draglina, som drevs av gruvspelet. I relationen framhäves starkt den ringa anläggningskostnaden, som särskilt hade sin grund i att kasserade linor kommo till användning. En modell av konstruktionen förvaras i Stora Kopparbergs Bergslags museum i Falun. Där finnes även att se en annan av samme Ffusberg år 1842 konstruerad utfraktsbana, som gjort hans namn som uppfinnare vida mer känt, än vad linbanan förmådde göra. Han är nämligen upp­ hovsman till det s. k. slaggspel, som efter hand blev infört vid något hundratal av våra masugnar. Förut hade man med häst kört bort hyttslaggen och stjälpt den i kringliggande skogen eller på ett lågt och vitt utbrett slaggvarp. Med Husbergs slaggspel vart det möjligt att fylla på varpet på höjden och man kom ifrån både en dyr kör-
ningskostnad och ett alltför stort behov av stjälpningsplats. Spelet, som drevs med något av masugnens vattenhjul, bestod av en uppåtsti­
gande med järnräls belagd bockbana av trä, som förlängdes i mån av
behov, samt av en på denna löpande låg vagn eller hund av järn, i
båda gavlarna ankopplad vid en ändlös järntrådslina, som ytterst vid
frppen styrdes av en linskiva. Linans båda halvor uppburos av två
serier linrullar, den ena raden liggande i spåret, den andra anbragt
vid bockbanans sida. Den viktigaste delen av uppfinningen gällde
emellertid hundens konstruktion, i det att den gjorts självlossande. bottnen var rörlig kring två vid aktergaveln anbragta kraftiga gång­
järn. Dess framända hölls i läge med en hake, som med en nabb eller spets stack ned ett stycke under vagnen och som, då vagnen nått av- stjälpningspunkten, avkrokades därigenom att näbben motades av
ett på banan anbragt hinder. När så spelstyraren i hytten — den enda
Person som behövdes för banans drift — kastade om rörelsen och bunden började av sin egen tyngd gå nedåt, upplyftes botten lika­
ledes automatiskt och påkrokades åter. Konstruktionen är beskriven
1 Jernkont. Annaler 1847 i det utförande, som den först erhöll, då det vid Falu gruva gällde att uppspela gråberg på ett högt varp. Två
59
Svenska linbanekonstruktioner

Svenska linbanekonstruktioner
A. F. Westerlund.
dylika banor blevo där byggda och de långt synliga två höga varp­ käglorna vid Stora Kopparberget äro minnesmärken över en upp­ finning, som emellertid, såsom redan sagts, blev av än större betydelse för masugnarna i riket. Där är den sannolikt ännu alltjämt på ett eller annat ställe i bruk. Husberg uttänkte även en del andra uppfin­ ningar av värde och ännu på 1890-talet, då jag var ingenjör vid Falu gruva, var den Husbergska lavkärran i användning. Den är be­ skriven i Jernkont. Annaler 1846, sid 314. — Husberg var född år 1794 i Nyköping, där han i sin faders kvarn först fick göra bekant­
skap med mekaniska inrättningar. Någon skolundervisning synes han aldrig hava erhållit, utan lärde sig själv vad han behövde. Hans ut­ präglade mekaniska anlag förde honom till Finspångs styckebruk, där han arbetade i verkstaden, och vidare till Falu gruva, där han 1820 blev konststigare. Vid 28 års ålder erhöll han inträde i Bergsskolan i Falun, till vars allra första årskurs 1822—23 han liksom den förut nämnde C. P. Bergstén hörde. År 1839 befordrades han vid gruvan till konstmästare, ett bevis både på hans egen framstående ingenjörs- duglighet och på gruvstyrelsens uppskattning av vad han dittills ut­ rättat. Han erhöll på egen begäran avsked 1850 och flyttade till Väst­ manland, där han sedan ägnade sig åt kvarnrörelse. För ådagalagt nit
och skicklighet tilldelades honom den 23. dec. 1844 av Bergskollegiet »Svensk bergsmans hedersmärke för snille och flit» i guldi en av alla bergsmän högt skattad utmärkelse. Han avled vid nära 93 års ålder
år 1886.
Husbergs pioniärarbete i fråga om linbane-idéns första tillämpande
här i landet förblev länge utan fortsättning. Man får gå fram nära 30 år i tiden, innan detta transportmedel ånyo kom till heders. Den man, som då framträdde både som framstående uppfinnare på om­ rådet och som ivrig framhävare av linbanans stora fördelar vid lös­ ning av en del besvärliga transportproblem var ingenjören Aron Fer­ dinand Westerlund. Hans insats blev ock av den betydelse, att han har rätt att räknas till vårt lands mera märkliga uppfinnare. Min egentliga avsikt med föreliggande uppsats har ock varit att, innan glömskan hunnit helt begrava hans namn, draga fram detsamma i ljuset och söka åt uppfinnaren giva det hedersrum, som han förtjänar. Westerlund var född den 11 augusti 1836 vid Berga i Kalmar landsförsamling. Han genomgick Malmö tekn. skola, därifrån han utexaminerades 1861. Därefter hade han anställning på olika platser
i Sverige samt i Ryssland, varest han var verksam dels i Uralområdet, «
60

Georg Scheutz (f. 178}, d. 1873). Sveriges C. P. Bergstén (f. 1802, d. 1864), förste linhanekonstruktör. bruksägare, införde tillverkning av järntrådslinor i Sverige 1833.
5*
Linbana med »flygande skottkärra» år 1823.

Husbergs linbana vid Falu gruva, byggd 1845
C.G.Husberg(f.1794, l886^ konstmästare vid Stora Koppar­
berget, byggde vårt lands första linbana år 184$.
Modell i Bergslagets Museum, Falun,
Detalj av Husbergs, linbana.
Modell i Tekniska Museet.

Westerlunds linbana vid Bofors. Ur Ingeniörsföreningens förhandlingar 1878.
A. F. Westerlund (f. i8j6, d. 1898), G. A. Granström, disponent, ingeniör, uppfinnare av det moderna linhanekonstruktör. 2-linesystemet för linbanor.
Granströms linbana mellan Stortägtsgruvan och Strömsholms kanal.

//
Ernst Nordström, linbanekonstmktör.
Vignett a broschyr för Nordstöms
linbanor dr 1897.
Linbana på Spetsbergen, byggd av Ingeniörsfirman Sven Carlson, Falim.

dels i Baku. Efter sin hemkomst sysslade han mest med anläggning för
andras räkning av småindustri, men var därjämte en ivrig uppfinnare. Under 1870- och 1880-talen voro så kallade anläggningsingenjörer ganska vanliga. De fyllde en viktig uppgift i fråga om vissa näringars industrialisering, i det att de uppgjorda förslag till mejerier, bränne- rier, tegelbruk, torvfabriker, kvarnverk, tjäroljefabriker, stärkelse­ fabriker, tvättinrättningar m. fl. anläggningar av mindre typ. Van­ ligen åtogo sig dessa ingenjörer även att mot provision av leverantö­
rerna anskaffa allt maskineri, liksom att övervaka uppförandet och igångsättningen. Första gången jag sammanträffade med ingenjör Westerlund var omkr. år 1880, då han vistades i Lund för att upp­ föra en tvättinrättning. Här som i många andra städer hade han upp­ sökt en kapitalägande person (i detta fall en ung bondson) och anime­ rat honom att slå sig på mekanisk tvättning och strykning. Gärna
talade han om sina uppfinningar, ej minst om sina automatiska lin- baneanordningar, dem jag för övrigt såg honom demonstrera på ut­ ställningar i Malmö och i Köpenhamn, där han hela dagarna stod och visade korgarnas passerande förbi ändskivorna, den mekaniska ur­ stjälpningen m. m. — Vad som kommit honom att syssla med lin-
bane-, eller såsom han genomgående kallar det, hängbane-Qvoblo.m.e.x., var de olägenheter, som han funnit vidlåda en efter engelsmannen Hodgsons patent (av år 1867) byggd linbana vid Finspång *), vilken var så inrättad, att själva bärlinan var rörlig och framförde de på densamma hängande tomma eller lastade baljorna, i mån som linan själv drogs runt med maskinkraft. Fullt självständigt och utan känne­ dom om tidigare sporadiska försök att lösa problemet på det av honom angivna sättet2*) konstruerade så Westerlund en linbana,
byggd på den sedermera segrande idén med stillastående bärlina och särskild rörlig draglina. Hans första svenska patent är daterat den 2 augusti 1873 (n:r 118).3) Patentbeskrivningen är en smula dunkel, sasom ofta är fallet, på grund av uppfinnares önskan att inom ett
*) Denna enligt enline-systemet konstruerade linbana, som byggdes något av åren 1869 eller 1870, råkade snart i olag och måste bortrivas. Om orsaken meddelade
Professor C. A. Ångström vid Jernkontorets diskussionsmöte år 1871 att linan snart förstördes, troligen beroende på för små skivor och därav härrörande för stark
yrytningspåkänning.
2) Westerlunds egna ord i denna sak.
3) Ä automatiska linbanor erhöll han senare två svenska patent 1878. I Tyskland och P. S. A. erhöll han även patent 1878.
65
Svenska linbanekonstruktioner

Svenska linbanekonstruktioner
66
patent innesluta alla tänkbara möjligheter av utföranden. Något
egentligt princippatent torde han icke heller hava kunnat erhålla, men det som kunde patenteras var tydligen i alla fall av mycket vä­ sentlig natur, ty faktiskt utgör hans patentbrev av år 1873 en av huvudurkunderna, på vilka vår tids storartade utveckling av linbane- transportväsendet är grundad. Beträffande beskaffenheten av hans uppfinning är man icke hänvisad allenast till patentbeskrivningen av år 1873. Ty genom utförliga uppsatser, publicerade i Norden 1876,
i Ingeniörsföreningens Förhandlingar år 1878 och i Jernkontorets Annaler år 1879, liksom i tvänne reklamtryck av åren 1878 och 1886, har han noga redogjort för konstruktionens alla viktigare detaljer. Därav inhämtas att det just är fråga om den av oss alla välkända typen av linbana, karakteriserad av två av tyngder spända bärkablar och på dem medels en ändlös draglina framförda, å hjul upphängda lastbehållare. Även en del detaljer beträffande korgarnas utväxling å sidospår för lastning eller lossning, deras vägning m. m. härröra från'honom.
Den första Westerlundska linbana, som blev utförd, byggdes i Gottesberg i Schlesien. Den är beskriven i Industritidningen Norden 1876 (n:r 28). »Ett par år därefter uppträdde ingeniör Ad. Bleichert i Leipzig och har sedan med stor framgång fullföljt den inslagna vägen», säger Westerlund. (Jernkont. Annaler 1879, sid. 479) 1). Efter allt att döma har Bleichert redan år 1877 köpt patenträtten av Westerlund, ty snart befinnes den senare bygga linbanor i Sverige som ombud för firman Bleichert. Det skedde första gången nämnda år 1877, då vid Åmmeberg i Närke en 88 meter lång linbana anlades för zinkmalmstransport från sligmagasinet till rostugnarna. Den transportbanan var i verksamhet till år 1912, då vaskverket ombygg­ des. Den andra svenska linbanan efter Westerlunds system byggdes vid Bofors år 1878. Dess uppgift var att transportera glödande
smältstycken från Lancashiresmedjan tvärs över Timsälven till vals­ verket, där de urstjälptes direkt i en regenerativ vällugn. Då denna sistnämnda år 1901 slopades, revs även linbanan.
Emellertid blev det blott i ringa mån som det Westerlundska pa­ tentet blev tillämpat i Sverige, innan detsamma utlöpte. Utomlands* 3
f
3) Ingeniör Bleichert erhöll år 1874 sina första patent, omfattande en mängd detalj­ uppfinningar. Tillsammans med ingeniör Otto etablerade han byrå för linbanekon­ struktioner i juli 1874. Sedan Otto utträtt, kallades firman från början av år 1877 Adolf Bleichert.

kommo däremot en mängd storartade anläggningar till stånd efter
detta system, tack vare närmast den energiska och världsomfattande verksamhet, som av firman Ad. Bleichert & Co i Leipzig bedrevs. Den svenske uppfinnarens namn kom icke att bli fäst vid dessa an­ läggningar och något system Westerlund är över huvud knappast känt bland konstruktörerna. I mån som konstruktionen erövrade världen blevo de därunder fallande linbanorna helt enkelt beteck­
nade såsom byggda enligt 2-line-systemet.
Ingenjör Westerlund samlade en ganska avsevärd förmögenhet på
sitt ingenjörsyrke. Huru mycket därav som härrörde av linbane- patenten känner jag icke. Emellertid drog han sig tidigt tillbaka och bosatte sig i Stockholm, där han med största intresse ägnade sig åt numismatiska studier och dithörande samlarverksamhet. Särskilt äg­ nade han mycket arbete på en specialitet, som kan förefalla den oin­ vigde en smula underlig, men som bottnade i ett tekniskt-historiskt intresse av värde. Han samlade nämligen under många år drottning Kristinas 1/4-ören, vilka han till varje pris inropade på alla mynt­ auktioner och köpte upp var helst de eljes visade sig. Sin avsikt att
med denna samlings hjälp studera stämpelsnidarnas arbete hann han aldrig fullfölja. Och hans förhoppning att samlingen för framtiden skulle förvaras oskingrad, varom han träffat testamentarisk disposi­ tion, vart heller icke uppfylld. Den säregna kollektionen existerar icke längre, sedan däri ingående mynt blivit på auktion år 1927 försålda. Större delen av hans även i övrigt märkliga myntsamling donerades till Timmermansorden i Stockholm, vars »myntmästare» han var. — Westerlund hade ännu en hobby: han älskade kaffe och det både av smak och av vetgirighet. Vid mitt sista besök hos den alltid välvillige och med märkvärdiga industriminnen laddade ingen­ jören kom jag att berätta att jag läst hans bok om »Kaffe, dess kultur, beståndsdelar, beredning, egenskaper och historia», tryckt i Stock­ holm år 1884. Det meddelandet renderade mig en kaffebjudning till påföljande dag, varvid ett mångtal kaffesorter från olika kaffelän­ der tillreddes på ett mångtal olika sätt och serverades. Att jag med klappande hjärta återvände från detta ovanliga, men med intressanta
upplysningar ledsagade kafferep på tu man hand behöver kanske icke påpekas. Den märklige uppfinnaren avled ogift den 18 januari
1898, 59 1/2 år gammal.
Det är icke min mening att fullfölja de svenska ingenjörernas lin­ banekonstruktioner ända fram till den dag som i dag är. Men om två
67
Svenska linbanekonstruktioner

Svenska linbanekonstruktioner
G. A. Granström.
ännu levande konstruktörer på området och den insats de gjort vill
jag dock ytterligare erinra.
Efter en paus av åtta år efter den sista av Westerlund fullbordade
anläggningen återupptogs linbanebyggandet hos oss år 1886 av då­ varande chefen för Norbergs Gemensamma Gruvförvaltning, dispo­ nenten G. A. Granström, som i intimt samarbete med ingenjören P. A. Croelius under några år utarbetade omkr. ett dussin förslag, de flesta för gruvor och verk inom vår bergshantering. De båda ingen­ jörerna valde det engelska av Hodgson 1867 uppfunna och härovan redan omnämnda systemet med en enda lina, som således var både bärande och dragande. Den första av Granström gjorda anläggningen var en malmbana av 1 kilometers längd, ledande mellan den Fagersta bruk tillhöriga Stortägtsgruvan och Strömsholms kanal. Då banan konstruerades utan förbindelse med uppfinnaren (vars patent då längesedan utlöpt) fingo så gott som alla detaljer en självständig ut­ formning. Banan löpte i rak linje genom tämligen jämn terräng. Den fyllde sitt ändamål på ett utmärkt sätt och nedbringade transport­ kostnaderna (inkl. ränta, amortering och underhåll) till 60 0/0 av den förut utbetalda forlönen. Ända till år 1917 var denna linbana i tjänst och dess rivning berodde på flyttning av Fagerstabolagets tackjärns- blåsning och i samband därmed stående förändringar.
Utom en bergtransportbana vid Sala gruva och en träkoisbana vid Sandvikens järnverk, byggda 1891 efter Hodgsons system, konstrue­ rade Granström och hans vän Croelius år 1890 den stora transport­ bana för malm, tackjärn, träkol och sågat virke, som är känd under
namnet Högforsbanan och var Sveriges dittills största linbaneanlägg- ning. På grund av de mångahanda fordringar, som för denna trans­ portled måste uppställas, blev byggnaden i omfattande grad grundad på nykonstruktioner, dock med systemet Hodgson i princip bibe­ hållet. Banans längd var 8 km och dess lina hade en vikt av 33 ton. Sedan transportleden blivit i sin helhet färdig, vart densamma i när­ varo av en stor samling inbjudna högtidligt pådragen och invigd den 28 september 1891. Aftonen förut, då man för säkerhets skull »körde runt» ett tag med det tunga systemet, hände en malör, i det att det stora kugghjulet vid kraftmaskinen brast i stycken. Sådant förvånar ju icke den, som känner till de många, då för tiden okända påkän- ningsstorheter, som konstruktörerna haft att räkna med. Under natten till invigningsdagen lagades emellertid hjulet nödtorftigt genom att, sedan de många bitarna lagts i rätt läge i en gjutflaska,
68

kring dem göts en tjock kaka tackjärn, som sammanband styckena
till ett helt. Invigningen gick glänsande, ehuru man naturligtvis körde försiktigt och blott en kort stund. Vid den efterföljande festmåltiden var det nog bland alla de närvarande inte mer än en enda person, som visste vilka svårigheter, som man vid konstruktionens utarbetande haft att kämpa med och vilka svagheter, som trots all förtänksamhet ändå vidlådde den i sitt slag väldiga anläggningen. Det gällde ju att vid driften draga runt en 16 kilometer lång lina av 33 tons vikt med därå upphängda flera hundra lastade eller olastade »burkar» av järn. över hela Bergslagen berättades även hurusom den alltid i sanningens intresse ogenerade disponenten Granström såsom svar på tacksägelse­ talet till konstruktörerna yttrade att det vid detta som vid andra ut­ präglat tekniska byggnadsföretag gällde att fullkomligheten icke nåddes i första hugget, men man finge hoppas att efter en eller annan ombyggnad Högforsbanan bleve bra och komme att fylla högt ställda fordringar. Jag har funnit detta uttalande antecknat i pappe­ ren rörande anläggningen och med min vän Granströms tillåtelse be­ rättar jag därom, på samma gång jag gör det tillägget att han blev ganska sannspådd. Det visade sig att de klimatiska vinterförhållan­ dena i trakten gjorde Hodgsons system mindre lämpligt, åtminstone vid den berg- och dalbaneprofil, som är utmärkande för linjen Högfors—Sköttgruvan—Silverhöjden. Linbanan ombyggdes därför snart efter det Westerlundska systemet, men icke heller i detta skick blev den gammal. Den bortrevs år 1902, sedan en bredspårig järnväg placerats i dess ställe.
Den konstruktör, som gjort mera än någon annan för linbaneidéns tillämpande i Sverige, är ingenjören Ernst Nordström. Efter grund­ liga förstudier i utlandet etablerade han år 1894 i Falun en ingenjörs-
byrå för denna speciella uppgift, varvid han lade det Westerlundska systemet till grund för sina konstruktioner. Sin första linbana hade han byggt i Norge redan år 1890 och hans första svenska utfördes
1894 för Sommelii fabriker vid Henriksdal utanför Stockholm. Sedan
kommo i rask följd ett stort antal anläggningar till stånd i in- och
utlandet, så att enligt en publikation av år 1922 dittills av honom och
det efter honom benämnda bolaget konstruerats och till största delen •••
jämväl byggts linbanor med en sammanlagd längd av 1,200 kilometer och med en transportkapacitet av tillhopa cirka 5,000 ton i timmen, var och en som något känner till detta område för ingenjörsverk­
samhet, förstår att med den starka växling, som terräng- och säregna
Ernst Nordström.
Svenska linbanekonstruktioner
69

Svenska linbanekonstruktioner
70
industriella förhållanden förete, problem av mer eller mindre svårlöst
beskaffenhet ständigt måste uppkomma, fordrande av konstruktören en utpräglad uppfinnareförmåga och en påhittighet nästan utan gräns. Det kan icke komma i fråga, att här söka redogöra för den mängd specialkonstruktioner, som äro uttänkta för de Nordströmska linbanorna, än mindre att uppräkna alla de många anläggningarna# själva. Vår bergshantering, liksom sten- och lerindustrierna, hava i första hand tillgodogjort sig detta transportmedel, men genom ingen­ jör Nordströms energiska bedrivande har sedermera även de på skogen grundade industrigrenarna adopterat detsamma och det i än större omfattning. Särskilt förtjänar erinras om de linbanorna när­ stående kabelkranarna och deras utvecklade »spelnings»-förmåga. Det första av dessa hjälpmedel här i landet var den av Ernst Nord­ ström år 1896 x) konstruerade kabelkranen vid Frånö cellulosafabrik i Norrland, avsedd för lossning av kalksten och stenkol. Den hade
en spännvidd av 107 meter, dess kajbock var 19,5 meter hög och transportförmågan utgjorde 7,5 ton i timmen. I synnerhet hava detta slags kranar vunnit stor användning vid uppläggning och transport på korta håll av pappersved och kolved. Nordströms pioniärarbete med avseende å sådana kranars införande här i landet har erhållit efterföljd i stor utsträckning och för närvarande torde flera tiotal sådana upplagskranar vara i verksamhet i Sverige 2*). Vid våra mas­ ugnar erbjuda sig ofta specialproblem beträffande uppspelning av träkol från kolhusen upp på hyttkransen och i fråga om bortforsling av slaggen. För båda dessa ändamål hava av Nordström sinnrika och billigt arbetande konstruktioner blivit uttänkta. Den längsta av honom byggda linbanan torde vara den vid Rejmyre glasbruk ut­ förda, vilken hade en total längd över land och vatten av nära
1,5 mil. Flans högsta linbanebock var 35 meter hög och den största spännvidden, som han vid en linbana tillämpat, 850 meter.
Beträffande de senast gångna tre decenniernas utveckling inom linbanetekniken må några ord tilläggas. Till omkr. år 1900 användes i regel kablar av ohärdat material med 60 kgs brottbelastning per
’) Den första kabelkranen i Tyskland lär vara byggd år 1901.
2) I dessa dagar meddelas om en av A.-B. Nordströms Linbanor vid Domsjö sulfit­ fabriks vedgård byggd dubbel kabelkran med 532 meters spännvidd och ett dubbel­ torn vid fabriken av 60 meters höjd. Nettolasten utgör 22 kub. meter massaved
och kranen behärskar ett område av cirka 16 hektar. I fråga om kabelkranar torde denna hålla världsrekord.

mm2, men därefter övergick man här i landet helt till kablar, spunna
av härdad ståltråd med 120 kgs brottbelastning per mm2 eller mera. Samtidigt började man förlägga draglinan i jämnhöjd med vagns- överredet i stället för under detsamma, såsom dittills varit vanligt. I de flesta fall betingades denna konstruktion därav, att man önskade kunna med hjälp av draglinan framföra vagnarna automatiskt runt kurvor vid stationer och å linjen. Under senare tider har man för längre linbanor återgått till att placera draglinan under överredet, då konstruktionen av vagnarna numera möjliggör dessas framförande i kurvor på samma sätt som vid överlinan. — Till början av inne­ varande sekel användes kopplingsapparater för vagnarna så beskaf­ fade, att fastlåsandet vid draglinan skedde genom en svag böjning av
linan mellan en övre och en undre back. Förmedlingen av till- och frånkoppling skedde medelst enkla styranordningar. Efter sagda tid­ punkt övergick man till att använda lastens tyngd som verkande
kraft för vagnens fastlåsande vid draglinan, vilken anordning då börjat användas av den Bleichertska firman. Ett viktigt steg i utveck­ lingen var tillverkningen av vagnarnas överreden och kopplingsap­ parater av stålgjutgods i stället för av smidesjärn och tackjärnsgods, såsom under 1800-talet var vanligt. Ett flertal goda konstruktioner av kopplingsapparater hava påfunnits av de kända linbanespecialis- terna ingenjörerna Sven Carlson, Harald Larsson och Erik Widén. Uen sistnämndes konstruktion användes vid Sveriges för närvarande största linbana, den 20 kilom. långa Marma—Vallvik-banan med 20—25 tons transportförmåga per timme. — De flesta linbanor i vart land äro utförda med bockar av trä. Ävenså äro stationerna i huvudsak byggda av detta material. På senare åren har man dock alltmera övergått till järnkonstruktioner för att därigenom ernå längre tids varaktighet. Det företräde som träbyggnaderna förr hade genom sin billighet är numera nästan utplånat. Armerad betong har i
vissa fall även kommit till användning.
I allmänhet kan sägas att vi här i landet i relativt stor och mång­
sidig omfattning tillgodogjort oss den hjälp vid transport av mass- gods, som linbanan erbjuder, samt att våra ingenjörer på detta liksom
Pa sa många andra tekniska områden skapat sig en hedersam historia, l^e ha skaffat sig ett arbetsfält, som sträcker sig från det innersta
Rysslands ödemarker i öster till de Colombianska Cordillerernas
ganska otillgängliga bergstrakter i väster och som i norr tillsvidare har sin yttersta gräns vid de norska stenkolsgruvorna på Spetsbergen.
Sven Carlson.
Svenska linbanekonstruktioner
71

Svenska linbanekonstruktioner
Använd litteratur.
Jag har även haft förmånen erhålla sakkunniga upplysningar av nu levande personer, främst av disponenten G. A. Granström och ingenjören Ernst Nordström till vilka
\
jag härmed uttalar mitt tack.
Scheutz, G. Flygande skottkärror. Jour­ nal för manufacturer och hushållning.
1825. Sid. 102, 160.
Braunsdorf, E. J. Användande av järn­
trådslinor i Sachsiska bergverken. Tid­ skrift för svenska bergshandteringen. 1843.
(Åkerman, J.) Om begagnande av järn­ trådslinor till malmuppfordring i Sto­ ra Kopparbergs gruva. Tidskr. för
svenska bergshandteringen. 1843. Sid.
110.
Beronius, C. Om tillverkningen av järn­ trådslinor vid de tyska bergverken. Jernk. Annaler 1847. Sid. 66.
(Husberg, C. G.) Beskrivning på ett sätt att bortköra gråberg vid St. Koppar­ bergs gruva, vilket blivit uppfunnet av C. G. Husberg. Jernk. Annaler 1843. Sid. 33.
Ångström, C. A. Äro transportledningar medelst järntrådslinor utan ända (wire tramways) i någon vidsträcktare skala användbara vid våra bergverk?
Jernk. Annaler 1872. Sid. 74. Westerlund, A. F. Om de tyska luftba­ norna. Tidningen Norden 1876. Nr 28. Westerlund, A. F. Hängbanor. Ingeniörs- Föreningens förhandlingar 1878.
Sthlm 1879.
Westerlund, A. F. Automatiska hängba­
Nordström, Ernst. Om olika system av linbanor och några mekaniska anord­ ningar vid gruvfält i Nordamerikas Förenta Stater. Jernk. Annaler 1894. Sid. 145.
Nordström, Ernst. Linbanor. (Reklam­ broschyr.) Sthlm 1895.
Nordström, Ernst. Kostnaden för gods­ transport med linbana. Blad f. Bergsh. Vänner 1895. Sid. 227.
Nordström, Ernst. Kabelkranar. Svensk Papperstidning N:r 5 1895.
Nordström, E. Linbanor. Reklambro­ schyr med 12 planscher. Falun 1901. Nordström, E. Karta utvisande av ho­ nom utförda linbane-anläggningar
1894— 1903. (Sthlm 1904.)
Cronvall, E. Elektriska hängbanor enligt Telfersystemet. Teknisk Tidskrift 1905.
Adolf Bleichert & Co., Leipzig-Gohlis. (Historiskt och beskrivande praktverk rörande firman.) Leipzig 1908.
Aktiebolaget Nordströms Linbanor, Stockholm. (Reklambroschyr med 40
planscher.) Sthlm 1911.
Aktiebolaget Nordströms Linbanor. Tau- gebaner og Losseapparater. (Reklam­
broschyr med 58 planscher.) Sthlm u. å. Rydberg, B. Om tillverkning av järn-,
och ståltrådslinor i Sverige. Blad för Bergsh. Vänner 1911. Sid. 250.
nor. Reklamtryck. Kalmar 1878.
Westerlund, A. F. Om hängbanor. Jernk. Nordström, E. Olika anordningar för
Annaler 1879. Sid. 476.
Gumaelius, O. Anteckningar om Spanien.
Jernk. Annaler 1884. Sid 239. Nordenström, G. Om gruvhanteringen i Spanien. Jernk. Annaler 1885. Sid. 102. Westerlund, A. F. Hängbanor. Reklam­
tryck. Sthlm (1886).
Odelstierna, E. G:son. Meddelande om
Semla gruvors linbana. Blad f. Bergsh.
Vänner 1888. Sid. 242.
Användningen och anordningen av järn­
trådslinor för transport av tyngre gods. överläggningsämne inom Ingen- iörsföreningen i Stockholm. Ingen. Fören. förhandlingar i890.Sid. 226, 227.
Jungner, J. G. Iakttagelser rörande gruv- hantering i Spanien och Tyskland.
Jernk. Annaler 1892. Sid. 114.
bortförande av masugnsslagg vid sven­ ska masugnar. Blad för Bergsh. Vän­ ner 1914. Sid. 273.
Stephan, P. Die Drahtseilbahnen, ihr Aufbau und ihre Verwendung. 2:te Auflage. Berlin 1914.
Leffler, J. A. Om nutida svensk masugns- byggnad. Jernk. Annaler 1915. Sid 199. Ingenjörsfirman Sven Carlson, Falun. Utförda anläggningar i Sverige 1910—
22. Falun I923*
Adolf Bleichert 8c Co., Leipzig. Ruckblick
und Umschau aus Anlass des fiinfzig- jährigen Bestehens am 1. Juli 1924. Miinchen 1924.
Larsson, H. Lokala transportanordnin­ gar. Tekn. föreningens i Örebro jubi­ leumsskrift. Sthlm 1925.
V

E. Hubendick
»MERA ARBETE»
Meraallmännateknisktvetenskapligaproblemkomma
att behandlas i årsböckerna. På detta är Professor E. Hubendicks bidrag i år ett exempel.

»Mera arbete»
74
Den stam på vilken kulturen växer heter arbete. Ju större och
kraftigare denna stam blir, ju yvigare och vackrare blir den kulturens krona, som den uppbär. Vi skulle kunna likna bladen och grenver­ ket vid handens verksamhet, vilken med hjälp av verktyg och produktionsmaskiner framställer materiella produkter och vi skulle kunna likna blommorna vid tankens verksamhet, skapande konst och vetenskap. Ingen av dessa verksamheter kunna vi mäta i endast kilogrammeter, ty vid båda tillkommer något mera. Men den sav, som i rikt flöde kommer från stammen och utan vilken både handens och tankens verksamhet skulle vissna bort mäta vi i kilogrammeter. Det är denna råa, oförädlade produkt, det mekaniska arbetet, som vi i första rummet behöva för kulturens fortsatta växt och blomstring.
Homo primigenius förstod blott att nyttja detta råa, oförädlade, mekaniska arbete i gåendet, springandet, slående, lyftandet och kanske kastandet. Men en dag började handen forma föremål och tanken medvetet förutbestämma deras form. Homo sapiens hade framträtt, stammen hade fått de första bladen och blommorna, kulturen hade börjat uppstå såsom något nytt, oväntat, oanat på vår jord.
Den mängd mekaniskt arbete som stod forntidens människa till buds var ej stort. Med slaveriets hjälp skapades väl en häpnads­ väckande kultur, en underbar konst och en förnämlig vetenskap. Men då summa arbete ej ökades genom slaveriet frodades dessa ly­ sande blommor på bekostnad av andra delar, av kronan, vilka för­ krympte. Vi skulle kunna säga att kulturens träd under denna period blommade »på bar kvist».
Först med domestisering av dragdjuren erhöll människan ett verkligt arbetstillskott, men klumpigt och ohanterligt. Seglet, även det en forntidens uppfinning, var däremot något helt nytt. Män­ niskan hade uppfunnit en maskin med vars hjälp »icke organiserat» arbete kunde tagas i hennes tjänst. Visserligen var användbarheten av denna maskin mycket begränsad, men dock av ofantlig bety­
delse. Dess största betydelse låg emellertid däri att en helt ny väg öppnats, att man funnit en helt ny princip.
Medeltidens bidrag att med hjälp av denna nya princip öka män­ niskans tillgång på mekaniskt arbete utgjordes av väderkvarnen och

vattenhjulet. Dessas betydelse för människans frigörande för
högre kulturellt arbete kan sannolikt ej överskattas; ingen har ännu undersökt vilken andel dessa mekaniskt arbete producerande ma­ skiner hava i renässansens uppkomst; i händernas och andens fri­ görelse från malstenen som måste hållas i gång för att mala mjöl till brödet, och många andra arbetskrävande anordningar. Men vat­ tenkraften fanns sällan där den behövdes och vinden ej alltid när den behövdes. Tillskottet i mekaniskt arbete var väl betydligt men
°tillgängligt och opålitligt.
En revolution i arbetstillgången förde den nyare tiden med sig
genom uppfinningen av värmemotorerna, först ångmaskinen, sedan
varmluftmaskinen, till sist förbränningsmaskinen. Dessa kunde giva
urbete var som helst och när som helst ty kolet och oljan, dessa
oerhörda koncentrat av energi, kunde transporteras till arbetsplatsen
°ch uppläggas i förråd. Alltjämt vidlådde arbetet en viss obekväm- het, en bristande smidighet vid applicerandet. Då kom genom det
elektriska transmitterandet av arbetet en ny revolution, som gjorde de avlägsnaste energikällor användbara, medgav arbetets överförande Pa ofattbara sträckor och i en häpnadsväckande fördelningsgrad
samt gjorde dess applicerande bekvämt och smidigt utan gräns.
Det rinnande vattnet, kolet och oljan äro våra energitillgångar.
MänniskanS tillgång till mekaniskt arbete har sedan forntiden tio- dubblats flera gånger om. Från vattenhjulet med en verkningsgrad
av mindre än i % hava vi kommit till turbinen med mer än 90
/o verkningsgrad. Den första ångmaskinen i slutet av 1600-talet,
uade 0,3 °/0 verkningsgrad. I slutet av 1700-talet var verkningsgra­ den uppe i 3 % och i slutet av 1800-talet hade dieselmotorn nått
3° /o verkningsgrad. För närvarande finnas dieselmotorer vilkas
Verkningsgrad är över 40 %. På de vägar tekniken hittills vandrat
ar° vi mycket nära de gränser som äro teoretiskt möjliga. Vi borde kunna vara nöjda och stolta.
Men vi skönja redan den fjärran dag då jordens kol- och olje- tulgangar äro uttömda och då all vattenenergi är tillvaratagen, men
eJ räcker att förse våra efterkommande ens med så mycket meka- ruskt arbete, som vi nu hava till vårt förfogande. Kunna vi vara
,ribjda, då vi frukta att lämna en skövlad jord i arv till kommande slakten, kunna vi vara stolta då vi frukta deras förbannelse. Vartill
tjanar den härliga kronan på kulturens träd om stammen ej längre kan bära den.
75
»Mera arbete»

»Mera arbete»
76
Yi få därför ej stanna med beundran inför det som teknikens
historia lär oss att forna släkten uträttat eller inför de bevis därför, som samlats i våra tekniska museer. Människosläktet får ej slå sig till ro med våra dagars fulländning. Teknikerns arbete har varit och måste förbliva såsom uppstigandet på ett väldigt »Himalaja». Varje topp han strävat upp till ger honom utsikt över nya, väldi­ gare, ännu mera lysande, avlägsnare, men eftersträvansvärda top­ par, vilka han måste försöka nå. Ej ens de avlägsnaste i molnen höljda topparna får han lämna ur sikte. De nya utsikterna måste locka honom, entusiasmera honom och öka hans ansträngningar. Och ingenjörens hopp är, i medvetandet om huru litet individen i regel kan uträtta, att däruppifrån, sedan han gjort sin egen insats, slutligen få skåda en flik av det »Kanaans land» på vilket mänsk­ ligheten hoppas. I det landet väntar han sig finna »mera kraft» trots sinande bränsletillgångar.
Ett sätt att tillsvidare undvika den sterila region, som bränsletill­ gångarnas uttömmande innebär, är att öka våra maskiners verk­ ningsgrad. Den nyss nämnda omständigheten, att värmemotorernas verkningsgrad redan närmar sig den teoretiskt möjliga gränsen beror därpå att den praktiska utförbarheten uppställer gränser med vilka teorin måste räkna. Dessa praktiska gränser äro i regel temperatur-, tryck- och volymgränser. Kunna vi skjuta undan dessa praktiska gränser erbjuder teorien nya möjligheter. Men de praktiska gränser­ nas förskjutning förutsätter bättre maskinbyggnadsmaterialier, nya utförandemöjligheter och mycket annat. Kunna dessa krav förverk­ ligas så kunna tryck och temperaturer ökas. Ängans tryck kan steg­ ras till eller över 100 atm., ja måhända över kritiska trycket och i förbränningsmotorerna kan kompressionsförhållandet ökas, vatten­ ångan kan ersättas med andra ångor, såsom kvicksilverånga eller den kan ersättas med binära blandningar, avloppsarbetet eller av- loppsvärmet kan tillvaratagas o. s. v. Många dylika problem studeras men de innebära alla endast en verkningsgradshöjning. Den tid är dock slut då värmemotorernas verkningsgrad tiofaldigades under lop­ pet av 100 år. Till 100 % verkningsgrad kunna vi ej komma. Där­ med är även den tid inne då vi måste börja se oss om efter nya energi­ källor.
Tillgodogörandet av vulkaniskt värme löser ej detta problem, det ger oss blott ett litet arbetstillskott. Vindenergien, denna enorma arbetstillgång är, åtminstone f. n. i stort sett för oåtkomlig.

Mycket har talats om förvandling av omgivningens värme till
arbete. Men då denna princip innebär ett perpetuum mobile av andra ordningen är den stridande mot termodynamikens andra huvudsats och enligt vetenskapens resultat ej möjlig.
Uttagandet av arbete ur lufthavet eller ur havsvattnet på grund av de olika temperaturerna på olika höjder eller olika djup bear­ betas. Så även uttagandet av arbete ur polartrakternas ismassor genom förångning av lättflyktig vätska och dess kondensering i fru­ set saltvatten. Det har sagts att detta är förvandling av omgivningens värme till arbete, men detta är oriktigt. Vi utnyttja här två värme- niagasin med olika temperatur. Yärmemagasinen äro väldiga men värmet svåråtkomligt och temperaturdifferenserna små.
Än väldigare är den energitillgång som materian som sådan re­ presenterar. Kunde vi förvandla materian till energi skulle vi med i gram materia kunna producera flera tusen hästkrafter under ett år. Men den maskin med vilken detta skulle kunna ske känna vi ej, vi känna ej ens den process med vars hjälp materian kan förvandlas
till energi närmare än att den försiggår först vid en temperatur som är flera millioner grader C. och vi veta endast att detta sker i solarna. Genom solstrålningen till vår jord erhålla vi även all den energi som omger oss och som vi försöka fånga för att förvandla till ar­ bete. Hittills har detta blott lyckats i ringa utsträckning med vind­ energien, i något större utsträckning med vattenkraftenergien men framför allt med den i kol och oljor såsom kemisk energi sedan svunna epoker upplagrade solenergien. Och nu hänvisas vi åter till solenergien!
Skola vi en gång kunna bygga maskiner vilka direkt upptaga
oen strålande energien och förvandla denna till arbete eller skola
yi liksom hittills vara tvungna att gå omvägen över det organiska livet?
Energi omgiver oss på alla håll, även energi i form av meka-
oiskt arbete. Men att fånga denna energi och förvandla den till ar­ bete eller att fånga det mekaniska arbetet självt så att vi kunna an-
vända det för kulturbehoven är det stora problem mänskligheten bar att kämpa med. Återgå vi ännu en gång till omgivningens värme
ar det otvivelaktigt att dylika perpetuum mobile av andra ord- mngen ej blott äro möjliga utan att i naturen även av sig själv för-
sl&Sa förändringar från mera till mindre sannolika tillstånd, men alltid i en sådan ringa skala att de äro obrukbara för våra behov;
77
»Mera arbete»

»Mera arbete»
78
möjligen kunna de vara mikroorganismerna till gagn. Någon möj­ lighet att reproducera dem i stor skala skönja vi ej ty då framträder genast andra huvudsatsen i hela sin styrka.
Stora och svåra problem tränga sig allt mera på de ingenjörer som arbeta på motorområdet, nämligen nödvändigheten att för­ söka finna någon helt ny princip med vars hjälp mekaniskt arbete kan framställas i för oss människor användbar form. Huruvida en dylik maskin kommer att bliva en ångmotor, en förbränningsmo­ tor eller något helt nytt slag av motor kunna vi ej förutse. Ingen
kan ens angiva de principer efter vilka den skall tänkas arbeta. Termodynamikens huvudsatser måste den lyda. Men andra huvud­ satsens konsekvenser äro måhända ännu ej uttömda, vår kännedom om dess innersta väsen ännu så pass grumlig att vi hava rätt hoppas att inom dess giltighetsområde nya möjligheter skola yppa sig. Kra­ vet på en dylik maskin kommer därför att bliva allt mer
påträngande. Vi hava rätt att hoppas att mänskligt snille framdeles liksom hittills skall kunna finna de ännu förborgade vägar som na­
turen erbjuder för uppnåendet av detta avlägsna mål.
Men detta mål är blott medlet varigenom då som nu människan skall erhålla ökat tillfälle till andligt arbete och förvärvandet' av ökad visdom. Sannolikt betyder den ökade tillgången på mekaniskt arbete i detta avseende mer än ökad nativitet bland intelligensen;
kanske betyder den en »homo novus».

4
Dalarnas sista lancasbiresmedja Korså
Stora Kopparbergs Bergslags AB., s smedja. Här en bild från en annan sadan nu , , der
Häfla Bruk, Östergötland. Den stora smaltan klyv
vattenhammaren till smältstycken.
6**

Kabelklämmorna pä stranden.
Kabeltrumman med bromsbandsanordningen

VÄRLDENS FÖRSTA STARKSTRÖM-
SJÖKABEL PÅ 360 METERS DJUP
Tekniska M useet försöker att till sitt arkiv erhålla per­ sonliga anteckningar om ingeniörers och industrim äns erinringar om av dem utförda arbeten. Överingeniör
BernhardElisbidragärettexempelpådetta.
Bernhard Eli

Starkströmsjökabel på 360 meters djup
82
10,000 volt under 15 min.
På våren 1917 erhöll Sieverts Kabelverk förfrågan på en 31x6
kvmm. 7500 volt sjökabel, att levereras i en enda längd om 2000 meter och förläggas på ett vattendjup av 360 meter, genom konsulte­ rande ingeniören Jens Skjerdal i Bergen, Norge, för Brudviks Fdek-
tricitetsverks räkning. Kabeln var avsedd att förläggas över Sörfjor- den och förbinda Vaksdal med Brudvik.
Då ej förut någon kabel för starkström förlagts på större djup än 120 meter, hyste man vissa betänkligheter huruvida en förläggning på 360 meter över huvud taget vore möjlig. Utländska kabelverks- tekniker ansågo en starkströmskabelförläggning på detta djup såsom
liggande utanför möjligheternas gräns.
Före ovan nämnda, år 1917 på 120 meters djup förlagda kabel,
vilken var en 25000 volt 3-faskabel av Sieverts Kabelverks tillverk­ ning och förlagd av Kgl. Vattenfallstyrelsens ingeniör Nilsson vid Trollhättans Kraftverk, hade ingen starkströmskabel förlagts på större djup än 30 meter. Då undertecknad var närvarande vid denna
förläggning, som utfördes i halv storm, erhölls en god del erfaren­ het, vilken kom till nytta vid förläggningen på 360 meters djup.
Emellertid konstruerades en för detta förläggningsdjup lämplig kabel enligt följande dimensioner. Ledare: koppar 7X1 >71 nim. kab­ lade till 5,1 mm. diam. Isolering: impregn. cellulosapapper av 2,4 mm.
väggtjocklek. Tre sådana ledare ihopkablade med cellulosapappers- inlägg. Mantelisolering: impregnerat cellulosapapper av 2,4 mm. väggtj. Torkning och impregnering under vacuum och därpå ompress­ ning av en 2,1 mm. tjock blymantel, vars yttre diameter var 30,3 mm. Härpå lindades ett väl impregnerat pappersband och ett 3 mm. impr. jutelager som bädd för 22 stycken väl galvaniserade järntrådar, 5,4 mm., vilka i sin tur skyddades av ett väl impregnerat jutelager av
2 mm. tjocklek. Kabelns yttre diameter var 50,1 mm. Se fig. 1. Ka­ belns totala nettovikt var 16,2 ton och bruttovikt 19 ton. Trummans dimensioner voro: yttre diameter = 2800 mm. och bredd =1800 mm.
Av elektriska egenskaper var: kapaciteten = 0,18 mfd. och iso- lationsmotståndet = 240 mgm. per km. vid i5°C. Provspänningen var i fabriken = 15,000 volt under 15 min. och efter förläggningen

Den garanterade momentana genomslagsspänningen var 84,000
volt. Vid offertens avsändande kom naturligtvis frågan före, huru­ vida vi även kunde övertaga förläggningen på detta djup, vilket jag på direktör Ernst Sieverts förfrågan bejakade. Härpå svarade han: »Då får också överingeniören själv lägga kabeln.»
Vid en förläggning på detta stora djup måste allting vara väl för- beredt, dels för att förläggningen må kunna försiggå obehindrat,
°ch dels att kabeln ligger på bottnen, så att ej kabeln kommer i svängningar av flod och ebb. Skulle kabeln komma i svängningar, kommer blymanteln att kristalliseras och så småningom spricka sön­
der. Dessutom måste förläggningen ske med minsta förbrukning av kabel och utan bildandet av kinkar.
Vi erhöllo beställning på kabeln i fråga och fingo även i uppdrag att förlägga densamma på våren 1918. För förläggningen anskaffa­ des en större däckad pråm, å vars däck kabeltrumman vridbart an- bragtes på tvenne kraftiga träbockar. Då bromsningen av ka­ beln vid så stort djup var av särdeles stor vikt, hade för första gången
1 kabelförläggningens historia bromsband anbragta å trumflänsarna kommit till användning. Ett bromsband anbragtes å vardera trum­
flänsen. Dessa band voro försedda med små styrjärn för att hålla ban- det kvar på flänsen. Bromsbanden kunde åtdragas medelst utväx-
llrig till en skruvgänga med ratt.
Då avståndet mellan fjordstränderna var 1,300 meter och djupet
360 meter, måste först en profilkarta uppgöras, och för kursens hål­ lande i rät linje mellan kabelns landningsplatser uppsattes stora sig-
^aldukar, två på varje sida om fjorden, så att de tillsammans bil-
oade en god syftlinje. För bestämmandet av båtens läge i fjorden bade en teodolit uppställts på stranden på så pass stort avstånd
fran förläggningslinjen att goda vinkelmätningar kunde erhållas. Ä
pråmens akter hade uppsats ett c:a 1,2 meters hjul, med spår format för kabeldiametern. Å pråmen var dessutom uppställd en mindre
kabeltrumma, vars kabel skulle förläggas mellan Brudvik och Ulfs-
ttesöen, en sträcka på 641 meter.
I maj månad år 1918 avgick förläggningspråmen från Bergen,
och förankrades på kvällen före förläggningsdagen i Vaksdal. Föl­ jande morgon kl. 5 fm. avgick pråmen, bogserad av en 175 hkr. ogserbat, till förläggningsplatsen ett stycke (2 km.) upp i Sörfjor-
en dess andra sida, varifrån förläggningen skulle utgå. Vädret var jämförelsevis lugnt, men i stället regnade det så mycket mera,
83
Starkströmsjökabel på 360 meters djup

Starkströmsjökabel på 360 meters djup
84
så att sikten var allt annat än god. Man kunde endast med möda
urskilja motsatta strandens konturer, men ej där uppställda syft- märken. Kl. 6 fm. anlände pråmen till förläggningsplatsen och förtöjdes därstädes medelst tvenne linor i land, medan bogserbåten höll ut pråmen i kabelförläggningens riktning. Kabelns ilandförande vidtog omedelbart och var förenat med stora svårigheter genom den branta stranden, bestående av en berghäll i vilken en grop förut
blivit insprängd. Kabeln fästes medelst tvenne långa klämmor, vilka medelst stållinor förankrades i berggrunden.
Kl. 10 fm. var kabeln väl förankrad och utläggningen av kabeln tog sin början. Förtöjningslinorna lossades och bogserbåten, som placerats framför pråmen, började sitt arbete att föra pråmen över till fjordens andra sida, därvid användande sig av syftmär- kena på närmaste strand för innehållandet av kursen. Då bromsnin­ gen var den viktigaste operationen ombord, tog jag själv hand om denna, medan övermontör Simon Karlsson övervakade kabeln vid utlöpningshjulet och den vinkel kabeln bildade mot vattenytan. Själva förläggningen fick till stor del gå på känn genom reglering med bromsarna. På var 25-te meter påsattes kabeln klämmor, som hade till ändamål, dels att förhindra flytning av blyet och dels till att få kabeln att bättre fästa vid fjällväggarna under vattnet. Till förhindrande av eventuell drift på grund av flod eller ebb var dess­ utom en bogserbåt på 80 hkr. till hands, att när så erfordrades stöda
upp pråmen mot strömmen. Under hela förläggningen stod regnet som »spö i backen».
Först då vi kommit halvvägs ut i fjorden kunde motsatta strandens syfttecken upptäckas och därigenom underlättades kursens innehållande. Kabelåtgången kontrollerades allt som oftast
med teodolitens vinkelbestämning efter förut uppgjord tabell, profilkartan och antalet varv av kabel på trumman, motsva­ rande en viss kabellängd även härför var tabell på förhand uppgjord. På grund av det stora djupet var det, då vi befunno oss mitt i fjorden, endast 4V2 varvlager kabel kvar på trumman, vil­ ket motsvarade c:a 750 meter. Detta såg ju onekligen hotande ut, att kabeln skulle bliva för kort, och man kan mycket väl förstå
ingeniör Skjerdals och driftsbestyrerns utrop: »Det är bäst vi hoppa i sjön, ty vi hava beställt för kort kabel.» Jag lugnade dem dock med att de skulle få 200 meter till övers, när vi lagt kabeln. Det fingo de även. Teodoliten hade även överflyttats till andra stranden,

Varigenom bättre avståndsbedömning kunde ernås. Förläggningen
gick jämförelsevis långsamt på grund av påsättandet av klämmorna. Kl. i em. uppnåddes motsatta stranden, där pråmen förtöjdes. Det hade således tagit 3 timmar i anspråk för förläggningen. Det svå­ raste arbetet återstod, nämligen ilandförandet av kabeländen, då bergväggen här var mycket brant, samtidigt som kabeln hade be­ nägenhet att åka tillbaka ned i djupet. Först sedan en kabelklämma, enligt fig. 4, anbragts och fastgjorts vid berghällen, så att avhåll på kabeln erhållits, kunde ändens ilandförande vidtagas.
Först kl. 5 em. var kabeln på sin plats i den även här i berget 1nsprängda kabelgropen. Den andra kabelklämman hade dessutom Pasatts och fastgjorts i de redan i förväg fastsatta öglorna.
Tiderna för de olika operationerna hade till punkt och pricka samanträffat med de, vilka jag föregående dag delgivit ingeniör Skjerdal, så att han efter förläggningen sade, att förläggningen gått fullkomligt enligt tidtabell. Att allt gått efter beräkning berodde i första hand på ett väl förberett arbete, och i andra hand på tur, ty
vädrets makter äro i dessa trakter omöjliga att förutsäga. Dagen mnan förläggningen var det full storm, liksom även dagen därpå.
Följande dag pådrogos grova gjutjämsrör å kabeländarna i vatten­ brynet och ändboxarna inmonterades, vilka voro 10,000 volt massa-
fyllda boxar. Efter kabelns provning blev den dagen därpå tagen i drift, och har allt sedan dess funktionerat till full belåtenhet. Som skydd mot åskväder försågos kabelns båda ändar med hornåskledare °ch drosselspolar.
Teodolitbestämningarna utfördes på ett förtjänstfullt sätt av ingeniör Skjerdals assistent, ingeniör Jordal.
Fa hösten 1918 förläde Sievers Kabelverk en 3X35 kvmm. 8,000 volt sjokabel, beställd genom ingeniör G. E. Bonde i Bergen, även denna på 360—400 meters djup. Denna kabel ligger uti havsbandet
°ch förbinder Askön med Kvarven, och funktionerar ännu i dag.
Tid denna anläggning användes automatiska maximalströmbrytare °ch hornåskledare.
Genom dessa båda kabelförläggningar har Sieverts Kabelverk på­ visat möjligheten att förlägga starkströmskablar på stora djup.
Solhem, Spånga den 27. februari 1931.
Starkströmsjökabel på 360 meters djup
85

t

ANDRÉES BALLONGHUS
i’
Ivar Svedberg
Överingeniören,Fil.DrIvarSvedbergsbidragtillårs­ boken ansluter sig till en av de m ärkligaste händelserna under år 1930, då spillrorna av S. A. Andrées ballong­ expedition återfunnos på Vitön.

Andrées ballonghus
88
De underbara händelser, som under sensommaren 1930 inträffade
och genom vilka de jordiska kvarlevorna av S. A. Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel återbördades till hemlandet, förde åter i minnet — och på ett sätt som väl saknar motstycke — händelserna kring och i samband med den så länge glömda Andrées Polarexpe­ dition år 1897 och väckte till liv ett starkt intresse för hela denna expedition och allt som står därmed i samband, och det är väl som ett utslag av detta nyvaknande intresse denna årsboks redaktion an­ modat mig att lämna en kort redogörelse för tillkomsten och kon­ struktionen av en av de många detaljerna i Polarexpeditionens utrust­
ning — ballonghuset — för vilket ansvaret kom att vila på mig.
Låt mig då först som sist betona, att ballonghusets konstruktion i och för sig icke var något märkvärdigt, och det intresse, som dock otvivelaktigt kom denna detalj och mig personligen till del, kan enk­
last förklaras av det ändamål, det hela kom att tjäna. Att jag över­ huvud taget kom att syssla med denna sak berodde på en ren tillfäl­ lighet, i det jag en vacker dag i »Aftonbladet» upptäckte en av Andrée utlyst tävlan om den bästa lösningen på problemet att åstadkomma en lämplig konstruktion för en byggnad, avsedd att uppföras på någon plats på Spetsbergen, i än4amål att under fyllningen och sedermera under väntetiden på lämplig sydlig vind hysa och skydda ballongen.
Priset för den bästa lösningen var det efter nuvarande förhållanden blygsamma beloppet av 300 kronor!
Vid tävlingstidens utgång voro 14 olika förslag inlämnade, och vid den granskning av dem alla, som gjordes av Andrée själv jämte de särskilt tillkallade sakkunniga professorerna Almqvist och Wes- tin, befanns det, att det förslag, som inlämnats av signaturen »In- terested», kunde enhälligt tillerkännas priset, och så blev det detta förslag, som sedermera lades till grund för utförandet.
Även om som sagt den därvid tillämpade konstruktionen i och för sig icke kunde anses som något särskilt underbart, så kom den dock att visa sig i allt fylla de uppställda fordringarna — ja, mer än dessa, i det att den stora av synnerligen klent material utförda bygg­
naden uthärdade en hel polarvinters stormar och efter dem stod i det närmaste oskadd klar att fylla sin uppgift, när 1897 polarfärden efter ett års uppskov blev utav.

Ballonghuset pä Danskön nedanför Svedbergs berg.
o»?
konstruktionsritningar till ballonghuset.
Modell av Andrées ballånghus
BALLONGHUS
för Öfveringon*ör ANDREES polarexpedition.
t toc
j/r»//»m » ftt* f.iyt; Avr.VtvW/’*
i Hälsingborgs Museum.
..- •

Avfärden mot Nordpolen den //. juli i^97- E** ur flygteknisk synpunkt värdefullt material från Andrées ballongexpedition finnes i Tekniska Museets samlingar.

Det var i varje fall världens första hangar för polarexpeditioner,
°ch enligt en uppgift i Professor Behouneks skildring av »Italia»- expeditionen säger han bl. a., att den av »Italia» använda hanga- ren på Spetsbergen var uppförd med tillämpning av »samma kon­ struktionsprinciper som Andrées ballonghus».
Enligt tävlingsprogrammet skulle huset rymma en ballong om 20,5
diameter samt därjämte erbjuda ett utrymme utomkring ballongen
av minst 1,75 meter. Minsta innermåttet blev alltså 24 meter. Husets
Vaggar fingo ej understiga 20 meter i höjd, varjämte väggarna på husets södra hälft skulle kunna under avfärden provisoriskt höjas
ytterligare 5,0 meter. Norra hälften av huset skulle i och för bal- l°ngens fria utfärd kunna helt avlägsnas inom högst 2 timmar efter
uet order därom givits, och den återstående södra halvan — nu höjd tlU 25 meter — dock vara stabil nog att stå som skydd emot vind
°ui minst 1o—15 sekundmeter.
Invändigt skulle huset vara så lätt som möjligt och alla utskju­
tande hörn och delar, som kunde skada ballongen, undvikas. Runt
0rukring upptill på 2o-meters höjden skulle löpa en balkong med
tymliga manöverplatser och ordentliga trappor leda från marken till balkongen.
Någon planering av marken kunde ej förutsättas. Huset skulle kunna lätt transporteras i skilda delar och lätt uppsättas samt skulle
kunna motstå ett vindtryck sådant det orsakas av en storm med 25
uieters sekundhastighet. Tak skulle finnas — ej så mycket för att skydda emot nederbörd, som för att hindra ballongen att olovandes
ge sig iväg uppåt.
Nåväl: det gällde nu att klara allt detta, men jag måste medge,
jag icke gjorde det helt och hållet själv utan hade en utmärkt hjälpreda i — min lilla då ett-åriga dotter. Hennes stående anspråk
Pa sin pappa var nämligen det, att han skulle rita för henne en »kok- ka», d. v. s. en urtavla, var gång order därom gavs. Pappa ritade
till en början ytterst samvetsgrant den ena urtavlan efter den andra
°ch alla försedda med timtal i fint utarbetade romerska siffror. Allt efter som emellertid efterfrågan på produkten steg, sökte jag lät-
tare komma från det petiga jobbet med de romerska siffrorna och förenklade timtalen till enkla streck — precis som på de nu så mo­
derna funktionalistiska urtavlorna på Statens järnvägars stationer — och detta gillades i hög grad. Förenklingen fördes emellertid vidare:
et var lättare att förse urtavlan med åtta timtecken än med tolv,
91
Andrées ballonghus

Andrées ballonghus
92
vilket även godtogs av den flitiga beställaren. När så en gång en dy­ lik funktionalistisk åtta-timmarstavla levererats, kom plötsligt den idén, att om man på ett rätt sätt sammanbunde dessa timtecken, så fick man en utmärkt plan till ett ballonghus, och det blev i realiteten den, som kom till användning.
Emellertid frångick jag till en början detta i så måtto, att jag utbilda­ de det första utkastet så att jag tänkt mig framsidan täckt av tvenne stora »skjutdörrar», styrda upptill och nedtill på särskilt sätt, men
Andrée påminde mig om Artemus Wards humoresk »Byrålådan» och befarade, att så elegant utfunderade portarna än vore skulle de komma att ställa till minst lika mycken förargelse som Wards byrålåda, och
så fick jag gå tillbaka till min ursprungliga plan — en sluten åttkant. Så galet måtte emellertid inte dörrarna varit utspekulerade, ity att samma eller liknande konstruktioner numera tillämpas på många mo­ derna luftskeppshangarer. Den definitiva planen blev alltså sådan den
framgår av här återgiven ritning och av denna synes tydligt, huru hela strävsystemet konstruerades.
Hela byggnaden uppfördes med alla detaljer av Byggmästaren F. O. Pettersson i Göteborg, varefter den åter sönderplockades och med s/s Virgo jämte all annan expeditionens material fördes till Spets­ bergen. Uppsättningsarbetet därstädes utfördes på följande sätt.
På den frusna och ojämna marken utspändes först en tågpolygon av samma form som byggnadens plan, och i alla polygonens hörn byggdes av sleepers, lagda korsvis, grundpelare, som fylldes och täck­
tes — liksom mellan pelarna liggande mark — med sågspån för att söka förebygga upptining. Utgående från en i husets centrum inlagd kraftig fyrkantig ram i golvhöjd lades radiellt utlöpande golvstockar till polygonens alla hörn. På dessa golvstockar lades så alla till det
understa ramverket hörande bjälkar, och på dessa upprestes därefter de 5 meter höga vertikalramar, som på en gång bilda underlag för nästa högre liggande ramverk och husets vertikalförstyvning. I re­ gel användes inga genomgående bultar utan istället kraftiga kläm­ mor. Sålunda klämdes alla horisontalt liggande bjälkar fast mellan exempelvis en understående och en ovanpåstående vertikalram. Kläm­ morna själva bestodo av tvenne kraftiga bultar samt ett dem sam­ manbindande underslag och ett överslag av smidesjärn. I överslaget var därjämte det ena bulthålet utslitsat, så att man genom att lossa en mutter kunde vrida överslaget åt sidan och så få snabbt hela för­ bindningen löst. Detta var av särskild vikt, när det gällde den snabba

rivningen, som ju därjämte skulle äga rum under rätt så kraftig vind.
I^et visade sig ock, att denna såväl som alla andra detaljer funge­ rade tämligen klanderfritt.
Väggarna utgjordes av c:a 2,4 meter höga och 0,80 meter breda luckor av spåntade bräder, vilka inskötos i rännor på de bjälkar, som bildade de ovanför varandra liggande inre ått-kanterna. Rän­ norna hade åstadkommits genom att på dessa bjälkar spika parallella
träribbor, emellan vilka lämnades en ränna. På den norra sidan, som skulle rivas, och. där det gällde att snabbt få bort luckorna, hade speciella anordningar vid den yttre av dessa lister vidtagits, så att de kunde snabbt avlägsnas och luckorna glida ned etage efter etage. &en detaljen krånglade emellertid litet i det byiga vädret, men i alla full gick dock hela rivningen programenligt.
En och annan lucka ersattes med ett »fönster», bestående av ett
oojligt och med metallnäs inlagt »glas» — av holländskt ursprung
0ch kallat »Tectorium». I understa etagen funnos flera större och
ttundre dörrar. Den provisoriska höjningen av södra halvan utför­ des medelst segelduk, lätt upphissad på därför avsedda master.
»Taket», i den form det slutligen fick, utgjordes av 8 trianglar av
Segelduk, vilka kunde medelst linor förenas i en spets, uppburen av
en blockvagn, löpande på en tvärs över huset spänd lina. Genom sär-. skilda anordningar kunde de enskilda dukarna därefter snöras intill
Varandra. (Detta tak konstruerades och utfördes av P. Eriksson & C-*o, Persiennefabrik i Göteborg). För övrigt torde bilderna, tagna ef-
ter en modell av ballonghuset i Hälsingborgs Museum, bättre än ord Vlsa, hur det hela var utfört även i detalj.
•f * * När Andrée och hans kamrater sedan alla förberedelser voro klara
°r avfärd från Spetsbergen 1896 förgäves väntat på den sydliga ^mden, återstod för expeditionen ej annat än att åter tömma bal-
ngen och medtaga denna jämte en hel del av utrustningen hem till verige med föresatsen att göra om försöket året därpå.
Vad ballonghuset angår så måste det ju kvarlämnas, men för att
en man det ansågs möjligt och lämpligt vidtogos dock åtgärder or att förebygga ett sammanstörtande eller dess skadande i övrigt, a unda borttogs golvbeläggningen till större delen, för att ej snö-
e/^n^n§en på bjälklaget skulle bliva för stor.
aggluckorna i husets i:sta, i:dje och 4:de 5-meters etage bort- o,??’ oc^^^enmånsåkundeskeanbragtesförstagningarmedelst
mor. Varför man nu kvarlämnade luckorna i 2:dra eta-
93
Andrées ballonghus

Andrées ballonghus
94
gen fick jag aldrig klart för mig, men sannolikt ville man göra
arbetet vid återkomsten så ringa som möjligt, och man litade så på stagningen såsom uppvägande den ökade risk för husets bestånd luckornas kvarlämnande medförde. Jag kan förstå detta, ty då jag tillskrev Andrée mina bekymmer för huset i anledning av luckornas kvarlämnande, svarade han mig lugnande, tilläggande att »om du får alla dina barn så stagade emot livets stormar, som det du anför­ trott åt mig, behöver du inte vara orolig för dem».
Nå — oron spreds i alla fall även till Andrée, och jag fick i upp­ drag dels att spekulera ut, vad som kunde tänkas hava under vin­ tern hänt med huset, dels vad som kunde och borde förberedas för
att möta olika situationer, inklusive den att huset helt störtat. För egen del fann jag, att blott de kvarlämnade luckorna ville blåsa bort snarast möjligt — och de voro i realiteten icke alltför styva — så vore de sannolikt, att huset skulle stå sig även för en 3o-meter orkan eller ännu värre. Jag hoppades sålunda att det skulle stå, men gjorde i alla fall förslag till en helt ny nödutrustning för det fall huset skulle
hava mer eller mindre skadats.
Stor blev därför Andrées och hans kamraters glädje, då de vid
ankomsten till Spetsbergen år 1897 redan på avstånd fingo se husets översta delar stå kvar, och än mer när de sedermera sågo, att huset i stort sett var oskadat — tack vare att de flesta av de kvarlämnade väggluckorna blåst ut, därmed minskande stormarnas angreppsyta och nedbrytande kraft.
Vad som hänt och hur situationen var och blev framgår av föl­ jande telegram till mig:
Husets nedersta våning starkt vriden men huset stående. Grun­ den orubbad. Ena Y-sträfvans bottenbjelke tvärt aftryckt vid ändan. Huset idag färdigt att mottaga ballongen. Många tysta
tack sändes till dig under dessa dagar. Alla väl. Tolfte juni. Bref. Andrée.
Detta telegram var alltså skrivet den 12. juni 1897 på Danskön, men det kunde expedieras från Tromsö först 9 dagar senare eller den 21. juni — en bild så god som någon framhävande skillnaden emellan då och nu i dessa radions dagar!

Andrées ballonghus Huru länge efter avfärden den n. juli 1897 den norra halvan av
ballonghuset stod är mig obekant, men så synnerligen länge kan det
eJ gärna hava varit.
Då Professor Nathorst år 1898 under sin efterforskningsfärd be­
sökte Danskön, låg allt i spillror, som då liksom senare hemför-
des som minnen av Andrées och bga färd mot Nordpolen!
hans kamraters djärva men olyck- Hälsingborg den 13. mars 1931.
95


HESSELMANMOTORN
SOM BILMOTORI
E. Lundeberg
I m useets årsböcker kom m er så vitt m öjligt en eller annan uppsats att ägnas något tekniskt eller industriellt problem , som under året varit särskilt uppm ärksam m at. CivilingeniörErikLundebergsuppsatsinlederdennaserie.

Hesselmanmotorn som bilmotor
98
På få områden torde en sådan stark utveckling kommit till synes
inom industrien under de senaste årtiondena som vad automobiltill- verkningen kan uppvisa. Vid sekelskiftet kunde man knappast tala om någon egentlig automobilindustri, utan de vagnar, som då bygg­ des, voro närmast att anse som experiment, ehuru de redan då betydde ett kolossalt framsteg för alla landsvägstransporter i förhållande till de häsidrivna fordonen. Efter denna tidpunkt utvecklades emellertid denna industri med dittills oanad hastighet, och den utgör numera en av de större, åtminstone i Amerika.
• Samtidigt med denna industriella utveckling skedde även en om­ daning av transportväsendet på sådant sätt att hästarna alltmera undanträngdes av de motordrivna fordonen, vilka dessutom omhän- dertogo många transportbehov, som förr tillgodosetts på annat sätt, såsom av järnvägar och fartyg. Motorvagnsparken växte snabbt och den utgör nu c:a 28,000,000 motordrivna fordon i världen. Som bränsle för denna vagnpark kom huvudsakligen bensin till använd­ ning, och värdet av bensinkonsumtionen utgör nu c:a 11,000,000,000 kr. per år.
Bensinens pris per värmeenhet är ju relativt högt i förhållande till de mera svårflyktiga bränslena, på grund av att den måste under­ kastas ytterligare behandlingar innan den blir lämplig att komma till användning i en förgasarmotor, varjämte dess transport och lagring är mera kostsam än för en svårflyktig olja. Man försökte därför redan tidigt att använda billigare destillationsprodukter för drift även av mobila motorer på samma sätt som man redan förut gjort det vid stationära.
Man stötte emellertid då på många svårigheter på den grund att de fordringar, som ställas på en mobil motor, voro helt annorlunda och större än de som ställas på de stationära. En automobilmotor
måste till exempel tillåta att belastningen kan varieras från den högsta till den lägsta så gott som ögonblickligt samtidigt som även dess varv­ tal skall kunna ändras från lägsta möjliga tomgångsvarv till högsta möjliga, och långt över det som erhållits med föregående konstruk­ tioner för drift med tyngre oljor.
Många olika vägar hava prövats för att erhålla en för automobiler användbar motor, som kunde drivas med svårflyktig olja. Så har

försökt att driva en vanlig förgasarmotor med sådan olja genom
aftvändandet av särskilda förgasare, varvid förångningen underlättas °ck påskyndas genom förvärmningsanordningar av ett eller annat slag. Denna lösning ger dock rent teoretiskt mindre goda resultat,
Vllket även bekräftats genom de praktiska proven.
De mest tillfredsställande lösningarna ha dock erhållits genom att konstruera motorer enligt dieselprincipen, med hänsyn tagen till de
speciella fordringar, som föreligga vid mobil drift. Redan före år
19io sysslade Diesel med detta problem, och de senaste åren ha, sär­ skilt i Tyskland, flera lyckade konstruktioner på detta område kommit till utförande.
På grund av de höga tryck, upp till 60 kg/cm2., vilket blir en följd
förbränningens drivande enligt dieselprincipen, blir motorerna
tyngre än förgasarmotorer, varjämte deras gång blir synnerligen hård. Svårigheter ha framkommit att erhålla tillfredsställande tomgång hos
Motorerna, och de vägar, som kommit till användning för att för­ kättra denna, ha ofta medfört betydande komplikationer. Problemet
riled igångsättning av en kall motor har även varit mycket svårlöst, i
att vid det låga varvtal, som motorn erhåller vid kringvridandet
°r igångsättning, sådan läckning uppträder förbi kolven, att kom-
Pressionstemperaturen nedsättes under den vid vilken säker antänd-
lllng av bränsleluftblandningen erhålles. Ej heller har man med hit- tyls konstruerade bilmotorer enligt dieselprincipen lyckats uppnå så
°ga varvtal, som numera fordras för detta ändamål. En motor för rirt med svårflyktig olja, vid vilken de ovan anförda svårigheterna tynas vara bemästrade, har emellertid nu konstruerats av Civilingen- l0r K. J. R. Hesselman. Här är ej platsen att ge en teknisk beskrivning av densamma, utan må för detta ändamål hänvisas till professor Hu-
endicks artikel i Teknisk Tidskrift, häft. 28, år 1930. Hesselmanmotorn arbetar enligt fyrtaktsprincipen, och insuger
1 SOrn dieselmotorn ren luft under insugningsslaget. Vid en lämplig j! PUllkt insprutas bränslet av en bränslepump i förbränningsrummet.
etta och i synnerhet kolvens övre del är utformad på sådant sätt att god turbulens erhålles i bränsleluftblandningen för att underlätta
rangningcn av bränslet. Antändningen sker på samma sätt som i en °^gasarmotor med hjälp av ett elektriskt tändstift.
Rompressionstrycket är c:a 8 kg./cm2. samt det högsta förbrän- ^IH^ttycket endast c:a 30 kg./cm2, alltså avsevärt mycket mindre än
icselrnotorer. Detta medför att Hesselmanmotorn kan byggas
99
Hesselmanmotorn som bilmotor

Hesselmanmotorn som bilmotor
100
lättare och billigare, varjämte dess gång ej blir så hård. Starten är av­ sevärt enklare och tillförlitligare än vid dieselmotorer, då man ej är beroende av kompressionstemperaturen för antändningen. En kall motor kan mycket väl igångsättas utan vidare genom igångvridning för hand, men för att hastigare driva upp varvtalet brukar man dock underlätta de första tändningarna genom att medelst en primer in- spruta en obetydlig kvantitet bensin i insugningsröret. Svårigheterna, som funnits hos dieselmotorerna vid tomgång samt låg belastning, ha
lösts genom införandet av en luftregulator, vilken manövreras syn­ kront med bränsleregleringen. Man har härigenom erhållit tillfreds­ ställande gång hos motorn utan sot- eller rökbildning även vid låga belastningar.
Motorns utseende skiljer sig endast obetydligt från en vanlig för­ gasarmotor. Förgasaren och insugningsröret äro dock ersatta av bränsiepumpar, en för varje cylinder, med tillhörande rörledningar och ventiler. Manövreringen av en bilmotor enligt Hesselman sker på precis samma sätt som vid en vanlig motor, och varje körkunnig kan sätta sig upp i en bil med denna motor och utan vidare köra den­ samma.
Hesselmanmotorn har redan nu underkastats mycket ingående prov, såväl i provbänk som även inmonterad i motorbåt och i flera automobiler. Samtliga undersökningar hava givit mycket goda re­ sultat, och dessa finnas utförligt beskrivna i professor Hubendicks förut nämnda uppsats. Bränslebesparingen i förhållande till ett
fordon, försett med bensinmotor och arbetande under i möjligaste mån lika förhållanden, har visat sig vara c:a 30 °/o. Denna siffra styrkes även av prov, utförda av A.-B. Stockholms Spårvägar. Här har under tre månader prov utförts parallellt med en buss med Hes- selmanmotor samt tre exakt lika bussar med bensinmotorer på samma linje. Bränsleförbrukningen för Hesselmanbussen blev 3,13 lit./mil,
under det att medeltalet för de tre andra var 4,37 lit./mil, vilket gör en bränslebesparing av 28 %. Driftsäkerhet och köregenskaper synas även ha varit tillfredsställande, skötsel och underhåll ha ej heller
vållat några svårigheter.
Hur ställer sig nu Hesselmanmotorn i förhållande till en modern
automobilmotor, och hur fyller den de fordringar, som kunna ställas på en sådan motor? Som redan ovan angivits erhålles en minskning av bränsleförbrukningen av c:a 30 %. Med de ovan angivna siffrorna från Stockholms Spårvägar blir bränslekostnaden per mil vid nuva-

Hesselmanmotorn som bilmotor rande detaljpris på bensin och motorolja, 22 resp. 9 öre/liter, vid
hesselmanmotorn 28,2 öre/mil samt för bensinmotorn 96,1 öre/mil. hetta motsvarar en besparing av 57,9 öre/mil eller c:a 60 %, alltså
eri mycket vacker siffra.
betraktar man emellertid detaljpriset på bensin, ligger i dessa
22 öre skatt och tull på 6 öre per liter. Dessutom finnes där en distri­ butionskostnad till bensinstationerna samt kostnaden för försälj- bmgen i dessa. Storleken av de sistnämnda variera visserligen, men tlllsammans torde de uppgå till c:a 4 öre per liter, i medeltal. Kommer °ba till lika allmän användning vid automobildrift som bensin torde ahmänheten ha lika stora fordringar på distributionen av denna som jkn nu har beträffande bensin. Likaså kommer väl under sådana för­
hållanden skatt och tull bli densamma för såväl bensin som olja.
bör att erhålla en jämförelse mellan kostnaden för bränslet bör
uarrör det nuvarande oljepriset, vilket gäller levererat i fat hos leve-
rantÖren, höjas med 6 -f- 4 öre till 19 öre/liter, och den blir då för hesselmanmotorn i det förut använda exemplet 59 öre/mil. Detta ger
eri besparing av 37,1 öre/mil eller 38,5 %, vilket även detta är en myc- vacker siffra. För en lastautomobil i stadstrafik, med en körlängd av 3° km. per dag, en tämligen normal siffra för en något större
Vagn, innebär detta en besparing av 334 kr. per år under det att för t; cx. en buss med en körlängd av 20 mil per dag besparingen går upp
3>340 kr. per år.
hån dessa siffror får dock fråndragas den ökade ränta och amor-
tenng, som påfordras av Hesselmanmotorns åtminstone hittills högre bris ån bensinmotorns. Hur stor denna summa blir, som måste från-
ragas, beror på automobilens utnyttjning samt prisskillnaden. Vid Vagnar med stor körlängd torde den dock bli av mindre betydelse, Ullder det att vid automobiler, som endast köras en kortare väglängd
Pei ar> kan amorteringsökningen i vissa fall helt uppväga den min- s ade bränsleåtgången.
handhavandet av en automobil, försedd med Hesselmanmotor, är
SOm förut framhållits enahanda som vid vanliga automobiler. Ett annat förhållande är det dock vid skötseln och i synnerhet vid repa- r.ationerna. ^ ^ela världen finnes nu en kår motorskötare och repara- t0rer, vilka äro upplärda och helt vana vid förgasarmotorer. De äro vana vid de problem, som förekomma vid den mekaniskt sett täm-
selm ^r°Va förgasaren. Helt andra förhållanden möta dem vid Hes- anmotorn, där pumparna äro verkligt precisionsarbete, och det
101

Hesselmanmotorn som bilmotor
102
torde väl ta en avsevärd tid innan bilverkstäderna i allmänhet hinna
lära sig justera och reparera de för Hesselmanmotorn speciella detal­ jerna. Detta kommer att fördröja möjligheten till en god service, vilken är bland de viktigaste momenten för den moderna automo- bilen. Detta kommer i synnerhet att göra sig gällande beträffande trafiken på landsbygden, under det att för stadstrafik detta problem kommer att ställa sig något gynnsammare.
Fordringarna på automobilmotorerna ha under de senaste åren kraftigt stegrats. Detta gäller i synnerhet det vridande momentet, vilket skall vara tillfredsställande över ett mycket stort varvtals- område för att erhålla tillfredsställande köregenskaper hos automo- bilen. Man vill vara i stånd att köra motorn vid ett par hundra varv,
med full belastning, samtidigt som man för att kunna erhålla stor maximihastighet på samma växel fordrar att dess effektkurva ej skall börja sjunka förrän vid så högt varvtal som möjligt. På personauto-
mobiler har man sedan många år haft maximivarvtal över 3,000 upp till 4,000 varv/min. och mera, och utvecklingen för lastautomobi- lerna synes, åtminstone i Amerika, gå i samma riktning och till samma gränser. Dessutom fordrar man för att få goda manöveregen­ skaper hos fordonet, att motorn mycket snabbt skall kunna acceleras,
men även att dess varvtal vid behov skall retarderas lika hastigt.
De hittills konstruerade dieselmotorerna för bildrift ha ej kunnat uppfylla dessa fordringar, vare sig beträffande maximi- eller mini- mivarvtal eller flexibilitet, vilket direkt följer av de konstruktioner och förbränningsförlopp, som hittills kommit till användning vid dem. Hesselmanmotorn har på grund av sin utformning såväl i det ena som i det andra avseendet större möjligheter att motsvara fordringar­
na. Dess maximala varvtal torde nu ligga vid c:a 2,500 v./min., mot ungefär 2,000 för dieselmotorerna. Minimigränsen beror ju även på cylinderantalet, men den ligger dock över vad som kan erhållas av en motsvarande förgasarmotor. För en fyrcylindrig motor torde det
minsta varvtalet med tillfredsställande gång vara omkring 400 v./min. Dessa siffror äro ju i och för sig mycket tillfredsställande, och fylla väl de fordringar, som enligt europeisk praxis ställas på en motor, avsedd för lastautomobiler, och liknande fordon, åtminstone beträf­
fande det maximala varvtalet. En del amerikanska lastvagnsmtorer ställa sig dock fördelaktigare i berörda hänseenden, och detta kom­ mer i praktiken att ge sig tillkänna genom ökad förmåga att följa den allt snabbare trafiken med dess ökade fordringar på en samtidigt

§°d acceleration och hög maximihastighet jämte låg minimihastighet,
på samma växel. Även ha de hittills byggda Hesselmanmotorerna
Vlsat sig vara tröga i jämförelse med andra bilmotorer, d. v. s. acce- ^ration och retardation av varvtalet försiggå relativt långsamt, ett
Erhållande som är ägnat att göra köregenskaperna mindre goda i
Sadan trafik, varest många manövrar erfordras.
Att märka är, att de motorer, som hittills provats, äro för Hessel-
^andrift ändrade bensinmotorer, vilkas ursprungliga egenskaper kunna tänkas hava menligt inverkat på resultatet. I vad mån de upp­
fällda fordringarna, t. ex. beträffande varvtalet, endast äro att be-
fakta som modesaker, är svårt att avgöra, liksom det även undan­ tar sig mitt bedömande, huruvida en Hesselmanmotor, vilken från kprjan konstruerats med särskild tanke på dessa förhållanden, kan få
Sadana egenskaper, att den i alla hänseenden blir jämnställd med en förgasarmotor. Möjligt är ju även att man genom användandet av
andra element än de nu vanliga mellan motor och vägbana, t. ex. en kontinuerlig växellåda, kan erhålla fullt tillfredsställande köregen-
skaper med en relativt långsamtgående och trög motor.
. På många områden har emellertid Hesselmans motor stora fördelar 1 förhållande till de nu använda konstruktionerna, på grund av att ^eri kombinerar förgasarmotorns och dieselmotorns goda egenskaper,
^tan att hava någonderas nackdelar. Detta gäller i synnerhet, där det
°rdras en enkel, lättstartad och lättskött motor med låg vikt och låg
ranslekostnad, och där belastnings- och varvtalsvariationerna äro relativt små.
Vid automobildrift uppställer sig helt naturligt ett problemkom­ plex, som är lika svårutrett som svårlöst. Man må därför ej förvånas
^Vcr, om det även för en så elegant lösning av ett svårt problem, som en Hesselmanska motorn utgör, tar relativt lång tid att anpassa sig (°r det, som är avgörande för alla konstruktioners öde, nämligen de
fördringar, som uppställas av dem, vilka skola taga den i bruk.
Hesselmanmotorn som bilmotor
103


VINT ERVIKENS‘&PRANGAMNESFABRIKER MM 4•
«\* TILL-ERINRAN-OM-ALFRED-NOBELSUPP'
finnargärning-och-till-hugfästan* TARE*SOM‘UNDER-TROGEN*PLIKTUPP
jrt m .ijl — ^. J1 _ ^ ♦♦
nitroglycerinaktiebolaget-år-
__:
inestavla vid Vinterviken, Stockholm, avtäckt den 27. sept. 1930. 8

Oljemålning av Kilian Zoll, 1840-talet, visande interiör
från Kosta glasbruk, Småland. Originalet tillhör Mandcl- grenska samlingen, Lunds Universitet.
C4

EN GLASBRUKSMÅLNING
A V
K IL IA N Z O L L
Äldrekopparstick,litografier,målningarochandrabil­ der m ed m otiv från industriella verk äga värde såväl ur
konsthistorisk synpunkt som i tekniskt-historiskt hän­ seende. Denna sak beröres i Fil. Dr Sixten Rönnows bidrag till årsboken. M useet m ottager tacksarht för sitt arkiv alla uppgifter om likartade bilder.
.9. Rönnow

\
Den svenska, numera världsberömda glastillverkningen har en
ärorik, mångskiftande historia från medeltiden tills nu bakom sig — men denna historia är tyvärr ännu oskriven, även om strödda bi­ drag då och då publicerats i tryck av kulturforskarna. Ej heller har man för glasindustriens vidkommande gjort någon bildinventering av det slag, som på senare år med goda resultat utförts beträffande andra svenska industrier. Nu är ju förhållandet det, att äldre bilder och ritningar från svenska glasbruk äro sällsynta och fåtaliga,1) särskilt i jämförelse med den rika bildskörden från t. ex. järnbruken. Tryckta glasbruksbilder av historiskt värde kan man hitta bland lito­ grafierna och träsnitten från 1800-talet. Och i Tekniska Museets om­ fattande ritarkiv förvaras en samling glasbruksritningar i original; bland annat påträffas där några projekt till ugnar vid Johannis- holms glasbruk i Vänjans s:n, Dalarne, utförda i 1800-talets början av den mångsidigt begåvade kaptenmekanikus Forsgren21).
Men om man frågar sig: ha några oljemålningar av kända konst­ närer med motiv från våra svenska glasbruk bevarats från äldre tider? — så blir svaret: sådana målningar äro mycket sällsynta och strax räknade på handens fingrar. De viktigaste torde väl Pehr Hille- ströms interiörer från smälthyttan i Kungsholms glasbruk på 1780- talet vara (se härom i S. Rönnow, Pehr Hilleström och hans bruks- och bcrgverksmålningar, Sthlm 1929, pl. 38—39, kap. VII och kata­ log n:r 90—92). I samma arbete har också omnämnts existensen av en handskriven och handritad »glasbok» av Gust. Joh. Jung från
omkring 1680 (i Uppsala Universitets biblioteks handskriftssamling, n:r D 1616) viktig för kännedomen om 1600-talets svenska glastill­ verkning.
Under ett besök vid Lunds universitet sommaren 1928 fick jag tillfälle, tack vare vänligt tillmötesgående från prof. Ewert Wran- gels sida, att gå igenom den där förvarade s. k. Mandelgrenska sam­ lingen. Den på sin tid berömde tecknaren och litografen Nils Månsson
1) En bidragande orsak till detta torde vara den noggranna vård om fabrikationshem-
ligheterna, som fordom förekom — och som ännu i våra dagar fortlever här och var inom industrierna.
2) Jfr. C. M. Schoerbring, Journal över sv. statistik och allmän hushållning, II, s. 123 — 124.
En glasbruksmålning

^landelgren (1813—1899), känd som stiftare av Slöjdskolan i Stock-
h°lm (nuvarande Tekniska skolan), Konstnärsgillet och Svenska fornminnesföreningen — för övrigt en man, som kommit att stå litet
orättvist för mycket i skuggan av den för ungefär samma ändamål arbetande Artur Hazelius — denne Mandelgren samlade under sina
Svenska resor ihop något, som han kallade »Atlas till Sveriges od- bngshistoria», och han donerade denna bildsamling till Lunds uni­
versitet 1881. Utan att överdriva kan man säga, att den Mandelgren- ska bildatlasen förblivit mycket litet känd och använd av vårt lands
forskare. Vid besöket 1928 föreföll också stora delar av samlingen
ha slumrat orörda i sina fack i decennier. Bland bilderna — tusen- £als gravyrer, teckningar, akvareller — funnos många bruksvyer av
k^rgshistoriskt intresse, som vi fingo lov att fotografera för Jernkon-
torets räkning. Till vår förvåning fanns där också en oljemålning, en slät duk utan ram. Den hade själva färgsidan alldeles överklistrad av
§ammalt papper. Efter papperets omsorgsfulla borttagande hade vi en förut obeaktad originalmålning av den kände 1800-talsmålaren ^ch »diisseldorfaren» Kilian Zoll framför oss. Att det måste vara en
■^oll framgick, utom av målningsstilen, även av den noggranna upp- ^ften i en 1889 som manuskript tryckt förteckning över Mandelgrens
*Atlas till Sveriges odlingshistoria», där målningen återfinnes som
*r I^o8 under pl. 179 — Kosta glasbruk av Kilian Zoll.3) Dukens storlek är 42X50 cm. Någon signatur förekommer icke, men någon *Xkan om att det här är en äkta Zoll torde icke behöva förefinnas,
a uppgiften härom kommer från Mandelgren själv, som säkerligen ande Zoll personligen.
frosta glasbruk hade under 1840-talet (den tid, då målningen på
an angivna grunder bör ha tillkommit), två smältugnar i drift, den ena för fönsterglas, den andra för småglas. Det är från den senare,
thyttan för framställning av småglas — eller »hålglas», som en
P 1 llla term lyder — som konstnären tagit sitt motiv. I likhet med C r f^iHeström gick Zoll direkt till glasbrukets hjärtpunkt för att
atergiva glasblåsningen och glasformningen. En blick på bilden fo * l0^ uPplyser oss om, under vilka enkla och hantverksmässiga
N
då
• -X11
på den tiden arbetade. En jämförelse mellan
1111 ar intressant att göra och visar vad ett sekels utveckling enna industri förmått åstadkomma.
En glasbruksmålning
N. M:
- *"• m:son Mandelgren, Katalog tiMll Aatl1as .tMill SverigSes odlingshistoria. Tryckt som
manuskript, Sthlm 1889. 8**

En glasbruksmålning
110
I det lilla hyttrummet ser man i bakgrunden ugnarna. Det är tyd­ ligen en s. k. långugn av vid 1800-talets början redan gammal och välkänd typ; den består av en lägre och längre del i mitten och har till höger och vänster tvenne högre, kupoltäckta ugnar av den gamla berömda venetianska typen.4) Den här till vänster, från åskådaren
räknat, synliga kupolugnen har 3 våningar; från en halvmånformig öppning i den övre våningen (vanligen använd till glasens kylning) ser man en eldslåga slå ut.
Ungefär på scenens mitt sitter i stark belysning framför en ugns­ öppning en medelålders glasmakare på en bänk och formar sitt glas med en knipsax. Han tycks vara den ende till mogen ålder komne arbetaren i hyttan — alla de övriga äro pojkar, och vi räkna att vi se tillsammans 7 stycken småländska hyttpojkar i olika sysselsätt­ ningar. Den mest betydande personen bland alla i rummet är dock en
besökande fin herre. Det är en stadig, välklädd karl i sin bästa ålder, med örnnäsa under skärmmössan och i långrock. Han står där i profil och röker på en långpipa, och bakom sig har han en pojke i sällskap. Vem kan då denne herre vara, som här synes avlägga det traditionella
»herrskapsbesöket i hyttan»? Att det är ett porträtt, är tydligt, och troligast är, att vi här se den person, som beställde och köpte mål­ ningen av Zoll. Närmast till hands ligger antagandet, att det är bruks­ förvaltaren, som här gör en visit i hyttan för att kontrollera arbetets gång — under 1840-talet var en broder till den store J. J. Berzelius bruksförvaltare vid Kosta5) — eller också kan det vara en av ägarna. Glasbruket hade nämligen vid denna tid flera ägare, bl. a. en Anger- stein, som man kunde gissa på. Bland brukets fem samägare på 1840- talet, som Per Wieselgren i sin kända Smålandsbeskrivning namn­ giver 6), finna vi f. ö. också en dam, en mamsell Borg, dotter till Per Aron Borg. Nå, vem mannen i skärmmössan verkligen är, får kom­
mande porträttjämförelser visa.
Den tekniska utrustningen för glastillverkningen, som vi här pre-
4) I M. Eidem, Berättelser ur den äldre glasindustriens historia, Göteborg 1912, finnas reproducerade några av G. Agricola meddelade venetianska kupolugnar från ijoo-talet, vilkas typ man återfinner på både Hilleströms och Zolls målningar.
6) Meddelat i G. W:son Cronquist, Data ur Kosta glasbruks historia, i Teknisk Tid­ skrift 1930, avd. Kemi, sid. 17.
c) P. Wieselgren, Ny Smålands beskrifning, II, Växiö 1846. Kosta glasbruk hade en­ ligt honom 1843 en tillverkning av värdet 79,000 rdr riksgälds. Tio år senare, eller 1853, hade tillverkningsvärdet stigit till 151,600 rdr rmt, och arbetarnas antal var då
123 st. Det var skattelagt för 4 deglar.

En glasbruksmålning senteras för, är mycket anspråkslös och ålderdomligt funtad. Allt
talar om ett gammalt traditionsbundet hantverk, och arbetarna få halla sig till en beprövad och säker kraftkälla, de egna händerna. Se
Pa hyttepojkarna, som till vänster äro upptagna av sina sysslor! Där star en pojke i mössa, han formar sitt glas genom kringvridning i en vattenkyld träform på marken. En annan pojke kommer bärande med
färdigblåst flaska på spetsen av pipan. Och längre in ha vi så tva pojkar till, i skjortor och toppluva, och de blåsa av hjärtans lust 1 sina upplyftade pipor. Ytterligare en hyttpojke, den femte här, Sltter stilla invid ugnen.
Slutligen påträffa vi på höger sida om ugnen en gosse i illa trasig skjorta och bärande på ett bastant vedträ, som han bär genom ett
Valv in mot ugnens eldstad. Ugnseldningen skedde uteslutande med Ved, och det var troligen torkad granved, enär sådan var mest använd
Vld glasbruken. På Hilleströms motsvarande interiörer från Stock­ holms glasbruk ombestyres vedeldningen av schalettprydda kvinnor.
Beträffande ugnen, så får man genom Zolls tavla icke någon vidare
Harhet om dess utseende eller konstruktion. Några kontreforter, eller
stödrnurar på utsidan, vilka voro vanliga på de äldre glasugnarna, Saknas här. Huruvida man hade infört roster i ugnarna vid denna
tlch kan man ju icke se på bilden, som blott visar utsidan. En intres-
Sant detalj av glashyttans inredning, men en smula perspektiviskt °klart målad, är vid ugnens vänstra del en avbalkning av några
plankväggar i brösthöjd.
Ett motiv som detta erbjuder många svårigheter för en konstnär lösa, exempelvis ljusfördelningen och figurgrupperingen. Man kan
nte pastå, att den unge Zoll här har gett oss någon vidare konstnär- I^t högtstående lösning av uppgiften — det finns brister både i teck-
och färgbehandling. Man finner lätt, att detta måste vara ett Yjgdomsverk av mästaren — under sin mogna period hade Zoll en
0 rare pensel och en annan, mer brunmustig kolorit. Målningen rnaste ha tillkommit före hans utrikesresa 1852, det är säkert. Nu vet
an av hevarade teckningar,7) att han besökte Kosta glasbruk år
ha^2> Strax ^re resan till Dusseldorf. Det skulle då ligga nära till ands, att datera denna hans interiörmålning till samma år. Men det
(ägare ka'1115 a‘ 1 en kännedomen om Zolls konst viktig skissbok från 1852 glashvt at)t^n Ivar Wulfcrona, Visby) en vy över Kosta glasbruk — ur den stora bild a\ta^- °°^mar en tät, ljus rök. Det är i samma skissbok, som Zolls värdefulla
sjcmalmsupptagning vintertid i: ingar.
111

En glasbruksmålning
12
8) Se P. Fr. Mengel, Ett blad ur en konstnärs liv, i tidskr. Nu 1875, sid. 58.
kan man inte gärna göra, av stilistiska skäl. Zoll hade 1852 nått en
aktningsvärd konstnärlig mognad: det framgår t. ex. av hans 1851 utförda »Lektionen» (Stockholms högskola) och av hans nyssnämnda teckningar från 1852. Hytteinteriören däremot visar i utförandet ett mera odeciderat grepp, en mera opersonlig och amatöraktig prägel — fastän den har drag, som äro specifikt Zollska, särskilt framställandet av hyttepojkarna. Det ungdomligt osäkra framkommer dock i per­ spektivteckningen och i valörbehandlingen. Målningen bör vara från
1840-talet, ja, helst från dess början. Zoll hade gått igenom Konst­ akademien i Stockholm 1835—39 och därefter begivit sig ut på vandringar i södra och mellersta Sverige. Ehuru forskningen ännu icke kartlagt hans leverne, öden och äventyr, vet man, att han i början av 1840-talet befann sig i Småland,8) och det är till den perioden av hans liv, jag vill datera den här återgivna Kostamålningen.
Kilian Zoll är en av vårt lands allra mest sympatiska konstnärs- gestalter från 1800-talet. Han var född i Skåne 1818 och dog redan 1860.

MEDDELANDEN OCH FRÅGOR
Efterföljande korta meddelanden och notiser ha i viss
mångivitsformenavfrågor.DetärTekniskaMuseets
éi
förhoppning, att intresserade läsare, som ha något att m eddela i dessa eller andra likartade frågor, vilja sätta sigiförbindelsemedmuseetochdärmedaktivtmedverka
vid m useets arbeten.

Meddelanden och frågor
SpisstolpenfrånKullands gård på Gotland.
I Gotlands Fornsal i Visby förvaras en spisstolpe av järn, vilken ur flera synpunkter är så märklig att den här må vara värd en presentation.
En gång i tiden har den gjort tjänst vid någon av de öppna spisarna på Kul­ lands gård, belägen i Gerums s:n, på södra delen av Gotland. Sitt rykte som vår märkligaste spisstolpe har den främst därför, att den är försedd med en gutnisk runinskrift, vilken är av följande lydelse:
Botmudr : kullanz : han : lit : gerra : hita : mur : verk : ok : sialvr : gerde / trri : virk : stuvu : ok : surnar : hus : ok : ta : uar : h : sunudahr : ok : k1
: brim : stavr : i : tretando / rado : ok : lyfthadis : a : santa : simiiute : afton / markit : hit : hustrun.
Eller i översättning:
»Botmund Kullands lät göra denna spiselmur och själv gjorde han snickeri­
arbetet i stugan och sommarhuset. Och då var h söndagsbokstav och k gyllen- tal i trettonde raden. Och (arbetet) lyktades dagen före de heliga Simons och Judas dag. Hans hustru hette Margareta» 1).
Sällan har ett medeltida hantverksarbete fått en omsorgsfullare datering. Arbetet slutfördes den 27 oktober (den hel. Simons och Judas dag är näm­ ligen den 28 okt.) år 1487. Det sista årtalet har man kunnat bestämma tack vare det förhållandet, att skriften angiver både årets primtal och söndags­ bokstav.2)
Stolpen är 1,10 m. lång samt upptill 2,5 cm. och nedtill 2,8 cm. tjock. Till 3/4 av längden består den av ett åttkantigt, hamrat och massivt stycke, där varannan av de åtta sidorna äro något bredare — detta är sannolikt den ursprungliga spisstolpen. Den ovan anförda inskriften står just på dessa bre­ dare sidor (utom ett ord, som man glömt och skrivit över på en av de smalare sidorna). Den översta fjärdedelen består av ett senare ditsvetsat stycke av en bösspipa, det klumpiga kornet sitter ännu kvar nära kanten. Troligen har denna skarvning av stolpen ägt rum i samband med någon ombyggnad och förstoring av spisen. F. ö. är det inte många märkliga ting att förtälja om Kullandsstol- pens yttre habitus. De vanliga tvärlinjerna äro 2,5 cm. och 2,7 cm. i resp. övre och nedre ändan. Ovanför inskriften sitter en krok på vilken grytkrokarna hängt och längst ned, under skriften har grytvinden varit fästad mellan två
upphöjda ränder.
Till stolpens ryktbarhet har emellertid i hög grad bidragit dess fantastiska
öden, sedan den en gång slutat sin tjänst i Botmunds gård.3) Den som har äran av dess upptäckt är den kände antikvitetsintendenten C. G. G. Hilfeling, som på uppdrag av Per Tham till Dagsnäs, bereste ön 1797—1801 och därvid samlade fornsaker och gjorde uppteckningar om bl. a. kyrkor och fornminnen 4). Han besökte därvid Kullands och lyckades där komma över den gamla spis-
Otto v. Friesen: Runorna i Sverige, Uppsala 1928, sid. 82.
2) Om runstenar som calendarium perpetuum och dess uppställning se bl. a. Friesen: a. a., sid. 82 ff.
s) Carl Säve: Gutniska urkunder, 1859, sid. 71. C. J. Bergman: Gotländska skildringar och minnen, Visby 1921, sid. 57 ff.
4) Hans värdefulla »Resejournaler» förvaras i Kungl. Biblioteket i Stockholm (8 kvartband, handskrivna).
114
*

stolpen, som enligt vad C. J. Bergman uppger, i flera hundra år stått nästan
obemärkt i köket till en bondgård. Genom Hilfelings förmedling kom den nu till Thams samlingar, där den dock blev en kortvarig gäst. När Tham dog 1820, såldes hans ansenliga samlingar på auktion; bland de många sakerna fanns också spisstolpen men efter auktionen var den försvunnen, och ingen visste, vem som ropat in den. Man fruktade emellertid, att den lämnat landet, ty en stor del av antikviteterna hade inropats av en utlänning, Chaumette des Fossés, en f. d. fransk generalkonsul, korresponderande ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Lyckligtvis hade den blivit avritad innan den lämnade Dagsnäs, låt vara något ofullständigt av Professor N. H. Sjö- borg c,)) och den framstående gotländska språkmannen hade efterlyst den i sina
nyss citerade Gutniska urkunder, som utkom 1859.
Just det året gick en svensk artist, N. M. Mandelgren, omkring och sökte i Paris antikbodar på jakt efter gamla vapen och smycken. I en av bodarna fick han se en sak, som tilldrog sig hans uppmärksamhet: en åttkantig järnstolpe med
en runinskrift. Han skrev av runorna och sände dem till Carl Säve med en förfrågan, om pjäsen voro värd begärda 40 francs.
Säve läste runorna han fått från Paris, och såg genast vad han hade för
•»
°gonen — Botmundr : Kullans o. s. v. — det var den försvunna spiselstolpen °ni vilken han samma år i sin bok frågat: »Men varest finnes denna spisstolpe ftu». Svaret hade kommit snabbt, stolpen fanns till salu i Paris!
Naturligtvis gav han order om omedelbart inköp. En av hans egna lärjungar, Friherre R. Cederström, förde hem den och den återbördades till Gotland genom
att Säve skänkte den till Elementarläroverkets samlingar. En del av dessa sam- bogar ha övertagits av Gotlands Fornsal och där har nu äntligen och till sist
botmundr Kullans spisstolpe fått ett tryggat och stadigvarande viste.
Genom vänligt tillmötesgående av Fornsalens intendent, Fru Ella Hellgren, bar stolpen ifråga ställts till mitt förfogande i Visby för ett närmare studium.
Varvid urborrades i dess nedre del ett mindre hål för att få material till en kemisk analys av järnet (på initiativ av Doktor Carl Sahlin). Analysresulta-
tet framgår av nedanstående Professor J. Petréns intyg:
lntyg n:o 29247. Järn.
borrat prof., märkt »Borrspån från spisel- st°lpen fr. Kullans gård, Gotland, taget 27/9
i929» gm. John Nihlén», inlämnat den 1 okt. ^929 av Jernkontoret gm. disponent Carl
bahlin.
Anal-
alysen ger för närvarande inte anledning till några närmare slutsatser.
en ar emellertid av värde i den mån jämförelsematerialet beträffande det ) »Samlingar för Nordens fornälskare», Stockholm 1824*
Analys:
Kol — 0,12 %
Kisel
Mangan — spår (0,02
Fosfor
Svavel
Slagg
Vanadin — 0 Titan — 0
— 0,062 % — 0,009 %
— 0,17 %
Meddelanden och frågor
115
1
O O

Meddelanden och frågor
Nordens äldsta bygg­ nadsritning.
äldre järnets sammansättning växer, särskilt med hänsyn till den exakta da­ teringen. Den låga kolhalten visar, som var att vänta, ett mjukt, smidbart järn, och den relativt höga fosforhalten tyder närmast på att det. är ett järn tillverkat av sjö- eller myrmalm °).
John Nihlén.
Vid besök i museet i Ystad under sommaren 1930, var jag i tillfälle se en medeltida tegelsten, å vilken var inristad ritningen till ett fönster. Teglet är uttaget ur Gråbrödraklostfets byggnader i Ystad, vilket kloster började byggas år 1266. Den danske byggnadshistorikern Vilhelm Lorenzen har, enligt vad vid besöket meddelades, om sagda bild uttalat att den sannolikt är den äldsta kända byggnadsritningen från Danmarks medeltid. Det är väl troligt att vad
som sålunda säges beträffande Danmark kan utsträckas att gälla hela Norden. C. 5.
Presskopiering av brev torde väl vara att betrakta som första början till den mekanisering av kontorsarbetet, som i våra dagar nått så hög utveckling. Under sin resa i England åren 1797—99 hade Bergsrådet Gustaf Broling upp­ drag av Excellensen Greve Erik Ruuth, att studera den av James Watt upp­ funna metoden att presskopiera brev. Broling blev i tillfälle fullgöra uppdraget vid besök i Leeds år 1798. Han säger om Watts kopieringsmaskin: »Man kan inte finna en trognare, mera tystlåten eller snabbare och mindre kostsam co- pist. Ett brev på fyra sidor kan inom en minut kopieras, när allt är i behörig ordning». — Greve Ruuth, som sedan år 1797 var delägare i och högste le­ dare av Höganäs stenkolsverk, önskade genast tillämpa den WatPska meto­ den, men stötte på hindret att kopiepapper icke tillverkades i Sverige. Han lät då i Stockholm förfärdiga lämpliga formar, vilka sedan nedsändes till ett
handpapperdsbruk i Skåne (Klippan?), där man lyckades framställa ett an­ vändbart tunt papper, varav 10 ris levererades till Greve Ruuth. Troligt är väl att den WatPska presskopieringen därmed för första gången kom till an­ vändning i Sverige. I sin år 1812 utgivna andra del av »Resa i England», varur ovanstående hämtats, klagar Broling »att denna inrättning så litet hos oss be­ gagnas». Ännu länge fortsatte man vid bruk och fabriker, liksom på de större handelskontoren, att låta unga skrivare och kontorselever avskriva all utgå­ ende post. I Laxå bruksarkiv, för att taga ett exempel, som jag noga känner till, förvaras sålunda en mängd handskrivna kopieböcker och där infördes presskopiering först på 1860-talet.
C. S.*)
Presskopiering av brev.
116
*) Prof. A. Norden: Förhistordiskt svenskt järn, J. K. A. 1926, sid. 265 ff.

Meddelanden och frågor I Blad för Bergshandteringens Vänner 1923 (sid. 221) har jag lämnat ett med- Den första svenska blå­
delande om av överingeniör Gustaf Jansson år 1878 förfärdigat blåkopiepapper och därav framställd blåkopia, vilket ägde rum å Ingeniör Gustaf Uhrs Kon- struktionsbyrå i Lindesberg. Det ansågs troligt att denna blåkopia var den första i Sverige. Till ytterligare belysning av denna fråga har överingeniör K. J. Sunström meddelat följande. Preparerat papper för blåkopiering av ritningar hemfördes från Paris till Åkers styckebruk något av åren 1876 eller 1877 av Brukspatron A. von Stockenström. Papperet visade sig emellertid vid använd­ ning skadat och obrukbart. Under sensommaren 1878 erhöll Ingeniör Sunström
av Fil. Dr Gustaf de Laval, som då vistades vid Hagfors bruk i Värmland för utförande av experiment vid Bessemerprocessen, en liten rulle blåkopiepapper
av franskt ursprung, inköpt i Fritzes bokhandel i Stockholm. Själv uttalade de Laval misstro till detta sätt att framställa ritningar, men överlämnade
rullen till Ingeniör Sunström, som efter att hava bortkastat större delen av pap-
Peret såsom ljusskadat av det innersta i rullen gjorde några blåkopior, av vilka
en blivit tillvaratagen och för några år sedan skänkts till Tekniska Museet. D:r de Laval bibehöll i åtskilliga år sin motvilja mot blåkopiering av ritningar, och
det var troligen först ett stycke in på 1880-talet, som han i detta stycke fann Slg böra följa med i utvecklingen.
Ifall någon ännu äldre här i Sverige gjord blåkopia än den ovan omnämnda finnes bevarad, blir man å Tekniska Museet tacksam att därom erhålla upp-
lysning- c. s.I
I den nyligen utkomna »Boken om Skåne», lämnar författaren, Fil. Dr Hans ^åhlin, följande meddelande: »Ett nu helt utplånat minne av Malmö stads
rikedom och företagaranda var den ända till 1800-talets mitt fungerande vat- tenledning, som anlades på 1580-talet, tvåhundra år innan någon av det då-
varande Sveriges städer fick samma bekvämlighet. Från en bäck nära den plats, där Pildammarna nu ligga, fördes vattnet i underjordiska rör till en samlings-
assang på Stortorget, den så kallade vattenkonsten, och vidare genom andra ror ut i kringliggande gårdar». I Nordisk Familjebok, 17. bandet, 1902, står jU* läsa: »År 1867 igenfyllde man den gamla öster om den forna högvakten
agna, 1582 i sammanhang med stadens äldsta vattenledning från Pildammen an agda vattenreservoaren (»vattenkonsten»)». Att Malmö stad skulle ha ägt
Cn Vattcnledning tvåhundra år före någon annan här i landet, torde dock icke Vara riktigt.
bäAr J^49anlades nämligen en vattenledning i Uppsala, som sedermera för- s^desavOlofRudbcck.DennavattenledningbyggdesegentligenförUppsala
åkning, men Rudbeck uppgjorde en plan till ett vattenledningssystem för lä a ?tac^en‘ Ledningarna voro liksom de i Malmö av trä, och representerade en
och I ^ n^ra ^ kil°meter* Staden underhöll emellertid ej denna vattenledning
u beck ensam kunde icke bekosta underhållskostnaderna, utan vattenled- nmgen förföll redan på 1670-talet.
kopian.
Den första vattenled­ ningen?
117

Meddelanden och frågor
Sveriges första järnbro?
Vid grävningar i Uppsala år 1926 återfann man delar av Rudbecks vatten­ ledning, av vilka Tekniska Museet erhöll till sina samlingar urborrade trästoc­ kar från denna vattenledning.
Tekniska Museet är intresserat av att få reda på, om flera svenska städer haft
vattenledningar under ovannämnda århundraden och om några detaljer av
dessa blivit bevarade. ~ .
T. A:son.
I Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskårens minnesskrift 1851—1901 finnes införd en uppsats om brobyggnader. I denna anföres bl. a. »Vid början av 1840- talet förekommo här i landet, så vitt känt är, ännu inga broar av järn, endast trä- eller stenbroar, med få undantag av mycket enkel och konstlös beskaffen­ het.» Här uppgavs att de äldsta gjutjärnsbroarna voro »Järnbron» i Uppsala och den äldre Djurgårdsbron i Stockholm, utförda under åren 1846—48. Emel­ lertid fanns åtminstone ett flertal järnbroar tidigare. (Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm, har välvilligt meddelat, att i Gruvkartekontorets samlingar finnes en »Dessein till en tackjärnsbro i Gefle stad 1813 av Gustaf av Uhr, 40 alnar lång, 16 alnar bred.») Denna bro blev förmodligen då aldrig utförd.
År 1815 byggde Samuel Owen en järnbro mellan den dåvarande s. k. Manilla Holme och Djurgården. En närmare, tyvärr ganska knapphändig beskrivning på bron kan måhända vara av intresse, enär denna bro efter allt att döma är den första i landet tillverkade gjutjärnsbron. Beskrivningen är hämtad ur Landtbrukstidningen för år 1815 (s. 334) och återgives här in extenso: »Bron är 5V2 aln bred. Dess övra segment är 13 alnar. Den består av 3 paralelt gående bågar, som hålla i tjocklek vid pass i1/4 tum, genombrutna, i likhet med ett fint och sirligt Galler-werk, och täckta med grova plankor, formerande själva bro-ytan. Wid första åskådandet, skulle man anse wardera bågen för helgjuten, emedan man derpå ej blir varse någon skarv eller fogning; Då man nogare undersöker beskaffenheten, finnes den bestå av 3 delar starkt med skruvar före­ nade, samt än ytterligare med bly och sten-kitt, så tillsägande amalgamerade. De 3 paralela bågarne sammanhållas sinsemellan, medelst tums tjocka påliteliga
jern-tenar, och vila uti sina gjutna jern-ramar, mot sten-pelarne, så att man finner ganska sannolikt, det denna bro icke skall swigta för 20 Sk. pds tyngd, vilkens överförande på en gång, hr. Owen säges hava utsatt såsom prov på. arbetets duglighet.» Bron lär ha kostat endast 100 R:dlr b:co. Det troliga är att detta pris var så lågt, att Owen gjorde en icke ringa förlust, men han hoppades få bygga en bro över Norrström i Stockholm och på denna försöka taga igen sina förlorade penningar. Denna bro är omnämnd i »Journal för Manufakturer och Hushållning», 1833, men torde ej kommit till utförande. Av Manilla Insti­ tuts räkenskaper framgår ej priset på bron, då institutets grundläggare, Per Aron Borg, var ägare till Manilla Holme eller Tolföresholmen, och troligtvis upp­ fördes bron för hans privata medel. I Institutets minnesskrift 1812—1912 läses bl. a. »Holmen var endast genom ett smalt sund skild från fasta landet och förenad med detta genom en av Samuel Owen konstruerad 11 alnar lång vacker järnbro». Ej ett ord står det om att Borg lät bygga bron, utan man får den upp-
r

Manilla pa Djurgården i Stockholm. I mitten synes den
av Owen byggda järnbron. Strecklitografi pa b) cvpappc)
fran 1840-talet.

^ J756. 3
Ta.b.Vl.p*y.l?0
Berkinge masugn, kopparstick i K. Vetenskapsakademiens Handlingar 1756.
Modell från omkr. 1780 av Berkinge Masugn i den av K. Tekniska Högskolan i Tekniska Museet deponerade modelIsamlingen.

fattningen att bron tillkommit före Borgs tid eller tidigare än 1812, vilket dock
torde vara felaktigt.
I Stockholms Stads Arkiv befintliga Relationer öfver Fabrikernes Tillstånd,
finnes en anteckning om den Owenska verkstadens tillverkningsvärde, som för år 1815 uppgives till 62,500 Rdl B:co. I specifikationen står bl. a. upptaget: 1 St Bro af Tackjern — 100 Rdl B:co. (Benäget meddelat av Fil. mag. Sam
Owen Jansson, Stockholm.)
I värderingsinstrument för brandförsäkring för Manilla ingiven den 5. maj
1817 återfinnes: »En välvd bro av Tackjärn förfärdigad av Herr Sam. Owen, förer från fasta landet till den egentliga Manilla Holme, samt upptages, inbe­ räknat gråstenskistor och murning till 310 Rdl B:co.» Det förefaller märkligt, att man försäkrade en bro gjord av gjutjärn. I nästa värderingsinstrument från år 1838 har tillkommit ett tackjärnsstaket, varför försäkringsbeloppet blivit höjt till 500 riksdaler. När detta staket sattes upp, har jag ej lyckats utröna. Det kan tänkas, att staketet tillkom i samband med Drottning Desiderias land­ stigning på Manilla Holme år 1823.
När Manilla Institutet åren 1860—64 uppförde sina nuvarande byggnader, företogs i samband härmed åtskilliga utfyllningsarbeten och därmed hade järn­ bron efter ett nära 50-årigt användande, spelat ut sin roll, varefter Manilla
Holme fick sitt nuvarande utseende. Om bron då skrotades ned, eller sattes upp
Pa en annan plats, är mig icke bekant. Av brandförsäkringshandlingarna fram­ går emellertid, att bron var i gott stånd 1860.
Det vore för Tekniska Museet mycket värdefullt att få reda på om tidigare broar av järn än ovannämnda funnits i vårt land och museet mottager tacksamt
anteckningar m. m. till sitt arkiv om detta.
Tore Andersson.
Bland den stora samling av 1700- och 1800-talsmodeller, som Kungl. Tek- tuska Högskolan år 1925 som deposition överlämnade till Tekniska Museet
°cl1 som till största delen härstammar från det av Christopher Polhem år 1696
1 Stockholm grundade »Laboratorium Mechanicum», finnas flera modeller av verk och inrättningar inom bergshanteringen. En av dessa är en modell av den
masugn, som Hovmarskalken John Jennings, född 1729 död 1773, lät uppföra ^d det under Forsmarks järnbruk i Forsmarks socken, Uppland, hörande
cikinge år 1755. Modellens mått är: längd 77 cm., bredd 39 cm. och höjd 48 cm.
Att denna modell tillhör 1700-talssamlingen framgår av den etikett, som ar Påsatt modellen och på vilken läses: »N:o 310. Modell på Masugn. Inventerad
En masugnsmodell från 1700-talet.
av framl e. Hofmarchalken Herr John Jennings. Se Kongl. wett: sk: akad: T_t *« -
Handl.
H:o 310 är det inventarienummer, som modellen har i den förteckning över
ar 1756. 3 q.»
modellerna, som dåvarande direktören för Kongl. Modellkammaren i Stock-
io m Polhems »Laboratorium Mechanicum» hade år 1756 erhållit detta namn Jonas Adolf Norberg, år 1801 lät utgiva. Denna förteckning är en fortsättning
Meddelanden och frågor
9

Meddelanden och frågor
122
på den av Jonas Norberg, direktör för Kongl. Modellkammaren mellan åren
1773 och 1783 och Jonas Adolf Norbergs fader, upprättade »Inventarium över de Machiner och Modeller, som finnas vid Kongl. Modell-Kammaren i Stock­ holm, belägen uti gamla Kongshuset på K. Riddarholmen.» Denna inventarie­ förteckning är tryckt i Stockholm år 1779.
Modellen, som troligtvis är tillverkad på 1780-talet, är mycket omsorgsfullt utförd och har synnerligen väl, i motsats till många andra i denna modellsam­ ling, motstått alla påfrestningar under årens lopp. Hela modellsamlingen har nämligen sedan den förvarades på Gamla Kongshuset i Stockholm flyttats till den ena platsen efter den andra och dessa flyttningar ha menligt inverkat på modellernas beskaffenhet. Tyvärr har masugnsmodellens från början helt säkert rätt sköra och ömtåliga takbjälkskonstruktion förstörts och kommit undan. Likaså har tunnan i vilken malmen föres upp till masugnkransen kommit bort. Det är dock möjligt att en del av dessa delar återfinnas vid den nu pågående restaureringen och då kunna placeras på sina respektive platser med ledning av beskrivningar och bilder.
I korthet skall nu nämnas något om de metoder efter vilka ovan nämnda restaureringsarbete bedrives. Samtliga modeller fotograferas innan något som helst göres åt dem. Dessa fotografier klistras upp på katalogkort där även angives modellens nummer och storlek, samt avskrift av eventuella etiketter, som äro
anbragta på modellen.
Genom den långa förvaringen på vindar, där modellerna stått alldeles oskyd­ dade, ha alla horisontella ytor blivit belagda med ett tjockt lager av sot och smuts. Detta smutslager tvättas försiktigt bort med vatten. Bit för bit fuktas med en pensel och därefter torkas omedelbart med trasor så att vattnet ej hinner tränga in i träet. Någon risk för att träet skall slå sig finnes således icke. På alla järndelar avlägsnas rosten på mekanisk väg varefter delarna in-
strykas med zaponlack. Blott i enstaka fall kunna järndelarna tagas loss och rosten borttagas på kemisk väg.
Sedan modellerna blivit rengjorda kan själva restaureringsarbetet vidtaga. I första hand sättas alla de delar fast, som blott till en del lossnat från sina platser. I sådana fall användes vid fastsättandet de medel, man ursprungligen
haft, såsom lim, träpluggar eller spik. Om en modelldel är avbruten och den ena biten är borta, skarvas den kvarvarande biten fast vid en nytillverkad. Skulle emellertid hela delar saknas och man med tillhjäp av bilder och be­ skrivningar kan sluta sig till hur dessa sett ut, göras helt nya. Dessa göras i ett träslag, som till sin färg avviker från de omgivande delarnas, och dessutom märkes varje ny del med ett litet kors, så att det ej kan råda någon tvekan om, vilket som är gammalt eller nytt. Mången gång är det dock lämpligare att, som vid ovannämnda masugnsmodell, vänta med en ersättning av förlorade de­ lar, enär dessa kunna hittas bland de till ett antal av flera tusen uppgående lösa delarna. När modellen anses vara färdig fotograferas den åter, och fotografiet sättes upp på det förut nämnda katalogkortet. Här antecknas även allt vad som åtgjorts modellen, vilka nya delar som tillverkats m. m. Detta omfattande restaureringsarbete, som pågått sedan 1927, utföres under föreståndarens för

Tekniska Museet ledning av Artisten D. Ljungdahl med biträde av under­ tecknad.
I de flesta fall ha modellbyggarna tillverkat modellerna så att de kunna tagas sönder i flera delar för att därigenom bättre kunna studeras. Så är även fallet med ovannämnda masugnsmodell. Genom att taga bort den på ena lång­
väggen befintliga delen kan man se hur masugnspipan är konstruerad.
På etiketten, som är påsatt modellen, står angivet att den är beskriven i K. Vetenskapsakademiens Handlingar för år 1756, 3:dje kvartalet. Denna beskrivning är gjord av masugnens konstruktör John Jennings. Beskrivningen
är även illustrerad med ett kopparstick som visar masugnens byggnad.
Att, som det står på etiketten, denna typ av masugnar skulle vara uppfunnen av John Jennings, är nog ej riktigt med sanningen överensstämmande, men att
han gjorde en hel del förbättringar på en förut konstruerad masugnstyp är
otvivelaktigt. Vetenskapsakademien, av vilken han var ledamot, tilldelade honom också år 1756 sin guldmedalj för hans arbeten på masugnarnas för­ bättrande.
Den här nämnda modellen är endast ett exempel ur samlingarna. På ett bättre cch klarare sätt än samtidiga ritningar och beskrivningar, kunna mången
gång dessa modeller ge en inblick i de tekniska anordningarna vid de indu­ striella verken i vårt land under 1700-talet.
Sten Carlqvist.
Meddelanden och frågor
123


FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMMAR
I FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET

Medlems förteckning
Ständiga medlemmar
Ahlström, Niis, Major, Stockholm.
Albihn, Harry, Civilingeniör, Sthlm. Almgren, B., Civilingeniör, Sthlm. Anderson, A. W., Civiling., Malmö. Andersson, Olof, Verkst. Dir., Sthlm.
Benedicks, C., Professor, Stockholm. Bengtson, Erik, Gruvingeniör, Sthlm. Berger, S. Edvin, Direktör, Halmstad. Bergsten, Karl, Generalkonsul, Sthlm.
Botolfsen, O., Direktör, Saltsjöbaden. Dalén, Gustaf, Fil. Dr, Lidingö.
Edström, J. S., Direktör, Västerås. Eelde, C. Fritz, Disponent, Stockholm. Eggert, Ernst, Kapten, Stockholm.
Ehrriberg, Gösta, Dir., Simrishamn. Ekman, Gust., Bankdir., Göteborg. Elfström, Alb., Direktör, Liljeholmen. Eli, B. S. F., överingeniör, Spånga.
Falk, Erik, Direktör, Västerås. Fredriksson, Nils, Undervisningsråd,
Stockholm.
Grewin, Fr., Överingeniör, Hallstavik.
Hesselman, K. J. E., Civilingeniör, Storängen.
Heuman, Carl, Prof., Saltsjöbaden. Hirsch, Oscar, Ingeniör, Stockholm, f Roos af Hjelmsäter, J. O., Professor,
Stockholm.
Hjorth, B. A., Direktör, Stockholm. Holm, Holger, Generalkonsul, Göte­
borg.
Holmgren, Albert, Direktör, Sthlm.
Ingeström, Bengt, Civiling.. Sthlm.
Kempe, Ragnar, Civiling., Ludvika. Koersner, Erik, Civiling., Leksand.
Kreiiger, H., Professor, Stockholm. Kärnekull, Olof, Civilingeniör, Sthlm. Lamby, Henrik, Civilingeniör, Sthlm. Lindhagen, Manne T., Civilingeniör,
Stockholm.
Littorin, Krister, Civilingeniör, Sthlm.
Ljungström, Fredr., Dr.-Ing., Lidingö. Lundström, Harald, Fabriksingeniör,
Eskilstuna.
Liibeck, Sven, Landshövding, Gävle.
Malm, Gösta, Generaldirektör, Sthlm. Malmquist, L. W., Direktör, Malmö. Malmros, Carl J., Direktör, Klippan.
Nilsson, John O., Bankdirektör, Lin­ köping.
Nisser, W., Disponent, Grycksbo. Nordenfelt, Per, Civilingeniör, Sthlm. Nyländer, Erik, Direktör, Stockholm.
Odelberg, Ernst, Disponent, Degerfors. Olson, Erik, Civilingeniör, Göteborg. Olsson, Gustaf, Ingeniör, Stockholm. Österman, Hans, Direktör, Stockholm.
Piehl, C. G. F., Civilingeniör, Sthlm.
Rising, Adolf, Fil. Dr, Stockholm. Rydbeck, O., Bankdirektör, Djurs­
holm.
Rydh, Carl L., Ingeniör, Stockholm. Röttle, Hj. C:son, Ingeniör, Tranås.
Sahlin, Carl, Fil. Dr, Djursholm. Sievert, E., Direktör, Stockholm. Sprinchorn, Carl, Major, Göteborg. Sunström, K. J., övering., Sthlm. Sunström, Rudolf, Disponent, Verke-
bäck.
Söderberg, Olof A., Generalkonsul,
Stockholm, t
Tham, Gustaf, Direktör, Huskvarna. Thelander, Thore, övering., Sthlm.
de Verdier, B. A., Bruksägare, Gustafs-
fors.
Werner, Gustaf, Direktör, Göteborg. Westerberg, Sten, Direktör, Sthlm.
Wingquist, Sven, Doktor, Skara. Wretlind, E. Paul, Civiling., Sthlm. Yngström, Lars, Direktör, Sandviken.
öhrström, K., Kapten, Stockholm.

Malmö Industriförening, Malmö.
Norrköpings Polytekniska Förening, Norrköping.
Stockholms Stads Handtverksförening, Stockholm.
Ädling, C. Axel, Ingeniör, Stockholm. Afzehus, B. A., Professor, Stockholm. Agrell, Carl, Dir., Hallstahammar. Ahlberg, Hakon, Arkitekt, Sthlm. Ahlberg, K. J., Byråingeniör, Sthlm. Ahlin, Albert, Direktör, Stockholm. Ahlström, W., Ingeniör, Hofors. Alexanderson, A., Bankdir., Sthlm. Algren, Tönnes, Ingeniör, Stockholm. Almgren, Arvid, Ingeniör, Sthlm. Almström, Knut, Disp., Göteborg. Alrutz, Otto R., Advokat, Sthlm. Althin, E., Kyrkoh., Glemmingebro. Althin, Harald, Redaktör, Stockholm. Althin, Sigrid, Fru, Stockholm. Althin, Torsten, Intendent, Stockholm. Amberger, A., Tekn. Direktör, Hel­
singfors.
Ameln, Robert, Civilingeniör, Sthlm.
Andersson, David, Ingeniör, Malmö. Andersson, Gustaf, Ingeniör, Sthlm. Andersson, Hilding, Civiling., Örebro.
Andersson, Karl L., Bankdir., Eskilstuna. Andersson, Lauritz, Direktör, Sthlm. Andersson, William, Ingeniör, Sthlm. Anner, Sam., Bergsing., Sandviken. Appelberg, Carl, Civilingeniör, Sthlm. Arvedson, N., Disponent, Filipstad. Asplund, Arthur, Major, Göteborg. Attaque, J. O., Kommissarie, Sundsvall. Aulin, John, Disponent, Norrköping.
von Baumgarten, Aug., Civilingeniör, Saltsjö-Duvnäs.
bturzen-Becker, O., Civiling., Uppsala. Been, Fr., Direktör, Linköping. Beijer, Elof, Civilingeniör, Sthlm. Bendixson, Ivar, Professor, Sthlm. Bengtsson, Bengt, Löjtnant, Sthlm. Bengtsson, Gunnar, Ing., Finspång.
Svenska Betongföreningen, Stockholm. Svenska Bryggareföreningen, Sthlm. Tekniska Förbundet i Borås, Borås.
Bentz, Anders, Ingeniör, Hovslätt, Berg, Anders E., Löjtnant, Stockholm. Berg, B. G:son, Ingeniör, Stockholm. Bergelmer, Sven, Major, Stockholm. Bergengren, Axel, Direktör, Borås, Berggren, Einar, Bergsing., Boliden. Berggren, Gunnar, e. o. Hovrättsno-
tarie, Stockholm.
Bergh, C. Erland, Disponent, Långs­
hyttan.
Berglund, Gottfr., Direktör, Örebro. Bergman, Axel, Arkitekt, Stockholm. Bergman, John, Disponent, Bollnäs. Bergsten, Carl, Byggnadsråd, Stocksund. Bergström, Erik, Civiling., Djursholm. Bergström, Ovar, Civiling., Gyttorp. Bergwall, Georg, Bergsingeniör, Dala-
Finnhyttan.
Berthelius, Fredr., Civiling., Sthlm. Berwald, Fz. R., Fil. Dr, Stockholm. Betts, Th. Geo., Direktör, Vetlanda. Betulander, Anna-Lisa, Fru, Söder­
törns Villastad.
Betulander, G. A., Ingeniör, Söder­
törns Villastad.
Bildmark, Knut, Intendent, Ålsten. Bildt, Knut, överingeniör, Göteborg. Billing, G. E., Förste Byråingeniör,
Stockholm.
Birath, Arthur, Disponent, Sveg. Bjarme, Alfred, Bergsingeniör, Mor-
gårdshammar.
Björklund, E. O. J., Generaldirektör,
Stockholm.
Björkman, A., Civilingeniör, Sthlm. Björkman Mårten, Ingeniör, Hagfors. Björkström, G. W., Direktör, Sthlm. Björnsjö, A. E., Flygingeniör, Sthlm. Björnstjerna, O. R., Marindirektör,
Djursholm.
Korporativa medlem mar
Ärsmedlemmar
Medlemsförteckning
127

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar
Björnvall, Karl, Civilingeniör, Sthlm. Carlsson, Hugo, Disponent, Saltsjö-
Bladin, Kristofer, Civiling., Sthlm. Blidberg, Per Gustaf, Kapten, Göteborg. Blomberg, David, Arkitekt, Stocksund. Blomberg, U. I. T., Ingeniör, Enskede. Blomgren, Karl, Ingeniör, Stockholm. Blomquist, J. Viktor, Civiling., Sthlm.
Blomquist, Ragnar, Dir., Höganäs. Bodman, Håkan, Kapten, Stockholm. Bolander, John, Ingeniör, Stocksund. Bolin, Iwan, Fil. lic., Äppelviken. Bolinder, Nils, Major, Stockholm. Borelius, G., Professor, Stocksund. Borggren, Ludvig, Civiling., Västerås.
Borgquist, N. E., Direktör, Stockholm. Borgquist, Waldemar, överdirektör,
Stockholm.
Borlander, K. A., Civiling., Sthlm.
Bracke, A., överingeniör, Storfors. Brahmar, Henry, övering. Rotebro. Bratt, Erland, A., Civiling., Sthlm.
Bresky, B., Ingeniör, Göteborg. Brilioth, B. H., Fil. Dr, Stockholm. Bring, Gustaf, Professor, Djursholm. Brink, Ragnar, Kapten, Lidingö. Brodin, H., Ingeniör, Härnösand. Broström, Ann-Ida, Fru, Göteborg.
Brundin, E., Disponent, Stockholm. Bucht, P. H., Kapten, Bollnäs,
von der Burg, T., Civiling., Lidingö. Bäckman, K. G., f. d. Direktör, Smed­
jebacken.
Bäckström, Helge, Prof., Djursholm.
Bärnheim, Olof, Överstelöjtn., Sthlm. Bönisch, H., Ingeniör, Stockholm. Bönnelyche, Kjell, Konsul, Malmö. Börjeson, Arvid, Civilingeniör, Sthlm.
Storängen.
Carlstedt, Ragnar B., Civilingeniör,
Äppelviken.
Carr, G., Direktör, Stockholm, Cederborg, G. V., Disponent, Staf-
fanstorp.
Cederlund, Karl H., Ing., Ludvika. Clason, J. C., Civilingeniör, Sthlm. Cronquist, G. W:son, Civiling., Sthlm.
Dahl, Hj., Professor, Stockholm. Dahlander, Rob., Direktör, Sthlm. Dahlberg, Birger, Civiling., Sthlm. Dahlberg, K., f. d. Häradshövding,
Stockholm.
Dahlerus, Birger, Civilingeniör, Sthlm. Dahlgren, Äke, Ingeniör, Visby. Dahllöf G. A., Civilingeniör, Sthlm. Dahlqvist, Frans, Gjutmäst., Finspong.
Dahlström, R., Ingeniör, Älsten. Dalen, Gunnar, Civiling., Lidingö, Dalhammar, Carl Ingmar, Civiling.,
Trollhättan.
Danielsen, Nils, Bergsing., Hällekis. Davidson, Aron, Civiling., Sthlm. Davidsson, J., Bergsing., Hofors. Davidsson, Wilh., Civilingeniör, Salt­
sjöbaden.
Delin, J., Civilingeniör, Stockholm.
Delmar, John, Civilingeniör, Sthlm. Deshayes, P. Amand, Ingeniör, Mack-
myra.
Deurell, Per, Direktör, Södertälje. Dieden, Theodor, Godsäg., Örebro. Dilot, C. Håkan, Maskining., Sthlm. Domellöf, Rudolf, Ing., Eskilstuna. Dyhlén, G., Kapten, Stockholm.
Cardell, O., Ingeniör, Eskilstuna.
Carlberg, C., Kansliråd, Stocksund.
Carlberg, Per, Bergsing., Sandviken.
Carlberg, Stellan, Civiling., Sthlm.
Carlborg, Harald, Bergsing., Sthlm. Ehrner, Axel, Civilingeniör, Sthlm.
Carlsson, Carl,Trafikchef, Norrköping. Carlsson Carl Eb., Bruksägare, Roc-
Ekelund, Bo, Civiling., Norrköping.
Ekelund, John, Överstelöjtnant, Norr­ kesholm. köping.
Eckerbom, G., Civilingeniör, Sthlm. Edelstam, Axel, Justitieråd, Sthlm. Edström, Axel, Kamrer, Stockholm.

Ekenman, F., Ingeniör, Värnamo.
Ekholm, Hj., Baningeniör, Stockholm. Eklöf, Josef H., Konsul, Jönköping. Ekman, B. O., Distriktschef, Ålsten.
Ekman, Carl, Statsminister, Sthlm. Ekman, Wilhelm, Direktör, Gävle. Ekströmer, Thorst., Civilingeniör, Fo-
gelfors.
Ekwall, Axel, överingeniör, Sthlm, Ekwall, Richard, Major, Jönköping. Eliasson, Ivar, Disponent, Stockholm. Elmquist, Henning, överståthållare,
Stockholm.
Emilson, Sölve, Ingeniör, Göteborg. Enblom, R. S., Arkitekt, Djursholm. Finblom, Fr., överdirektör, Djursholm. Engblom, Alex., överingeniör, Borås. Englesson, Elov, Ing., Kristinehamn. Engström, H., Direktör, Stockholm. Enström, Axel F., Kommerseråd, Sthlm. Enström, J., Kamrer, Stockholm. Erichs, Inge, Bergsingeniör, Malmö. Ericsson, Arvid, Disponent, Nora. Ericsson, Ax., Apotekare, Norrköping. Ericsson, Elof, Disponent, Åtvidaberg. Erikson, Erik, Bryggmästare, Sthlm. Eriksson, Gustaf H., Civilingeniör,
Oskärshamn.
Ericson, Helge, Civiling., Äppelviken. Eriksson, Karl E., Civiling., Ludvika. Ericsson, L.-M. Gustaf, Ing. Sthlm.
Ericsson, Nils, Brukspatron, Ramsberg. Ericson, Thorsten, Direktör, Västerås. Ericsson, Thorsten, Ing., Sundsvall. Eriksson, Walfrid, Disponent, Avesta. Ericson, Wilhelm, Konsul, Stockholm.
Ernfors, Sten, Kapten, Stockholm. Erwin, Bruno, Mariningeniör, Sthlm. Estberg, Karl, Flottningschef, Orsa. t Evcritt, Karl A., Ingeniör, Lidingö. Eworth, E., Civilingeniör, Stockholm.
J agerberg, Georg, Bergsing., Malm­
berget.
Eahlman, Torsten, Bergsing., Falun.
alk, Birger, Ingeniör, Stockholm.
Fellenius, W., Professor, Stockholm. Fiske, Carl P., Ingeniör, Stockholm. Fjällbäck, Lars, Flygövering., Sthlm. Flaeter, Harald, Disp., Norrköping. Fleming, Herman, Major, Friherre,
Stockholm.
Flensburg, V., Civilingeniör, Malmö. Fliesberg, E., Civilingeniör, Göteborg. Fogelberg, Ivar, Disponent, Genevad.
Fornander, Axel, Bruksdisponent, Fa- gersta.
Fornander, Edvin, Bergsing., Hagfors. Forsberg, Erik Aug., övering., Sthlm. Forsberg, Fredr., övering., Munktorp. Forsberg, Uno, Direktör, Göteborg. Forssell, Carl, Professor, Stockholm. Forssell, Jakob, Fil. Dr, Trollhättan, Forssling, Ragnar, Ing., Tidaholm. Forsstedt, Erik, Ingeniör, Finspong. Fredriksson, Emil, Direktör, Uppsala. Fredriksson, R. V., Ingeniör, Umeå. Frendin, G., Kommendörkapt., Sthlm. Frenne, Nils, Civilingeniör, Sthlm. von Friesen, Erik, Verkst. Dir., Gävle, Fritsch, A., Disponent, Arlöv. Fryklund, Uno G., Ingeniör, Delary. Fryxell, K. A., Generaldir., Sthlm. Fröman, K. A., Byråchef, Stockholm. Fröström, Waldemar, Ing., Örebro. Fiirstenberg, Birgit, Fröken, Sthlm.
De Geer, Love, Disponent, Dynäs. Geijer, Chr., Ingeniör, Skoghall. Geijer, Herman, Konsul, Karlstad. Geijer, H. G., Direktör, Stockholm. Gelin, A. Alvar, Ingeniör, Lidingö. Gille, Hadar, Civiling., Äppelviken. Gille, Nils J., Disponent, Sandviken. Gimberg, C. J., överingeniör, Saltsjö-
Duvnäs,
Goldkuhl, Gustaf, Rektor, Stockholm. Graham, Edward, Civiling., Sthlm. Grahn, Oscar, Civilingeniör, Sthlm. Granström, C. G., Disponent, Kiruna. Grave, Rudolph, Fabrikör, Stockholm, von Greyerz, W., Major, Stockholm.
Arsmedlemma r
Medlemsförteckning
129

Medlemsförteckning
Ars medlemmar
Grönvall, Ruben, Ingeniör, Stockholm.
Gumaelius, Arvid, överingeniör, ös­ terbybruk.
Gumaelius, Torsten H., Disponent, Kärrgruvan.
Gustafson, Anders Henrik, Ingeniör, Saltsjöbaden.
Gustafsson, K. G., Civiling., Sthlm. Gärde, A. B., Landshövding, Luleå. Gärdin, Sven, Civilingeniör, Sthlm. Göransson, K. F., Bruksdisponent,
Sandviken.
Göransson, Wilh., Dir., Huskvarna. Göthberg, A. H., övervalsmästare,
Munkfors.
Götherström, Gunnar, Disponent, Hen-
riksdal.
Hagelin, Aug., Civilingeniör, Sthlm. Hagelin, Boris, Civilingeniör, Sthlm. Haglund, Georg, Byråingeniör, Sthlm. Hagman, Axel, Baningeniör, Gävle. Hagström, Erik, Ingeniör, Eskilstuna. Hagström, K-G., Fil. Dr, Stockholm. Hallander, Ivar, Disponent, Sya. Hallin, Sven, Civilingeniör, Skara.
Hamberg, Thor, Civiling., Skultuna. Hammar, Victor, övering., Bofors, Hammarskiöld, L. R., Generalfälttyg-
mästare, Stockholm.
Hammarström, Erik, Ing., Köping. Hannu, Tore, Civilingeniör, Sthlm. Hanson, C. A., Bruksförvalt., Örebro, Hanson, C. F., Ingeniör, Säffle. Hanzon, Martin, Civilingeniör, Sthlm. Hansson, Oscar, Ingeniör, Finspong. Hansson, P. A., Redaktör, Stockholm. Hartmann, Franz, Direktör, Göteborg. Hasselrot, Axel E., Byrådir., Sthlm. Hay, Berndt, Kabinettskammarherre,
Stockholm.
Hede, Abrah. J:son, Direktör, Sthlm.
Hedlund, Lars, Ingeniör, Eskilstuna, Hedvall, Yngve, Redaktör, Sthlm. Hegert, Oscar A., Byggnadsing,, Sthlm. von Heidenstam, H., Major, Sthlm.
Heinrici, W., Ingeniör, Västerås. Heiss, Fr., Disponent, Stockholm. Helén, Martin, Ingeniör, Västerås. Helleberg, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Hellgren, Wald., Civiling., Skoghall. Hellman, Oscar, Ingeniör, Västerås. Hellström, Georg, Ingeniör, Sthlm. Hellström, Otto, Disponent, Sthlm. Herlin, Clas, Civilingeniör, Bofors. Herlin, E. Fr., Fil. Dr, Djursholm. Herlitz, Ivar, Tekn. Dr, Västerås. Hermelin, Bo, Bergsingeniör, Avesta. Herslow, E. C:son, övering., Malmö. Hildebrand, Elis, Major, Nora. Hirsch, Helge, Direktör, Stockholm. Hjertén, H., Generaldirektör, Sthlm. Hjertén, Sven, Civilingeniör, Sthlm. Hjorth, J. F., Direktör, Gävle. Hjorth, K. A., Disponent, Storvik. Hjorth, Olof, Bruksdisponent, Hofors. Hjorth, Ragnar, Byggnadsråd, Sthlm. Holmberg, Bror, Professor, Stockholm. Holmer, Ragnar, Civilingeniör, Sthlm. Holmgren, Frithiof, Civiling., Sthlm. Holmgren, Torsten, övering., Sthlm. Holmqvist, Herman, Signaling., Sthlm. Holmquist, P. J., Prof., Djursholm. Hubendick, E., Professor, Saltsjö-
Storängen.
Hugoson, Erik, Dr-Ingeniör, Sthlm. Huldt, Erik, Ingeniör, Djursholm. Huldt, Kristoffer, Bruksägare, Sthlm. Hult, C. A., Ingeniör, Stockholm. Hultberg, Carl, Byggmäst., Västerås. Hultman, G. H., överingeniör, Sthlm. Hussénius, Einar, Civiling., Sthlm. Hygrell, Harald, Ing,, Karlshamn. Hylandcr, Hans, Civilingeniör, Sthlm. Håkansson, Axel, Ing., Katrineholm. Håål, Simon, Civilingeniör, Västerås. Hässler, Ch., Civilingeniör, Sthlm. Hök, Gustaf, Direktör, Eskilstuna. Hök, Ivar, Mariningeniör, Djursholm. Hörnell, P. G., Professor, Stockholm.
Ickel, Paul, överingeniör, Stockholm.

Insulander, Carl J., överstelöjtnant,
Stockholm.
Jacobsson, Fritz, Civilingeniör, Äp­ pelviken.
Jacobsson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Jakobsson, G. Theodor, Major, Sthlm. Jeansson, John, v. Konsul, Kalmar. Jensen, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Jeppson, Ragnar, Direktör, Stockholm. Jernberg, G., Kapten, Gävle. Johansson, Albin, Direktör, Sthlm. Johansson, Andr., övering., Finspong. Johansson, Axel, Civiling., Ekolsund.
Johansson, Carl, Ing., Stockholm. Johansson, G. K. V., Verkmästare,
Lidingö.
Johansson, J. Arvid, Diplomingeniör,
Stockholm.
Johansson, J. E., Professor, Stockholm. Johansson, J. F., Ingeniör, Gällivare.
Johansson, Johan-Olof, Kassör, Älvsjö. Johansson, J. P., Direktör, Enköping. Johansson, K. Arvid, Professor, Djurs­
holm.
Johansson, K. G., Ingeniör, Saltsjö-
Storängen.
Johansson, Oskar, Byggnadsingeniör,
Stockholm.
Johnson, Torsten, Civiling., Sthlm.
Johnsson, Wiking, Bankdir., Sthlm. Jonson, Fredrik, Byråchef, Major,
Lidingö.
Jonson, Lars, Förvaltare, Kilafors. Jonson, Per Abr., Direktör, Falun. Josephson, John, Grosshandl., Sthlm. Jung, Torsten, övering., Jönköping. Järnh, Bror, Ingeniör, Stockholm.
Kallenberg, Flj., Ingeniör, Uppsala. Kamfendahl, Fr., Rektor, Härnösand.
x°n Kantzow, Hans, Disponent, Hall­ stahammar.
Karlebo, Selim, Ingeniör, Stockholm. Karlson, K. G., Ingeniör, Stockholm.
Karlsson, Karl, Ingeniör, Stockholm.
Kempe, Janne, Disponent, Idkerberget. Kjellberg, J. C—n, Bankdir., Sthlm. Kjellberg, Oscar, Direktör, Göteborg. Kjörling, Arvid, Ingeniör, Stockholm. Klason, Peter, Professor, Stockholm,
af Kleen, Nils E., Direktör, Saltsjö­ baden.
Kleman, Carl, Civilingeniör, Sthlm. Klemming, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Klemming, Sven, Maskindir., Västerås,
af Klintberg, C. F., Kapten, Sthlm. Kolmodin, C. T., Civilingeniör,
Stockholm.
Kolmodin, R., Kapten, Stockholm. Korseman, Herm., Civiling., Sthlm. Kraepelin, Hans, Bergsingeniör, Nora.
Krantz, Einar, Disp., Malmberget. Krebs, Arthur, Ingeniör, Borås. Krogh, Hans, Direktör, Stockholm.
Kruse, Amos, Civilingeniör, Sthlm. Kullgren, Carl, Professor, Stockholm. Köjer, K., Bergsingeniör, Äppelviken. Körner, Julius, Civilingeniör, Sthlm.
Lagercrantz, Herm., Envoyé, Wirsbo. Lagergren, K. A., överstelöjtnant,
Djursholm.
Lagerström, Ernst, Ingeniör, Sthlm. Lagerström, Joh., Arkitekt, Nässjö. Lamm, Fredrik, Professor, Göteborg. Landin, Knut, Civilingeniör, Sthlm. Landtmanson, K., Statsinsp., Sthlm. Langton, A. Bernh., Ingeniör, Karls­
krona.
Larson, E. Gustaf, Civiling., Göteborg. Larson, Ivar O., Direktör, Stockholm.
Larson, Uno O., Disponent, Kallinge. Laurell, Gustaf, Direktör, Stockholm.
Laurent, Torbern, Civiling., Sthlm. Lauritzen, Holger, Bankdir., Sthlm. de Laval, Jaques, överstelöjtn., Sthlm. Leman, Axel, Disponent, Forssa. Lennman, Sven, Linjedirektör, Djurs­
holm,
Lcwander, Ch., Disponent, Stockholm.
Ärsmedlemmar
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar
Lienhart, S. A. J., Dipl. ingeniör, Lundqvist, Wilh., Disponent, Knivsta.
Vimmerby.
Liljeblad, Ragnar, Direktör, Västerås. Lilljeqvist, Arv.d, Diploming., Sthlm. Lindahl, P. Ax., överstelöjtn., Stock­
Liibeck, Hilding, Ingeniör, Lidingö. Lyrholm, Knut, Kapten, Stockholm. Lyrholm, Torsten, Civiling., Sthlm. Löf, Axel, Direktör, Korsnäs. Löfquist, Erik, Ingeniör, Uppsala. Löfroth, A., Civilingeniör, Stockholm.
holm.
Lindberg, Lars Uno, Bruksäg., Sthlm.
Lindberg, Vilhelm Ax:son, Ingeniör, Löfroth, Carl, Byrådirektör, Sthlm.
Stockholm.
Lindblom, C. G., Ingeniör, Stockholm. Lindegren, Hugo, Ingeniör, Sthlm.
Lindell, P., Byggmästare, Jönköping. Lindell, Robert, Civiling., Jönköping.
Lindén, Arthur, Direktör, Västerås. Lindesvärd, K. G., Civiling., Malmö. Lindholm, Joh., Maskining., Stock­
sund.
Lindmark, Gunnar, Civiling., Sthlm. Lindmark, T., Professor, Stockholm. Lindstedt, A., President, Stockholm. Lindström, Erik, Disponent, Bollnäs. Lindström, Karl, Kansliråd, Sthlm. Lindström, Svante, Prof., Göteborg. Linse, Rudolf, Civiling., Jönköping.
Ljung, B. Gust., Byråingeniör, Sthlm. Ljungberg, Andrew, Ingeniör, Sthlm. Ljungren, Einar, Disp., Eds Bruk. Lohse, G., Fabrikör, Hälsingborg. Lund, Erik, Arkitekt, Stockholm. Lund, Henning, Civiling., Karlskrona. Lund, Kjell, Ingeniör, Stockholm. Lundberg, Carl F., Civiling., Malmö. Lundberg, Hugo, Civiling., Vaggeryd. Lundberg, Karl, Disponent, Valde-
marsvik.
Lundberg, Sven, Dir., Valdemarsvik. Lundberg, Sven E., Bergsingeniör,
Hälsingborg.
Lundeberg, E., Civilingeniör, Sthlm. Lundeberg, Nils A., Civiling., Sthlm. Lundgren, Georg W., Ingeniör, Frövi.
Lundgren, Yngve, Disponent, Regna. Lundquist, Fabian, Civiling., Ströms
Bruk.
Lundquist, Ludv., Trafikchef, Växiö.
Madsen, Tage D., Ingeniör, Göteborg, Magnusson, Adolf, Direktör, Sthlm. Magnuson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Magnuson, Ivar, Chefsingeniör, Sand­
viken.
Malm, S. Erik, Disponent, Striberg. Malmberg, Gunnar, Bergsingeniör, Su-
rahammaf.
Malmqvist, J., Professor, Huddinge. Mannerheim, J., Direktör, Friherre,
Norsholm.
Marchander, H. E., Civilingeniör,
Stocksund.
Marcus, Curt, Civilingeniör, Sthlm.
Matell, Mogens, Fil. Dr., Västerås, von Matern, Nils, Kapten, Stockholm. Melin, Hilmer, Civilingeniör, Väners­
borg.
Metzén, Eskil, Direktör, Malmö. Millén, Ernst J., Byråingeniör, Saltsjö­
baden.
Miltopaeus, Edw., Direktör, Bodafors. Mogensen, Fredrik, Bergsing., Falun. Mogensen, Mogens, Arkitekt, Sthlm. Mogensen, Ove, Elektroing., Falun. Molin, Gunnar, Civilingeniör, Sthlm. Montén, Fritz, Rektor, Malmö. Morén, Hugo, Ingeniör, Partille. Mueller, E., Bergsing., Zinkgruvan. Månsson, Olle, Rektor, Halmstad. Mårtensson, Herm., Fabrikör, Sthlm. Möller, Kuno, Diploming., Malmö.
Nauckhoff, S., Civilingeniör, Sthlm. Nauclér, Reinhold, Civilingeniör,
Stocksund.
Naumburg, Gottfr., Civiling., Sthlm. Nelson, O. P., Fabrikör, Malmö.

Nilsson, Anders, f. d. Stadsingeniör,
Malmö.
Nilsson, Anton F., Civiling., Sundsvall.
Nilson, B. Einar, Förste Fartygsinspek- tör, Karlstad.
Ohlsson, Ernst, Civilingeniör, Sthlm. Olson, Herman, Byrådirektör, Sthlm. Ohlson, Oscar, Ingeniör, Borås. Ohlsson, K. J. Torsten, Civilingeniör,
Ärsmedlemmar
Stockholm.
Nilsson, Georg A., Byggnadsråd, Orrmell, Aron, övering., Kramfors.
Nilsson, Herman, Dir., Eskilstuna.
Nilsson, Joel S., Ingeniör, Örebro.
Nilsson, Nils Hj., Drätseldir., Umeå.
Nilsson, Nils, Disponent, Lindfors.
Nilsson, Ragnar, Direktör, Stockholm
Nisser, Ernst, Civilingeniör, Ulvsby.
von Nolting, Olof, Disponent, Vä­ Pervall, Gösta, Ingeniör, Stockholm.
nersborg.
Norberg, Sven, Civiling., Västerås. Nordenson, Harald, Fil. Dr., Sthlm.
Petersén, Wilh. H., Ingeniör, Västerås. Pettersson, A. Hjalm., Civilingeniör,
Huddinge.
Nordensson, Tom K. A., Civil­ Petersson, Ingemar, överstelöjtnant,
ingeniör, Stockholm. Nordenström, Erik,
Bergsingeniör,
Stockholm.
Peterson, Ivan, Ingeniör, Göteborg. Pettersson, John E., Stadsingeniör,
Norrköping.
Petterson, Knut, Major, Göteborg.
Grängesberg.
Nordin, A. V., Lantbruksingeniör,
Västerås.
•* '♦
Nordström, C., Fabrikör, Stockholm. Peterson, Sixtus, Civilingeniör, Jön­
Nordström, Fritz, Maskindir., Gävle. Norelius, Oskar, Bergmästare, Sthlm.
Norre, Harald, Ingeniör, Obbola. Norström, Lennart, Direktör, Saltsjö­
baden.
Nyberg, C. R., Fabrikör, Lidingö. Nyberg, Erik, Civiling., Svartvik. Nycander, Oscar, Direktör, Lidingö. Nyländer, Carl, Civilingeniör, Nynäs­
hamn.
Nylén, Herman A., Civiling., Sthlm. Nylén, Otto, Yrkesinspektör, Sthlm.
Nymansson, Ragnar, Disponent, Gö­
teborg.
Nyström, Harry, Civilingeniör, Sthlm.
Nyström, John, överstelöjtnant, Gö­ teborg.
Odelberg, A. S. W., Civilingeniör,
Gustavsberg.
Oldner, E., Ingeniör, Stockholm.
Olsen, H., Generalkonsul, Stockholm. Olsson, A. H., Ingeniör, Lidköping.
köping.
Petersson, Walfr., Professor, Sthlm. Philip, Erik, Civilingeniör, Stockholm. Philipson, Walter, v. Häradshövding,
Stockholm.
Pleijel, H., Professor, Stockholm. Proffe, Th., Civilingeniör, Gävle. Prydz, Alf., Disponent, Mörsil.
Quennerstedt, Nils, Vattenrättsdo- mare, Umeå.
Rahm, C. O., Ingeniör, Stockholm. Ramsay, Wilhelm, Civilingeniör, Lin­
köping.
Ramström, C. A., Direktör, Sthlm. Randel, Hilding, Belysningschef,
Landskrona.
Regnander, Hilding, Ing., Sundsvall.
Renborg, Hj., Byrådir., Stocksund. Reuterskiöld, L., f. d. Landshövding,
Stockholm.
Reuterswärd, C., Direktör, Stockholm.
Orton, Bror, Bergsingeniör, Stocksund.
Pallin, K. A., Trafikchef, Hagfors. Palmaer, Wilh., Professor, Stockholm. Palme, Sven, Direktör, Stockholm. Paulin, Gabriel, Civiling., Eskilstuna.
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar
Ribbing, Nils, Civilingeniör, Sthlm.
Richert, J. Gust., Professor, Sthlm. Richter, Axel, Konsul, Malmö,
Du Rietz, Hj., Direktör, Stockholm. Risberg, John, Ingeniör, Södertälje. Risberg, Nils, Statens Lantbruksing.,
Stockholm.
Rockström, Eric, Arkitekt, Stockholm. Rodhe, Olof, överingeniör, Sthlm. von Rosen, Clarence, Greve, Julita. Rosenblad, Curt, Civiling., Sundsvall. Rudberg, Mac S., Civiling., Sorvik. Rustige, H., Ingeniör, Stockholm. Ruths, Arvid, Direktör, Stockholm. Ryd, Gustaf, Ingeniör, Djursholms-
ösby.
Rydbeck, Emil, Ingeniör, Stockholm. Rydbeck, Gösta, Civilingeniör, Väs­
terås.
Rydh, J., Direktör, Djursholm. Ryding, Gösta, Disponent, Göta. Röding, Arvid, Civilingeniör, Sura­
hammar.
Rönnberg, Daniel, Civiling., Ludvika.
Sachs, J. E., Generalkonsul, Sthlm. Sahlin, B. Ingemar, Bergsing., Sthlm. Sahlin, E. G., Generalkonsul, London. Samuelson, F. G„ Direktör, Vargön. Samuelsson, Gustaf, Faktor, Sthlm. Sandberg, Agne, Kapten, Stockholm. Sandberg, Erik, Kapten, Råsunda. Sandberg, J. Hjalm., Ingeniör, Sthlm. Sandberg, Sam., Disponent, Söder­
hamn.
Sandberg, Sixten, övering., Härnäs. Sandblom, G. Ef., övermaskinist, Gö­
teborg.
Sandström, J. W., Byrådir., Sthlm. Sandström, Nils W., Dir., Nyland. Sandwall, Alfr„ Fabriksidkare, Borås. Sandwall, Sven, Fabriksidkare, Borås. Sannerstam, Ragnar, Herr, Örebro. Schedin, J., Ingeniör, Sollefteå. Schenström, Magnus, Överingeniör,
Västerås.
Schiller, Einar, övering., Mölndal. Schlasberg, Henning, Konsul, Lands­
krona.
Schlyter, Ragnar, Civiling., Lidingö. Schmidt, Carl H., Major, Stockholm. Schmidt, Otto E. F., Disponent, Tida­
holm.
Schmitz, T. Josepth, överingeniör,
Skärblacka.
Schneidler, John, Konteramiral,Sthlm. Schotte, Gösta, övering., Åmotfors. Schultz, Gösta, läroverksadj., Lund. Schiitz, Gunnar, Kapten, Kristianstad. Schön, Edvard, överingeniör, Häl­
singborg.
Selling, V., Fru, Stockholm.
Serrander, Maur., Major, Stockholm, von Seth, R., Bergsing., Sandviken. Setterberg, Carl, Fil. Dr, Stockholm. Settergren, Gustaf, Direktör, Sthlm. Settervall, Hugo, Direktör, Sthlm. de Shårengrad, W., Konsul, Malmö. Sidenvall, Carl, Kommerseråd, Djurs­
holm.
Sieurin, Emil, Civilingeniör, Sthlm. Silow, Alvar, Fil. Dr, Falun. Silverstolpe, H., Disp., Surahammar. Simonsson, Folke, Ingeniör, Göteborg.
Simonsson, N. M., Disponent, Sthlm.
Simonsson, Sten, Disp., Södertälje. Sjöberg, K. G., Direktör, Falun. Sjögren, Arvid, Bruksdisp., Sthlm. Sjöholm, A. M. C., Bergsing., Fagersta. Sjösten, C. O., Skorstensfejaremästare,
Örebro.
Sjöstrand, Nils, Kamrer, Stockholm. Sjöåker, Ture, Revisor, Stockholm. Skiöld, Nils Gustav, Kontorschef,
Norrköping.
Skog, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. Skärblom, K. L, Civilingeniör, Sthlm. Smedberg, Richard, Major, Sthlm. Smith, Jan G. S., Civiling., Västerås. Smith, Nils, Ingeniör, Stockholm. Smärt, Berthold, Civilingeniör, Sthlm.

Sohlman, R., Kommerseråd, Sthlm.
Spangenberg, John, Civiling., Grums. Sparr, L., Kapten, Orsa.
Stedt, Nils, Herr,. Stockholm.
Sten, Helmer, Bankdirektör, Sthlm. Stenberg, Sigge, Ingeniör, Göteborg. Stendahl, Olof, Civilingeniör, Stock­
holms Frihamn.
Stern, O., Dr-Ingeniör, Stockholm. Storjohann, Chr., Disponent, Seffle. Strandberg, Emil Hj., Ingeniör, Sthlm. Strehlenert, R. W., Civiling., Nol. Streiffert, G. V., Civiling., Malmö. Stridsberg, Richard, Disp., Arboga.
Stridsberg, Sigurd E., Ing., Trollhättan. Strömberg, O. M., Bruksdisp., Sthlm. Stål, Yngve, Disponent, Ludvika. Stålberg, Aug., Direktör, Eskilstuna. Stålhane, Bertil, Fil. Kand., Sthlm. Stålhane, Martha, Fröken, Stockholm. Stålhane, Otto, Civilingeniör, Sthlm. Sundblad, Gunnar, Disp., Iggesund. Sundblad, Nils, Gatudirektör, Sthlm. Sundén, Gustaf, Ingeniör, Göteborg.
Swanberg, Magnus, övering., Höganäs. Svedberg, Ivar, Fil. Dr, Hälsingborg. Svedberg, Sölve, Löjtnant, Stockholm. Sven-Nilsson, Ivar, Civiling., Sthlm. Svensson, C. E., överdir., Stocksund.
von Sydow, Hjalmar, v. Häradshövd., Stockholm.
von Sydow, Johannes, Belysningschef, Örebro.
Sy Iwan, Chr., Ingeniör, Stockholm. Sylwan, Per Otto, Ingeniör, Forshaga. Sällfors, C. Tarras, Civiling., Sthlm.
Söderberg, R., Löjtnant, Stockholm. Söderbäck, Allan, Civiling., Sthlm. Söderhielm, R., Kapten, Saltsjöbaden. Söderlund, C. O., v. Konsul, Västerås. Söderlund, Fr., Byråchef, Stockholm. Soderlund, Gustaf, Direktör, Sthlm, Sollscher, Carl, Fil. Dr, Stockholm.1
1amm, H. S., Riksgäldsfullmäktige, Bankdirektör, Stockholm.
Tamm, Percy, H:son, Ingeniör, Sthlm. Tandberg, John, Fil. lic., Stockholm. Tegnér, Thure, Kassör, Stockholm. Telander, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Tempelman, Georg, Grosshandlare,
Stockholm.
Tengbom, Ivar, Generaldir., Sthlm. Tengvall, Axel, Ingeniör, Karlshamn. Tersmeden, Nils, övering., Töreboda. Theorell, Hugo, Civilingeniör, Sthlm. Thiel, Sten, Civilingeniör, Stockholm. Thomé, Carl B., Disponent, Gyttorp. Thorberg, Arvid, Riksdagsm., Sthlm. f Thorelli, Hans, Civiling., Äppelviken. Thrysin, Ludvig, Civilingeniör, Äp­
pelviken.
Thunström, Valborg, Fru, Boden.
Thäberg, Carl-Th., Ingeniör, Sthlm. Thäberg, Edit, Fru, Markaryd.
Thörnblad, Thor, Ingeniör, Stockholm. Tilländer, B„ Disponent, Ramnäs. Tillquist, Hugo, Direktör, Stockholm. Tingsten, Karl, Gatudirektör, Sthlm. Tisell, Gunnar, Direktör, Stockholm. Tornell, John W., Ingeniör, Sthlm. Torssell, C. G., Ingeniör, Stockholm. Tranchell, C. F., Direktör, Malmö. Traneus, Gunnar, Civiling. Växiö. Tydén, Ebbe, Major, Stockholm. Tydén, E. O. E., Ingeniör, Sthlm. Tåhlin, Emil, Bruksing., Lidingö. Täcklind, M., Ingeniör, Stockholm. Törneman, J. A., Ingeniör, Stockholm.
Uddenberg, C. E., Maskining., Sthlm. Uggla, Carl Johan, överingeniör, Lin­
köping.
Uggla, Erland, Direktör, Linköping. Uhrus, Helge, Bergsing., Nykroppa. Ulfsparre, Sixten, Civilingeniör, Örn­
sköldsvik.
Ullén, Sigge, Arkitekt, Stockholm. Ullgren, Daniel, Ingeniör, Stocksund. Unander-Scharin, Erik, Disponent,
Ursviken.
Ärsmedlemmar
J
Medlemsförteckning
135

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar
Wahlberg, Henry S., övering., Deje.
Wahlin, O., Direktör, Stockholm.
Wahlman, L. L, Professor, Stockholm. •I
Wahlund, Claes, Direktör, Borlänge. Waldenström, Martin, Dir., Sthlm. Wallér, Henric, Civilingeniör, Sthlm. Vallin, Albert, Advokat, Storängen. Wallin, Gustaf, Direktör, Djursholm. Wallin, Hugo, Civiling., Bengtsfors. Wanselin, John, Civilingeniör, Norr­
köping.
Wedberg, Erik, överstelöjtn., Umeå. Weibull, W., Professor, Saltsjöbaden. Velander, Sten, Professor, Stockholm. Welin-Berger, H., Lantbruksingeniör,
Västerås.
Wellner, Harald, Disponent, Oskars-
ström.
Wenander, E., Civilingeniör, Motala. Wener, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Wennberg, Simon, Disp., Karlstad. Wennerström, Einar, Ing., Kiruna, de Verdier, Helm., Civilingeniör,
Fredriksberg.
Werkmäster, Jerk, Konstnär, Sthlm. Wern, Gust. Pers., Maskiningeniör,
Wettermark, G., Civilingeniör, Sthlm. Weyde, G. E., Direktör, Linköping. Widegren, K. A., Civilingeniör, Sthlm. Widell, Torsten, Civilingeniör, Sthlm. Wieselgreen, Carl, Civiling., Skara. Wigelius, Th., Disponent, Hällefors. Wijkander, Evert, Bergsingeniör, Fa­
gersta.
Windahl, E. G., Civilingeniör, Sthlm. Virgin, Ivar, överdirektör, Sthlm. Virgin, J., överstelöjtn., Eskilstuna. Wolff, A., Kapten, Luleå.
Wolontis, Josef, Skriftställ., Sthlm. Wranne, Ernst, Byggnadsing., Kalmar.
Ygge, Birger, Disponent, Vänersborg.
Zacco, K. Y., Civilingeniör, Sthlm. Zachrisson, Tore, Disponent, Guld-
smedshyttan.
Åberg, N. Gust., Civiling., Malmö. Åkerlind, Alfred, Ingeniör, Stockholm. Åkerlund, Erik, Direktör, Stocksund. Åkerman, J., Generallöjtnant, Sthlm. Åkermark, H., Marindirektör, Sthlm. Ångström, Tord, Flygingeniör, Djurs-
136
Uppsala, holms-ösby.
Wessblad, Karl A., Civiling., Sthlm,
Wesslau, H., Disponent, Göteborg. Westerberg, A., Civiling., Djursholm. Westerlind, Alb., i:e Byrådirektör,
Saltsjö-Storängen.
Westman, Ernst B., Direktör, London. Westrin, Olof Henning, Ingeniör, Kö­
penhamn.
Wettergren, Elis, Disponent, Boxholm.
Äqvist, J. O., Direktör, Trollhättan. Åström, Anton, Bokhandl., Karlstad. Äström, Eugéne, Civilingeniör, Sthlm.
ödqvist, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. örne, A., Generaldirektör, Stockholm, österberg, S. E., Statssekreterare,
Stockholm.
östlin, Olof, Maskiningeniör, Stäket.

FÖRR OCH NU
Efterföljandeannonser,vilkaekonomisktmöjliggjorten
väsentlig ökning av årsbokens om fång, ha i de flesta fall utöver sitt reklam värde förlänats ett ur industrihistorisk synpunkt värdefullt innehåll, som även förtjänar att sär­ skilt uppm ärksam m as.


ekniken
går framåt och vi med den
A.-B.
MALMO
In«<fcrlyt«t Ot»pwMi
år armatur för ånga, vatten, värme
och syror står alltid främst beträf­ fande solida egenskaper: slitstyrka,
hållbarhet och ändamålsenlighet.
NORDISKA ARMAURFABRIK ERNA
STOCKHOLM GÖTEBORG
' JO .

■äh»*.
FilreUggnnde nppAnning »twr att aihjelpa
'W«v olngechetar. I>e hdrfttr uppfunna anord- Mingnme vh*h i bifogade ritning i dg. t 4. Kig. | tUar eti crmentblock i eVtatioa. Ki*. i »ck .'t viaa trirwktioner af bWk af tvk olika bredder, det fiimt afaedt fftr tt, det aenarr för 15 kablar. Fig. 4 *iaa» eu rb'! af en utaf »å-
datta block »antinaiiaaU ledning.
Siaont af tviraektlouerna, lig i och .1, Ui-t
tyuea, Aro lingaguamk rioitor a uUparda i r»n»ectbk>ck«ni god». I d«**a rkanor årojrn»- »tAager b af mindre tvAntektioa in rinnorna» inlagda. Stångema in> nfliuggn* i »ådana iåagdar att »karfvnroa mellan dem ej*k«.nima midt för »karfvarne emellan cementblockcn. atan kelat n<Mt emellan wA »Adana »karfvar. Vidare år aA amvrdiwdt. att endaat en »tång »karffeiag förekommer pA hvarje blvek. l>*t ettar attngeroaa inligajaii.b- bildad»; tomrammet ofvaofur ating«rna gr derefler Mdt aaed cement. aA att atångema derigemm» Mifra likiom in- gmtMi I bleck *. SkarfVarne rtindlan crnu-ul Rocken, bvilka* aVaand* ändar, »e dg. I, nog» inrigta» »i«K fbr hvarandra n^ ett af*té»d mellan dem af aagefir I cm.. Aro tAckta |>A följande aått. Kring blocken» i»dar ock va-
och utvidga »ig utan att *|>ri<-ka. nd> tiärig^noiu kvn aalnmla en via» bngdutvidgning af Uorken ega rum, utao att roan lrefcnf«er l<efara bn*t ningai och <leraf följande otitheier i »karfvarn.*. S<»tn emeilertni blocken» längduividgtnog år ringa, behttfva ej alla »karfvar fylla» med aa- falt, utan ar det i allmänliet tillräckligt om hvarannan eller livar tredje fylle* m«^l detta imue och de ölHga med eeuicnl.
Detta »r»tcm f<>r kaUdhtlningar har »Aiumla den fördelen alt vara böjligt. *h-1i genom att «t jein»tam;cin« gifv* en Umplig krökniug, kan ledningen ligga» i hvilka korvor »om bfbt. .
I »läibt lör »tänger kan umn naturligt v i* anvinda rdr al j«m ell»^ ai)nuninet»ll. (»if*>t- vi* kunna ock»å »tänm-ma eller rören ingjuta» inuti »jelfva blocken i »talb i för uti ju» dc»aa* yttef»idor uta|mnla rännor.
PAtonUnnpråkt
Vid »adun» ui<derjnrdi»ka kalrflledningar. »»»m (>e»tA af efl«r hvarandr» lagda Herptpiga f4*>ck af cement eller »nuat ämne,
l:o) Kn anordning Idr blocken» birMarkning och »aiiiinanhAlining, beotaende deii, att i bloc­ ken* yttenddor åro ut»parde rännor, i hvilka An» inlagd» »tänger eller rdt »f jvni eller ann.m metall »f miftdre tvär**ktu*n »u runnuma»,
''»SS
lund* täckand* mellanrummet dem eir.elUit.
täppa piporna. Den genom nirrn» affianing
Qveringeniör C. A. W. Hultmans anordningar
vid kanaler eller trummor för underjordiska kabelledningar, var det första patent som Th.Wawrinskys Patentbyrå förmedlade ^fter firmans grundande år 1891.
1931 hade antalet av patentbyrån förmedlade patent och varumärken överstigit
33.000
TH. WAWRINSKYS PATENTBYRÅ
INNEHAVARE: H. ALBIHN
STOCKHOLM FilialiGÖTEBORG
Birger Jarlsgatan 16 Kungsportsavenyen 1 Tel. 74911, 74912 Telefon 32120
Till Patentet N* 328 7
beskrifning
OFFCNTLICOJORO AF KONGL. PATENTBYRÅN.
■ ■■ ■ ii i , ___________ _____________________________________
C. A. W. HULTMAN. KTOCKHOI.M
AMH«lM|r«r »id tmualrr HJrr trooiMor Rlr und<rjordUkii PAiaat i Brtrtcm från deo 0 k%i ia«l
>«4«n« kah^lWdninMr, vid hvilka kaMame
!<1pa gfDOtn pip«r »il rflvr hvaraadra Uadv j år ett »tycke i aifalt indränkt jatcv.if lindadi. Muck af ratnaot *Il«r ilylikt Amor, h*fra kit- genom bvilkcn anuHninu »karlaingamatitinlet tiii» »iaat att aiindr* Uwplifs af di>» oraak, hindra» att intränga mellan Wm-ken och till­ aU dc aårakMda Mocka« vid ruMroingar och
aattniagar i ilan <Mb|ifvanda jor<)maa««n Ult bildade rännan Ar därefter fyld med cement fiVrakjulH »ig relativt hvarandr», kvangecotu eller aafalt. Aafaltfyllningvriie bafva dm »tura kablar»*» indragande nmöjliggjorti, rtf.Vdu ftirdtdm med vig att lata något Minnttniiyrka leiiningar enligt det t» »yatera hafva
viaal «ig yUmt »kör», i det att lihMningar i
ikarfvame oeh Mraf fitljaode otAlbeter upf-
Cmnaralstabenu Litognafinka AnntaH.
i >,

Från en ringa och blygsam början på 1870-talet har
den svenska cementindustrien utvecklat sig till sin nuvarande omfattning. Det ligger alltså i dag 60 års erfarenhet bakom de fabriker, som Cementa handhaver
försäljningen för, erfarenheter vilka torde väl borga för den framställda varans goda kvalitet och väl mo­ tivera vårt motto: »Endast det bästa är gott nog».
CEMENTA
MALMÖ

Irland Tekniska Museets många intressanta
kabelprover finnes bl. a. en dyrgrip tillverkad vid Sieverts Kabelverk 1924. Kabeln är utförd som enfaskabel, har en koppararea av 150 mm.2 och var avsedd för en driftspänning av 132.000 volt. Det är ej en tillfällighet, att det är en svensk kabelfabrik, som så tidigt framställt en dylik kabel, ty den svenska kabelindustrien har alltid sökt stå först i utvecklingen.
RK

±)en första
i Sverige tillverkade
personautomobilen
med explosionsmotor
(ingår i Tekniska museets samlingar).
7)en personbilen
moderna
på svenska vägar möter Ni Volvo En svensk bil av kontinentala mått.

till våra dagars centralvärmeledning är ett stort steg i
utvecklingen.
Från den öppna primitiva härden på golvet
Aktiebolaget Plåtförädling, den första fabriken i Sverige för tillverkning av radiatorer av stålplåt, har ännu oöverträffat prima fabrikat av svenskt material och svensk arbetskraft. Omsorgsfull och snabb leverans.
dAktiebolaget Flutföradling
HÄLSINGBORG

■Medalj över Professor Richcri,
Förtjänstmedalj för Södra A^ledalj över Generaldirektör
till \ a11enbv ^clsbvrans Sveriges Angpannc- 2 5-ars jubileum. töremng.
TekmsH‘ Jukilé e f
F. V. I lansen.
liuglästas på ett förnämligt sätt genom utgivandet av en minnesmedalj med eller utan porträtt. Insänd törlrågan
med uppgitt angående önskad komposition, såsom exteriör av anläggningar, bruks- ocb firmamärken, inskriptioner eller dylikt. Skisser ocb kostnadsförslag tritt på begäran.
C. C. SPORRONG & CO.
Kungsgatan 17
Stockholm 1
Telefon: Namnanrop »Sporrong & Co.»

KÖPINGS MEKANISKA VERKSTADS AKTIEBOLAG
Köping Verkstaden grundlagd
å r 1856.
Tillverkare av
VERKTYGSMASKINER såsom
S VA R VA R FRÄSMASKINER BORRMASKINER SPECIALMASKINER
Köpings Mekaniska Verkstad, en av de äldsta tillverkarna i landet av verk-
t y g s m a s k i n e r , a n l a d e s å r 1856 a v c i v i l i n g e n j ö r O. G. Hallström. Verkstaden var ursprung-
Köpings Universalfrasmaskin UF 2 av 1930 års konstruktion.
Köpings Universal/rasmaskin av år 1869, den första i Sverige tillverkade universal/rasmaskinen.
ligen avsedd att tillgodose den kringliggande bergslagsbygdens bruk med diverse maskiner
och gjutgods, m en verktygsm askiner blevo på ett tidigt stadium dess huvudsakliga till­ verkning. M askinerna fingo redan från första
början ett gott anseende och blevo välkända såväl inom som utom landet för utm ärkt kon­ struktion och gediget utförande. Genom så sm åningom strängt genom förd specialisering har verkstaden alltjäm t behållit sin plats som ledande tillverkare av verktygsm askiner i lan­ det, och i våra dagar torde det knappast finnas någon större svensk verkstad, där ej Köpings M ekaniska V erkstads fabriksm ärke återfinnes på svarvar, fräsm askiner, borrm askiner eller
speciella m askiner. På den utländska m ark­ naden hava Köpings maskiner med stor fram­ gång deltagit i konkurrensen och hava alltid visat sig fullt jäm nställda m ed världshandelns förnäm sta produkter.

aktiebolaget
sVENSKA
Metallverken VÄSTERÅS
är e
1 sammanslutning av:
SKlJLTUN A BRUK
hru,Hiiagt 1607.
CjKanefORS bruk
MUrullagt 1620.
^°KDISKA metall
jKTiEBOLAGET V^STERÅS
Uri dlagt 1898.
, ^ r^r» bult, tråd och linor, and, bottnar, skenor, profiler,
• ^ y muttrar, nitar> spik m. m. av
^°ppar, mässing, LiJminium, brons
rri. fl
Mauserammunition, kokkärl,
v tafigjutgods, vattenmätare, ^arm vattenapparater,
^Sgeritanks, mejerikärl m.
^'kaler niCcl ,
Götek aK^r: Stockholm, tcbo'-S, Malmö.
Norrkn">8Skont°r! S“n^vall,
J./+ A<f« rr/£.
ti*I
Ställer och legeringar ävensom
ii
^ 1nK, 1"ski1$tuna.

SANDVIKENS Stålbands TRANSPORTÖR
GJUTERITRANSPORTÖR. Observera avstrykarna, nämligeni förgrundenenplogformigochdäreftertvennesnedställdaavstrykare.
‘Detkallvalsadeochhärdadestaltransportbandetutmärkt1
sig för stor slitstyrka, slät yta, lätt att hälla ren, fullkomlig elastiska böjningar över ändskivor och bärrullar samt rin
kraftätgäng. Avlastningen försiggär pä enklast tänkbart sätt, nämligen medelst lamellskodda avstrykare. Sandvik^' transportören kan levereras för alla erforderliga kapaciteter
SANDVIKENS JERNVERKS AKTIEBOLA^
Transportöravdelningen
Sandv i ke#
Ott av den modern^
tidens yppersta hjälp' medel för en rationell
lösning av industrien* transportproblem.
Låt Sandvikstranspot' tören hjälpa Eder lös^ Edert transport­ problem!

1865 anlade det av Alfr. Nobel grundade Nitroglycerin A.-B. världens första nitroglycerinfabrik vid Vinterviken.
1868 hade det lyckats Alfr. Nobel att framställa nitroglyce- rinsprängämne i fast form, som han kallade dynamit. I TEKNISKA MUSEETS samlingar finnes ovan­
stående bild av ett provskott med 6 skålpund dyna­
mit, som verkställdes vid Huvudsta i februari 1868. *t
1879 infördes av Alfr. Nobel en ny dynamittyp, Extradyna- mit, som snabbt vann insteg i det svenska bergsbruket.
1931 Nobels Extradynamit är alltjämt oöverträffad med avseende å effekt och ekonomi.
tRoglycerin aktiebolaget Stockholm 16.

PATENTBYRÅN
A.W. Andersoru
CIVILINGENIÖR • PATENTOMBUD
ADELGATAN 5 MALMÖ Tel. 2085, 3964.
VÅRTBIBLIOTEKomfattaruppemot6ooo band. Av utländska, i tryck utgivna patent-
skrifter innehåller biblioteket alla danska pa­ tent in extenso sam t i utdrag m ed illustrationer alla engelska, am erikanska och tyska patent jämte c:a 20.000 norska patent, d. v. s. in­ alles ungefär tre och en halv m iljoner utländ­ ska patent.
VÅR INGENIÖRSSTAB
A. W . Anderson, Hj. Branzell, Tage F. Nils­
son,ErikLindquist,MichelMartin,Harry M ansén.
VARUMÄRKES AVDELNINGEN
Fred. Fleron.
M E D L E M A V S vensha Uppfinnareföreningen, Foreign JMembcr of T L C ka rtered Instxtute of Patent Agents, Ausländisckes ieu es Verbandes Deutscher PatentanwäItc?

3 forna tiders om skräck- kammare påminnande laborato-
rier voro glasretorten och mor- teln de viktigaste hjälpmedlen.
° 'J
M tluS moderna laborato-
lCr bjuda på en mängd sinnrika aPparateroch instrument, och den &arnla glaskolven uppträder nu- rriera i en mångfald nya former.
o
n ar 1874 startade firman Rudolf G ra ve i Stockholm till-
erkar och försäljer allt som er-
0rdias för ett modernt labora­
torium. Här vid sidan visas bil- der från firmans nuvarande ut-
stållningslokaler och verkstäder.
^UDOLPH grave
^•ocLlioloi

a LritL Lttncle fia l~CC~lalel laga ttfofi ConLtirrensen nsfi>ongf nar det var Jraga oni alt framslalla groV&
(canoner. J?,L svart ar clet au 1931 Lonfcurrera nid
Cl^inspongs Qlletal/ve)'(c nar9 clet galler helvalsacle odl dragna (toppar* och mässingsrör mecl stora diarnetrai '
FINSPONGS METALLVERK STOCKHOLM

^id de gamla enbladiga sågarna voro
kden hemsmidda.
moderna, hastigt arbetande °°
ägarna, fordra sågblad av hd°gsta kvalité.
Vädersåg från V astergötland
tridsberg & Biörcks tillverkning ar av sågblad uppfylla dessa villkor och äro spridda och erkända över hela
världen
Stridsberg&Biörck,Trollhättan. Etablerad 1868. Sveriges äldsta ochstörsta sågbladsfabrik.

Från primitiva
förhållanden
har industriverksamheten icke minst tack vare drift- sakra lageranordningar
kunnat utvecklas till modern
stordrift
Lager av sten från en gammal kvarn i Närike
Huvudtransmission med lager i modern storkvarn
AKTIEBOLAGET SVENSKA KULLAGERFABRIKEN GOTEBORG

erhölldensvenskeingeniörenW.T.Odhnersittförstapatent på en räknem askin, som sedan blivit förebilden för alla andra
kalkyleringsm askiner av sam m a typ. Till år 1917 tillverkades Odhner-maskinernaiS:tPetersburg;1919förlädesemellertid tillverkningen till den moderna special-fabriken i Göteborg.
fram står O riginal-O dhner såsom typen för en alltigenom m o­ dern,ändamålsenlig och gedigen räknemaskin.Framförallthar vår standard-räknem askin, m odell 7, visat sig vara den typ,
som allm änt
betraktas såsom den m est ändam ålsenliga.
90 Xav alla kalkyleringsarbeten utföras snabbast, säkrast och bekväm ast på en
Odhners 7:3. — Öka farten, säkerheten och komforten på Edert kontor: Låt Original-Odhnerryckain.— Begärde­ m onstration och provm askin.
'MODELL 7 KR. 290:- kontant.
netto
RIGINAL-
DHNER
“En maskin att räkna med“

visar att förr skedde malmfångsten med
handkraft på Huseby masugns malintäkter.
suga moderna maskiner upp e'n från sjöbottnen.
Kvaliteten på tackjärnet var förr den högsta, och är det fortfarande.
HUSEBY BRUK Vislanda

Århundraden hava sedan dess förflutit och mycket
Boforssmide har för länge sedan förintats. Erfa­ renheten och yrkesskickligheten ha däremot ej kunnat förstöras utan ständigt vuxit, och många
äro de smeder vid Bofors, som kunna räkna sina anor inom yrket generationer tillbaka.
Bofors-smidet är också känt för stor noggrannhet i utförandet och detta har i förening med stålets
höga kvalitet, som genom omsorgsfull värmebe­ handling ytterligare förbättrats, varit grundläg­ gande för dess goda anseende. Vi tillverka nu­ meraallaslagsklensmiden,hammarsmiden,
hejarsm iden ochgrövre pressm iden ochsär­ skilthavispecialiseratosspåsådanaavseghär- d a t s p e c ia ls tå l för maskindelar, därhögbrott­ säkerhet eller stor slitstyrka fordras. Vi äro bättre rustade än någonsin att möta de högsta krav på
1646
började smideshanteringen vid Bofors.
kvalitet och leveransförmåga under
1931
A<B. BOFORS

hänger skarvens hållfasthet
^ Svetsat svärd
på tråden från 1600-talet.
DOMNARVETS SVETSTRAD
är en specialitet, framställd i avsikt att tillgodose de svetssakkunnigas an­ språk på ett högklassigt
svetsmaterial.
LEVERERAS .
i alla förekommande dimensioner.
För autogensvetsning:
Försäljes genom
A.-B. Svenska Carbidkoutorel, Gtfteborg. Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, Ensamförsäljare i Sverige. Falun.
STORA KOPPARBERGS BERGSLAGS A.-B.
För elektrisk svetsning:
Försäljes genom

Råstenen var 1600-
talets förnämsta byggnadsmaterial.
Ford Motor Company A.-B.:s kontors- och lagerbyggnad i Stockholms Frihamn
är uppfört i järn och armerad betong av
byggmästare olle engkvist
Järnet och den ar-
naerade betongen äro 1931 års ledande
byggnadsmaterial.
Stockholm

SIEVER-T-stockholm
Kondor: Regeringsgafao 2 6
Tel. Siölm 50147, 50148, 50149

Den vedeldade kakelug­ nen har ersatts med koks- eldade värmeledningspan­ nor, vilka nu få lämna plats för den betydligt mera ekonomiska ko leldade
PARCA-RECK pannan.
i
N
Bilderna visa en 70.0 m.2 PARCA-RECK pannaleve­ rerad till Badhotellet i Salt­ sjöbaden.
PARC A-RECK-smidda, kol­ eldade värmeledningspannor, äro 35—40 V billigare i drift än kokseldade.
Tillverkare:
SVENSKA JÄRNVÄGSVERKSTÄDERNA Linköping
parcareck »5 ,v,
I
l
^uvudförsäljare:
TOUR..AGENTUREN, Stockholm.

iimen
upptages av:
en idé instruktion reklam
a.-b. tullbergs film norstedts filmavdelning
svarar för
distribution visning
användning
kungsbroplan 3
tel. växel norr 33170
Stockholm

Likströmsgenerator på 12000 kW föi; Rjukanfos
i Norge, levererad 192^
ASEAs första likströmsgenerator levererad 1883.
NÄRA FEM DECENNIER
hava förflutit mellan Aseas första generator på 0.36 kW och det stora dubbelaggregatet på 12000 kW med nr. 393195, vilket levererats till Rjukanfos i Norge. Vår under denna tid samlade erfarenhet står till våra kunders
förfogande.
ASEA
VÄSTERÅS, STOCKHOLM, GÖTEBORG, MALMÖ, NORRKÖPING, JÖNKÖPING, KARLSTAD, SUNDSVALL, ÖSTERSUND, UMEÅ, LULEÅ.

Edisons elektriska glödlampa är en av de många utländska uppfinning'
ar, vilkas patentering i Sverige ordnats av i
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ K. Y. Zacco & E. II. Bruhn
Det kända varumärket
med björnen och morteln var det första varumärke, som inregistrerades genom
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ K. Y. Zacco & E. H. Bruhn
Brinells kulprovare
är ett av de 30.000 patent, som under åren 1878—1931 uttagits genom förmedling av
STOCKHOLMS
PATENTBYRÅ
K. Y. ZACCO & E. H. BRUHN

KRAMFORS
AKTIEBOLAG
UTVECKLING OCH
ORGANISA TION AV
ARSTRYCK
BROSCHYRER
PLANSCH VERK
Svenska industriföretag hava förtroende för
Nordisk Rotogravyr Boktrycken ock djuptrycksanstalt
STOCKHOLM
Post fack 450. Telefon N. 328 80.
12
FESTSKRIFTER

Den moderna verkstaden kräver
snabba och effektiva hjälpmedel
OvanståendeinteriörfrånFordMotorCo:snyaverkstäderiStockholmvisar en av oss levererad tre-motors elektrisk travers, vars manövrering sker såväl från förarekorg som från fix punkt i lokalen.
Vi tillverka vid egna verkstäder:
Lyftverktyg,traverser,kranar,block,telfrar,domkrafterochallaslagstransport­ anordningar.—Gjuterimaskinerochförnödenheteravallaslag.Förslagtillny­ anläggningarochmoderniseringarutföras.—Filtförtekniskaändamål:filt- polérskivor,isoleringsfilt,järnfilt(ljud-o.vibrationsisolerande)m.m.—Spiralborr och verktyg av kolstål och snabbstål. Specialkvalitetcr av yppersta svenska material.
FIRMAN GRUNDAD
1889
A.-B. MALCUS HOLMQUIST-HALMSTAD

vas vens en
MALMÖ ^STOCKHOLM
★
Qronor
KONTORSFÖRTECKNING:
&gtia fonden
Skåne och Blekinge
Bjärnum Broby Glimåkra Hälsingborg Hässleholm Hästveda Höganäs Höör Klagstorp
Småland
Braås
Eksjö Hovmantorp Hultsfred Hvetlanda
Järnforsen Jönköping
Kalmar Kristdala
Östergötland
Horn Linköping
Knislinge pr Vanås
Kristianstad Kävlinge Limhamn Lund Löberöd Lönsboda Mölle
Kvillsfors Lam hult Liatorp Linneryd Ljungby Mörlunda Norrhult Ryd
Mjölby ödeshög
Osby Röstånga Svedala Sölvesborg Sösdala Tomelilla Tyringe Veberöd Ängelholm
m
Stockaryd Savsjo
Tolg
Vaggeryd Värnamo Växjö
Ålem österkorsberga
österbymo
Kristinehamn Molkom Stöllet
Värmland och Närke
Ambjörby Arvika
Degerfors Filipstad
Finnskoga- Höljes
Karlstad

p
IXEYMERSHOLMS
*-w *
GAMLA INDUSTRI AKTIEBOLAG
Huvudkontor:
HELSINGBORG
Superfosfatfabriker:
HELSINGBORG & LIMHAMN
Kopparverk:
HELSINGBORG
Olje- & Kraftfoderfabrik:
KARLSHAMN
v Syrefabrik:
STOCKHOLM
Tillverkar:
i
Accumulatorsyra, Alun och Svavelsyrad lerjord, Fosforsyra. Glaubersalt, Konc. Svavelsyra, Koppar, Kraftfodermedel (Sojamjöl,kokoskakor etc.), Purple-Ore, Saltsyra,Vegetabiliska oljor (margarin och tekniska-).
Superfosfat och Superfosfatblandningar.
Postadress: Hälsingborg. Telegramadress: Reymersholms, Hälsingborg. Telefoner: Namnanrop »Reymersholms» Hälsingborg.
Försäljningen sker genom huvudkontoret i Hälsingborg
Försäljningen sker genom Svenska Superfosfatförsälj- nings A.-B. i Hälsingborg