TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK 1932
DAlDALUS


DAlDALUS
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
19 3 2
Tekniska Museet / Ingeniörsvetenskapsakademien STOCKHOLM 1932

Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll, Vid återgivande av text eller bilder angives såsom källa: Dcedalus 1932.
Tryckt hos NORDISK ROTOGRAVYR Stockholm 1932

TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
När Tekniska Museets årsbok utgavs för första gången under
föregående år i utvidgad form, avsågs därmed att erhålla en före- ningslänk mellan museet och Föreningens Tekniska Museet med­ lemmar samt alla de enskilda personer, sammanslutningar, insti­ tutioner och företag, som lämna bidrag i form av gåvor till sam­ lingarna eller som ekonomiskt medverka vid museets tillkomst och på annat sätt intressera sig för museets verksamhet, därmed visande sig ha insett betydelsen och värdet av att även i vårt land äga till­ gång till samlingar ägnade att skildra ingeniörskonstens och indu­ striens historiska utveckling till våra dagar. I känslan av, att genom årsboken denna ökade förbindelse med museets gynnare och vänner nåtts och att denna är av största betydelse för museets framtida verk­ samhet, har ett fortsatt utgivande av årsboken beslutats. Till detta har knutits den förhoppningen, att kunskapen om museets idé och arbeten måtte spridas i än vidare kretsar, ty utan en medverkan från alla intresserade i hela vårt land, kan icke museets program realise-
5

6
ras. Den i föregående årsbok påbörjade publiceringen av uppsatser
inom ingeniörskonstens och industriens historia har kunnat fortsättas, ehuru det givetvis varit önskvärt om större utrymme kunnat beredas för detta än som varit möjligt i föreliggande årsbok. Den bekym­ mersamma tid, som är rådande, utgör helt naturligt en hämmande faktor även för Tekniska Museets arbeten, som till så väsentlig del äro baserade på ekonomiska bidrag från industriella företag och inom industri och teknik arbetande personer.
Det är för museet angeläget att betyga sin tacksamhet för den med­ verkan, som museet trots de svåra tiderna erhållit, och lika angeläget är det att uttala förhoppningen om, att detta välvilliga intresse måtte fortsätta och att museets framställningar om ekonomiska bidrag och föremålsförvärv välvilligt måtte upptagas och bifallas. Till alla dem, som under år 1931 skänkt penningmedel, föremål, bilder, ritningar och annat material till samlingarna, frambäres museets tacksamhet liksom även till de annonsörer, som möjliggjort årsbokens utgivande och som helt säkert även själva skola draga nytta av denna publikation.
Stockholm i mars 1932.
K. A. FRYXELL SVEN LOBECK
Ordförande i Samarbetsdelegationen för Ordförande i Föreningen Tekniska Museet. Tekniska Museet.

INNEHALL
Dsedalus . . . . . . . . . . ii
Redogörelser.
Tekniska Museet under år 1931 14
Föreningen Tekniska Museet under år 1931 .
Avhandlingar.
43
Carl Sahlin, Det Svenska järnets världsrykte. 1. Från äldsta tid till omkring år 1850 . . . *47
.........
Gust. Hessen, Äldre kopparsmältningsmetoder vid Falu
gruva
Tord Ångström, Emanuel Swedenborgs flygplansprojekt 73 E. Hubendick, Olika tiders uppfattning om temperatur­
........ .........
begreppet
L. Way-Matthiesen, John Ericssons varmluftsmaskin . 83 S. Rönnow, Ett par fotografiska inkunabler från 1850-
talet
99
Meddelanden och frågor.
Den första svenska räknemaskinen? av Tore Andersson 106
Polhems klädespress av Sten Carlqvist . . Industrihistoriska minnesmärken av Torsten Althin
. 109 . 110 .111
Polhemsstickan av T. A. . . . . Släplinorna till Andrées polarballong . .
.
.112 Förteckning över medlemmar i Föreningen Tekniska Museet 113
#
Svensk ingeniörskonst och industri
.....
127
.
59
77

FÖREGÅENDE ARGANGS INNEHALL
8
1931 innehöll Daedalus: Avhandlingar:
Sahlin, C., Svenska linbanekonstruktioner. Hubendick, E., »Mera arbete».
Eli, B., Starkströmssjökabel på 360 meters djup. Svedberg, I., Andrées ballonghus.
Lundeberg, E., Hesselmanmotorn som bilmotor. Rönnow, S., En glasbruksmålning.
Meddelanden och frågor:
Spiselstolpen från Kullands gård. Nordens äldsta byggnadsritning. Press­ kopiering av brev. Den första svenska blåkopian. Den första svenska vatten­ ledningen? Sveriges första järnbro? En masugnsmodell från 1700-talet.

Det världsberömda svenska stångjärnet har stundom givits en även ur konst­ närlig synpunkt förnämlig form, varom de år 1761 uppsatta grindarna vid nu­ varande länsresidenset i Gävle bära vittne.

I (/■ Qsr*/*?,?, fyfp ty fllr v5?*“ iW-V ~f c»*~,G>é%/*+--
K, Atip~‘l ^rr*.&**? 4^äv'w^ut
»l.
'4^4'4TMC77-4 .r>7^:
-^-, A- ^ ^ ^ *u**<-&,'JrXi~j[
<
lx~ Au'
^7 ✓ ,v-/Uv»*
'If»/ +v
tsT» cÄ*<
‘p'^ ^-7' ^z&Tfciz.fer '44
rf^ tfltpitafifctLi?j?&<~%~<r*’-Zr^rA-^/^-zl*------Ä»^.
'
7
r. >A-fr7^4
■
|7
?f-«»'-"TA* Ir***"'-'}'^•(i~A~*7y'~~‘/ic'€~"~‘/~~\->7A** /riy/-r-yiyyf*~~J*..fy-A-fyKf'
V C^7\'
Tu- •/" ‘w/^ 'r-y-yS rs v^tyrr~uUti/L/Lay .^ U
.•^4-/<»
, ysyffmr-^y ,y
fZ*-'?-/? \
d
YZ"1^ ^ ry+p*~*
/i...
*
f
■
• "^TTTVré/^- ' ' /,
_
/>
7 « . 7-^.0 ySt/ . y*
/*’*'' 'i/£jZU ^JS/ S^>'
eJtyXx’ ^
y,^/kfA L*n
fUf-tjf-rS4fcy~^jS.-/77r^~V'^4^' *J)+./lU.p/l&.qy^/^</w>;£tl>'.,^r
__
1 **
,L^}r^/JSt,r?r-
^-v- —<!-~iy~- ■uy$\A>Tr'*rr- —*•- *U~*-Lm , ^
^C■^"'ö _/ ‘^S~;(^. <u^~' ^
<
%y~ 'roy(å>
.Y.»t7(bL&jl. y,t— /i.___//? .Z7•'7^'v/7 •
1
*7,-r<g-yp /.^yi-,v/.. Lj^yfz.
—
<. ,.u r
r'•
___
S-i^r
Urt'v^-1
^Ky .
O
■
i'1 te,^
477^>yju
, v—s^yy*..
[q &A %
•77'
.* .vf^t. ^
^'&347av774£
yyr*~ y </*— ^ ,■££? ,7&V
w ryy/åSyyr/ZA/
u./y- is/yy:/■ys.-zryyt h&r0*fr£rf & P~Z;
h-ye-t/' **- P&rJ^LJy*&
’
frJ:^
^
*
Emanuel Swedenborgs projekt till flygplan. Manuskript i Linköpings Stifts­ bibliotek. (H. 41 cm., Br. jj cm.) Dokumentet behandlas å sid. yj.
^y;,
/^ —14
c r%sreyjz^M

\ an lefwer uthi then goda tillförsicht at thetta så benäget
anses och optages, som thet till almen tienst welment opofras». Med de orden inleder Emanuel Swedenborg år iyi6 det första häftet av vårt lands äldsta periodiska tekniska skrift — Dcedalus Hyper- boreus. Dessa Swedenborgs ord må även inleda denna årgång av Tekniska Museets årsbok, som på nytt till en erinran om 1700- talsskriften upptagit dess namn, även med den avsikten att påminna om sagogestalten Dcedalus, den första ingeniören. Vårt lands Dteda- lus, uppfinnaren, industrimännen och ingeniören Christoffer Pol­ hem, var en medarbetare i den nämnda skriften och flera av hans uppfinningar finnas där beskrivna.
Under arbetsåret 1931 har Tekniska Museet kunnat inregistrera förvärvet av just en av de polhemska uppfinningar, som av Swe­ denborg på svenska och latin behandlats i Daedalus Hyperboreus för år 1717, nämligen en vätskeautomat, eller som den kallas »Commer- sierådet Polheimers Konstige Tapp». Originalföremålet är ur mu­ seets synpunkt av så mycket större intresse som det torde vara ett av de få föremål, som bevarats från tillverkningarna vid Polhems industrianläggning, Stjernsunds Bruk i Dalarna. Av den i årsboken ingående berättelsen om museets verksamhet framgår, att museet under året dessutom erhållit ett rikt material belysande den tekniska utrustningen vid Stjernsund.
11
2*
DälDALUS

Dasdalus
12
Men ännu ett samband finnes i år mellan lyoo-talsskriften och
Tekniska Museets verksamhet. Vid luftfartsutställningens i Stock­ holm 1931 historiska avdelning fanns utställt ett dokument med an­ teckningar och en skiss återgivande de tankar, Swedenborg hyst om flygproblemet och dess lösande. Dessa behandlas också av honom själv i Dxdalus Hyperboreus och ha nu i denna årsbok tagits upp till granskning i en av dess uppsatser. Det är en av Tekniska Museets liksom årsbokens främsta uppgifter att på olika sätt be­ lysa det samband, som råder mellan gångna tiders ingeniörskonst och nutida teknisk vetenskap samt att framdraga och skildra de tek­ niska insatser, svenska män gjort, mången gång till hela mänsklig­ hetens gagn och mycket ofta såsom banbrytare på nya områden av teknikens och industriens vida fält.
■ När andra årgången av årsboken nu föreligger, är det redaktions­ kommitténs förhoppning, att den så benäget upptages, som fallet var med den första.
ÅRSBOKENS REDAKTIONSKOMMITTÉ:
E. HUBENDICK RICHARD SMEDBERG TORSTEN ALTHIN CARL-TH. THÄBERG

TEKNISKA MUSEET UNDER
ÅR 1931

Tekniska Museet ar 1931
Samarbetsdelega­ tionen.
Styrelsen för Tekniska Museet utgöres av en samarbetsdelegation,
bestående av representanter för Ingeniörsvetenskapsakademien, Sven­ ska Teknologföreningen, Sveriges Industriförbund och Svenska Upp­ finnareföreningen. Delegationens sammansättning är följande:
Ordförande:
Generaldirektör K. A. Fryxell.
Av Ingeniörsvetenskapsakademien utsedda:
Kommerserådet Axel F. Enström (i. v. ordf.) Professor C. Forssell.
Professor E. Hubendick.
Professor T. Lindmark.
Av Svenska Teknologföreningen utsedda:
överingeniör S. Norberg.
Överingeniör O. Rodhe.
Majoren, vattenrättsingeniör Richard Smedberg.
Av Sveriges Industriförbund utsedda:
Civilingeniör B. Almgren (2. v. ordf.) Direktör S. Nauckhoff. överingeniören, Fil. Dr I. Svedberg.
Av Svenska Uppfinnareföreningen utsedda:
Professor C. Benedicks. Ingeniör C. A. Hult. Ingeniör Chr. Sylwan. Ingeniör J. Härden (suppl.).
Sekreterare:
Civilingeniör R. Schlyter.
Museets föreståndare:
14
Intendent T. Althin.

Hedersledamöter av Samarbetsdelegationen:
Hedersledamöter.
Bruksdisponenten, Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm. Direktör Ernst Sievert, Stockholm.
Arkitekt Ferdinand Boberg, Stockholm.
Direktör Albin Johansson, Stockholm.
Fabrikör C. R. Nyberg, Lidingö. Fru Ellida Lagerman, Lerum.
Tekniska museets stiftare:
På sammanträde den 23. okt. 1930 beslöt delegationen, att jämte
de institutioner och sammanslutningar av vilka delegationen består, skall till museets stiftare kallas de privatpersoner, aktiebolag, firmor, korporationer och institutioner, som donera penningbelopp till mu­ seets grundfond. Dessa stiftare äro:
Ingeniörsvetenskapsakademien.
Svenska Teknologföreningen.
Sveriges Industriförbund.
Svenska Uppfinnareföreningen.
Direktör Adolf Ahlgren, Gävle. Generalkonsul Karl Bergsten, Stockholm. Generalkonsul H. E. Henke, Stockholm. Ingeniör Oscar Flirsch, Stockholm. Brukspatron Sven Spånberg, Ankarsrum.
f. överingeniör K. J. Sunström, Stockholm. Ingeniör Paul Toll, Stockholm.
Disponent Carl Wahren, Norrköping. Grosshandlare Nils Winkler, Malmö. A.-B. Armerad Betong, Malmö.
A.-B. Malcus Holmquist, Halmstad.
A.-B. Malmö Förenade Bryggerier, Malmö. A.-B. O. Mustad & Son, Göteborg. Aktiebolaget Primus, Stockholm.
A.-B. Pripp &: Lyckholm, Göteborg.
A.-B. Stockholms Bryggerier, Stockholm. A.-B. Stridsberg & Biörck, Trollhättan. A.-B. Svenska Kullagerfabriken, Göteborg.
t—
Tekniska Museet år 1931
Stiftare.
15

Tekniska Museet år 1931
Byggnadsfonden.
Grundfonden.
A.-B. Åbjörn Anderson, Svedala.
Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Västerås. Bultfabriks Aktiebolaget, Hallstahammar.
Byggnads A.-B. Contractor, Stockholm.
Holmens Bruks & Fabriks A.-B., Norrköping.
Husqvarna Vapenfabriks A.-B., Huskvarna.
Kraft A.-B. Gullspång-Munkfors, Mariestad.
Nitroglycerin Aktiebolaget, Stockholm.
Norrköpings Bomullsväfveri A.-B., Norrköping.
Gustaf. Piehls Bryggeri A.-B., Stockholm.
Sandvikens Jernverks A.-B., Sandviken.
Skofabriks A.-B. Oscaria, Örebro.
Skånska Cement A.-B., Malmö.
Svenska Jästfabriks A.-B., Stockholm.
A. Wiklunds Maskin- & Velocipedfabriks A.-B., Stockholm. Örebro Elektriska A.-B., Örebro.
Byggnadsfonden, som tillkommit genom avsättningar av lotteri­ medel, uppgår till 200.000 kr. jämte upplupna räntor.
Grundfonden, som bildats genom donationer av museets stiftare, har under året erhållit en ny donation, nämligen av Gustaf Piehls Bryggeri A.-B. å 10.000 kr. och uppgår sålunda till 218.000 kr. Ränteavkastningen av grundfonden användes som bidrag till bestri­ dande av museets löpande utgifter.
Genom testamentariskt förordnande har under år 1931 från In- geniör Oscar Hirschs sterbhus erhållits en donation av 25.000 kr.
Museets fonder stå under Ingeniörsvetenskapsakademiens förvalt­ ning, och museets räkenskaper föras å akademiens kamrerarekontor samt granskas, förutom av särskilt tillkallad revisor, även av aka­ demiens revisorer.
1931 års Vinst- och Förlustkonto balanserar med en summa av kr. 71. 722: 39. Till bestridande av hyra för museets expeditions- och utställningslokaler samt avlöning för ett biträde har Ingeniörsveten­ skapsakademien lämnat bidrag. Civilingeniör Bengt Ingeström har helt bekostat byggandet av en modell av Sveriges första ångmaskin (se sid. 27) och Dr Sven Wingquist har bestritt kostnaderna för fram- ställning av rekonstruktionsmodell av kullager från Nemiskeppen.
Ekonomi.
16

För anordnande av montrar och en tillfällig utställning av modeller
i K. Tekniska Högskolans biblioteksbyggnad har Svenska Teknolog- föreningen bidragit med en gåva av kr. 600: —.
Till driftskostnadernas täckande har museet under året fått mot­ taga penninganslag från Föreningen Tekniska Museet kr. 7.500: —, Kooperativa Förbundet kr. 5.000: —, A.-B. Svenska Metallverken, Västerås, kr. 1.000: —, Finspongs Metallverks A.-B. kr. 500: —, J. & C. G. Bolinders Mek. Verkstads A.-B. kr. 500: — samt anslag av väx­ lande storlek från nedanstående 135 personer och bolag:
Ärsbidrag.
Ackumulatorfabriks A.-B.Tudor, Sthlm. A.-B. Alfort & Cronholm, Stockholm. A.-B. Gerh. Arehns Mekaniska Verk­
stad, Stockholm.
A.-B. Archimedes, Sundbyberg.
A.-B. Arcus, Stockholm.
Barnängens Tekniska Fabrikers A.-B.,
Stockholm.
Bergverks A.-B. Freja, Koskullskulle. Berner, Chr., Grosshandk, Göteborg. Björkå A.-B., Björkåbruk.
A.-B. Bofors Nobelkrut, Bofors.
A.-B. Borås Jacquardväveri, Borås. Borås 'Wäfveri A.-B., Borås.
Boxholms A.-B., Boxholm.
A.-B. Bromsregulator, Malmö.
A.-B. Fredr. Brusewitz, Limmared. Bryggeri A.-B. Falken, Falkenberg.
Bryggeri A.-B. Nordstjernan, Sundsvall. Bröderna Edstrand A.-B., Malmö. A.-B. Bröderna Hedlund, Stockholm.
Gap Choklad-& Konfektfabriks A.-B., Göteborg.
Carlshamns Bryggeri A.-B., Karls­ hamn.
A.-B. Gust. Carlsson & C:o, Sthlm.
Elektriska A.-B. A. E. G., Stockholm.
Elektriska Svetsnings A.-B. i Stock­ holm.
A.-B. Elevator, Stockholm.
Eriksbergs Mek. Verkstads A.-B., Gö­
teborg.
Eskilstuna Bryggeri A.-B., Eskilstuna. Eskilstuna Jernmanufaktur A.-B., Es­
kilstuna.
A.-B. Exportlist, Nyköping.
A.-B. Familjeboken, Stockholm.
A.-B. Ferrolegeringar, Stockholm. Henrik Gahns A.-B., Uppsala.
A.-B. Carl Gerner, Malmö.
Axel Gillblad & C:o A.-B., Göteborg. Gotlands Maltfabriks A.-B., Sthlm. Grahn, Oscar, Civilingeniör, Sthlm. Granit- & Beton A.-B., Stockholm. A.-B. Gullhögens Bruk, Skövde. Gunnebo Bruks Nya A.-B., Verkebäck.
A.-B. Gustavsbergs Fabriks Intressen­ ter, Gustavsberg.
Gustafsson, K. G., Civilingeniör, Stockholm.
Göteborg-Borås Järnvägs A.-B., Gö­ teborg.
Göteborgs Ångbageri- & Ångkvarns A.-B., Göteborg.
Halmstads Järnvaru A.-B., Halmstad. Hammars Glasbruks A.-B., Askersund. Hanner, Kurt, Ingeniör, Stockholm. A.-B. B. A. Hjorth & C:o, Stockholm. Holmer, Ivar, Grosshandlare, Sthlm. Häfla Bruks A.-B., Hävla.
Industri A.-B. Viking, Örebro.
A.-B. Ingeniörsbyrån Allians, Sthlm. A.-B. Adolf Johnson & C:o, Sthlm. Jonsereds Fabrikers A.-B., Jonsered. Just, E. W., Fabrikör, Borås. Klemming, G., Direktör, Stockholm. A.-B. Knutsbro Kraftstation, Norr­
Tekniska Museet år 1931
köping.
Kockums Jernverks A.-B., Kallinge. 17

Tekniska Museet år 1931
Ärsbidrag.
Kockums Mekaniska Verkstads A.-B.,
Malmö.
Konga A.-B., Konga. Konstgödningsfabriks A.-B. i Lands­
krona, Landskrona. A.-B.Kritbruksbolageti Malmö, Malmö.
Kull & Hallbergs Handels A.-B., Halmstad.
Landaforsens Kraft A.-B., Landafors. Landskrona—Eslöfs Jernvägs A.-B.,
Landskrona.
A.-B. Landsverk, Landskrona.
L. A. Larssons Gjuteri & Mek. Verk­
stad, Kristinehamn.
Liljeholmens Stearinfabriks A.-B.,
Stockholm.
Linköpings Armatur- & Metallfabriks
A.-B., Linköping.
C. J. Lundbergs Läderfabriks A.-B.,
A.-B. Plåtmanufaktur, Malmö. Riddarhytte A.-B., Riddarhyttan.
E. A. Rosengrens Kassaskåpsfabriks
A.-B., Göteborg.
A.-B. Ruthsaccumulator, Stockholm. Sahlin, Alb., Fabriksägare, Eslöv. Schuchardt 8c Schiitte A.-B., Sthlm.
Schullström 8c Sjöströms Fabriks A.-B., Högsjö.
Carl Settervall 8c C:o, A.-B., Sthlm. A.-B. Skandinaviska Glödlampsfabri-
ken, Nyköping.
Skandinaviska Jutespinneri- 8c Väfveri
A.-B., Oskarsström.
A.-B. Skånska Cementgjuteriet, Sthlm. A.-B. Slipmaterial, Västervik.
A.-B. Stjernfors-Ställdalen, Bredsjö. Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., Falun.
18
A.-B. Knut Lundquist, Stockholm. A.-B. V. Löwener, Stockholm. Mellersta Sveriges Sockerfabriks A.-B.,
Lidköping.
Metallfabriks A.-B., C. C. Sporrong
& C:o, Stockholm.
Motala Ströms Kraft A.-B., Motala. Munksjö A.-B., Jönköping.
J. H. Munktells Pappersfabriks A.-B.,
Grycksbo.
A.-B. National Kassa Register, Sthlm. A.-B. Nordiska Armaturfabrikerna,
Stockholm.
A.-B. Norrköpings Förenade Brygge­
rier, Norrköping.
Norrtälje Ångbryggeri A.-B., Norr­
tälje.
Nya A.-B. Galco, Stockholm.
Nya Marmorbruks A.-B., Kolmården. Nyköpings Bryggeri A.-B., Nyköping. A.-B. Nymans Verkstäder, Uppsala. A.-B. Näfveqvarns Bruk, Nävekvarn. Nääs Fabriks A.-B., Floda Station. A.-B. Oxygenol, Stockholm.
A.-B. Mårten Pehrsons Valsqvarn,
Kristianstad.
Ställbergs Grufve A.-B., Ludvika. Sundsvalls Bryggeri A.-B., Sundsvall. Svanö A.-B., Svanöbruk.
A.-B. Sveabryggerier, Filipstad.
A.-B. Svenska Carbidkontoret, Gö­ teborg.
Svenska Diamantbergborrnings A.-B., Stockholm.
Svenska A.-B. Gasaccumulator, Li­ dingö.
A.-B. Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping.
A.-B. Svenska Pressbyrån, Stockholm. Svenska Radio A.-B., Stockholm. Svenska Sockerfabriks A.-B., Malmö. A.-B. Svenska Spiralfabriken, Sthlm. A.-B. Svenska Telegrambyrån, Sthlm. Sydsvenska Kraft A.-B., Malmö. A.-B. Sågbladsfabriken, Nora. Söderhielm, Ragnar, Kapten, Saltsjö­
baden.
Södertelje Bryggeri A.-B., Södertälje. Theorell, Hugo, Civilingeniör, Sthlm. A.-B. Tryckfärger, Stockholm.
A.-B. Ulax, Motala.
Upsala Ångqvarns A.-B., Uppsala.
Strömma Bomullsspinneri A.-B., Karls­ Valdemarsvik. hamn.

A.-B. Vattenbyggnadsbyrån, Sthlm.
A.-B. J. A. Wettergren &; C:o, Göte- borg.
A.-B. Wexiö Bayerska Bryggeri, Växjö, Viskans Kraft A.-B., Borås.
A.-B. Vitvaruindustri, Borås.
A.-B. Åtvidabergs Industrier, Åtvida­
berg.
A.-B. öfvergård & C:o, Stockholm.
A.-B. öhmanska Bageriet, Julius Wes- terdahl, Stockholm.
öhrvikens A.-B., Kallholmen.
A.-B. Örebro Kexfabrik, Örebro. Örebro Pappersbruks A.-B., Örebro.
Ärsbidrag.
Föremålssamling- arna.
I Daedalus år 1931 lämnades en kortfattad översikt av de märkli- gare föremål, som under museets insamlingsår förvärvats sedan 1924, samt en förteckning över de under år 1930 nyförvärvade föremålen. Även arbetsåret 1931 har tillfört museet en rik skörd av värdefulla tillskott till samlingarna. Många tidigare förefintliga luckor ha på så sätt kunnat fyllas, och i en del fall ha förut icke representerade grenar av ingeniörskonsten blivit företrädda i samlingarna. Anmärk­ ningsvärda äro bl. a. de många nyförvärv, som äga samband med Christoffer Polhems märkliga arbeten. Av betydelse att framhålla är även den komplettering, som den luftfartshistoriska avdelningen erhållit genom museets deltagande i Internationella Luftfartsutställ- ningen i Stockholm 1931, och genom det samarbete, som inletts med K. Svenska Aeroklubben.
Liksom tidigare har allt nytillkommet material efter vederbörlig numrering och katalogisering måst magasineras. Nya utrymmen för detta har under året förhyrts och försetts med hyllinredning. Det största av museets sex magasin (i Stockholms Frihamn, 600 kvm) är nu fyllt till bristningsgränsen och även övriga magasinslokaler äro hårt anlitade. Frågan om permanenta utställningslokaler för mu­ seets samlingar har icke heller under året kunnat lösas, men en sär­ skild kommitté arbetar för att i detta avseende nå en acceptabel lös­ ning för härbergerande och utställande av museets för belysande av ingeniörskonstens och industriens historia högst omfattande och re­ presentativa material i sådan form, att museet kan bli den instruktiva och lärorika institution för lekmän och fackmän, som dess uppgift är att vara och som det redan nu skulle kunna bliva, om för ända­ målet lämpliga lokaler funnos.
Vi tillåta oss beträffande omfattningen av museets samlingar att hänvisa till tidigare årsredogörelser. Föremålens antal överstiger siffran 10.000, vilken siffra dock icke kan ge annat än en antydan om det stora föremålsbeståndet, i vilket ingå museiobjekt från små­ föremål till skrymmande maskiner och tekniska anordningar vägan-
19
Tekniska Museet år 1931

Tekniska Museet år 1931
Föremålssamling- de åtskilliga ton. Museets samlingsuppgift är dubbel; dels gäller det arna- att undan förstörelse rädda de historiska dyrgripar, som blivit be­
varade till våra dagar, även om alla dessa i en framtid icke komma att bli utställda, dels gäller det att samla sådana föremål, som ur pedagogisk synpunkt kunna vara lämpade att ingå som länkar i den utvecklingshistoriska kedjan till belysande av ingeniörskonstens och industriens utveckling. Den efterföljande summariska berättelsen över 1931 års förvärv torde kunna ge en allmän uppfattning om, vad som under ett verksamhetsår kan insamlas och torde även vittna om den storslagna offervillighet och det välvilliga intresse, som visats från enskildas, industriföretags och olika sammanslutningars sida.
Föremålsgruppen kraft och transport är en av de mest omfattande i museets samlingar. Det värdefullaste förvärvet hit är en rörlig mo­ dell i skala 1:10 av vårt lands första ångmaskin från år 1728, som Civilingeniör Bengt Ingeström, Stockholm, skänkt museet. Modellen avbildas och beskrives närmare å sid. 27. Denna instruktiva modell bildar i museet upptakten till ångmotoravdelningen och är dessutom ett typiskt exempel på de lärorika modeller, som museet söker att få medel för att iordningställa eller bygga. Av nyförvärvade ång­ maskiner i original må nämnas ©n från J. & C. G. Bolinders Me­ kaniska Verkstads A. B., Stockholm, överlämnad, vid verkstaden år 1855 tillverkad stående högtrycksångmaskin om 15 hkr. Den serie av museets ångmaskiner från den äldsta i vårt land bevarade från år 1832 (ännu kvarstående vid Höganäs) och till ångmaskiner från 1800-talets slut utgör redan nu en representativ serie, med vars till­
hjälp det för museet blir möjligt att visa de viktigaste framstegen på detta betydelsefulla tekniska område. Stockholms Stads Vatten­ ledningsverk har skänkt museet en gasmotor av Otto’s konstruktion jämte den vattenpump, som drivits av motorn. Ett intressant exem­ pel på en framsynt svensk konstruktion på motorområdet har mu­ seet erhållit genom att A. B. Pentaverken, Skövde, deponerat det första exemplaret av en encylindrig Penta-marinmotor om 3 hkr. från år 1908.
Till kraft- och transportavdelningen må även räknas en serie glid­ lager av trä, sten och gjutjärn, ägnade att skildra kampen mot frik­ tionen. Lagerkonstruktionerna ha deponerats av A.-B. Svenska Kul­ lagerfabriken, Göteborg. F. n. pågå arbeten med att rekonstruera ett kul- eller rullager sådant det förekommit på det i Italien i Nemisjön
20 utgrävda skeppet . Medel till rekonstruktionens utförande har ställts

till förfogande av Dr Sven Wingquist, Remningstorp. Ritningar,
gipsavgjutning m. m. av originallagret har genom förmedling av Professor A. Boéthius erhållits från Professor Ugo Antonielli, Rom. Inom transportgruppen är det särskilt de luftfartshistoriska samlin­ garna, som under året riktats, beroende dels på museets deltagande i Internationella Luftfartsutställningen i Stockholm 1931 (se sid. 38), dels på det samarbete för insamling av luftfartshistoriska föremål, som kommit till stånd mellan K. Svenska Aeroklubben och museet. Av det material, som efter nämnda utställnings slut överlämnades till museet av Ingeniörsvetenskapsakademiens flygtekniska kommitté, må
Föremålssamling­ arna.
här särskilt nämnas en kopia i full storlek av Otto Lilienthals glid­
flygplan från år 1898, en modell i skala 1:5 av motordrivet flyg­
plan av bröderna W. och O. Wrights konstruktion år 1908, en mo­
dell i skala 1:10 av det flygplan med vilket Louis Blériot flög över
engelska Kanalen 1909 samt en rekonstruktionsmodell i skala 1:10
av Henson och Stringfellows projekt till ångmaskinsdrivet flygplan
av år 1842. Därmed har museet fått några av de förnämsta fram­
stegen på flygningens område representerade i samlingarna. Fabrikör
C. R. Nyberg, Lidingö, som på flygexperimentens område i Sverige
är en föregångsman, har utökat sin tidigare till museet gjorda gåva av
föremål, som stå i samband med hans arbeten, med en rörångpanna
jämte delar till en ångmaskin om 10 hkr. avsedd för flygplansdrift
samt propellrar och en gyroskopsanordning för automatisk stabili­
sering av flygplan. En flygplanspropeller tillverkad vid Enoch Thu­
lins fabriker i Landskrona har skänkts av Civilingeniör G. Bourdin,
Stockholm, och en propeller av samma tillverkning från år 1915,
men monterad på en motornäsa från Carl Cederströms blériotplan
»Nordstjernan», har överlämnats av Civilingeniör E. Egnell, Stock­
holm. Lektor Otto Ask, Malmö, har även i år ihågkommit museet,
denna gång genom att skänka bensintankar, som använts på Oscar
Asks flygplan åren 1910 och 1912. Ett stycke av en släplina till
Andrées polarballong år 1897 har skänkts av Ingeniör E. Bergen-
dahl, Göteborg. Det ovan antydda samarbetet med Aeroklubben har
som första resultat lämnat en samling aeronautiska instrument, an­
vända inom militärflyget samt en modell av Andrées ballonghus år
1896—97. (Jfr Daedalus 1931.) Då arbetet med insamlandet av luft­
fartshistoriska föremål och dessas deponerande i museet vid årsskif­
tet icke är avslutat, kan en redogörelse för detta icke lämnas här. 21
Tekniska Museet år 1931

Tekniska Museet år 1931
Föremålssamling-
arna-
Till den luftfartshistoriska avdelningen har inköpts en modell i skala
1:10 av ett militärflygplan, »Albatross», från år 1920.
Ett intressant demonstrationsföremål har museet erhållit från luft­ fartsutställningen och A.-B. Aerotransport, som gemensamt överläm­ nat kroppen till det första helmetallflygplanet för reguljär passage­
raretrafik av Junkers typ. Det insattes i trafik den 1. maj 1925.
I övrigt har till transportavdelningen av Direktör Hans Österman skänkts en elektriskt driven automobil, »Detroit Electric», som till­
hört Bankdirektör K. A. Wallenberg. Härigenom har museets sam­ ling av automobiler (15 st.) fått ett värdefullt tillskott. En mycket enkel velociped, tillverkad omkring år 1870, har skänkts av Dispo­ nent N. M. Simonsson, Stockholm. Den kompletterar museets velo­ cipedsamling, som innehåller olika velocipedtyper från 1800-talet.
En uppfordrings- och staplingsinrättning för timmer, kallad »tim­ merhäst», konstruerad omkring år 1870 av C. Sörensen, har skänkts av Civilingeniör Th. Sörensen-Ringi, Saltsjö-Duvnäs.
Ej mindre omfångsrik än de nämnda avdelningarna är den, som omfattar elektroteknik och elektrisk industri. Några nyförvärv äro här att anteckna. Bolinders har utökat museets samling av Wenströms dynamomaskiner med en vid verkstaden ända sedan 1890-talet an­ vänd dynamo av typ D M för galvaniskt ändamål, och till samma dynamoserie har A.-B. Stjernfors-Ställdalen, Bredsjö, skänkt en lik­ strömsgenerator av den sällsynta typen F. En elektrisk motor, som skänkts av Civilingeniör Olof Klemming, Stockholm, är av särskilt intresse, då den är försedd med Hults rotatorväxel. En med elektrisk
motor, tillverkad av Edison Mfg. Co, U. S. A., driven fläkt har skänkts av Ingeniör N. Sundevall, Stockholm. Till instrument- och armaturgruppen inom denna avdelning ha gåvor överlämnats av Stockholms Stads Elektricitetsverk, Elektriker K. E. Stahre, Stock­ holm, Ingeniör K. Cronin, Djursholm, Fil. Dr C. Söllscher, Stock­ holm, och Civilingeniör E. Jensen, Stockholm. De skänkta instrumen­ ten, ledningsmaterielen m. m. kompletterar på många punkter mu­ seets tidigare innehav, och många av föremålen äro ägnade att även belysa felkonstruktioner och de ödesdigra följder, dessa kunna med­ föra vid deras användning. Genom köp har förvärvats en del mät­ instrument samt en Serrins båglampa från 1870-talet.
Material i övrigt rörande elektrisk belysning har inkommit. Så­ lunda ha nernstlampor av olika typ skänkts av Ingeniör Carl-Th. Thäberg, Markaryd, Professor Klas Sondén, Stocksund, samt av Dr
22

Söllscher, som även skänkt en Siemens båglampa och koltrådslampor
från glödlampfabriken »Svea», 1890-talet. Även Professor Sten Ve­ lander, Stockholm, har lämnat bidrag till glödlampsamlingen.
I ett svenskt tekniskt museum är det givet, att avdelningen för metallernas utvinning och bearbetning blir särskilt ihågkommen med gåvor och därför mycket omfattande. Rörande primitiv järnhante­ ring har under året gåvor i form av slaggprover huvudsakligen från Gotland erhållits från Fil. Dr S. Ambrosiani, Fil. Dr John Nihlén och Bruksdisponenten, Fil. Dr Carl Sahlin, som även med en mång­ fald andra gåvor berikat den bergshistoriska avdelningen. Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., Falun, har överlämnat en serie prov på tackjärn och halvfabrikat från det sista lancashiresmidet vid Korså Bruk i Dalarna år 1930. Från Björneborgs Jernverks A.-B., Värmlands Björneborg, skänktes en modell av masugn med slutet uppsättningsmål enligt R. Charlevilles konstruktion. Slagg från stångjärnssmide vid Boteå, Ångermanland, från 1700-talet har skänkts av Fil. Kand. L.
Way-Matthiesen, Stockholm. Till stålavdelningen har Doktor Sahlin skänkt dels skäror av rysk modell från Tjeckoslovakiet, dels utrust­ ning från Österrike för skärpning av liar genom kallhamring samt på detta sätt skärpta liar från Bornholm. I övrigt ha gåvor här läm­ nats av: Civilingeniör Th. Sörensen-Ringi, Ingeniör T. Lundstedt, Urmakare A. F. Appelgren, Professor Sten Velander, Stockholm, samt Kassör A. Stålhane, Råsunda.
Från Riddarhytte A.-B. har erhållits tre spett använda i den gamla kopparhyttan. Prov på vid Avesta omkring år 1700 tillverkad kop­ parplåt, som vid reparation tillvaratagits från K. Slottet, har skänkts av Direktör E. Falk, Västerås. Blyhagel från Sala hagelfabrik, 1880- talet, har lämnats av herr Tore Andersson, Stockholm.
En demonstrationsmodell visande en elektromagnetisk malmsov- ringsmaskin, användbar även för svagt magnetiska malmer, konstru­ erad av Ingeniör Knut Eriksson, Falun, har av konstruktören skänkts till museet jämte en samling ritningar, bilder och trycksaker rörande maskinen och dess tillämpning i praktiken.
Utan tvivel utgöra de under året erhållna många föremålen, som äga samband med Christoffer Polhems industriella arbeten vid Stjärn­ sund, de märkligaste förvärven till samlingarna. Klosters A.-B., i vars ägo de på Stjärnsund kvarvarande föremålen från Polhems tid befunnit sig, har överlämnat dem till museet. Då tiden farit hårt fram över dessa föremål, kan här icke lämnas någon utförligare redo-
Föremålssamling- arna
Tekniska Museet år 1931
23

Tekniska Museet år 1931
Föremålssamling­ arna
görelse för dem förrän de undergått restaurering och ur olika syn­ punkter blivit studerade. Bland föremålen befinna sig bland annat två av Polhems märkliga kuggfräsningsmaskiner från 1720-talet, ap­ parater för stansning och hamring av förtenta bleckkärl och andra delar av de maskiner, som ingått i Stjärnsundsanläggningens utrust­ ning m. m. Denna samling och de originalmodeller av Polhems kon­ struktioner och uppfinningar, som museet redan tidigare disponerar, utgöra tillsamman en kollektion från 1700-talet av originalföremål, som torde vara enastående för ett tekniskt museum och som för vårt land har ett särskilt värde, då de anknyta sig till en av våra mest framstående män inom teknik och industri, Christoffer Polhem.
Ytterligare två polhemsföremål ha funnit vägen till museets sam­ lingar. Det ena har under många år varit i U. S. A. och har av Mr. A. N. Osterholm, Omaha, Nebraska, skänkts genom förmedling av Byråchefen K. E. Rylander, Stockholm. Det är ett 6" långt kombina- tionsmått av stål, kallat »Polhemsstickan», som troligen använts vid serietillverkning av lås- eller urdelar vid Stjärnsund. Det andra före­ målet är Polhems »konstige tapp», en slags vätskeautomat för vin- eller öltunnor. Den finnes beskriven bl. a. av Emanuel Swedenborg i »Daedalus Hyperboreus» år 1717. Apparaten ingår i en stor samling varuprov m. m., som K. Tekniska Högskolan i december 1931 de­ ponerat i museet och som vid årsberättelsens avgivande är under be­ arbetning, varför en detaljerad redogörelse måste stå över till en kommande årsbok.
Till de många olika grupper, som falla inom avdelningen för kemisk industri, har det värdefullaste förvärvet erhållits från A.-B. Björkshults Glasbruk, Björkedal, som skänkt en omfattande serie verktyg och redskap för glastillverkning från 1800-talets slut. Fil. Dr Carl Söllscher har bidragit med en verklig dyrgrip, nämligen en pappask med strykstickor utan fosfor tillverkade vid J. S. Bagges fabrik i Stockholm på 1840-talet. Från Disponent Ivar Fogelberg, Genevad, har erhållits tändstickor av papp tillverkade av A. R. Lind­ man i Stockholm på 1850-talet. I övrigt ha gåvor till den kemiska avdelningen lämnats av Civilingeniör I. Rennerfelt, Djursholm, Fru O. Fahlcrantz, Falun och Fil. Dr Fr. Killig, Degerhamn. Ingeniör G. Spaak, Bergvik, har till C. D. Ekman-samlingen skänkt böcker, som • tillhört Ekman. Genom den med ekonomiskt bidrag från Svenska Cellulosaföreningen pågående inventeringen å äldre cellulosafabri­
24 ker ha prov på pappersmassa och papper m. m. samt fotografi-

serier erhållits från: Oskarström Sulphite Mills A.-B., Direktör F.
Esmarch, Lönneberga, Karlsfors Bruks A.-B., Qvills Bruks A.-B., Fröken S. Fagerström, Fridafors A.-B. Pauliströms Bruk har över­ lämnat en samling äldre handlingar belysande brukets historia.
Textilavdelningen har erhållit gåvor från Fru M. Widell, Lektor K. G. Grandinson, Stockholm, vilka skänkt symaskiner från tiden omkring 1870. Fil. Dr C. Söllscher har berikat denna avdelning med en samling prov på olika slag av lampvekar och band tillverkade vid C. Söllschers Lampvekfabrik, Eskilstuna. Ingeniör A. Martin, Höganäs, har skänkt en jacquardvävd sidenduk med bild av Stock­ holmsutställningen 1866.
Då det på 1840-talet anlagda J. Krönleins bryggeri i Trollhättan år 1930 skulle för alltid läggas ned, erhöll museet i uppdrag av äga­ ren, A.-B. Pripp & Lyckholm, Göteborg, att utföra en detaljerad modell i skala 1:20 av anläggningen. Arbetet utfördes å museets modellverkstad, varefter den färdiga modellen av bolaget skänktes till museet. Det var ett typiskt bryggeri från mitten av förra år­ hundradet, och modellen kan ge en god bild av såväl själva anlägg­ ningens yttre som av de tekniska anordningarna i dess inre.
Bland gåvorna på den elektriska svagströmsteknikens område mär­ kes en av K. Telegrafstyrelsens Radiobyrå överlämnad gnistradio- station för handelsfartyg av den äldsta inom landet använda typen enligt Marconis system. Värdefull är också Telefon A.-B. L. M. Erics­ sons gåva av en modern helautomatisk telefonväxelanläggning, läm­ pad för demonstrationsändamål.
I samband med att Ingeniörsvetenskapsakademien ägnade sin hög­ tisdag den 24. okt. 1931 åt minnet av L. M. Ericsson och lät prägla en medalj över honom, överlämnade Fru Hilda L. M. Ericsson, Stock­ holm, dels en stor bronspjäs, utgörande en hedersgåva till L. M. Erics­ son på hans 50-årsdag 1896, dels en tavla med porträtt av telefonbola­ gets personal, dels en oljemålning över den första fabriken. Bland övri­ ga gåvor till denna grupp märkas från: Professor Klas Sondén, Stock­ sund, hör- och tallur till belltelefon, troligen den första i landet an­ vända år 1878 samt från Elektriska A.-B. Sven Norén, Stockholm, två belltelefoner med signaltrumpeter tillverkade av öller & C:o, 1880-talet. Till radiogruppen har Direktör W. Möller lämnat gåvor.
Föremålssamling- arna.
Induktorium för elektroterapi ha skänkts såväl av Fil. Dr A. Silow,
Falun, som av Professor Sten Velander, Stockholm. Fru S. Bagger-
Jörgensen, Stockholm, som med gåvor ökat flera av museets avdel- 25
Tekniska Museet år 1931

Tekniska Museet år 1931
Föremålssamling­ arna.
ningar, har hit skänkt en tangentbussol för demonstrationsändamål samt en äldre Wheatstone’s brygga. Även Ingeniör A. Martin, Hö­ ganäs, har bidragit till denna föremålsgrupp.
Museets instrumentsamling, som omfattar instrument och uten­ silier använda vid vetenskapliga, tekniska och industriella labora­ torier samt för mätningar i arbetsfältet, är mycket omfattande och har under året erhållit ett flertal nyförvärv. Sålunda har Bergmästa­ reexpeditionen i Nora, genom t. f. Bergmästare H. Knepelin, över­ lämnat en gruvteodolit av Barthelsens konstruktion från 1880-talet. Fru Ketty Hubendick, Storängen, har skänkt ett sammansatt mikro­ skop från 1800-talets mitt; Fru Olga Fahlcrantz, Falun, en gruv- tublinjal av äldre svensk modell; Ingeniör Knut Eriksson, Falun, tumstock från 1796, som tillhört »Lasse-Maja»; Ingeniör J. Hj. Sand­ bergs sterbhus, Stockholm, äldre tumstockar, ritutensilier, ritbräden m. m.; f. d. Avsynaren Per Holmberg, Stockholm, ett av givaren tillverkat precisionsmätningsinstrument för bl. a. delar till Maxims kulspruta. En mätsticka av mässing med jämförande skalmått för olika länder har inköpts. Den är tillverkad år 1667. Vågar, vikter och besman ha skänkts av Svenska A.-B. Toledo, Stockholm, Kassör Sven Lindqvist och Professor Sten Velander, Stockholm. Några äldre gruvkompasser ha inköpts, varjämte Fru S. Bagger-Jörgensen
skänkt en kompass tillverkad av J. F. Klintin, Stockholm. Bland tidmätningsinstrumenten märkes en värdefull gåva från Fil. Dr Carl Sahlin: astrolabium gjort i Munchen 1584, vackert utfört i guld, silver och emalj. Ett ekvinoktialsolur har skänkts av Fil. Dr C. Söllscher.
Till gruppen räkneapparater och räknemaskiner ha följande gåvor influtit. Från Ränte- och Kapitalförsäkringsanstalten, Stockholm, apparat för ränteräkning, 1880-talet; från Herr Per Holmberg, Stockholm, additionsräkningsapparat konstruerad av P. Joh. Bäck­ man åri878; från Maskinaffären Carl Lamm, Stockholm, W. T. Odhners räknemaskin, arithmometer n:o 52; från Greve A. Ehren- svärd, Liatorp, adderingsapparaten »Adix» från år 1905; från Köp­ man Albin T. Jansson, Stockholm, räknemaskinen »Monopol» från Schubert & Salzer, Chemnitz, från år 1895; från Ingeniör J. Flj. Sandbergs sterbhus en Brunsviga räknemaskin.
Det intressantaste förvärvet till skrivmaskinsgruppen utgöres av en »skrivkula» av dansken Mailing Hansens konstruktion år 1865. Den har skänkts av A.-B. Åtvidabergs Industrier, Åtvidaberg. En
26 skrivapparat »Champion» har skänkts av Direktör F. Knutsen-öy,

Interiör med ångpanna, cylinder och balans av rörlig modell i skala i : 10 över
vårt lands första ångmaskin av Newcomens typ, som uppsattes av Mårten Tricwald vid Dannemora gruvor år 1728, och där drev gruvpumpar till år I735- Den på Tekniska Museets modellverkstad av A. Ericsson och S. Löfgren förfärdigade modellen har skänkts till museet av Civilingeniör Bengt Ingeström. (Den här synliga delen av modellen är c:a 70 cm. hög.)

Några av årets nyförvärv. Tändsticksask med stickor från J. S. Bagges Kemiska
Fabrik i Stockholm, 1840-talet. Astrolabium från år 1584. Den troligen första hörtelefonen använd i Sverige för experiment år 1878. »Polhcmsstickan», se under Meddelanden. T. v. gruvteodolit av Barthelsens konstruktion, 1880-talet. T. h. skrivkula, skrivmaskin av Mailing Hansens typ, 1860-talet.
Modell i skala 1:20 av J. Krön- leins numera nedlagda bryggeri i Trollhättan, ett typiskt bryggeri från sista hälften av 1800-talet. Den av A.-B. Pripp & Lyckholm, Göteborg, till Tekniska Museet skänkta modellen har tillverkats å museets modellverkstad.

Stockholm, och en skrivmaskin av typ »Kneist» har skänkts av Herr
Thure Ljungbeck, Stockholm.
Bland förvärven till belysande av den äldre fotografitekniken må
särskilt framhållas en gåva från Professorskan Calla Curman, Stock­ holm, bestående av en stor samling fotografiapparater, fotokemiska preparat och andra härmed sammanhörande föremål använda av Professor Carl Curman, som var en av de första i vårt land, som syss­ lade med amatörfotografering. En ateljékamera från 1860-talet har skänkts av Fotograf A. Malmström, Stockholm, och en fotografiap­ parat från 1880-talet av Herr Sam Sandkvist, Stockholm. Tidiga på fotografisk väg framställda bilder äro sällsynta, men museet har haft glädjen att under året inregistrera två märkliga gåvor på detta om­ råde. Lektor Gösta Schultz, Lund, har skänkt en ambrotypi utförd på glas av C. G. W. Carleman omkr. år 1857, och Fil. Dr Sixten Rön- now, Stockholm, har överlämnat som gåva en pannotypi utförd på vaxduk. (Jfr sid. 99.)
Den reproduktionstekniska avdelningens värdefullaste nyförvärv utgöres av en sättmaskin, »Typograph», modell A, med tillbehör, skänkt av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Stockholm. I övrigt ha gåvor hit erhållits från Ingeniör A. Martin, Höganäs, verktyg för xylografi från 1860-talet samt träsnittsklichéer och avdrag av dessa; från Norrköpings Tapetfabrik, en samling prover på hand- och ma- skintryckta tapeter från 1890-talet; från A.-B. Centraltryckeriet, Stockholm, en biljett- och en korttryckningsmaskin från 1880-talet.
Till den kyltekniska gruppen har A.-B. Elektrolux utökat sin för­ ut gjorda föremålsdonation genom att skänka en nutida kylmaskin, genomskuren och preparerad för demonstration. Den värmetekniska gruppen har från Ingeniör Paul Andersson, Västerås, fått en ång­ panna av järn, som tidigare använts för värmeledningen i lasarettet i Västerås. Elektriska A.-B. Volta, Stockholm, har skänkt en bakugn till elektrisk ackumulerande spis från år 1921 och Djursholms Elek­ tricitetsverk elektriska spislar dels av Voltas, dels av Berggrens kon­ struktion från år 1917. Fabrikör P. Andersson, Tallåsen, har givit museet fotogenkök med bandvekebrännare m. m. från 1870-talet. Prov på den för olika värmetekniska områden användbara nya kan- thalmetallen har skänkts av A.-B. Kanthal, Hallstahammar.
Till avdelningen för eldsläckningsteknik har den mest värdefulla gåvan kommit från K. Generalpoststyrelsen, som överlämnat en brandspruta för handkraft från 1800-talets början.
Föremålssamling­ arna.
29

Tekniska Museet år 1931
Föremålssamling-
arna*
Till polettsamlingen ha bidrag erhållits från Fältläkare A. Wahl- stedt, som skänkt malm-, kol-, brännvins- och drickspoletter från olika gruvor och bruk samt från Ffäfla Bruks A.-B., som lämnat po­ letter använda vid vedleveranser till brännstålsugnarna vid Häfla.
I övrigt kunna följande gåvor antecknas: från A.-B. Svenska Icopal & Takpixfabriken, prov på fabrikens tillverkning av byggnadspapp; från Herr Chr. W. Grönneberg; från Fabrikör J. P. Johansson, En­ köping; från Mölna A.-B., Lidingö, kransåg m. m. från 1850-talet; från Fabrikör C. Nordström, Stockholm och Hammarsmeden H. J. Boija, Undrom. A.-B. Eric Cederlöf, Stockholm, har skänkt en hand­ driven dammsugare »Birum».
Tekniska Museets samlingar av äldre konstruktionsritningar över maskiner och industriella byggnader m. m. jämte till dessa hörande tekniska beskrivningar och andra handlingar äro av utomordentligt värde för studiet av ingeniörskonstens och industriens historia. Detta arkivmaterial, bl. a. omfattande över 40.000 ritningar, har i år fått många tillskott av vilka här särskilt må framhållas den värdefulla av Bankir C. Wittenström, Stockholm, skänkta samlingen av skisser, ritningar, kostnadsförslag, driftsprotokoll m. m. rörande bl. a. Domn- arfvets järnverk samt framställning av »mitisjärn». Samlingen hän­ för sig till Ingeniör C. Wittenströms (f. 1831 d. 1911) omfattande märkliga verksamhet som uppfinnare, konstruktör och industriman.
Framlidne Grosshandlare William Olssons stora och intressanta samling av korrespondens, tekniska handlingar, tidningsurklipp m. m. rörande hans omfattande verksamhet har under året överlämnats till museet av Fru Maria William-Olsson, Stockholm.
Överingeniör B. Eli, Sundbyberg, har överlämnat en stor samling ritningar, anteckningar, korrespondens, bilder m. m. rörande av Nikolaus Olsson vid Siemens & Halskes Kabelverk i S:t Petersburg åren 1880—1900 utförda arbeten och konstruktioner inom den elektriska kabelteknikens område.
Redan tidigare hade museet kommit i åtnjutande av material, som hör samman med Professor J. E. Cederbloms märkliga arbeten och experiment. Till utökande av detta har Fil. Mag. Einar Cederblom, Stockholm, skänkt museet Professor Cederbloms efterlämnade an­ teckningar, försöksprotokoll, utkast och manuskript rörande hans aerodynamiska och andra experiment och hans undersökningar av olika gasers användbarhet för ångturbiner m. m. Denna intressanta
Ritningsarkivet.
30

gåva har kompletterats av Professor E. Hubendick, som skänkt lik­ artat material. Fru O. Fahlcrantz, Falun, har förutom tidigare nämn­ da gåvor till föremålssamlingarna även donerat ritningar, tekniska handlingar, gruvkartor m. m. ur A. E. Fahlcrantz’ (f. 1838, d. 1927) efterlämnade papper. De, som i övrigt skänkt material till ritnings­ arkivet äro: Ingeniör Knut Eriksson, Falun; Ingeniör J. Hj. Sand­ bergs stärbhus, Stockholm; Wargöns A.-B.; Ingeniör John Thornberg, Stockholm; Ingeniör E. Norström, Gävle; Ställbergs Grufve A.-B., Ludvika; Civilingeniör A. Molin, Stockholm; Häfla Bruks A.-B., Hävla; A.-B. Pumpseparator; Fru S. Bagger-Jörgensen, Stockholm.
Till samlingen av elevritningar och anteckningar förda vid tek­ niska läroanstalter ha bidrag lämnats från Fil. Dr C. Söllscher, från Tekniska Skolan i Borås, 1878—79, samt av överingeniör Gust. Janson, Stockholm, anteckningar i mekanik från år 1837.
Ritningsarkivet.
Efter hand som museets industrihistoriska arkiv vuxit under årens Industrihistoriska
lopp har det allt tydligare framgått, att denna del av museet har en särdeles viktig mission att fylla som källa för forskningar på in­ dustriens och teknikens historiska områden. Många äro de industri­ företag, som insett betydelsen av, att det på ett centralt ställe finnes ett arkiv omfattande bilder med tekniska och industriella motiv och som därför välvilligt lämnat bildserier till samlingarna. Museets strä­ van går ut på, att om möjligt varje industriellt företag av betydelse skall vara företrätt med en representativ samling bilder med utförliga uppgifter. Till de äldre och nyare fotografierna ansluter sig i mu­ seets arkiv ett betydande antal äldre originalbilder i olika utföran­ den även av maskinkonstruktioner, tekniska anordningar, arbetare­ grupper, arbetsprocesser m. m. samt en rikhaltig kollektion av katalo­ ger, priskuranter och annat reklamtryck. Det har vid flera tillfällen visat sig, att museet varit i besittning av material av sistnämnda slag, som respektive företag ej själva längre haft kvar och som innehållit de enda uppgifter och bilder, som stått att uppdriva om företagets produkter av ett eller annat slag från företagets tidigaste år. En mängd originaldokument av oskattbart värde liksom avskrifter av äldre handlingar, anteckningar och uppteckningar gjorda av mu­ seets tjänstemän ingå i arkivet. Materialet är så monterat och ordnat, att det med lätthet kan överblickas och framtagas för studier.
arkivet.
Den förnämsta av årets donationer till bildarkivet utgöres av
52 originalteckningar i blyerts, studier av arbetare och smeder och 31
Tekniska Museet ar 1931

Tekniska Museet år 1931
Industrihistoriska arkivet.
deras handgrepp vid arbetet i gamla hammarsmedjor, vilka bilder
utförts och skänkts av Arkitekt Ferdinand Boberg, Stockholm. Denna serie är ett intressant och välkommet komplement till de i oo kolteck­ ningar med industrihistoriska motiv, som Arkitekt Boberg år 1930 skänkte museet.
En vacker fotografiserie från Hagfors, Brattfors och Munkfors järnbruk har skänkts av Uddeholms A.-B., Uddeholm. Civilingeniör Herman A. Nylén, Stockholm, har även i år ihågkommit museets arkiv med en större samling fotografier, äldre och nyare trycksaker m. m. Amanuens A. Sjögren, Stockholm, har överlämnat en större samling småtryck omfattande tiden 1880—1910 av reklamhistoriskt intresse samt några kopparstick. Svenska Sockerfabriks A.-B., Malmö, en större samling fotografier, även flygfotografier, över sockerfabri­ kation och fabriksanläggningar. Skellefteå Gruv A.-B., Stockholm, har överlämnat en omfattande serie fotografier från bolagets anlägg­ ningar i Boliden och Rönnskär. Flygingeniör Tord Ångström, Stock­ holm, har skänkt c:a 600 fotografier över in- och utländska flygplan, flygplansfabriker m. m., vilken gåva överlämnades i samband med museets deltagande i ILIS. Vidare har K. Svenska Aeroklubben, Stockholm, som deposition överlämnat en del handlingar m. m. av luftfartshistoriskt intresse.
Samlingen av vyer över industrianläggningar, gruvor och bruk samt bilder över redskap, verktyg, maskiner, konstruktioner o. dyl. har dessutom ökats med c:a 2.600 bilder, huvudsakligen gåvor. 175 träsnitt och litografier samt c:a 100 fotografier ha inköpts. Genom museets försorg har tagits 500 fotonegativ.
Till arkivet ha i övrigt erhållits följande gåvor:
Fabrikör Aug. Westberg, Stockholm: en större samling fotogra­ fiska negativ med motiv från bl. a. Andrées ballongfärder 1893—95, industrianläggningar i Nyköping m. fl. platser. — Stockholms Gas­ verk, Stockholm: 3 st. etsningar över gasverket, utförda år 1930 av Ragnhild Nordensten. — Mästersmeden Fredrik öhman, Gysinge: avskrift av smedskontrakt, bruksräkningar m. m. från Gysinge. — Sandvikens Jernverks A.-B., Sandviken: bildhäfte över järnverket. — Finska Träförädlingsindustriernas Centralförbund, Hälsingfors: Några anteckningar rörande träförädlingens historia i Finland, av Axel Solitander, 1930. — Ingeniör Carl Järvin, Stockholm: fotogra­ fier från Oxelösunds järnverk. — Oskarströms Sulphite Mills A.-B.,
32

Oskarsström: fotografier över anläggningarna. — Gunnebo Bruks
Nya A.-B., Verkebäck: litografisk plansch visande ballongen »ör- nens» färd mot Nordpolen. — A.-B. Nyhammars Bruk, Nyham­
mar: äldre fotografier, trycksaker. — A.-B. Törnell & Ringström, Norrköping: historik, fotografier, trycksaker m. m. — Kapten G. Westerlund, Östersund: fotografier, kataloger. — A.-B. Fribärande Träkonstruktioner, Töreboda: fotografier över anläggningen och av bolaget utförda byggnader. — Norbergs Grufförvaltning, Nor­ berg: historik, en större samling fotografier. — A.-B. Kvarnmaski­ ner, Malmö: äldre och nyare reklamtryck. — Fabrikör Eric Håkans­ son, Habo: fotografier över industrianläggningar i Habo. — A.-B. Nordströms Linbanor, Stockholm: fotografier över utförda lin- baneanläggningar. — Norrahammars Bruk, Norrahammar: en större samling fotografier jämte tryck rörande bruket. — A.-B. Förenade Yllefabrikerna, Norrköping: historik, fotografier över anläggningar­ na. — A.-B. Liljeholmens Kabelfabrik, Liljeholmen: fotografialbum. — Civilingeniör Sven Hallsjö, Höganäs: fotografiska negativ. — Ingeniör Axel L:son Alarik, Sikfors: fotografier från den nya kol­ husanläggningen i Sikfors. — Ingeniör A. Adolfsson, Korsnäs: hand­ brev från Gustaf de Laval, kataloger från A.-B. Acetyléngasverk, trycksaker från Backa Gjuteri & Mek. Verkstad, Korsnäs. — A.-B. Lux, Stockholm: äldre och nyare trycksaker. — A.-B. Aerotransport, Stockholm: en samling formulär, etiketter m. m., som användas av bolaget. — Pukebergs Glasbruk, Nybro: fotografier. — Munktells Mek. Verkstads A.-B., Eskilstuna: fotografier, reklamtryck. —Helle- fors Bruks A.-B., Hällefors: fotografier från bolagets verk i Hällefors, tagna av Fil. Kand. Erik Walldow, Stockholm. — Brukskoncernen A.-B., Fagersta: fotografier från de till koncernen hörande bruken, tagna av Fil. Kand. Erik Walldow. — Klagshamns Cementverks A.-B., Klagshamn: fotografier. — K. Vattenfallsstyrelsen, Stockholm: fotografier från flygleden Porjus—Suorva, Porjus och Harsprångets kraftverk och vattenfall. — M. Zadig A.-B., Malmö: äldre och nyare priskuranter, tidningsurklipp m. m. — Hovfotograf Oscar Halldin, Stockholm: fotografier, tagna från ballong av givaren. — Ingeniör Elon Eriksson, Knaby: fotografier och kort historik från Ramhälls gruvor, Uppland. — Ingeniör C. Kinnander, Stockholm: arbetskon­ trakt från Thorshags Bomullsspinneri, 18 50-talet. — Fru Fanny Röhl, Tranås: äldre handlingar m. m. rörande svenska järnmalmsfyndighe- ter, vilka till större delen tillhört givarens fader, Brukspatron J. E.
Industrihistoriska arkivet,
Tekniska Museet år 1931
33

Tekniska Museet år 1931
Industrihistoriska arkivet.
Lundgren. — A.-B. Bleckvarufabriken, Malmö: äldre och nyare
trycksaker, tidningsurklipp m. m. — A.-B. Arvid Böhlmarks Lamp- fabrik, Stockholm: historik, reklamtryck. — A.-B. Damm- och Spån- ledningar, Malmö: fotografier. — A. K. Erikssons Mek. Verkstad, Mariannelund: historik, reklamtryck. — A.-B. Götaverken, Göteborg: tryckta beskrivningar m. m. — Maskin A.-B. Karlebo, Stockholm: etsning, föreställande snickare, utförd av Uno Stallarholm. Bolaget har tidigare överlämnat flera liknande etsningar. — Kockums Jern- verks A.-B., Kallinge: äldre och nyare fotografier från anläggningar­ na. — Fil. Dr Arvid Backström, Stockholm: beskrivning och bild av »La Grand Ballon Captif des Tuileries», 1870-talet. — Kohlswa Jern- verks A.-B., Kolsva: fotografier. — Ingeniör S. Barring, Malmö: historik, trycksaker. — Smedjebackens Valsverks A.-B., Smedjebac­ ken: vy över verken, reklamtryck. — Surahammars Bruks A.-B., Surahammar: en större samling fotografier. — Svenska Elektrobil A.-B., Stockholm: trycksaker jämte en samling zepiakopior över bo­ lagets tillverkningar. — Svenska Gummifabriks A.-B., Gislaved: äldre och nyare reklambroschyrer. — A.-B. Svenska Spiralfabriken, Stock­ holm: fotografier, trycksaker. — A.-B. Sveriges Förenade Konserv­ fabriker, Göteborg: historik, reklamtryck. — Mellersta Sveriges Soc­ kerfabriks A.-B., Lidköping: fotografier. — Borås Wäfveri A.-B., Borås: fotografier. — Höganäs-Billesholms A.-B., Höganäs: fotogra­ fier från anläggningarna i Höganäs, Gunnarstorp och Billesholm. — Munksjö A.-B., Jönköping: fotografier över bolagets sulfatfabrik i Stödstorp. — Svenska Stålpressnings A.-B., Olofström: fotografier över anläggningarna. — Rektor E. Jungner, Stockholm: litografi över Manilla på Djurgården, 1840-talet. — Kinnaströms Väfveri A.-B., Kinna: fotografier, trycksaker.
Bland övriga givare till industrihistoriska arkivet märkas: Ama­ nuens A. Billow, Stockholm. — A.-B. Herman Gotthardt, Malmö. — A.-B. Malmö Armaturfabrik, Malmö. — Ingeniör O. Kring, Säffle. — Norrköpings Tapetfabrik, Norrköping. — Svensk Pap­ perstidning, Stockholm. — Elektroteknisk Tidskrift, Oslo. — Pro­ fessor Klas Sondén, Stocksund. — Ingeniör Yngve Wictorin, Växjö. — A.-B. Linham, Stockholm. — Populär Radio, Stockholm. — Bo­ hus Mek. Verkstads A.-B., Göteborg. — A.-B. Bungenäs Kalkbrott, Malmö. — A.-B. F. R. Cedervall & Söner, Göteborg. — A.-B. Com- poboard, Göteborg. — Eriksbergs Mek. Verkstads A.-B., Göteborg. — Foderautomatfabriken, Förslövsholm. — Jättendals Motorverk-
34

stad, Jättendal. — A.-B. Korsnäs Koppartråd- & Kabelfabrik, Kors­ näs. — A.-B. Kungsörs Bleckkärlsfabrik, Kungsör. — A.-B. Kåbergs Tapetfabrik, Stockholm. — A.-B. Moresco, Malmö. — A.-B. Mursten, Kneippbaden. — Herr E. Scheer, Stockholm. — A.-B. Skånska Ce- mentgjuteriet, Malmö. — Nya Svenska Möbeltygs- &: Mattfabriks A.-B., Göteborg. — Maskinfabriks A.-B. Thule, Malmö. — A.-B. Westeråsmaskiner, Morgongåva. — A.-B. P. E. östlunds Maskin­ fabrik, Kungsör. — Kooperativa Förbundet, Stockholm. — Majen- fors Kraftstation, Majenfors. — Flottningschef O. J. Näslund, Öster­ sund.
Bland inköpen märkas: kopparstick av Boily över ballongens, »La Gustave», uppstigning 1784 i Lyon. Detta kopparstick har Förenin­ gen Tekniska Museet förvärvat och överlämnat till museet. — I sam­ band med ILIS inköptes en serie huvudsakligen franska kopparstick och litografier över ballonguppstigningar under 1700- och 1800-talet, vilka bilder delvis skänktes till museet av ILIS. — På bokauktion har förvärvats en samling fotografier från Bångbro och Domnarvet,
tagna på 1870-talet.
Skioptikonbildsamlingen har ökats med 125 bilder och omfattar
nu c:a 1.000 bilder, över industrihistoriska och tekniska motiv samt över föremål i museets samlingar.
Det ingår icke i museets plan att för närvarande åstadkomma ett större tekniskt och tekniskt-historiskt bibliotek, men då museet för det dagliga arbetet är i behov av uppslagsböcker, allmänna tekniska översikter, minnesskrifter från industriföretag, teknisk tidskriftslit­ teratur m. m. mottager museet med tacksamhet sådana bokgåvor. Den litteratur, som fordom använts inom den tekniska undervisnin­ gen är ävenledes av betydelse för museets samlingar, och åtskilliga bidrag i detta avseende ha under det gångna året erhållits. Donatorer och gåvor till boksamlingen under år 1931 äro följande:
Industrihistoriska arkivet.
Intendent Gustaf Hallberg, Falun: Samling av Kongl. Maj:ts Bref
och Förklaringar, av Samuel af Ugglas, Stockholm 1794, Wahlund,
J., Dannemora grufvor, Stockholm 1879, Om Dannemora jernmalms-
fält, avhandling av A. E. Fahlcrantz, spridda häften av Blad för Bergshandteringens Vänner, Jernkontorets Annaler m. fl. — Dispo­
nent Yngve Lundgren, Igelfors Bruk, Regna: Blad för Bergshandte­
ringens Vänner, årg. 1907—1911, 1913—1930, Industritidningen
Norden, Jernkontorets Annaler, Ingeniörsklubbens i Falun förhand- 35
Tekniska Museet år 1931
Boksamlingen.

Tekniska Museet år 1931
Boksamlingen.
lingar m. fl. — överste John Ekelund, Norrköping: Tidskrift för
Byggnadskonst och Ingeniörsvetenskap 1864—1867, 1869, Ingeniörs- föreningens Förhandlingar 1865—1890. — Sveriges Industriförbund, Stockholm: Svensk Industrikalender för år 1931, Stockholm 1931. — A.-B. Pripp & Lyckholm, Göteborg: minnesskrift 1828—1928, Göte­ borg 1928. — A.-B. Perioden, Norrköping: Perioden, pappersbruk —bomullsspinneri 1762—1872—1924, av E. Falck, Nyköping 1924. — A.-B. Götaverken, Göteborg: minnesskrift 1906—1931, Göteborg 1931. — Köping—Uttersbergs Järnvägs A.-B., Köping: minnesskrift
1866—1916, Stockholm 1916. — Svenska Elektriska Arbetareför­ bundet, Stockholm: förbundets 25-årsskrift »Med Kraft och Ljus», av K. J. Pehrsson, Stockholm 1931. — Kooperativa Förbundet, Stock­ holm: minnesskrifter från jubilerande konsumtionsföreningar. — Olaus Olssons Kolimport A.-B., Stockholm: minnesskrift 1880— 1930, Stockholm 1930. — Kraft A.-B. Gullspång-Munkfors, Marie- stad: minnesskrift 1906—1931, Mariestad 1931. — Göta Kanalverk, Motala: Göta Kanals historia, av Samuel E. Bring, Uppsala 1922— 1930. — Ingeniör Gustaf Collberg, Stockholm: en bok om Kruppska stålverken med dedikation av J. A. Krupp, 1890-talet. — Gross­ handlare Rob. Ljunglöf, Stockholm: »En gammal Stockholmsfirmas historia», av Ludvig Nordström, Stockholm 1930. — Kalmar In­ dustri- och Köpmannaförening, Kalmar: minnesskrift 1890—1930, Kalmar 1930. — Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen, Stock­ holm: medlemsförteckningar 1902—1931. — A.-B. Svenska Kulla­ gerfabriken, Göteborg: »Le Roulement a Travers les Ages», 1921. — Generalkonsul E. G. Sahlin, London: »Applied Geophysis», särtryck. — A.-B. Rörstrands Porslinsfabriker, Göteborg: Rörstrand 1726— 1926, av Arvid Backström, Stockholm 1930. — John Griegs Forlag,
Bergen: minnesskrift 1721 — 1921. — Järnbruksförbundet, Stock­ holm: minnesskrift 1906—1931, Stockholm 1931. — Skandinaviska Kredit A.-B., Stockholm: Skånska Privatbanken, minnesskrift av Karin Kock, Stockholm 1931. — Morgårdshammars Mek. Verkstads A.-B., Morgårdshammar: minnesskrift 1856—1931, Falun 1931. — Fil. Doktor Carl Sahlin, Djursholm: Svenskt stål före de stora götståls- processernas införande, av Carl Sahlin, Stockholm 1931. — Doktor Hugo Hammar, Göteborg: Fartygstyper i Svensk Ost-Indiska Com- pagniets flotta, av Hugo Hammar, Göteborg 1931. — Manufaktur A.-B. i Malmö, Malmö: minnesskrift 1855—1930, Malmö 1931. — Rektor E. Jungner, Stockholm: Manilla Dövstumskola 1812—1912,
36

av Johan Prawitz, Stockholm 1913. — Fil. Doktor Nils Zenzén,
Stocksund: »Om den s. k. Swedenborgsstammen och det Swedenborg- ska marmorbordet», av Nils Zenzén, Stockholm 1931. — Direktör Waldemar von Sydow, Stockholm: Ett industriföretag och dess re­ klam på Karl XII:s tid, något om Christopher Polhems Stiernsund, av Waldemar von Sydow, särtr. 1931. — Skulptrisen Fröken Gerda Sprinchorn, Stockholm: Afhandling rörande Mechaniquen, av Swen Rinman, Stockholm 1794, Logarithmiska Taflor av N. G. Schultén, m. fl. böcker, vilka tillhört givarens morfarsfar, bergstatsingeniören och bergmästaren Jonas Littmarck.
Metallografiska Institutet, Stockholm: årsberättelse. — National­ museum, Stockholm: årsberättelse. — Nordiska Museet, Stockholm: årsbok för år 1931, Stockholm 1931. — Kalmar Läns Fornminnes­ förening, Kalmar: Meddelanden från Kalmar Läns Fornminnesföre­ ning. — Kunstindustrimuseet,Oslo: årsbok 1928—1929,Oslo 1930.— Malmö Museum, Malmö: årsberättelse, Malmö 1931. — Göinge Flem- bygdsförening, Broby: föreningens årsböcker. — Flelsingborgs Mu­ seum, Hälsingborg: årsberättelse. — Örebro Läns Museum, Örebro:
Festskrift till 75-årsminnet av stiftandet av Föreningen för Nerikes folkspråk och fornminnen, Örebro 1931. — Göteborgs Museum, Gö­ teborg: kataloger. — Svenska Flottledsförbundet, Stockholm: årsbok. — Västerbottens Läns Hembygdsförening, Umeå: årsbok 1930, Umeå 1930. — Norsk Teknisk Museum, Oslo: årsberättelse. — Sveriges Sjöfartsmuseum, Stockholm: årsberättelse. — Etnografiska Museet, Stockholm: årsberättelse. — Tekniska museet, Prag: årsberättelse. — Deutsches Museum, Munchen: div. häften. — K. Mynt- och Juste- ringsverket, Stockholm: årsredogörelse.
Följande tidskrifter ha under året erhållits utan kostnader för mu­ seet: ASEA:s tidning (Allmänna Svenska Elektriska A.-B.), »Kramm» (Kramfors A.-B.), Industritidningen Norden, Från Svenska Bruk, Svensk Bergs- och Brukstidning, Skandinaviska Kredit A.-B:s kvar­ talsskrift, »Electrica» (Luth & Roséns Elektriska A.-B.), »Ratten» (A.-B. Volvo.), Mekanisk Verkmästaretidning (Mekaniska Verkmäs­ tareförbundet), »Sfären» (A.-B. Svenska Kullagerfabriken), The L. M. Ericsson Review (Telefon A.-B. L. M. Ericsson), Svensk Hant- verkstidning (Sveriges Hantverksorganisation, Stockholm).
Bland inköpen märkas: Tissandier, G., Histoire de Mes Ascensions, Paris 1878. — Glaisher, J., m. fl., Upptäcktsresor i Lufthavet, Stock­ holm 1874. — Svenska Aktiebolag med begränsad ansvarighet (1848 —1874), Stockholm 1875.
Boksamlingen.
Tekniska Museet år 1931
37

Tekniska Museet år 1931
Personhistoriska arkivet.
Samlingen av porträtt i original och i olika slag av utförande av
personer, som verkat eller äro verksamma på ingeniörskonstens många områden samt av föremål, medaljer etc., som höra samman med dessa personers verksamhet, har på mångahanda sätt ökats un­ der år 1931. Förutom här tidigare nämnda gåvor har Fru L. M. Erics­ son skänkt sju fotografiporträtt av L. M. Ericsson och Fru O. Fahl­ crantz en samling medaljer från utställningar m. m. tilldelade In­ geniör A. E. Fahlcrantz under 1860—80-talen, Fabrikör C. R. Ny­ berg, Lidingö, har bekostat gjutning av en bronsplakett med bild av Enoch Thulin. Vidare ha erhållits gåvor från: Fru Marika Stiern- stedt, Djursholm; Fröken Berta Fiolmberg, Stockholm, (medalj präg­ lad över Ivar Kreuger); Kamrer And. Levin, öregrund; Axel Elias-
sons Konstförlag, Stockholm; Metallfabriks A.-B. C. C. Sporrong & C:o; Svenska Pappers- och Cellulosa Ingeniörsföreningen (medalj över C. D. Ekman); Fil. Kand. L. Way-Matthiesen; Stockholm; Fru Agnes Kullberg, Stockholm; Ingeniör A. Adolfsson, Korsnäs; In­ geniör J. G. Darell, Stockholm; Fru S. Bendixon, Stockholm; Dispo­ nent Fierman Sundholm, Djursholm; Fil. Dr C. Söllscher, Stockholm; Fru S. Bagger-Jörgensen, Stockholm; Ingeniör Th. Sörensen-Ringi, Storängen; Ingeniör Herman A. Nylén, Stockholm; Ingeniörsveten- skapsakademien (medalj präglad över L. M. Ericsson).
Under de gångna åren har Tekniska Museet beretts tillfällen att i samband med olika utställningar framvisa vissa delar av museets ma­ gasinerade material varigenom en historisk bakgrund givits till utställ­ ningarnas moderna sida. Så har även varit fallet under år 1931 i det att museet medverkat vid Internationella Luftfartsutställningen i Stockholm (ILIS), som avhölls den 15.—31. maj i den nybyggda flyg­ hangaren i Stockholms Stads Flyghamn samt å därintill liggande om­ råde. Museets föreståndare tjänstgjorde vid denna utställning som kommissarie och ordnade i samarbete med generalkommissarien, Ci­ vilingeniör Tord Ångström, utställningens historiska och tekniska av­ delningar samt biträdde i övrigt vid utformandet av utställningspla-
nerna. Från Tekniska Museets samlingar utställdes bland annat en del material, som äger samband med C. R. Nybergs, J. E. Cederbloms, Enoch Thulins m. fl. tidigare arbeten på luftfartens område. Genom museets förmedling byggdes några modeller i liten skala av märkliga äldre flygplanstyper (jämför sid. 21) varjämte från utländska tillver­ kare av flygplan lånades ett 30-tal skalmodeller av flygplan, varige-
Utställningar.
38

nom det blev möjligt att i huvuddrag följa den tekniska utvecklingen
på flygningens område. Två större dekorativa väggmålningar med data ur den internationella och svenska flygningens historia utfördes av Konstnären Jerk Werkmäster. En samling kopparstick, litografier, äldre tidningsurklipp samt fotografier ur museets arkiv visade, hur samtiden sett på flygproblemet under olika tider. Museet medverkade även vid anordnandet av den tekniska avdelningen, som gav en in­ blick i några av de viktigaste förhållanden under vilka ett flygplan rör sig i luften och de förutsättningar, som ligga till grund för den nutida flygplantillverkningen. Många värdefulla föremål, bilder m. m. överlämnades efter utställningens slut till museet såsom här omnämnes på annan plats. Ur propagandasynpunkt för museets verk­ samhet var ILIS av mycket stor betydelse. De kostnader, som voro förenade med museets deltagande i denna utställning bestredos helt
och hållet av ILIS.
Genom tillmötesgående från K. Tekniska Högskolan har i Hög­
skolans nyuppförda biblioteksbyggnad upplåtits en sal för utställ­ ning av en del av de modeller, som av högskolan deponerats i Tekniska Museets samlingar och lagts under dess vård. Svenska Tek- nologföreningen anslog en penningsumma varigenom provisoriska montrar kunde iordningställas och ungefär en tredjedel av modellbe­ stånden, framförallt de äldre modellerna från 1700-talet kunde ex­ poneras. Från slutet av mars ha vid ett flertal tillfällen visningar i samband med föredrag anordnats i denna lokal för Föreningen Tek­ niska Museets medlemmar och särskilt inbjudna. I samma lokal har även utställts ett antal av de kolteckningar med industrihistoriska motiv, som Arkitekt Ferdinand Boberg år 1930 skänkte till museet.
Den 9.—16. februari utlånades några av museets äldre automobiler samt en samling bilhistoriska bilder, kataloger m. m. till A.-B. Hans Österman, Stockholm, som anordnade en retrospektiv automobilut- ställning i bolagets lokaler.
Utställningar.
Vid ett flertal tillfällen har museets föreståndare företagit resor in­ Studieresor. om landet för insamling av föremål till museet eller för tekniska stu­
dier samt dessutom varit i tillfälle att företaga en utländsk studieresa.
Denna, som delvis ekonomiskt möjliggjorts genom anslag från Ingen- iörsvetenskapsakademiens flygtekniska kommitté samt genom att
A.-B. Aerotransport å egna linjer medgivit och å främmande linjer
i viss utsträckning utverkat fria flygbiljetter, ägde rum den 25. juni till 39
Tekniska Museet år 1931

Tekniska Museet ar 1931
Studieresor.
den 7. juli och hade till huvudsaklig uppgift studier i tyska luftfarts­ museer. Under resan besöktes bland annat det under organisation va­ rande Deutsches Luftfahrt-Museum i Stuttgart. Detta museums ma­ terial, som huvudsakligen härrör från krigsåren, är provisoriskt upp­ ställt i en hangar i Stuttgarts flyghamn Böblingen, men man hyser planer, att, sedan dessa samlingar sammanslagits med Zeppelinmuseets i Friedrichshafen samlingar, förlägga luftfartsmuseet till en byggnad i staden Stuttgart. Zeppelinmuseet besöktes och studerades även och likaledes den i Dornier-Werken i Friedrichshafen belägna historiska modellsamlingen endast omfattande företagets egna flygplanskon- struktioner. Särskilt de senast nämnda samlingarna voro av stort in­ tresse, då de anordnats efter konsekventa riktlinjer, och utgjorde ett exempel på betydelsen av, att ett industriföretag äger tillgång till historiska samlingar, som utgöra en sammanfattning av tidigare pre­ stationer och ett utgångsmaterial vid det fortsatta arbetet.
Verein Deutscher Ingenieure hade förlagt sitt årsmöte 1931 till Köln varvid en dags förhandlingar anslagits till teknikens historia. De därvid hållna föredragen bevistades av museets föreståndare. Föredragen berörde dels industrimuseer, dels industriarkiv och dessas anordnande, dels industrihistoriska minnesmärken i Tyskland. I samband härmed besöktes gasmotormuseet vid Humboldt-Deutz- Motoren A. G., som omfattar en utomordentligt rikhaltig samling motorer från den första atmosfäriska gasmotorn till de senaste kon­ struktionerna på detta område. I samband med kongressen avtäck­ tes ett monument över Otto och Langen utanför järnvägsstationen i Köln—Deutz. Monumentet hade givits den originella formen av en gasmotor av den första konstruktionen, uppställd på en stenpelare.
I Köln besöktes även Städt. Museum fur Ffandel und Industrie, som förutom en del modeller, maskiner och verktyg av tekniskt intresse framförallt på textilområdet innehåller geologiska och mineralo­ giska samlingar. En i de stora mässhallarna i Köln inrymd utställ­ ning rörande »Säkerheten främst» i gruvor var även föremål för studium, varvid särskilt de utställningstekniska arrangemangen upp­ märksammades. I samma syfte besöktes även Wallraf-Richartz- Museet i Köln.
Det är för museet av betydelse att stå i korrespondens och utbyta erfarenheter med motsvarande museala institutioner. Så är numera förhållandet med tekniska museer i följande städer: Berlin, Köpen­ hamn, London, Munchen, Oslo, Paris, Prag, Wien och Ziirich. Mu-
40

seets föreståndare har under året blivit kallad till ständig medlem av
Deutsches Museums Ausschuss.
De på uppdrag av Svenska Cellulosaföreningen pågående histo­
riska undersökningarna inom cellulosaindustrien ha under året fort­ satts, varvid museiföreningens sekreterare, Ingeniör Carl-Th. Thä- berg, företagit insamlingsresor till ett stort antal cellulosafabriker i södra och mellersta Sverige.
Liksom under tidigare år av museets verksamhet har dagspressen och den tekniska fackpressen givit museet ett värdefullt stöd genom att bereda plats för ofta illustrerade artiklar över museets nyförvärv och dess allmänna arbeten. Förutom ett flertal smärre specialartiklar i teknisk-historiska ämnen har av museets föreståndare publicerats en bok, Flygkrönika, huvudsakligen omfattande luftfarts-historiska bilder. Dessutom har med utgångspunkt från i museets arkiv befint­ ligt material av föreståndaren skrivits en längre uppsats om Fläfla Hammarsmedja, vilken uppsats ingår i verket Svenska Kulturbilder. Den i djuptryck med ett flertal bilder illustrerade broschyren om museets idé och verksamhet, som trycktes år 1929, har ävenledes un­ der året använts som propagandamedel och särskilt utdelats till skol­ ungdom.
Ett flertal föredrag om museet och över teknisk-historiska ämnen ha av föreståndaren hållits bland vilka må nämnas i Folkbildnings­ förbundets serie: den 22. februari i ösmo, den 26. februari i Norr­ köping och den 4. oktober i Dannemora. Följande radioföredrag ha hållits: den 16. februari om »Vårt lands första ångmaskin», den 7. april om »Ett besök hos Polhem på Stjärnsund år 1729», den 11. september om Tekniska Museet. För Sveriges Gjutmästareförbund hölls föredrag den 28. februari, för Svenska Teknologföreningens av­ delning för teknisk undervisning den 6. oktober, för Sveriges Ar­ betsledareförbunds Stockholmsavdelning den 9. oktober, för Stock­ holms Naturvetenskapliga förening den 2. november, för Stockholms Arbetsledareförbund den 14. november, för Arbetarnas Kulturhisto­ riska Sällskap den 22. november samt för Chalmerska Ingeniörs- toreningen i Göteborg den 18. december. Under den tid Luftfarts­ utställningen pågick höllos dagligen ett flertal demonstrationer och föredrag såväl av museets föreståndare som av föreningens sekrete­ rare Ingeniör Thäberg. Vid de visningar av den äldre modellsam­ lingen på Tekniska Högskolan, som vid olika tillfällen anordnats, ha orienterande föredrag hållits av museets föreståndare.
Studieresor.
Tekniska Museet år 1931
Propaganda, skrif­ ter och föredrag.
41

Tekniska Museet år 1931
Personal.
Museets personal har under år 1931 varit densamma som tidigare.
Undertecknad har tjänstgjort som museets föreståndare och ledare av insamlingsarbetet sedan 1924. Vid ett flertal tillfällen har före­ ståndaren konsulterats vid anordnandet av andra museisamlingar, bl. a. vid ordnandet av Stockholms Bryggeriers museum å Horns­ bergs Nya Mälteri samt tjänstgjort som kommissarie vid Internatio­ nella Luftfartsutställningen i Stockholm 1931. Föreningen Tekniska Museets sekreterare Ingeniör Carl-Th. Thäberg har biträtt vid mu­ seets arbeten och vid utarbetandet av Daedalus 1931.
Liksom tidigare har Herr Hugo Lindquist förutom löpande expe- ditionsarbeten haft hand om utskrivandet av huvudliggare i två exemplar samt av lappkatalogen. Det tidsödande arbetet med num­ rering och katalogisering av inkommet material har skötts av Fil. Kand. L. Way-Matthiesen, som även företagit en del resor för fö- remålsinsamlingar. Herr Sten Carlqvist har ordnat personhistoriska arkivet, haft hand om ljusbildsamlingen och utlånandet av bilder från desamma, har biträtt vid restaureringen och katalogiseringen av den äldre modellsamlingen samt utfört fotograferingar dels för museet, dels för ovannämnda bryggerimuseum. Arbetet med bild­ montering och det industrihistoriska arkivets samt boksamlingens ord­ nande har ombesörjts av Herr Tore Andersson, som även utfört en del forskningar i offentliga arkiv och bibliotek. Fröken Anna-Greta Yggesson har tjänstgjort på expeditionen som skrivbiträde och även haft hand om museiföreningens korrespondens. Vid museets modell­ verkstad i Dannemora ha arbetat Herrar Arvid Ericsson och Sven Löfgren. Det under museets ledning pågående restaureringsarbetet av K. Tekniska Högskolans äldre modellsamling har under olika perio­ der utförts av Konstnären David Ljungdahl och Maskinist A. öst­ lund. Transporter i Stockholm, omflyttningar i magasinslokalerna och andra tyngre arbeten ha utförts av för tillfället engagerad arbetskraft.
42
Stockholm den 31. december 1931.
Torsten Althin

FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET
UNDER ÅR 1931

Föreningens verksamhet år 1931
Styrelse.
P å därom gjord framställning har H. K. H. Kronprinsen behagat
mottaga kallelse till Föreningens Tekniska Museet hedersordförande. Efter å ordinarie årsstämma den 30. mars 1931 företagna kom-
pletteringsval har föreningens styrelse följande sammansättning:
Hedersordförande:
H. K. H. KRONPRINSEN.
Ordförande:
Landshövding Sven Liibeck.
Vice ordförande:
Generaldirektör Gösta Malm.
övriga ledamöter:
Civilingeniör Harry Albihn.
Civilingeniör Bertil Almgren.
Intendent Torsten Althin.
Fil. Dr Gustaf Dalen.
Metallindustriarbetareförbundets ordförande Fritiof Ekman, överståthållare Henning Elmquist.
Kommerserådet Axel F. Enström. Undervisningsrådet Nils Fredriksson. Generaldirektör K. A. Fryxell. Direktör Axel Hasselrot.
Direktör Helge Hirsch.
Direktör Albin Johansson. Landsorganisationens ordf. Edv. Johanson. Kassör Johan-Olof Johansson.
Direktör Ragnar Liljeblad.
Direktör Gunnar Magnuson.
Civilingeniör Sigurd Nauckhoff. Bankdirektör O. Rydbeck. Bruksdisponenten Fil. Dr Carl Sahlin. Konsul W. de Shårengrad.
Major K. V. V. K. Richard Smedberg. Kommerserådet Ragnar Sohlman. Ingeniör Chr. Sylwan.
44

Direktör Sten Westerberg.
Doktor Sven Wingquist. Statssekreterare S. E. österberg.
Sekreterare och skattm ästare:
Ingeniör Carl-Th. Thäberg.
Vid ovannämnda årsstämma utsågos följande personer att revi­ dera föreningens räkenskaper: Civilingeniör Erik Lundeberg, Revi­ sor Ture Sjöåker. Till revisorssuppleanter utsågos: Överingeniör B. S. F. Eli, Revisor Åke Bergquist.
Beträffande föreningens verksamhet under år 1931 är följande att nämna. Under ordförandeskap av Landshövding Sven Liibeck av­ hölls föreningens ordinarie årsstämma den 30. mars 1931 å Student­ kårens vid Kungl. Tekniska Högskolan nyuppförda byggnad. Vid stämman, som besöktes av c:a 450 personer, föredrogs av föreningens sekreterare en redogörelse över föreningens verksamhet under första arbetsåret 1931, varjämte förvaltnings- och revisionsberättelse upp­ lästes och godkändes.
Vid stämman meddelades styrelsens beslut, att, på förslag av mu­ seets föreståndare och föreningens sekreterare, diskussionsaftnar med föreningsmedlemmarna skulle anordnas för dryftande av frågor, som äga samband med museets insamlingsverksamhet, dess program och andra inre angelägenheter. I överensstämmelse med stadgarna läm­ nades å stämman en redogörelse för Tekniska Museets verksamhet under nästföregående verksamhetsår, varefter följde ett föredrag av Tekn. Dr A. Palmgren över ämnet »Kampen mot friktionen». Mot bakgrunden av den historiska utvecklingen på kullagerområdet gav föredragshållaren en intressant orientering över nutida kul- och rullagerkonstruktioner. I anslutning härtill visades en vid Svenska Kullagerfabriken upptagen film över kullagertillverkning, som av S. K. F. skänkts till museet. Stämman avslutades med ett kåserande föredrag av Intendent T. Althin, som med en serie skioptikonbilder visade, hur en del tekniska problem behandlats i skämtsamma bil­ der. I sammanträdeslokalen funnos utställda en del av Tekniska Mu­ seets under 1930 gjorda nyförvärv, vilka demonstrerades efter stäm­ mans slut. Bland de utställda föremålen må nämnas den för den svenska avdelningen å Liégeutställningen 1930 tillverkade modellen av vårt lands äldsta bevarade vallonsmedja vid österby Bruk, vil­ ken modell skänkts till museet av Friherre Louis de Geer samt den
Styrelse.
4
Föreningens verksamhet ar 1931
Verksamheten,
45

Föreningens verksamhet år 1931
46
Medlemsförteckning återfinnes å sid. 113.
av Aktiebolaget Pripp & Lyckholm, Göteborg, skänkta modellen
av J. Krönleins Bryggeri i Trollhättan. Sedan stämman avslutats förevisades Studentkårens nyuppförda byggnad, varefter följde supé och samkväm, vari c:a 200 personer deltogo. Till stämman förelåg första årgången av Tekniska Museets årsbok Daedalus färdig. Samt­ liga medlemmar ha erhållit denna publikation.
Under verksamhetsåret ha vid ett flertal tillfällen medlemmarna kallats att övervara visningar å Tekniska Museets utställningslokal samt å Kungl. Tekniska Högskolans bibliotek, där en utställning an­ ordnats av ett antal av de från Christoffer Polhems modellkammare härrörande modellerna. I samband med dessa utställningar och vis­ ningar ha orienterande föredrag hållits.
överenskommelse har träffats med Nordiska Museet, varigenom Föreningens Tekniska Museet medlemmar mot uppvisande av med­ lemskort äga fritt tillträde till Nordiska Museets samlingar. Propa- gande för Tekniska Museet och föreningen har under året bedrivits av sekreteraren dels i samband med hans verksamhet som vice kom­ missarie på Internationella Luftfartsutställningen i Stockholm 1931, dels vid föredrag i Avesta, Engelholm, Eslöv, Kristianstad m. fl. plat­ ser. Vid utarbetandet av museets årsbok har sekreteraren deltagit och bland annat handhaft de ekonomiska frågorna.
Av föreningens medlemmar ha under året två ständiga och tio årligen betalande medlemmar avlidit. Föreningens medlemsantal den 31/12 1931 utgjorde:
72 ständiga medlemmar.
791 årligen betalande medlemmar.
16 korporativa medlemmar.
Under året har föreningen överlämnat 7.500 kr. till Tekniska Mu­ seet som bidrag till bestridande av löpande utgifter. Behållning å disponibla medel den 31. dec. 1931 uppgick till kr. 3.526: 75. Stän­ diga medlemmars fond utgjorde 16.100 kr. De direkta omkostnaderna för föreningens verksamhet under året ha förts i samband med mu­ seets räkenskaper och uppgå i dessa till kr. 577: 57.
Carl-Th. Thäberg.

DET SVENSKA JÄRNETS
VÄRLDSRYKTE
1. Från äldsta tid till omkring 1850
Den översikt, som Fil. Dr Carl Sahlin här lämnar, kom­ mer att i nästa årsbok fortsättas av Professor Arvid Jo­ hansson för tiden från 1850 till våra dagar.
Carl Sahlin

Det svenska järnets världsrykte
Osmund.
När en svensk bergsman reser i utlandet, är ingenting vanligare
än att han, sa snart han röjer sitt yrke, får höra det smickrande utta­ landet: svenskt järn är det bästa i världen. Och detta omdöme möter honom icke blott i de högt stående industristaterna i Europa och Nord-Amerika utan även inom stora delar av Asien och Afrika, Australien och Sydamerika. Att svenskt smidesjärn är ett starkt och segt järn, lättbearbetat och lättvällt, oömmt i glödhetta som i köld samt pålitligt lika i olika poster äro omständigheter, som även sme­ derna hos de färgade folken ganska allmänt känna till.
Huru långt tillbaka i tiden sträcker sig det goda rykte, som vår järnhanterings produkter sålunda åtnjuta? Troligt är, att innan svenskt järn i form av råsmidda ämnen vann utländsk marknad, hos oss förfärdigade vapen och redskap av järn och stål genom han­ deln spriddes till vissa av våra grannländer m. fl. orter. Gjorda fynd tyda ju därpå. I själva verket böra dylika föremål, om de tillverkats med framstående skicklighet och med användande av goda råma- terialier, hava varit i hög grad ägnade att grundlägga det anseende för kvalitet, som efter hand tillädes även ämnesjärnet från Sverige. För att emellertid slippa att för mycket syssla med antaganden, läm­ nar jag åsido vår järntillverknings många äldsta århundraden och övergå till tider, från vilka skriftliga underrättelser stå till buds.
Svenskt exportjärn gick under 1200-talet och senare i handeln under benämningen osmund. Detta järn var framställt i små grop- formiga ugnar ur myrmalm, senare bergmalm, med användande av träkol som reduktionsbränsle. Produkten utgjordes av ett slaggigt smidesjärn, som upphöggs i råsmidda småstycken (osmundar), vilka såldes i storhundraden och förpackades i laggade fat av trä. Man är nog numera benägen att anse namnet osmund såsom ursprungligen betecknande det svenska järn, som salufördes i nu beskrivna form1), ehuru men eljest kan tycka att benämningar, som mera direkt syftat på form och förpackning (t. ex. klimpjärn, fatjärn) bort komma i fråga. Irrationell namngivning är emellertid mycket vanlig, då det gäller handelsvaror, och det är ju ganska möjligt, att den angivna uppfattningen är riktig. Det hindrar dock icke, att namnet även efter han kan hava fått en bibetydelse av gott järn. Därpå tyda
48
J) von Friesen, O. Osmundsjärnet i språklig belysning. Järnkont. Annal. 1922.

dels yttranden om osmundens beskaffenhet (1500-talet), dels det
förhållandet att man i västra Tyskland gav benämningen osmund åt ett där framställt för tråddragning lämpligt smidesjärn, som i viktiga kvalitetshänseenden liknade det svenska.
Namnet osmund är tidigast påvisat i en holländsk tullförteckning av år 1252 och syftar där otvivelaktigt på svenskt järn. I Sverige är benämningen äldst belagd i ett dokument av år 1340. Från 1300- talet härröra ock de äldsta åtgärderna från det allmännas sida här i landet, i syfte att öva kontroll över järnets beskaffenhet2). När svenskt järn först i den utländska litteraturen påträffas i ordalag, som antyda god kvalitet, synes det vara fråga om järn av bergmalm. I Jacob Zieglers geografiska arbete av år 15323) meddelas att vid Tingvalla i Värmland funnos »fossiones ferri optimi», d. v. s. gru­ vor, som gåvo ypperligt järn. Några år senare finner man mera klara uttalanden hos den berömde metallurgiske författaren Georg Agricola, som i tre av sina år 1546 utgivna skrifter4) omnämner det svenska järnets godhet. Han talar bl. a. uttryckligen om osmund, som han betecknar med uttrycket »Suedorum ferrum praestantissi- mum». Det bör ju kunna anses som ett gott betyg. På ett annat ställe angiver han osmunden som exempel på att ett järn av hög kvalitet har den största tänjbarheten. Och i en tredje skrift ställer han det svenska järnet i första rummet bland uppräknade järnsorter
»primi generis», d. v. s. av bästa sort. De ifrågavarande skrifterna utgåvos från Basel och torde angiva den dåtida allmänna uppfatt­ ningen ute i Europa om vårt järns beskaffenhet.
Från början av 1600-talet motarbetades vår export av osmund kraftigt från det allmännas sida, under det att utförseln av stång­ järn gynnades. Särdeles är att erinra om ett beslut i denna riktning vid Norrköpings riksdag år 1604. När man under detta sekel fin­ ner uttalanden om vårt järns godhet, gäller det sålunda vanligen järn uträckt till stänger. Alltmera medvetna om vårt stångjärns fö­ reträden bli de styrande och känslan av att Sverige sitter med mo­ nopol i detta hänseende lyser ofta igenom både i rådskammarens och de underlydande ämbetsverkens överläggningar och skrivel-
2) Dahlgren, E. W. Järnvräkeri och järnstämpling. Sthlm. 1930.
3) Vanligen i korthet benämnt Scondia. Se översättning av H. Hildebrand i Sv.
Sällskapets för antropologi och geografi tidskrift, geogr. sektionen 2. 1878.
4) Sahlin, Carl. Det svenska bergsbruket i Georg Agricolas skrifter. Med hammare och fackla I. Sthlm. 1928.
G. Agricola.
Det svenska järnets världsrykte
49

Det svenska järnets världsrykte
Dannemorajärn.
ser. De enskilda bruksägarna hysa samma uppfattning. Den kunnige,
från utlandet inflyttade Anders Dress yttrar sålunda i ett brev5) till Louis De Geer av 23. okt. 1628 att enligt hans åsikt en stor ök­ ning av vår stångjärnsutförsel skulle kunna ske, »enär det svenska järnet i godhet överträffar allt annat järn». Brevet redogör för en plan att utnyttja detta förhållande.
Det vanliga sammanförandet av allt bättre svenskt järn under en gemensam rubrik måste giva vika, i samma mån som fordran på speciella egenskaper för särskilda ändamål började framträda. Det var i synnerhet utlandets behov av ett järn passande till brännstål, som föranledde klassificering av de svenska järnstämplarna i olika hänseenden. Från år 1609 och framåt föreligga uppgifter, särdeles från England, som ådagalägga, att svenskt stångjärn av ståljärns rang var så gott som oumbärligt för ståltillverkarna. Troligen kom man redan under de första decennierna av 1600-talet under fund med Dannemorajärnets enastående lämplighet som ståljärn och det är väl även troligt, att detta förhållande var känt för Wilhelm de Besche och Louis De Geer, då de 1626 och 1627 av Kronan arrenderade Dannemora gruvor och flera av Dannemoraverken. Produkten förbättrades genom införande av wallonsmidet och till- lämpande av fasta tillvägagångssätt inom alla steg av tillverknin­ gen. Det blev så småningom klart att även om i allmänhet svenskt stångjärn alltjämt gjorde skäl för namnet »det bästa i världen», Dannemorajärnet dock måste anses övergå alla andra stämplar i renhet och i lämplighet att förädlas till stål. Sålunda var det en gammal nyhet, då Bergskollegium i 1697 års relation meddelade, att Roslagsjärnet, tillverkat av skön och godartad malm från de ymnigt givande Dannemoragruvorna, alltid (d. v. s. sedan lång tid) »praevalerat allt annat fint svenskt stångjärn».
Christoffer Polhem, vars verksamhet inom vår järnhantering om­ fattar perioden 1700—1751, sysslade i sina skrifter mycket med svenskt järn, dess olika egenskaper i olika bergslag, dess lämplighet till stål o. s. v. Han hade under resor i utlandet haft tillfälle göra jämförelser och inhämta främlingars omdöme. År 1720 säger han kort och bestämt, att han kan bevisa, att svenskt torrstensjärn över­ går i godhet alla andra sorters järn i hela världen6). Enär han i all-
5) Dahlgren, E. W. Louis De Geer. Uppsala 1923. II. Sid. 383.
0) Twenne Betänkande — ang. Oeconomien och Commercen uti Swerige — 1720. Sthlm 1721.
Polhem.
50

mänhet icke plägar spara på kritik, då det gäller vår järnhantering,
torde man få anse uttalandet rätt tolka den allmänna europeiska meningen i den för oss viktiga frågan. Tio år senare utkom det alla bergsbruksidkande länder omfattande verket Magnalia Dei in locis subterraneis oder Unterirdischer Schatzkammer av F. E. Briick- mann, vari det heter: »beträffande det svenska järnet är att be­ märka, att det anses som det bästa i Europa». Liknande omdömen bli alltmera vanliga i den utländska litteraturen och de svenska metallurgernas skrifter upptaga numera med synbart intresse till be­ handling frågan om skillnaden mellan svenskt och utländskt järn och om de egenskaper, som utmärka de olika svenska järnsorterna: Roslags- eller öregrundsjärn (d. v. s. järn från Dannemoradistrik- tet), Norbergsjärn, Nora- och Lindesjärn, Arboga medeljärn, Väs- terbergslagsjärn m. fl. Även jämförande undersökningar börja publi­ ceras, vilka klart ådagalägga det svenska järnets överlägsenhet. Så meddelar greve Augustin Ehrenswärd (Sveaborgs anläggare) i Vet. Akad. handl. år 1740 att alla pipor och lås till engelska gevär och pistoler gjordes av svenskt järn. Vid provskjutning hade av 124 dylika pistolpipor endast 6 sprungit, under det att av 100 musköt­ pipor av engelskt järn icke mindre än 25 sprängts. I synnerhet prisas Dannemorajärnet av sakkunnigt folk som det yppersta i världen, tillägger han.
Helt naturligt sökte man i utlandet förbättra sin tillverkning i kvalitativt hänseende i ändamål att göra sig oberoende av det dyra svenska järnet. Och vetenskapen stod därvid tillverkarna till tjänst med utredningar. Så uppställde Die Königl. Gross-Britannische Ge- sellschaft der Wissenschaften zu Göttingen år 1754 följande pris­ ämne:7) vari består det svenska järnets överlägsenhet över annat järn? Härtill fogades tvenne följd-frågor: vari består felet hos det tyska järnet och huru kan detta fel avhjälpas? Ur den vidlyftiga utred­ ning, som publicerades år 1762, må här allenast refereras svaret på första frågan. Det svenska järnets företräde ansågs ligga a) i dess tänjbarhet, b) i den ojämförligt mindre avgången vid järnets bear­ betning och c) i dess stora jämnhet, som gjorde detsamma mera lämpligt till stål än annat järn. Som man ser gav undersökningen ingalunda ett uttömmande, ej ens ett nöjaktigt svar. Ungefär samma spörsmål var föremål för behandling i en akademisk avhandling, tryckt i Uppsala 1763 med titeln Dissertatio de Nobilitate ferri,
Bruckmann.
7) Schreber, D. G. Neue Sammlung. 1762—65.
51
Det svenska järnets världsrykte
Ehrenswärd.
Tysk prisfråga.

Det svenska järnets världsrykte
inprimis Suio-Gothici och ventilerad under professor /. G. Wallerii presidium med G. Ph. Mannerfelt som respondens. Av innehållet är dock intet av intresse att här återgiva.
Senare hälften av 1700-talet skulle med de då i användning kom­ mande, viktiga uppfinningarna inom järnframställningens område ej blott skapa möjligheter för denna tillverknings utväxande till stor­ industri av aldrig förut anade mått, utan även tvinga till järnin­ dustrins uppdelning på två paralleller, den som avsåg massfram- ställning av handelsjärn och den som avsåg att i mindre skala och på skilda vägar tillfredsställa det växande behovet av järn och stål
Degelstål. av hög och högsta kvalitet. Den engelske urmakaren Benjamin Hunts- mans omkr. år 1740 utarbetade metod att framställa hårt och homo­ gent verktygs- och manufakturstål genom smältning av brännstål i degel höjde i väsentlig grad den översta kvalitetsgränsen inom värl­ dens järntillverkning. Darbys och Corts ännu viktigare metoder, avse­ ende användning av koks i masugnsprocessen och stenkol vid tack­ järnets färskning (genom puddling), medförde å andra sidan en sänk­ ning av handels- och verkstadsjärnets kvalitet till en nivå, som vis­ serligen — frånsett undantagen — låg betydligt under vad smeder och mekaniker voro vana vid, men som snart visade sig tillräckligt hög för de stora behoven, sedan man lärt sig iakttaga nödig för­ siktighet vid bearbetning av det nya och efter hand allt billigare järnet. Märkvärdigt lång tid drog det i alla fall, innan puddeljärns- processen kunde konkurrera bort det svenska stångjärnet ur Europas, framför allt Englands klensmedjor. Jag har icke skäl att här när­ mare följa den allmänna utvecklingen i dessa stycken, då profes­ sor Eli F. Heckscher i en nyligen utkommen bok8) behandlat hithö­ rande spörsmål. Jag önskar blott konstatera, att den stora bo­ skillnaden mellan handels- och verkstadsjärn å ena sidan samt järn och stål av hög kvalitet för mera maktpåliggande eller fordrande ändamål å den andra sidan var igångsatt och efter hand skulle komma att skärpas, även om ett mellanområde alltjämt blev kvar. Hur den svenska järnhanteringen reagerade inför de stora nyhe­ terna skulle även bli för långt att här utveckla. Det må emellertid påpekas, att Sverige före något annat land skyndade att adoptera den engelska gjutstålsmetoden, vilket skedde redan år 1770.9) Dock måste man beklaga, att det icke genomfördes med tillbörlig kraft
8) Industrialismen. Den ekonomiska utvecklingen 1750—1914. Sthlm. 1931.
52 9) Sahlin, C. De svenska degelstålsverken. Med hammare och fackla. Sthlm. 1932.

och med investerande av tillräckligt kapital. Det gällde ju en stål­
metod, som syntes liksom enkom skapad för oss. I övrigt fullfölj­
des den aldrig vilande omsorgen om vårt härdfärskade järns höjan­
de i kvalitet genom ökad noggrannhet vid valet av malmer, genom tackjärnsblåsningens och härdfärskningens läggande under sakkunnig
kontroll samt genom införande av effektiv »syning och sortering»
av den färdiga varan, denna sistnämnda åtgärd säkerligen i hög grad
pådriven och skärpt genom den offentliga inspektion, som allt för
export avsett järn var underkastat10). Det år 1747 grundade Järn­ Järnkontoret. kontoret har ock genom sin metallurgiska stab utövat ett mycket
stort inflytande ifråga om vårt järns inre och yttre kvalitet. Det erkändes då och erkännes ännu från utlandets sida, att våra veten­ skapligt arbetande metallurger under senare delen av 1700-talet in- togo en mycket framstående ställning, varmed överensstämmer, att vad de publicerade i stor utsträckning översattes till främmande språk. Med den inställning åt det praktiskt nyttiga, som vetenska­ pen under frihetstiden alltmera utpräglat erhöll, är det endast helt naturligt, att metallurgerna av rang även voro praktiskt verksam­ ma i sitt fack. Med hänsyn till järnhanteringens ständigt växande be­ hov att höja och säkra järnets kvalitet, var detta förhållande säker­ ligen av stort värde. Man hör ibland det påståendet, att våra oart- fria malmer och träkolens rena beskaffenhet måste medföra, att gott järn blev produkten av de metallurgiska processerna, huru dessa än utföras. Intet kan vara oriktigare. Utom högt stående metallurgisk kunskap vid t. ex. beskickningarnas sammansättning för masugnar­ na, tackjärnsblåsningens och färskningsarbetets ledande m. m. skulle vi stått oss slätt. Ingalunda alla våra järnmalmer äro fria från för­ oreningar och blott ett fåtal äro ägnade att användas till framställ­ ning av stål. Intet är heller lättare än att genom oskicklighet eller ouppmärksamhet av goda utgångsmaterialier få fram en underhaltig produkt. Liksom man kan säga, att vår vetenskapliga metallurgi skapats av hos oss föreliggande speciella kvalitetsbehov, så måste man ock medgiva, att de många vetenskapligt ledda undersökningar och experiment, varav vår bergshistoria under denna och senare pe­ rioder är fylld, varit av största gagn för upprätthållande av vår äldsta kvalitetsindustri, järnhanteringen.
Att det svenska järnet under nu behandlade period — senare hälften av 1700-talet — bibehöll sitt goda anseende och stod sig
10) Se härom utförligt i Dahlgren, E. W. Järnvräkeri och järnstämpling. Sthlm. 1930. 53
Det svenska järnets världsrykte

Det svenska järnets världsrykte
B. Qvist.
gott vid de nu allt oftare förekommande komparativa prövningar­ na, därpå är det icke svårt att i litteraturen uppleta bevis. Här må vara nog att återgiva vad en vittnesgill svensk metallurg, Bengt Qvist, som åren 1766—67 studerat förhållandena i England, därifrån har att i saken förmäla. Han yttrar i ett år 1776 hållet tal (i för­ kortning) följande: »Svenskt järn i allmänhet, som är berett av väl­ artade bergmalmer, äger en märkelig seghet och styrka fram­ för engelskt järn, vilket sistnämnda, om det är av bästa slaget, väl låter sträcka och arbeta sig, kan ock hava gott anseende( d. v. s. utseende) som det svenska, men uthärdar knappt en åttondel av de seghets- och starkhetsprov som svenskt järn tåler vid», öregrunds- järnet erhåller därpå sin vederbörliga eloge, varefter Qvist, som tyd­ ligen ej förmår dölja sina svenska känslor inför det beröm, som be­ stås hans kära svenska järn, tillägger följande: »Svenskt järn har kommit i stort rop och tillskyndat Sverige den äran att också bliva ryktbart i världen. På många ställen, även hos våra närmare ut­ rikes grannar, möter det svårigheter för en svensk att förklara var­ ifrån han är, om han ej förstår att beropa sig på konung Karl den tolfte, Arkiater von Linné eller på svenskt järn, av vilket Danne­ morajärnet hålles för bäst av alla sorter och vunnit yppersta för­ troende.»11)
Det ingående i9:de seklet utmärker sig för tilltagande oro bland de svenska metallurgerna i fråga om vår järnhanterings framtid. Man studerade med iver puddlingsprocessen och utförde dyrbara försök, som delvis bekostades av Jernkontoret. Man undersökte nå­ got senare de i England och Frankrike använda härdfärskningsme- toderna, enär erfarenheten om puddlingen icke uppfyllde förvänt­ ningarna på god kvalitet. Och man diskuterade med stort intresse järnets uttäckning i valsverk. Här medger icke utrymmet ett när­ mare följande av vad som skedde under seklets första hälft. Det är emellertid påfallande att, även om en eller annan drömde om en blivande massproduktion, den allmänt antagna utgångspunkten var att bibehålla och utveckla det svenska järnets och stålets höga kva- litetsstandard. Detta var även ett av syftena, då vid slutet av seklets andra decennium en bergshögskola upprättades i Falun. Den bör­ jade sin verksamhet år 1822 och följdes år 1830 av en lägre bergs­ skola i Filipstad. En trupp av unga män med god utbildning och11
11) Qvist, B. Metall- och mineralvaror och deras avsättning. Tal i Vetensk.-Akade­ mien den 31. juli 1776. Sthlm. 1776.
1800-talet.
54

entusiasm för sitt yrke tillfördes härigenom vartannat år vår bergs­ hantering, på vars ledning impulser från bergsundervisningen snart blevo märkbara. Att dessa impulser gingo ut på en förbättrad teknik i allmänhet och på en kvalitetshöjning vad järnet beträffade — spe­ ciellt gällde det då stångjärnets jämnhet — torde vara känt.
Den långa ovisshetens tid, då olika vägar framåt voro under val, tog omsider slut. Det praktiska resultatet av allt undersökande och prövande blev som bekant, att Lancashire- och Franche-Comté- processerna infördes samt att åtskilliga av våra bruk, trots mycket motstånd från olika håll, funno tiden vara inne att ersätta stång­ järns- och knipphamrarna med valsverk. Denna sistnämnda tekniska förbättring gick emellertid ganska långsamt, enär köparna, och det icke utan skäl, i det längsta föredrogo det hammarsmidda järnet.
Under 1800-talets första hälft voro klagomål på vårt stångjärn icke ovanliga. Det tog tid, innan de nya färskningssätten hunnit in­ arbetas, så att en jämn och pålitlig produkt erhölls. Konkurrensen med det åldriga tysksmidet var ock till en början besvärlig nog. Såsom vanligt prisades det gamla och uppletades alla möjliga fel på det nya. Detta senare, framför allt Lancashirejärnet, avgick emellertid
efter hand med seger, vunnen i synnerhet på grund av dess högre kvali­ tet. Utom Dannemorajärnet, som, i upphöjt majestät skådande ned på andra järnsorters inbördes tävlan, förblev vad det varit i alla väder, började andra märken i växande antal att resa huvudet med anspråk på att kallas rangstämplar och erhålla överpris. Det var i synnerhet ståljärnsmarknaden, som lockade. Från 1830-talets bör­ jan erhöllo sålunda Dannemoraverken stark konkurrens från Värm­ lands och flera andra bergslag. Vårt järns kvalitetsfråga blev efter hand ett ganska invecklat kapitel, varom vittna de på 1840-, 1850- och 1860-talen uppgjorda, av mig i annat sammanhang återgivna ranglistorna12), överhuvud var vårt härdfärskade järn under denna tid statt på säker väg uppåt i kvalitetshänseende, något som även var nödvändigt på grund av konsumtionens alltjämt växande for­ dringar.
Allt vanligare blir det att diskutera orsakerna till det svenska jär­ nets och då framförallt Dannemorajärnets företräden. Ffär må i fråga om sistnämnda järn lämnas åsido professor N. G. Sefströms
Lancashirejärn.
12) Svenskt stål före de stora götstålsprocessernas införande. Sthlm. 1931. (Kap. VI,
Svenskt ståljärn.) — De svenska degelstålsverken. Med hammare och fackla. IV.
Sthlm. 1932. 55
Det svenska järnets världsrykte

Det svenska järnets världsrykte
von Tunner.
funderingar på 1820-talet, att orsaken låge i en ringa arsenikhalt,
eller professor A. Erdmanns år 1850 publicerade antagande, att mal­ mens talkhalt spelade en avgörande roll. Däremot må ett utdrag gö- ras ur den berömde metallurgen professor Peter von Tunners i Leoben uttalande av år 1858 i frågan om Dannemorajärnets, som han säger, »utomordentliga godhet och lämplighet till stål»13). Han refererar till en början äldre åsikter om mangans och arseniks be­ tydelse samt den nyare mening, som betraktade malmens renhet från fosfor och koppar såsom avgörande. Med ett visst löje citerar han en berömd fransk metallurgs förklaring att orsaken låge i Dan- nemoramalmens stålnatur, en förklaring som von Tunner med rätta anser ingenting förklara. Själv söker han anledningen å ena sidan i malmens kemiska och petrografiska karaktär, den finkorniga tex­ turen, den ringa inblandningen av främmande mineral, det lämp­ liga inbördesförhållandet mellan kiselsyra, kalk, talk och lerjord samt en avsevärd tillblandning av mangan. Å andra sidan tillägger han de metallurgiska processerna, sådana de vid de svenska bruken och särskilt vid Dannemoraverken då bedrevos, en stor betydelse. Professor von Tunners uttalande stämmer i allt väsentligt överens med de resultat, vartill professor /. A. Leffler i samma fråga kom­ mit år 1918. Han hade som chef för järntillverkningen vid österby under åtskilliga år haft tillfälle att följa den sedan gammalt på oför­ ändrat sätt pågående tillverkningen av ståljärn och sammanfattar sin mening om orsakerna till Dannemoraprodukternas världsrykte
på följande sätt14): Malmerna äro ovanligt fosforrena och deras sva- velhalt kan genom skrädning och röstning nedbringas till en obe­ tydlighet. De äro manganförande till lämplig halt för ett gott stål- järn. De utgöras av finkornig magnetit med bergarts- och malmkorn intimt blandade. De äro engående på masugnen och svårreducibla. Deras järnhalt är icke hög (51—55 %), så att riklig mängd förefin­ nes av slaggbildande beståndsdelar, vilka därjämte smälta vid rela­ tivt låg hetta. Härtill kommer att i samtliga metallurgiska proces­ ser vid Dannemoraverkens framställning av ståljärn träkol använ­ des som bränsle samt att dessa processer äro pålitliga, enhetliga och sedan långa tider tillbaka oförändrade, så att därigenom en anpass­ ning kunnat ske och verkligen skett mellan ståljärnstillverkningen i Sverige och stålframställningen annorstädes, där Dannemora ståljärn
13) Das Eisenhiittenwesen in Schweden. Freiberg 1858. Sid 13.
14) Tekn. Tidskrift 1918 samt särtrycket Om Dannemora gruvfält. Sthlm. 1919.
J. A. Leffler.
56

vunnit användning, således alldeles särskilt i Sheffield. Professor
Leffler omnämner även i korthet en säregenskap hos svenskt stål­ järn och därav berett stål, som med ett engelskt ord benämnes »body». Uttrycket har av gammalt varit i användning hos stålsme- derna i Sheffield och torde ursprungligen hava avsett en komplex av goda egenskaper, varom en utredning av Joachim Åkerman före­ ligger publicerad år 184515). Senare — och så ännu under 1880-talet — var det vanligt att med body beteckna ett ståls egenskap att tåla upprepad upphettning, utsmidning och härdning utan skadlig av- kolning och nedsättning i hårdheten. Stål av denna natur lät sig beredas av svenskt järn, och i all synnerhet av Dannemorajärn. Or­ det har under långa tider varit av största betydelse för avsättningen av svenskt stångjärn, lämpligt till brännstål och degelståk I fråga om »strong body» var vårt ädla järn genom århundraden oöver­ träffat. Och man har all anledning att citera ett omdöme av den mycket sakkunnige metallurgen, professor /. F. L. Hausmann1^), som
studerade vår järntillverkning åren 1806—07. Han kallar Danne­ morajärnet kort och gott »das beste Eisen der Welt».
Leufsta Bruks huvudstämpel för stångjärn, härdfärskat enligt vallonmetoden.
15) Tidskr. för svenska bergshanteringen. Falun 1845. Sid. 20 not.
1B) Hausmann, J. F. L. Reise durch Scandinavien. IV. Göttingen 1816.
»Body»,
Det svenska järnets världsrykte
Hausmann.


ÄLDRE KOPPARSMÄLTNINGS­ METODER VID FALU GRUVA
Vi känna mången gång icke till namnet de män, som uppfunnit de under lång följd av år vid våra industriella verk använda arbetsförfarandena. Ingeniör Gust. Hes-
séns bidrag till Tekniska Museets årsbok handlar om så­ dana arbetsprocesser.
Gust. Hessen

Kopparsmältningsmetoder
Svenska metoden.
60
Falu koppargruva med därtill hörande förädlingsverk, som under Sveriges stormaktstid tillgodosåg en stor del av världens behov av koppar, intar bland de svenska bergverken en bemärkt ställning icke endast därför att. gruvan är en av våra äldsta, oavbrutet bearbetade malmfyndigheter, utan även av den orsaken, att gruvan för den svenska kopparhanteringen och därmed för vårt lands ekonomiska och politiska liv under lång tid varit av fundamental betydelse. Om tidpunkten för malmfyndigheternas upptäckt vet man ännu ingen­ ting med säkerhet, och ej heller har forskningen lyckats utröna, när och på vilket sätt dessa rikedomar av kopparmalm först började att utvinnas och förädlas.
Den äldsta tillverkningsmetod, som man med säkerhet vet varit tillämpad, kallas den »svenska metoden»1). Denna förefaller att vara ganska enkel och lätt att genomföra, men är i själva verket rätt in­ vecklad samt förutsätter en viss grad av erfarenheter, varför den­ samma säkert ej kunnat genomföras i ett slag. Visserligen kan göras gällande, att metoden så småningom utarbetats på annat håll (exem­ pelvis i Tyskland) och därifrån införts hit, men föga troligt är, att man vid den första tillverkningen omedelbart hämtade kunskaper därom från utlandet. Mera sannolikt synes det vara, att ifrågavarande metod föregåtts av en enklare och mera primitiv — på en enda opera­ tion grundad — direkt metallutvinning. Att så kunnat vara förhål­ landet förefaller än mera sannolikt, när man tar i betraktande, att den först funna malmen med säkerhet icke utgjordes av malm i fast klyft utan av i dagen liggande, genom vattnets och luftens inverkan sulfatiserade och syrsatta sulfidmineral. Det torde därför icke få an­ ses uteslutet, att gruvans upptäckare med utnyttjande av sitt för­ nämsta hjälpmedel — elden — allra först använde ett mycket enkelt tillvägagångssätt, som sedan efter hand ersattes av ett effektivare och mera komplicerat förfarande.
Denna metod, sådan den vid Falu gruva tillämpades, försiggick i huvudsakligen fyra olika operationer, vilka med bibehållande av sina hävdvunna benämningar bestodo av: Kallrostning (malmens röst­ ning i ett större bås), Sulusmältning (skärstenssmältning), Vändrost-
1) Jfr Tom Söderberg: »Stora Kopparberget under medeltiden och Gustav Vasa Sthlm. 1932.

Falun år 1794- Lavering av A. F. Skiöldebrand. Orig. tillhör
Nordiska Museet. Röken från kallrostningcn stiger upp mellan de stora varphögarna.

Kopparbytta med sulusmältning. De­ talj av karta över Stora Kopparbergs Gruva, upprättad i februari och mars 1684 av Hans Ranie. Orig. i Gruv- kartekontoret.
Kopparsmältningsugnar år 1757. Ur Jernkontorets bruksbildkatalog.

ning (röstning av skärsten på flera eldar) samt Rostbruk (råkoppar­ smältning).
Av en del bestämmelser i det äldsta i behåll varande privilegiet för »Kopparbergsmännen» av år 1347 framgår, att såväl sulu- som råkopparsmältning då bedrevs. Den äldsta detaljerade beskrivnin­ gen av koppartilverkningen påträffa vi i Västeråsbiskopen Peder Månssons Bergsmannakonst, som tydligen skildrar arbetssättet i bör­ jan av 1500-talet. Visserligen anges icke direkt, att beskrivningen avser svenska förhållanden, men det är högst antagligt, då ju Peder Månssons omfattande skrifter i övrigt i många fall relatera förhål­ landen, som haft sin tillämpning i vårt land. Anmärkas bör, att biskop Peders uppgifter icke i alla delar torde vara fullt riktiga, enär de i en del fall strida mot kemiska och fysiska lagar, men dessa misstag bero antagligen på minnesfel eller hopblandning av vissa de­ taljer från den prästerlige författarens sida. Om dessa detaljfel i beskrivningen emellertid rättas, finner man en god överensstämmelse med den metod, som ännu några hundra år senare praktiserades.
Av en del räkenskaper och handlingar från 15- och 1600-talen framgår, att metoden även då användes. I »En kort relation om smälte-wärket vid Stora Kopparberget uppsatt anno 1722 av Eman. Svedenborg» beskrives arbetet vid koppartillverkningen syn­ nerligen detaljerat och fullständigt2). Att samma metod slutligen be­ gagnades ända till senare hälften av 1800-talet är numera fastslaget, varav framgår att i stort sett samma tillverkningsmetod vid kop­ parhanteringen i Falun begagnats åtminstone i över 600 år.
Falu gruvas kopparmalmer hava ända sedan äldre tider uppdelats Kallrostningen. i två typer: hårdmalm och blötmalm. Hårdmalmen har varit den
rikaste kopparmalmen och huvudsakligen utgjorts av kopparkis i
kvartsit, under det att blötmalmen varit en mer eller mindre kop-
parhaltig svavelkis. Någon skarp gräns mellan dessa båda malmsor­ ter har dock icke förefunnits, varför malm i gränsläge mellan ty­ perna vid bearbetningen har hänförts än till det ena, än till det andra slaget.
Kallrostningens ändamål var, att ur den svavelrikaste malmen, således i första hand blötmalmen, genom förbränning bortskaffa en
2) Manuskriptet i privat ägo, tydligen grundat på en år 1704 av dåvarande auskul-
tanten i Bergskollegium, Natanael Ekman, avfattad »Kort Relation om Smältnings
Wärket wid Stora Kopparberget» (i Bergslagets arkiv, Falun). Swedenborgs manu­
skript har förmodligen legat till grund för motsvarande kapitel i hans stora verk
»Regnum Subterraneum sive Minerale de Cupro» etc. 63
Kopparsmältningsmetoder

Kopparsmältningsmetoder
Sulusmältningen.
del av dess svavel. Vid svavlets förbränning syrsattes större delen
av det som sulfider bundna järnet och överfördes till motsvarande syreföreningar, vilka vid den efterföljande sulusmältningen jämte de övriga baserna och kiselsyra bildade slagg. Röstningen utfördes i under bar himmel belägna rostgropar eller enkelt murade bås, öppna på framsidan. Tvärs över båsets botten inlades först några grova stockar och sedan ett lager lång ved (hult) samt ovanpå denna mal­ men, varvid tillsågs, att den svavelrikaste malmen kom närmast ve­ den och i hopens mitt. Mot sidorna åter placerades svavelfattigare och hårdmalmsliknande gods tills rosten blev fylld, då den täcktes av malmsylta, varefter veden antändes på rostens framsida. Regle­ ring av lufttillförseln skedde dels genom vid framkanten uppresta större malmstycken (oppslag), dels genom förändring i det täckande lagret malmsylta. Kallrostningens teknik påminner mycket om trä- kolning i mila. Rostningsprocessen fordrade en rätt omständlig sköt­ sel, men gav det oaktat ett ojämnt rostgods (verk). Röstningstiden varierade, beroende dels på malmens beskaffenhet, dels på malmhö­ gens storlek. I senare tid, då rostarna innehöllo 50—80 ton, tog röst­ ningen en tid av 3 å 4 veckor.
Denna var den svenska metodens viktigaste operation och avsåg att avskilja och samla malmens koppar från de medföljande andra ämnena. Vid smältningen förenade sig då i första hand kopparn med i malmen varande svavel, samt, i mån som överskott därav fanns, med järnet till skärsten, under det de övriga beståndsdelarna bildade slagg. På suluugnen uppsattes orostad hårdmalm samt kall- rostad blötmalm jämte som flussmedel något slagg från råkoppar­ smältningen och stundom litet kalksten. Några vågar för vägning av de olika slagen av malm, skärsten och flussmedel funnos dock icke, utan proportionerna togos efter erfarenhet och ögonmått. Upp­ sättningen skedde kontinuerligt i mån som det uppsatta godset ned­ sjönk, varvid dock godsets och bränslets fördelning på ugnsschaktets area på grund av flera omständigheter måste ägnas särskild upp­ märksamhet. Som bränsle användes träkol och för lufttillförseln sörjde enkla bäljar, ett par till varje ugn. På grund av sin högre egentliga vikt samlade sig så småningom skärstenen på ugnshärdens botten och så snart härden blev full, avtappades skärstenen och upp­ samlades i en bredvid ugnen med sand och lera inramad grop och fick där stelna. Varje sådant utslag kallades en löpning. Slaggen av­
64 gick vid härdens överkant.

De för sulusmältningen begagnade ugnarna voro öppna schakt­ ugnar, särskilt i äldre tider rätt små och primitiva. Vid början av 1500-talet uppgives ugnarnas mått inom murarna till c:a 1 m i fyrkant och den totala höjden över bottenhällen till knappt 3 m» Då på denna tid ugnens härd var försedd med en rätt tjock inram­ ning av sand, kolstybb och lera, torde knappast härdens mått över­ stigit 0,6 m i fyrkant och en effektiv ugnshöjd av 2 å 2,5 m. Ugns­ murarna voro åtminstone delvis utförda av natursten i kallmur samt till ungefär halva sin höjd omgivna av en kulle med jord. På ugnens bakvägg fanns öppning för en forma och på ena sidan en öppning för skärstenens avtappning, det s. k. stickhålet. Ugnens framvägg avslutades vid härdens övre kant, som var något framdragen, där­ igenom bildande en liten sump för uppsamling av smältprodukterna. Under årens lopp förändrades ugnarna, dels genom ökning av di­ mensionerna, dels genom förbättring av bäljarna med därav följande ökning av formornas antal till 2 eller 3, varigenom ugnarnas kapa­ citet höjdes och bättre utbyte erhölls. Vid 1800-talets början voro de dock icke större än med c:a 1,1 X °>9 m area ocb c:a 3,4 m höjd. Karakteristiskt för Falu-ugnarna har alltid varit deras ringa höjd i
motsats till vad som var brukligt på andra platser.
För att genom en reducerande smältning erhålla koppar ur den
vid sulusmältningen bildade skärstenen, måste denna först rostas. Denna rostningsprocess försiggick liksom kallrostningen i murade bås, men dessa voro mindre och alltid belägna under tak i särskilda rosthus. I båset inlades ett lager ved och delvis även träkol därpå skärsten, vilken dock först sönderslagits till mindre stycken, var­ efter veden antändes och rosten lämnades att brinna. Efter en kort tid uttogs skärstenen, sönderslogs ytterligare och inlades jämte ved i ett annat rostbås för fortsatt röstning. Proceduren upprepades 4 eller 5 gånger, ibland ända till 8 gånger, vilket kallades att rostverket undergick så eller så många eldar. Varje eld tog olika tid i anspråk, den första 3—4 dagar och de efterföljande ända till lika många veckor.
Sedan skärstenen undergått behövligt antal eldar för att bliva dödrostad, uppsattes den åter på schaktugnen med träkol och fat­ tig hårdmalm eller kvartsrikt gråberg. Vid denna smältning utredu- cerades kopparn under det skärstenens järn-syreföreningar med till­ hjälp av den uppsatta kvartsiga malmens kiselsyra bildade slagg. Denna slagg var kvick och lättfluten samt innehöll en del koppar,
Vändrostningen.
Kopparsmältningsmetoder
Rostbruket.
65

Kopparsmältningsmetoder
66
varför densamma, såsom förut nämnts, tillfördes sulusmältningen
som flussmedel. När tillräckligt koppar samlat sig i härden, urtap­ pades den på samma sätt som skärstenen vid sulusmältningen och då erhölls råkoppar i form av oregelbundna stycken. Yid rostbruket erhölls även något rik skärsten (trottsten), härledande sig från ofull­ ständig vändrostning, vilken skärsten åter tillfördes vändrostningen under processens förlopp.
För rostbruket begagnades vanligen suluugnen, som dock därvid måste ändras. Härdutrymmet minskades genom insättning av ställ- sten, varigenom härdens framkant kom i liv med ugnens framvägg. Till följd av slaggens ringa surhetsgrad förstördes härdens sidor ganska snart och måste efter 2 eller 3 dagars smältning omställas.
I en del anläggningar, särskilt för senare tiders smältningar, fanns dock s. k. uppsättningsugnar för rostbruket. Dessa voro något mindre och lägre än suluugnarna.
Falu gruvas bearbetning, liksom därpå grundad koppartillverk­ ning, bedrevs i äldre tider direkt av gruvans delägare. Gruvbrytnin­ gens organisation ändrades dock redan tidigt så att denna rörelse ända sedan 1300-talets mitt drevs för gemensam räkning, och den erhållna malmen fördelades efter olika grunder mellan delägarna. Själva koppartillverkningen åter har i stort sett till år 1862 bedri­ vits i skilda hyttanläggningar och i allmänhet av varje hyttägare för sig. Huru många dessa anläggningar varit, vet man naturligtvis icke, men när man tänker på deras ringa kapacitet och att under
1600-talet produktionsmängden råkoppar per år utgjorde c:a 1.500 ton med ett maximum år 1650 av 3.000 ton, förstår man, att deras antal varit betydande. Bergsrådet Jakob Ingelsson uppräknar även i sin berättelse om Stora Kopparberget år 1716 nära 200 hyttor, belägna i och runt omkring Falun. Att en dylik decentralisation icke var till nytta för rationell drift är givet, särskilt som ett stort antal ugnar till följd av bristande vatten- och malmtillgångar icke kunde vara i bruk året om. Redan Gustav Vasa anbefaller i sin skrivelse av den 3. jan. 1540 ett slags sambruk. Han framhåller däri för bergs­ männen, att de ej längre böra låta kopparsmältningen försiggå »huar för sig sielff, och vidij szin egin wrå-------vtan ati alle tilhopa schole bruge der widh bergit och byggie eder ther hytternne tilhopa». Denna vädjan från den bergsbruksintresserade landsfadren förklingade dock ohörd och först under senare delen av 1700-talet kom ett sambruk delvis till stånd. Fullständigt genomfördes dock ej en dylik organi­ sation förrän den 1. nov. 1862.

Rakopparsmältning. Oljemålning av Pehr Hilleström år 1781. Ur Jernkonto­ rets bruksbildkatalog. 1 S. Rönnows avhandling om Hilleströms bergverksmål- ningar (Sthlm 1929) finnes ett flertal bilder från kopparhyttor.

Den sista bergsmanshyttan i Falun efter foto frän 1880-talet

I och med sambrukets införande skedde en del förbättringar, sär­ skilt med avseende på ugnskonstruktionerna och tillverkningens sam­ manförande i större enheter. Så uppfördes år 1864 tvenne suluugnar av större dimensioner och försedda med 5 formor samt 1866 en smältugn enligt den polske generalen Rachettes konstruktion med tvenne framhärdar och 8 formor.
Vid denna tid hade emellertid gruvans rikare malmtillgångar bör­ jat sina och den hittills använda smältningsprocessen var ej, trots för­ bättringarna, längre ekonomiskt bärkraftig. Ett försök, att genom anrikning nedbringa smältningskostnaderna, misslyckades och då försök med utvinnande av koppar genom extraktion gåvo ett gott resultat, infördes år 1872 denna metod. Jämsides därmed användes dock den gamla svenska smältningsmetoden till år 1878, då den för alltid slopades.
Under äldre tider, särskilt på 1600-talet, har till synes de vid gruvan brutna malmerna varit mycket rika på koppar. Å andra sidan har tydligen smältningsprocessen icke kunnat rationellt ge­ nomföras utan medfört stora metallförluster. Att så varit fallet, framgår genom de rätt avsevärda kvantiteter rik slagg och andra kopparrika produkter, som vid 1800-talets början funnos i de stora slaggvarpen. Dessa slaggvarp genomsovrades därför åren 1821—
1865 och det funna kopparrika godset tillgodogjordes genom sulu­ smältning och behandling på vanligt sätt. Vid sulusmältningen måste dock för bildande av skärsten något svavelförande malm tillsättas, men då den vid »slaggbruket» erhållna råkopparn var skattefri, sked­ de detta i form av kopparfri svavelkis. Att de gamla varpen innehöllo rätt stora mängder av kopparrikt gods, belyses bäst av det förhål­ lande, att vid deras omarbetning erhölls över 1.800 ton råkoppar.
Vid den svenska metoden erhölls koppar i form av råkoppar, således ej smidbar. För att åstadkomma en smidbar vara, måste rå­ kopparn först renas. Enligt Tom Söderberg förekommer i en del fogderäkenskaper och andra redogörelser från 1500-talet benäm­ ningarna »renad koppar, bränd koppar, luttrad koppar», således, ehuru gärning icke omnämnes, tydande på någon reningsprocess. Huruvida gärning i egentlig mening före 1620 försiggick här i landet eller utfördes i utlandet (Liibeck?) har man åtminstone hittills ej kunnat utröna. Winqvist säger i sin uppsats om »gamla koppar­ kompaniet» år 1834. »Före Gustav Adolfs tid utfördes kopparen gemenligen rå, eller ock i ett slags plåtar, som ej voro stort bättre,
69
6
Kopparsmältningsmetoder

Kopparsmältningsmetoder
70
ty egentlig gargörning förstod man icke.» Ganska sannolikt är, att så varit fallet, men några säkra belägg för riktigheten av denna upp­ gift har dock ännu icke framdragits.
År 1619 påbörjades anläggandet av en garhytta i Säter, som se­ dan 1624 utvidgades med ett myntverk och här präglades samma år det första svenska kopparmyntet. Såväl garhyttan som myntverket flyttades år 1642 till Avesta och först år 1862 anlades garhytta i Falun.
Kopparn garades såväl i Säter som i Avesta samt även under de första tio åren i Falun i små enkla garhärdar. Dessa bestodo av en härdmur med överbyggd rökkupa. I härdmuren fanns två halv­ runda, något ovala gropar (härdar), vardera rymmande c:a 800 kg. koppar. Varje härd var försedd med en i 450 vinkel stupande forma av koppar, riktad mot härdens centrum och räckande till nära ytan av den smälta kopparn. Som bränsle begagnades träkol, i vilka vid nedsmältningen den i stycken varande råkopparen inbäddades. Se­ dan kopparn smält, ökades lufttillförseln och luftstrålen fick verka direkt på det smälta metallbadets yta. Ffärvid syrsattes de befintliga föroreningarna såsom järn, bly, zink, svavel etc, och av de förore­ nade metallerna bildades slagg (krats), vilken sedan försiktigt av­ drogs. Av metallbadets färg och förhållande i övrigt kontrollerades, huruvida föroreningarna syrsatts eller icke. Den färdiga garkopparn fick stelna på ytan, vilket påskyndades genom »spritning» (d. v. s. försiktigt påhällande av vatten) och de stelnade kopparskivorna av- lyftades undan för undan.
Genom oxidation även av en del koppar blev denna i viss mån något förorenad av syre (övergår) och måste sedan för att bliva fullt smidig, »hammargar», ånyo nedsmältas tillsammans med kol i degel eller garhärd. På 1870-talet frångicks gärning i härd och re­ generativa flamugnar infördes såväl för gärning som för kopparns fullständiga raffinering.

6*
Minnestavlu uppsatt av Nitroglycerinaktiebolaget år 1931,
då det vid Torsebro år 1663 grundlagda krutbruket vid Helgaån i Skåne för alltid nedladcs.

<£- / ’
y' /. /’"
a / </'
\ -;?*»•**■ r ,s tr**^
\ ^sSfes
.V vr- •.-?* r^-^V
■
-'-
Räcksmed i arbete vid Korså Bruk i Dalarna. En av de pennteckningar med arbetsstadier, som Arkitekt Ferdinand Boberg utfört och skänkt till Tekniska Museet.

MANUEL SWEDENBORGS
LYGPLANSPROJEKT
Tord Ångström
Geniala tankar och idéer på ett tekniskt område bliva icke praktiskt utförbara förrän tiden är mogen att mot­ taga desamma och de tekniska resurserna även på andra områden samverka till att möjliggöra projektens reali­ serande.

Swedenborgs flygplansprojekt
74
Emanuel Swedenborg har på många vetenskapens och teknikens
områden framstått som en föregångsman av sällsynt stora mått. Hans förmåga att intuitivt inse de lagar och krafter, som härska och råda i naturen, gav honom en klar syn i ting, varom först en senare tid kunnat fatta innebörden.
Betecknande för Swedenborgs stora vidsynthet även i tekniska frågor är hans utkast till flygplan år 1716 genom vilket han för första gången anger vissa principer, som långt senare skulle visa sig vara de, som förde till flygproblemets lösning. Detta utkast finnes dels bevarat i form av ett manuskript1), dels ock i en något modifierad form i en artikel i Dsedalus Hyperboreus år 1716 med rubriken »Ut­ kast til en Machine at flyga i Wädret», av N. N.
Tidiga projekt till flygmaskiner hava oftast utgått från en direkt imitation av fåglarnas sätt att flyga. I denna riktning gick Leonardo da Vinci på 1500-talet och det är anmärkningsvärt att t. o. m. Lilien- thal på 1890-talet tänkte sig vid fortsatta arbeten övergå till rörliga vingar, som skulle drivas av en motor.
Swedenborg däremot anger för första gången ett fast, välvt plan såsom det egentligen bärande organet framdrivet av en propellerar- tad anordning. Beträffande den sistnämnda skriver Swedenborg: »kunde inte skada att vingarne lågo litet snedt bakåt som qvarn- vingar och gifwa driften dit åt». Som man ser gå hans tankar snubblande nära propellerns konstruktion, som ju icke är något an­ nat än drivna »qvarnvingar».
Rörande själva flygplanets konstruktion (se bilden sida 10) må nämnas,attSwedenborgtänktsigettsittrumidessmitt2X3alnar i fyrkant, 1 aln djupt, tillverkat av läder, kork eller helst näver på en stomme av träribbor. Bärplanet borde göras av ett tätt material så att luften icke kunde passera igenom detsamma. Formen kunde lämpligen göras oval och planet något välvas. Ett system av två längsgående vingbalkar samt åtta träribbor, motsvarande en nutida flygplansvinges spryglar utgjorde bärplanets stomme. I maskinens tyngdpunkt fästes en nedåt hängande tyngd, avsedd att balansera planet under flygningen. »Kvarnvingarna» — d. v. s. det rörliga organet — av linnetyg eller annan väv borde enligt Swedenborg gö-
1) Manus i Linköpings Stiftsbibliotek, innehållande i utkast detsamma, som Sweden­ borgs uppsats i Daedalus Hyperboreus. Jfr den här återgivna bilden på sida 10.

ras så, att när de rördes mot flygriktningen, skulle de släppa igenom
luften, men när de fördes bakåt skulle de vara täta och således efter­ likna fågelvingarnas slag. Vid flygplanets »vingar» voro fästa ett par kraftiga stålfjädrar på ett sådant sätt, att dessa spändes när »vingarna» fördes framåt, men gåvo ökad kraft åt slaget när »vin­ garna» fördes bakåt.
Swedenborg har tydligen kommit in på ämnet bl. a. till följd av Polhems beräkningar angående luftmotstånd2), vilka även de äro märkliga för sin tid. Polhem ställde sig om icke direkt skeptisk så dock något tveksam beträffande möjligheten, att med en maskin efterlikna fåglarnas flygning. Han påpekade nämligen, att man vid den förstoring, som vid maskinflygning erfordrades i jämförelse med fåglarnas flygorgan, kommer att få besvärligheter av den matema­ tiska lag, som säger, att vikten tilltar proportionellt mot kuben, ytan blott mot kvadraten på den lineära dimensionen. Det är intressant att se, huru Polhem pekar på denna viktiga problemställning, som hört till de mest aktuella frågorna inom den moderna flygtekniken. Lagens tillvaro kan givetvis icke förnekas. Det har i senare tider mera gällt att undvika konsekvenserna genom konstruktiva motåt­ gärder. Polhem ställde sig som nämnts ingalunda avvisande mot tan­ ken att bygga en flygmaskin i stånd att medföra människor, men han framhåller svårigheterna.
Swedenborg ger emellertid dimensioner på sitt flygplan och be­ räknar erforderlig effekt. Planet skulle ha en bäryta av 150 kvadrat­ alnar och behöva 2 å 3 personers kraft. Beträffande styrorgan skri­ ver Swedenborg: »bör tilses om något segel torde behöfwas att diri­ gera med. . . perpendiculärt nedstyrda». Härmed berör Swedenborg själva principen för roderorganen.
För tidsläget betecknande är Swedenborgs uttalande: »Doch synes wel lettare wara en sådan machine at tala om än at stellan i wercket och föran i luften; i ty ther fodras större force och mindre tyngd til än then som finnes i en menniskio krop».
Följande allmänna reflektioner, som åtfölja utkastet, äro av sär­ skilt intresse, då de i koncentrerad form angiva de tecken i vilka en kommande tid skulle lösa flygproblemet.
2) Assessor Polheimers wissa Anmerckningar Om wädrets Resistence mot fallande
tyngder och Areer. Daedalus Hyperboreus, IV, 1716. — Polhem och Swedenborg
korresponderade i september samma år om flygproblemet och de svårigheter, som
därmed äro förknippade. 75
Swedenborgs flygplansprojekt

Swedenborgs flygplcmsprojekt
76
»Om thessa fördelacktigheter och requisita toges i acht; torde kan­ ske med tiden någon wara, som bättre wiste at betiena sig af wårt utkast och anledning, at giöra en tilökning sådant at werckstella, thet wi doch lemne therhän. Doch har man prof och exemple nog af na­ turen, at sådant sker utan fahra; som af foglar, örnar, glador, the ther lika som simma i luften och med hela sin tyngd ligga på wingan, utan at röra then minsta fjäder i monga andrechter. Uti the så kal­ lade, drakar, giorde af papper och trä, synes ock en thylik egenskap, i thet the hålla sig uppe i wädret utan then minsta sänkning ned åt.
Så ock torde bekant wara om en i Strängnäs, som oförwarandes föll ned från tornet i en starck blåst, och kappan som han omförde, frelste honom så wida at han oskadd sattes ned på mareken, wad mera, som torde få anledning som lust gifwa widare therpå at tenekia: fast när första profwen giöres, bör man gifwe lärspån, och på en arm eller et been låta ankomma.»

OLIKA TIDERS UPPFATTNING
OM TEMPERATURBEGREPPET
De problem av mera allmänt tekniskt vetenskaplig art, som i föregående årsbok togos upp till behandling av Professor E. Hubendik, fortsättas i år av samme för­ fattare.
E. Hubendick

Temperaturbegreppet
Det är numera väl bekant, att existensmöjligheterna för det högre
organiska livet äro begränsade till ett ringa temperaturintervalL Sätta vi detta från — 6o° till -f- 6o° C. torde vi snarare hava satt grän­ serna för vida än för snäva. De lidanden, som en låg temperatur, då vi frysa, förorsaka oss, är allom bekant. Dessa lidanden fingo prövas av människan på ett mycket tidigt stadium. Senare har väl lidandena av högtemperatur, då vi bränna oss, erfarits. Huru medveten redan grottmänniskan var om kölden och de lidanden denna förorsakade, framgår väl bäst därav, att hon alltid sökte sina boplatser i grottor med öppningar belägna åt söder. Det är väl även kölden, som förmått människan utföra sin största och djärvaste bragd, infångandet och nyttiggörandet av elden. Därför är det ej heller förvånande, att män­ niskan redan tidigt började tänka över värme och köld och eftersträva att förskaffa sig ett klart begrepp om dessa företeelser.
Redan i forntiden iakttog man att olika ämnen påverkades av värme och köld. Det säges, att de egyptiska prästerna, vilka i förening med sina kunskaper synas ha haft en mer än vanligt praktisk begåv­ ning och därtill utmärkt sig för en lysande slughet, använde sig av dessa iakttagelser om värmets och köldens inverkan på olika ämnen på så sätt, att altarena framför templen gjordes ihåliga och denna ihålighet förbands med en lufttätt hopsydd läderpåse, s. k. legel. När offerelden tändes på altaret uppvärmdes luften i altarets ihålighet och spände ut legeln. Därigenom lyftes en på legeln anbragt vikt, vilken medelst ett rep hållit tempeldörren stängd, så att denna av en mindre vikt verkande åt motsatt håll öppnade sig. För den tillbedjande syntes guden själv, såsom bevis på att han med välbehag emottagit offret, öppna dörren till sin helgedom.
Vida mer naturvetenskapligt och filosofiskt anlagda voro grekerna. Den store läkaren Hippokrates (död omkr. 370 f. Kr.) söker klarlägga för sig värmets och köldens inverkan på den mänskliga kroppen. Han säger: »Jag tror, att av alla egenskaper kylan och värmet av följande skäl ha en mycket obetydlig inverkan på den mänskliga konstitutio­ nen. Så länge de två egenskaperna äro blandade med varandra, äro de ej elakartade, ty kylan är tempererad och mildrad av värmet, och värmet omvänt av kylan; först om en av dessa båda egenskaper upp­ träder för sig, visa de sina elaka sidor. Men i det ögonblick, då kylan anbringas på ytan, och förorsakar lidande, framträder samtidigt vär­
78 met; det har uppstått i kroppen, och detta utan hjälp eller särskilda

mått och steg, och detta fenomen visar sig hos de friska såväl som hos
de sjuka». Hippokrates anser sålunda värmet och kölden vara två olika ämnen.
För forntidens filosofer utgjorde världens uppbyggande ett centralt problem. För dem var värme och köld egenskaper hos de fyra element varav världen ansågs uppbyggd på sådant sätt att
elden var varm och torr luften » fuktig » varm vattnet» kallt » fuktigt jorden » torr » kall.
Men även egenskaperna måste förklaras. Vad var värme och kyla? Plutarch anför: »Har väl kylan, så som elden är för värmet, en första kraft och substans, genom vars närvaro och meddelande alla andra kroppar bliva avkylda, eller består kylan blott av en frånvaro av värme, på samma sätt som man betecknar mörker och vila såsom från­ varo av ljus och rörelse? Kylan synes verkligen stå i samband med vila och värmet med rörelse. Avkylningen av varma kroppar försig­ går ej under inverkan av någon som helst kraft, utan genom bort­ gående av värme; ty så fort detta försvinner i större mängder, så kallnar den kvarblivna kroppen, och de dunster, som uppstiga från kokande vatten, sjunka åter genast ned, då värmet försvinner. Härav förklaras, att kropparnas storlek avtager vid avkylning; värmet har gått bort och ej ersatts av något annat. Denna iakttagelse talar för antagandet att kyla blott består i en förlust av värme.» Vi må be­ undra skarpsinnet i både iakttagelse och slutledningsförmåga hos dessa forntidens tänkare. Vi finna även, att man nu ansåg kyla vara frånvaro av värme.
Värme och kyla voro även lätt iakttagbara fenomen. Man kunde mäta dem med känseln. Man kände om ett föremål var mycket varmt, varmt, mindre varmt, varken varmt eller kallt, litet kallt, kallt eller mycket kallt. Men man fann väl även tidigt, att denna mätmetod var i hög grad osäker. Kom man från ett varmt bad kunde ett föremål kännas kallt, vilket, om man i stället förut hållit i ett stycke is, då kändes varmt. En så skarpsinnig naturiakttagare och kritisk tänkare som Galilei insåg olägenheterna av detta tänkesätt. Han sökte i bör­ jan av 1600-talet studera värmet och för detta ändamål utförde han åt sig ett instrument, ett till en kula utblåst glasrör, vilket till en del fylldes med en vätska, därpå vändes helt om och med
79
Temperaturbegreppet

Temperaturbegreppet
80
sin öppna ände nedsattes i en skål med samma vätska. Med denna
apparat ville han studera värmetillståndet hos den kropp, som omgav kulan. Vad som därvid skulle förstås med värmetillstånd, var dock fullkomligt oklart. Att Galileis instrument påverkades ej blott av temperaturens utan även av lufttryckets växlingar kände han ej, ty först senare upptäckte Toricelli atmosfärens tryck. Okänt eller i varje fall högst oklart var för Galilei ännu temperaturbegreppet.
Först vid början av 1700-talet lyckades Amontons göra ett instru­ ment, vilket var relativt oberoende av atmosfärtrycket. Han för­ skaffade sig även en fixpunkt på instrumentet, vilken han förläde till vattnets kokpunkt. Instrumentet bestod av en kula, från vars undre del utgick ett smalt rör, vilket sedan böjde uppåt. En del av kulan och röret voro fyllda med kvicksilver. Den övre delen av kulan var fylld med luft. Vid olika värmetillstånd ändrade luften volym och försköt kvicksilverpelaren, varigenom värmetillståndet bestämdes. Värmetillståndet noll skulle angiva den största tänkbara kyla, vilket skulle representeras av kvicksilverpelarens ställning då gasen i kulan avkylts så mycket att dess volym blev noll. Instrumentet angav så­ lunda vad vi numera kalla temperaturen, men denna innebär, som vi veta, ej en uttömmande uppgift om värmetillståndet. Detta insåg även Amontons, under det att alla andra på denna tid ansågo att ter­ mometern mätte den absoluta värmemängden.
Under förra hälften av 1700-talet utvecklades termometern emel­ lertid till stor fulländning såsom temperaturmätningsinstrument, var­ vid olika godtyckligt valda temperaturskalor kommo till användning.
Först den skottske kemisten B. J. Black, James Watts vän, lyckades att år 1760 under omsorgsfullt isärhållande av fenomenen klart skilja mellan temperatur och värmemängd, varpå den svenske fysikern J. C. Wilcke (f. 1732, d. 1796) av smältningsvärmet slöt, att värme­ mängden ej kan mätas av temperaturen medelst termometern. Först nu voro de svåråtskilda begreppen temperatur, värmemängd och spe­ cifikt värme klarlagda.
Under tiden hade ångmaskinen uppfunnits och utvecklats till en betydande fulländning. Med genialt djup och enastående originalitet betraktar den unge ingeniörofficeren Sadi Carnot (f. 1796, d. 1832) ångmaskinens problem, eller som han kallar det »eldens rörelsekraft» i den berömda skrift som den 28-årige mannen utgav 1824. Att med en ångmaskin kunde alstras arbete var ett känt faktum, men frågar han sig, huru kommer sig detta? Han iakttog att den ånga, som avgick

från en ångmaskin, då arbete avgavs, alltid var kallare än den som
tillströmmade maskinen. Härav drog han den slutsatsen, att värme kan alstra arbete, om det får sjunka från högre till lägre temperatur; att med andra ord villkoret för att med värme alstra arbete var, att värmet sjönk från högre till lägre temperatur. Ehuru häri låg ett miss­ tag, som i sinom tid rättades av Robert Mayer genom upptäckten av värmeekvivalenten hade dock Carnot även gjort den viktiga upp­ täckten att temperaturen var värmeenergiens intensitetsfaktor på sam­ ma sätt som höjden är tyngdenergiens intensitetsfaktor.
Under tiden hade genom Gay-Lussacs (f. 1778, d. 1850) studier över »luftarter» vid konstant tryck upptäckts att alla »luftarter» hade samma utvidgningskoefficient. Om därför en »luftart» avkyldes mer och mer vid konstant tryck så måste dennas volym slutligen bliva noll. Begreppet volym tillåter ej, att den kan bliva negativ. Den tem­ peratur vid vilken en »luftarts» volym blir noll måste sålunda vara den lägsta temperatur som finnes. Det befanns, att denna temperatur i vår nuvarande temperaturskala var c:a — 273° C. (fig. 1).
+300
-100
~200 -273
Genom sina undersökningar på kolsyra 1869 kom emellertid And­ rews (f. 1813, d. 1885) till den uppfattningen att luftarterna konden­ serade innan deras volym blev noll och detta bevisades experimentellt av fransmannen Cailletet 1877. Kurvan för volymminskningen blev därför helt förändrad, (fig. 2).
När en »luftart» kondenserade, minskade volymen vid konstant temperatur. Därpå avkyldes vätskan, varvid linjens riktning tende­ rade mot en vida lägre temperatur än — 273° C. Slutligen frös vät­ skan, varvid volymen minskade eller ökade vid konstant temperatur. När slutligen den fasta kroppen avkyldes tenderade linjen åter mot en vida lägre temperatur än — 273° C. Denna temperatur — 273° kunde därför ej vara den lägsta tänkbara.
Utvecklingen av termodynamiken under senare hälften av 1800- talet gav emellertid trots detta vid handen att — 273° C. var en tem-
81
Temperaturbegreppet

Temperaturbegreppet
82
peratur av fundamental betydelse. Då ingen kropp kunde avkylas
vare sig i gasformigt, flytande eller fast tillstånd till volymen noll, så var även utdragandet av lutningslinjerna i fig. 2 en otillåten extra- polering, som gav ett meningslöst resultat. Gradtalet — ^73° C. fick av dessa skäl benämningen temperaturens absoluta nollpunkt.
Nu veta vi, att vår sols temperatur är omkring 6ooo° eller mera över celsiusskalans nollpunkt. Huru kan det då vara möjligt, att tem­ peraturen plötsligt kan »taga slut» vid 273° under samma nollpunkt? Förklaringen härtill gives genom den tyske vetenskapsmannen Nernsts arbeten år 1906. Dessa arbeten föra till det förbluffande resultatet, att temperaturens absoluta nollpunkt c:a — 273° C., är en oupp­ nåelig temperatur den kan på inga vägar och med inge medel uppnås. Tillämpa vi termodynamikens satser på kyltekniken, finna vi även, att det för att föra en värmeenhet (v. e.) från en lägre till omgivnin­ gens temperatur fordras allt större arbetsmängder ju lägre denna tem­ peratur är, ett resultat, som väl överensstämmer med verkligheten. Kunde vi emellertid tänka oss, att en v. e. befunne sig vid absoluta nollpunkten så skulle det erfordras oändligt mycket arbete för att transportera denna v. e. till omgivningens temperatur eller vilken som helst temperatur över — 237° C., vilket sålunda även betyder, att det är omöjligt att transportera värme från — 273° C. till en mätbart högre temperatur. Dessa resultat kunna vi endast tolka sålunda, att
+300 -
-700 -200 -300 -400 -500 -600 -700 -800 -900
-1000
+200 +400 +600 +800°C.
Fig. 2.
Témperafurska/a
(Ce/s/us 'j

— 273° C. måste vara en oändligt låg temperatur, en oändligt avläg­ sen punkt, ty blott det oändligt avlägsna kan vara ouppnåeligt.
Vi få nu betänka, att den skala vi valt för att mäta temperaturen är en fullkomligt godtyckligt vald skala, och att den ej har något som helst med temperaturen som sådan att göra. Men denna skala är lyck­ ligt vald så tillvida, att vi erhålla mycket enkla ekvationer. Skal­ punkten — 273° C. skall nu motsvara en oändligt låg temperatur. Tänka vi oss ett koordinatsystem där ordinatan är temperatur som sådan, och abskissan är den av oss valda skalan så kan sambandet mellan temperatur och skala representeras av en kurva av något visst utseende, t. ex. det i fig. 3, om vilken kurva vi blott veta, att den skall förlöpa asymptotiskt till ordinataxeln. Då kommer skalpunkten — 273° C. att motsvara en oändligt låg temperatur, en oändligt av­ lägsen punkt på samma sätt, som tangenten för 90 vinkelgrader är oändlig. Om funktionssambandet mellan temperatur och skala veta vi i övrigt intet, men om sambandet skulle ha ett med kurvan i fig 3 liknande förlopp bliva solarnas temperatur, vilken i deras inre skattas till milliontals grader, ej heller längre så ofattbara.
Ingeniörens uppgift är, att för tekniska behov så nära som möjligt kunna realisera såväl den absoluta nollpunkten eller åtminstone den tomma rymdens från denna ej mycket högre liggande temperatur lik­ som även solarnas höga temperatur. I laboratoriet har hittills med kylmekaniska maskiner realiserats nära nog — 2720 C. och i den elek­ triska ljusbågen har alstrats 60000 C. temperatur. För tekniskt upp­ finnarearbete finnes därför ännu svårlösta uppgifter på detta område.
Temperaturbegreppet
83


7
Glasskål från 1870-talet med graverad bild av det år 1740
priviligierade Limmareds glasbruk. Skålen tillhör Disponent Carl Brusewitz.

Ambrotypi utförd av C. G. W. Carlcman omkr. 1856. Gåva
till Tckniska Museet av Lektor Gösta Schultz, Lund.
Pannotypi från 1850-talet. Gåva av C. G. W. Carleman, F. 1821, d. 1911. Fil. Dr S. RÖnnow

ETT PAR
FOTOGRAFISKA INKUNABLER FRÅN 1 850-TALET
Sixten Rönnow
Fil. Dr S. Rönnows bidrag till årsboken ansluter sig till två av Tekniska Museets nyförvärv.

Fotografiska inkunabler
Vad menas med en ambrotypi, eller ambrotyp, som ordet ibland
skrives? Den vetgirige må fåfängt söka detta ord i de vanliga uppslags­ böckerna; det saknas antingen där eller i bästa fall får man hänvis­ ningen: se »pannotypi». Men även detta ord saknas ofta. Om man alltså kan fastslå, att ambrotypier och pannotypier äro relativt okända begrepp i vår tid, så voro de så mycket mer kända och upp­ märksammade på 1850—60-talen.
En ambrotypi är en fotografi på glas, vilket på baksidan är belagt med en mörk fernissa och därigenom låter bilden vid betrak­ tandet synas positiv, trots att det är själva silverskiktet (jodsilver i kollodiumlösning), som ligger på glaset närmast betraktaren. Härav framgår, att varje ambrotypi utgör en originalbild, som är unik, då kopior icke kunna tagas från en plåt som denna. Samma egenskap av att vara originalbild i blott ett exemplar utmärker ju även de allra första fotografiska bilderna, daguerreotypierna, samt pannotypierna och ett par andra slag av fotografier (ferrotypier, melainotypier).
En pannotypi (eller pannotyp) är en fotografi på duk, vanligen svart vaxduk. Liksom ambrotypin är pannotypin ett fotografiskt ori­ ginal, som ehuru egentligen ägande det fotografiska negativets karak­ tär dock vid påseende synes vara en positiv bild, tack vare den svarta bakgrunden. Bägge fotograferingsmetoderna äro numera alldeles ur bruk, men de ha ett betydande intresse ur teknisk-historisk synpunkt.
Sedan Daguerres uppfinning publicerats i Paris 1839, spred sig daguerreotypi-maneret med de små metallblänkande bilderna till alla länder och mottogs överallt med största förtjusning. 1840-talet är daguerreotypins blomstringstid även i vårt land, där dess största namn torde varit Benzelstierna och Bergström. Under 1850-talet skiftar bilden av fotografiens utveckling i betydlig grad. Nu kommo ett flertal nya uppfinningar och procedurer ut i marknaden, nyheter­ na följde slag i slag, så att den tidens fotografer hade all möda i värl­ den att hinna med i kapplöpningen efter vad som då gällde för »sista skriket».
Under den genombrottsålder, som 1850-talet innebar för fotogra- fins vidkommande, funnos i Sverige ett flertal professionella porträtt­ fotografer, väl ett dussintal, i de större städerna. Med tidens stora in­ tresse för den nya uppfinningen och allt, som hade samband därmed,
100 låg det nära till hands, att en mängd personer slogo sig på fotografens

yrke som förvärvskälla. Från utlandet, särskilt Tyskland, inkommo
en hel mängd kringflyttande yrkesutövare, som ville utnyttja den svenska marknaden. Men vi hade också svenskar, som med liv och lust praktiserade det nya yrket och ibland lyckades slå sina utländska konkurrenter ur brädet.
Bland de tidigare svenska fotograferna intager Carl Gustaf Wil­ Carleman. helm Carleman en rangplats. Han var på en gång statlig tjänsteman
i verken, målare, fotograf och uppfinnare. Kanske var det hans per­
sonliga tillbakadragenhet och blygsamma framträdande, som hindrade
honom från att slå igenom — begåvningen fattades icke. Om han
också inte lyckades skaffa sig någon ärorik gloria i den svenska kon­
stens historia (dock borde väl även hans målningar — varibland
kunna nämnas: Hjalmar och Orvar Odd, Flicka bindande blåklint,
Vegas ankomst på Norrström, Tyska kyrkans brand, Eldkvarns
brand — vara värda att bli föremål för en konsthistorisk behandling),
så ha i stället hans insatser på fotografins och reproduktionsteknikens
områden i våra dagar fått sin rättmätiga uppskattning. 1)
Carleman var till börden skåning; född i Malmö 1821, tog han stu­ denten i Lund och kom sedan till Stockholm, där han skrev in sig i verken, men fann samtidigt tid att utbilda sig till målare vid Konst­ akademien, åren 1845—53. Detta år 1853 fick han tillfälle att göra en studieresa till dåtidens mest berömda konststad, Diisseldorf. Redan flera år tidigare hade han som intresserad amatör utfört daguerreo- typier. Nu kom han i Diisseldorf i nära kontakt med de sista ström­ ningarna inom fotografien. Han slog då om, lärde sig fotografens yrke professionellt och öppnade efter sin återkomst till Sverige på nyåret
1854 en fotografisk ateljé i Stockholm. Sitt yrke som fotograf fort­ satte han under jämt ett årtionde, till 1864, samtidigt som han fort­ satte »i verken» och då och då målade en duk.
En mångsidig man, med åtskilliga järn i elden, alltså. Särskilt ener­ gisk och uppslagsrik var hans verksamhet under året 1854, då han införde flera nyheter på den svenska marknaden, såsom användandet av våta kollodiumnegativ (den kända metoden med våtplåtarna, som publicerats 1851 av engelsmannen Scott Archer), framställning av ambrotypier och pannotypier, (de senare dock troligen först från 1855 och framåt) samt utförande av fotografier i färger, fotokromo-
1) Helmer Bäckström, art. Carleman i Svenskt biografiskt lexikon VII, Sthlm 1927,
s. 383 f. — Jämför även N. Nordqvist och S. Rönnow, 50 eller 60 års autotypi? i
Nordisk boktryckarekonst, 1931, s. 457 f. 101
Fotografiska inkunabler

Fotografiska inkunabler
Cohen och Richard.
102
grafi enligt en av honom själv uppfunnen metod. Dessutom sysslade
han med pappersnegativ och papperskopior enligt Fox Talbots upp­ slag, de s. k. kalotypierna, som ju äro våra nuvarande fotografiers närmaste föregångare. Tillägger man slutligen, att Carleman samma år, 1854, höll ett föredrag inför Vetenskapsakademien om en av honom påfunnen metod att ersätta de vanligen brukade silversakerna som ljuskänsligt skikt på plåten med kopparklorur 2) — det var hans tanke, att den exponerade kopparplåten sedan direkt skulle kunna graveras och tryckas i press — så måste man skänka hans uppslags­ rikedom under detta enda år, 1854, sin beundran.
Sin första ateljé i Stockholm hade Carleman i huset Bryggaregränd 11, där han hade förmånen att få övertaga samma ateljé, som den kände daguerreotypisten Bergström i flera år innehaft. Där arbetade Carleman från april 1854 till våren 1856, då han skaffade sig en bättre ateljélokal i Pielska huset, Drottninggatan éj.3) Efter ytter­
ligare några år blev adressen Gustaf Adolfs torg 14.
Om sin framställning av speciellt ambrotypier och pannotypier
skriver Carleman själv i en artikel omkring 35 år senare:4)
»Dessa, som egde alla de fina detaljer, som utmärka en da- guerreotyp, men med frånvaro af den obehagliga metallglansen, undanträngde snart metallplåtsbilderna (d. v. s. daguerreotypi­ erna) och blefvo särdeles populära. De framställdes först i vårt land af Carleman 1854, som påföljande år uppförde en atelier i Pielska huset vid Drottninggatan, der de vunno liflig efter­ frågan.»
Var nu Carleman, som han själv så obetingat uppger, verkligen den allra förste, som här kunde utföra dessa nya fotografier på glas eller duk år 1854? Det är icke så alldeles säkert, även om man får hålla hans eget yttrande, som dock gavs en hel mansålder senare, för till­ förlitligt. Det fanns nämligen vid 1850-talets mitt ytterligare två fo­ tografer i Stockholm, som kunde konsten med de nya bilderna, herrar Isak Cohen och J. Richard, båda invandrande tyskar. Särskilt Cohen var mycket ivrig att introducera nyheter utifrån. Sålunda hade han
2) Föredraget refererat i öfversigt af K. Vetenskapsakademiens förhandlingar 1854, sid. 70—72.
3) Jfr en annons av Carleman i Aftonbladet den 21.5.1856.
4) Några historiska anteckningar öfver fotografiens införande och utveckling i Sve­ rige, Fotografisk tidskrift 1891, sid. 180 f.

från 1852 sysslat med kalotypierna, troligen som den förste här på
detta område, och under 1854 apterade han, liksom Carleman, an­ vändandet av våtplåtar och utförandet av ambrotypier.5)
Lägger man härtill den omständigheten, att Cohen sedan 1853 hade sin ateljé, inrymd i en varm glaspaviljong, i huset Drottninggatan 55, som låg bara ett par hus från Carlemans ateljé i Pielska huset, så kan man förstå, att det blev en skarp konkurrens. Ambrotypierna, eller som de även kallades vitrotypierna, vunno enligt Carlemans utsago det livligaste bifall under tidsperioden 1855—6°* De voro lätta och hastiga att exponera. I stället för de dittills gängse långa exponerings- tiderna på flera minuter i starkt ljus, räckte det nu med omkring 1o å 20 sekunder i normalt dagsljus. Man hade alltså vid denna tid kom­ mit en god bit på vägen till ögonblicksfotografierna. Priset höll sig i allmänhet omkring 5 riksdaler per bild för dessa ambrotypier. Intet hindrade, att man slog sig ihop till en grupp på några personer, på så sätt blev ju kostnaden per man väsentligt lägre.
Den av Lektor Gösta Schultz, Lund, till Tekniska Museet skänkta ambrotypin visar oss en sådan gruppbild av fyra i tidstypiska redin­ goter klädda män i 3o-årsåldern. Mannen till höger är Bokhandlare Lundström i Uppsala och bredvid honom sitter Bokförläggare 'Wil­ helm Schultz, ävenledes i Uppsala. De två övriga voro anställda i Albert Bonniers boklåda på Norrbro. Sådan bilden här återgives har några retuscheringar icke vidtagits på den av originalbilden tagna och här reproducerade fotografien. På glasplåten är själva bildytan något snett placerad, vilket varit tillrättat vid plåtens ursprungliga mon­ tering. Ambrotypin är utförd år 1856 eller 1857 och på kartongens baksida är fästad en liten lapp med fotografens namn och adress: C. G. W. Carleman, Drottninggat. 6$, Pielska huset, Stockholm. Den på glaset utförda fotografien har tidigare varit monterad och inramad på det sätt, som var stilenligt under 1850-talet.
Ambrotypierna lämnades i likhet med daguerreotypierna alltid in­ ramade till beställarna, och i många svenska hem möter man ännu i dag något eller några exemplar av dessa fotografikonstens sällsynta inkunabler, upphängda i välordnade tavelgrupper ovanför salongs- soffan. Ännu sällsyntare äro dock pannotypierna, de på svart vax-
5) H. Bäckströms anteckningar till svenska fotografins historia, Nordisk tidskrift för
fotografi 1925, s. 50 f. — Cohen annonserade i början av 1854 att han utförde
»photographie på glas, en alldeles ny uppfinning», vilket med stor sannolikhet åsyf­
tar ambrotypin. 103
Fotografiska inkunabler

Fotografiska inkunabler
104
l) J. M. Eder, Geschichte der Photographie, Halle 1905, s. 269.
duk utförda fotografierna. Dessa blevo ofta icke inramade och på så
sätt skyddade, utan lämnades utan vidare till beställarna, som sedan kunde ha dem lösa eller sätta in dem i album eller ram.
Framställningsmetoden för pannotypierna var densamma som för den tidens kollodiumplåtar på »våta vägen». Den egentligen negativa bilden synes mot den svarta vaxduken, men verkar positiv, genom att den negativa bildens vita metallhinna täcker det svarta underlaget och på så sätt återger vita partier av originalet, under det att vid ne­ gativhinnans transparenta ställen, den svarta bakgrunden kommer fram och sålunda reproducerar originalets mörka partier. Det fanns även en metod att överföra en på glasplåt tagen bild till en vaxduks- bit. Pannotypimetoden tillämpades först av Wulff & Co. i Paris, från 18536).
Den unge man, som avbildats å den till Tekniska Museet skänkta pannotypin, är icke till namnet känd, ej heller fotografens namn och adress. Men den lilla bilden är en god exponent för pannotypiernas säregna teknik, som en gång var »le dernier cri» på fotografiens po­ pulära fält.

MEDDELANDEN OCH FRÅGOR
Efterföljande korta meddelanden och notiser ha i viss
mån givits formen av frågor. Det är Tekniska Museets förhoppning, att intresserade läsare, som ha något att meddela i dessa eller andra likartade frågor, vilja sätta sig i förbindelse med museet och därmed aktivt med­ verka vid museets arbeten.

Meddelanden och frågor
Första svenska
räknemaskinen?
Konsten att medelst enkla mekaniska hjälpmedel underlätta arbetet vid summering av tal är mycket gammal. Försök med additionsapparater gjordes redan under romartiden och den vanliga kulramen är en uppfinning av ki­ neserna och daterar sig från omkring vår tideräknings början. Den första apparaten, som kan kallas räknemaskin, konstruerades på 1640-talet av den franske fysikern Pascal, och några tiotal år senare framträdde engelsmannen Morland med en additions- och multipliceringsmaskin. Trots att dessa ma­ skiner oftast voro små mekaniska underverk, voro de icke utan brister, och deras höga tillverkningspris gjorde, att de icke fingo någon mera vidsträckt användning. I början av förra århundradet framträdde Morlands landsman Babbage (Engelska Vetenskapsakademiens sekreterare) med en räknemaskin, vilken betydligt överträffade sina föregångare inom området. Med Babbages uppfinning kom man in på en helt ny väg inom räknemaskinsområdet. Med de maskiner, som hittills stått till buds, kunde endast de vanliga räkneopera­ tionerna utföras, men med den nya maskinen kunde mera invecklade räkne­ uppgifter lösas, såsom uträknandet av matematiska och astronomiska tabel­ ler, statistik över födda och döda, varför särskilt inom den alltmer framträ­ dande försäkringsrörelsen, denna maskin var av stor betydelse. Maskinen tryckte även tabellerna, så att den utgjorde en kombinerad räkne- och tryck­ maskin.
Den första svensk, facklitteraturen hittills känner, som konstruerat en fullt användbar räknemaskin var Georg Scheutz (f. 1785 d. 1873), vilken i början av 1830-talet läst om Babbages uppfinningar på räknemaskinens område och insett, att denna maskin kunde omkonstrueras så, att vida bättre resultat kunde erhållas. I den av Scheutz redigerade tidskriften »Journal för Manu­ fakturer och Hushållning» lämnar han år 1833 en beskrivning över Babbages räknemaskin och framhåller med värme dennas stora fördelar framför tidi­ gare konstruktioner. Scheutz blev emellertid allt mer intresserad av att för­ söka förbättra Babbages maskin, vilket också lyckades och fick år 18401) sin första modellmaskin färdig. Till hjälp hade han haft sin son Edvard (f. 1821 d. 1881), vilken i ännu högre grad än fadern intresserade sig för räkneproble­ mets lösande, och sedan han utbildat sig vid Teknologiska Institutet (nuv. Tekniska Högskolan), var han teoretiskt bättre rustad än fadern att lösa svåra tekniska problem. Att det var förenat med såväl tekniska som ekono­ miska svårigheter att bygga en originalmaskin, framgår bl. a. därav att det dröjde ända till år 1853 innan den första räknemaskinen såg dagens ljus. Denna maskin hade tillverkats av J. W. Bergströms Mek. Verkstad i Stockholm. Denne Bergström hyste stort intresse för räknemaskiner, och det var säker­ ligen till stor del hans förtjänst, att den Scheutzska räknemaskinen blev känd ute i världen, då Bergström hjälpt till med ordnandet av de svenska avdel-
x) Huruvida detta årtal är riktigt är ovisst, enär ett flertal olika uppgifter förekom­ ma. Ovanstående årtal är hämtat ur den av Georg Scheutz utgivna »Industriens Bok», Stockholm 1861, där även en bild av maskinen finnes publicerad, vilken troligtvis är den enda samtida bild av maskinen som finnes.
106

Totalbild och detalj av Scheutz’ räknemaskin. Originalet
tillhör The Science Museum, London, dit det skänktes år 1914 av The General Register Office.

Polhelms klädespress, modell av trä gjord 1742. Ingår i
Tekniska Museets samlingar.
Samma klädespress. Kopparstick i Vetenskaps Akademiens Handlingar 1746.

ningarna å utställningarna i London 1851 och Paris 1855. Vilken viktig in­ sats Scheutz gjorde enligt dåtida uppfattning på räknemaskinens område vi­ sar följande citat: »Räknemaskinen, som länge utgjort ett för flere nationers mathematici olösligt problem, uttänktes omsider, efter årslånga mödor, af Scheutz»2). Svenska staten hade emellertid tidigare kommit hjälpande emellan och till de båda uppfinnarna överlämnat en nationalbelöning, så att de skulle vara i stånd att arbeta vidare på denna sak. På den stora världsutställningen i Paris år 1855 var maskinen utställd och blev här belönad med lilla guld­ medaljen. Denna maskin såldes sedermera och hamnade slutligen i Amerika. Scheutz försålde tillverkningsrätten till utlandet, och en Londonfirma, Donkin, gjorde förberedelser för tillverkning av räknemaskiner och efter allt att döma blev endast en maskin tillverkad. Det pris, 2.000 pund, som var åsatt maski­ nen, var alldeles för högt tilltaget för att några köpare skulle uppträda.
I Tekniska Museets samlingar saknas tyvärr ännu den Scheutzska räkne­ maskinen, men The Science Museum i London är ägare av en dylik maskin, den som Donkin tillverkade. Uteslutet är det ju dock icke, att en maskin eller delar av en sådan kan spåras upp här i landet, och om så vore fallet, mottager museet med största tacksamhet en sådan gåva, vilken kommer att intaga en bemärkt plats i museets redan nu mycket omfattande räknema- skinsavdelning.
Tore Andersson.
I »Förteckning på de uti Herr Commercie Rådet Polhems Laboratorio Mechanico sedan åhr 1739 förfärdigade Machiner», vilken förteckning är upprättad av Jonas Norberg år 1749, finnes bland de modeller, som tillver­ kats under år 1742, upptagen en modell av »En klädespräss, med minsta kost­ nad». Denna modell finnes ännu bevarad och ingår i den samling av meka­ niska modeller, som Tekniska Museet fått mottaga som deposition från K. Tekniska Högskolan. Dessa modeller, och särskilt de, som härstamma från Christoffer Polhems »Laboratorium Mechanicum», belysa på ett utomordent­ ligt sätt 1700-talets tekniska och mekaniska hjälpmedel. Modellens mått äro: längd 35 cm, bredd 33 cm, höjd 51 cm. Inv.-nr 1.253.
Idén till denna press, liksom till andra av sina uppfinningar, har Polhem möjligen fått under sin utländska resa, som han företog åren 1694—97. De kon­ struktioner på detta område, som han såg i utlandet, voro de inom färgeri- yrket använda vanliga skruvpressarna, vilka han dock ej ansåg voro lämpliga, varför han säger i sin beskrivning över sin uppfinning i Vetenskapsakade­ miens Handlingar år 1746, »jag har fått anledning tänka up en machin med rep och block».
I denna uppsats redogör han även för fördelen av att använda block och hjul framför skruv och vigg. Efter en utredning i detta ämne skriver han:
Christoffer Polhems klädespress.
2) Agardh, C. A. o. Ljungberg, C. E., Försök till en statsekonomisk statistik öfver
Sverige, del IV, Stockholm 1863. 109
Meddelanden och frågor

Meddelanden och frågor
Tekniska och industrihistoriska minnesmärken.
»Således ses hvad skilnad hiul och block gifva i motgnidning emot skruf och
vigg. Neml. ungefer som i til 12 a 16».
Modellen består av två huvuddelar: pressen och tramphjulet. Den först­
nämnda består av ett stativ i vilket presskivorna ligga. I stativets sidor finnas avlånga urtagningar i vilka, sedan maximitrycket under pressningen uppnåtts, inslås kilar varigenom trycket kan bibehållas konstant under en viss tid. Pres­ sen kan sedan flyttas undan och en annan sättas i dess ställe. Ett och samma tramphjul kan således användas till flera pressar. På båda sidor om pressen sitta två stycken block kring vilka repen löpa, som komma från tramphjulet. Detta tramphjul är upphängt i en ställning, som på ena sidan är försedd med ett bräde på vilket den person, som sköter tramphjulet skall stå. På denna fot­ brädas undersida finnes en spärranordning, som skjutes för då trampningen upphör. Hjulet har två stycken »koniska snäckor» eller valsar kring vilka repen under pressningen lindas upp. Att förse hjulet med koniska axlar är en stor fördel, ty i samma grad motståndet tilltager vid pressningen så tilltager även kraften i tramphjulet.
Fördelen av att använda en dylik press är, säger Polhem, dels »at den kan byggas med långt mindre omkostnad, än de ordinaira skrufprässar» och dels »at en karl här kan förrätta lika stark prässning och på kortare tid, än flere karlar på den vanlige».
Den här beskrivna modellen bestod vid början av den konservering och restaurering, som Högskolans modellsamling under de senaste fyra åren ge­ nomgått, av en mängd lösa och söndriga delar. Dessa ha efterhand återfun­ nits och satts på sina respektive platser så att modellen nu är i det närmaste komplett. Ännu saknas emellertid den del på tramphjulet, som under press­ ningen skall hålla pressen på ett visst avstånd från detsamma. Det är dock möjligt att denna del kommer att återfinnas i den stora samling av lösa delar, som ännu finnes att genomgå för identifiering.
Sten Carlqvist.
Med en rasande fart har utvecklingen gått fram över gamla tekniska och industriella anläggningar, över industribyggnader och dessas inredning och ut­ rustning av teknisk art. Någon lagstiftning, som skyddar byggnader av tekniskt- historiskt värde, finnes icke, och när ekonomiska och andra faktorer fram­ tvingat en nydaning, en ombyggnad, en utvidgning, har mången gång allt det gamla måst försvinna. Hyttorna, hammarsmedjorna, konstgångarna vid gruvorna, vattenkvarnarna, tråddragerierna, de vattenhjulsdrivna sågverken o. s. v. ha på de flesta platser stoppat driften och för alltid lagts ned, stundom för att på platsen multna bort och rosta sönder, stundom för att ge rum åt nya byggnader, och endast i undantagsfall givas de gamla byggnaderna, där dessa blivit bevarade, den vård de behöva.
Därmed ha många ur kulturhistorisk synpunkt oersättliga värden gått för­ lorade. Med i hög grad erkännansvärd ansvarskänsla ha dock en del av vårt lands stora industriföretag sökt skona gamla byggnader och med beaktande av
110

museala synpunkter konserverat och på platsen bevarat, vad som inom prak­ tiska och ekonomiska gränser varit möjligt. Till en del hembygdsmuseer lik­ som till Nordiska Museets avdelning på Skansen ha en del tekniska mindre anläggningar överförts och på så sätt räddats åt eftervärlden. Även på privat initiativ har åtskilligt tillvaratagits och fått en fristad i olika delar av landet. Inom Tekniska Museet upptogs denna fråga om industriella minnesmärkens bevarande på ursprunglig plats redan 1924 på förslag av dåvarande ordföran­ den i styrelsen, Fil. Dr Carl Sahlin, och genom museets ingripande har vissa äldre märkliga industribyggnader blivit iståndsatta och bevarade på platsen. Genom den stora arbetsbörda, som påvilat museet, har dock under åren denna fråga något kommit att skjutas åt sidan, men genom den senaste tidens många industriella förändringar har frågan aktualiserats och på nytt tagits upp.
För att få en överblick över hela vårt lands bestånd av tekniska och indu­ strihistoriska minnesmärken har en inventering av dessa satts igång av Tek­ niska Museet. Det är för mycket att begära, att allt gammalt skall bevaras på sin ursprungliga plats eller i museer, men så mycket bör göras, att allt värde­ fullt räddas så långt det är möjligt och att, om en äldre byggnad nödvändigt­ vis skall rivas eller förändras, byggnaden och dess inredning dessförinnan bli föremål för en museal uppmätning och genomfotografering. Allt för ofta har detta försummats och med beklagande måste man konstatera, hur svårt det numera är att få en inblick i och en kunskap om den miljö — och alla dess tusen detaljer — i vilken arbetet i forna dagar bedrivits. Den nämnda inven­ teringen har i första hand till uppgift att få fram en översikt över vad som redan är gjort på området och vad som återstår att göra. Frågeformulär äro under utsändning till industriföretag, museer, hembygdsföreningar, privat­ personer m. fl., och det är museets förhoppning, att de, till vilka museet vänder sig, vilja medverka till att få denna inventering så snabbt som möjligt genom­ förd och att museets senare framställningar om åtgärder till de tekniska och industrihistoriska minnesmärkenas bevarande skall mötas med förståelse.
I Tekniska Museets årsbok kommer redogörelse för arbetets gång att läm­ nas och några av de mest betydelsefulla minnesmärkena att beskrivas.
Vi skydda våra konstverk, våra allmogebyggnader, våra kulturhistoriska byggnader i städerna, naturminnesmärken, olika djur- och växtarter, som hålla på att dö ut, etc. Borde vi icke då också slå vakt kring de minnen, vi äga från forna tiders tekniska och industriella arbete, som för vårt lands utveckling varit av så fundamental betydelse?
Torsten Althin.
I årsbokens redogörelse för Tekniska Museets verksamhet under år 1931 om-
nämnes den märkliga gåvan av »Polhemsstickan» (jfr även bilden sid. 28).
Det är en 6 tum lång stålstav med i spiral anordnade klackar med inslagna
siffror betecknande de mått, som kunna tagas från stavens ändar emot de olika
klackarna. Den torde ha använts som tolk vid serietillverkning av t. ex. delar
till ur eller lås. De uppgifter, som äro knutna till måttstaven, gör det högst 111
Meddelanden och frågor
Polhemsstickan.

Meddelanden och frågor
Släplinorna till Andrées polarballong.
antagligt att den använts vid Polhems industrianläggning vid Stjernsund i
Dalarna. Fem liknande stavar äro hittills kända, varav tre stycken äro utförda i trä och två i mässing. Fyra av dessa finnas i Nordiska Museets samlingar. Då Tekniska Museet förbereder en utredning om dessa tolkar eller måttstavar, emottagas tacksamt meddelanden om liknande verktyg. Av intresse vore att få veta, om sådana stavar för övrigt äro kända och om några uppteckningar och uppgifter om användningssättet föreligga.
r. A.
I Daedalus 1931 redogjorde Fil. Dr I. Svedberg för konstruktionen av S. A. Andrées ballonghus på Spetsbergen. De vid 1897 års färd mot Nordpolen an­ vända släplinorna voro också nykonstruerade. Om deras tillverkning har med­ delats följande av tillverkaren, Ingeniör August V. Jansson, Stockholm: »Under hösten 1895 gjordes vid en av Göteborgs större repslagarebanor en hel del försök att hoplägga linor med en avsmalnad del ett stycke in på linan, men dessa försök misslyckades, överingeniör Andrée tillråddes då av någon person att diskutera problemet med mig, som då var arbetschef vid Liljeholmens Ka­ belfabrik. Då i en trosshopläggningsmaskin endast c:a 1 meter av dukten var fri, så förminskades faran av en ”kink” i hög grad. Det var svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att i en repslagarebana spänna en dukt på tre eller fyra hundra meter, så att det ej uppstod ”kink” vid den avsmalnande punkten, som nödvändiggjorde en annan arbetsmetod än den normala. Svårigheten vid maskinhopläggningen var således icke spänningen av dukten, utan konstruk­ tionen av ”röret”, varigenom trossen skulle gå, för att inte bliva ”halvsträngd”. Utarbetandet av den detaljen tog ett par månader, innan vi vågade oss på de slutgiltiga linorna. Ett annat kinkigt problem var att få de avsmalnade punkterna exakt mitt för varandra vid hopläggningen. Resultatet blev likväl att linorna tillverkades, avsynades och godkändes av alla intresserade parter. Att linorna sedan vid avfärden gingo förlorade, berodde på andra — delvis tämligen omdebatterade — orsaker, som icke hade med släplinorna att göra.»
112

FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMMAR
I FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET

Medlems för teckning
Ständiga medlemmar.
Ahlsell, Rudolf, Kammarherre, Sthlm.
Ahlström, Nils, Major, Stockholm. Albihn, Harry, Civilingeniör, Sthlm. Almgren, B., Civilingeniör, Sthlm. Anderson, A. W., Civiling., Malmö. Andersson, Olof, Direktör, Stockholm.
Benedicks, C., Professor, Stockholm. Bengtson, Erik, Gruvingeniör, Sthlm. Berger, Edw. L:son, Direktör, Halm­
stad.
Bergsten, Karl, Generalkonsul, Sthlm. Bernhard, Edw., Arkitekt, Lidingö. Betts, Th. Geo., Direktör, Vetlanda. Botolfsen, O., Direktör, Saltsjöbaden.
Dalen, Gustaf, Fil. Dr, Lidingö.
Edström, J. S., Direktör, Västerås. Eelde, C. Fritz, Disponent, Stockholm. Eggert, Ernst, Kapten, Stockholm. Ehrnberg, Gösta, Dir., Simrishamn. Ekman, Gust., Bankdir., Göteborg. Elfström, Alb., Direktör, Liljeholmen. Eli, B. S. F., överingeniör, Spånga. Engkvist, Olle, Byggnadsing., Sthlm.
Falk, Erik, Direktör, Västerås. Fredriksson, Nils, Undervisningsråd,
Stockholm.
Grewin, Fr., överingeniör, Hallstavik.
Hesselman, K. J. E., Civiling., Stor­ ängen.
Heuman, Carl, Prof., Saltsjöbaden. Roos af Hjelmsäter, J. O., Professor,
Stockholm.
Hjorth, B. A., Direktör, Stockholm. Holm, Holger, Generalkonsul, Göte­
borg.
Holmgren, Albert, Direktör, Sthlm.
Ingeström, Bengt, Civiling.. Sthlm. Jönsson, A., Direktör, Hälsingborg.
Kempe, Ragnar, Civiling., Ludvika.
Kärnekull, Olof, Civilingeniör, Sthlm. Lamby, Henrik, Civilingeniör, Sthlm. Lindhagen, Manne T., Civiling., Sthlm. Littorin, Krister, Civilingeniör, Sthlm. Ljungström, Fredr., Dr.-Ing., Lidingö. Lundström, Harald, Fabriksingeniör,
Eskilstuna.
Liibeck, Sven, Landshövding, Gävle.
Malm, Gösta, Generaldirektör, Sthlm. Malmquist, L. W., Direktör, Malmö. Malmros, Carl J., Direktör, Klippan.
Nilson, Jonn O., Bankdir., Linköping. Nisser, W., Disponent, Grycksbo. Nordenfelt, Per, Civilingeniör, Sthlm. Nyländer, Erik, Direktör, Stockholm.
Odelberg, Ernst, Disponent, Degerfors. Olson, Erik, Civilingeniör, Göteborg. Olsson, Gustaf, Ingeniör, Stockholm. Österman, Hans, Direktör, Stockholm.
Piehl, C. G. F., Civilingeniör, Sthlm.
Rising, Adolf, Fil. Dr, Stockholm. Rydbeck, O., Bankdirektör, Djurs­
holm.
Rydh, Carl L., Ingeniör, Stockholm. Röttle, Hj. C:son, Ingeniör, Tranås.
Sahlin, Carl, Fil. Dr, Djursholm. Sievert, E., Direktör, Stockholm. Sprinchorn, Carl, Major, Göteborg. Sunström, K. J., övering., Sthlm. Sunström, Rudolf, Disponent, Verke-
bäck.
Tham, Gustaf, Direktör, Huskvarna. Thelander, Thore, övering., Sthlm.
de Verdier, B. A., Bruksägare, Gustafs- fors.
Werner, Gustaf, Direktör, Göteborg. Westerberg, Sten, Direktör, Sthlm. Wingquist, Sven, Doktor, Skara. Wretlind, E. Paul, Civiling., Sthlm. Yngström, Lars, Direktör, Sandviken.
öhrström, K., Kapten, Stockholm.
Koersner, Erik, Civiling., Leksand. 114 Kreiiger, H., Professor, Stockholm.

Malmö Industriförening.
Norrköpings Fabriksförening. Norrköpings Polytekniska Förening. S:t örjens Gille, Stockholm. Stockholms Stads Handtverksförening. Sundsvalls Tekniska Förening. Svenska Betongföreningen, Stockholm. Svenska Bryggareföreningen, Sthlm.
Svenska Värme- & Sanitetstekniska Föreningen, Stockholm.
Ädling, C. Axel, Ingeniör, Stockholm. Afzelius, B. A., Professor, Stockholm. Agrell, Carl, Dir., Hallstahammar. Ahlberg, Hakon, Arkitekt, Sthlm. Ahlberg, K. J., Byråingeniör, Sthlm. Ahlin, Albert, Direktör, Stockholm. Ahlström, W., Ingeniör, Hofors. Alexanderson, A., Bankdir., Sthlm. Algren, Tönnes, Ingeniör, Skebobruk. Almgren, Arvid, Ingeniör, Sthlm. Almström, Knut, Disp., Göteborg. Alrutz, Otto R., Advokat, Sthlm. Althin, E., Kyrkoh., Glemmingebro. Althin, Harald, Redaktör, Stockholm. Althin, Sigrid, Fru, Stockholm. Althin, Torsten, Intendent, Stockholm. Amberger, A., Direktör, Helsingfors. Ameln, Robert, Civilingeniör, Sthlm. Andersson, Anders, Skeppsmätnings-
kontrollör, Stockholm.
Andersson, David, Ingeniör, Malmö. Andersson, Elof, Ing., Saltsjö-Järla. Andersson, Gustaf, Ingeniör, Sthlm. Andersson, Hilding, Civiling., Örebro. Anderson, Karl L., Bandir., Eskilstuna. Andersson, Lauritz, Direktör, Sthlm. Andersson, William, Ingeniör, Sthlm. Anjou, Gösta, Kapten, Stockholm. Ankarcrona, S., Konteramiral, Sthlm. Anner, Sam., Bergsing., Sandviken. Appelberg, Carl, Civilingeniör, Sthlm. Arvedson, N., Disponent, Filipstad. Asplund, Arthur, överstelöjtn., Gbg. Asplund, J., Civilingeniör, Stockholm.
Attaque, J. O., Kommissarie, Sundsvall.
Södra Dalarnes Tekniska Förening, Avesta.
Tekniska Förbundet i Borås. Tekniska Föreningen i Eskilstuna. Tekniska Föreningen i Gefle. Tekniska Föreningen i Hälsingborg. Örebro Ingeniörsklubb.
Östergötlands Tekniska Förening,
Linköping.
Aulin, John, Disponent, Norrköping.
von Baumgarten, Aug., Civilingeniör, Saltsjö-Duvnäs.
Sturzen-Becker, O., Civiling., Uppsala. Been, Fr., Direktör, Linköping. Beijer, Elof, Civilingeniör, Sthlm. Bendixson, Ivar, Professor, Sthlm. Bengtsson, Bengt, Löjtnant, Sthlm. Bengtsson, Gunnar, Ing., Finspång. Bentz, Anders, Ingeniör, Hovslätt. Berg, Anders E., Löjtnant, Stockholm. Berg, B. G:son, Ingeniör, Stockholm. Bergelmer, Sven, Major, Stockholm. Bergendal, Tom, Disp., Djursholm. Bergengren, Axel, Direktör, Borås. Berggren, Einar, Bergsing., Boliden. Berggren, Gunnar, e. o. Hovrättsno-
tarie, Stockholm.
Bergh, C. Erland, Disponent, Långs­
hyttan.
Berglund, Gottfr., Direktör, Örebro. Bergman, Axel, Arkitekt, Stockholm. Bergman, H. W., Ingeniör, Rättvik. Bergman, John, Disponent, Bollnäs. Bergsten, Carl, Professor, Stockholm. Bergström, Erik, Civiling., Djursholm. Bergström, Ovar, Civiling., Gyttorp. Bergwall, Georg, Bergsingeniör, Dala-
Finnhyttan.
Berthelius, Fredr., Civiling., Sthlm. Berwald, Fz. R., Fil. Dr, Stockholm. Beskow, J. G., Direktör, Stockholm. Betulander, Anna-Lisa, Fru, Söder­
Korporativa medlemmar.
törns Villastad. 115
Med lemsför teckning
Ärsmedlemmar.

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar.
Betulander, G. A., Ingeniör, Söder­ törns Villastad.
Bildmark, Knut, Intendent, Ålsten. Bildt, Knut, överingeniör, Göteborg. Billing, G. E., Förste Byråingeniör,
Stockholm.
Birath, Arthur, Disponent, Sveg. Bjarme, Alfred, Bergsingeniör, Mor-
gårdshammar.
Björklund, E. O. J., Generaldirektör,
Stockholm.
Björkman, A., Civilingeniör, Sthlm. Björkman, Mårten, Ingeniör, Hagfors. Björnsjö, A. E., Flygingeniör, Sthlm. Björnstjerna, O. R., Marindirektör,
Djursholm.
Björnvall, Karl, Civilingeniör, Sthlm. Bladin, Kristofer, Civiling., Sthlm. Blidberg, Per Gustaf, Kapten, Göteborg. Blomberg, David, Arkitekt, Stocksund. Blomberg, Ivan, Ingeniör, Enskede. Blomgren, Karl, Ingeniör, Stockholm. Blomquist, J. Viktor, Civiling., Sthlm. Blomquist, Ragnar, Dir., Höganäs. Bodman, Håkan, Kapten, Stockholm. Bolander, John, Ingeniör, Stocksund. Bolin, Iwan, Fil. lic., Äppelviken. Bolinder, Nils, Major, Stockholm. Borelius, G., Professor, Stocksund. Borggren, Ludvig, Civiling., Västerås. Borgquist, N. E., Direktör, Stockholm. Borgquist, Wald., Överdirektör, Sthlm. Borlander, K. A., Civiling., Sthlm. Bracke, A. O., Överingeniör, Storfors. Brahmer, Henry, Övering., Rotebro. Branzell, Hj. F., Ingeniör, Malmö. Bratt, Erland, A., Civiling., Sthlm. Bresky, B., Ingeniör, Göteborg. Brilioth, B. H., Fil. Dr, Stockholm. Bring, Gustaf, Professor, Djursholm. Brink, Ragnar, Kapten, Lidingö. Brissander, F. A., Sjökapten, Hjo. Brodin, H., Ingeniör, Härnösand. Broström, Ann-Ida, Fru, Göteborg. Brundin, E., Disponent, Stockholm.
Bucht, P. H., Kapten, Bollnäs,
von der Burg, T., Civiling., Lidingö. Bäckman, K. G., f. d. Direktör, Smed­
jebacken. t
Bäckström, Helge, Prof., Djursholm. Bärnheim, Olof, överste, Stockholm. Bönisch, H., Ingeniör, Stockholm. Börjeson, Arvid, Civilingeniör, Sthlm.
Gardell, O., Ingeniör, Eskilstuna. Carlberg, C., Kansliråd, Stocksund. Carlberg, Per, Bergsing., Sandviken. Carlberg, Stellan, Civiling., Sthlm. Carlborg, Harald, Bergsing., Sthlm. Carlsson, Carl, Trafikchef, Norrköping. Carlsson, Carl Eb., Bruksägare, Roc-
kesholm.
Carlsson, Hugo, Disponent, Storängen. Carlstedt, Ragnar B., Civilingeniör,
Äppelviken.
Carr, G., Direktör, Stockholm. Cederborg, G. V., Disponent, Staf-
fanstorp.
Cederlund, Karl H., Ing., Ludvika. Cederquist, Erik, Direktör, Stockholm. Clason, J. C., Civilingeniör, Sthlm. Collberg, G., Ingeniör, Stocksund,
la Cour, J. L., Direktör, Hälsingborg. Cronquist, G. W:son, Civiling., Sthlm.
Dahl, Hj., Professor, Stockholm. Dahlander, Rob., Direktör, Sthlm. Dahlberg, Birg., Civiling., Äppelviken. Dahlberg, K., f. d. Häradshövding,
Stockholm.
Dahlerus, Birger, Civiling., Sthlm. Dahlgren, Åke, Ingeniör, Visby. Dahllöf G. A., Civilingeniör, Sthlm. Dahlqvist, Frans, Gjutmäst., Finspång. Dahlström, R., Ingeniör, Ålsten. Dalen, Gunnar, Civiling., Lidingö. Dalhammar, Carl Ingmar, Civiling.,
Trollhättan.
Danielsen, Nils, Bergsing., Hällekis. Davidson, Aron, Civiling., Sthlm. Davidsson, J., Bergsing., Hofors.
116

Davidsson, Wilh., Civilingeniör, Salt­ Eriksson, Gustaf H., Civilingeniör,
Ärsmedlemmar.
sjöbaden.
Delin, J., Civilingeniör, Karlshamn. Dellwik, Axel, Disponent, Äppelviken. Delmar, John, Civilingeniör, Sthlm. Deshayes, P. Amand, Ingeniör, Mack-
myra.
Deurell, Per, Direktör, Södertälje. Dieden, Theodor, Godsäg., Örebro. Dilot, C. Håkan, Maskining., Sthlm. Domellöf, Rudolf, Ing., Eskilstuna. Dyhlén, G., Kapten, Stockholm.
Eckerbom, G., Civilingeniör, Sthlm. Edelstam, Axel, Justitieråd, Sthlm. Edström, Axel, Kamrer, Stockholm. Ehrenberg, Gunhild, Doktor:a, Falun. Ehrner, Axel, Civilingeniör, Sthlm. Ekelund, Bo, Civiling., Norrköping. Ekelund, John, överste, Norrköping. Ekenman, F., Ingeniör, Värnamo. Ekholm, Hj., Baningeniör, Stockholm. Eklöf, Josef H., Konsul, Jönköping. Ekman, B. O., Distriktschef, Ålsten. Ekman, C. G., Statsminister, Sthlm. Ekman, Wilhelm, Direktör, Gävle. Ekströmer, Th., Civiling., Fågelfors. Ekwall, Axel, Överingeniör, Sthlm. Ekwall, Richard, Major, Jönköping. Eliasson, Ivar, Disponent, Stockholm. Elmquist, Henning, överståthållare,
Stockholm.
Emilson, Sölve, Ingeniör, Göteborg. Enblom, Fr., överdirektör, Djursholm. Enblom, R. S., Arkitekt, Djursholm. Engblom, Alex., överingeniör, Borås. Englesson, Elov, Ing., Kristinehamn. Engström, H., Direktör, Stockholm. Enström, Axel F., Kommerseråd, Sthlm. Enström, J., Kamrer, Stockholm. Erichs, Inge, Bergsingeniör, Malmö. Ericsson, Arvid, Disponent, Nora. Ericsson, Ax., Apotekare, Norrköping. Ericsson, Elof, Disponent, Åtvidaberg. Erikson, Erik, Bryggmästare, Sthlm.
Oskarshamn.
Ericson, Helge, Civiling., Äppelviken. Eriksson, Karl E., Civiling., Ludvika. Eriksson, Knut, Ingeniör, Falun. Ericsson, L.-M. Gustaf, Ing. Sthlm. Ericsson, Nils, Brukspatron, Ramsberg. Erixon, Sigurd, Intendent, Sthlm. Ericson, Thorsten, Direktör, Västerås. Ericsson, Thorsten, Ing., Södertälje. Eriksson, Walfrid, Disponent, Avesta. Ericson, Wilhelm, Konsul, Stockholm. Ernfors, Sten, Kapten, Stockholm. Erwin, Bruno, Mariningeniör, Sthlm. Everitt, Karl A., Ingeniör, Lidingö. Eworth, E., Civilingeniör, Stockholm.
Fagerberg, Georg, Bergsing., Malm­ berget.
Fahlman, Torsten, Bergsing., Falun. Falk, Birger, Ingeniör, Stockholm. Fellenius, W., Professor, Stockholm. Fiske, Carl P., Ingeniör, Stoqjkholm. Fjällbäck, Lars, Flygövering., Sthlm. Flaeter, Harald, Disp., Norrköping. Fleming, Herman, Major, Friherre,
Stockholm.
Flensburg, V., Civilingeniör, Malmö. Fliesberg, E., Civilingeniör, Göteborg. Flygare, Eugéne, Ryttmästare, Malmö. Fogelberg, Ivar, Disponent, Genevad. Fornander, Axel, Bruksdisponent, Fa-
gersta.
Fornander, Edvin, Bergsing., Hagfors. Forsberg, Erik Aug., övering., Sthlm. Forsberg, Fredr., övering., Munktorp. Forsberg, Hj. G., Direktör, Malmö. Forsberg, Uno, Direktör, Göteborg. Forssell, Carl, Professor, Stockholm. Forssell, Jakob, Fil. Dr, Trollhättan. Forssling, Ragnar, Ing., Tidaholm.
Forsstedt, Erik, Ingeniör, Finspång.
Fredrikson, Emil, Direktör, Uppsala.
Fredriksson, R. V., Ingeniör, Umeå.
Frendin, G., Kommendörkapt., Sthlm. 117
Med lemsförteckn ing

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar.
Frenne, Nils, Civilingeniör, Sthlm.
von Friesen, Erik, Verkst. Dir., Gävle. Fritsch, A., Disponent, Arlöv. Fryxell, K. A., Generaldir., Sthlm. Fröman, K. A., Byråchef, Stockholm. Fiirstenberg, Birgit, Fröken, Sthlm.
De Geer, Love, Disponent, Dynäs. Geijer, Chr., Ingeniör, Skoghall. Geijer, Herman, Konsul, Karlstad. Geijer, H. G., Direktör, Stockholm. Gelin, A. Alvar, Ingeniör, Lidingö. Georgii, Hans, Byggnadsing., Sthlm. Gille, Hadar, Civiling., Äppelviken. Gille, Nils J., Disponent, Sandviken. Gilmer, G., Ingeniör, Malmö. Gimberg, C. J., överingeniör, Saltsjö-
Duvnäs. f
Goldkuhl, Gustaf, Rektor, Stockholm. Graham, Edward, Civiling., Sthlm. Grahn, Oscar, Civilingeniör, Sthlm. Granholm, Henrik, Direktör, Sthlm. Granström, C. G., Disponent, Kiruna. Granström, Gust., Bergsing., Sthlm. Grave, Rudolph, Fabrikör, Stockholm, von Greyerz, W., Major, Stockholm. Grönkwist, Oscar, Dir., Katrineholm. Grönvall, Ruben, Ingeniör, Stockholm. Gumaelius, Arvid, överingeniör, ös­
terbybruk.
Gumaelius, Torsten H:l, Disponent,
Stockholm.
Gustafson, Anders Henrik, Ingeniör,
Saltsjöbaden.
Gustafsson, K. G., Civiling., Sthlm. Gärde, A. B., Landshövding, Luleå. Gärdin, Sven, Civilingeniör, Sthlm. Göransson, K. F., Bruksdisponent,
Sandviken.
Göransson, Wilh., Dir., Huskvarna. Göthberg, A. H., övervalsmästare,
Munkfors.
Götherström, G., Disp., Henriksdal.
Hagelin, Aug., Civilingeniör, Sthlm. Hagelin, Boris, Civilingeniör, Sthlm.
Haglund, Georg, Byråingeniör, Sthlm. Hagman, Axel, Baningeniör, Gävle. Hagström, Erik, Ingeniör, Eskilstuna. Hagström, K-G., Fil. Dr, Stockholm. Hall, Axel, Ingeniör, Stockholm. Hallander, Ivar, Disponent, Sya. Hallin, Sven, Civilingeniör, Skara. Hamberg, Thor, Civiling., Skultuna. Hammar, Victor, övering., Bofors. Hammarskiöld, L. R., Generalfälttyg-
mästare, Stockholm. Hammarström, Erik, Ing., Köping. Hannu, Tore, Civilingeniör, Sthlm.
Hansen, Charles, Direktör, Malmö. Hanson, C. A., Bruksförvalt., Örebro. Hanson, C. F., Ingeniör, Säffle. Hanzon, Martin, Civilingeniör, Sthlm. Hansson, Oscar, Ingeniör, Finspång. Hansson, P. A., Redaktör, Stockholm. Hartmann, Franz, Direktör, Göteborg. Hasselrot, Axel E., Byrådir., Sthlm. Hay, Berndt, Kabinettskammarherre,
Stockholm.
Hede, Abrah. J:son, Direktör, Sthlm. Hedlund, Lars, Ingeniör, Eskilstuna. Hedvall, Yngve, Redaktör, Sthlm. Hegert, Oscar A., Byggnadsing., Sthlm. Heinrici, W., Ingeniör, Västerås. Heiss, Fr., Disponent, Stockholm. Helén, Martin, Ingeniör, Västerås. Helleberg, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Hellgren, Wald., Civiling., Skoghall. Hellman, Oscar, Ingeniör, Västerås. Hellström, Georg, Ingeniör, Sthlm. Hellström, Otto, Disponent, Sthlm. Henke, H. E., Generalkonsul, Sthlm. Herlin, Clas, Civilingeniör, Bofors. Herlin, E. Fr., Fil. Dr, Djursholm. Herlitz, Ivar, Tekn. Dr, Västerås. Hermelin, Bo, Bergsingeniör, Avesta. Herslow, E. C:son, övering., Malmö. Hildebrand, Elis, Major, Nora. Hirsch, Helge, Direktör, Stockholm. Hjertén, H., Generaldirektör, Sthlm. Hjertén, Sven, Civilingeniör, Sthlm. Hjorth, J. F., Direktör, Gävle.
118

Hjorth, Olof, Bruksdisponent, Hofors.
Hjorth, Ragnar, Byggnadsråd, Sthlm. Holmberg, Berta, Fröken, Stockholm. Holmberg, Bror, Professor, Stockholm. Holmer, Ragnar, Civilingeniör, Sthlm. Holmgren, Frithiof, Civiling., Sthlm. Holmgren, Torsten, övering., Sthlm. Holmkvist, Erik, Fil. lic., Uppsala. Holmqvist, Herman, Signaling., Sthlm. Holmqvist, Olof, Civiling., Linköping. Holmquist, P. J., Prof., Djursholm. Holmstedt, E. Walter, Rektor, Sthlm. Hubendick, E., Professor, Storängen. Hugoson, Erik, Dr-Ingeniör, Sthlm. Huldt, Erik, Ingeniör, Djursholm. Huldt, Kristoffer, Direktör, Sthlm. Hult, C. A., Ingeniör, Stockholm. Hultberg, Carl, Byggmäst., Västerås. Hultman, Axel, f. d. Telefondirektör,
Djursholm.
Hultman, G. H., överingeniör, Sthlm. Hygrell, Harald, Ing., Karlshamn. Hylander, Hans, Civilingeniör, Sthlm. Håkansson, Axel, Ing., Katrineholm. Håkanson, Harald, Ingeniör, Västerås. Håål, Simon, Civilingeniör, Västerås. Hässler, Ch., Civilingeniör, Sthlm. Höijer, Henry, Ingeniör, Stockholm. Hök, Gustaf, Direktör, Eskilstuna. Hök, Ivar, Mariningeniör, Djursholm. Hökerberg, T., Byråing., Djursholm. Hörnell, P. G., Professor, Stockholm.
Ickel, Paul, överingeniör, Stockholm. Insulander, Carl J., överstelöjtnant,
Stockholm.
Jacobsson, Fritz, Civilingeniör, Äp­ pelviken.
Jacobsson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Jakobsson, G. Theodor, Major, Sthlm. Jansson, Sam-Owen, Fil. Mag., Li­
dingö.
Jeansson, John, v. Konsul, Kalmar. Jensen, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Jeppson, Ragnar, Direktör, Stockholm.
Jernberg, G., Kapten, Gävle. Johansson, Albin, Direktör, Sthlm. Johansson, Andr., övering., Finspång. Johansson, Axel, Civiling., Ekolsund. Johansson, Carl, Ing., Äppelviken. Johanson, G. K. V., Verkm., Lidingö. Johansson, J. Arvid, Förste byråing.,
Stockholm.
Johansson, J. E., Professor, Stockholm. Johansson, J. F., Ingeniör, Gällivare. Johansson, Johan-Olof, Kassör, Älvsjö. Johansson, J. P., Direktör, Enköping. Johansson, K. Arvid, Professor, Djurs­
holm.
Johansson, K. G., Ingeniör, Storängen. Johansson, Oskar, Byggnadsingeniör,
Stockholm.
Johnson, Torsten, Civiling., Sthlm. Johnsson, Wiking, Bankdir., Sthlm. Jonson, Fredrik, Byråchef, Major,
Stockholm.
Jonson, Lars, Förvaltare, Kilafors. Jonson, Per Abr., Direktör, Falun. Jonson, Ragnar, Bergsing., Finspång. Josephson, John, Grosshandl., Sthlm. Jung, Torsten, övering., Jönköping. Järnh, Bror, Ingeniör, Stockholm.
Kallenberg, Hj., Ingeniör, Uppsala. Kamfendahl, Fr., Rektor, Härnösand, von Kantzow, Hans, Disponent, Hall­
stahammar.
Karlebo, Selim, Ingeniör, Stockholm. Karlsson, E. S., Ingeniör, Malmö. Karlson, K. G., Ingeniör, Stockholm. Karlsson, K. J., Ingeniör, Stockholm. Kempe, Janne, Disponent, Idkerberget. Killig, Franz, Disponent, Degerhamn. Kjellberg, J. C:son, Bankdir., Sthlm. Kjellberg, Oscar, Direktör, Göteborg, f Kjellström, O., Ingeniör, Stockholm. Kjörling, Arvid, Ingeniör, Stockholm. Klason, Peter, Professor, Stockholm, af Kleen, Nils E., Direktör, Saltsjö­
Ärsmedlemmar.
baden.
Kleman, Carl, Civilingeniör, Sthlm. 119
Medlems förteckning

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar. Klemming, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Klemming, Sven, Maskindir., Västerås.
Kolmodin, R., Kapten, Stockholm. Korseman, Herm., Civiling., Sthlm. Kraepelin, Hans, Bergsingeniör, Nora. Krantz, Einar, Disp., Malmberget. Krebs, Arthur, Ingeniör, Borås. Krogh, Hans, Direktör, Stockholm. Kruse, Amos, Civilingeniör, Sthlm. Kruse, E., Disponent, Stockholm. Kullgren, Carl, Professor, Stockholm. Kullner, Oskar A., Ingeniör, Ulvsunda. Köjer, K., Bergsingeniör, Äppelviken. Körner, Julius, Civilingeniör, Sthlm.
Lagercrantz, Herm., Envoyé, Virsbo. Lagergren, K. A., Överstelöjtnant,
Djursholm.
Lagerström, Ernst, Ingeniör, Sthlm. Lamm, Fredrik, Professor, Göteborg. Landin, Knut, Civilingeniör, Sthlm. Landtmanson, K., Statsinsp., Sthlm. Langton, A. Bernh., Ingeniör, Karls­
krona.
Larson, E. Gustaf, Civiling., Göteborg. Larsson, Harald, Ingeniör, Stockholm. Larson, Ivar O., Direktör, Stockholm. Larson, Uno O., Disponent, Kallinge. Laurell, Anders, Direktör, Söderhamn. Laurell, Gustaf, Direktör, Stockholm. Laurent, Torbern, Civiling., Sthlm. Lauritzen, Holger, Bankdir., Sthlm. de Laval, Jacques, Överstelöjtnant,
Stockholm.
Leman, Axel, Disponent, Forssa. Lennman, Sven, Linjedir., Djursholm. Lewander, Ch., Disponent, Stockholm. Lienhart, S. A. J., Dipl. ingeniör,
Vimmerby.
Lignell, K., Civilingeniör, Malmö. Liljeblad, Ragnar, Direktör, Västerås. Lilljeqvist, Arvid, Diploming., Djurs­
holm.
Lindahl, P. Ax., Överstelöjtn., Sthlm.
Lindberg, Vilhelm Ax:son, Ingeniör, Stockholm.
Lindblom, C. G., Ingeniör, Stockholm. Lindell, P., Byggmästare, Jönköping. Lindell, Robert, Civiling., Jönköping. Linden, Arthur, Direktör, Västerås. Lindholm, Joh., Maskining., Stock­
sund.
Lindmark, Gunnar, Civiling., Sthlm. Lindmark, T., Professor, Stockholm. Lindstedt, A., President, Stockholm. Lindström, Erik, Disponent, Bollnäs. Lindström, Karl, Kansliråd, Sthlm. Lindström, Svante, Prof., Göteborg. Linse, Rudolf, Civiling., Jönköping. Ljung, B. Gust., Byråingeniör, Sthlm. Ljungberg, Andrew, Ingeniör, Sthlm. Ljungren, Einar, Disp., Edsbruk. Ljungström, Em., Bruksdisp., Hävla. Lohse, G., Fabrikör, Hälsingborg. Lund, Henning, Civiling., Karlskrona. Lundberg, Carl F., Civiling., Malmö. Lundberg, Hugo, Civiling., Vaggeryd. Lundberg, Karl, Disponent, Valde-
marsvik.
Lundberg, Sven, Dir., Valdemarsvik. Lundberg, Sven E., Bergsingeniör,
Hälsingborg.
Lundeberg, E., Civilingeniör, Sthlm. Lundeberg, Gerh., Herr, Stockholm. Lundeberg, Nils A., Civiling., Sthlm. Lundgren, Georg W., Ingeniör, Frövi. Lundin, Nils Fr., Ingeniör, Eskilstuna. Lundquist, Fabian, Civiling., Ströms­
bruk.
Lundquist, Ludv., Trafikchef, Växjö. Lundqvist, Wilh., Disponent, Knivsta. Liibeck, Hilding, Ingeniör, Lidingö. Lyrholm, Knut, Kapten, Stockholm. Lyrholm, Torsten, Civiling., Sthlm. Löf, Axel, Direktör, Korsnäs. Löfquist, Erik, Ingeniör, Uppsala. Löfroth, A., Civilingeniör, Stockholm. Löfroth, Carl, Byrådirektör, Sthlm.
120 Lindberg, Lars Uno, Bruksäg., Sthlm.
Madsen, Tage D., Ingeniör, Göteborg.

Magnusson, Adolf, Direktör, Sthlm.
Magnuson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Magnuson, Ivar, Chefsingeniör, Sand­
viken.
Malm, Erik, Disponent, Striberg. Malmberg, Gunnar, Bergsingeniör, Su­
rahammar.
Malmqvist, J., Professor, Huddinge. Mannerheim, J., Friherre, Direktör,
Norsholm.
Marchander, H. E., Civilingeniör,
Stocksund.
Matell, Mogens, Fil. Dr, Västerås,
von Matern, Nils, Kapten, Stockholm. Matton, Lars, Ingeniör, Gävle.
Melin, Hilmer, Civilingeniör, Väners­
borg.
Melin, Sigurd, Bankdirektör, Sthlm. Metzén, Eskil, Direktör, Malmö. | Millén, Ernst J., Byråingeniör, Saltsjö­
baden.
Miltopaeus, Edw., Direktör, Bodafors. Mogensen, Fredrik, Bergsing., Falun. Mogensen, Mogens, Arkitekt, Sthlm. Mogensen, Ove, Elektroing., Falun. Molin, Gunnar, Civilingeniör, Sthlm. Montén, Fritz, Rektor, Malmö. Morén, Hugo, Ingeniör, Partilie. Mueller, E., Bergsing., Zinkgruvan. Månsson, Olle, Rektor, Halmstad. Månsson, Victor, Ingeniör, Malmö. Mårtenson, Herman, Fabrikör, Sthlm. Möller, Kuno, Diploming., Stockholm.
Nauckhoff, S., Civilingeniör, Sthlm. Nauclér, Reinhold, Civilingeniör,
Stocksund.
Naumburg, Gottfr., Civiling., Sthlm. Nelson, O. P., Fabrikör, Malmö. Nilsson, Anders, f. d. Stadsingeniör,
Malmö.
Nilsson, Anton F., Civiling., Sundsvall. Nilson, B. Einar, Förste Fartygsinspek-
tör, Karlstad.
Nilsson, Georg A., Byggnadsråd,
Nilsson, Herman, Dir., Eskilstuna. Nilsson, Joel S., Ingeniör, Örebro. Nilsson, Nils Hj., Drätseldir., Umeå. Nilsson, Nils, Disponent, Lindfors. Nilsson, Ragnar, Direktör, Stockholm. Nilsson, Tage F., Ingeniör, Malmö. Nisser, Ernst, Civilingeniör, Ulvsby. von Nolting, Olof, Disponent, Vä­
nersborg.
Norberg, Sven, Civiling., Västerås. Nordenson, Harald, Fil. Dr, Sthlm. Nordensson, Tom K. A., Civil­
ingeniör, Stockholm.
Nordenström, Erik, Bergsingeniör,
Grängesberg.
Nordin, A. V., Lantbruksingeniör,
Västerås.
Nordquist, Leonard, Ingeniör, Sthlm. Nordqvist, P. E., Verkmästare, Sund­
byberg.
Nordström, C., Fabrikör, Stockholm. Nordström, Fritz, Maskindir., Gävle. Norelius, Oskar, Bergmästare, Äp­
pelviken.
Norlin, Per, Direktörsassistent, Sthlm. Norre, Harald, Ingeniör, Munksund. Norström, Lennart, Direktör, Saltsjö­
baden.
Nyberg, C. R., Fabrikör, Lidingö. Nyberg, Erik, Civilingeniör, Skönvik. Nyberg, Johannes, Kapten, Sthlm. Nybleus, C. A., Ingeniör, Södertälje. Nycander, Oscar, Direktör, Lidingö. Nyländer, Carl, Civilingeniör, Nynäs­
hamn.
Nylén, Herman A., Civiling., Sthlm. Nylén, Otto, Yrkesinspektör, Sthlm. Nymansson, Ragnar, Disponent, Gö­
teborg.
Nyström, Harry, Civilingeniör, Sthlm. Nyström, John, överstelöjtnant, Gö­
teborg.
Odelberg, A. S. W., Civilingeniör, Gustavsberg.
Ärsmedlemmar.
Stockholm.
Oldner, E., Ingeniör, Stockholm. 121
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar.
Olsen, H., Generalkonsul, Stockholm.
Olsson, A. H., Ingeniör, Lidköping. Ohlsson, Ernst, Civilingeniör, Sthlm. Olson, Herman, Byrådirektör, Sthlm. Ohlson, Oscar, Ingeniör, Borås. Ohlsson, K. J. Torsten, Civilingeniör,
Stockholm.
Orrmell, Aron, övering., Kramfors. Orton, Bror, Bergsingeniör, Stocksund.
Palén, Paul, Bergsing., Kallholmen. Pallin, K. A., Trafikchef, Hagfors. Palmscr, Wilh., Professor, Stockholm. Palme, Sven, Direktör, Stockholm. Pervall, Gösta, Ingeniör, Stockholm. Petersén, Wilh. H., Ingeniör, Västerås. Pettersson, A. Hjalm., Civilingeniör,
Huddinge.
Peterson, Erik, Kemist, Malmö. Petersson, Ingemar, överstelöjtnant,
Stockholm.
Peterson, Ivan, Ingeniör, Göteborg. Petterson, John E., Stadsing., Norr­
köping.
Petterson, Knut, Major, Göteborg. Peterson, Sixtus, Civilingeniör, Jön­
köping.
Petersson, Walfr., Professor, Sthlm. Peyron, John, Med. Doktor, Sthlm. Philip, Erik, Civilingeniör, Stockholm. Philipson, Walter, v. Häradshövding,
Stockholm.
Pleijel, H., Professor, Stockholm. Proffe, Th., Civilingeniör, Gävle. Prydz, Alf., Disponent, Mörsil.
Quennerstedt, Nils, Vattenrättsdo- mare, Umeå.
Rahm, C. O., Ingeniör, Stockholm. Ramsay, Wilhelm, Civiling., Sthlm. Ramström, C. A., Direktör, Sthlm. Randel, Hilding, Belysningschef,
Landskrona.
Regnander, Hilding, Ing., Sundsvall.
Renborg, Hj., Byrådir., Stocksund. Rennerfelt, L, överingeniör, Djurs­
holm.
Reuterskiöld, L., f. d. Landshövding,
Stockholm.
Reuterswärd, C., Direktör, Stockholm. Ribbing, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Richert, J. Gust., Professor, Sthlm. Richter, Axel, Konsul, Malmö.
Rietz, Emil, Civilingeniör, Malmö. Du Rietz, Hj., Direktör, Stockholm. Ring, Ragnar, Kapten, Stockholm. Risberg, John, Ingeniör, Södertälje. Risberg, Nils, Statens Lantbruksing.,
Stockholm.
Rockström, Eric, Arkitekt, Stockholm. Rodhe, Olof, överingeniör, Hamburg, von Rosen, Clarence, Greve, Julita. Rosenblad, Curt, Civiling., Sundsvall. Rudberg, Mac S., Civiling., Storvik. Rustige, H., Ingeniör, Stockholm. Ruths, Arvid, Direktör, Stockholm. Ryd, Gustaf, Ingeniör, Djursholms-
ösby. J
Rydbeck, Emil, Ingeniör, Stockholm. Rydbeck, Gösta, Civilingeniör, Väs­
terås.
Ryding, Gösta, Disponent, Göta. Rygård, Hans, Bergsing., Landskrona. Röding, Arvid, Civilingeniör, Sura­
hammar.
Rönnberg, Daniel, Civiling., Ludvika. Rönnow, Sixten, Fil. Dr, Älsten.
Sachs, J. E., Generalkonsul, Sthlm. Sahlin, B. Ingemar, Bergsing., Sthlm. Sahlin, E. G., Generalkonsul, London. Samuelson, F. G., Disponent, Vargön. Samuelsson, Gustaf, Faktor, Sthlm. Sandberg, Agne, Kapten, Stockholm. Sandberg, Erik, Kapten, Råsunda. Sandberg, Sam., Disponent, Söder­
hamn.
Sandberg, Sixten, övering., Härnäs. Sandblom, G. Ef., övermaskinist, Gö­
122 Rehnqvist, Nils, Disponent, Hällefors.
teborg.

Sandström, J. W., Byrådir., Sthlm.
Sandström, Nils W., Dir., Nyland. Sandwall, Alfr., Fabriksidkare, Borås. Sandwall, Sven, Fabriksidkare, Borås. Sannerstam, Ragnar, Ing., Göteborg. Schedin, J., Ingeniör, Sollefteå. Schenström, Magnus, överingeniör,
Västerås.
Schenström, Otto, Disponent, Bollnäs. Schiller, Einar, övering., Mölndal. Schlasberg, Henning, Konsul, Lands­
krona.
Schlyter, Ragnar, Civiling., Lidingö. Schmidt, Carl H., Major, Stockholm. Schmidt, Otto E. F., Disponent, Tida­
holm.
Schmitz, T. Joseph, överingeniör,
Skärblacka.
Schotte, Gösta, övering., Åmotfors. Schubert, H. G., Direktör, Stockholm. Schultz, Gösta, Lektor, Lund.
Schiitz, Fredrik, Civilingeniör, Sthlm. Schiitz, Gunnar, Kapten, Ålsten. Schön, Edvard, Överingeniör, Häl­
singborg.
Selling, V., Fru, Stockholm. Serrander, Maur., Major, Stockholm, von Seth, R., Bergsingeniör, Avesta. Setterberg, Carl, Fil. Dr, Stockholm. Settergren, Gustaf, Auditör, Sthlm. Settervall, Hugo, Direktör, Sthlm. de Shårengrad, W., Konsul, Malmö. Sidenvall, Carl, Kommerseråd, Djurs­
holm.
Sieurin, Emil, överingeniör, Sthlm. Silow, Alvar, Fil. Dr, Falun. Silverstolpe, H., Disp., Surahammar. Simonsson, Folke, Ingeniör, Göteborg. Simonsson, N. M., Disponent, Sthlm. Simonsson, Sten, Disp., Södertälje. Sjögren, Arvid, Bruksdisp., Sthlm. Sjöholm, A. M. C., Bergsing., Fagersta. Sjöstedt, Sten M., Disponent, Uppsala. Sjösten, C. O., Skorstensfejaremästare,
Örebro.
Sjöstrand, Nils, Kamrer, Stockholm.
Sjöåker, Ture, Revisor, Stockholm. Skiöld, Nils Gustav, Kontorschef,
Kneippbaden.
Skog, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. Skärblom, K.-L, Civilingeniör, Li­
dingö.
Smedberg, Richard, Major, Sthlm. Smith, Jan G. S., Civiling., Stockholm. Smith, Nils, Ingeniör, Stockholm. Smärt, Berthold, Civilingeniör, Sthlm. Sohlman, R., Kommerseråd, Sthlm. Spangenberg, John, Civiling., Grums. Sparr, L., Kapten, Orsa.
Stedt, Nils, Herr, Stockholm.
Stén, Helmer, Bankdirektör, Sthlm. Stenberg, Sigge, Ingeniör, Göteborg. Stendahl, Olof, Civilingeniör, Stock­
holms Frihamn.
Stern, O., Dr-Ingeniör, Stockholm. Storjohann, Chr., Disponent, Säffle. Strehlenert, R. W., Civiling., Nol. Streiffert, G. V., Civiling., Malmö. Stridsberg, Richard, Disp., Arboga. Stridsberg, Sigurd E., Ing., Trollhättan. Strömberg, O. M., Bruksdisp., Sthlm. Stål, Yngve, Disponent, Ludvika. Stålhane, Bertil, Fil. lic., Stockholm. Stålhane, Märtha, Fröken, Stockholm. Stålhane, Otto, Överingeniör, Sthlm. Sundberg, Karl, Bergsingeniör, Sthlm. Sundblad, Gunnar, Disp., Iggesund. Sundblad, Nils, Gatudirektör, Sthlm. Sundén, Gustaf, Ingeniör, Göteborg. Sundholm, Herm., Disp., Djursholm. Swanberg, Magnus, övering., Höganäs. Svedberg, Ivar, Fil. Dr, Hälsingborg. Svedberg, I:son Sölve, Löjtnant, Häl­
singborg.
Sven-Nilsson, Ivar, Civiling., Sthlm. Svensson, C. E., överdir., Stocksund. Svensson, Sjune, Ingeniör, Krokom. von Sydow, Hjalmar, v. Häradshövd.,
Stockholm.
von Sydow, Johannes, Belysningschef,
Ärsmedlemmar.
Örebro.
von Sydow, W., Direktör, Lidingö. 123
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Ärsmedlemmar.
Sylwan, Chr., Ingeniör, Stockholm.
Sylwan, Per Otto, Ingeniör, Forshaga. Sällfors, C. Tarras, övering., Sthlm. Söderberg, R., Löjtnant, Stockholm. Söderbäck, Allan, Civiling., Sthlm. Söderhielm, R., Kapten, Saltsjöbaden. Söderlund, Fr., Byråchef, Stockholm. Söderlund, Gustaf, Direktör, Sthlm. Söllscher, Carl, Fil. Dr, Stockholm.
Tamm, H. S., Riksgäldsfullmäktige, Bankdirektör, Stockholm.
Tamm, Percy, H:son, Ingeniör, Sthlm. Tandberg, John, Fil. lic., Stockholm. Tegnér, Thure, Kassör, Stockholm. Telander, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Tempelman, Georg, Grosshandlare,
Stockholm.
Tengbom, Ivar, Generaldir., Sthlm. Tengvall, Axel, Ingeniör, Karlshamn. Tersmeden, Nils, övering., Töreboda. Theorell, Hugo, Civilingeniör, Sthlm. Thiel, Sten, Civilingeniör, Stockholm. Thomé, Carl B., Disponent, Gyttorp. Thorelli, Hans, Civiling., Äppelviken. Thrysin, Ludvig, Civilingeniör, Äp­
pelviken.
Thunström, Valborg, Fru, Boden.
Thurdin, Alb., Lektor, Stockholm.
Thäberg, Carl-Th., Ingeniör, Sthlm.
Thäberg, Edit, Fru, Markaryd.
Thörnblad, Thor, Ingeniör, Stockholm.
Tilländer, B., Disponent, Ramnäs.
Tillquist, Hugo, Direktör, Stockholm.
Tingsten, Karl, Gatudirektör, Sthlm.
Tisell, Gunnar, Direktör, Stockholm. Werkmäster, Jerk, Konstnär, Sthlm. Tornell, John W., Ingeniör, Sthlm.
Torssell, C. G., Ingeniör, Stockholm.
Tranchell, C. F., Direktör, Malmö.
Traneus, Gunnar, Civiling. Växiö.
Trolle-Bonde, Gustaf, Greve, Trolle-
holm.
Tydén, Ebbe, Major, Stockholm. Tydén, E. O. E., Ingeniör, Sthlm. Tåhlin, Emil, Bruksing., Lidingö.
Wessblad, Karl A., Civiling., Sthlm, Wesslau, H., Disponent, Göteborg. Westerberg, A., Civiling., Djursholm. Westerlind, Alb., i:e Byrådirektör,
124 Täcklind, M., Ingeniör, Stockholm.
penhamn.
Uddenberg, C. E., Maskining., Sthlm. Uggla, Carl Johan, Överingeniör, Lin­
köping.
Uggla, Erland, Direktör, Linköping. Uhrus, Helge, övering., Nykroppa. Ullen, Sigge, Arkitekt, Stockholm. Ullgren, Daniel, Ingeniör, Stocksund. Unander-Scharin, Erik, Disponent,
Ursviken.
Wahlberg, Henry S., övering., Deje. Wahlin, O., Direktör, Stockholm. Wahlman, L. I., Professor, Stockholm. Wahlund, Claes, Direktör, Borlänge. Wahrgren, R., Direktör, Stockholm. Waldenström, Martin, Dir., Sthlm. Wallér, Henric, Civilingeniör, Sthlm. Vallin, Albert, Advokat, Storängen. Wallin, Gustaf, Direktör, Djursholm. Wallin, Hugo, Civiling., Bengtsfors. Wanselin, John, Civilingeniör, Norr­
köping.
Wedberg, Erik, överstelöjtn., Umeå. Weibull, W., Professor, Saltsjöbaden. Velander, Sten, Professor, Stockholm. Welin-Berger, H., Lantbruksingeniör,
Västerås.
Wellner, Harald, Disponent, Oskars-
ström.
Wenander, E., Civilingeniör, Motala. Wener, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Wennberg, Simon, Disp., Karlstad. Wennerström, Einar, Ing., Kiruna, de Verdier, Helm., Civilingeniör,
Fredriksberg.
Storängen.
Westman, Ernst B., Direktör, London. Westrin, Olof Henning, Ingeniör, Kö­
Wern, Gust. Pers., Maskiningeniör, Uppsala,

Wettergren, Elis, Disponent, Boxholm.
Wettermark, G., Civilingeniör, Sthlm. Weyde, G. E., Direktör, Linköping. Wictorin, Yngve, Ingeniör, Växjö. Widegren, K. A., Civilingeniör, Sthlm. Widell, Torsten, Civilingeniör, Sthlm. Wieselgreen, Carl, Civiling., Skara. Wigelius, Th., Disponent, Hällefors. Wijkander, Evert, Bergsingeniör, Fa­
gersta.
Windahl, E. G., Civilingeniör, Sthlm. Virgin, Ivar, överdirektör, Sthlm. Virgin, J., överstelöjtn., Eskilstuna. Wistrand, Karl, Jur. kand., Stockholm. Wolff, A., Kapten, Luleå.
Wolontis, Josef, Skriftställ., Sthlm. Wranne, Ernst, Byggnadsing., Kalmar.
Zacco, K. Y., Civilingeniör, Sthlm. Zachrisson, Tore, Disponent, Guld-
smedshyttan.
Åberg, N. Gust., Civiling., Malmö. Åkerlind, G. A., Ingeniör, Stockholm. Åkerlund, Erik, Direktör, Stocksund. Åkerman, J., Generallöjtnant, Sthlm. Åkermark, H., Marindirektör, Sthlm. Ångström, Tord, Flygingeniör, Djurs-
holms-ösby.
Åqvist, J. O., Direktör, Trollhättan. Åström, Anton, Bokhandl., Karlstad. Åström, Eugéne, Civilingeniör, Sthlm.
ödqvist, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. örne. A., Generaldirektör, Stockholm, österberg, S. E., Statssekreterare,
Ärsmedlemmar.
Stockholm.
Ygge, Birger, Disponent, Vänersborg. östlin, Olof, Maskiningeniör, Stäket.
Medlemsförteckning
• 125


SVENSK INGENIÖRSKONST
OCH INDUSTRI
Efterföljande annonser, vilka ekonomiskt möjliggjort ut­ givandet av Tekniska Museets årsbok, ha i de flesta fall utöver sitt reklamvärde förlänats ett ur industrihistorisk synpunkt värdefullt innehåll, som även förtjänar att sär­ skilt uppmärksammas.


Våra nya ventiler
äro nya framsteg
NAF-Vridventiler och Kolvvenfiler
äro några av dessa. De bära vittne om, att yi alltjämt
hålla jämna steg med ångteknikens utveckling, att vår armatur ständigt fullkomnas för att bättre tillfredställa de stegrade kraven på ökad ekonomi och effektivitet.
N AF-Armatur
för ånga, vatten, värme, gas och andra ändamål, tillverkas i ett synnerligen rikhaltigt urval olika ut* föranden, typer och mo* deller. Detta gör det möj* ligt för oss att erbjuda den armatur, som för Edert speciella behov är den rätta och mest effektiva.
A.-B.
Nordiska Armaturfabrikerna MALMO STOCKHOLM GOTEBORG
Tekn. Mus.

V S å brufc (tuiide f)å IJOO-lalel laga ufjfj Qon&urrensen med c^tnsfjong, nar dei var fråga om all framställa grova
Qanoner. cffihi svårt: år det att H)32 (cottlcurrera med ffinsfyongs Qfletallverlc nar det galler Itelvalsade och
dragna Qof)(>ar- och mässingrör med stora diametrar.
FINSPONGS METALLVERK
STOCKHOLM
Tekn. Mus.

Spiralborr och
verktyg
Svenskt precisionsarbete och bästa svenska specialstål
MALCUS
A.-B. MALCUS HOLMQUIST • HALMSTAD
GRUNDAD 1889
Den synnerligen nog­
granna och under sträng kontroll stående till­ verkningen ger Malcus- borren dess erkänt goda egenskaper:
Stor skärförmåga styrka och var­ aktighet
T»kn. Mus.

1865 1932
V,
id utvecklingen av Stockholms kommunikationer hava
Nitroglycerin Aktiebolagets sprängämnen kraftigt med­ verkat sedan snart sjuttio år tillbaka. Tvenne epoker i denna utveckling bilda:
Järnvägstunneln under Södermalm, åren 1864— 1866, vid vars byggande »Nobels sprängolja» av Nitrogly­ cerin Aktiebolagets tillverkning kom till användning; samt
Den nya gatutunneln under Södermalm, för vilken sprängningsarbetena nyligen påbörjats med använd­ ning av Nobels Extradynamit.
NITROGLYCERIN AKTIEBOLAGET, STOCKHOLM 16 Tekn. Mus.

4846
tillverkningar av sågblad äro tack vare sin höga kvalité spridda över hela världen.
A.-B. Stridsberg & Biörck, Trollhättan. Sveriges äldsta och största sågbladsfabrik. Grundad 1868.
Tekn. Mus.

FÖR ELEKTRISK UPPVÄRMNING
Den elo/a bilden vUar en av ylSEA nyligen uljörd ugneanläggning för automatisk värmebehandling. Godset passerarfyra ugnar och fyra pressar ulan att rötas av mänsklig hand, och lemperalurreglenngen sker hell auto­ matiskt Den infällda bilden visar en av Jonas IFenslrom och hans fader är l8#5 utförd ugnskonstruktion.
konstruerades redan på 1880-talet av Jonas Wenström och
hans fader. Sedan denna tid och särskilt under det senaste årtiondet har utvecklingen gått med .stormsteg. ASEA till­ verkar numera elektriska industriugnar för en mångfald olika ändamål såsom glödgning, härdning, lackering, torkning etc., vilka kunna utföras för automatisk temperaturreglering. Vänd Eder till oss. Vi stå gärna till tjänst med utredningar och offerter.
VÄSTKRÅS. STOCKHOLM, GÖTEBORG, MALMÖ, NORRKÖPING, JÖNKÖPING, KARLSTAD. SUNDSVALL, ÖSTERSUND. UMEÅ, LULEÅ

STÅLGJUTGODS
i styckevikter upp till 75 tons råvikt
tillverkas av
Domnarfvets Jernverk
Produktionskapacitet: 150.000 ton järn-
och stål pr år
Infordra våra specialofferter!
x Domnarfvets Jernverk
Domnarvet
Tekn. Mus.

Transportanordning vid Stockholms Stads Gasverk
inbyggd med
LOMMA ETERNIT
LOMMA ETERNIT
vinner allt större användning som byggnadsmaterial tack vare att den är:
Fullkomligt eldhärdig. Fullkomligt vattentät. Okänslig för tempe­ raturväxlingar. Lätt att spika och såga. Fullständigt underhållsfri.
SKANDINAVISKA ETERNIT AKTIEBOLAGET LOMMA Tel. 17 & 150.
Tekn. Mus.

Alffa-Laval separatorn
Jungner- ackumulatorn
Ruths- ackumulatorn
A.-B. Götaverkens konstruktioner
A.-B. Superiors ångsotnings- apparater
Prof. Forssells brokonstruk­ tioner
J. & C. G. Bolinders Hek. Verkst. AB’s motorer, sågverk, träbearbetnings- maskiner etc.
A. B. Joh. Thermaenius & Son*s tröskverk
A.-B. Ljungströms Ångturbins
turbiner, luftförvärmare, kondensor- lokomotiv etc.
Reymersholms kopparutvinnings- process, blekmedel etc.
' A.-B. Elektrolux* dammsugare
Platen-Hunters kylskåp
Omståendebemärktasvenska Area-
uppfinningar äro ett urval bland de som patenterats genom förmedling av
TH. WAWRINSKYS
PATENTBYRÅ <H. ALBIHN)
Birger Jarlsgatan 16 STOCKHOLM.
Firman grundades 1891 och har hittills ombesörjt över 35,000 patent- och varumärkesuppdrag.
Regulatorn
S. K. F:s lagerkonstruk­ tioner
A.-B. Formators tobaksmaskiner
Prof. Palmaers elektrolys- förfarande
A.-B. Spontans automatiska växel (syst. Ljungström)
Flodin-Gustafsons järnframställ­ ningsmetod
Honos rökgas- analysapparater (system Rodhe)
Ing. Heijkenskjölds betongbadhus
L. H. Ericssons automattelefon (system Hultman)
Ing. Fresks beskickning av cellulosakokare

Flakett och märke för Internationella I,uftfartautatällnin{.en
i Stockholm 1931.
TEKNIKENS UTVECKLING
går med stora steg framåt. Varje år firas i vårt land en del jubileer av teknisk och merkantil art. Ofta Ldir det ett svårt pro­ blem för vederbörande att avgöra, huru dessa jubileer skola celebreras.
Ett värdigt sätt att hugfästa minnen av detta slag är att låta prägla en medalj. Denna linje har traditionen för sig, ty medaljen har flera tusen års anor. Ja, man kan utan någon som helst överdrift säga,att medaljen är den äldsta typ av minnessak, som finnes. Trots detta har den alltjämt in i våra dagar bevarat sin popularitet.
Medaljen erbjuder också en mängd va­ rianter och graderingar, inom en gemen­ sam ram, vartill motsvarighet saknas i- fråga om andra minnesgåvor. Sålunda kan medaljen präglas i olika material såsom guld, silver och brons, den kan präglas i olika storlekar, den kan bäras på skilda sätt — om halsen, på bröstet i band eller kedja, i original eller miniatyr. Slutligen kan den utdelas såsom jetong, d. v. s. en minnespenning som icke bäres.
Insänd förfrågan med avbildning å lämp­ ligt emblem såsom järnstämpel, bruks- och firmamärke, exteriör av anläggningar etc.
Skisser och kostnadsförslag fritt på begäran!
C C. SPORROIMG & CO. KUNGSGATAN 17 - STOCKHOLM 1 T elefon: Namnanrop “Sporrong Ä Co.“
Minnesmedalj över fallna svenska flygare, präglad till flygmonumentcts avtäckande 15 maj 1931.
Minnespenning till Statens Järnvägars 75-årnjubileum 1 december 1931.
Sydsvenska Kraftaktiebolagets medalj över dess verkställande direktör, konsul August Schmitz, utdelad på hans 80-årsdag, 25 mars 1931.

FRAMSTEG UNDER AR i93i
År 1931 markerar ett stort framsteg på kall- valsnings- och härdningsteknikens område, i det att det då lyckades oss att framställa
kallvalsat och härdat band­
stål av 800 millimeters bredd
vilket, så vitt vi hava oss bekant, utgör världs­ rekord. Vårt tidigare rekord var 600 mm bredd. För att nå detta resultat ha nya maskiner och ugnar, vilka torde sakna motstycke på sitt om­ råde, måst konstrueras och byggas. Framförallt är dock framgången att tillskriva vår under snart femtio år samlade erfarenhet i fram­ ställningen av kallvalsat och härdat bandstål.
Sandvikens Jernverks Aktiebolag SANDVIKEN
Kallvalsat och härdat stål­ band, 800 mm brett, 110 meter långt, 1,2 mm tjockt.

FrÅN en ringa och blygsam början på 1870 talet har
den svenska cementindustrien utvecklat sig till sin nuvarande omfattning. Det ligger alltså i dag 60 års erfarenhet bakom de fabriker, som Cementa handhaver försäljningen för, erfarenheter vilka torde väl borga för den framställda varans goda kvalitet och väl mo­ tivera vårt motto: »Endast det bästa är gott nog».
CEMENTA
MALMÖ

1802
uttogs patent på den första Bahco-nyckeln, vilken typ nu i fyrtio år hävdat sitt anseende som världens för­ nämsta kvalitetsnyckel — ty Bahco-materialet saknar motstycke. Varje del är hejad av bästa svenska special­ stål samt härdad. Dessutom underkastas varje verktyg före avsändandet från fabriken den strängaste kontroll. Detta gör att allmänheten litar på verktyg med namnet
PATENT
BESKRIFNING.
OFFENTLIGGJORD AF KONCL. PATENTBYRÅN.
.r. P. JOHANSSON, ENKÖPINO
Stflllbar Nkrufiiyckpl. (Till&gg till patentet N:o 3589.) Patent i Sverige från den 11 maj 1892.
Ä l>ifcgA<le ritning visas en enligt httr af-
sedda uppfinning anordnad skiftnyckel i eleva­ tion i fig. 1 och sedd frnn ena kanten i fig. i, medan fig. 3 och 4 visa detaljer.
Anordningen bestar helt enkelt deruti. att i den lasta kÄftens </ lutande insida är anhragt en ränna e, hvari den motsvarande framskju- tande delen c af den lösa käften /* kan in­ skjutna och styras vid käftariH*» hopskrufvande.
PatentansprAk:
Vid skiftnycklar af det i |>atentet N:o 3f>#B ngifna slaget, hvilkas insidor tillsatntnans ut­ göra fyra* sidor i en sexhörning. den lörandriipj, tt den ena (</) af kflftarne är fast och f5r- ;den ined skaftet samt « sin lutande insida ränna (#•), hvari motsvarande, fram- del (r) af ilen lösa käften (A) vid iiopskrufning kan inskjutas, i syfte- 'arnes insidor ma kunna trvckas
A/B B. A. HJORTH & CO. STOCKHOLM

AXIÅL
S ÄLDSTA
LLAGER
$
na delar upptagits ur rstammarfrån kejsar Nära IQOOårs utveck- såledesemellan detta
vars b
Nemi-
Caligu
ling Ii
lager
och dess-nutida motsvarighet, som är oumbärligt-i glla moderna maskiner.
edan vid sin tillkomst-

1923 års ss-armatur.
1923 var ett märkesår för den sven­ ska installationstekniken. Då förde Sie- verts Kabelverk i marknaden sitt »syre- säkra system», vid vilket kopplingsdosa, strömbrytare och lamphållare kunde byg­ gas samman till en sluten enhet. Detta inledde en period av ständigt höjd kvali­
tet. Till den första armaturen har under
*
årens lopp kommit ett väl genomtänkt sy­ stem standarddetaljer — »Gebe-systemet».
En samling Gebe-armaturer.
1932är det möjligt att i varje särskilt fall bygga ihop den Gebe-armaturkom- bination, som bäst tillfredsställer de av de lokala förhållandena betingade kraven på driftsäkerhet, säkerhet mot personlig fara och brandfara samt god belysning.
SIEVERTS KABELVERK SUNDBYBERG

i
CIVILINGENIÖR - PATENTOMBUD
MALM O-KONTORET ADELGATAN 5
Postadress:
PATENTBYRÅN, A. W. ANDERSON Postbox 228, Malmö
Telegramadress:
PATENTBYRÅN, MALMO eller AWAPATENT, MALMO
Telefoner 20 85 eller 39 64
STOCKHOLM
STOCKHOLMS-KON- T O R E T SNICKAREGATAN 5
Postadress:
PATENTBYRÅN, A. W. ANDERSON Postbox 7202, Stockholm 7
Telegramadress:
AWAPATENT, STOCKHOLM Telefoner 95 03 (109503)
Chef för Stockholms-kontoret ING. HJ. BRANZELL
PATENTBYRÅN
A, W. ANDERSON malmö och
Vårt bibliotek omfattar uppemot 6,000 band. Av utländ­ ska, i tryck utgivna patentskrifter innehåller biblio­ teket alla danska patent in extenso samt i utdrag med illustrationer alla engelska, amerikanska och tyska patent jämte aa 20,000 norska patent, d. v. s. inalles ungef. tre o. en halv miljoner utländska patent.
Vår ingeniörsstab: A. W. Anderson, Hj. Branzell, Tage F. Nilsson, Erik Lindquist, Michel Martin, Harry Man- sén, Göte Ernerot, Gunnar Gilmer.
< Varumärkesavdelningen: Fred Fleron.
Medlem av Svenska uppflnnareföreningen, Foreign Member of The Chartered Insti- tute of Patent Agents, Ausländisches Mitglied des Verbandes Deutscher Patentanwälte.

VÄL RUSTAD
och beredd står
A.-B. TULLBERGS FILM
för filmupptagning av olika slag
Vår under många år sam­ lade erfarenhet står till våra kunders förfogande.
Kungsbroplan 3, Stockholm. Tel. växel Norr 331 70.

.fl-B.MflX SIEVER.T-STOCKHOLM Kondor: Regeringsgafan 2 6
Tel. Siölm 50147, 50145, 50149

999.999.999.99 är kapaciteten på
Original-Odhners
nya
SKRIVANDE ADDITIONSMASKIN
Manöverknappar för
Repetion av tal.
Transportsumma.
Totalsumma.
Direkt subtraktion.
Skrivning av tal
utan addering.
Maskinen är ett gott bevis för svenskt precisionsarbete i svenskt specialstål.
Räknar snabbare än andra
maskiner emedan nedslaget
är endast 5 mm. QQ
Det inslagna talétsynligtföre införandet i räkneverket.
Korrektionsknappen möjlig­ gör utbrytandet av ett redan inslaget tal.
DHNER
11En maskin att räkna med“
RIGINAL-
Tekn. Mus.

ANKAR-radiatorer
Emaljerad Panel-radiator
i emaljerat utförande för badrum
och övriga Ankar-radiatorer, 2-, 3- och 4-kanaliga samt de nya eleganta
VIKING-radiatorerna
ävensom
AURA ~FRISKLUFTSVENTILER
TILLVERKARE:
A/B Ankarsrums Bruk Ankarsrum
säkerställa behaglig uppvärmning och effektiv ventilation.
Installeras av alla rörlednings- entreprenörer.
ENSAMFORSXLJ ARE:
A/B Ahlsell & Bernström
Stockholm-Malmö

NIFE-
ackumulatorn
innehåller varken bly eller syra såsom
blyackumulatorn. I stället för dessa material hava järn, cadmium, nickel och alkali kommit till användning, varigenom en ovanligt stark och lätt ackumulatorkonstruktion erhållits.
Nife-ackumulatorn uppfyller de högsta anspråk och lämpar sig spe­ ciellt för drift av elektriska lokomotiv, kranar, traktorer, plattformsvagnar, automobiler och färjor.
Flera specialkonstruktioner ha ut­ arbetats för tågbelysning, belysning för automobiler, orinnibussar, vagnar, motor- och segelbåtar.
Reserv- och nödbelysning för sjuk­ hus, fabriker, kraftstationer, hotell, teatrar och biografer.
Ackumulatorer för start av Diesel- elektriska vagnar och lokomotiv, auto­ mobiler, motorbåtar och alla slag av explosionsmotorer.
Ackumulatorer avsedda för telefon, telegraf, signal, radio, ringlednings- och andra elektriska installationer.
Nife-ackumulatorn monterad i den speciella Nife-lyktan är den förnämsta handlyktan för fabriker, järnvägar, gruvor, hushåll, stall och ladugårdar.
NIFE-CELL
Svenska Ackumulator
A.-B. JUNGNER Stockholm
T«kn. Mus.

läcker
ALFORT & CROHHOLM
STOCKHOLM
_______

Edisons elektriska glödlampa ►
är en av de många utländska uppfinning­ ar, vilkas patentering i Sverige ordnats av
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ K. Y. Zacco & E. II. Bruhn
Det kända varumärket
med björnen och morteln var det första varumärke, som inregistrerades genom
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ K. Y. Zacco & E. H. Bruhn
Brinells kulprovare
är ett av de 30.000 patent, som under åren 1878—1931 uttagits genom förmedling av
STOCKHOLMS
PATENTBYRÅ K. Y. ZACCO & E. H. BRUHN
Tekn. Mus.

Pansartorn under montering.
Under skjutning utvecklar varje eldrör en mynningsenergi, som omräknad i hästkrafter uppgår till 4.66 millioner.
Huiida odiMedtduUk
Kammarbrotsch utförd av Bofors stål märke SR 1855. Totallängd = 1390 mm. Dinax — 300 mm.
Vikt = 425 kg.
har i största utsträckning tagit de moderna kvalitetsstålen i sin tjänst och i hög grad även direkt bidragit till deras utveckling.
Exempel härpå är den oavbrutna kam* pen mellan det skyddande pansaret och den pansarbrytande granaten samt de ständigt stegrade kraven på större skott- vidder och låga pjäsvikter.
I båda fallen är materialets goda egen* skaper avgörande för konstruktionernas genomförbarhet.
Härigenom nödvändiggöres ett ständigt intensivt forskningsarbete, där vunna er« farenheter och resultat ej blott ha bety* delse för vår artilleristålsfabrikation utan minst lika mycket för vår övriga ståltill* verkning, som numera omfattar de flesta typer och kvaliteter av
VERKTYGS- & KONSTREKTIOYSSTÅL
AKTIEBOLAGET
BOFORS BOFORS

i...........■mil..............'—I...........TIITIP—11..............Iiriiiiiir-mi-Tir-nrriwril------------k
OAMMAL KULTUR. MODERN FORM. GAMMAL HANTVPRKSSKICKLIGHET.
NUTIDA TEKNISK FULLANDNING. GÖR SVERIGES ÄLDSTA GLASBRUK.
LIMMAREDS BRUK. ANLAGT 1740
'iiiiiifiTimimrnwiiiiiiiriMMiiii "ii
'ir- •m•
i
irnMiiinnliiiii.m kw--» •• ■»..v..»wwww—».
TILL DET I SIN BRANSCH LEDANDE.
A.B. FREDR. BRUSEWITZ . LIMMARED.
rnmmmm

AKTIEBOLAGET
STEKSKA JXRNVXGSVERKSTXDERNA LINKÖPING
AEROPLAN
T*kn. Mus.

Daedalus 1932
går i press hos Nordisk Rotogravyr
T«kn. Mus.

MALMÖ * STOCKHOLM
*
&o na fon der: 35.6CO.COO kronor
KONTORSFÖRTECKNING:
cffcåne och cÅllekinye
Bjärnum Höör
Broby Klagstorp
Glimåkra Knislinge
Hälsingborg pr Vanås
Hässleholm Kristianstad Osby Veberöd
Hästveda Kävlinge Höganäs Limhamn
cftnåland
Braås Jönköping Eksjö Kalmar Hovmantorp Kristdala Hultsfred
Röstånga Ängelholm Svedala
Linneryd Sävsjö Ljungby . Tolg Mörlunda Vaggeryd
Hvetlanda Järnforsen
(])slcrgollund
Kvillsfors Lamhult Liatorp
Norrhult Ryd Stockaryd
Värnamo
Växjö
Alem Osterkorsberga
Horn Linköping
Q^arnt land
och
Mjölby
Qlårke
Odeshög österbymo
Karlstad Molkom Kristinehamn Stället
Ambjörby
Arvika Finnskoga- Degerfors Höljes
Filipstad
Lund Sölvesborg Löberöd Sösdala Lönsboda Tomelilla Mölle Tyringe

Bliv medlem i
FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET
Ändamål:
Att ekonomiskt stödja och i allmänhet främja Tekniska
Museets verksamhet.
A vg ifter:
Årligen betalande medlemmar kr. 10:—. Ständiga medlemmar minst kr. 200:—. Korporativa medlemmar kr. 100:—.
Förmåner:
Fritt tillträde till Tekniska Museets samlingar, dess utställningar och föredrag, fritt tillträde till Nordiska Museet. Kostnadsfritt Tekniska Museets årsbok.
Anmälan
om medlemskap mottages av
Sekreteraren i Föreningen Tekniska Museet Ingeniörsvetenskapsakademien Stockholm 5.
Tel. 73975 och 73080.
MEDLEMMARNAS FÖRMÅNER: |
Tekniska Museets årsbok erhåtles gtatis.
Fritt tillträde till Tekniska Museets I samlingar, utställningar o. förevisningar.
ÄNDRAD ADRESS
torde omedelbart meddelas till för­ eningen.
F. X. M.
Föreningen Tekniska Museet
'
Medlemskort å
62
1932
Årsavgiften crlagd med Kr. I6s—■»
Tekn. Mus

Tekniska Museets Samlingar
En utställningslokal med
exempel ur föremålssam­ lingarna är ordnad i Inge- niörsvetenskapsakademiens fastighet Grevturegatan 14, Stockholm.
öppet vardagar kl. 9-17 söndagar kl. 13-16
Visningar, demonstrationer och föredrag ev. med film­ förevisningar anordnas för skolor, föreningar och andra sammanslutningar efter överenskommelse på
tel. 73080.
Postadress:
Tekniska Museet I.V. A.
Stockholm 5.
Fraktgodsadress: (fri frakt f. museiföremål på alla järnv.) Ingem örsvetenskaps- akademiens Tekniska Museum, Stockholm N.
Rörlig modell ä museets utställning.
Tekn. Mus.

Tekniska Museets Arkiv Tillgängliga för forskare
vardagar kl. 9-17.
Industrihistoriska arkivet
innehåller utom uppteckningar rörande äldre arbetsmetoder, seder och bruk vid industriella anläggningar o. dyl.# serier av kataloger, priskuranter och an­ nat reklamtryck samt c:a 20.000 bilder huvudsakligen fotografier och även äldre originalbilder över industriella anläggningar, maskinkonstruktioner, arbetsför­ faranden, arbetaregrupper m.m.
Ritningsarkivet
omfattar c:a 40.000 ritningar å byggnader, mekaniska anord­ ningar m. m. vid gruvor, bruk och verkstäder, maskinkonstruk­ tioner, uppfinningar m. m. Hit höra åven en mångfald anteck­ ningsböcker, skisser och utkast från våra största uppfinnare och konstruktörer.
Personhistoriska arkivet
omfattar porträtt (fotografier, byster, reliefer, medaljer, må­ lade och tryckta bilder) av icke blott de kända männen, utan museet eftersträvar att alla, som gjort en insats till den tekniska utvecklingens fromma skola vara representerade.
Ritningar, bilder och porträtt mottagas tacksamt.
Tekn. Mus.