Daedalus
TEKNISKA MUSEETS
ÅRSBOK
I94°
TEKNISKA MUSEET • STOCKHOLM


TEKNISKA MUSEET
ARKIVET


TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
1940
DälD ALU S

*

DAl DALUS
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
19 4 0
TEKNISKA MUSEET
ARKIVET
Tekniska Museet / Ingeniörsvetenskapsakademien STOCKHOLM 1940

Redaktör och ansvarig utgivare: Torsten Althin.
Vid återgivande av text eller bilder angives såsom källa: D^dalus 1940.
Tryckt hos NORDISK ROTOGRAVYR, Stockholm 1940. Typografi: Anders Billow.

1939års arbete inom Tekniska Museet har kunnat fortlöpa i orubbad och i vissa avseenden ökad omfattning. En ny avdelning har kunnat inlemmas i museiframställningen, nya stora skaror av be­ sökare ha ägnat samlingarna ett intresserat studium, givare till före­ målssamlingarna, arkiven och boksamlingarna ha oombedda skänkt värdefullt material eller välvilligt tillmötesgått gjorda framställ­ ningar om förvärv i högre grad än tidigare, ekonomiska bidrag från privatpersoner, industriföretag och bolag ha i ökad omfattning läm­ nats till driftsomkostnadernas täckande, framställningar om ekono­ misk medverkan till genomförande av museets järn- och stålavdel­ ning ha mötts av tillmötesgående förståelse från våra järnbruksföre­ tag, medlemsantalet i Föreningen Tekniska Museet har väsentligt stigit och därmed också det bidrag, som från föreningen kunnat läm­ nas till museet — kort sagt, museets i6:de arbetsår liksom utsikterna för framtiden tedde sig ljusa under år 1939. För betydelsefull med­ verkan från offervilliga givare i hela vårt land frambäres på denna
plats museiledningens och styrelsens för museiföreningen varma tack.
5
INLEDNING

Ingen vet, när detta skrives, om arbetet på museets utveckling och
förkovran skall behöva inskränkas. I den fasta förvissningen, att Tekniska Museet i alla tider och under alla förhållanden har en stor och betydelsefull mission att fylla, är det emellertid vår förhoppning, att den välvilja, som hittills kommit museet till del, må så långt om­ ständigheterna det medgiva även framdeles bli bestående.
De till redaktionskommitté för denna årsbok utsedda ledamöterna av museets och föreningens styrelse ha nu varit verksamma för års­ bokens utgivande under en tid av 10 år. Till dem må här riktas ett tack. Årsboken har varit och skall, hoppas vi, allt framgent bliva museets förbindelselänk till alla dem, som, med ett gammalt inom svensk industri använt uttryck, kunna betecknas som Tekniska Mu­ seets intressenter.
Stockholm i mars 1940.
AXEL F. ENSTROM SVEN LOBECK
Ordförande i Teknisk Museets Styrelse. Ordförande i Föreningen Teknkka Museet.

INNEHALL
Dasdalus ............ 11
Redogörelser. ..... TekniskaMuseetunderår1939 ... Föreningen Tekniska Museet under år 1939
Avhandlingar.
14 34
Meddelanden.
Carl Sahlin, Ervalla bruk. Dess utrustning och drift
projekt år 1809
Sven Sköldberg, Till blixtlåsets historia
72 84
98
100
........ ........
under 1600-talet
Torsten Althin, Stjernsunds manufakturverk år 1729 54 Carl-Fredrik Corin, A. N. Edelcrantz' ångmaskins-
... Kraftöverföringen Fiellsjön —Grängesberg år 1893 i
samtida beskrivning
J. G. Darell, en pionjär inom eltekniken av Helge
.......
..........
Smedinger
Omdömen om det Tekniska Museet i Stockholm för
150 år sedan av Torsten Althin
Svenska Filmsamfundets samlingar av Einar Lauritzen 107
Förf attarregister 1931 — 1940 . . . . . . . 109
Förteckning över medlemmar i Föreningen Tekniska Museet 112
Svensk ingeniörskonst och industri . 127 7
.....
38
103


Dessa tre ynglingar, som betrakta den 100-åriga pumpmaskinen i Tekniska Museet, få här represen­ tera de 11.000 studerande ungdomar, som under år 1939 besökte museet. — Foto S. Sköldberg.

Liljeholmens Stearinfabriks AB. 100-årsjubileum högtidlighölls i Tekniska Mu­ seet den 16. september 1939, då ett jo-tal tjänstemän och arbetare erhöll K. Patriotiska Sällskapets medalj. — Foto Bergne.
Detalj av den under 1939 i Tekniska Museet öppnade avdelningen för sten­ kolsbrytningens historia. — Foto S. Sköldberg.

DÄDALUS
en tionde årgången av Tekniska Museets årsbok föreligger
nu, och nära jo.ooo exemplar av årsboken ha därigenom kunnat spridas över hela vårt land, vittnande om det arbete, som inom museet utförts, och spridande kunskaper om betydelsefulla händel­ ser och framstående personers insatser inom svensk ingeniörskonst och industri. Det är redaktionskommitténs förhoppning, att detta icke varit utan sin betydelse. Ju mer det stora sammanhanget i de tek­ niska förändringarna blir belyst, desto mer skola alla finna, att utan historiska kunskaper och utan kontinuitet från det som skett kan icke något nytt byggas upp. Kunskap och erfarenhet äro icke minst på det tekniska området av fundamental betydelse. Vad som på en­ skilt initiativ, med tillgodogörande av ett lands resurser i andligt och materiellt hänseende skapas för förbättrande av människornas lev­
nadsvillkor, är det enda som i framtiden kan vara medlet till ett 11 2

bättre tillstånd för mänskligheten. 1 den andan arbetade redan på lyoo-talet den man — Christopher Polhem — som gav upphovet till den periodiska skrift, efter vilken denna årsbok tagit sitt namn. Han kämpade i mångt och mycket förgäves. Det är vår förhoppning, att de gångna 200 årens erfarenhet haft det goda med sig, att synen på dessa frågor förändrats i rätt riktning.
Att årsboken utan kostnader för museet har kunnat utgivas, ha vi att tacka de annonsörer, som, trots att det just nu ser mörkt ut, visat sig villiga att använda årsboken som ett språkrör, för att nå dem, de vilja och ha behov av att nå. Redaktionskommittén har icke kunnat undgå att finna det som en uppskattning av årsboken, att i denna årgång fler annonsörer velat vara med än någonsin förut, så många, att annonsavdelningen väsentligt måst ökas. Årsboken fyller på så sätt sin uppgift att förmedla kunskap om svensk industri och teknik förr och nu. Till dem, som möjliggjort årsbokens utgivande liksom till de författare, som utan ersättning bidragit till bokens innehåll, frambär Redaktionskommittén ett varmt tack. Må vi alla förenas i gemensamt arbete för att många fler årgångar av årsboken må kunna utgivas, hända vad som hända vill.
ÅRSBOKENS REDAKTIONSKOMMITTÉ:
E. HU BENDICK RICHARD SMEDBERG TORSTEN ALTHIN

TEKNISKA MUSEET UNDER
ÅR 1939

Tekniska Museet år 1939
Styrelse.
I föregående årgång av Dxdalus finnes redogörelse för Tekniska
Museets styrelseform, styrelsens ledamöter och hedersledamöter samt en förteckning över de institutioner, bolag, firmor och privatpersoner, som genom bidrag till museets grundfond eller av andra anledningar kallats till museets stiftare.
Av hedersledamöterna har Fabrikör C. R. Nyberg under året av­ lidit. Ända sedan museets början 1924 har Fabrikör Nyberg på olika sätt visat sitt intresse för museets verksamhet både genom bidrag till samlingarna och genom ekonomiska bidrag. Många föremål och dess­ utom Nybergs porträtt skola alltid i museet påminna om denne ori­ ginellt begåvade uppfinnare och också erinra om den entusiasm, med vilken han gav sig i kast med lösandet av tekniska problem.
Byggnadsfonden, som bildats genom avsättning av lotterimedel och som efter hand erhållit tillskott genom donationer, avsedda för museimaterialets iordningställande och montering i museibyggnaden, balanserade den 30. juni 1939 med kr. 86.077: 55. För den insamling av medel som igångsatts för den bergshistoriska avdelningen redo- göres på sid. 27.
Den genom donationer av museets stiftare hopbragta grundfonden uppgår till kr. 218.000. Ränteavkastningen, kr. 7.682: 14, har an­ vänts som bidrag till bestridande av museets löpande utgifter.
Vid budgetårets slut den 30. juni 1939 balanserade museets vinst- och förlusträkning på kr. 109.189: 88. För driftskostnadernas täc­ kande ha anslag och medel erhållits från byggnadsfonden, från grund­ fondens ränteavkastning, från nedan uppräknade firmor och privat­ personer, som lämna årsbidrag, samt från Föreningen Tekniska Mu­ seet, som i anslag lämnat kr. 12.700: —. I entréavgifter inflöto under kalenderåret 1939 kr. 13.750: —. Ingeniörsvetenskapsakademien har lämnat sedvanligt anslag till avlöning av ett biträde.
Som bidrag till ordnande av den på sid. 28 omnämnda filmtekniska utställningen ha Bankdirektör och Fru Lauritzen välvilligt överläm­ nat kr. 500: —.
Ett anslag av kr. 1.600: — har lämnats av AB Åbjörn Anderson, Svedala. För dessa medel har byggts en modell av ett nutida tegelbruk. Anordnandet av museets stenkolsavdelning har kunnat ske genom ett anslag från Fföganäs-Billesholms AB å kr. 1.500: —.
Byggnadsfonden.
Grundfonden.
Ekonomi.
14

Liksom under föregående år har även under år 1939 ett stort antal
firmor, industriföretag och privatpersoner lämnat anslag, uppgående till sammanlagt kr. 25.655: —.
Följande större årsbidrag ha erhållits: från AB Svenska Metall­ verken, Västerås, kr. 1.000: —, Finspongs Metallverks AB, Stock­ holm, kr. 500: —, Svenska Sockerfabriks AB, Malmö, kr. 500: —, AB C. M. Wibergs Vagn- & Redskapsfabrik, Ransta, kr. 500: —, AB C. E. Johansson, Eskilstuna, kr. 300: —, Korsnäs Sågverks AB, Gävle, kr. 300: —, Dr-Ing. FL Lickfett, Stockholm, kr. 300: —, Degerfors Järnverks AB, kr. 250: —, Oppboga AB, Fellingsbro, kr. 200: —, AB Radius, Stockholm, kr. 200: —, AB Tretorn, Hälsing­ borg, kr. 200: —, Kockums Jernverk, Kallinge, kr. 150: —.
Årsbidrag, i regel kr. 100: —, ha lämnats av:
Årsbidrag.
Ackumulatorfabriks AB Tudor, Stock­ holm.
Aga-Baltic Radio AB, Lidingö.
Alby Nya Kloratfabriks AB, Avesta. Almedahl-Dalsjöfors AB, Göteborg. AB Alpha, Sundbyberg.
AB Anilinkompaniet, Göteborg.
AB Ankarsrums Bruk.
AB Apotekarnes Förenade Vattenfab­
riker i Göteborg.
AB Arboga Margarinfabrik.
AB Arboga Mek. Verkstad.
AB Archimedes, Sundbyberg.
AB Gerh. Arehns Mek. Verkstad,
Stockholm.
AB Armerad Betong, Malmö.
AB Arvikaverken.
AB Atlas-Diesel, Stockholm.
AB Automobilpalatset, Stockholm. Barnängens Tekniska Fabrikers AB,
Stockholm.
AB Wilh. Becker, Stockholm.
Berg & C:o, Mek. Verkstad AB, Lin­
desberg.
AB Bergendahl & Höckert, Göteborg. AB Betongindustri, Stockholm. Billeruds AB, Säffle.
AB Bleckvarufabriken, Malmö.
Bohus Mek. Verkstads AB, Göteborg.
AB Bolinder-Munktell, Eskilstuna. Borås Wäfveri AB.
Adolf Bratt & C:o, Göteborg.
AB Brusafors-FIällefors, Silverdalen. Bryggeri AB Falken, Falkenberg. Bryggeri AB Nordstjernan, Sundsvall. AB Bröderna Hedlund, Stockholm. AB Arvid Böhlmarks Lampfabrik,
Stockholm.
AB Calvert & C:o, Göteborg.
Gap Choklad- & Konfektfabrik AB,
Göteborg.
Hilding Carlssons Mek. Verkst., Umeå. AB F. R. Cedervall & Söner, Göte­
borg.
Dahlkarlshytte AB, Ludvika.
AB Defibrator, Stockholm.
De Förenade Kolsyrefabrikernas AB,
Stockholm.
Dorch, Bäcksin & C:os AB, Göteborg. AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik,
Simrishamn.
Elektriska AB A. E. G., Stockholm. Elektriska AB Chr. Bergh & C:o,
Svalöv.
Elektriska AB John Österman, Stock­
holm.
Elektriska Svetsnings AB, Göteborg. AB Enköpings Verkstäder.
15
Tekniska Museet år 1939

Tekniska Museet år 1939
Årsbidrag. Konsul Wilh. Ericson, Stockholm. Eskilstuna Bryggeri AB.
Fabriken Tomten, Axel Lagerman Jr, AB, Stockholm.
Fabriks AB Osmund, Uppsala. Falu Yllefabriks AB, Sågmyra. AB Falu Ångbryggeri.
AB Ferrolegeringar, Stockholm. AB Figeholms Bruk.
AB Finnboda Varf, Stockholm. AB Fogelfors Bruk.
Carl Folke & C:o AB, Stockholm. Ford Motor Co AB, Stockholm. AB Forsviks Bruk.
AB Fribärande Träkonstruktioner, Töreboda.
Färg-AB International, Göteborg.
AB Galco, Stockholm.
AB Garphytte Bruk.
AB Gatu- & Vägbeläggningsämnen,
Göteborg.
General Motors Nordiska AB, Stock­
holm.
Gotlands Maltfabriks AB, Stockholm. Gransholms AB, Gämla. Guldsmedshytte AB.
AB Gullhögens Bruk, Skövde. Gunnebo Bruks AB.
AB Götaverken, Göteborg.
AB Göteborgs Bult- & Nagelfabrik. Haglund & Söner AB, Falköping. Halmstads Järnvaru AB.
Handöls Nya Täljstens- och Vatten­
krafts AB, Stockholm.
AB Hedemora Verkstäder.
Helios Kemisk-Tekniska Fabriker AB,
Stockholm.
Hernö Bryggeri AB, Härnösand. Hesselmans Patent AB, Stockholm. Hissmofors AB, Krokom.
AB B. A. Hjorth & C:o, Stockholm. Häfla Bruks AB.
AB Iföverken, Bromölla.
AB Iggesunds Bruk.
16 AB Adolf Johnson & C:o, Stockholm.
Jonsereds Fabrikers AB.
Karlholms AB, Gävle.
AB Kerna, Stockholm.
AB Keros, Stockholm.
Kilsunds AB, Borås.
Kjellbergs Succrrs AB, Stockholm. AB Knutsbro Kraftstation, Norrkö­
ping.
Konga AB.
Krångede AB, Stockholm.
Köpings Mek. Verkstads AB.
AB Landsverk, Landskrona.
Lavens Kolimport AB, Stockholm. AB Arvid Lindgren C:o, Stock­
holm.
Linköpings Elektriska Kraft- och Be­
lysnings AB.
Linoleum AB Forshaga, Göteborg. AB Ljungströms Ångturbin, Stock­
holm.
Ljusne-Woxna AB.
AB Lorentzen & Wettres Maskinaffär,
Stockholm.
AB Luleå Bryggeri.
C. J. Lundbergs Läderfabriks AB,
Valdemarsvik.
AB Knut Lundquist, Stockholm. Lunds Bryggeri AB.
Konsul K. E. Lundström, Skellefteå. Mackmyra Sulfit AB.
AB Malmö Strumpfabrik.
Malmö Yllefabriks AB. Marma-Långrörs AB, Söderhamn. Maskin AB Karlebo, Stockholm.
L. A. Mattons Läderfabriks AB, Gävle.
Metallfabriks AB C. C. Sporrong & C:o, Stockholm.
Midnäs Nya Trävaru AB, Rengsjö. Mjölkcentralen, Stockholm.
Mora Bryggeri AB. Morgårdshammars Mek. Verkstads AB. Motala Ströms Kraft AB, Motala. AB Motala Verkstad.
Munkedals AB.
Munksjö AB, Jönköping.

AB National Kassa Register, Stock­ AB Skånska Cementgjuteriet, Stock­
Årsbidrag.
holm.
Nora Bryggeri AB.
Nordisk Familjeboks Förlags AB,
Stockholm.
AB Nordiska Kompaniet, Stockholm. Nordiska Syrgasverken AB, Stock­
holm.
AB Nordströms Linbanor, Stockholm. Norrahammars Bruk.
AB P. A. Norstedt & Söner, Stock­
holm.
Nya Marmorbruks AB, Kolmården. Nyköpings Bryggeri AB.
AB Nymans Verkstäder, Uppsala. AB Näfveqvarns Bruk.
Nääs Fabriks AB, Floda.
AB Odelberg & Olson, Stockholm. AB Oxygenol, Stockholm.
AB Papyrus, Mölndal.
AB Pharmacia, Stockholm. Riddarhytte AB.
AB Rosenblads Patenter, Stockholm. AB Rosenfors Bruk.
E. A. Rosengrens Kassaskåpsfabriks
AB, Göteborg.
AB Saltsjöqvarn, Stockholm. Direktör Sven Sandwall, Borås.
AB Sanitet, Stockholm.
AB Scania-Vabis, Södertälje. Schuchardt & Schiitte AB, Stockholm. Schullström & Sjöströms Fabriks AB,
Högsjö.
See Fabriks AB, Sandviken.
Carl Setterwall & C:o AB, Stockholm. Sieverts Kabelverk, Sundbyberg.
AB Skandinaviska Glödlampfabriken,
Nyköping.
Skandinaviska Grafitindustri AB,
Trollhättan.
Skandinaviska Jutespinneri- & Väf-
veri AB, Oskarström.
AB Skattungbyns Kalkbruk, Mässbac­
ken.
AB Skånebryggerier, Hälsingborg.
holm.
AB Skånska Yllefabriken, Kristian­
stad.
AB Slipmaterial, Västervik.
AB Julius Slöör, Stockholm.
AB Sollefteå Syrgasverk.
Aug. Stenman AB, Eskilstuna. Stensholms Fabriks AB, Huskvarna. Stockholms Benmjölsfabriks AB. Stockholms Fjäderfabrik, B. Wahl. Stora Kopparbergs Bergslags AB. Strömma Bomulls Spinneri AB, Karls­
hamn.
Ströms Bruks AB.
AB Surte-Liljedahl.
Svalöfs Kraft AB.
AB Sveabryggerier, Filipstad.
AB Svensk Filmindustri, Stockholm. Svenska AB Bromsregulator, Malmö. Svenska Diamantbergborrnings AB,
Stockholm.
Svenska Elektromekaniska Industri
AB, Hälsingborg.
Svenska Entreprenad AB, Stockholm. AB Svenska Fläktfabriken, Stock­
holm.
Svenska Gummifabriks AB, Gislaved. AB Svenska Maskinverken, Södertälje. AB Svenska Naxos, Lomma.
Svenska Oljeslageri AB, Göteborg. Svenska AB Philips, Stockholm.
AB Svenska Pressbyrån, Stockholm. Svenska Stålpressnings AB, Olofström. AB Svenska Telegrambyrån, Stock­
holm.
Svenska AB Trådlös Telegrafi, Stock­
holm.
Svenska Väg AB, Stockholm.
AB Svenskt Exporttackjärn, Stock­
holm.
AB Svenskt Konstsilke, Borås.
AB Sveriges Förenade Trikåfabriker,
Tekniska Museet år 1939
Borås. 17

Tekniska Museet år 1939
Årsbidrag.
AB Sveriges Litografiska Tryckerier, Stockholm.
Sydsvenska Kraft AB, Malmö.
AB Sågbladsfabriken i Nora.
Kapten Ragnar Söderhielm, Saltsjö­
baden.
Södertelje Bryggeri AB.
Södra Vetterns Kraft AB, Jönköping. Tegelbruks AB Walla-Katrineholm. Tekniska Byggnadsbyrån, Delin &
Perslow, Stockholm.
Grosshandlare Georg Tempelman,
Stockholm.
The Texas Co AB, Stockholm.
Firma J. H. Tidbeck, Stockholm. Torsviks Sågverks AB, Ramvik. Trelleborgs Gummifabriks AB.
AB Tryckfärger, Stockholm.
AB Turitz & C:o, Göteborg.
Wahlin & C:o AB, Stockholm.
AB Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm.
AB C. J. Wennbergs Mek. Verkstad, Karlstad.
AB J. A. Wettergren & C:o, Göte­ borg.
AB Wexiö Bayerska Bryggeri.
Tage Wiberg AB, Göteborg.
Firma Theodor Woelfer, Malmö.
AB Vägförbättringar, Stockholm. Värmelednings AB Galor, Stockholm. Värnamo Wellpappfabrik.
Västerviks Kraft AB.
Yngeredsfors Kraft AB, Mölndal.
AB Åtvidabergs Industrier. Åtvidabergs Spårväxlar &: Signalfa­
briks AB, Stockholm.
AB öfvergård & C:o, Stockholm.
AB öhmanska Bageriet, Julius Wes-
terdahl, Stockholm.
AB Örebro Kexfabrik. Örebro Pappersbruks AB. Östersunds Elektriska AB. AB Östersunds Ångbryggeri.
Föremåls­ samlingarna.
Tekniska Museet, som icke åtnjuter något anslag från statligt eller kommunalt håll, stannar i förbindlig tacksamhet till alla här ovan nämnda, som på ett så välvilligt och välbehövligt sätt understött verksamheten och visat intresse och förståelse även under år 1939 för museet och dess syften.
Under arbetsåret 1939 ha föremålssamlingarna ökats i samma grad som tidigare, och det är glädjande för museet, att antalet givare vuxit avsevärt. Utrymmet i Dtedalus medger icke att nämna alla gåvor, varför endast de mest värdefulla upptagas här nedan. Till alla som på olika sätt bidragit till samlingarnas tillväxt under året uttrycker museet härmed sin stora tacksamhet.
Höganäs-Billesholms AB har skänkt all behövlig materiel för iord­ ningställande av den vid årets början för allmänheten öppnade »sten­ kolsgruvan», som ger en verklighetstrogen bild av arbetet i de skånska stenkols- och lergruvorna förr och i våra dagar. Bolagets platschef vid Gunnarstorps gruva, Civilingeniör G. Ljungberg, har välvilligt medverkat vid denna avdelnings utformning.
18
Till den gruvtekniska avdelningen ha dessutom inkommit gåvor

från Stora Kopparbergs Bergslags AB, Falun, och Luossavaara-
Kirunavaara AB, Malmberget. Bland kasserad studiemateriel från Tekniska Högskolans avdelning för bergsvetenskap har tillvaratagits en stor samling prover på sjömalmer och bergmalmer samt därur framställt tackjärn och smidesjärn jämte slagg, i de flesta fall daterade prover, vilka ursprungligen ingått i Bergskolans samlingar från
1770-talet till 1800-talets mitt. En skalmodell av en mulltimmers- hytta, Trehörnings masugn, Mariedam i Närke, har deponerats av Göteborgs Museums industrihistoriska samlingar. Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori har utöver tidigare gåvor överlämnat en revolversvarv och en gängskärningsmaskin, båda gjorda vid Munktells verkstad i Eskilstuna år 1872. Olika slag av verktyg och produkter tillhörande järn- och stålbearbetningen har för övrigt skänkts av Stockholms El­
verks Ångcentral vid Värtan; Järnvägsmuseum; Fröknarna V. och M. Blomberg; Civilingeniör E. Lagrelius; Civilingeniör H. A. Nyléns sterbhus, och Ingeniör Love de Geer, Stockholm, samt Konsul H. Bursie, Göteborg. En serie självreglerande patentlås av A. E. Lind­ ströms patent år 1892 har skänkts av Ingeniör H. Svensson, Haga­ lund. Föremål tillhörande metallmanufakturens olika grenar ha er­ hållits från Amanuens A. Sjögren och Civilingeniör G. ödqvist, Stockholm, och från Disponent J. Witting, Stråssa.
Avdelningen för kraftmaskiner har genom Tygförvaltningen i Vaxholms Fästning mottagit en fotogen-motor »Avance» från år 1904. Andra till denna grupp hörande föremål ha skänkts av Ur­ makare G. Rydmark och Fabrikören G. W. Björkström, Stockholm, samt Ralsta Tegelbruk, Hallstahammar. Tekniska Skolan i Stock­ holm har överlämnat flera väl utförda och instruktiva modeller av
ångmaskiner och ångpannor från 1800-talets mitt.
Bland nyförvärv av transportmedel tillhöra de flesta den flyg­
Föremåls­ samlingarna.
tekniska gruppen. AB Aerotransport, Stockholm, har skänkt en full­
ständig serie av manöverinstrument från bolagets pilot-utbildning
under åren 1925—1933. Skalmodeller av trafik- och militärflygplan
från åren 1911—1913 ha dels skänkts av N. V. Nederlandsche
Vliegteugenfabriek Fokker genom förmedling av Diplom-Ingenieur
U. W. van Quarles, Stockholm, dels tillverkats för museets räkning
av Herr Åke Tollin, Örebro, övriga givare till denna avdelning äro
Direktör G. von Hofsten, Direktör E. Lundvik och Herr S. G. Nils­
son, Stockholm, samt Greve J. Lagergren, Tystberga. En motorcykel
»Ebe», modell 1919, samt en velociped av 1860-talstyp ha inköpts. 19
Tekniska Museet år 1939

Tekniska Museet år 1939
Föremåls­ samlingarna.
Till den elektrotekniska gruppen ha flera historiskt värdefulla gåvor inkommit. Marma-Långrörs AB, Marmaverken, har skänkt en Wenströms dynamomaskin från år 1884, två Grammes-maskiner från år 1876 och en samtida instrumenttavla samt tre bågljuslampor enligt Serrins system och glödlampor från 1880-talets början. Ett an­ tal väl bevarade omformare och motorer av Jonas Wenströms kon­ struktion från 1880—90-talen ha överlämnats från K. Tekniska Högskolans laboratorium för elektromaskinlära. Ingeniör C. G. Lind­ blom, Civilingeniör E. Jensen och Fröken Linnea Löfgren, Stockholm, samt Tygförvaltningen i Vaxholms Fästning och Verkmästare S. Lundin, Falkenberg, ha bidragit med andra starkströmstekniska före­ mål. Bland gåvor, tillhörande övriga elektrotekniska områden, må särskilt nämnas en samling telegraf- och telefonapparater med tillbe­ hör, tillverkade åren 1879—1910, som erhållits från Telefon AB L. M. Ericssons samlingar, samt en fältröntgenapparat från Järnhs Elektriska AB år 1915, överlämnad av Styrelsen för 4:de distriktet av Svenska Röda Korset, Jönköping. Från Tekniska Skolan i Stock­ holm har erhållits flera friktionselektricitetsmaskiner med stora ladd- flaskor och andra tillbehör, sannolikt härstammande från skolans ti­ digaste verksamhet. I övrigt ha svagströmstekniska föremål inkommit från Herr J. A. Carlström, Bankdirektör H. Lettström och AB Elektrolux, Stockholm.
Belysningstekniska föremål ha skänkts av Kommerserådet H. Carl- borg, Stockholm, nämligen gruvlampor för gasolja och acetylén från åren 1910—1917, och av Tygförvaltningen vid Vaxholms Fästning, bl. a. 2 strålkastare för acetylén av Agas fabrikat år 1913, samt av Fröken Amanda Johnson, Stockholm, Fru Dora Lamm, Lahäll, Herr Sven Löfgren, Dannemora och Marma-Långrörs AB, Marmaverken.
Olika slag av instrument för mätning och vägning ha inkommit i stor omfattning. K. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har överläm­ nat geodetiska instrument från 1800-talets mitt och senare. Andra optiska mätinstrument ha skänkts av Tygförvaltningen vid Vaxholms Fästning, bl. a. avståndsmätare och riktkvadranter av föråldrade ty­ per. Från Civilingeniör K. G. Gustafssons sterbhus, Stockholm, ha erhållits värdefulla föremål på nämnda område samt ett märkligt mikroskop från 1700-Talet. Samma givare har även skänkt en minia- tyrgasmätare från London år 1825. Instrument i övrigt ha skänkts av
Civilingeniör H. A. Nyléns sterbhus, Riksantikvarie S. Curman, In­ 20 geniör Love de Geer, Studeranden G. Lindberg, Stockholm, samt AB

de Lavals Ångturbin, Saltsjö-Järla, Fru Dora Lamm, Lahäll och
Fröken Ester Falk, Västerås.
D.D. K.K. H.H. Kronprinsen och Kronprinsessan ha behagat till museet överlämna en fonograf »Exelsior» jämte ett stort antal fono- grafrullar. Fonografer och grammofoner med tillbehör ha för övrigt skänkts av Tullkontrollör och Fru V. Reuterswärd och Fröken Lin­ nea Löfgren, Stockholm, samt av Ingeniör E. Magnus, Göteborg. Folkskollärare E. Carlsson, Hässleholm, har deponerat »Skandina­ viens största och tydligaste talmaskin» från omkring år 1895, en el­ motordriven fonograf enligt Edison, med hörslangar för 14 lyssnare. Till detta hör också ett stort antal vaxrullar med samtida i Sverige upptagna sång- och orkesterfonogram.
En stor mängd föremål tillhörande de fotografiska och reproduk- tionstekniska avdelningarna ha inkommit. Fil. Dr. H. Bäckström, Stockholm, har sålunda överlämnat hela sin representativa och värde­ fulla samling av fotografiapparater och annan fotografiteknisk mate­ riel från 1800-talets mitt till omkring år 1930. Hovfotograf E. Flor­ man, Saltsjö-Duvnäs, har skänkt en solarkamera enligt van Monk- hoven. Äldre fotografiapparater m. m. ha överlämnats av fröken Clotilde von Höpken, Fru Th. M. Jarl, och Fotograf W. Wolfenstein, Stockholm, samt av Postmästare S. Spross, Söderköping, Adjunkt E. Låftman, Borås, och Fröken Maja Waller, Hångsdala. Firma Mo­ lander & Son, Stockholm, har bidragit med en värdefull serie ama­ törapparater från 1890—1920-talen.
H. M. Konungen har låtit överlämna en laterna magica från 1870- talet, som använts vid förevisningar inom den kungliga familjen, jämte flera serier kolorerade bilder, kromotroper m. m., samt en kombinerad amatörkinematograf och laterna magica från sekelskif­ tet. I gåvan ingår också ett antal tecknade och färglagda filmer. Tek­ niska Skolan i Stockholm har överlämnat en stor samling skickligt utförda handmålade bilder för visning i laterna magica i samband med undervisningen i konsthistoria, naturlära och maskinlära under
1800-talets mitt.
Vid den av Svenska Filmsamfundet i samarbete med museet an­
ordnade utställningen, som närmare omnämnes nedan, överlämnade samfundet sina samlingar av apparater, filmer m. m. från den svenska kinematografiens första tid jämte kostymer och andra rekvisita från inspelning av svenska filmer under tiden 1915—1930* övriga givare av föremål inom denna grupp äro AB Nordiska Kompaniet, Stock-
Föremåls- samlingarna.
Tekniska Museet år 1939
21

Tekniska Museet år 1939
Föremåls­ samlingarna.
holm, Fotograf J. Jaenzon, Lidingö och Ingeniör E. Magnus, Gö­ teborg.
AB Sveriges Litografiska Tryckerier har bl. a. skänkt den första i Sverige begagnade offsetpressen av märket »the Potter». Från Sig­ tuna Tryckeri har överlämnats en maskinpress för boktryck enligt König & Bauer, tillverkad av Eickhoff, Köpenhamn, år 1863. Svenska Boktryckareföreningen har bidragit med en xylografisk graverings- maskin från omkring år 1880. Dessutom ha reproduktionstekniska föremål erhållits genom gåvor från Med. Dr. J. Billström, Tekniska Skolan och Litograf V. P. W. Kihlström, Stockholm, samt Fabrikör E. Andersson, Lidingö och AB Nordiska Tapetfabriken, Arvika. Ri­ kets Allmänna Kartverk har deponerat en valspress för koppartryck från 1840-talet.
FL K. H. Kronprinsen har låtit överlämna ett »räknehjul», kon­ struerat av folkskollärare P. J. Svensson i Gemla omkring år 1870. Räknemaskiner, av i museet icke tidigare företrädda typer, ha skänkts av K. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Livförsäkrings AB Thule, Återförsäkring AB Atlas, AB Nordiska Kompaniet, Stockholm, samt Guy’s Calculating Co., London, genom Ing. R. S. Nilsson, Neuchåtel. I övrigt ha kontorsmaskiner av olika slag skänkts av AB Fladar Schmidt, Firma M. Månsson, Stockholm och Fru Dora Lamm, Lahäll.
Föremål, som äga samband med de på råvaror från skogen baserade industrierna, ha skänkts av Svenska Flottledsförbundet, nämligen mo­ deller i betong och trä till flottledsrännor, av Järnvägsmuseum och Tekniska Skolan i Stockholm. AB Papyrus, Mölndal, har bl. a. skänkt en kyp för pappersmassa från år 1891. Papperstekniska föremål ha överlämnats av Stockholms Stads Hälsovårdsnämnds arkiv och bibliotek samt av Överingeniör Th. Wigelius, Ljusne.
Bland gåvor till avdelningen för kemisk-tekniska industrier mär­ kas äldre samlingar av tändsticksaskar med stickor från Fru Eva Gemsell, Djursholm, och från Kammarherre F. von Mecklenburg och Fröken Julia von Mecklenburg, Högsjö. En serie glasblåsareredskap samt en degel för smältning av glasmassa jämte verktyg för tillverk­ ning av sådana deglar ha överlämnats av Torsås Nya Glasbruks AB. Liljeholmens Stearinfabriks AB har låtit museet övertaga en serie pro­ ver, som under bolagets jubileumsutställning visade den kemisk­ tekniska gången vid stearinfabrikationen. En skalmodell av ett nutida tegelbruk med ringugn har byggts vid museets modellverkstad.
22 Modellen har bekostats av AB Äbjörn Anderson, Svedala.

Elektriska AB Siemens, Stockholm, har bekostat en anord­ ning för demonstration av elektropyrometrar för höga temperaturer jämte automatisk registrering av temperaturkurvor i ugnar. Syma­ skiner ha skänkts av Kvinnoklubben i Stockholm och Ingeniör Erik Westman, Västerås. Dessutom ha några dylika inköpts. Från Sillerbo Ullspinneri, Hälsingland, har till textilavdelningen förvärvats tre kardverk och en för hand driven spinnstol med 60 spindlar, allt från
1840—50-talen och troligen den äldsta uppsättningen av dylikt slag som finnes bevarad i vårt land.
Ingeniör H. Svensson, Hagalund, har skänkt det första experiment­ exemplaret av »IVA»-spiseln och Fröken Hildur Samuelsson, Stock­ holm, har överlämnat det första av Isakssons isskåp från år 1869.
Till övriga avdelningar av museets samlingar ha gåvor inkommit från Nationalmuseum, Järnvägsmuseum, Nordiska Museet, Hall- wylska Museet, Fröken Linnea Löfgren, Östermalms Uppköpsaffär, Herr E. Liljegren, Dr. E. Warfwinge, Rudolph Grave AB, Stock­ holm, samt Fru Anna Erixon, Söderköping, och Ralsta Tegelbruk, Hallstahammar. Poletter och minnesmedaljer ha erhållits från Fa- gersta Bruks AB, Husqvarna Vapenfabriks AB, Liljeholmens Stea­ rinfabriks AB och Disponent C. L:son Behm, Uddeholm.
Det i fjol till museet överförda »John Neréns motortekniska arkiv» har under årets lopp genomgåtts och ordnats i arkivomslag, vilket arbete utförts med hjälp av arkivarbetare från Statens Arbetslöshets- kommission.
Carl Sahlins bergshistoriska samlingar har av donator under året på flera sätt kompletterats.
Civilingeniör E. Bosaeus, som har i uppdrag av Svenska Cellulosa­ föreningen att i bokform skildra cellulosaindustriens historia, har för detta ändamål företagit ett flertal resor och besökt olika industriföre­ tag för hopsamlande av material. Ett betydande material har dels som gåvor, dels som deposition överlämnats till museet. Material har erhållits från: Strömsnäs Bruks AB, Uddeholms AB, Munksunds AB och Hellefors Bruks AB.
Major Elis Hildebrand, som under 1938 på ett synnerligen för­ tjänstfullt sätt ordnade det Rinmanska arkivet, har även 1939 väl­ villigt ställt sig till förfogande för ordnande av arkivmaterial på museet och därvid tagit om hand Wedbergska arkivet.
Föremåls­ samlingarna.
Kommerserådet Harald Carlborg har överlämnat en stor samling 23
Tekniska Museet år 1939
Arkivet.

Tekniska Museet år 1939
Arkivet.
fotografiska negativ med motiv framförallt från gruvor och bruk i
Mellansverige. Fil. Dr Carl Sahlin, Djursholm, har likaledes berikat fotosamlingen genom att överlämna nära 1000-talet negativ av bergs- historiskt intresse. Bidrag till negativsamlingen har även inkommit genom Fröken Helena Edlund, Djursholm. Anteckningsböcker, kal­ kyler m. m. har skänkts av Ingeniör Love de Geer. Fru Dora Lamm, Lahäll, har överlämnat handlingar, korrespondens, kataloger m. m. från Civilingeniörerna Jean Jacques’ och Carl Robert Lamms verk­ samhet. Civilingeniör Herman A. Nylén och Fröken Elsa Nylén, Stockholm, ha skänkt brevkopieböcker, kataloger m. m. rörande Gra- nefors Bruk och Motala Mek. Verkstad. Etsningar över olika arbets- scener vid Stora Kopparbergs Bergslags AB anläggningar, utförda av Johanson-Thor 1913 samt kopparstick över Långhags Kraftverk, signerat Stig Borglind, 1939, ha överlämnats av bolaget.
Till arkivet ha i övrigt erhållits gåvor från: AB Aga-Baltic, Stock­ holm; Redaktör Harald Althin, Stockholm; AB Arboga Margarin­ fabrik; AB Armerad Betong, Norrköping; Intendent C. L:son Behm, Uddeholm; Bergsunds Fastighets AB, Stockholm; Billeruds AB, Säffle; Fil. Dr. Carl Björkbom, Stockholm; Fru Cecilia von Braun, Stockholm; Brukskoncernen AB, Fagersta; Konsul H. Bursie, Göte­ borg; Redaktör Otto Carlmo, Finspång; Ebbamåla Gjuteri & Mek. Verkstad; Civilingeniör R. Engström, Stockholm; Finspongs Metall­ verks AB; General Motors Nordiska AB, Stockholm; Överingeniör I. Göthner, Sandarne; Friherre E. Hermelin, Eskilstuna; fru Signe Hoffring, Norrköping; Civilingeniör E. Holmgrens sterbhus genom Fru Iris Ekman, Stockholm; Höganäs-Billesholms AB; Civilingeniör Erik Jensen, Stockholm; Civilingeniör Erik Junker, Alby; Kalmar Museum; AB Ch. Kroon, Vansbro; Köpings Tekniska Fabriks AB; Baningeniör C. A. Landin, Stockholm; Direktör E. Lundvik, Stock­ holm; Notarie A. Löfgren, Stockholm; Nordiska Museet; Löjtnant C. Bertil Nyströmer, Stockholm; Ingeniör Elon Olsson, Stockholm; övermaskinist C. Roos, Lernbo, genom Överingeniör G. Hjertén, Grängesberg; Byråchef K. E. Rylander, Stockholm; W. Segerströms Metallvarufabrik, Ängelholm; Disponent A. Siemssen, Stockholm; Skoghallsverken; Herr Hugo Sköld, Stenstorp; Stockholms Elverk; Stockholms Stads Hälsovårdsnämnds arkiv; AB Stridberg & Biörck, Trollhättan; AB Svensk Filmindustri, Stockholm; AB Svenska Fläkt- fabriken, Stockholm; AB Svenska Naxos, Lomma; Telefon AB L. M.
24 Eriksson, Stockholm; Direktör E. U. P:son Troili, Uddeholm; Udde-

holms AB; Professor W. Weibull, Stockholm; Reklamchef R. We-
lander, Stockholm; Ingeniör E. Westman, Västerås; Ängsfors Snic­ kerifabrikers AB, Hovslätt; ödeborgs Bruks AB.
Under året inkomna fotografier och andra bilder uppgå till c:a 2.500.
Liksom under föregående år har Statens A.K. ställt arbetskraft till förfogande utan kostnad för museet. På detta sätt ha stora samlingar av fotografier, tidningsurklipp m. m. kunnat monteras och katalog­ samlingar ordnas in i omslag, vilket annars i brist på fast anställd arbetskraft måst anstå på obestämd tid.
Museets arkiv av filmer för visning i biograflokalen har utökats dels genom gåvor från Liljeholmens Stearinfabriks AB, nämligen den i samband med företagets 100-årsjubileum upptagna filmen, som visar arbetet och tekniska detaljer inom fabrikens olika avdelningar. AB Svensk Filmindustri har skänkt en film, som upptogs vid Svenska Filmsamfundets stiftande år 1933. I deposition har från Uddeholms AB erhållits filmen »Där malm blir stål och skog blir silke», K. Vat­ tenfallsstyrelsen har deponerat ett större antal filmer från styrelsens byggnadsarbeten under åren 1915—1935.
Av årets förvärv till boksamlingen må särskilt nämnas en stor sam- ling litteratur, särskilt av bergstekniskt intresse, kapslar med smärre skrifter och särtryck, som tillhört Professor Richard Åkerman och som överlämnats av General J. Åkerman, Stockholm. En del av denna gåva har med donators medgivande avsöndrats och överförts till K. Tekniska Högskolans Bibliotek. Från General Åkerman över­ lämnades också en samling brev från bl. a. J. A. Brinell, G. F. Görans­ son, E. J. Ljungberg, Ludvig Rinman m. fl. Från Ingeniör Love de Geer, Stockholm, har erhållits bl. a. litteratur rörande papper- och pappersmassa m. m. Från Överingeniör Alex. Engblom, Borås, har museet erhållit »Handbuch der Baumwollspinnerei» av Otto Johann­ sen 1902, och »The Science of Modern Cotton Spinning» av Evan Leigh. Strödda årgångar av »Scientific American», Teknisk Tidskrift, m. fl. har överlämnats av Ingeniör B. Eric Lindblad, Lidingö. Doktor Karl Vogler, Diisseldorf, har skänkt »Rheinische Heimatpflege»
årg. 1929—1938.
I övrigt ha gåvor i form av böcker och minnesskrifter överlämnats
av: Ackumulator-Fabriks AB Tudor, Stockholm; Fru Lisen Bagge, Åby; Major Frank Bensow, Norrköping; AB C. O. Borgs Söners Fabriker, Lund; Finlands Bryggeri, Kristianstad; Fotografiska Före-
Arkivet,
Tekniska Museet år 1939
Filmarkivet,
Boksamlingen,
25

Tekniska Museet år 1939
Boksamlingen.
ningen, Stockholm; AB C. E. Fritzes K. Hovbokhandel, Stockholm;
Gunnebo Bruks AB; Göteborgs Kexfabriks AB, Kungälv; Göteborgs Stads Elverk; Fil. Dr. Sven Hedin, Stockholm; Ingeniör S. Hellman, Malmö; Ingeniör Georg Hellström, östrand; Husqvarna Vapen­ fabriks AB; Järnverksföreningen, Stockholm; Kalmar Stads Gas- och Elverk; Knislinge Skofabriks AB; Kooperativa Förbundets Bokför­ lag, Stockholm; K. Livrustkammaren; Nyköpings Typografklubb; Remington Typewriter Comp. AB, Stockholm; AB Stockholms Bryg­ gerier; Oy Strömberg AB, Helsingfors; Svenska Färgeritekniska Riks­ förbundets Museinämnd, Norrköping; Svenska Gasverksföreningen; Svenska Metallarbetareförbundet, avd. 76, Bofors; Svenska Målare­ förbundet, Stockholm; Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland; Sveriges Småglasbruksförbund, Räppe; Tekniska Samfun­ det, Göteborg; Tidens Förlag, Stockholm; AB Upsala Valskvarn; AB J. A. Wettergren & C:o, Göteborg; Åhlén & Holm AB, Stock­ holm; Civilingeniör Gustaf ödqvist, Stockholm.
Liksom tidigare har museet stått i skriftbyte med ett flertal museer, institutioner och föreningar. Vi hänvisa till Dasdalus 1939.
Utöver i tidigare årgångar av Dxdalus uppräknade 95 tidskrifter vilka museet erhåller i utbyte mot årsboken har under året tillkom­ mit »Bygd och Natur» samt »Teknisk Revy».
En betydande del av museets boksamling har kunnat bindas genom att Statens A.K. till arbete inom museet hänvisat en bokbindare.
Bland de under året inkomna samlingarna av konstruktionsrit- ningar böra följande särskilt framhållas: Nitroglycerin AB, Stock­ holm, har skänkt en stor samling originalritningar jämte vävkopior
över anläggningar, apparater och maskiner för framställning av krut, nitroglycerin, dynamit och därmed besläktade sprängämnen. Rit­ ningarna ha stor betydelse som studiematerial beträffande den tek­ niska utrustningen under 1870—90-talen vid de av bröderna Nobel i Sverige och utlandet grundade sprängämnesfabrikerna. K. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har överlämnat en samling ritningar från kanal-, bro- och hamnbyggnader m. m., utförda i styrelsens regi under 1800-talets början, samt äldre generalkartor över Sverige. Från K. Tekniska Högskolans fackavdelning för elektromaskinlära har er­ hållits en samling planscher, diagram och ritningar över elektriska kraftmaskiner o. d. från 1800-talets slut. K. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets Akademien har överlämnat ritningar över anrik­
Ritningsarkivet.
26 ningsverk och valsverk från 1700-talet. AB Armerad Betong, Norr-

köping, har skänkt ritningar med historik över Järnbron i staden,
som år 1938 ersattes med den av bolaget byggda »Gamle Bro». Ci­ vilingeniör B. E. Lundberg har bidragit med ritning och beskrivning på engelska över Th. Blanchards patenterade profileringssvarv från år 1820. Elevritningar från teckningskurser vid tekniska läroanstalter ha skänkts av Ingeniör Love de Geer, Byråchef K. E. Rylander, Stockholm, Civilingeniör Hj. Celion, Djursholm och Fru Dora Lamm, Lahäll. En samling ritningar rörande Wedevågs Bruk, Kinda kanal,
Storfors Bruk m. m., utförda av Olof Åkerréhn år 1808, ha inköpts. Det inkomna materialet har efterhand registrerats i ritningsarkivets topografiska register och sakregister. Dessutom ha tidigare förvärvade
ritningssamlingar kunnat bearbetas och katalogiseras. Så gott som hela ritningsarkivet, omfattande över 60.000 konstruktionsritningar från alla områden av svensk teknik och industri under tre århundraden, är sålunda numera lätt tillgängligt för historisk forskning.
Till museets samling av porträtt, porträttmedaljonger m. m. av Personhistoriska
tekniker och industrimän ha gåvor inkommit från Fru Ebba von Eckermann, Stockholm; Svenska Filmsamfundet; Civilingeniör E. Holmgrens sterbhus, genom Fru Iris Ekman, Stockholm; Civilingeniör H. Nyléns sterbhus, Stockholm; Liljeholmens Stearinfabriks AB, samt från Ingeniörsvetenskapsakademien.
I ett för ändamålet reserverat rum iordningställdes under årets första månader museets stenkols-avdelning, omfattande historiskt ma­ terial i form av äldre originalverktyg samt bilder från stenkolsgru­ vorna i Skåne. För att åskådliggöra arbetet under jord har i full skala byggts med originalmaterial ett snitt genom en del av en arbets­ ort och en del av en kolflöts, i vilken brytning med handborrmaskin pågår. En framställning av stenkolets bildningshistoria samt en serie bilder från nutida arbete i en skånsk stenkolsgruva avslutar av­ delningen. Arbetet har kunnat utföras tack vare det anslag, som Höganäs-Billesholms A.-B. beviljat för ändamålet. Museet stannar i stor tacksamhet till bolagets ledning och främst dess Direktör P. Eg. Gummeson för den förståelse för museets arbeten, som på olika sätt visats genom penninganslag, gåvor av material och bilder samt däri­ genom att en av bolagets driftsingeniörer, Bergsingeniör G. Ljungberg, fått medverka vid planernas uppgörande och arbetets kontrollerande. Rörande den första visningen av detta nya tillskott i museet hänvisas till sid. 34.
arkivet.
Nya avdelningar i museibyggnaden.
På initiativ av Kommerserådet Gunnar Dillner bildades på Jern- 27 3
Tekniska Museet år 1939

Tekniska Museet år 1939
Utställningar.
kontoret den 16. februari 1939 en kommitté, för att medverka vid
utformningen av museets bergshistoriska avdelning (järn- och stål). Kommitténs sammansättning är: Kommerserådet Gunnar Dillner, Bruksdisponent Fil. Dr Carl Sahlin, Generalkonsul Axel Ax:son Johnson, Disponent Axel Fornander, Disponent Thorsten Wigelius, Överingeniör Magnus Tigerschiöld, Överingeniör Arvid Pettersson, Fil. Dr Alvar Silow samt Intendent Torsten Althin.
Efter framställningar till bruk och företag inom vår järn- och stål­ industri ha för arbetet med denna nya avdelning i museet erforderliga medel erhållits, och på hösten 1939 kunde arbetet igångsättas i de för avdelningen reserverade utrymmena i museet. Det beräknas, att avdelningen skall kunna öppnas för allmänheten i maj 1940. En re­ dogörelse för detta, liksom för de medel, som välvilligt ställts till förfogande kommer att lämnas i nästkommande årgång av Dasdalus.
I salarna för tillfälliga utställningar ha under året två större expo­ sitioner varit arrangerade, vilka bägge tilldragit sig stort intresse från allmänhetens sida och varit livligt besökta. Under maj—juni visades »Den vita dukens teknik», en filmteknisk utställning, skildrande den tekniska utvecklingen av kameror, projektionsapparater, belysnings- anordningar m. m. samt den rörliga filmbildens föregångare. Bilder från ett betydande antal filmer samt rekvisita från några märkligare svenska filmer gav en god återblick på de förändringar på gott och ont, som filminspelningen genomgått under de senaste 2 5 åren. Fram­ ställningen kompletterades av en samling svenska filmmanuskript i original, dräktskisser, programblad och affischer från de tre senaste decennierna. Utställningsmaterialet utgjordes till väsentlig del av ett urval ur Svenska Filmsamfundets Samlingar, som i samband med ut­ ställningens öppnande den 4. maj i deposition överlämnades i museets vård. Vid detta tillfälle höll Filmsamfundets preses, Fil. Lic. Bengt Idestam-Almquist, ett tal, vari han redogjorde för det arbete Sam­ fundet lagt ned på att få till stånd dessa samlingar samt underströk betydelsen av att samlingarna, tillsamman med museets innehav av föremål på detta område, framdeles komma att bilda en permanent filmteknisk avdelning i museet. För det i museet från Filmsamfundet deponerade materialet redogöres mera utförligt längre fram. Det är för museet av stor betydelse, att detta samarbete kommit till stånd, och jag har att på denna plats uttala museiledningens tacksamhet. Som tidigare här omnämnts kunde utställningen genomföras, tack vare ett ekonomiskt bidrag från Bankdirektör och Fru H. Lauritzen,
28

och det är min angenäma plikt att här varmt tacka för denna välvilja
mot museet och Svenska Filmsamfundet. Rörande de deponerade före­ målssamlingarnas och filmarkivets tillkomst och omfattning finnes ett meddelande på sid. 106 i denna årsbok.
Det är sällsynt, att ett industriföretag inom Stockholms område Industrijubileum. kan blicka tillbaka på en 100-årig oavbruten verksamhet. Så är emel­
lertid förhållandet med Liljeholmens Stearinfabriks AB. När bolaget
beslöt högtidlighålla 100-årsdagen, beslöts även att förlägga de där­
med förknippade evenemangen till Tekniska Museet. I museets salar för tillfälliga utställningar ordnades, i intimt samarbete med bolaget, en utställning »Stearinljuset 100 år». Detaljplanernas utformning lik­ som utställningens arrangerande skedde under medverkan av Herr Sven Börjegård, anställd hos bolaget, varjämte Konstnären Jerk Werkmäster svarade för den konstnärliga utformningen. En särskild grupp hade arrangerats som en hyllning åt fabrikens grundare Lars Johan Hierta. Till detta hade Stiftelsen Lars Hiertas Minne välvilligt utlånat föremål. Fabrikens historia skildrades med tillhjälp av doku­ ment, kartor och bilder, utställningsdiplom m. m. En särskild sal ha­ de ägnats åt ett framvisande av den tekniska utvecklingen inom stea­ rinljusfabrikationen, både den ålderdomliga handstöpningen och de senaste 75 årens maskinutrustning. Stort intresse tilldrog sig ett fabri- kationsschema, genom vilket besökarna kunde följa det kemisk-tek­ niska förloppet från råvara till färdig produkt. Exposén över samt­ liga fabrikens nuvarande ljustillverkningar gav en god bild av den mångfald variationer i form, storlek och färg, som olika behov och smakriktningar kräva, från de mäktiga gulvita altarljusen med över 200 timmars bränntid och till småbarnens lilleputtaktiga födelsedags­ ljus. Kulturhistoriskt och tekniskt torde denna utställning ha varit den mest givande av de många utställningar, som museet anordnat eller medverkat vid. Under utställningstiden den 16. september—15. december besöktes också denna historiska och vid jultiden högst ak­ tuella exposition, förutom av ordinarie museibesökare också av ett betydande antal skolklasser och studiegrupper. C:a 400 av bolagets arbetare och tjänstemän fingo genom utställningen en återblick på företagets tillkomst, framväxande och nuvarande tillverkning.
Den egentliga minneshögtidligheten ägde rum den 16. september,
då i museets minneshäll samlades c:a 450 personer, styrelse, tjänste­
män, äldre och nuvarande arbetare inom bolaget samt särskilt in­
bjudna. DD KK HH Kronprinsen och Kronprinsessan hedrade sam- 29
Tekniska Museet år 1939

Tekniska Museet år 1939
Industribroschyr.
Liége-utställningen.
30
mankomsten med sin närvaro. Sedan styrelsens ordförande Hovstall-
mästaren Greve Fabian Wrede hälsat de närvarande välkomna, läm­ nade bolagets verkställande direktör Fil. Dr Fiarald Nordenson en snabb återblick på bolagets historia. Sjuttio tjänstemän och arbetare fingo därefter ur Kronprinsens hand mottaga Patriotiska Sällska­ pets medalj. De vid högtidligheten närvarande besågo därefter den ovan nämnda utställningen.
Det har för museet varit en glädje och tillfredsställelse, att såväl bolagets minnesfest som utställning förlagts till Tekniska Museet. På så sätt kunde allt detta äga rum i den miljö, som är ägnad åt ingeniörskonstens och industriens historia och åt det praktiska ar­ betets ära.
När fotografikonstens 100-årsjubileum i januari 1939 celebrerades med en utställning — »Det nya ögat» — i Liljevalchs Konsthall, ut­ lånade museet dit material bl. a. till en interiör av en typisk fotografi­ ateljé från 1880-talet. Efter utställningens slut överlämnade Fil. Dr Plelmer Bäckström sina under många års arbete hopbragta samlingar av kameror och annat fototekniskt material, allt av utomordentlig betydelse för museets avdelning för fotografi. Därigenom har en kon­ centrering av samlandet på detta område kunnat äga rum och mu­ seets tacksamhet mot donator, vår främste kännare av fotografiens historia, är stor och djupt känd.
En mindre, tillfällig utställning av material ur Svenska Urmuseet och från museets egna samlingar var anordnad den 14. september i samband med Sveriges Urmakareförbunds sammankomst och kurs för lärlingar och mästare inom yrket.
I samarbete med svenska industriföretag har utarbetats en rikt illustrerad broschyr »Den drivande kraften», som tryckts i 100.000 exemplar och distribuerats till bl. a. skolor, ungdomsorganisationer och industriarbetare samt till allmänheten direkt eller utdelats till be­ sökarna av museet. Denna kortfattade handledning i industrikunskap mottogs synnerligen välvilligt i dagspressen och har rönt stor efter­ frågan så att upplagan i det närmaste är slut.
Museets föreståndare har varit generalkommissarie för Sveriges officiella deltagande i vattentekniska utställningen i Liége maj—sep­ tember 1939. En del utställningsmaterial har efter utställningens slut överlämnats till museet. Det viktigaste förvärvet i samband härmed var en demonstrationsanläggning, visande verkningssättet hos en kaplan-turbin, vilken anläggning skänkts av AB Karlstads Mekaniska

Werkstad med bidrag från Avesta Jernverks AB, ASEA och Orrefors
AB. Utformandet och konstruerandet av denna nya attraktion inom museets vattenturbinavdelning har utförts av Överingeniör Elov Eng- lesson och Civilingeniör Hadar Lind, K. M. W., Kristinehamn. Gå­ van var synnerligen välkommen och det arbete, som lagts ned på denna sak, vittnar gott om den förståelse inom tekniska och industri­ ella kretsar för museets arbeten, som museet tacksamt kan notera.
På alla sätt har museiledningen sökt tillmötesgå besökarnas önske­ mål, med avseende på föredrag, visningar, filmföreställningar, tek­ niska demonstrationer etc. Icke mindre än 3 51 grupper ha avlagt stu­ diebesök på museet, varvid de flesta föredragen och visningarna ha skötts av Ingeniör Sven Sköldberg, som under året engagerats som assistent på museet. Sammanlagt 32.661 personer besökte museet un­ der år 1939, därav 11.022 barn och 21.639 vuxna. 267 skolgrupper och 84 andra studiegrupper ägnade åt museet vanligen ett flera tim­ mars långt besök. Sedan 1. september ha, på grund av inskränkning i busstrafiken, kvällsvisningarna (tisdagar och fredagar) måst in­ ställas, men i gengäld har varje söndag givits en eller två filmföre­ visningar i föreläsningssalen. Till dessa har icke någon entré utöver entréavgiften till museet upptagits. Då museet icke åtnjuter anslag från offentliga myndigheter, ha icke några avgiftsfria dagar kunnat ordnas. Trots de oroliga tiderna hösten 1939 har besöksfrekvensen icke visat tendenser att sjunka och det är därför museiledningens för­ hoppning, att museet även i fortsättningen skall liksom hittills, och kanske i än högre grad än under lugna förhållanden, kunna fylla sitt ändamål i folkupplysningens tjänst.
Besökarantal.
Stockholm den 31. december 1939.
Torsten Althin.
Tekniska Museet år 1939
31


FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET
UNDER ÅR 1939

Föreningens verksamhet år 1939
34
komst med ett tal av ordföranden i museets gruvkommitté, Kommer­
Föreningens Tekniska Museet styrelse har under 1939 varit den­ samma som under föregående år, varför här hänvisas till tidigare år­ gångar av Dsedalus. Detsamma har även varit förhållandet med sekre­ terare och skattmästare, revisorer och revisorssuppleanter.
I samband med att Tekniska Museet kunde se tillbaka på ett 15- årigt arbete, ordnades i museet en sammankomst för föreningen den 27. januari 1939. I ett anförande betonade museistyrelsens ordfö­ rande, Kommerserådet Axel F. Enström, betydelsen av den insats till ekonomiskt stödjande av museets verksamhet, som föreningen sedan
I93I gjort och frambar museistyrelsens tacksamhet. Efter ett kort an­ förande av föreningens ordförande, Landshövding Sven Liibeck, kå­ serade museets föreståndare om »Tekniska Museet under 15 år». Den successiva tillväxten av museisamlingarna, museibyggnadens till­ komst och övriga viktiga händelser i museets liv kunna bäst studeras i de 10 årgångar av Da^dalus, som nu föreligga tryckta.
Kontorschefen Löjtnant C. Bertil Nyströmer höll ett föredrag om »Bokhållare, kontorsmän och pennans arbetare under 4.000 år». Det synnerligen väl planerade och genomtänkta föredraget illustrerades m^d ett betydande antal ljusbilder, som nogsamt visade, att även om de tekniska hjälpmedlen vid kontorsarbetet väsentligen förändrats under tidernas lopp, så äro grundidéerna för arbetets bedrivande i stort sett desamma nu som för årtusenden sedan. Sedvanligt samkväm avslutade sammankomsten.
Vid ordinarie årsstämma den 30. mars beslöts att ajournera stäm­ man till den 3. april, då återigen en föreningssammankomst var an­ ordnad i museet. Sedan stadgeenliga ärenden behandlats under ord­ förandeskap av Landshövding Liibeck, talade Direktör P. Egon Gum­ meson om »Stenkolsbrytning i Skåne» och gav därvid en historisk exposé av stort intresse över detta område, som är föga känt av all­ mänheten. I anslutning till föredraget visades en film över Höganäs- bolagets stenkolsbrytning. Genom välvilligt tillmötesgående av Höga- näs-Billesholms AB hade museet satts i tillfälle att anordna en ny, permanent avdelning i bottenvåningen, behandlande stenkolsbryt­ ningens historia samt visande ett snitt genom en arbetsort i en sten­ kolsgruva. Denna nya avdelning invigdes vid föreningens samman­

serådet Gunnar Dillner, som därvid betonade vikten av att denna
avdelning kunnat komma till stånd, då den utgör ett betydelsefullt komplement till museets övriga framställningar på gruvteknikens område. Efter sammankomsten var ett samkväm ordnat i museets restaurang.
Gemensamt med Föreningen för Svensk Kulturhistoria ordnade museiföreningen söndagen den 21. maj ett studiebesök i Västerås. Beklagligtvis blev deltagandet icke så stort, som vi hade väntat. Be­ sök gjordes vid ASEAs museum och i Svenska Metallverkens arkiv, Vallby friluftsmuseum, Domkyrkan och Västerås slott. Ledare för besöket var Landsantikvarien Sven Drakenberg varjämte olika per­ soner vid industriföretagen ställt sig till förfogande.
I samband med att i Tekniska Museets minnessal uppsatts ett me­ daljongporträtt av Jonas Wenström, anordnades en föreningssam­ mankomst den 19. november. Härvid höll Civilingeniör Helge Sme- dinger ett föredrag över ämnet »När elektrotekniken var ung». Sär­ skilt uppehöll sig föredragshållaren vid den insats, som Jonas Wen­ ström och andra svenskar ha gjort för att i vårt land skapa en elektrisk industri. Vid sammankomsten voro närvarande ett flertal medlemmar av släkten Wenström samt en rad personer, som på olika sätt deltagit i den elektrotekniska utvecklingen. Några experiment med en kopia av Siemens5 första dynamomaskin utfördes, varefter de närvarande besågo maskinhallen, järngruvan och kolgruvan samt slut­ ligen deltogo i ett avslutande samkväm.
Under året har på olika sätt propaganda drivits för att öka före­ ningens medlemsantal och detta har icke varit förgäves. Av nedan­ stående tabell framgår medlemsökningen under de tre senaste åren.
1937 Årligen betalande medlemmar . . . ... 793 Ständiga medlemmar...................... 77
1938 1939 989 1.064 79 82
Korporativa medlemmar ............. 25 26
27
Till Tekniska Museet har under räkenskapsåret 1. juli i938—30.
juni 1939 kunnat överlämnas av influtna medlemsavgifter kr. 12.700,
vilket är det högsta belopp, som under ett räkenskapsår kunnat läm­
nas till museet. Det är givetvis vår förhoppning, att förutvarande
och nytillträdande medlemmar, trots de i ekonomiskt avseende på­
frestande tiderna, vilja kvarstå som medlemmar i föreningen och på 35
Föreningens verksamhet år 1939

Föreningens verksamhet år 1939
36
F. A.
så sätt giva museet det ekonomiska stöd, som det är i behov av. För
medlemsavgiften erhålla medlemmarna dels fritt tillträde till museet, dess utställningar och sammankomster, dels årsboken Dsedalus, som enbart den är värd mera än medlemsavgiften.
Stockholm den 31. december 1939.
n. b.
Medlemskap i Föreningen Tekniska Museet kan vinnas genom skriftlig anmälan till föreningen under adress Stockholm Ö eller på telefon 62 32 30. Årsavgiften är 10 kr., avgiften som ständig med­ lem 200 kr. Föreningens medlemmar äga fritt tillträde till museet, dess utställningar, sammankomster, filmförevisningar etc. och erhålla automatiskt personlig kallelse till alla av föreningen anordnade sam­ mankomster. Dessutom erhålles kostnadsfritt museets årsbok Doeda- lus. Äldre årgångar kunna i mån av tillgång erhållas till nedsatt pris av nytillträdande medlemmar.
Vi uppmana föreningens medlemmar att verka för ökad anslut­ ning till föreningen både i museets och i eget intresse.
Fredrik Adelsköld.

ER VALLA BRUK. DESS UTRUSTNING
OCH DRIFT UNDER 1600-TALET
Fil. D:r Carl Sahlin behandlar här den tekniska utrust­ ningen vid ett sedan länge nedlagt järnbruk.
Carl Sahlin

Ervalla bruk
38
AIdre redogörelser för huru den svenska järnhanteringen i detalj be­ drevs äro blott mycket sparsamt tillgängliga i litteraturen. Närmast för att lämna ytterligare1) ett litet bidrag till fyllande av denna lucka är det, som nedanstående studie publiceras. Den är i allt huvudsak­ ligt grundad på några i den s. k. Bjelkesamlingen i Riksarkivet för­ varade och från tiden 1626—1662 stammande handlingar.
Ervalla hammare, som bruket äldst benämndes, låg i Ervalla soc­ ken inom Örebro län, där för dess räkning ett mindre vattenfall i Järle- eller Dyltaån var utbyggt. Bruket är troligen ett av de äldre i
Närke. Åldern synes emellertid aldrig vara närmare undersökt och det äldsta årtal, som plägar angivas, är 162521), då verket säges om­ fatta två »hambrar», kallade Nils Bjelkes och Grefvinnans hammare. De genom denna benämning angivna ägarna voro dels Nils Turesson Bjelke till Ervalla och Åkerö, vilken som motståndare till Karl IX vistades i landsflykt till dess han 1612 erhöll Gustaf II Adolfs till­ stånd att återvända och sedan levde på sina gods till år 1626, då han avled, dels hans mor grevinnan Margareta Sture, f. 1547, d. 1617, vars make miste livet i Linköpings blodbad år 1600. Av hennes döds­ år synes klart framgå att Ervalla bruks grundläggning måste ligga längre tillbaka i tiden än ovan angivna årtal 1626. Troligast är väl att dess upprinnelse är att förlägga till 1500-talet. Något närmare in­ gående på brukets historia skall emellertid här icke ske. Dock må ifråga om 1600-talet tilläggas att i sinom tid nyssnämnda Bjelkes son Ture, f. 1618, d. 1647, och efter hans död hans syster Sigrid, f. 1620, d. 1679, gift med riksmarsken och fältherren m. m. greve Gustaf Horn, genom arv och överlåtelse blevo ägare av Ervalla. Dessa sist­ nämndas dotter Eva Horn, f. 1653, d. 1740, från 1669 gift med fält­ marskalken och generalguvernören greve Nils Bjelke till Salsta och Vattholma m. m., efterträdde modern i äganderätten till bruket. Om dettas senare öden skall jag göra ett kort tillägg sist i denna uppsats.
Det har vållat någon svårighet att i våra dagar bestämma, var det gamla bruket haft sin tomtplats. Enligt meddelande i brev från ingen-
1) Om utrustningen m. m. vid en 1600-tals masugn för huvudsaklig framställning av gjutgods se Sahlin, C. Huseby bruk i Småland år 1642. Tidskriften Rig 1932. Sid. 1—14. 2) Eenn Underwisning på Bergsbruket — — — sammandragit af Ståthållaren Carll Bonde effter Kongl. Maj:ts nådiga befallning in Januario anno 1625. Avtryckt i Jern- kontorets Annaler 1845.

iör C. Gust. M. Breitholtz bör platsen emellertid vara att söka vid nuvarande Dylta kvarn, alltså ett stycke nedanför Axbergshammar.3) Efter denna korta orientering i brukets äldre historia och geografi övergår jag till driftsförhållandena under det sekel, varmed vi här hava att sysselsätta oss. Äldst påträffas bland hithörande handlingar i Bjelkearkivet en under år 1626 uppgjord tillverknings- och vinst­ kalkyl för ett års drift, tydligen stående i samband med Nils Turesson Bjelkes samma år den 24 juni inträffade död. Hans tre barn, sedan två år även moderlösa, voro födda åren 1618, 1620 och 1622 och alltså minderåriga. Efter all sannolikhet är det deras förmyndare, som
låtit uppgöra kalkylen, vilken i all sin knapphet lyder sålunda:
Kort Förslagh opå 300 skiphd Stångiern at utsmidess, huad der till behöffues will, nembligen: Daler
300 skipd Tackiern å 3V2 daler......................................... 1050: — 375 stiger Koll å 5 mk.......................................................... 468: 24 Smidzlönn (per) skiphd 1 dal................................................ 300: — Bliffuer der effter 1818: 24
300 skipd Småt Stångeiern (giver vid försäljning) 12 daler Daler
per skiphd ........................................................................... 3600: — Löp. Winstann ....................................................................... 1782: —
Vid granskning av denna överslagsberäkning finner man i första hand med förvåning att »smidet», d. v. s. tillverkningen av stångjärn kalkylerades uteslutande skola utgå från tackjärn. Eljest spelade ju vid denna tid — närmast väl som följd av 1604 års riksdagsbeslut — osmundsjärnet som råvara för hammarbruken en mycket betydande roll. Detta borde icke minst varit händelsen vid Ervalla, där av gam­ malt4) arrendatorerna erlade sin avrad huvudsakligen i osmund. Så­ lunda utgjorde enligt Breitholtz godsets uppbörd av denna vara samma år 1626, för vilket kalkylen är uppgjord, 17 fat 15V2 lispund osmundsjärn samt 1 fat 18 lispund »P: N:s jeren» (kan möjligen läsas
3) Se vidare härom Breitholtz, C. Gust. M., Ervallaboken. Örebro 1924.
4) Enligt ]öns Ulfssons jordebok av år 1498 (Riksarkivet, jordeböcker 0:36) ingick i avraden dels från hans 29 gårdar i Ervalla en vara, som betecknas som nöthajärn och räknades i ören och örtugar, dels från 25 ängar, hagar, holmar etc. i samma socken en »ängialegha» i form av osmund (i 17 fall räknad i fat och hundraden, i 8 fall räknad i mark och öre osmund), givande en sammanlagd kvantitet av i runt tal 14 fat.
Enligt en annan uppgift (Breitholtz, Ervallaboken, sid. 88) erlades år 1538 av 13 i
Ervalla socken befintliga hemman tillhopa 10 fat osmund i avrad. 39
Ervalla bruk

Ervalla bruk
F: N:s jeren), det sistnämnda efter värdesättningen att döma även
ett ämnesjärn av allmogetillverkning. Varför-icke den vidare bearbet­ ningen av detta avradsjärn till stångjärn ingår i förslagskalkylen är ju egendomligt, men kan bero på att man funnit förmånligare att av­ yttra detsamma i oförändrat skick till exempel till något grannbruk eller till någon järnhandelsman i Arboga. — Kalkylen giver som sy­ nes vidare vid handen, att man beräknade erhålla lika många skep- pund stångjärn som det därtill använda tackjärnet. Härvid är blott att erinra om den gamla skillnaden mellan tackjärns- och stångjärns- vikten, som i sinom tid fixerades för hela riket på det sättet, att i skeppund tackjärn skulle väga 26 lispund, under det att 1 skeppund stångjärn vägde blott 20 lispund. Skillnaden beräknades motsvara avbränningen (i form av färskslagg, räckhammarslagg och glödspån, kanske även skrot) vid tackjärnets färskning och produktens uträck- ning till stångjärn. Denna »avbränna» uppgick sålunda till 30 °/o av tackjärnets verkliga vikt, en siffra som någorlunda stämmer med uppgifter från andra källor. Träkolsanslaget är i kalkylen upptaget till 1 V4 stig per skeppund stångjärn, eller — eftersom man här räk­ nade med 18 tunnors storstigar — 22V2 tunnor, en åtgång som måste betraktas som hög, även då man såsom här har att göra med de starkt träkolsförbrukade äldre svenska smides-processerna. Arbetslönen, 1 daler per skeppund stångjärn, låter sig ju icke utan vidare bedöma, då därför skulle erfordras att uträkna dalerns dåtida köpkraftsvärde, något varpå jag icke här kan inlåta mig. Med stor visshet kan emeller­ tid antagas att penningeavlöningen blott utgjorde en del av arbets­ förtjänsten, vari säkert ingick fri bostad och vedbrand, lyse i den mån som härtill användes pertstickor och bloss, skogsbete åt kor, får och getter, rovland och kryddtäppa m. m. — Kalkylen slutar med en förbluffande hög vinst av nära 100 °/o på tillverkningskostnaden. Vid bedömande av detta ståtliga resultat bör dock ihågkommas, att bland utgiftsposterna endast tackjärnet torde hava upptagits till fulla värdet, då detsamma måste genom köp anskaffas. Kolen äro säker­ ligen beräknade till blotta kolnings- och transportkostnaden. Den till smederna utgående arbetslönens ofullständighet är redan påpekad. Slutligen hade bruksägaren att bära en mängd utgifter för dammars underhåll och dammvaktning, för »gångande verkets» vidmakthål­ lande m. m. samt för administration, skatter etc. Slutligen torde salu­ priset för stångjärnet hänföra sig till Stockholm. Redan under 15oo­
40 talet hade för järntransporterna från Bergslagen vagnsväg anlagts

förbi Ervalla ner till Arboga.5) Och på denna väg torde brukets stång­ järn hava sökt sig ner till denna, den närmaste inlandshamnen. På skutor fördes det vidare till Stockholm, där en lång rad av kostnader väntade, däribland exportörens kommissionärsarvode ej var det minsta. Men trots allt detta torde järnhanteringen vid denna tid — de »svåra tidernas» perioder undantagna — varit en god affär.
Så vitt man vet drevs bruket direkt för de omyndiga Bjelkarnas räkning de första åren efter föräldrarnas död. Det var emellertid un­ der 1600-talet mycket vanligt att adliga bruk bortarrenderades till någon driftig person, oftast väl en yrkeskunnig bruksinspektör av ofrälse börd, men ibland helt enkelt till en vid bruket anställd mäs­ tersmed. Detta senare blev fallet vid Ervalla. Arrendatorn var »ärlige och konsterike mäster Brewitz hammarsmed». Hans första kontrakt
torde icke vara i behåll, men på 1630-talet fick han avtalet förnyat »upå någre Åhr tillgiörandes eller intill dess dee wälborne Barnen (Bjelke) antingen till sine mogne och myndige år lyckligen komma kunde eller dessförinnan dem kan emellan skiptas», såsom ordalagen lyda i det framför mig liggande kontraktet. Även arrendatorn hade dock rätt att upphäva avtalet. Ett halft års uppsägningstid var å båda sidor stipulerad. Å ägarnas vägnar är handlingen underskriven av de­ ras förmyndare och morbroder, riksdrotset och riksskattmästaren Gabriel Oxenstierna. Att han själv författat densamma är väl knap­ past troligt, men i varje fall är den såväl till innehåll som form mön­ stergill i alla avseenden. Det som däri är av intresse för min redogö­ relse är isynnerhet följande.
Ervalla bruks utrustning bestod nu — det var som sagt på 1630- talet — av 1 hammare och 2 härdar (smidie-hehlar) »med bäljor och annor redskapssaker, som till en fullkomlig smedja hörer». Utom full underhållsskyldighet för denna utrustning åtog sig arrendatorn att (i stället för arrendesumma i penningar) utsmida ägarnas eget os- mundsjärn, 140 skeppund årligen, med fritt erhållna träkol från går­ dens skogar. Därvid hade han att av varje bekommen läst osmunds- järn leverera 10 skeppund »godt hammarjärn» av en enda sort, vars
dimensioner specificeras på följande något egendomliga sätt: varje stång skulle vara mellan 11 och 12 fot lång, 3 finger bred och så tunn slagen, att 9 stänger vägde 1 skeppund. Det kolanslag, som härför bestods, var bestämt till 1 stig eller 18 tunnor till varje skeppund
5) Vägen beslöts år 1545 enligt Breitholtz, Ervallaboken. Sid. 88.
41
Ervalla bruk

Ervalla bruk
stångjärn. Arrendejärnet skulle vara avsmitt och levererat varje år
8 dagar före Persmässan. Brast arrendatorn till någon del i sitt åta­ gandens fullgörande hade han att utfylla bristen med sitt eget stång­ järn, som därtill skulle av honom i Arboga levereras. Fullgjorde han ej detta, skulle skadestånd utbetalas. Slutligen stipulerade kontrak­ tet, att om hammardammen oförmodligen av stor vattuflod bleve ut­ driven, dess iståndsättande skulle ske genom godsets befallningsman med godsarrendatorernas hjälp.
Under detta arrende var sålunda driften på det sätt anordnad, att utom arrendatorns eget smide, som torde hava grundat sig på köpe- tackjärn, förädling av avradsosmund till stångjärn för Ervalla gårds räkning utfördes. Det är väl närmast troligt att de två härdarna voro olika byggda och »ställda» för dessa olika uppgifter och att ham­ maren alternativt gick för den ena och den andra härden. Detta är dock icke säkert, enär det även var vanligt att ena härden uteslutande arbetade som färskningshärd och den andra som räckhärd. Den från
godsets underhavande inkomna osmunden torde hava bestått av rå­ smältor, alltså en hopslagen och kluven, men ohuggen och ofatad, direkt ur malm framställd mellanprodukt. Visserligen är osmunds- räkningen i hundraden, fat och läster för densamma använd, men det torde blott bero på gammal vana. Administrativa former hava alla tider haft benägenhet att glömma sig kvar långt utöver den tid, då de motsvarat verkliga förhållanden. I varje fall kan man med stor säkerhet våga säga, att osmunden i dessa trakter var till sin inre kva­ litet en ädel vara, framställd av bergmalm från gruvor, vilka genom lång erfarenhet voro kända för att giva ett järn, som varken var kall- bräckt eller rödbräckt, andra goda egenskaper att förtiga. Osmunden var ju det järn, som tidigast givit svenskt järn dess ännu bevarade världsrykte såsom det bästa, vilket den internationella handeln haft och har att erbjuda. Med den kännedom vi numera äga om beskaffen­ heten av våra olika slags järnmalmer kan man vara säker om att den kvalitetsosmund, som skaffade det svenska järnet denna avundsvärda plats i solen, var framställd av de i mellan-Sverige mångenstädes före­ kommande bergmalmsfyndigheterna med låg fösfor- och svavelhalt. Sedermera, och det för övrigt redan under 1600-talet om icke tidi­ gare, användes benämningen osmund ibland även om sjö- och myr- malmsjärn, som på samma enkla direkt-metod framställts. Detta bör dock icke förvilla omdömet om Ervalla-osmundens ursprung och kva­
42 litet. — Beträffande avbränningen vid rå-osmundens »omsmältning»

ili.l i i i , i i V]2|i||
Plan av hammarsmedshärd för stångjämssmide. — Ur Rinmans Bergverkslexikon.
o
■
i. a. ^ . s. 6'. 7. S. 9. jo. u. /a, n . js. ti]•Qua
44
1IJ
Genomskärning av stång- järnssmedja, slutet av ijoo­ talet. T. v. hammarhjulety i mitten tyskhärd med bälg. — Tillhör Tekniska Museet.

Fors i Dyltaan, där Ervalla hammardamm troligen legat. På åns vänstra (bildens högra) sida ligga
byggnadsrester, sannolikt utgörande delarav grunden till hammarsmedjan. — Foto Gust. Breitholtz 1924.
Avdrag i lack från år 1824 av Ervalla Bruks stämpel för stångjärn. — Tillhör Tekniska Museet.

t härden (d. v. s. nödig omfärskning och hopvällning av styckena till
s. k. smältor) och efterföljande uträckning till stångjärn saknar jag i de för bruket tillgängliga uppgifterna pålitliga reduktionstal för dess beräknande, men kan avrundat anslå den till omkring 20 procent. En upplysning av intresse är att osmunds-stångjärnet icke skulle ut- smidas i dimensioner, som efter hand under årets lopp meddelades arrendatorn, utan i på förhand för alla åren bestämda mått. Det är sålunda fråga om standardiserade stångjärnsdimensioner, därtill dy­ lika, avsedda för exportmarknaden. Man vet nämligen genom kon­ traktet att stångjärnet skulle föras till Arboga, tydligen för att där­ ifrån transporteras vidare på skutor till Stockholm, varifrån export med köpmän som mellanhänder skedde. Stängerna skulle utsmidas i relativt långa längder, 11—12 fot (= 3,4 meter), och deras tvärmått kunna på grund av kontraktets bestämmelser6) uträknas till 3X1 verktum eller 75X25 mm.
Bland handlingar, som röra bruksdriften, förekommer vidare en redogörelseräkning, vilken på grund av i densamma givna tidsupp­ gifter kan slutas avse något år mellan 1646 och 1650, men troligast året 1647. Man inhämtar därur, att under redogörelseåret av 336 fat 17V2 lispund osmundsjärn tillverkats 312 skeppund 4 lispund stångjärn. Det märkliga i denna räkning är att nästan all osmunden förvärvats genom köp, varvid priset för större delen utgjort 8V4 daler per fat, men för övrigt växlat mellan 8V4 daler och 2V4 riks­ daler. 66 fat osmund hade anskaffats genom byte mot spannmål och
1 fat 1 lispund erhållits som betalning för lingarn. En del färdigt stångjärn, 82 skeppund 7 lispund, troligen härrörande från någon mindre bergsmanshammare, hade även genom köp förvärvats och fått ingå i brukets leveranser. Stångjärnskolumnen slutar i debet och kredit på 405 skeppund och 1 lispund, varav dock 61 skeppund 1 lispund å kreditsidan upptages som inventarium. Man får det intryc­ ket att bruksdriften numera gick för Ervallagodsets egen räkning. Räkningen torde vara uppgjord i samband med det skifte av ägare, som skedde, då överstelöjtnanten Ture Bjelke (äldsta barnet och ende sonen till förutnämnde Nils Turesson Bjelke) den 17 mars 1647 barn­ lös avled och som ägare till Ervalla efterträddes av sin syster, den i traktens historia bekanta och sedermera för sitt mecenatskap med rätta prisade Sigrid Bjelke, nu 27 år gammal och sedan 1643 gift
6) Varvid 1 fingerbredd antages lika med 1 verktum. 45 4
Ervalla bruk

Ervalla bruk
med riksmarsken och fältherren greve Gustaf Horn. Tyvärr förfogar jag icke över material för en närmare tolkning av den refererade räk­ ningen, men klart är dock att nya förhållanden gjort sitt inträde ifråga om driftens förseende med råmaterial, som vad järnet beträffade dock alltjämt bestod av osmund.
År 1661 bestämde sig Sigrid Bjelke, som sedan 1657 var änka, att söka få bruket ånyo utarrenderat. Det lyckades henne att få rö­ relsen överlåten på den från Skottland inflyttade handlanden i Ar­ boga Robert Petre, den bekante stamfadern till en av våra förnämsta bruksägaresläkter. Han var född år 1614 och kom till Sverige år 1628. Borgare i Arboga var han sedan år 1644 och där föddes jäm­ väl hans 13 barn. Hans levnadslopp var det under äldre tider icke ovanliga, i det att han började med förmedlande av varor från och till brukshanteringen för att omsider själv bliva järntillverkare. Hans första försök i sistnämnda hänseende var arrendet av Ervalla ham­
mare.7) De ännu bevarade kontrakt, som mellan honom och grevin­ nan Sigrid Bjelke den 5 september och 15 oktober 1661 i saken väx­ lades, äro två för dylika avtal mycket typiska dokument, som egent­ ligen borde oavkortat återgivas. Emellertid nöjer jag mig med att referera det av innehållet, som giver någon inblick i driften.
Det som utarrenderades bestod av bruket med bostäder m. m. samt en kvarn och en åkervret; den sistnämnda räntade 1 skeppund stång­ järn årligen. Arrendetiden var 6 år från den 1 januari 1662. An­ läggningarna skulle åtföljas av allt tillbehör, »som wedh Hambrerne är waant at brukas». Underhållet skulle åligga arrendatorn, som dock hade att åtnjuta fria dagsverken av godsets bönder vid lagning av husbyggnader och dammar. Skada av hög flod eller eldsvåda skulle åligga ägarinnan att reparera. Likaså ombyggnad av bostäder och bruksverk, när sådana tarvades. Det avtalade arrendebeloppet ut­ gjorde 700 daler k:mynt och skulle erläggas i penningar. Arrendatorn var skyldig att mottaga och till ägarinnan likvidera det osmundsjärn, som av godsets bönder i skatt årligen till henne erlades och det efter ett pris av 12V2 daler k:mynt per fat. Likaså hade han att betala från Ervalla gård erhållna träkol med 3 daler k:mynt per stig och ved med 2 daler k:mynt per stavrum. De stora förskott, 2365 daler
5V2 öre k:mynt, som grevinnan Bjelke till hammarsmeder, kolare och
7) Sedermera blev han år 1674 grundläggare av Brattfors bruk, det äldsta av de s. k. 46 Ockelboverken.

bönder utbetalat, lovade arrendatorn att övertaga och under de första
två åren återbetala. Arrendets upphörande gjordes slutligen beroende av 1/2 års förutgången uppsägning.
En fullständig förteckning på vad som i arrendet innefattades upp­ gjordes vid syneförrättning den 13 januari 1668, varvid ägarinnan re­ presenterades av sin befallningsman Johan Bengtsson. Med ledning av denna detaljerade förteckning, kompletterad i vissa avseenden ur andra källor, 8) skola vi i tankarna göra ett besök vid bruket.
Bruksanläggningens förnämsta byggnad var helt naturligt den s. k. hammaren, som med sitt hjulhus och sin sump låg på stranden ut­ efter åns norra sida, omedelbart nedanför den tillhörande damm­ kroppen, vilken sistnämnda viktiga del av det hela emellertid år 1668 säges vara »mäst förfallen och half utgången». Huset var enligt tidens sed byggt av noga hophugget och mossat liggtimmer »på dhet war- men om winteren skulle kunna jnnehållas och in i Hiulhuset gåå» till hindrande av nedisning. Vanlig längd och bredd 26X17 alnar. Byggnaden angives vara 26 år gammal och var alltså uppförd år 1636, troligen kort före mäster Brewitz’ tillträde till arrendet. Yttertaket var trots eldfaran lagt av bräder, anbragta i förband med längdsträck­ ning från nocken till takskägget. Ur taket ses två skorstenspipor upp­ sticka, en från vardera härden. De äro täckta och hava rököppnin­ garna anbragta på sidorna, omedelbart nedanför toppen. Dock sak­ nas sådana öppningar på den sidan, som vätter mot kolförrådet, ty gnistor åt det hållet borde i möjligaste mån undvikas. Vanligt var ju vid den tiden att träkolen upplades i en stor »kolbädda» under bar himmel, men vid Ervalla var man så modern, att man byggt kolhus. Två dylika upptagas i förteckningen. De voro försedda med 3 dör­ rar och 2 portar, alla med gångjärn och hakar, samt hade dessutom 2 grindar med hakar och märlor. Utanför »hammarhuset» lågo vi­
dare två järnbodar, byggda av gammalt virke, men försedda med nytt brädtak, längs vilket två järnstänger voro fastnaglade till hind­ rande av inbrott den vägen. Även de två dörrarna voro omsorgsfullt säkrade, den ena med ett elefantlås, den andra med ett stocklås, var­ jämte en järnbom med sitt hänglås ytterligare stängde vägen till den ena järnboden. Stölder av stångjärn voro ju under ett par århundra­ den mycket vanliga i Bergslagen, och då de mest durkdrivna i denna
8)Främst har jag som hjälpkälla begagnat Dress, Otto, Beskrivning om järn- och stål­
tillverkning m. m. år 1687. Utg. av H. Carlborg. Blad för Bergshandteringens Vänner
1923. 47
Ervalla bruk

Ervalla bruk
48
speciella tjuvnadsbransch vanligen voro att söka bland bruksarbetar-
na, förstår man den myckna omsorg och vaksamhet som från bruks­ ledningens sida måste ägnas järnbodarna och deras innehåll.
Ännu ett antal byggnader gruppera sig i hammarens närhet, men vi spara dem till sist, för att i stället fortsätta vår vandring in i själva smedjan, dit vi komma genom en dörr på norra långsidan. Denna dörr säges vara försedd med elefantlås. Huvudutrustningen består av två härdar och en vattendriven stångjärnshammare, alla uppställda utefter smedjans södra långsida, alltså närmast de utanför väggen i särskilt hjulhus liggande vattenhjulen.
Någon närmare beskrivning på härdarna lämnas icke i mitt hu­ vuddokument, men de gamla, nedtill på två sidor öppna ugnarna av detta slag torde jag kunna förutsätta vara till sin allmänna kon­ struktion av mina läsare kända, över arbetsöppningarna vilade mur­ verket på två bördjärn, vilka möttes i rät vinkel i ena hörnet och där uppburos av en kort järnstolpe. Inuti var härdarnas viktigaste del klädd med tackjärnshällar på bottnen och på tre sidor. Framför ar­ betsplatsen låg en lacktrohäll, likaledes av tackjärn. Till varje härd hörde en forma, gjord av koppar och vägande i lispund. På dess rätta inställning m. m., som allt berodde på mästersmedens kunnig­ het, ansågs ju driftsresultatet nästan i alla hänseenden bero. Till här­ darna hörde vidare två par vattendrivna blåsbäljar, resp. 7 och 8 år gamla, samt två biåshjul, båda nya men med gamla stockar (axlar).
Själva stångjärnshammaren bestod av följande delar: 1) hammar­ hjulet, som säges vara gammalt och förslitet, 2) hjulstocken, på åldrigt sätt sammansatt av fyra stockar, som sammanhöllos av 45 ringar av plattjärn och i ändarna hade två noga inkilade hjulnålar av tack­ järn, allt av tio års ålder, 3) hammaren själv, vars huvud av smides­ järn vägde 2 skeppund och varit använt i två år, 4) städstocken av ek med 13 band, ett år gamal, 5) städet, som stått i 1V2 år och vägde
14 lispund.
Till smedjans inventarier hörde vidare ett litet klensmedsstäd i sin
stock, en stor våg med smidd balk och i kättingar hängande skålar samt nödiga viktlödjor, två tolkar, en byggningsjärnstång, tio tänger (räck-, varm-, smält- och hålltänger), en smältkrok, fem tånghakar, tre sättjärn, fyra släggor, en handhammare, två herrskyfflar och två vattenskopor.
I smedjan voro inredda två kamrar, av vilka den ena kunde låsas med »aspa och taskelåås».

Bostads- och ekonomihusen, som ingingo i arrendet, voro i ett be­ drövligt skick och erfordrade tydligen omedelbart och grundligt iståndsättande av den nye arrendatorn. De uppräknas och beskrivas sålunda:
En nattstuga med tre fönster,
En jordstuga med två kamrar, tre dörrar och sex fönster samt två
murade spisar med bördjärn och en spishäll av järn,
En »förderfvat stugu» och en kammare innanför med fyra dörrar, sex söndriga fönster och ett dito borta, en bakugn, en sprucken
ugnshäll m. m.
Två användbara bodar och en förfallen dylik utan tak, Ett pörte med odugligt tak.
Då intet av husen antydes vara smedbostad, måste det antagas att smederna och deras drängar bodde utanför bruksområdet och det tro­ ligen i egna hus. Mästersmederna — här troligen tvenne— voro ju högt stående yrkesmän, som säkerligen icke nöjde sig att bo i usla kojor.
Syneinstrumentet avslutas med en beskrivning av kvarnen med tre par stenar och övrigt tillbehör, mjölnargården (som mjölnaren själv uppbyggt och som tydligen tillhörde honom) samt lantbruksbyggna­ derna, de sistnämnda bestående av två stall, ett fähus, två ladugolv och två logar, alla i »förderfvat» tillstånd. — Det är icke osannolikt att vid kvarnfallet en gång i tiden funnits en liten bergsmanshammare, med vilken smått stångjärn av osmund blivit utsmitt. Därpå kan an­ ses tyda att kvarnvreten av gammalt var belagd med avrad i form av
i skeppund stångjärn årligen
Och därmed har jag, så långt källskrifterna tillåtit, sökt sprida ett
om än svagt ljus över den art av svensk bruksdrift under 1600-talet, som huvudsakligen hade till ändamål att förädla allmogeosmund till exportstångjärn.
Det kan tilläggas att osmundsjärnet som allmogeproduktion fortfor att i dessa trakter vara av stor betydelse för folkförsörjningen. När statsreglering av hammarverkens antal och utrustning genom den första s. k. Hammarkommissionen år 1687 inleddes, uttalade sig den­ na orts bergmästare Erik Sneckenberg i infordrat utlåtande bl. a. »an­
belangande osmundssmediandet» sålunda. I hans bergmästaredöme
brukades detta smide isynnerhet i Nora, Järnboås och Hjulsjö sock­
nar, men ehuru det var »kolödande och järnskämmande» (drevs med
stor järnförlust i slaggen?), ansåg han avseende böra fästas vid å ena 49
Ervalia bruk

Ervalla bruk
50
sidan att vald osmund stod i högt pris, 3 mark — 1 daler lispundet,
och å den andra att allmogen i stor skala och isynnerhet av västgö­ tarna tillbytte sig mjöl, malt, vallmar och allehanda annan väv, ost etc. »emot osmundh pundetals, handlandes dermedh som medh reede penninger». Förbud mot osmundssmidet skulle medföra att tillförsel av dessa viktiga varor utebleve och skulle orsaka större olägenhet än den »afödning av så ringa kohl och afbränning af järnet», som detta smide särskilt medförde.9)
Brukets senare öden skola till sist i all korthet beröras. Fluru länge Robert Petre fortsatte med sitt arrende är mig obekant. Det ovan re­ fererade kontraktet omfattade, såsom redan meddelat, 6 år och ut­ löpte alltså med 1667 års utgång, men fortsättning av arrendet var i avtalet förutsatt. Grevinnan Sigrid Bjelke bibehöll äganderätten till sin död 1679, varefter — såsom ovan påpekats — hennes dotter Eva Horn, gift Bjelke, efterträdde henne i denna egenskap. Dock får hen­ nes man även ibland i handlingarna uppbära ägarens roll. Sålunda heter det i en år 1684 daterad uppgift av bergsfogden Petter Geijer att
»Erfwala hammar, bestående af 1 hammare och 2 härdar, på frälse ägor belägen, tillhör hans excelhtz her Nils Bielke samt hafwer stoor ström och äger skiön skogh, dock kiöper något ibland». — År 1688 befinnes bruket stå under chefskap — förmodligen på grund av ar­ rendeavtal — av assessorn, sedermera kommerserådet Niklas von Preutz, ty det året i december erhöll han av Bergskollegium tillstånd attreparerahammaren.10)1H1anutvidgadedriftenår1695medknipp- hammarsmide. År 1716 avled greve Nils Bjelke. Som ny arrendator är ett par år senare en bokhållare Petter Bergmarck11) angiven. 1719 måste bruket pantsättas av änkegrevinnan Eva Horn. Följande år
1720 måste ena härden ödeläggas på grund av kolbrist och år 1738 förbjöds ägarinnan mot högt vite att använda annat än egna kol, som emellertid beräknades räcka till 345 skeppunds årligt smide eller samma kvantitet som av gammalt varit tillåten. — Hon avled år
1740 och bruket kom därefter i greve Jakob Ernest Creutz’ ägo. År 1777 angives knipphammaren vara ödelagd men stångjärnssmidet
9) Memorialet är avtryckt i Johansson, Johan, Noraskogs arkiv I. Stockholm 1889— 91. Sid. 598.
10) Om Bergskollegiets starka ingripande till reglering av smidets omfattning i Bergsla­ gen se Boethius, B. Hammarkommissionerna på 1680- och 1720-talet. En Bergsbok till Carl Sahlin. Stockholm 1921.
11) Titeln bokhållare användes under 1600-talet vid bruken ofta om högste tjänste­ mannen, motsvarande den senare mera vanliga inspektorstiteln.

fortgå i oförändrad omfattning. Man smidde »ordinarie plattjärn och
korta engelska sorter» av medelgod kvalitet. Påföljande år avled greve Creutz och ett år senare den 8 maj 1779 såldes Ervalla gods och bruk av hans änka Kristina Magdalena Stenbock för 21.000 riks­ daler specie till landshövdingen i Uppsala, generalen friherre T. G. Rudbecky efter vars år 1786 inträffade död bruksrörelsen drevs av sterbhuset till i början av det nya seklet. Under hela den Rudbeckska perioden exporterades järnet över Stockholm genom köpmanshuset N. G. Dahlcrona därstädes. Man smidde plattjärn, 5/4 tums fyrkant­ järn samt schamplunjärn i långa och korta sorter och järnet exporte­ rades på England, Tyskland och Portugal. År 1806 befinnes bruket vara sålt till nya ägare, vilka i en stämpelbok betecknas med uttryc­ ket »diverse intressenter», varibland emellertid den nyantagne expor­ tören Schön & Co i Stockholm säkerligen var den mest betydande. Denna firma befinnes år 1813 vara ensam ägare, men sålde snart bruket till översten friherre S. Chr. F. S. Åkerhjelm på Dylta. Som ex­ portör anlitades därefter A. Lundholm (uppgift från 1818), C. F. Bohnstedt j:or (1828) och /. C. Pauli & Co (1831), alla i Stockholm. Bruksdriften synes efter hand hava nedlagts under åren 1829—31,
ty då befinnas smederna hava avflyttat från orten.12) Officiellt till- läts smidet upphöra genom Bergskollegiets resolution av den 14 april 1834, varvid tillstånd jämväl gavs att till Skogaholms bruk överlåta smidesprivilegierna. Dessa omfattade då, liksom av gammalt varit fallet, 345 skeppunds stångjärnssmide årligen. Någon överlåtelse av den »av ålder» — säkerligen ända från brukets anläggning — be­ gagnade stämpeln, ett korsat L, skedde dock icke i samband där­ med.13) Sista gången bruket förekommer i kollegiets resolutionsbok är den 19 juni 1834, då tillstånd meddelades åt Dylta bruk att i den gamla smedjebyggningen vid Ervalla inrätta en husbehovs vatten­
slägga om högst 5 lispunds vikt.
12) Breitholtz, Ervallaboken. Sid. 88.
13) Bokstaven i stämpeln torde — enligt av ingeniör Breitholtz till mig uttalad för­
modan — syfta på namnet, som av ålder tillhört det hemman, på vilket hammaren
legat. Detta hemman heter ännu i dag Löth. 51
Ervalla bruk


STJERNSUNDS MANUFAKTURVERK
ÅR 1729I
Torsten Althin
I Tekniska Museet befintliga dokument ha till väsentlig del legat till grund för efterföljande studie.

Stjernsunds Bruk
54
1) Siffrorna Jiänvisa tiil källförteckningen på sid. 69.
»otiernsunds Bruuk. Här blefwo wij wähl bemötta af Commersie
Rådet Pålheim och dess Sohn, som oss läto bese wäreket.» Så inledas dagboksanteckningarna för den 14. februari 1732 i en rapport om en resa i Sverige och utlandet, företagen åren 1732—1734. Resenä­ rens namn finnes icke angivet i den 250 foliosidor starka reseberättel­ sen, men efter handstilen att döma har denne varit Isaac Clason på Furudal (f. 1710, d. 1772). (6)1) Man får tänka sig Christopher Pol­ hem, grundaren av och delägaren i Stjernsunds manufakturverk i Husby socken i Dalarna, såsom den älskvärde brukspatronen, som väl sörjt för sina studerande gäster vid deras besök den 14. febr. 1732 och icke utan stolthet visat dem sitt verk, sina uppfinningar, sina so­ ciala välfärdsanordningar och varför inte också den underbara na­ turen omkring bruket i Husby socken i Dalarna, på näset mellan sjön Grycken och Sörbosjön, omgivet av en höglänt skogsmark med talrika vattendrag, som söka sig väg till Dalälven. Det tillmötes­ gående sätt på vilket en resande sven även i våra dagar blir mottagen av brukspatroner och disponenter i vårt land, har således gamla anor, vilket här med tacksamhet må noteras av den, som i så rikt mått som förf. kommit i åtnjutande därav och överallt blivit »wähl bemött».
Polhem hade rätt att känna sig stolt över sitt manufakturverk, men man kan utgå ifrån, att hans glädje och stolthet var blandad med bitterhet, som skulle kunnat göra vem som helst annan håglös och kanske helt overksam. De svårigheter av skilda slag, som han och hans företag hade att kämpa med under 1700-talets första hälft, blevo honom och hans industriföretag delvis övermäktiga, och den snaboa framgång för svensk industri och företagsamhet, som Polhem så iv­ rigt hoppats på och så oförtröttligt arbetat för, motsvarade icke vad han i sin optimism tänkt sig. Om än järnet i århundraden före Pol­ hems tid varit av utomordentlig betydelse för Sveriges ekonomiska liv, så måste man komma ihåg, att de sex decennier, som beskärdes Polhem att aktivt verka, inneburo en grynings- och blomstringstid för vårt lands »andra järnålder» och den första delen av den »ma­ skinålder» på gott och ont, i vilken vi ännu befinna oss. Att vara pioniär och stor föregångsman, är alltid svårt och otacksamt, och

att Polhem som uppfinnare, idégivare och förespråkare för kraven
på företagsamhet och samhällsanda var stor, därom råder intet tvivel. Att han fick röna föga tacksamhet av sin samtid, det har han själv i tal och skrift omvittnat, kanske mer än vad som i allo varit berättigat.
Anläggandet av manufakturverket vid Stjernsund, dettas för­ historia, företagets utveckling och öden jämte andra därmed för­ knippade spörsmål ha ofta behandlats i skrift, och jag utgår från, att de allmänna dragen av detta är så välkänt, att jag här kan hän­ visa till den källförteckning, som jag nedan medtagit, även om denna av praktiska skäl icke upptar allt, som därom är publicerat.
Att denna sak ånyo tagits upp har sin grund i det förhållandet, att i Tekniska Museets ägo finnas en del dokument och bilder, som kunna i mångt och mycket ge en intimare bild av bruksanläggningen och dess tekniska anordningar än vad som förut kunnat ske. Därtill kommer att det sedan åratal varit min förhoppning, att hela det kom­ plex av tekniska spörsmål av de mest varierande slag, som Polhems insats inom svensk ingeniörskonst och industri innebär, skall kunna i ett bokverk bli mera detaljerat och allsidigt belyst än hittills och dessutom insatt i sitt allmänna sammanhang med vad som i dåtida teknik och industri förefanns, icke endast i vårt land utan även utan­ för dettas gränser. Givetvis är detta en forskningsuppgift av mycket stora mått och fordrar långvariga förberedelser. Det har emellertid synts mig lämpligt och angeläget — även för att få kritik — att detta förberedande publicerande sker styckevis, och så har delvis redan skett genom de beskrivningar i DaMalus av vissa av Polhems konstruktio­ ner och andra arbeten, varpå prov i skalmodeller finnas i Tekniska Museet. Det förberedande arbetet för detta och sammanställandet av dessa notiser har förut skett i nära samarbete med assistenten vid Tek­ niska Museet Sten Carlqvist, som närmast hade vården av polhems- samlingarna, och vars hastiga bortgång beklagligtvis medfört ett av­ bräck i de påbörjade och i vissa avseenden långt komna studierna. Vad jag här nedan sammanfattat och beskrivit är sålunda att be­ trakta som ett försök att åtminstone till en del rekonstruera, hur in­ dustrianläggningarna vid Stjernsund sett ut och vad de innehållit om­ kring 1720—30.
I denna årgång av Dasdalus behandlas på annan plats ett järnbruk
för 300 år sedan. Stjernsund må gälla som ett exempel på samma sak
för 200 år sedan, även om det strängt måste understrykas, att den
sistnämnda anläggningen var i mångt och mycket extremt betonad 55
Stjernsunds Bruk

Stjernsunds Bruk
Bruksbilder.
och en mönsteranläggning med dåtidens mest avancerade nyheter av
teknisk, industriell och kommersiell natur, och som därför saknade sin motsvarighet vid den tidpunkten i Sverige och i åtskilliga avseen­ den även i andra länder.
Det i vårt land bevarade beståndet av bilder från bruk och in­ dustriella anläggningar under 1700-talets första årtionden är mycket begränsat. När det gäller våra slott, herresäten och annat av mera pompös natur är förhållandet ett annat. Vardagslivet, det sotiga men hederliga smedsarbetets, den för oss till synes så grova och klumpiga tekniska apparaturens gestaltning har vid denna tidpunkt icke fun­ nit sin skildrare. Icke ens den svenska naturen och dess särdrag ha varit föremål för en konstnärlig uppskattning. Den har ännu icke befunnits värdig att återgivas av en tecknares penna eller en målares pensel, i varje fall icke utan att en romantiserande förvanskning, då det gäller i omgivningar inplacerade industrianläggningar, som erbjuda många stötestenar för den som vill hålla sig till realiteter. Så mycket värde­ fullare är det därför, att ödet så skickat, att till våra dagar bevarats från Polhems omhuldade Stjernsund såväl samtidiga exteriör- som interiörbilder av hans anläggningar år 1729 jämte — man kan gott kalla dem — verkliga ingeniörsritningar. Dessa sammanställda kunna ge totalbilden av verket samt detaljbilder av arbetsservisen vid de grövre arbetena och de tekniska och ingeniörsvetenskapliga förbätt­ ringar, som Polhem infört vid dem. Vi kunna sålunda numera stifta närmare bekantskap med de lokaler inom vilka Polhem rört sig och inom vilka måhända icke så få av hans uppfinningar sett dagen samt även lära känna den plats, där han fick uppleva många av sitt livs
stora besvikelser.
Vid ovannämnda tidpunkt, 1729, vistades på Stjernsund som elever
hos Polhem 20-åringarna Carl Johan Cronstedt och Augustin Ehren- svärd, vilka båda en gång skulle komma att bli framstående män, den förstnämnde som arkitekt och den sistnämnde som militär och fäst- ningsbyggare, skaparen av Sveaborg. I Dasdalus 1939 har lämnats en kort redogörelse för hur dessa elevers anteckningsböcker, skisser och i viss mån även ritningar kunnat införlivas med Tekniska Museets arkiv, där de nu förvaras som utomordentliga källor för forskning. (15) Utöver uppdraget att rita av Polhems inventioner och att föra anteckningar ha de bägge eleverna troligen en dag omkring midsom­
mar 1729 fått i uppdrag att var för sig åstadkomma en panoramabild över anläggningarna vid bruket. Den av Ehrensvärd påbörjade, delvis
Cronstedt och Ehrensvård.
56

med tusch laverade pennteckningen över Stjernsund sedd från väster
är mest fullbordad och utan tvivel konstnärligt den bästa av de två teckningarna, varför här endast denna återges. Den då unge Augustin Ehrensvärds sätt att föra pennan och hans skicklighet att lägga upp denna vida bild av terrängen med ett myller av byggnader röjer re­ dan här, att han en gång framdeles skulle med sina, under en resa i Finland år 1747, utförda mästerliga och för den tiden okonventio­ nella bilder komma att ge upptakten till den nya nordiska landskaps- konsten sådan den än i dag fortlever. (18)
Framför de borttonande skogklädda bergåsarna på den av Ehren­ svärd utförda bilden (sid. 61) skymtar i hela bildens längdsträckning sjön Grycken vid vars sydvästra spets bruksbyggnaderna och övriga till verket hörande byggnader äro förlagda. De i förgrunden med blyerts antydda hövålmarna gör det antagligt, att skissen utförts en högsommardag. Gärdesgården i bildens mitt pekar direkt mot mas­ ugnen. På bron upp till hyttkransen skymtar här en hyttdräng körande en tömd kolkärra ned till det framför hyttan belägna kol­ upplaget. Mulltimmershyttans fyrkantiga uppbyggnad kring kran­ sen saknar tak så vitt man kan döma av bilden. Till höger om hyt­ tan sticker upp det med ett sadeltak intäckta vattenhjulet till bälgar- nas drift. Dessa voro byggda helt av trä av vanlig triangulär form, 7V4 aln långa, största bredd 9 qv. och vid spetsen 1 qv., som framgår av en särskild måttskiss i de båda elevernas anteckningsböcker.
Innan Polhem och Gabriel Stierncrona år 1698 förvärvade från hustrun Susanna Danielsdotter skattehemmanet Sund för att där an­ lägga manufakturverket, fanns på platsen en gammal hytta och ham­ mare — Sundshyttan. (8) Det är denna, som avbildats. Här drevs den för 300 skp. tackjärn privilegierade hyttan till år 1787, då den flyttades till Silfhytteå. En tredjedel av hyttan ägdes av bergsmän i Sund och Stickbo, två tredjedelar av Stjernsunds manufakturverk.
Sunds hytta.
På bilden till vänster om hyttan finna vi gårdar med bostadshus
och uthus, då däremot en del av de närmast till höger om hyttan be­
lägna byggnaderna möjligen torde ha inrymt några av de många olik­
artade verkstäder, som ingingo i bruksanläggningen. Vid denna tid­
punkt (1729) hade icke mindre än c:a 200 personer »sitt dagliga un­
derhåll» vid bruket, vilket ju innebär en snabb marsch från det att
Polhem trettio år tidigare börjat anläggningen egentligen med endast
en enda arbetare, gruvdrängen Matts Mattson Grusell från Falun.
Många av de på bilden återgivna mindre bostadshusen och gårdarna 57
Stjernsunds Bruk

Stjernsunds Bruk
Polhems bostad.
torde visa de egna hem, som Polhem med förutseende omtanke om
sina arbetare uppmuntrade dem att skaffa sig, varvid hans avsikt också var att söka binda åtminstone de skickligare arbetarna vid an­ läggningen. Man må ha i minnet, att den tid under vilken Stjernsunds- verket blomstrade och kraftigast utvecklades var åren 1712—1722, en tid som sammanfaller med det stora nordiska kriget, och att det under denna tid erbjöd utomordentliga svårigheter att anskaffa dug­ liga arbetare och att sedan få behålla dem. Polhem hade också stän­ diga besvär med sina arbetare och klagar upprepade gånger i sina skrifter över hur otacksamt det var att göra något för dem och att få dem att stanna sedan de väl voro upplärda i yrket. Grusell, hans familj och hans avkomlingar i flera generationer blevo dock platsen trogna, och vid mitten av 1730-talet funnos t. ex. icke mindre än 12 grusellare i arbete i urmakeriverkstäderna och trettio år senare icke mindre än 66 vid bruket. (8)
Den intressantaste delen av bilden är det högra partiet, men det är förenat med betydande svårigheter att identifiera byggnaderna, då icke någon samtida karta över området finnes.2) Den högsta och med säteritak och två vanliga skorstenar försedda byggnaden torde vara den bostad, som Polhem lät uppföra åt sig, sedan han år 1701 flyt­ tat från Falun till Stjernsund. Här vistades han och här hade han sitt hem, till dess att hans hustru — Maria Hoffman — vid ett besök i Stockholm avled år 1735, då han flyttade från bruket och sade sig aldrig mer vilja återse detsamma. Det var dalkarlar, duktiga bygg­ mästare, som uppförde husen, och Polhem berömmer dem och sätter dem i motsats till de hantverkare och arbetare, som han var tvungen att skaffa sig från andra delar av landet.
Icke mindre än fem byggnader på bilden äro försedda med säteri­ tak, i förenklad form efterbildande Riddarhusets i Stockholm tak­ konstruktion. Dessa tak utgjorde ett karakteristiskt inslag vid många under 1700-talets första årtionden uppförda herrgårdar, ett slags adelsmärke, som betonade anläggningens förnämitet och betydelse. Någon strängt utbildad plan för gårdsanläggningen kan icke spåras i vår bild. I fonden till höger skymtar i riktning mot gårdspumpens
2) Någon ledning har jag haft av en år 1751 upprättad karta, på vilken dock själva bruksområdet endast till en ringa del är återgivet. En anteckning på den till kartan hörande beskrivningen omtalar, att detta område senare skulle bli föremål för kart­ läggning, men detta torde icke ha skett förrän 1765, och då voro väsentliga förändringar
58 och nybyggnader utförda.

på bilden synliga vipparm en med staket inhägnad trädgård, som
efter Cronstedts samtida bild att döma endast varit en köksträdgård, men som sedermera har utvidgats och på en karta från 1751 anges ha tillhört Polhems bostad. (10) Inpå huvudbyggnaden trängas en mängd smärre hus av skiftande karaktär — bostadshus, fähus, uthus och verkstadsbyggnader. Lätt att känna igen är den höga timrade klockstapeln med fyra urtavlor samt vindflöjel. Helt bevarade i ur­ sprungligt skick synas numera inga av dessa byggnader vara, sedan den förhärjande eldsvådan gått fram över bruket den 3. november 1737. Nya byggnader uppfördes efter hand under ett 20-tal år. Allt torde dock icke ha blivit fördärvat vid eldsvådan, då ju icke så få delar av maskinerna och anordningarna, som bevisligen funnos 1729 och i vissa fall redan 1711, senare finnas omnämnda och dessutom delvis blivit bevarade och nu ingå i Tekniska Museets samlingar. (9) På klockstapelns plats eller i varje fall mycket nära denna finnes nu en liten fyrkantig byggnad, Brukskontoret, med ett klocktorn — vars vindflöjel bär årtalet 1764 — nära överensstämmande med stapeln på vår bild. (11) Den samling av byggnader, som på bilden ligger till höger om klockstapeln, torde till största delen ha förintats genom eldsvådan, ty den herrgårdsanläggning, som under en lång följd av decennier växte fram och ännu i vissa delar existerar, är belägen på det område, som på vår bild ligger till vänster om klockstapeln, från åskådaren sett på andra sidan om bruksdammen.
Vid denna med dess timrade intagsränna till vattenhjulen ligger en långsträckt byggnad med fyra höga och smala skorstenar och med gaveln i samma liv, som hålldammens mot åskådaren vettande av timmerkistor uppförda dammbröst. Denna byggnad kan med säker­ het angivas vara den stora smedjan vid Stjernsund, då dess form, stor­ lek och antal skorstenar helt motsvara vad som är avbildat dels på en interiörbild, dels på en »plan på större smedian», vilka båda bilder finnas i Carl Johan Cronstedts anteckningsbok och enligt mitt för­ menande äro utförda av honom; i varje fall är den handstil med vilken anteckningar på den ena bilden gjorts, otvivelaktigt Cronstedts och icke Ehrensvärds, vilket ju dock icke utesluter, att icke den sistnämnde kan ha varit konstnären.3) Denna den äldsta hittills i vårt land kända
3) I sitt stora arbete om valsverk bar Dr Carl Sablin år 1934 utgått ifrån att bilderna i Cronstedts skiss- ocb anteckningsbok voro utförda av Ehrensvärd, åtminstone till största antalet, men vid den tidpunkten var Ehrensvärds numera i Tekniska Museet befintliga anteckningsbok med bilder och ritningar icke känd. Jfr Dcvdalus 1939, sid. 106.
Stora smedjan,
Stjernsunds Bruk
59

Stjernsunds Bruk
Valsverks- byggnaden.
interiörbilden av en hammarsmedja, daterad Stiernsund den 18. juli
1729, skall här bli föremål för närmare granskning i anslutning till planritningen över smedjan, men först skall ytterligare några reflek- tioner göras till Ehrensvärds stora panoramabild av bruksplatsen.
I handlingar från 1720- och 1730-talen angives, att det märkliga valsverket av Polhems konstruktion, som utförligt behandlats av Carl Sahlin i hans valsverksbok, var beläget »under samma tak» som den stora smedjan. (27) På panoramabilden skymtar överdelen av ett tak och delvis en husgavel till en byggnad belägen tätt intill och parallellt med den stora smedjan och av allt att döma sammanbyggd med denna. Här har man att söka platsen för valsverket. Tecknaren av interiör­ bilden synes sålunda ha vänt ryggen åt valsverksbyggnaden, när han gjorde sin skiss av ett parti av smedjan. Det behöver här ej betonas,
hur lyckligt det skulle ha varit, om han gjort helomvändning och äg­ nat en stund åt att avbilda det konstruktivt banbrytande valsverket enligt Polhems invention. Detaljer av detta ha emellertid både Ehren­ svärd och Cronstedt fått med i sina notisböcker, och likaledes har Sven Rinman avbildat och beskrivit det väsentliga i konstruktionen, men — totalbilden saknas.
Fortsätta vi granskningen av Stjernsundspanoramat finna vi längst till höger en byggnad med säteritak och två »fabriksskorstenar», d. v. s. jämförelsevis höga skorstenar med pyramidformig avslutning och rököppningar på de fyra sidorna. Vid byggnadens gavel röjer en vattenkaskad och pådragningsstången till en dammlucka, att de i byggnaden inrymda maskinerna drivas med vattenhjul. Jag är böjd för att nu anta, att i denna byggnad i tvenne våningar inrymts de maski­ nella anordningarna till urmakeriet, fräsmaskiner till kugghjul och små hammare, samt även det inventiösa maskineriet för uthamring av tallrikar och andra mindre föremål av järnplåt och annan metall. Byggnaden blev illa åtgången vid den nämnda eldsvådan. Genom att leda vattnet från bruksdammen först till stora smedjans många vat­
tenhjul och därifrån i rännor och kanaler till och med under golven och under marken till andra vattenhjul i andra verkstäder, kunde Pol­ hem rationellt utnyttja den vattenkraft, som han hade till sitt för­ fogande.
Vi återvända så till stora smedjan för att närmare se vad den in­ nehåller och vad interiörbilden och planritningen ha att förtälja. I en Bergverksrelation från 1711 och i två odaterade nära nog lika-
Urmakeriet.
Smedjan.
60 lydande dokument, troligen från 1730-talet, omtalas vad som fanns

••T
r
Stjernsunds manufakturverk. I bildfältets mitt synas Sunds hytta samt till bru­ ket hörande arbetarbostäder och uthus. Bildfältets högra del upptages av de egentliga verkbyggnaderna samt den av Christopher Polhem som bostad an­ vända gårdsanläggningen med därtill hörande ekonomi- och andra byggna­ der. Laverad blyerts- och tuschteckning utförd sommaren 1729 av Augustin Ehrensvärd. Originalets mätt: yo X 18 cm. — Gåva till Tekniska Museet 1939 av Amiralen Greve Carl August Ehrensvärd.


vid Stjernsund av mera betydande gångandes verk och andra inrätt­ ningar, och dessutom har Samuel Schröderstierna (29) vid sitt besök ungefär 20 år senare antecknat vad han där fann, nämligen bl. a.
»1:0 En stor smedja, uti vilken under ett tak äro:
Tvenne hammarsmedshärdar på tyskvis. En stångjärnshammare.
En glöggugn till järnplåtar.
En plåthammare och
En slätt- eller planerhammare bägge på en hjulstock.
En knipphammare.
En plåtsax.
Ett skär -eller tryckverk att klyva stångjärnet till spik- och
knipjärnsämnen, alla inrättade på en hjulstock.
En glöggugn varuti stångjärnet glödgas, förrän det skäres. En liten redskapshärd för redskapssmide.
2:0----------- »4)
På den här återgivna planritningen (sid. 65) av stora smedjan kunna vi återfinna allt detta och en del därav dessutom på den per- spektiviska interiörbilden. I de meromnämnda skissböckerna av Cron- stedt och Ehrensvärd finnas åtskilliga konstruktionsdetaljer och skis­ ser av de tekniska anordningarna. Smedjebyggnaden var icke mindre än 76 alnar (c:a 45 m) lång och 20 alnar (c:a 12 m) bred, vattenhjuls- husen oberäknade. Av bilderna att döma torde dess höjd ha varit avsevärd. På planritningens vänstra del återfinna vi de tvenne här­ darna på »tyskvis» med vardera ett par bälgar, drivna av vattenhjul. Smederna vid dessa bägge härdar ha fått turas om att använda ham­ maren, som i detalj synes nedanför på planritningen i en schematisk skiss. Den vattenhjulsdrivna brösthammaren med en kraftig tryckare hade hammarställning av grovt timmer, sträckande sig tvärs över smedjans bredd. Under hammaren har smältan vid färskningen först
4) Stavningen normaliserad vid Gösta Malmborgs utgivning av Schröderstiernas be­
rättelser. (Stockholm 1925.) 63
5
Stjernsunds Bruk

St|ernsunds Bruk
Plåtsmidet.
slagits samman och därefter, sedan bitar av densamma ånyo värmts i
härden, uträckts till stångjärn och ämnesjärn till manufakturverkets behov. Betydande kvantiteter stångjärn måste emellertid köpas från bergsmansbruken i trakten, men dess kvalitet svarade oftast icke mot Stjernsundsverkets fordringar, varför det ej sällan inträffade, att ver­ kets kapacitet icke kunde utnyttjas av brist på gott järn. Benämnin­ garna på de i hammarställningen ingående delarna voro enligt Cron- stedts anteckningar: »tryckaren, slagträ eller drum, standhålaren, hiertstocken, ståndaren, nyckelen» (sid. 66). Ämnesjärnet avklipptes med en sax (synlig å bilden).
Den högra hälften av planritningen motsvarar den del av smedjan, som återfinnes på den perspektiviska interiörbilden, daterad Stjern­ sund den 18. juli 1729, och med påskrift med Cronstedts stil: »Plåt­ hammaren och Jernstångs Saxen».
Om plåtsmidet och den därvid använda ugnen har Sven Rinman antecknat (1744) följande, som man har anledning förmoda varit lik­ artat med det, som Cronstedt och Ehrensvärd haft tillfälle att se och rita av. Vid plåtsmidet arbetade tvenne mästare med tvenne drängar och var mästare med sin dräng arbetade i sex timmar. För ett skeppund takplåtar fick mästaren åtta daler kopparmynt och han kunde smida ut tio skeppund i veckan. Priset på takplåtar var vid Sven Rinmans besök 125—130 daler per skeppund. Den på bilden till vänster synliga plåtugnen bestod av en kallmur av tegel med en
Plan och interiör av »Stora Smedian» på Stjernsund den 18. juli 1729. Interiörbilden återger den högra delen av den på planen utritade smedjan och visar glödgugnen för plåtar, plåthammaren, glödgugnen för järn­ stänger, saxen för klippning av ämnen till spik, vattenhjulsstocken till spikhamrarna samt klensmedshärden. — Texten på bilden lyder: »Plåt­ hammaren och Järnstångs Saxen». Den vänstra hälften av planen återger två tyskhärdar med ett par bälgar till varje härd, stångjärns- hammaren samt en sax för att klippa av ändarna på stångjärnet. Under planen synes en sektion av smedjan med en av härdarna samt hammaren med dess ställning av grova trästockar. — Ur Carl Johan Cronstedts antecknings- och skissbok förd under hans elevtid hos Polhem år 1729.
64
Gåva till Tekniska Museet 1929 av Greve Axel Cronstedt.



en eldstad, på vilken ved inlades på »tackjernshalster», d. v. s. sex
roster lagda i två rader. Den ugn, i vilken plåtarna glödgades, var nå­ got välvd och murad av ställsten. Runt omkring själva ugnen fanns en fristående brandmur med skorstenspipa, vilket allt vilade på pelare av trä. I ugnens kallmur fanns en liten öppning, i vilken man lade stickor som brunno och lyste plåtsmederna vid deras arbete vid ham­ maren. (24)
Iklädd en lång, vit skjorta och med trekantig karolinsk hatt (tricorn) på huvudet synes på perspektivbilden mästersmeden i färd med att under vattenhammaren smida ut en plåt. Intressant är att iakttaga, att smeden bär en lång skjorta, ty det torde vara första gången som den traditionella smedsdräkten har blivit avbildad. På Hilleströms bekanta målningar över smedjor under gustaviansk tid bära smederna skjortan instoppad innanför åtsittande kortbyxor, och det förefaller, som om under ett antal årtionden vid 1700-talets slut, åtminstone på många platser, smedsskjortan icke använts, men att denna därefter åter kommit i bruk, troligen i början på 1800-talet. En hammarsmed bärande den grova blaggarnsskjortan finnes av­ bildad på en karta från år 1748 över Bernshammars bruks ägor. Än idag användes ju denna arbetsdräkt vid de bruk, där vallon- eller lancashiresmide bedrives.
Hammarens konstruktion framgår tydligt av bilden. På denna sy­ nes också den från taket nedhängande pådragstången till den damm­ lucka, som reglerade vattentillförseln till denna hammares vattenhjul. Ett särskilt vattenhjul bakom plåtugnen drev en sax av Polhems
Bilden överst till vänster återger saxen för klippning av plåtkanter vid plåtsmidet i Stjernsunds stora smedja. Vid klippningen klämdes plåten automatiskt fast så att den icke böjdes. Bilden bredvid visar saxen för klippning av stångjärn i tre delar, lämpliga ämnen för spiksmide. Denna sax av något varierande konstruktion användes även vid andra bruk än Stjernsund. — På den tredje bilden synes stångjärnshammarens och och hammarställningens konstruktion samt saxen för avklippning av stångjärnets ändar. — Ur Carl fohan Cronstedts antecknings- och skiss­
bok 1729, som innehåller en rad delvis i färg laverade ritningar såväl av maskiner och apparater vid Stjernsund som på andra ställen i Dalarna.
Smedsdräkten.
Stjernsunds Bruk
Hamrarna och saxarna.
67

Stjernsunds Bruk
68
konstruktion, i vilken plåtjärnet klipptes i kanterna (sid. 66). Några
järndelar till denna sax finnas nu bevarade i Tekniska Museet.
På samma hjulstock drevs även en »slätt- eller planérhammare», och denna med sin tryckare och sitt städ skymtar i det svarta fältet på bildens mitt. Här synes också röken från en glödgugn, i vilken stångjärnet glödgades innan det klipptes eller skars i tre delar för äm­ nen till spik och andra manufakturvaror. Denna intressanta uppfin­ ning av Christopher Polhem, troligen från år 1705, synes ovanför
den vid ugnen knäböjande smeden.
Saxens rörliga käft fördes upp och ned i vertikal led med hjälp av
en hävstång, påverkad av en eller två kammar på vattenhjulsaxeln. Käften var i eggen stålbelagd. Mellan denna käft och två fasta stål­ saxar infördes det till halva sin längd värmda ämnesjärnet. När käf­ ten pressades ned klövs ämnet i tre lika breda tenar, allteftersom äm­ nesjärnet matades framåt. Sedan halva stången blivit klippt, måste den återföras till ugnen och den återstående delen få en hets, så att återstoden kunde klippas. På så sätt erhöll man snabbt antingen fyr- kant-tenar för vidare bearbetning till spik och bandjärn eller ock färdigkantat bandjärn (20 samt 28). De på så sätt erhållna tenarna kallades knippjärn eller skärjärn. Saxen ersatte sålunda de brukliga skärverken. Polhems förträffliga saxkonstruktion kom till använd­ ning vid ett flertal svenska bruk och icke endast vid Stjernsund.
Av planritningen framgår, att med samma hjulstock även drevs tre stycken lätta stjärthammare, troligen spikhammare, vid vilka således de klippta tenarna vidare bearbetades. I smedjan fanns även klen- smedshärd med två bälgar och sålunda två arbetsplatser, bälgarna antingen drivna för hand eller med trampa.
Vad som nu granskats och något berörts inom Stjernsunds stora smedja är endast en ringa del av det stora manufakturverket. Särskilt förtjänar att i fortsättningen studeras de av Polhem konstruerade fräsmaskinerna till kugghjul till ur, de inventiösa apparaterna för till­ verkning av plåttallrikar o. s. v. Det är min förhoppning, att de skiss­ böcker, som Polhems elever lämnat åt eftervärlden, jämförda med de rester av maskiner och apparater från Stjernsund, som finnas i Tek-

niska Museet, så småningom skola kunna ge en god bild även av den
återstående delen av Polhems innehållsrika industrianläggning. Om denna har Polhem, just det för oss här aktuella året 1729, yttrat föl­ jande, som med sin underton av bitterhet och samtidigt i sin självbe­ låtenhet torde vara karakteristiskt: »Hwilket werck, fast det är ringa aktat af dem, som eij förstå sig derpå, så har det dock sina stora meriter i sig sielft.»
1. »Hvarjdhanda papper rörande Stjern­ sunds manufakturwerk.» Manuskript av Polhem. Kungl. Biblioteket. (Tek­ nologi.)
2. »Kort underrättelse om Manufactur- wärket Stiernsund etc.» Manus dat. 17 aug. 1733 och undertecknat av Chris­ topher Polhem. Rinmansarkivet, Tek­ niska Museet.
3. Dictamen ad protocollum vid under­ sökningen på Stiernsund d. 27 October 1767.» Riksarkivet. Bergskollegii arkiv. Litt. B. N:o 28. Avskrift i Tekniska Museets arkiv.
4. »Resebeskrifning i Upland och Darlar- ne.» Manuskript 1753 utan författar­ namn. Uppsala Universitets bibliotek. Sign. Vol. 8:29 b.
5. »Beskrifn. till Ritning af Bruks verk­ städer vid Stiernsund. Förteckning på
nya Manufactur Smedians innanrede ooh storlek wijd Stiernsund.» Manus 4:0, 4 s., odaterat. Ritningen har ej kunnat återfinnas. Gruvkartekontorets arkiv. K. Kommerskollegium.
6. Reseberättelse 1723—34 utan författar­ namn. Manuskript i folio. Nordiska Museet (se även Fataburen 1930, med­ delande av Arvid Bjeckström). Enligt meddelande av Dr Fredrik Clason, Uppsala, till Fil. Dr Carl Sahlin torde manuskriptet efter handstilen att döma vara gjord av Isaac Clason (f. 1710, d. 1772).
7. Strödda handlingar rörande Stjernsund under mitten av 1700-talet, förvärvade till Tekniska Museet från Rudolf Arn- bengs sterbhus, Särna.
Källor.
8. Klosters AB:s arkiv, Långshyttan.
Handlingar rörande Stiernsund. 69
Stjernsunds Bruk

Stjernsunds Bruk
70
9. Bergverksrelation för öster- och Väs­ terbergslagen den 27. 10. 1711. Av Adam Leijell Hindriksson.
10. Karta över Stiernsunds manufaktur­ verks åker och äng m. m. jämte till­ hörande beskrivning år 1751. K. Lant- mäteristyrelsens arkiv.
11. (Stjernsund.) Svensk Arkitektur. Arki- tekturminnesföreningen. K. Konsthög­ skolan. Band III (Stjernsund och Gar- penberg), Stockholm 1920 (artikel av G. Lindberg).
12. Västgöta gårdar, vägledande översikt. Stockholm 1932 (artikel av Erik An­ drén, De la Gardie-tiden).
13. Notis ang. export från Stiernsund till Ryssland och Danmark. Bergskollegii Berättelse. Stockholm 1769 (s. 100).
14. Althin, Torsten, Pollhemsstickan. Dx- dalus 1932.
1^. Althin, Torsten. Augustin Ehrensvärds anteckningsbok från 1729. Dxdalus 1939.
16. Bring, Samuel E. m. fl. Christopher Polhem. Minnesskrift, utgiven av Sven­ ska Teknologfören ingen. Stockholm
1911.
17. Carlqvist, Sten. Meddelanden i Da:da- lus 1931—1935.
18. Josephson, Ragnar. Augustin Ehren- svärd och det finska landskapet. Rec. i Svenska Dagbladet den 21 dec. 1939 av faksimilupplagan av Ehrensvärds »Anteckningar under en resa i Finland 1747», utgiven av Samfundet Ehren- svärd 1938.
19. König, C. H. Beskrifning öfver åtskil- lige af framledne Commercerådet Pol­ hem påfundne machiner. Stockholm 1752.
20. Palm, Th. En märklig epok i mekanisk utövning. Svenska folket genom tider­ na. Band 6. Malmö 1939.
21. Polhem, Chr. Patriotiska testamente. Stockholm 1761.
22.Polhem, Chr. Kort berättelse om de förnämsta mechaniska inventioner, som tid efter annan af Commercierådet Christopher Polhem blifvit påfundna. Stockholm 1729.
23. Rinman, Sven. Tjänsteberättelser 1761 —70, utgivna av G. Malmborg, Stock­ holm 1934.
25. Rosman, Holger. Christopher Polhem. Stockholm 1911.
26. Sahlin, Carl. Kristoffer Polhem och hans verksamhet i Dalarna. Tidning för Falu län och stad. Julnummer 1895.
27. Sahlin, Carl. Valsverk inom den sven­ ska metallurgiska industrien intill bör­ jan av 1870-talet. Stockholm 1934, Jernkontorets Bergshistoriska Skrift­ serie, N:r 3.
28. Sahlin, Carl. Svenskt stål före de stora götstålsprocessernas införande. Stock­ holm 1931.
29. Schröderstierna, S. Berättelser öfver de finare järn-, stål- och metallfabrikerna i Sverige 1754—59. Stockholm 1925.
30. Sköldberg, Sven. Christopher Polhems Konstige Tapp. Dsdalus 1939.
li.Trotzig, Dag. Maria kyrkas i Stock­ holm Tornur från Stjernsund. Dtedalus
1938.
32. Nationalmusei utställningskataloger N:r 23. 1926—1927. Utställning om­ fattande arbeten av Augustin Ehren- svärd (1710—1772) och Carl August Ehrensvärd (1745—1800). Inledning av Ragnar Hoppe. Stockholm 1926.
33. Röhsska Konstslöjdsmuseet, tillfällig utställning LVI. Äldre svenska teck­ ningar till rumsinredning och konst­ slöjd. Dec. 1924—jan. 1925 samt i Nordiska. Museet febr.—mars 1925. Inledning av Gustaf Munthe, Göteborg 1924.
34. Antecknings- och skissböcker i Tekniska Museet: 1. »Les Machines de Monsi. Polhem. Stiernsund Anno 1729. August. Ehrensverd.» Gåva av Amiralen Greve Carl August Ehrensvärd. 2. »Machiner som till största dehlen äro uti wärcket stelte af Commercie Rådet Polheim och af Ehrensverd och mig afritade åhr 1729 tillika med andra tilökningar som jag sjelf giort tid effter annan. Carl J. Cronstedt». Gåva av Greve Axel Cronstedt.

Carl-Fredrik Corin
A. N. EDELCRANTZ OCH HANS ÅNG-
MASKlNSPROJEKT ÅR 1809
Fil. Lic. C.-Fr. Corin behandlar en egenartad och hittills icke publicerad ångmaskinskonstruktion.

A.N. Edelcrantz’ ång maskinsprojekt
Abraham Niclas Clewberg eller Edelcrantz, med vilket namn han
1789 adlades, är bekant som en av sin tids mest oförtrutna mång- frestare. Litteraturhistorikerna såväl som de teaterhistoriskt intresse­ rade, de, som forska i vårt lantbruks, vår industris och ingeniörsveten- skaps hävder, alla ha de haft anledning att syssla med denne mans insatser. Hans märkliga levnadsbana har delvis med stor utförlighet tecknats av Jenny af Forselles i hennes utmärkta, 1903 publicerade biografi över Clewberg-Edelcrantz. Arbetets karaktär av litteratur­ historiskt lärdomsprov har kommit tyngdpunkten att läggas på den­ nes roll inom vitterhet och teater. Hans verksamhet på den materiella odlingens marker framträder däremot mera i förbigående och är över­ huvud blott ofullständigt behandlad i litteraturen. De bidrag han läm­ nat till ångteknikens utveckling höra till de minst beaktade; de skola i det följande beröras mot en allmän bakgrund av Clewberg-Edel- crantz’ växlingsrika levnad.
Redan under studietiden i Åbo, där Clewberg föddes 1754, delade han sina intressen mellan vittra försök och fysikaliska forskningar. Efter att ha vunnit graden på en avhandling i optiken, blev han do­ cent i naturkunnighet och litteraturhistoria. Denna för vår speciali­ serade tid egendomligt klingande konstellation skulle bli utmärkande för hela hans levnad. Småningom kom väl vågskålen att luta över till förmån för »naturkunnigheten», i vilken term samtiden även inbe­ grep teknik. Men det var Clewbergs humanistiska ådra, hans dikt­ ning och lidelse för teater och litteratur, som först skulle föra honom mot höjderna. Det blev i Stockholm han grundade sin ryktbarhet efter att ha vunnit Gustav III:s ynnest. Vid 29 års ålder utnämndes han till andre direktör vid de kungliga spektaklerna, och vid sidan av sin nitiska verksamhet för teatern togs han redan tidigt i anspråk även på andra poster. År 1786 invaldes han i Svenska akademien och adla­ des som nämnts tre år senare med namnet Edelcrantz. Gustav III:s död betydde icke för honom som för så många andra ett avbrott i karriären; då han 1793 erhöll kansliråds titel, betecknade detta en­ dast början på en rad nya nådevedermälen.
Gustav III:s bortgång markerar för Edelcrantz — vi omnämna ho­ nom i fortsättningen med detta namn — inledningen till ett ckede, då den på praktiska nyttostudier inriktade lidelsen i hans natur på all­
72 var skulle taga ut sin rätt. Tidsandan inbjöd härtill. Med de gamla

gustavianernas fall vidtog en helt ny era, karg och jordbunden, under
vilken teater och vitterhet grepos av tvinsot. I gengäld var den desto mera nyttobetonad. Ekonomen, konstruktören och lantbruksspecia- listen Edelcrantz såg sina möjligheter och utnyttjade dem. Som be­ kant gjorde han sig bemärkt genom att 1794 införa den optiska tele­ grafen i Sverige efter ett av honom själv uppfunnet system. På sin lägenhet Stora Skuggan började han experimentera i jordbruk och trädgårdsskötsel. Ett särskilt bevis på regeringens uppskattning av Edelcrantz var ett officiellt uppdrag att företaga en utländsk studie­ resa, vilket han mottog 1801. Enligt för honom av Kungl. Maj:t ut­ färdad instruktion skulle han därunder uppmärksamma penningvä­ sendet och brännvinstillverkning samt undersöka de besökta länder­ nas behov av den svenska järnmarknaden. Resan, som berörde Tysk­ land, Holland, Frankrike och England, kom dock att ge vida mera i utbyte. Det är tillräckligt omvittnat, huru Edelcrantz på sin studie­ färd med vaket öga iakttog allt, som kunde vara av nytta för ett lands handel och näringar. Framför allt var det vistelsen i det av ho­ nom högt beundrade England, som blev epokgörande såväl för Edel­ crantz själv som för den svenska teknikens utveckling. Särskilt de talrikt i bruk varande ångmaskinerna enligt James Watts modell gjorde ett djupt intryck på den svenske resenären. Med James Watt
knöt han för övrigt personlig bekantskap.
Under sitt uppehåll i England, dit Edelcrantz anlände på våren
1803, kom han i kontakt med Samuel Owen. De betydelsefulla följ­ derna av deras sammanträffande har den senare låtit framskymta i sin självbiografi, ur vilken uppgifter härom senare flerstädes influtit i litteraturen. Här må endast erinras om att Edelcrantz i England in­ köpte fyra ångmaskiner samt att han lyckades beveka Owen att med­ följa till Sverige för uppmontering av dessa. Tre av maskinerna hade levererats av Owens principaler i Leeds och den fjärde i London. På våren 1804 kom Edelcrantz med sin engelske expert till Sverige. Av en skrivelse från Edelcrantz till kommerskollegium, ingiven den 6 aug. 1804, får man veta, att de tre förstnämnda maskinerna strax förut via Hull befraktats till Gävle av brist på lägenhet till Stock­ holm. Edelcrantz anhöll nu om tullfrihet för dessa maskiner »såsom verkelige modeller till högst nyttige verktyg för flere fäderneslandet gagnande inrättningar». Därmed äro vi inne på ett viktigt avsnitt i den svenska teknikens historia, ångmaskinens genombrottstid i Sve­ rige. Huru denna gestaltade sig i Edelcrantz’ och Owens regi och
Optiska telegrafen.
A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt
Samuel Owen.
73

A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt
Eldkvarn.
under myndigheternas intresserade medverkan kan här av utrymmes-
skäl blott i största korthet beröras.
I slutet av år 1804 var den första av de av Owen uppsatta ång­
maskinerna i gång vid Lars Frisks klädesfabrik vid Älvvik på Li- dingön. Därefter kom turen till Kungsholms och Ladugårdslands kro- nobrännerier i Stockholm att förses med dylika maskiner. Den fjärde förvärvades av Dannemora gruvor för uppfordring av vatten, sedan maskinen visat sig för liten för det ändamål, vartill den av Edelcrantz ursprungligen avsetts. Han planerade nämligen för egen räkning en ångkvarn. I februari 1805 ingav han en ansökan till Kungl. Maj:t om tillstånd att med »eld- och luftmaskin» få driva en mjölkvarn med tre par stenar i förening med andra tillverkningar, vilken önskan beviljades genom kungligt brev den 24 juli. För hans vid Nya Kungs- holmsbron uppbyggda anläggning, bekant under namnet eldkvarnen, måste en femte ångmaskin införskrivas från England. I en tryckt »Allmän Underrättelse om Eld-Qvarnen vid Nya Kungs- holms-Bron i Stockholm», en slags reklambroschyr, undertecknad den 17 juni 1807 av kvarnens bokhållare, Johan Malmström, berör denne med några ord den då nyss igångsatta ångmaski­ nen, som tydligen väckt stort uppseende bland allmänheten. »Verket drifves», heter det, »af kokande vattens ångor, genom en Machin, hvars kraft hvarje dag svarar emot hvad 100 verk­ lige hästars eller 800 menniskjors styrka, på samma tid kunde högst uträtta». Även karakteriseras maskinen som dyrbar i fråga om bräns­ leåtgång. Eldningen ombesörjdes med ved; i juni 1808 uppgavs för magistratens handelskollegium, att 300 famnar dittills förbrukats. Sistnämnda år inträffade bränslebrist i samband med finska kriget, och myndigheterna umgingos t. o. m. med vissa planer på vedrestrik­ tioner. I vedbesparande syfte voro starka krafter i rörelse för att förmå Edelcrantz att i stället elda sin vedslukande maskin med sten­ kol, vilket denne emellertid, framför allt av kostnadsskäl, till myn­ digheternas missnöje enständigt motsatte sig. Möjligen ha dessa hän­ delser varit incitamentet till en av Edelcrantz gjord uppfinning, som i det följande skall bli föremål för en beskrivning.
Edelcrantz skulle sedermera med en viss självkänsla erinra om den tid, då han i Sverige introducerade de engelska, d. v. s. de efter James Watts principer konstruerade ångmaskinerna; år 1814 framhåller han sålunda, att han »efter flere felslagna försök av andra . . . haft den lyckan att först införa och stadga deras bruk i fäderneslandet».
74

FL
. ..
i-
Sv Am.ma4 ni.v
rr*/s<£ <.y/T■/f,vssyy/t:
I
?
ryJrMtHrs/
w är/m.
Abraham Niclas Edelcrantz (f. 1754,
d. 1821). Oljemålning, tillskriven L. Hansen. Tillhör Kommerskolle­ gium. — Foto Svenska Porträttarkivet.
Ritning till slidmekanism och kon- densor på ångpump, konstruerad av A. N. Edelcrantz år 1809. — Riks­ arkivet.
■
4
/ / Cf/£/£yrr///y fAr/rJt//}■/. <*£?//
C
v

Sammanställningsritning till den av A. N. Edelcrantz år 1809 konstruerade
ångpumpen. — Riksarkivet.

Men hans intresse för den uppfinning, som enligt hans egen uppfatt­ ning tillskyndat England största delen av dess välstånd, skulle icke stanna härvid; det gav honom även impulser till egna ångtekniska forskningar. Redan under sin engelska vistelse arbetade han på en för­ bättring av ångmaskinen. Han uppfann en säkerhetsventil för ång­ pannor och belönades härför 1803 med silvermedalj av The Society for the Encouragement of Arts, Manufactures and Commerce i Lon­ don, som dessutom i likhet med så många andra lärda samfund i ut­ landet kallade honom till sin ledamot. Även efter hemkomsten ägnade sig Edelcrantz åt ångtekniska studier. Trots alla sina ämbetsgöromål — som teaterchef, överintendent och preses i konst­ akademien, president i kommerskollegium, direktör vid den av honom grundade lantbruksakademien, ledamot av ett otal kom­ mittéer m. m. — var han under sin senare levnad överhuvud taget ivrigt sysselsatt med tekniska spörsmål. Han konstruerade lant­ bruksredskap av olika slag, en linnespånadsmaskin och en torkinrätt- ning för spannmål, som installerades i eldkvarnen och genom sina utmärkta resultat senare bidrog till att kronan inköpte kvarnen. Ryk­ tet om dess förträffliga egenskaper nådde t. o. m. utlandet, och i ett 1811 avgivet utlåtande ansåg sig vetenskapsakademien kunna konsta­ tera, att torkmaskinen »på det hela vittnade om en ganska lycklig uppfinningsgåva». Huru denna gåva vunnit engelsmännens upp­ skattning, då den nyttiggjordes på ångteknikens område, har nyss nämnts. Men även i Sverige skulle Edelcrantz göra en uppmärksam­ mad insats som ångtekniker. År 1809 konstruerade han en ång­ maskin och framträdde dessutom i vetenskapsakademiens hand­ lingar samma år med en »afhandling om nödige rättelser vid mät­ ningen af ångornes spänstighet och determination af deras kraft, uti ångmachiner, samt beskrifning på en förbättrad Ångmätare». Men först 1811 lät han bringa sin uppfinning till offentligheten. På konst­ akademiens utställning detta år företeddes tvenne av arkitekten Samuel Enander ritade och laverade planscher med rubriken »Ny ångmachin till besparing af kostnad, arbete och bränsle, upfunnen af A. N. Edelcrantz, öfverintendent, år 1809». Det är detta kraft- och bränslebesparande syftemål med uppfinningen, vilket föranlett det nyss framställda förmodandet om ett visst samband mellan den nya ångmaskinens tillkomst och de obehag Edelcrantz året innan haft att utstå för den stora vedåtgången i eldkvarnen.
Mångsysslaren,
Man behöver väl knappast betvivla Edelcrantz’ uppriktighet, då
77
A. N. Edelcrantz' ångmaskinsprojekt
Edelcrantz’ pump­ ångmaskin.

A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt
Beskrivning.
han senare motiverar utställandet av sin ångmaskin med en oegen­ nyttig önskan att »fritt och utan all egen vinst överlämna densamma till den svenska allmänhetens begagnande». Men 1815 nådde honom underrättelser av sådan art, att han ansåg sig böra slå vakt om sin prioritetsrätt till uppfinningen. Det hade kommit till hans kännedom, att en person i England begärt och erhållit patent på en del av hans uppfinningar. Vidare oroades han av att man samtidigt i Sverige sökte privilegium exclusivum på användningen av ångmaskiner för flera mekaniska företag. För att gardera sin frihet att använda egna upp­ finningar vände sig Edelcrantz på hösten 1815 med en skrivelse jämte bifogade ritningar till Kungl. Maj:t. Han framdrog där sin nyss­ nämnda bekymmer; övertygad om att privilegium exclusivum ej skulle förvägras honom, om han därom anhöll, betonade han likväl, att något sådant ej vore hans avsikt. Han önskade endast anhålla om tillstånd att för olika ändamål få förfärdiga och nyttja ångmaskiner — dock uttryckligen med ingen annans uteslutande — vilkas kon­ struktion berodde på en eller flera av honom gjorda uppfinningar. Om dessa säger han i sin ansökan följande: »För sex år tillbaka har jag upfunnit en method att construera ångmachiner till flere mekaniska verks drifvande af den enkla sammansättning, att icke blott jern, eller andra metaller, utan äfven träd kan nyttjas till ångornas emottagan- de och inneslutande, samt tillika ej blott cylindriska käril hertill an­ vändas, utan äfven andra af hvad form som hälst. Härigenom vinnes den betydelige förmon, att den granlaga bårrning eller svarfning, hvil- ken vid jerncylindrar till vanliga ångmachiner är lika angelägen som svår och kostsam, kan uti min upfinning, äfven vid deras användande, aldeles umbäras. Därnäst har jag uptänkt ett sätt att vid dessa ma- chiner antingen aldeles umbära den så kallade pistonen, eller till största delen afskaffa den friction som vid dess bruk är oundvikelig, då jag i stället använder en column af olja eller annat flytande ämne, med eller utan innesluten solid kropp, hvilken sednare, i fall den nyttjas, aldrig kommer att vidröra ångkärlets inre yta. Sluteligen har jag uptänkt ett sätt, att, i stället för den vid vanliga ångmachiner nödvändiga och i execution kostbara bårade luftpumpen af jern, jämte serskild condensator, vinna samma ändamål genom fallet af en vattencolumn af tillräckelig högd, samt genom nyttjandet af olja, eller annat flytande ämne att uttränga den samlade luften.»
Angående Edelcrantz’ ansökan önskade Kungl. Maj:t först inhämta 78 kommerskollegiets utlåtande, sedan vetenskapsakademien blivit hörd.

Akademien sammanfattade sina tankar i ämnet i en skrivelse till
konungen, ingiven den 23 januari 1816. Tre omständigheter fram- drogos där som relevanta i saken, nämligen frågan om ångmaskinens konstruktion, dess företräden framför andra dittills kända ångma­ skiner samt i vad mån densamma kunde betraktas som en ny upp­ finning. I det första fallet fäste sig akademien vid Edelcrantz’ lös­ ning av friktions- och tätningsproblemen i ångans expansionsrum samt luftpumpens i kondensorn ersättande med en »fallande vat­ tenkolumn» täckt av ett oljelager eller annat flytande ämne. Fram­ för andra ångmaskiner skulle Edelcrantz’ uppfinning utmärka sig genom den besparing i kraft och bränsle, som en minskad friktion och ökad täthet väntades medföra. Då liknande ångmaskiner intill år 1811 varit akademien obekanta, ansågo dess ledamöter, att uppfin­ ningen borde tillägnas Edelcrantz.
Den 5 februari kom Edelcrantz’ ärende före i kommerskollegiets handels- och manufakturdivision. Med hänsyn till av vetenskaps­ akademien anförda synpunkter ansågs uppfinnaren förtjänt av pri­ vilegium exclusivum under visst antal år för den händelse han åstun- dat detta. I övrigt befanns skäligt att tillstyrka hans ansökan, desto hellre, som han »med uppoffring av egen fördel, för att gagna fäder­ neslandet, redan gjort de av honom uppfunne nya inrättningar å ångmachiner allmänt kända». Även beslöt man, att kommerskol­ legium hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om att ritningarna till ång­ maskinen skulle förvaras i dess vård, »till upplysning i fall frågor framdeles skulle uppstå, som kunde röra herr presidentens rätt i denna del».
Kungl. Maj:t biföll Edelcrantz’ ansökan i anslutning till veten­ skapsakademiens och kommerskollegiets utlåtanden, det sistnämnda av den 5 februari, i brev av den 20 samma månad. Ångmaskinsrit- ningarna överlämnades till kommerskollegium. De återfinnas nu bland dess på Riksarkivet förvarade handlingar i serien acta priva- torum.
En kort beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin kommer att lämnas här nedan. Om uppfinnaren må blott dessförinnan tillfogas, att han in i det sista med outtröttlig iver ägnade sig åt sina skiftande arbets­ uppgifter tills dess döden skördade honom den 15 mars 1821.
Carl-Fredrik Corin.
6
A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt
79

A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt
Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin.
1. ånginlopp
2. slidmekanism
3. ångcylinder
4. foder (trä)
5. ång- och pump­ 10.
kolvar (trä)
6. kolv- och kugg-
stång, kuggsegment 7. ångavlopp
8. kondensor, vatten- behåll. m. avlopp
9.
stigrör från pumpen
rör för »vatten­ column» från kon­ densorn
Maskinen utgöres av en ångkolvpump med två vertikala cylindrar, vilkas över- respektive underdelar tjänstgöra såsom ång- och pumpcylindrar. Kolvstängerna övergå ovan ångcylindrarna i kuggstänger, sins­ emellan förbundna genom en likarmad
hävstång, vars ytterändar försetts med kuggsegment. Ångans in- och avlopp reg­ leras genom slider. Dessa styras av kop- pelstänger, vilka få sina impulser från ovannämnda hävstång, med vilken de äro förenade genom kedjor. Sliderna äro in­ ställda så, att ångan får expandera i den ena cylindern samtidigt som ett undertryck erhålles på kolvens översida i den andra cylindern. De båda cylindrarna arbeta allt­ så i växelverkan. Vattnet suges till pump- cylindern och tryckes därifrån vidare ge­ nom ett för pumparna gemensamt stigrör upp till en vattenbehållare med avled- ningsränna. Avloppsångan kondenserar i två kondensorer, förlagda till vattenbe­ hållaren. Kondensorerna äro ej försedda med kolvluftpumpar av gängse slag. Des­ sa äro ersatta med vad uppfinnaren kal­ lar »fallet av en vattencolumn af tillräck­ lig högd» samt »olja eller annat flytande ämne». Originalbeskrivningen och ritnin­ gen äro på denna punkt mycket oklara. Det mest anmärkningsvärda i denna ång- pumpkonstruktion torde, vid sidan av kondensorn, ligga däri, att ångmaskinen till stor del var avsedd att utföras av trä, då såväl fodret i den gemensamma ång- och pumpcylindern som kolvarna synas
ritade för detta material.
11. sugrör till pumpen 12. pumpcylinder
80
S. Sköldberg.

Riksarkivet.
Kungl. kammarexpeditionens registratur
1816.
Kommerskollegii skrivelser till Kungl. Maj :t 1805, 1816.
överståthållarens skrivelser till Kungl. Maj:t 1808.
Kommerskollegii arkiv:
Handels- och manufakturdivisionens pro­ tokoll 1811, 1816.
Kungl. brev 1805, 1816.
Acta privatorum 1804, 1816.
Stockholms stads akter nr 46 (handlingar rörande Eldkvarnen).
Stockholms stadsarkiv.
Magistratens protokoll och utslag i ekono­ mimål med registratur (notariens) 1808.
Tekniska Museets arkiv.
Samuel Owens självbiografi. Avskrift av handskrift i Wieselgrenska brevsamlin­ gen, band XIII, i Göteborgs stadsbiblio­ tek, jämförd med koncept i Nordiska
■museets bibliotek i Stockholm.
Allmän Underrättelse om Eld-Qvarnen vid Nya Kungsholms-Bron i Stockholm. Stockholm 1807.
Biografi öfver Samuel Owen, fabriks-idka- re, riddare af kongl. Wasa-orden. Kungl. Vetenskapsakademiens handlingar 1853.
Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män X. Upsala 1844. Art. Sa­ muel Owen.
Corin, Carl-Fredrik, Bränslebrist i Stock­ holm 1808. Nya Dagligt Allehanda 25.2.1940.
Edelcrantz, A. N., Afhandling om nödige rättelser vid mätningar af ångornas spän­ stighet, och determination af deras kraft
uti ångmaskiner, samt beskrifning på en förbättrad Ängmätare. Kungl. Veten­ skapsakademiens handlingar 1809.
Egerström, Fredrik, Abraham Niclas Clew­ berg-Edelcrantz. Lantbruksakademiens förste direktör. Stockholm 1924.
Forselles, Jenny af, A. N. Clewberg-Edel­ crantz och hans omgifning. Helsingfors 1903.
Hultmark, Emil, Kungl. Akademiens för de fria konsterna utställningar 1794— 1887. Stockholm 1935.
Juhlin-Dannfelt, Fl., Kungl. lantbruksaka­ demien 1813—1912 samt svenska lant­ hushållningen under nittonde århundra­ det. Stockholm 1913.
Risberg, N. J. A., Den optiska telegrafens historia 1794—1881. Göteborg 1938 (Svenska telegrafverket, III).
Källor.
Beträffande litteratur om Edelcrantz utöver vad här anförts hänvisas till litteratur­ förteckningarna i af Forselles’ och Risbergs ovannämnda arbeten.
A.N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt
81


TILL BLIXTLÅSETS HISTORIA
Sven Sköldberg
Genom Ingeniör Sven Sköldbergs bidrag till blixtlåsets
historia belyses svenskarna P. A. Aronssons och Gideon Sundbäcks andel i denna uppfinning.

Blixtlåset
84
— slick, speedy, mechanical, functional opening like a smile,
closing like a line drawn on water —
Orden äro hämtade ur en reklambroschyr om blixtlåset. Författa­ ren använder bunden form vid sina ansträngningar att framhäva den nya, med osviklig mekanisk precision arbetande låsinrättning, som vi återfinna på hundratals vardagsdetaljer.
För en gångs skull vill man instämma t. o. m. i en amerikansk rek­ lammans utgjutelser. Blixtlåset är en fascinerande tingest, omgiven av icke så litet mystik. Dess verkningssätt är för många en smula oförklarligt. Vi se löparen svälja små metallbitar en efter en, för att sedan spotta ut dem förenade till en enda böjlig och smidig kedja. Och omvänt, det obönhörligt sammanhängande bandet delas av lö­ paren lätt och behändigt upp i sina två beståndsdelar.
Ur rent teknisk synpunkt utgör blixtlåset såväl konstruktivt som framför allt tillverkningsmässigt en prestation av rang. Man får där­ för ej förvånas över att, sedan dagspressen vid flera tillfällen om­ nämnt att dess uppfinnare skulle ha varit en svensk, omständighe­ terna vid blixtlåsets tillblivelse just i Sverige måste väcka ett stort intresse.
Redan sommaren 1938 riktade Tekniska Museet, för att om möj­ ligt få klarhet i frågan om blixtlåsets uppfinnare, en maning till dem, som kunde ge upplysningar om blixtlås av äldre konstruktion eller eventuellt ägde sådana, att sätta sig i förbindelse med museet. Resul­ tatet lät ej länge vänta på sig, men det blev mycket förbryllande. När materialet sovrats befanns uppfinnare i tre länder, nämligen U. S. A., Schweiz och Sverige, kunna göra varandra äran stridig med utsikter till framgång. Uppgift stod mot uppgift. Ur det inkomna materialets myller av namn döko nu upp personer från blixtlåsets förhistoria såsom Judson, »överste Conald Walker», Poduschka samt sist men inte minst »a ghostly figure peddling his gadgets round Europé from one closed door to another. Fiis name was Aronsen and he came from Alsace», enligt en annan källa »the Alsation Jew, Aronsen», som skulle visa sig vara en av huvudpersonerna i blixtlå­ sets historia och efter befrielse från all journalistisk uppfiffning i

amerikansk smak befunnen vara äkta svensk, av gammal bergs-
mannasläkt och son till Gruvfogde Aron Andersson, Kopparåsen, Nora.
Denne Peter A. Aronsson (f. 1862, d. 1936), var dock ej den man, som i allmänhet utpekats såsom blixtlåsets uppfinnare. Man brukade i stället nämna ett för blixtlåstillverkare mera välbekant namn, näm­ ligen den i Meadville, U. S. A., ännu verksamme Gideon Sundbäck. När det således visar sig att två svenskar tagit en framgångsrik del i utformningen av blixtlåset, blir därigenom dess historia ännu in­ tressantare.
Det är knappt mer än tio år sedan blixtlåset slog igenom på allvar i Sverige efter att några år tidigare ha erövrat utlandets marknader. Man föreställer sig därför att uppfinningen skulle ligga oss nära i tiden. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Vi få nämligen gå när­ mare femtio år tillbaka för att i patentarkiven påträffa den grund­ läggande konstruktionen; och redan för nästan ett hundra år sedan funnos förelöpare och principlösningar av blixtlåsets idé. Är 1851 uttog t. ex. Elias Howe, mera känd såsom symaskinskonstruktör, pa­ tent på en knäppinrättning, som var avsedd att ersätta de besvärliga knappraderna på allehanda klädesplagg. Anordningen bestod av tvenne skenor av tunt läder eller liknande material fastsydda i kan­ ten av tygband, vilka i sin tur voro ämnade att fästas i de tyg- eller skinnvåder, som låset skulle tillsluta. På skenorna löpte små häktor av metall. Häktorna voro uppträdda på ett bomullsband. Då man drog i detta fördelades häktorna och bildade sammanbindningspunkter mellan skenorna. Howes idé kommer åter till synes i ett patent av Poduschka i Wien år 1883, och liknande draglås konstruerades sam­ tidigt av Lake och Brougham.
De flyttbara häktor, som utgjorde det sammanhållande organet på dessa knäppinrättningar, skulle ju kunna kallas löpare, men de mot­ svara ej löparen på våra dagars blixtlås, som ju endast tjänar att bringa låsets häktorgan i ingrepp med varandra. Denna förbättring av Howes draglås får väl anses såsom den grundläggande blixt­ låskonstruktionen. Enligt en nutida definition är »blixtlåset en lås­ anordning, bestående av band, i vilka häktorgan fastsatts. Låset öppnas och slutes med en löpare. Då löparen föres åt ena hållet, kilas häktorganen isär, föres löparen åt andra hållet bringas häktorganen medelst tryck utifrån att gripa in i varandra och intaga sin rätta ställ­ ning i förhållande till varandra.»
E. Howe 1851.
Howes draglås.
85

Blixtlåset
W. L Judson 1893.
Denna definition täckes till fullo av amerikanaren W. L. Judsons konstruktion från år 1893, skyddat genom de amerikanska patenten nr 504.037 och 504.038 och benämnd »Clasp locker and unlocker for shoes», världens utan tvivel första blixtlåskonstruktion. Men vad som är lika uppenbart är att Judsons »Clasp locker» saknade varje möjlighet att göra sig praktiskt gällande. Det är på detta område som de båda svenskarna Aronsson och Sundbäck kommo att göra sina insatser.
Beträffande blixtlåsets uppfinnare Witcomb L. Judson är ty­ värr ej mycket känt. Han tycks emellertid ha varit en mångfrestande man, ty i registret på amerikanska patentinnehavare åren 1892—1906 återfinnes han i samband med explosionsmotorer, variabla bilväxlar, gatujärnvägar, vacuumpumpar m. m.
Judsons två blixtlås från år 1893 voro båda avsedda för skodon. De ha häktorgan av två helt skilda typer. Patent nr 504.038, vilket begärdes redan 1891, har hakar av metallämnen i rektangulär profil. Den ena serien hakar är utbildad med en vinge, som efter knäpp­ ningen på grund av metallens elasticitet håller hakarna samman, se fig. Systerpatentet använde häktorgan som äro varandra alldeles lika och tänktes utförda av trådämne.
Vad låsningen beträffar är det anmärkningsvärt att Judson i sin patentskrift framhåller, att denna mycket väl kunde ske genom att häktorna sammanfogades för hand. Han gör dock den reflexionen att »this is a tedious operation». För att få låsningen att gå snabbare har han då konstruerat ett litet verktyg, som när det fördes över häktorna antingen låste eller bringade dem isär. Löparen var alltså ursprungligen tänkt som ett komplement, bra att ha, men ej alldeles nödvändigt. Den var vidare ej avsedd att ständigt ha sin plats på låset, utan att framtagas ungefär som när man begagnar skohorn vid påtagning av ett par kängor, och var ej större än att den mycket väl kunde bäras som en urnyckel eller berlock i klock­ kedjan.
En fabrikation om ock i blygsam skala av det judsonska låset sattes igång redan vid sekelskiftet. Konstruktionen hade då något för­ bättrats enligt tilläggspatent från 1896. Såsom huvudintressent i denna världens första blixtlåsfabrik nämnes en Colonel Walker, i notiser i svensk press ibland benämnd överste Conald Walker. överste Lewis Walker, som hans rätta namn lyder, anställde såsom verkmästare i sin fabrik i Hoboken, New York, år 1903 vår lands-
Löpare på Judsons
blixtlås.
Två snitt genom löpare och häktorgan.
86

P. A. Aronsson och dottern Elvira, gift P. A. Aronsson och Gideon Sundbäck. med Gideon Sundbäck år 1909. — Foto — Foto trol. ejter Aronssons återkomst
omkr. 1905.
från Frankrike år 1919.
LEFERME-TO UT
AlM ERICAIIV
PERFECTIONNÉ BREVETE S.G.D.G.
POU R JU PES
26 Centimétres PRIX! I r 25 32 1^45
33 Centimétres i 36 .„ i.
38 .. ( PRIX 40„'
r/5
RE/vXPL./XCArVJ-r les Boutons 8 Agrafes don t la pose est longue LE FERME-TOUT procure parsa souplesse SÉCURITÉ & RAPI DITÉ Toute femme éléganteet
pratique ladoptera.
Elle évitera ainsi ouverture Fréquenteet si disgracieuse de ses jupes et corsages.Elle trouvera enoutre toute
commodité pourshabiller rapidement etsansle concours de personne.
POUR CORSAGES ATailles
SEFAITEN NOIR,BLANC,BLEU,BRUN ETGRIS
Reklamkort för Aromsons blixtlås. Tryckt i Paris omkr. 1911. — Tillhör Tek­ niska Museet.

Två ex. av ”Le Ferme- Tout Américain ”, blixtlås av Aronssons egen konstruk­ tion. Tillverkade i hans fabrik i Paris omkr. år 1912, kallades i Amerika
”C-curity”. — Tillhör Tekniska Museet.

man Peter A. Aronsson, vilken nu som konstruktör av de nödvändiga
verktygsmaskinerna fick stifta bekantskap med blixtlåset. Visser­ ligen föreligger en uppgift om att Aronsson redan före sin avresa från Sverige år 1893 skulle ha gjort den uppfinning, som samma år patenterades av Judson, men förf. har ej kunnat finna några bevis för detta.
Aronsson var vid sin ankomst till Amerika en 30-års man. Han hade innan han emigrerade varit verkstadsarbetare i Kortfors samt vid Karlstads Mekaniska Verkstad. Han specialiserade sig på verk­ tyg och uttog även innan han började på överste Walkers fabrik patent på olika verktygskonstruktioner. Den judsonska dragkedjan förbättrades nu ytterligare enligt patent år 1905, i vars utformning Aronsson säkert tagit en verksam del. En strävan att förenkla häkt- organen samt speciellt dessas infästning i banden gör sig märkbar. Företaget fick nu bolagsform under namn av The Universal Fastener Co., fortfarande med överste Walker som huvudintressent. Redan följande år kommer Aronssons första blixtlåspatent, vilket emeller­ tid ej skiljer sig mycket från Judsons, till vilket det refererar. Nyheten i de båda senaste konstruktionerna var huvudsakligen griporganens fastsättande genom hopklämning om vulster i banden. Systemet med hak- och hyskliknande griporgan går tillbaka till Judsons patent 1896.
Vid denna tid hade tillverkning av dragkedjor påbörjats även på andra håll ej blott i Amerika utan även i Europa. Detta samman­ hänger med att blixtlåsets idé ej varit patenterbar, varför skydd en­ dast kunde begäras för griporganens utformning samt framför allt för verktygsmaskinerna. Då de flesta av de dragkedjepatent, som ut- togos åren 1905 — 1910, blott äro att betrakta som efterklang till Jud­ sons tidigare konstruktioner, kunna de här lämnas utan avseende. En originell insats av polskt ursprung förtjänar dock att nämnas. Dess fästorgan består av spiralrullade ståltrådsslingor, från vilka hakar och mot dessa svarande hyskor utgå. Ett annat exempel, som visar hur man vid denna tid prövade alla möjligheter att komma till rätta med griporganens utformning, utgör Canfields konstruktion. Han an­ vände häktorgan utformade som kulor, vilka av löparen inpassades i cylindriska kulhållare.
Judsons »Clasp locker»
överste Walkers fabrik i Hoboken förde emellertid en tynande
tillvaro och lär, förutom verkmästare, tidvis endast ha sysselsatt tre
man. Det gick klent med försäljningen av Aronssons blixtlås, vilket
i handeln gick under namnet »Security fastener». Ej heller gick det 89
6**
Blixtlåset
P. A. Aronsson 1906.
»Securitys»-käktorgan.

Bl ixtl åset
Gideon Sundbäck.
bättre sedan Aronsson — till den verkan det hava kunde samt troligen assisterad av reklamexpertis — döpt om låset till »C-curity». Men un­ der dessa år inträffade något, som skulle få den största betydelse för fabrikens framtid. Är 1907 anställdes nämligen ännu en svensk på Universal Fastener Co. Denne var Gideon Sundbäck (f. 1880 i öde- stugu socken, Jönköpings län), vilken nu först som ritare under Aronssons ledning fick ge sig i kast med blixtlåset, som redan i fem­ ton år gäckat alla ansträngningar.
Sundbäck hade vid sitt inträde i den oansenliga blixtlåsfabriken på Hoboken redan fyra amerikaår bakom sig. Han lär under dessa i riklig måtto fått pröva på alla utvandrarens vedermödor samt hur litet amerikanarna låta sig imponeras av betyg. Sundbäck hade näm­ ligen ingeniörsexamen i elektroteknik från Bingen am Rhein. Anled­ ningen till att han hamnade i överste Walkers fabrik var troligen per­ sonlig bekantskap med Aronsson och dennes familj. De dåliga kon­ junkturerna i Amerika i samband med börskraschen vid tiden för hans anställning var möjligen också en bidragande orsak.
Redan efter ett års arbete var Sundbäck klar med sitt första blixtlås. Han sökte i detta avhjälpa ett grundfel i Judsons och Arons­ sons konstruktioner. De hade nämligen en benägenhet att springa upp, när de utsattes för böjning. För att undvika detta flyttade Sund­ bäck hyskorna närmare hakarnas bas, varigenom bättre omfattning erhölls vid låsningen.
Aronssons »C-curity»-lås artade sig ej till någon framgång. För­ hoppningarna knötos i stället till Sundbäcks konstruktion och före­ taget ombildades åter och fick namnet The Automatic Hook & Eye Co. I försäljningshänseende inriktade man sig fortfarande på alle­ handa klädesplagg. Detta sammanhänger troligen med dåtidens dam­ moder, vilka föreskrevo långa knäppningar i ryggen, vilket dock förefaller ha varit ett i alla hänseenden alltför ömtåligt område för denna tids blixtlås, som voro klumpiga, svårböjliga och hårda.
Men långt ifrån att ge tappt på denna punkt ser det ut som om de båda svenskarna föresatt sig att segra just via dammodet. Aronsson etablerade sig nämligen omkring år 1910 i modets huvudstad Paris, där nu en fabrikation av dragkedjor både enligt hans eget och Sundbäcks konstruktion kom till stånd. Från denna fabrik, som var
Blixtlås enligt Chaim och
Weingott, Warschau 1907.
90 belägen 137 Boulevard Ney, härrör så gott som alla blixtlås, vilka

vid motsvarande tid såldes i Sverige.1) Låsets namn blev »Ferme-Tout
Américain» och fick såsom generalagent i Sverige en parisersvensk, Herr Alfred Zetterquist, med högkvarter på Svartmangatan 8. Ge­ nom en serie annonser och notiser presenterades uppfinningen för den svenska publiken under namn av den s. k. »Snabb- eller Allknäpparen Ferme-tout». Benämningen blixtlås hade ännu ej lancerats. »Ferme- tout» — knäpper allt — försvenskades till »Fermitot» och detta i sin tur till »Fermitetslås», vilket ju låg nära till hands, då det från franskan lånade ordet fermitet hos oss ju fått betydelsen snabbhet.
Ehuru generalagenturen sålde bastanta dragkedjor för tält, post­ säckar m. m., vilka till skillnad från de mindre konfektionslåsen tyc­ kas ha varit verkligt tillförlitliga, koncentrerade sig reklamkampanjen på dammoderna. Herrarna måtte under denna tid ha dignat under den omständliga knäppningsprocedurens besvärligheter. »Glädjens, äkta män», heter det i Dagens Nyheter 1912, »befrielsens timme tycks ha slagit för Eder. En svensk-amerikan A. P. Aronsson har nämligen kommit på den ypperliga idén att uppfinna en snabbknäppare, hvar- igeFiOLi damerna kunna kläda på sig själfva, dvs. knäppa ihop sig i ryggen.»
De hågkomster av »fermitetslåsen», som inberättats till Tekniska Museet, ha så gott som utan undantag haft en beståndsdel gemensam, nämligen händelser orsakade av deras otrevliga vana att antingen knäppa upp sig själva eller att vägra låta knäppa upp sig, trots att man förfarit enligt alla konstens regler och den långa bruksanvis­ ningen. I denna stod:
»Man griper ringen i högra handen, under det man med den vänstra håller fast nedra spetsen af apparaten samt drager nedifrån och uppåt. Om härunder sliden skulle fasthaka sig, så hvarken skaka eller drag hårdt, men öppna igen, något litet, samt drag på nytt, och apparaten skall arbeta förträffligt.» Den sista försäkringens värde var det nog si och så med. En verkmästare bosatt i Stockholm berät­ tar, att han på sin tid blev mycket entusiastisk över uppfinningen, som han lät applicera i sina byxor i stället för den vanliga knapp­ raden. Men sedan låset först vid flera tillfällen öppnat sig utan egent­ lig anledning, vilket betydligt dämpade entusiasmen, vägrade det
1 Enligt tidningsuppgifter skulle Dramatiska Teatern vid denna tid ha inköpt ett antal av det aronssonska blixtlåset och Anders de Wahl ha varit en av de första skådespelare, som använt detsamma i sina kostymer på scenen. Försök att återfinna dessa ha varit utan resultat.
Häktorgan enligt Canfield 1908.
Blixtlåset

Blixtlåset
Cuhn-Moos och
Forster 1911.
plötsligen att låsa upp sig vid ett tillfälle då detta var absolut av nö­ den — »på Norrmalmstorg» — varefter verkmästaren rusade direkt hem och i vredesmod skar ut nymodigheten ur sina pantalonger.
Aronsson stannade i Paris till år 1919, då han återvände till U. S. A. Världskriget hade redan långt dessförinnan satt stopp för hans blixtlåstillverkning och troligen insåg han omöjligheten att längre konkurrera med de epokgörande konstruktioner, som under denna tid kommo i marknaden. Efter sin återkomst till Amerika fick Arons­ son anställning vid General Electric Co. i Bridgeport, där han av­ led sommaren 1936.
Samma år Aronsson startade sin fabrik i Paris anmäldes av ett schweiziskt uppfinnarpar den konstruktion, som av allt att döma länkade in blixtlåset på mera framgångsrika banor. Det var Ca­ tharina Cuhn-Moos och Henri Forsters patent av år 1911. Detta skil­ jer sig från tidigare blixtlåskonstruktioner endast genom griporga­ nens form. Både Aronsson och Sundbäck hade som vi sett dittills använt ett system av hakar, som av löparen häktas i motstående lås­ dels hyskor. Cuhn-Moos och Forster använde emellertid griporgan, bestående av identiskt lika metallblock, var och en försedd med ett stift och en urstansning, vilka då kedjan låstes noga passade i var­ andra. Av dessa dragkedjor lära endast mönsterexemplar blivit till­ verkade och de ha med säkerhet ej förts i marknaden. Patentet ut-
Cuhn-Moos och Forsters
blixtlås. bjöds emellertid till hugade spekulanter även i Amerika och var
utan tvivel känt inom alla kretsar, som arbetade med blixtlås vid denna tid.
I New York strävade fortfarande Sundbäck med sin och överste Walkers hobokenfabrik. The Automatic Hook & Eye’s arbete hade ingalunda blivit någon dans på rosor, och Sundbäck hade för att kunna hålla det hela flytande t. o. m. varit nödsakad att tillverka knappar och knäppinrättningar av vanligt, men säljbart slag, vilket ju måste ha känts särskilt hårt för en blixtlåspionjär.
Det föreligger flera i huvudsak samstämmiga uppgifter om hur Sundbäck kom i beröring med Cuhn-Moos och Forsters idé, men att avgöra, hur stark denna schweiziska inspiration kan ha varit, är svårt. Man kan dock våga formulera ett påstående ungefär så, att Sundbäck avslöjade vari det värdefulla i det nya patentet låg, något som troligen varit förborgat t. o. m. för uppfinnarna Cuhn-Moos och Forster själva. Genom Sundbäcks nästa patent, sökt år 1913,
92 skulle detta bli uppenbart. Hemligheten låg nämligen däri, att de

Blixtlås av Sundbäcks kon­ struktion för postsäckar. Till­ verkat av Aronsson i parisfa­ briken. Tillverkades även av
Sundbäck i New York och kallades där ”Hook & Eye”. — Tillhör Tekniska Museet.
Blixtlås med griporgan av spi­ raltråd, tillverkat i U. S. .A omkr. 1925. — Tillhör Gusums Bruks & Fabriks AB.

r
WWW'..' •flWIEK-SW:
Förutom av metall tillverkas
numera blixtlås med griporgan och löpare av konstharts.
— Tillhör Tekniska Museet.
Gideon Sundbäck, Lage L-son Westerberg och Martin Winter- halter. Foto vid Sundbäcks
Europabesök 1938.
Arbetssal i Sveriges enda blixtlåsfabrik, Gusum.

klumpiga blockformiga griporganen genom förminskning och för-
tunning omskapades till lameller.
I och med Sundbäcks lamellsystem, som ytterligare fullkomnades
genom patent 1914, äro vi framme vid det nutida i stort sett fullän­ dade blixtlåset. Lamellernas hemlighet bestod däri, att »låspunkterna» per längdenhet mångfaldigades, varigenom lamellernas stift kunde minskas till en obetydlighet, samt i att vid böjning av låset avvikel­ sen mellan varje lamell blev ett minimum tack vare deras stora antal. Detta medförde åt blixtlåsen en förut icke uppnådd elasticitet och smidighet.
Sundbäcks lamellkonstruktion blev av revolutionerande betydelse. För att exploatera densamma ombildades år 1913 det företag, som sedan sekelskiftet envist arbetat med problemet, till The Hookless Fastener Co. Detta skedde ej utan svårighet, ty nu trodde ingen män­ niska längre på blixtlåsets framgång. Den lät även vänta på sig många år. Uppsvinget kom i samband med den starka efterfrågan på material till militär utrustning, som rådde under världskriget. Sund­ bäck lyckades nämligen få leveranser till den amerikanska armén, och när sedan de populära amerikanska soldaterna uppträdde med blixt- låsförsedda penningbälten, gav denna mycket uppmärksammade detalj i deras utrustning försäljningen en mäktig »push». För fabrikationen blev även av stor betydelse, att Sundbäck ungefär samtidigt på mycket fördelaktiga villkor lyckades sälja tillverknings- rätten för Europa, vilket gav honom medel att i Meadville, Penn- sylvanien, bygga den nya fabrik, som under den följande lavinartade utvecklingen av blixtlåsindustrien hela tiden varit den ledande.
Det företag, som i Europa övertog tillverkningsrätten, var Kynoch Ltd, Birmingham. Detta företag åtnjöt under världskriget en halft officiell ställning för prövning och inköp av krigsmaterial och Sund­ bäcks blixtlås användes bl. a. på aeroplanöverdrag i fält. Efter kriget lyckades den engelska fabriken genom verkningsfulla reklamkampan­ jer, varunder man troligen uppfann det lyckade ordet »lightning fastener», blixtlås, driva upp försäljningen högst avsevärt. År 1925 ut- bröts ett särskilt företag, Lightning Fastener Co., vilket tillika med det amerikanska företaget under Sundbäcks ledning, The Talon Incor- porated, äro världens största blixtlåstillverkare. För att nämna en siffra, som på sitt sätt ger en god bild av tillverkningskvantiteten, kan omtalas, att enbart vid den svenska blixtlåsfabriken i Gusum, Gusums Bruks & Fabriks AB, vars chef Disponent Lage Westerberg år 1931
Sundbäcks lamell­ system 1913,
Blixtlåset
Sundbäcks segrande konstruktion.
95

Blixtlåset
M. O. Winterhalter.
igångsatte vår enda blixtlåsfabrik, f. n. ej mindre än 7 km blixtlås
tillverkas per dag och att detta på långt när ej räcker till ens för den svenska marknaden.
Bland europeiska blixtlåskonstruktörer förtjänar schweizaren Dr. M. O. Winterhalter att nämnas. Han tillhör visserligen ej de egent­ liga pionjärerna, men hans insats på verktygsmaskinernas område har varit av betydelse vid blixtlåsfabrikationens utveckling till storin­ dustri, och äran av att ha löst problemet om konsthartser som mate­ rial till blixtlås kan i huvudsak tillskrivas honom. Dr. Winterhalter är chef för Ri-Ri Patentverschluss A. G., ett av de största europeiska blixtlåsföretagen, med fabriker i Tyskland, Schweiz och Luxemburg.
Även om det bakom blixtlåsets utformning ligger ett betydande uppfinnar- och ingeniörsarbete, är detta ännu mer förhållandet be­ träffande de maskiner och apparater, som behövas för fabrikationen. Annat material än metall, framför allt konstharts, har på senare år mer och mer kommit till användning, varvid helt nya tillverknings­ metoder måst införas.
Här ovan har endast kunnat antydas de stora dragen av uppfin­ ningens historia, sådan denna framträder ur det mångskiftande ma­ terial, som efter hand samlats till museet. Ännu är emellertid detta för magert för att medge en överblick över den maskinella utrust­ ningens förändring och förbättring, vartill kommer att en del av detta är av den art, att det av fabrikationstekniska skäl ännu ej kan publiceras.
96
Patentverkets arkiv.
United States Tariff Commission: Report
to the President on cost of production of slide fasteners and parts thereof, Wa­ shington 1936.
Reklambroschyrer: The evolution of fast- enirtg devices, förf. H. Manchester, New York 1938. Pinpoints, förf. Aage Thaa- rup, London 1939. Trend in Design, utg. av Lightning Fasteners Ltd, London
Uppgifter lämnade av: Kassör Alfred Zet­ terquist, Stockholm, disponent Lage L-son Westerberg, Gusum, fabrikör Al­ bin Sjöström, Stockholm, fru Ffulda An­ dersson, Norra Ås, Nora, direktör Tor­ sten Bruhn, Göteborg, Helsingborgs Gummifabriks A.-B., Ri-Ri Patentver­ schluss A/G, Wupperthal-Wichl.
Svar på rundfråga i pressen, Tekniska Mu­ seets arkiv.
Föremål i Tekniska Museets samlingar.
1936.

MEDDELANDEN
Det är Tekniska Museets förhoppning, att intresserade
läsare, som ha något att meddela av intresse ur teknisk- historisk synpunkt, ville göra detta genom bidrag till årsboken.

Meddelanden
Kraftöverföringen
Hellsjön—Gränges- tillgänglig för publiken, men stora samlingar av föremål finnas och arbetet med
berg i samtida beskrivning.
färdigställandet pågår. I maskinhallen finnes emellertid utställd i anslutning till modeller av elkraftverk och vattenkraftens utnyttjande i vårt land bl. a. den första i Sverige tillverkade och använda trefasgeneratorn, en historisk dyr­ grip av rang från den ofta i elektroteknisk litteratur omnämnda kraftöver- föringsanläggningen Hellsjön-Grängesberg. För någon tid sedan erhöll museets arkiv genom förmedling av överingeniör Gustaf Hjertén, Grängesberg, ett litet blått reklamhäfte från Asea, tryckt 1894. Gåvan kom från övermaskinisten C. Roos vid Lernbo kraftstation. Den nämnda anläggningen var ett djärvt före­ tag, och Roos berättar i ett brev, att »när profkörningen gick af stapeln så var Ingeniör Danielson eld och lågor, det var första försöket med så lång linje». För monteringen i Ffellsjön svarade närmast Ingeniör Ernst Danielson (f. 1866 d. 1907) och nuvarande Professor Arvid Lindström. Ur häftet må här återges följande citat om denna märkliga kraftöverföring, ett resultat såväl av Jonas Wenströms arbete som av de två ovan nämndas.
»ARBETSÖFVERFÖRING PÅ LÅNGT AFSTÅND.
När mekaniskt arbete skall öfverföras på afstånd, uppgående till ett eller annat tiotal kilometer, stå de elektriska kraftledningarna utan medtäflare. I detta fall måste naturligtvis spänningar användas, som icke blott äro absolut lifsfarliga och således fordra alldeles särskilda försigtighetsmått, utan äfven i allmänhet äro för höga att kunna direkt alstras af generatorn. I detta fall är således vexelström med dubbel transformering enda lösningen af problemet.
I vårt land finnes endast en anläggning af detta slag utförd, nämligen den af Allm. Sv. Elektriska Aktiebolaget utförda kraftledningen Hellsjön-Grängesberg. Kraftgeneratorerna vid Hellsjön äro till antalet två, hvardera om 100 hkr, direkt kopplade med hvar sin turbin, och alstra vid boo hvarf i minuten trefas­ ström af 150 volts spänning. Denna generator är afbildad i fig. 1. Den genererade strömmen föres från maskinerna till två transformatorer, där dess spänning omsättes till omkring 5.500 volt. Såväl i den låg- som i den högspända strömkretsen finnas afstängare och säkerhetsapparater, i den förra dessutom en själfregistrerande wattmeter, som för hvarje ögonblick upptecknar den af maskinerna utvecklade energin. Apparaterna tillhörande den lågspända ström­ kretsen äro monterade på en instrumenttafla af marmor. Såväl transformatorerna som alla apparater, hvilka genomgås af den högspända strömmen, äro anbragta i ett särskildt eldsäkert, för obehöriga oåtkomligt rum. Utom dessa generatorer, som alstra ström för kraftledningen, finnas två andra dylika af samma storlek, hvar och en med sin turbin, af hvilka den ena lemnar enkel vexelström för belysningsändamål och den andra, som är så anordnad, att den kan lämna vare sig enkel eller trefasvexelström, tjänar till reserv. Belysningsströmmen omsättes äfven i en särskild transformator till 5.000 volt, och tillhörande apparater äro monterade på en särskild instrumenttafla.
Den elektriska avdelningen på Tekniska Museet är ännu icke färdig och
De fem trådar, som fortleda de högspända kraft- och belysningsströmmarne,

äro monterade på samma stolpar och fastade vid dessa medelst oljeisolatorer. De
tre kraftledningstrådarne hafva större delen af vägen en diameter af 4 och ljustrådarne af 3 mm. Stolparne äro af en sådan längd, att de understa trådarne komma att hänga minst 7,5 meter öfver marken. Motorerna, som f. n. till antalet äro sex, äro uppstälda på olika ställen inom Grängesbergs gruffält, och varierar deras afstånd från kraftstationen mellan 8,5 och 13,7 km. De användas i all­ mänhet för drifvande af grufspel och konster, och äro 2 af dem på 45, 3 på 30 och 1 på 9 hkr, men äfven här gäller naturligtvis, att de aldrig arbeta sam­ tidigt med full belastning. Hvarje motor har sin egen transformator, som trans­ formerar ned den höga liniespänningen till motorernas arbetsspänning. Vid hvarje motorstation finnas dessutom afstängare och säkerhetsapparater, såväl inom hög- som lågtensionsledningarna. Äfven här äro högtensionsapparaterna placerade i särskildt uppmurade, eldfasta rum. För belysningen finnas särskilda transformatorer, anbragta å höga trästolpar, från hvilka medelst tretrådssystem strömmen fördelas till lamporna. Antalet belysningstransformatorer är f. n. 8. Hela anläggningens verkningsgrad är garanterad till 70 °/o, men torde i verklig­ heten vara något högre.
För att gifva ett ungefärligt begrepp om totala kostnaden för en arbetsöfver- föring på långt afstånd vilja vi antaga ett exempel. Klart är dock, att nedan anförda siffror endast äro att betrakta som medelvärden, och att lokala och andra förhållanden kunna för olika fall modifiera dessa. I synnerhet är natur­ ligtvis priset för vattenbyggnaderna mycket varierande.
Vi antaga, att kraften från ett vattenfall om 300 hkr skall öfverföras till en 10 km. därifrån belägen industriel anläggning, och vilja beräkna:
1:0. Totala anläggningskostnaden.
2:0 Kostnaden pr år vid förbrukningsorten af hvarje effektiv hkt.
1. Anläggningskostnad.
Komplett turbinanläggning, omfattande 3 turbiner om 100 hkr samt 1 om 10 hkr för magnetiseringsdynamon, med rörledningar, dammar och alt tillbehör samt byggnad för rymmande af turbinerna och de
elektriska maskinerna ........................................
3 generatorer om 100 hkr samt en dynamo om 10 hkr, 3 transforma­ torer, instrumenttafla och nödiga apparater, alt komplett och uppsatt
Koppartråd till 10 kms ledning under antagande af 4.000 volts
spänning och 10 %> förlust ......................................................................
Oljeisolatorer och stolpar med uppsättning jämte skyddsanordningar
vid vägkorsningar o. d...................................................................................
3 motorer om 70 hkr med tranformatorer, apparater och tillbehör, kompl. monteradt ............................................................................................
Frakter och oförutsedt ................................................................................... Summa kr.
Kronor
25.000
26.000
4.400
6.000
19.600 4.000
85.000 99
Meddelanden

Meddelanden
J. G. Darell, en pionjär inom eltekniken.
Antalet framförda hästkrafter blir med 70 °/o verkningsgrad 210 och årliga kostnaden pr effektiv hästkraft med oafbruten drift således
—7‘7°0 = 84,30 kronor. 210
Då kostnaden för en ånghästkraft under 12 timmar pr dygn i gynnsammaste fall går till c:a 150 kronor årligen och i många fall till dubbla detta värde, så inses, hvilken besparing, som kan vinnas genom användande af elektrisk arbetsöfverföring, när vattenkraft finnes att tillgå. Saken ställer sig desto gyn- sammare, ju större den kraft är, som skall öfverföras. Om vi i föregående exempel antagit ett vattenfall om 600 hkr i stället för 300 och tagit 3 maskiner om 200 hkr, så hade en likartad beräkning under samma förutsättningar gifvit en årlig kostnad af ungefär 67 kronor pr effektiv hästkraft.»
r. A.
I dessa dagar kan man här i Sverige fira ett ganska anmärkningsvärt 50-års- jubileum. Såvitt bekant var det nämligen år 1889 eller möjligen 1890 som den första elektriska kraftöverföringen i vårt land kom till stånd. Det är emeller­ tid ej Jonas Wenström eller hans medarbetare, som kunna taga åt sig äran av detta initiativ, utan en man som tidigare icke blivit nämnd i detta sammanhang, nämligen ingenjören J. G. Darell i Stockholm. Några ord om denne man, som ännu lever och verkar, och hans pionjärarbete kanske därför kunna vara pa
sin plats.
Johannes Gustaf Darell är född år 1865 och västgöte till börden. Sedan han
genomgått Borås Tekniska Elementarskola var han under en kort tid ritare hos Wilhelm Wenström i Örebro. Det torde alltså varit under denna tid, som Darells intresse för elektriska maskiner väcktes. Enligt hans egna anteckningar sysselsatte han sig på Wenströms kontor med »Dynamo Elektriska maskiner, Taggstängselslagare och Spiralmaskin». Lönen hos Wenström bestod av fritt
100
^ Driftkostnad.
Underhåll och reparation af byggnader, maskiner, apparater och
ledningar .........................................................................................................
Löner åt maskinist och biträden...................................................................
Ränta och amortering af kostnaden för byggnader och ledningar, 7,5 % å 35.000 kronor ................................................................................
Ränta och amortering af kostnaden för maskiner och apparater, 15 °/o å 50.000 kr............................................................................................
Diverse utgifter ............................................................................................ Summa kr.
Kronor
4.000 2.500
2.625
7-50° I-07S
17.700

vivre och logi. Med glädje erinrar sig Darell ännu den goda stämning i det Wen-
strömska hemmet, som Jonas, »en liten trevlig man», och hans nu 8o-åriga syster Kerstin förmådde sprida.
Under år 1885 praktiserade Darell på Statens Järnvägars Baningenjörsexpedi- tion i Skövde och kom sedan till Nyhammars Bruk som verkmästare och ingen­ jör. Han hade här hand om och tillsyn av en masugn och sju lancashirehärdar samt en reparationsverkstad, som emellertid under Darells ledning utvidgades
för tillverkning av en del järnmanufaktur bl. a. för Statens Järnvägar och Telegrafverket.
Belysningen i denna verkstad var emellertid mycket dålig, varför Darell före­ slog brukspatron Hammarström, att man skulle införa elektrisk belysning för vilken Darell skulle åtaga sig att konstruera generatorn. H. gav sitt samtycke härtill och inom kort hade man en belysningsanläggning för 65 volt färdig med elektriska glödlampor från Siemens & Halske i Berlin. Detta torde ha varit år 1886 eller 1887. Den lyckade utgången av detta experiment gjorde, att Darell kom att utföra ett 15-tal belysningsanläggningar på olika platser. En av de mera anmärkningsvärda var en belysning för dagbrottet i Grängesberg. För denna användes båglampor, vilka voro inköpta från Siemens & Halske. Det var emel­ lertid nödvändigt att skydda dessa lampor mot de vid skjutningen kringfly­ gande stenarna, och Darell hittade då på att hissa ned dem i för ändamålet an­ ordnade trälådor. För ledningarna tog man risken av ett avbrott. Det visade sig också, att det blev billigare att reparera avslagna ledningar än att förlägga dem på ett skyddat sätt.
Omkring 1 1/4 km från Nyhammar fanns en gruva, Illmyregruvan, dit kraf­ ten förut hade överförts genom en konstgång. Darell spekulerade emellertid på om det ej skulle vara möjligt att göra en elektrisk kraftöverföring från Nyham­ mar till gruvan. Han grep sig verket an och konstruerade en likströmsgenerator för omkring 120 volt samt en motsvarande motor, och med denna maskinut­ rustning åstadkom han Sveriges första kraftöverföring, som blev alltigenom lyckad. När Illmyregruvans malm började bli fattigare, kunde anläggningen ej bära sig, varför man flyttade hela utrustningen till Fredmansbergs gruvfält mel­ lan Grängesberg och Ludvika. Wilhelm Wenström besökte Darell i Nyhammar år 1889 och blev då så intresserad av hans projekt, att han skänkte honom rit­ ningar till en lämplig vattenturbin. Denna turbin utfördes också mycket riktigt på Nyhammars verkstad.
Bland kraftöverföringsanläggningar, som senare utfördes av Darell, må näm­ nas en från Sågmyra till Enmyra gruva, nära Insjön — ett avstånd på 8 km.
Den typ av generator, som lancerades av Darell, hade ett stillastående, kors- formigt magnetfält och ett ringformigt ankare, som roterade utomkring mag­ netfältet. Med hjälp av de handskisser, som på sin tid uppgjorts av Darell och som numera äro införlivade med Aseas museum, är en sammanställningsritning
av en sådan generator uppgjord och återgives här nedan. Denna maskin, som
benämndes typ IV b, var avsedd för 900 volt och 16 ampere. Varvtalet är ej
angivet, men av andra uppgifter att döma bör det ha varit något omkring 360
r/m. Ankaret var lindat med 2 169 varv 1,6 mm koppartråd, som i isolerat till- 101
Meddelanden

Meddelanden
stånd hade en diameter av 3,5 mm. Antalet härvor var 63, alltså 7 mellan varje
fästbult. Kommutatorn hade 126 lameller. Magneterna voro lindade med 3,5 mm tråd med 407 varv på varje magnet. Det blev 11 lager med 37 varv i varje lager.
Ankarets ringformiga kärna var sammansatt av 195 st. i mm plåtar samt två ytterringar av 12 mm tjocklek.
Reklamtryck för elektrisk kraftöverfö­ ring, det första i Sverige. Ur Carl Sahlins bergshistoriska samlingar. Tek­ niska Museet.
Dynamo Typ IV B, 16 amp., 900 volt, 360 rjm, konstruerad av J. G. Darell omkring 1889. Sammanställnings­ ritning av H. Smedinger 194O'
102

En liten detalj i konstruktionen torde vara värd att påpekas. För att få lager-
bussningarna självcentrerande och en möjlighet att justera luftgapet, vilket se­ nare kanske var särskilt nödvändigt med hänsyn till svårigheten att få ankarets inneryta jämn, gjordes lagerbussningarna så, att de gingo alldeles fria i lager­ bockarna. Bussningen vilade på en sätthärdad skruv från undersidan, och med denna kunde lagret inställas i rätt höjd. När detta var gjort, fastdrogos de tre på ritningen synliga återstående skruvarna, så att bussningen låstes i ett fixe­ rat läge.
För att hindra magnetiska kraftlinjer genom lagerbockarna och bottenplattan vilade de förra på 25 mm tjocka zinkplattor.
När Asea på sin tid bildades, erbjöd Jonas Wenström Darell anställning vid bolaget. Brukspatron Hammarström vid Nyhammar ansåg emellertid, att Darell borde stanna kvar och utveckla den spirande elektriska industrien vid Nyham­ mar, varför Darell avböjde anbudet — tyvärr, ty året därpå nödgades Ham­ marström lämna chefskapet för Nyhammar och därmed var även den elek­ triska tillverkningens saga all för Nyhammars räkning. Det är en händelse, som ser ut som en tanke, att en fabrikation av elektriska maskiner senare åter upp­
tagits vid bruket.
Ingenjör Darell lämnade så småningom Nyhammar och ägnade sig åt annan
verksamhet, varvid han särskilt varit sysselsatt inom järn-, stål- och malmex­ porten. Han är för närvarande bosatt i Stockholm.
Helge Smedinger.
Ehuru Tekniska Museets verksamhet i dess nuvarande form icke går längre tillbaka än till år 1924, är därmed icke sagt, att samlingar av teknisk och teknisk-historisk karaktär avsedda för allmänhetens studier tidigare saknats i vårt land. Jag vågar gå så långt, att jag påstår, att det icke i något annat land finnes ett tekniskt museum, som i grund och botten kan leda sina anor så långt tillbaka i tiden och har ett så förnämligt ursprung som museet i Stockholm. Jag syftar på den förbindelse, som de facto existerar mellan Tekniska Museet och den samling av modeller av tekniska anordningar, som påbörjades av Christopher Polhem 1697 under namn av Laboratorium Mechanicum och som sedermera fortsattes under namn av Kungl. Modellkammaren. Till våra dagar bevarade delar av denna samling, med undantag av ett mindre antal som finnes på Lantbruksakademien, utgöra, som vid olika tillfällen tidigare framhållits, numera en betydelsefull, integrerande del av Tekniska Museet. Det ligger utom ramen för denna notis att skildra dessa modellsamlingars tillkomst, omfattning och mången gång olycksaliga öden genom tiderna, hur de slutligen hamnat i Tekniska Museet och de åtgärder, som där vidtagits för modellernas istånd- sättande och museala konservering. Samlingarna ha emellertid under några år­ tionden av 1700-talet utgjort en för allmänheten tillgänglig institution i huvud-
Omdömen om det tek­ niska museet i Stock­ holm för 150 år sedan.
Meddelanden
103

Meddelanden
staden, ett tekniskt museum, en sevärdhet av rang. Då modellsamlingen under
en tidrymd av mer än ett sekel mer eller mindre kontinuerligt förkovrades och berikades med nya modeller av samtidens påfund, blev följden att tidigare modeller efter hand förlorade i nyhetsvärde och övergingo till att vara av in­ tresse ur teknisk-historisk synpunkt, varför man sålunda har full rätt att i modellkammaren se ett tekniskt museum i dess begynnelse.
Allmänhetens omdöme om detta museum som sevärdhet är icke så lätt att numera få en uppfattning om. Delvis avspeglar sig detta dock i reseberättelser, tidningsnotiser o. dyl. I detta sammanhang återger jag några utländska rese­ närers intryck från deras »museibesök». Utdragen ur de tryckta reseberättel­ serna har gjorts av Herr Arvid Stålhane, som välvilligt lämnat dessa notiser till Tekniska Museets arkiv. Ur det stora antalet beskrivningar ha här blott några få karakteristiska utvalts.
Om Stockholms tekniska museum omkring sekelskiftet 1800 skriva de ibland vittfarande resenärerna följande, som här bokstavstroget återges på det språk, som begagnats i de tryckta arbeten, varur utdragen gjorts.
Boisgelin, Louis de: Traveis through Denmark and Sweden etc. (1791) London 1810. Vol. II sid. 81:
»The Cabinet of Models is near Ridderholm church, in the old palace of the Kings of Sweden, now employed as a court of justice. The models are placed in a large hall, and arranged in proper order. These have been invented and executed by several different persons: some are old, some new, and some improvements on former plans. Here are models for oeconomical milis, serving for sowing and trashing corn, and cutting straw, &c. Water-engines, and furnaces for the mines. The manner of working the pumps, and extracting the mineral. Models of light-houses for the coasts. An arm-chair, which moves without any other assistance than the person who occupies it. A machine, describing the course of a ball or bomb when fired from a cannon or mörtar, with a variety of other artides, which, though curious to see, would be tedious to enumerate. Several of these models are by the celebrated engineer Polheim, and a still greater number by Mr. Norberg, father of the present director, who has travelled very much in Russia, particularly in Siberia, and is reputed to be a very great mechanic. It is customary to give twenty-four skellings to the door-keeper of the cabinet».
Clarke, Edward Daniel: Traveis in various Countries of Europé, Asia and Africa, Part the Third Scandinavia, London 1823—1824 (i Stockholm 1799) sid. 271: ff.:
»It is difficult to reconcile this want of manufactures with the inventive genius shewn by the Swedes in one of the most pleasing of the public exhibitions of 104 their Capital, — that of the Cabinet of Models. This cabinet is preserved in an

antient palace, where the courts of justice are now held, near Riddarholm Church. As a repository of the models of all kinds of mechanical contrivances, it is the most complete collection that is known. We went several times to view it; and would gladly have brought to England specimens of the many useful inventions there shewn. {Mr Cripps succeeded in purchasing copies of some of them; such as, a machine upon an improved plan for denchering land; and models of some of the Swedish stoves for heating apartments.) In this chamber, it is not only the number of the models that strikes the spectator, but their great beauty and the exquisite perfection of the workmanship, added to the neatness with which they are arranged and displayed. Every thing necessary to illustrate the art of agriculture in Sweden may be here studied; — models of all the ploughs used in all the provinces from Smoland to Lapland; machines for chopping straw, for cutting turf to cover houses, for sawing timber, for tearing up the roots of trees in the forests, and for draining land; stoves for warming apartments, and for drying all sorts of fruit; machines for threshing corn; corn-racks; windmills; pumps; all sorts of mining apparatus; fishing-tackle; nets; fire-ladders; beds and chairs for the sick; in short, models of almost every mechanical aid requisite for the comforts and necessaries of life, within doors or without. — There can be no doubt but that patents would be required for some of them, if they were known in England; and possibly patents may have been granted for inventions that were borrowed from the models in this chamber. Among them are models for light-houses, telegraphs, and other methods of making signals.»
Schmidt, Johann Wilhelm: Reise durch einige Schwedische Provinzen (1799.) Hamburg 1801. Sid. 85:
»-----------zeugt von jenem mechanischen Talent unter diesem Volke. Kräftiger und augenscheinlicher kann man sich aber davon nicht iiberzeugen, als wenn man, sey es auch nur Einen Gang durch die Modellkammer zu Stockholm gethan hat.
Da die Einrichtung getroffen ist, dass von jeder Erfindung, welchem Zweig der menschlichen Betriebsamkeit sie auch zu Nutze kommen mag, ein Modell in diese Sammlung geliefert wird, so ist die Zahl solcher Stiicke zu einer Grösse gewachsen, die dieses Kabinet sicher zu dem einzigen in seiner Art erhebt. Beym Eintritt in den dazu bestimmten Saal erstaunt man nicht bios iiber die Menge (ihre Anzahl soll sich beynahe auf 500 belaufen) der, sowohl der Haus- und Landtwirthschaft, als auch dem Bergbau und dem Fabrikwesen angehörigen Modelle, sondern auch noch mehr iiber die bald durch einfachere bald durch zusammengesetztere Mittel gewonnene Zweckmässigkeit der Modelle. So oft ich auch diese Modellkammer schon gesehen habe, so besuche ich sie doch immer noch gerne, und lieber als ein solches Kabinet, wo man Kostbarkeiten und Kunstsachen gesammelt hat, bey denen zwar das Auge geblendet werden kann, wo man aber auch oft bedauern muss, dass die Menchen ihre bewunderns- wiirdige Kunstfertigkeit nicht auf Hervorbringung solcher Dinge verwendet
105
Meddelanden

Meddelanden
haben,die dem Menchengeschlechte wahrhaftigen Nutzen hätten verschaffen
können. Zu welchen ganz verschiedenen Empfindungen und Gedanken wird hingegen der Beobachter des menschlichen Kunstfleisses beym Eintritte in eine solche Modellkammer veranlasst! Hier wird sein Verstand aufs angenehmste und oft iiberraschendste beschäftigt, indem er hier wahrnimmt, wie Menschen mit Hiilfe ihres Verstandes die einfachen Gesetze der Natur zu edeln Zwecken zu benutzen gewusst haben.»
Lenz, Christian Ludwig: Bemerkungen auf Reisen in Dänemark, Schweden und Frankreich (1796), Gotha
1800—1801. Sid. 467:
»Die königliche Modellkammer findet an Reichhaltigkeit wenige ihres gleichen.»
Hausmann, Joh. Fr. Ludw.: Reise durch Skandinavien in den Jahren 1806 und 1807. V delar. Göttingen 1811— 1816. Del III, sid. 423:
»Ehe ich diesen technologischen Abschnitt schliesse, muss ich auch noch mit ein paar Worten der Stockholmer Modellkammer Ehrwähnung thun, die gewiss eine der grössten und lehrreichsten Sammlung in ihrer Art ist. Seit Kurzem war sie in einer ehemaligen Kaserne in der Nordstadt aufgestellt, aber noch nicht ihrem ganzen Umfange nach geordnet. Ein grosser Theil der Modelle, vielleicht die Hälfte der sehr bedeutenden Sammlung, bedurfte vieler Reparaturen, womit man aber auch thätig umgieng. Der grösste Reichthum der Sammlung bestehet in Modellen von Bergwerks- und andern Maschinen, von Miihlwerken mancherlei Art und von ökonmischen Geräthschaften. Unter den ersteren interessirten mich ganz vorziiglich die Modelle vieler, von dem beriihmten Polhem angegebener und zum Theil auch ausgefiihrter Maschinen, durch deren Anblick man zur innigen Bewunderung des fruchtbaren Genies dieses grossen Mechanikers aufgefordert wird. Unter den Modellen von Polhem’schen Bauten zeichnet sich besonders ein grosses, trefflich gearbeitetes, von den Stockholmer Kanal­ und Schleusenanlagen, zur Bewirkung der Wasserkommunikazion zwischen dem Mälaren und dem Salzsee aus.
Die Aufsicht iiber die Modellkammer fiihrte der Lieutnant Blom, ein habiler, junger Mechaniker. — Mit der Modellsammlung war eine Unterrichtsanstalt im Rissezeichnen und Aufnehmen von Maschinen fur junge Militärpersonen verbunden.»
Beeken, J. L.: Dagbog paa en Reise i Sverrig, Kjöben- havn 1820. Sid. 202:
»Samme Dag besögte jeg det kgl. Modelkammer, som Kiöbenhavn ikke ejer 106 Magen til, og som for naervaerende Tid taeller over 600 Modeller till Maskiner,

henhörende til Biergvaerkshaandteringen, Agerdyrkningen og andet oeconomisk
Brug. Paa samme Sted (i et Huus paa Normalm), sees den Hörspinde-Maskine, for hvis Opfindelse Napoleon udsatte en saa betydelig Belönning, i fuld Gang. Modelsamlingen leed et betydeligt Forliis, da den gamle Kungsgård paa Ridder- holmen, hvor disse Samlinger opbevaredes, ved Ildebrand ödelagdes; dog kan man vel med Föje antage, at den end er En af de förste og fortrinligste Sam­ linger af dette Slags.»
Nyerup, Rasmus: Rejser til Stockholm i Aarene 1810 og 1812, eller hans paa disse Rejser holdte Dagböger, med
tilhörendeBilag.Köpenhamn1816.Sid.m:
»Museer for mechaniske Konster har Sverige ikke, undtagen det Kongl. Modelkammer i Stockholm samt to ovennaevnte smaa Modelsamlinger i Upsala. Det Kgl. patriotiske Selskah har vel en liden Samling af Modeller, fornemmelig til Agerbrugsredskaber, hvilke ere beskrevne i dets udgivne Husholdnings- Journal og i den senere Fortsaettelse deraf, den saakaldte Ny Journal uti Hushållningen; men Modellernes Antal överstiger knap 100, og fortjener saaledes naesten ikke at naevnes.»
Torsten Althin.
Allt sedan sin start 1933 har Svenska Filmsamfundet såsom en av sina huvud­ uppgifter betraktat skapandet av ett filmmuseum och ett filmarkiv. De sam­ lingar, som nu finnas deponerade i Tekniska Museet, är sålunda resultatet av ett 7-årigt samlingsarbete från Samfundets sida. Då allt, som på något sätt haft med film att göra, icke blivit bevarat, ha dessa samlingar fått en synnerligen heterogen sammansättning; dock ha förutsättningar skapats att på ett mycket mångsidigt sätt belysa den mäktiga faktor i nutidens liv, som filmen utgör. När detta skrives pågår som bäst arbetet på att skapa reda och system i samlingarna, så att dessa verkligen kunna bli till nytta för dem, som önska en mera djup­ lodande orientering i filmens värld. Samlingarna omfatta å ena sidan föremål av museal karaktär, å andra sidan arkivmaterial. Till den förra gruppen hör framförallt kameror, projektionsapparater m. m. dylikt av tekniskt-historiskt intresse, vidare modeller, bildmontage och tabeller, vilka åskådliggöra dels fil­ mens utveckling, dels hur en film kommer till. Hit höra också vissa dräkter och rekvisita, som använts i de gamla berömda svenska stumfilmerna.
Till den andra gruppen är att hänföra bl. a. följande: en samling av svensk och utländsk filmlitteratur, omfattande c:a 175 bokverk samt en mängd tid­ skrifter, så väl fackorgan som mera populära tidningar; omkr. 24.000 fotografier och bildreproduktioner ur c:a 2.500 olika filmer; omkr. 10.000 programblad och affischer för mer än 1.000 filmer; omkr. 20.000 fotografier, bilder och artiklar angående c:a 3.000 filmskådespelare, regissörer, producenter m. fl.; ett
Svenska Filmsamfun­ dets samlingar.
Meddelanden
107

Meddelanden
108
stort antal manuskript, text- och dialoglistor m. m.; en mängd bild- och text­ material, belysande filmens historia och dess teknik, filmen som konst, som industri och som propaganda, biografväsendet, dess utveckling, organisation och standard, filmreklamen, filmkritiken etc.
Slutligen finnes ett antal filmer av äldsta årgång.
För att i fortsättningen vårda dessa samlingar, göra nyförvärv till den museala avdelningen och hålla arkivets bild- och litteratursamlingar up to date fordras emellertid penningmedel. Filmsamfundet har därför nyligen bildat en stödföre­ ning, där intresserade mot inbetalning av minst 10 kr per år bliva medlemmar och därigenom giva sitt stöd åt Samfundets arbete. Samfundets årsbok tillfaller kostnadsfritt dessa medlemmar.
Einar Lauritzen.

Althin, Torsten:
Industrihistoriska minnesmärken. 1932, s. xio. Polhemsstickan. 1932, s. m.
Carl Daniel Ekmans liv och person. 1935, s. 48.
Industrihistoriska minnesmärken. 1933,5.106. »Hams papper äro brända!» 1938, s. 109. Sveriges andra ångmaskin. 1939, s. 30. Sveriges äldsta bevarade fartygspropeller.
1939.. s. 94.
Augustin Ehrensvärds anteckningsbok från
år 1729. 1939, s. 106.
Stjernsunds manufakturverk år 1729. 1940, s. 34.
Omdömen om det tekniska museet i Stock­ holm för 130 år sedan. 1940. s. 103. Kraftöverföringen Hellsjön—Grängesberg år 1893 i samtida beskrivning. 1940, s. 98.
Ambrosiani, Sune:
Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia, I. 1936, s. 66.
Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia, II. 1937, s. 76.
Andersson, Tore:
Den första vattenledningen? 1931, s. 117. Sveriges första järnbro? 1931, s. 118.
Den första svenska räknemaskinen? 1932, s. 106.
Martin Wibergs räknemaskin. 1933, s. 98. Notis om tidiga svenska ångmaskiner. 1933, s. 104.
Ångdriven karusell? 1934, s. 113.
»Elektriskt ägg»? 1935, s. 104.
Notis om ångsprutor. 1937, s. 107.
Anstrin, Hans:
Från handpappersbruk till maskindrift på 1830-talet. 1933, s. 68.
Basckström, Arvid:
Arbets- och disciplinförhållanden vid Rör­
strands Porslinsfabrik under 1700-talet. 1934, s. 30.
Benedicks, Carl:
Förord till Emanuel Tranas uppsats om F.
A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s. 74.
Björkbom, Carl:
Ett projekt att bygga en ångmaskin i Sve­ rige år 1723. 1936, s. 80.
Carlqvist, Sten:
En masugnsmodell från 1700-talet. 1931, s. 121.
Polhems klädespress. 1932, s. 109.
Polhems flottbro. 1933, s. 109. Kanonborrningsmaskin från 1700-talet. 1934, s. 117.
K. Tekniska Högskolans ritningssamling.
1933, s- 103.
Mudderpråm från år 1749. 1937) s. 108.
Christel 1, Einar:
Data om fartygspropellern. 1934, s. 110.
Eli, Bernhard:
Starkströmssjökabel på 360 meters djup. 1931, s. 82.
Corin, Car1-Fredrik:
A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt år 1809. 1940, s. 72.
Göransson, Edward:
Arvid Johanssons boksamling. 1937, s. 108.
Hessen, Gustaf:
Äldre kopparsmältningsmetoder vid Falu gruva. 1932, s. 60.
Hildebrand, Elis: Rinmansarkivet. i939> s. 103.
Hubendick, E.:
»Mera arbete». 1931, s. 74.
Olika tiders uppfattning om temperaturbe­ greppet. 1932, s. 78.
Perpetuum mobile. 1933, s-
James Watts liv och verk. 1936, s. 96
Hultberg, Gösta:
Martin von Wahrendorff. 1938, s. 88.
Håkanson, Harald:
Elektrotekniska data intill sekelskiftet 1900.
1938, s. 72.
En elteknisk kuriositet. 1939, s. 107.
Jansson, August V.:
Släplinorna till Andrées polarballong. 1932, s. 112.
Johansson, Arvid:
Det svenska järnets världsrykte. II. Från
omkring år 1830 till nuvarande tid. 1933, s. 32.
Killig, Franz:
öländska slipverk och skurkvarnar. 1933, s. 76.
109
DÄ.DALUS
1931 — 1940

D/tDALUS 1931—1940
110
Nordens äldsta byggnadsritning. 1931, s. 116. Presskopiering av brev. 1931, s. 116.
Den första svenska blåkopian. 1931, s. 117. Det svenska järnets världsrykte. I. Från äldsta tid till omkring år 1850. 1932, s. 48.
Alexander Lagermans livsgärning. 1934, s. 68.
Ängström, Tord:
Emanuel Swedenborgs flygplansprojekt. 1932, s. 74.
Lauritzen, Einar:
Svenska Filmsamfundets samlingar 1940. s. 107.
Landberg, Erik:
En ångmaskinsritning. 1935, s. 106.
Linder, Gurli:
Om S. A. Andrée. 1934, s. 84.
Lindmark, Tore:
Ångteknikens utveckling efter James Watt. 1936, s. 118.
Lundeberg, Erik:
Hesselmanmotorn som bilmotor. 1931, s. 98.
Martin, Harald:
Ciervas autogiro. 1933, s. 94.
Matthiesen, Lennart Way-:
John Ericssons varmluftsmaskin. 1932, s. 86. En 1600-tals måttstav. 1933, s. 100.
K. Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, I. 1934, s. 107. Gotländska kalkugnar. 1935, s. 104.
K. Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, II. 1935, s. 109.
En precisionsmekaniker. 1937, s. 102.
Meyerson, Äke: Rationaliseringssträvanden vid svenska ge­
värsfaktorier under 1700-talets mitt. 1937, s. 90.
Carl Knutberg. 1937, s. 102.
En ritningsskatt. 1939, s. 68.
Nihlén, John:
Spiselstolpen från Kullands gård. 1931, s. 114.
Nyströmer, C. Bertil:
Carl (Carlos) Nyströmer. 1937, s. 58.
Pic'h1er, Nils:
Automatisk brandalarm. 1939, s. 102.
Rönno w, Sixten:
En glasbruksmålning. 1931, s. 108.
Ett par fotografiska inkunabler från 1850- talet. 1932, s. 100.
Det 1oo-åriga ölet i Dannemora bergslag. 1935, s. 88.
Vaskguld i norra Skandinavien och Finland 1936, s.44.
De släta fingerringarna. 1938, s. 40.
Ervalla bruk. Dess utrustning och drift under 1600-talet. 1940, s. 38.
Simonsson, Sten:
Ett mälteri från 1760-talet vid Leufsta bruk.
1935, s. 96.
Om mältning och brygd vid några gamla bruk. 1938, s. 104.
Sköldberg, Sven:
Christopher Polhems Konstige Tapp. 1939,
s. 86.
Till blixtlåsets historia. 1940, s. 84.
Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin. 1940, s. 80.
Smedberg, Richard:
Äldre förslag till tunnel under Öresund. 1937, s. 42.
Smedinger, Helge:
J. G. Darell, en pionjär inom eltekniken.
1940, s. 100.
Stolz, Elof:
De skandinaviska alunbruken. 1934, s. 96.
Svedberg, Ivar:
Andrées ballonghus. 1931, s. 88.
Svensson, Helge:
Jonas Wenströms-utställningen 1933. I934> s. 102.
Tandberg, Joh n:
Esaias Tegnér och magnetismen. 1939, s. 78.
Trana, Emanuel:
F. A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s. 74.
Trotzig, Dag:
Maria kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund. 1938, s. 56.
Sahlin, Carl:
Svenskalinbanekonstruktioner.1931,s.56. Weibull,Waloddi:

FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMMAR
I FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET
Medlemsavgiften är: Ständiga medlemmar minst 200: — kronor, årligen betalande 10: — kronor, korporativa ico:— kronor.

Medlemsförteckning
Ständiga medlemmar.
Albihn, Harry, Civilingeniör, Sthlm.
Almgren, B., Direktör, Fil. Dr, Sthlm. Anderson, A. W., Civiling., Malmö. Andersson, Olof, Direktör, Sthlm. Benedicks, C., Professor, Sthlm. Bengtson, Erik, Bankdirektör, Sthlm. Berg, Anders, Kapten, Djursholms-
ösby.
Berger, Edw. L:son, Dir., Halmstad. Bergsten, Karl, Generalkonsul, Sthlm. Bernadotte af Wisborg, Folke, Greve,
Kempe, Ragnar, Civiling., Örnskölds­ vik.
Koersner, Erik, Civiling., Leksand. Kreiiger, H., Professor, Sthlm.
Källe, Torsten, Ing., Säffle.
Kärnekull, Olof, Civilingeniör, Sthlm. Lamby, Henrik, Civilingeniör, Sthlm. Larson, Karin, Fru, Sthlm.
Lickfett, Herbert, Dr-Ing., Sthlm. Lindhagen, Manne T., Civiling., Sthlm. Lithander, Edv., Direktör, Göteborg. Ljungström, Fredr., Dr-Ing., Lidingö. Lundström, Harald, Fabriksingemor,
Eskilstuna.
Liibeck, Sven, Landshövding, Gävle. Malm, Gösta, Generaldirektör, Sthlm.
112
Dalen, Gunnar, Civilingeniör, Lidingö, de Verdier,B. A.,Bruksäg., Gustavsfors. Dillner, Gunnar, Kommerseråd, Sthlm. Edström, J. S., Direktör, Sthlm. Eelde, C. Fritz, Disponent, Nockeby. Eggert, Ernst, Major, Schlm. Ehrnberg, Gösta, Dir., Simrishamn. Ekman, Gust., Bankdir., Göteborg. Elfström, Alb., Direktör, Liljeholmen. Eli, Bernhard, överingeniör, Spånga. Engkvist, Olle, Byggnadsing., Sthlm. Falk, Erik, Direktör, Västerås. Fredriksson, Nils, Undervisningsråd,
Råsunda.
Grewin, Fr., överingeniör, Hallstavik. Gyllenram, B. R., Direktör, Sthlm. Hammar, Hugo, Doktor, Göteborg,
v. Heidenstam, H., Envoyé, Teheran. Hellström, Anders, Disp., Mölndal. Hesselman, K. J. E., Civiling., Stor­
ängen.
Hesselman, Walter, Direktör, Sthlm. Heuman, Carl, Prof., Saltsjöbaden. Holm, Holger, Generalkonsul, Göte­
borg.
Ingeström, Bengt, Direktör, Sthlm. Johnson, Axel Axrson, Generalkonsul,
Sthlm.
Malmros, Carl J., Direktör, Klippan. Nilson, Jonn O., Bankdir., Linköping. Nisser, W., Disponent, Grycksbo. Nordenfelt, Per, Civilingeniör, Sthlm. Nyländer, Erik, Direktör, Sthlm. Odelberg, Ernst, Disp., Djursholm. Olson, Erik, Civilingeniör, Göteborg. Olsson, Gustaf, Ingeniör, Sthlm.
Österman, Hans, Direktör, Sthlm. Piehl, C. G., Civilingeniör, Sthlm. Rising, Adolf, Fil. Dr, Sthlm.
Roos af Hjelmsäter, J. O., Professor,
Sthlm.
Rydbeck, O., Bankdir., Djursholm. Rydh, Carl L., Ingeniör, Sthlm. Röttle, Hj. C-Json, Ing., Askersund. Sahlin, Carl, Fil. Dr, Djursholm. Samuelsson, S. F., Ingeniör, Sthlm. Sievert, E., Direktör, Sthlm. Sunström, Rudolf, Disp., Gunnebo-
bruk.
Tham, Gustaf, Direktör, Huskvarna. Werner, Gustaf, Direktör, Göteborg. Westerberg, Sten, Direktör, Sthlm. Wiklund, Bertil, Ingeniör, Sthlm. Wingquist, Sven, Doktor, Bofors.
Sthlm.
Bernhard, Edw., Arkitekt, Lidingö.
Betts, Th. Geo., Direktör, Sthlm.
Botolfsen, O., Direktör, Saltsjöbaden.
Carlborg, H., Kommerseråd, Ålsten. Malmquist, L. W., Direktör, Malmö.

Wretlind, E. Paul, Civiling., Sthlm. öhlund, J., Direktör, Lidingö.
Yngström, Lars, Direktör, Falun.
Mekaniska Verkmästareförbundet, Sthlm.
Norrköpings Polytekniska Förening. Sancte örjens Gille, Sthlm.
Skånska Ingenjörsklubben, Malmö. Stockholms Byggmästareförening. Stockholms Byggn.-ingeniörsförening.
Stockholms Stads Handtverksförening. Svenska Betongföreningen, Sthlm. Svenska Bryggareföreningen, Sthlm. Svenska Elektricitetsverksföreningen,
Sthlm.
Svenska Kommunal-Tekniska Före­
ningen, Sthlm.
Svenska Pappersbruksföreningen,
Sthlm.
Svenska Pappers- och Cellulosaingen-
iörsföreningen, Sthlm.
Abrahamson, G., Direktör, Norrköping. Adelsköld, Fredrik, Civiling., Sthlm. Adelsköld, K. F., Direktör, Sthlm. Ädling, C. Axel, Ingeniör, Sthlm. Adn^r, E., övering., Örnsköldsvik. Agrell, Carl, Direktör, Sthlm. Ahlberg, K. J., Byråingeniör, Sthlm. Ahlrot, Georg, Direktör, Malmö. Ahlström, R., Civiling., Stocksund. Ahrmfeldt, E. Flj., Civiling., Sthlm. Akselsson, Lars, Direktör, Ålsten. Alexanderson, A., Bankdir., Sthlm. Algren, Tönnes, Ingeniör, Sthlm. Alm, Emil, Professor, Sthlm.
Alrutz, Otto R., Advokat, Sthlm. Althin, Sigrid, Fru, Sthlm.
Althin, Torsten, Intendent, Sthlm. Ambe, Gustaf, Konstnär, Essingen. Amberger, A., Direktör, Flelsingfors. Anderberg, Erik A., Rektor, Uppsala. Andersson, And. M., Civiling., Örebro. Andersson, David, Ingeniör, Malmö.
Öhrström, K., Kapten, Sthlm.
Svenska Teknologföreningen, Sthlm. Svenska Uppfinnareföreningen, Sthlm. Svenska Vattenkraftföreningen, Sthlm. Svenska Värme- och Sanitetstekniska
Föreningen, Sthlm.
Svenska Yllefabrikantföreningen,
Norrköping.
Sveriges Industriförbund, Sthlm. Södra Dalarnes Tekniska Förening,
Avesta.
Tekniska Förbundet i Borås. Tekniska Föreningen i Eskilstuna. Tekniska Föreningen i Gefle. Tekniska Föreningen i Västerås. Tekniska Samfundet, Göteborg. Östergötlands Tekniska Förening, Lin­
köping.
Andersson, Elof, Ing., Storängen. Andersson, Gustaf, Ingeniör, Enskede. Andersson, Flilding, Lektor, Malmö. Anderson, Per, Disponent, Arvika. Anderson, Valter, Assistent, Sthim. Andreasson, Sigurd, Civiling., Malmö. Appelberg, Carl, Civilingeniör, Sthlm. Appelqvist, Brunow, Direktör, Sthlm. Arsenius, Fredrik, f. d. Marindirektör,
Sthlm.
Arfwedson, C. L. G., Bergsing., Sthlm. Arfwedson, FL, Bruksdisp., Sthlm. Arvedson, Arved, Direktör, Sundsvall. Arvedson, N., Disponent, Filipstad. Asperén, Jacques, Grosshandl., Ängby. Asplund, Arne, Ingeniör, Sthlm.
Aulin, John, Disponent, Norrköping. Avelius, N. E., Förste Byråing., Sthlm. Backlund, J. A., Konstruktör, Långs­
Korporativa medlemmar.
hyttan.
Bagger-Jörgensen, O., Byråch., Sthlm.
Barthen, I., Direktör, Sthlm. 113
Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Beck-Friis, Chr., Civilingeniör, Sthlm.
Been, Fr., Direktör, Linköping. Beijer, Elof, Civilingeniör, Sthlm. Belfrage, Åke, Bankdir., Göteborg. Bendz, S., Civilingeniör, Flalmstad. Bengtsson, Gunnar, Ing., Finspång. Bengtsson, Kjell, Civilingeniör, Sthlm. Bentz, Anders, Ingeniör, Jönköping. Berg, E., övering., Vikmanshyttan. Berg, Gottfried, Civilingeniör, Sthlm. Berg, Torsten, Bergsing., Storfors. Bergelmer, Sven, Direktör, Sthlm. Bergendahl, Ivar, Apotekare, Gränges-
berg.
Bergengren, Axel, Direktör, Borås. Berggren, B., Statsinspektör, Sthlm. Berggren, C. G., Fabrikör, Sthlm. Berggren, Einar, Disp., Dannemora. Berggren, Ewald, Disponent, Mölndal. Bergh, C. Erland, Disp., Långshyttan. Berglund, Gottfr., Direktör, Örebro. Bergman, Axel, Arkitekt, Djursholm. Bergman, H. W., Ingeniör, Rättvik. Bergström, Erik, Civiling., Djursholm. Bergström, Karl, Ingeniör, Sthlm. Bergström, Ovar, Civiling., Gyttorp. Bergström, Sten, Ingeniör, Sthlm. Berlin, Hans, Civiling., Sundbyberg. Bernadotte, Lennart, Herr, Sthlm. Berner, Christian, Grossh., Göteborg. Bernhardt, Helmer, överintendent,
Sthlm.
Berthelius, Fredr., Civiling., Sthlm. Beskow, J. G., Direktör, Tyresö. Biide, Tage, Civilingeniör, Hagalund. Bildmark, Knut, Intendent, Älsten. Bildt, Knut, övering., Långedrag. Bildt, Olof, Direktör, Munkedal. Bille, Carl, Disponent, Sthlm.
Bjarme, Alfred, Bergsing., Västerås. Björk, Daniel, Ingeniör, Västerås. Björklund,E.O.J., Generaldir., Sthlm. Björklund, Otto, Dir., Sthlm. Björkman, A., Civilingeniör, Sthlm.
Björkström, Nils, Ingeniör, Sthlm. Björnbom, T., övering., Skellefteå. Björnsjö, A. E., Flygingeniör, Ålsten. Björnstjerna,O.R., Marindir. Djursholm. Björnståhl, Y., Docent, Uppsala. Björnvall, Karl, Civilingeniör, Sthlm. Bladin, Kristofer, Civiling., Sthlm. Blomberg, David, Arkitekt, Stocksund. Blomquist, J. Viktor, Civiling., Sthlm. Blomquist, Ragnar, Direktör, Sthlm. Bobeck, C. F., Överingeniör, Borås. Bodman, Håkan, Kapten, Sthlm. Boéthius, Per, Direktör, Göteborg. Bolander, John, Ingeniör, Stocksund. Bolin, Iwan, Fil. Lic., Äppelviken. Bolinder, Nils, Generaldirektör, Sthlm. Bonthron, Johan A., Disp., Sthlm. Bonthron, N., Bergsing., Surahammar. Borelius, G., Professor, Stocksund. Borgquist, Wald., Generaldir., Sthlm. Borlander, K. A., Civiling., Sthlm. Bosseus, Elis, Civilingeniör, Djursholm. Bourdin, Gösta, Civiling., Arbrå. Brahmer, Henry, övering., Rotebro. Branzell, Hj. F., Ingeniör, Sthlm. Bresky, B., Ingeniör, Göteborg. Bring, Gustaf, Professor, Djursholm. Brink, Ragnar, Major, Sthlm.
Brodin, Helmer, Ing., Ålsten. Broström, Ann-Ida, Fru, Göteborg. Brun, E., Tandläkare, Mariestad. Brundin, J. E., Disponent, Äppelviken. Brynge, H., Disponent, Enköping,
v. Brömssen, Adolph, Civiling., Sthlm. Bucht, P. H., Major, Bollnäs.
Buren, C. D., Disponent, Grytgöl. Burmeister, Otto, Bergsingeniör, Sthlm. Burström, Folke, Disponent, Luleå. Bywall, Alfred, Direktör, Kvarnsveden.
Bönisch, H., Ingeniör, Sthlm. Börjeson, Arvid, Civilingeniör, Sthlm. Bottiger, Erik, Med. Lic., Sthlm. Gardell, O., Ingeniör, Eskilstuna. Carlberg, Erik, Civiling., Göteborg. Carlberg, Per, Bergsing., Sandviken.
114 Björkman, A. Åke V., Ingeniör, Sthlm.

Carlberg, Stellan, Civiling., Jönköping.
Carlman C. Manne, Länsarkitekt, Kri­ stianstad.
Carlsson, Carl, Trafikchef, Norrköping. Carlsson, Carl Eb., Bruksägare, Gyt­
torp.
Carlsson, Gustav, övering., Ljunga-
verk.
Carlsson, Hugo, Disponent, Storängen. Carlson, Mauritz, Direktör, Sthlm. Carlson, O. Fredrik, Dir., Djursholm. Carlsson, L. Robert, Flottningschef,
Umeå.
Carlsson, Victor, Ingeniör, Sthlm. Carlstedt, R. B., Civiling., Äppelviken. Carlsund, Anton, Ingeniör, Sthlm. Carr, G. Direktör, Sthlm. Cederborg, G. V., Disponent, Arlöv. Cederlund, Karl H., Ingeniör, Lidingö. Christell, Einar, Kapten, Sthlm. Clausen, Arne, Doktor, Sthlm. Collberg, G., Ingeniör, Stocksund. Cronquist, G. W:son, Civiling., Sthlm. Cronvall, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Curman, Sigurd, Riksantikvarie, Sthlm. Cyrén, Otto, Ingeniör, Sthlm.
Dahl, Erik, Arkitekt, Sthlm.
Dahl, Hj., Professor, Sthlm. Dahlander, Magnus, Länsarkitekt, Sä­
ter.
Dahlbeck, S., Ingeniör, Ängby. Dahlberg, Birg., Civiling., Äppelviken. Dahlberg, K., f. d. Häradshövding,
Sthlm.
Dahlerus, Birger, Civiling., Djursholm. Dahlgren, O. H., Civiling., Stocksund. Dahlgren, Thorild, Direktör, Malmö. Dahlin, J.-L, Arbetschef, Ängelholm. Dahlqvist, Frans, Gjutmäst., Finspång. Dahlström, R., Ingeniör, Ålsten. Dalhammar, Carl Ingmar, Civiling.,
Trollhättan.
Danielsen, Nils, Disponent, Hällekis. Davidsson, J., Bergsingeniör, Tullinge.
Davidsson, Wilh., Civilingeniör, Salt­ sjöbaden.
de Geer, Gerard, Professor, Sthlm.
de Geer, Louis, Friherre, Stora Väsby, de Geer, Love, Ingeniör, Sthlm.
Delin, Birger, Major, Sthlm.
Delin, J., Civilingeniör, Sthlm.
Delin, J. Emil G:son, Civilingeniör,
Gyttorp.
Dellwik, Axel, Disponent, Äppelviken. Delmar, John, Civilingeniör, Sthlm.
de Shårengrad, E., Ingeniör, Lomma, de Shårengrad, W., Konsul, Malmö. Deshayes, P. Amand., Ing., Mackmyra. de Verdier, Helm., övering., Fred-
riksberg.
Dieden, Oscar, Bergsingeniör, Sthlm. Dieden, Theodor, Godsäg., Örebro. Dietmann, P. W., övering., Jön­
köping.
Dilot, C. Håkan, Ing., Äppelviken. Diös, Anders, Ingeniör, Uppsala. Djurson, A. R., Civilingeniör, Bjärred. Domellöf, Rudolf, Ing., Eskilstuna. Drakenberg, G., Bergsing., Västerås. Drougge, Adolf, Civiling., Bollstanäs. Duhs, Hugo, Generalkonsul, Sthlm. Dunker, Henry, Disp., Hälsingborg. Dyhlén, G., Kapten, Sthlm.
Dyrssen, Nils, Major, Sthlm.
Eck, Carl A., Direktör, Sthlm. Eckerbom, G., Civilingeniör, Sthlm. Edblad, Sven O., Civiling., Nyköping. Edenholm, Henrik, Professor, Sthlm. Edlund, E. R., Ingeniör, Sthlm. Edström, Axel, Direktör, Sthlm. Edström, Walter, Civiling., Göteborg, von Eggers, Hermann, Ing., Malmö. Egnell, Fritz, Civilingeniör, Bo. Ehrner, Axel, Civilingeniör, Sthlm. Ekberg, Hj., Civilingeniör, Sthlm. Ekelund, Bo, Civiling., Norrköping.
Årsmedlemmar.
Ekelund, John, överste, Norrköping.
Ekenman, Fr., Ingeniör, Värnamo.
Ekholm, Hj., Baningeniör, Ängby. 115
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Ekman, B. O., f. d. Distriktschef, Estelle, Axel, Civilingeniör, Råsunda,
Ålsten.
Ekman, C. G., Godsägare, Sthlm. Ekman, Gunnar O., Ing., Norrtälje. Ekman, Walter, Fil. Lic., Sthlm. Ekman, Wilhelm, Direktör, Gävle. Ekroth, Einar, Ingeniör, Malmö. Ekströmer, Th., Civiling., Fågelfors. Ekwall, Axel, överingeniör, Sthlm. Elieson, C., Disponent, Sundsvall. Faith-Ell, Elin M., Fru, Spånga. Faith-Ell, Lars, Ingeniör, Sthlm. Faith-Ell, Olof, Ingeniör, Spånga. Ellburg, John, Ingeniör, Sthlm. Elvius, Sven, Lektor, Västerås. Emilson, Sölve, Ingeniör, Sthlm. Enblom, R. S., Arkitekt, Djursholm. Engblom, Alex., överingeniör, Borås. Englesson, Elov, överingeniör, Kristi­
nehamn.
Engström, FL, Direktör, Sthlm.
Engström, Robert, Civiling., Sthlm. Engvall, Viktor E., Civiling., Gävle. Enström, Axel F., Kommerseråd, Sthlm. Enström, Ellen, Fröken, Sthlm.
Erichs, Inge, Bergsingeniör, Malmö. Ericsson, Arvid, Disponent, Sthlm. Ericsson, Elof, Statsråd, Sthlm. Erikson, Erik, Bryggmästare, Sthlm. Eriksson, G. Fl., Civiling., Oskarshamn. Ericsson, Gustaf L.-M., Ing., Sthlm. Ericson, Fielge, Generaldir., Sthlm. Eriksson, Karl E., övering., Ludvika. Ericsson, Nils, Brukspatron, Ramsberg. Eriksson, Oscar, Disponent, Skövde. Erixon, Sigurd, Professor, Sthlm. Ericsson, Thore, Civiling., Jönköping. Ericson, Thorsten, Direktör, Sthlm. Ericsson, Thorsten, överingeniör, Åt­
vidaberg.
Eriksson, Walfrid, Disponent, Avesta. Ericson, Wilhelm, Konsul, Sthlm. Ernfors, Sten, Civilingeniör, Sthlm. Erwin, Bruno, Marindir., Göteborg.
von Euler, FL, Professor, Sthlm. Evers, Fiarald, Direktör, Malmö. Eworth, E. A:son, Civiling., Sthlm. Fagerberg, Georg, Disponent, Kiruna. Fagerlund, Adolf, Direktör, Sthlm. Fagreil, Sven, Civilingeniör, Sthlm. Fahlbeck, Erik, Fil. Dr, Djursholm. Fahleson, A., Direktör, Sthlm. Fahlman, Torsten, Bergsing., Sthlm. Falk, Birger, Ingeniör, Västerås. Falk, L, Civilingenjör, Sthlm. Fellenius, W., Professor, Sthlm.
Finné, Walo, Civilingeniör, Sthlm. Fiske, Carl P., Ingeniör, Sthlm. Fjällbäck, Lars, Flygdir., Sthlm. Flaeter, Harald, Disp., Norrköping. Florell, Olof, Ingeniör, Sthlm.
Flygt, Einar, Direktör, Sthlm. Fogelberg, G. H:son, Ing., Sthlm. Fogelquist, Eskil, Ingeniör, Sthlm. Folcker, L, Civilingeniör, Sthlm. Folin, Th., Överingeniör, Bergvik. Fornander, Axel, Bruksdisp., Fagersta. Fornander, Edvin, övering., Udde­
holm.
Forsberg, Erik Aug., övering., Sthlm. Forsberg, E. W., Disponent, Kolsva. Forsberg, Fredr., övering., Munktorp. Forsberg, Uno, Direktör, Göteborg. Forsen, Lennart, Dr-Ing., Limhamn. Forssblad, Holger, Doktor, Enköping. Forssell, Carl, Professor, Sthlm. Forssell, Jakob, Fil. Dr, Trollhättan. Forsstedt, Erik, Ingeniör, Sthlm. Forster, C. Svante T., Dir., Göteborg. Fransen, H., Driftsdirektör, Sthlm. Fredlund, Karl Gustaf, Civilingeniör,
Trollhättan.
Fredriksson, R. V., Ingeniör, Umeå. Frendin, G., Kommendörkapt., Sthlm.
Frenne, Nils, Direktör, Sthlm.
Friebel, Paul, Ingeniör, Västerås. Friedländer, C., Ingeniör, Sthlm.
von Friesen, Erik, Distriktschef, Malmö.
116 Esmarch, Fr., Bruksägare, Silverdalen.

♦
Friman, Carl, Kamrer, Runhällen.
Fröman, K. A., Byråchef, Sthlm. Furhoff, Sture, Redaktör, Linköping. Furstenberg, Birgit, Fröken, Sthlm. Gabrielson, Carl Olof, Civilingeniör,
Ljungaverk.
Geijer, Herman, Konsul, Karlstad. Geijer, H. G., Direktör, Sthlm. Geijer, Per, Professor, Djursholm. Gellerstedt, Nils O., Civiling., Sthlm. Georgii, Hans, Byggnadsing., Sthlm. Gertz, Rudolf, Byråchef, Sthlm.
Gille, Hadar B., Civiling., Nockeby. Gille, Nils J., Disponent, Sandviken. Goldkuhl, A., Disponent, Hedemora. Goldkuhl, Gustaf, Rektor, Sthlm. Graham, Edward, Civiling., Sthlm. Grahn, Bengt, Agronom, Traneberg. Grahn, Einar, Ingeniör, Sthlm. Grahn, Oscar, Civilingeniör, Sthlm. Granborg, Clemens, Dr-Ingeniör, Salt­
sjöbaden.
Granström, C. G., Disp., Grängesberg. Granström, G. A., Dir., Sthlm. Grave, Rudolph, Fabrikör, Sthlm. Grewin, Bror, Ingeniör, Danderyd. Gripenstedt, C., Friherre, Kilsmo. Grudén, O. M., Ingeniör, Gävle. Grönberg, A., Marindir., Sthlm. Grönberg, Albert, Med. Dr, Väners­
borg.
Gröndahl, Bernhard, Tandl., Sthlm. Gröndahl, Thorvald, Ing., Malmö. Grönkwist, Oscar, Dir., Katrineholm. Guggenheimer, Gunter, Disponent,
Hälsingborg.
Gumaelius, Arvid, överingeniör, ös­
terbybruk.
Gumaelius, Torsten H:l, Disponent,
Sthlm.
Gummeson, P. Egon, Disp., Höganäs. Gunne, Magnus, Civiling., Vetlanda. Gustaver, Bror, Lektor, Ålsten. Gustavsson, F. H., Civiling., Värtan. Gustafsson, N., Tekn. Dr, Sthlm.
Gustavson, Oskar, Civiling., Göteborg. Gårde, Hugo, Disponent, Malmberget. Gärde, A. B., Landshövding, Västerås. Gärdin, Sven, Civiling., Sthlm. Göransson, K., Bruksdisp., Sandviken. Göth, H. Elis A., Civiling., Sthlm. Götherström, G., Disp., Henriksdal. Götherström, R., Kapten, Sthlm. Haeger, C. Gunnar, Dir., Lilla Edet. Hagelin, Aug., Civilingeniör, Sthlm. Hagelin, Boris, Civilingeniör, Sthlm. Hagelin, K. W., Generalkonsul, Sthlm. Haglund, Ernst, övering., Forsbacka. Hagstroem, K-G., Fil. Dr, Saltsjöba­
den.
Hallander, Ivar, Disp., Linköping. Hallberg, Gustaf, Intendent, Falun. Halldin, Gustaf, Marindir., Karlskrona. Hallin, Sven, Civilingeniör, Skara. Hallström, Omar, Disponent, Köping. Hamberg, Thor, Civiling., Skultuna. Hammar, Victor, övering., Bofors. Hanner, Kurt, Civilingeniör, Sthlm.
Hansson, Axel, Ingeniör, Västerås. Hanson, C. A., Bruksförvalt., Örebro. Hanzon, Martin, Civilingeniör, Sthlm. Hansson, P. A., Statsminister, Sthlm. Hartmann, Franz, Direktör, Göteborg. Hasselrot, Axel E., Byrådir., Sthlm. Heckscher, Eli F., Professor, Sthlm. Hedberg, Alfons, Civiling., Göteborg. Hede, Abrah. J:son, Direktör, Sthlm. Hedin, John, Disp., Mariestad. Hedlund, Hans, Ing., Saltsjö-Järla. Hedström, Helmer, Bergsing., Sthlm. Hegert, Oscar A., Byggnadsing., Sthlm. von Heidenstam, Rolf, Kammarherre,
Årsmedlemmar.
Lidingö.
Heimbiirger, Gunnar, Arkitekt, Sthlm.
Heinrici, W., Ingeniör, Västerås.
Heiss, Fr., Disponent, Sthlm.
Helén, Martin, Ingeniör, Västerås.
Helenius, Lars, Ingeniör, Nora.
Hellborg, Runo, Direktör, Sthlm. 117
Med lems förteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Hellberg, A. T., Direktör, Malmö.
Helleberg, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Hellgren, G. H., Verkm., Mälarhöjden. Hellgren, Wald., Civiling., Skoghall. Hellman, Oscar, Ingeniör, Västerås. Hellström, Bo, Civilingeniör, Sthlm. Hellström, C., Kapten, Sthlm. Hellström, Georg, Ingeniör, östrand. Hellström, Otto, Disp., Striberg. Helsing, Ewald, Inspektör, Nockeby. Hendén, Karl, Civiling., Ulriksdal. Henke, H. E., Generalkonsul, Sthlm. Hennichs, Samuel, Lektor, Hudiksvall. Herlin, Clas, Direktör, Sthlm.
Herlin, Ernst, Fil. Dr, Djursholm. Herlitz, Ivar, Tekn. Dr, Västerås. Hermelin, Bo, Bergsingeniör, Avesta. Hermelin, E., Bergsing., Eskilstuna. Hérnod, T., Direktör, Sthlm. Herslow, E. C:son, Bankdir., Sthlm. Hessen, Gust., Ingeniör, Falun. Hildebrand, R., Civilingeniör, Gävle. Hill, Fredrik, Ingeniör, Näsviken. Hirsch, Frank, Civiling., Huddinge. Hirsch, Helge, Direktör, Sthlm. Hjertén, G., Civiling., Grängesberg. Hjertén, H., Generaldirektör, Sthlm. Hjertén, Sven, Civiling., Göteborg. Hjort, Ivar, Civiling., Kristianstad. Hjorth, J. F., Direktör, Gävle. Hjorth, Ragnar, Byggnadsråd, Sthlm. von Hofsten, S., Chefsing., Sandviken.
Hoffström, Herman, Intendent, Sthlm. Holm, Hans Th., Direktör, Sthlm. Holm, Tryggve O. A., övering., Bo­
fors.
Holmberg, Anders, övering., Sthlm. Holmberg, Berta, Fröken, Sthlm. Holmberg, Bror, Professor, Sthlm. Holmberg, Emil, Dir., Grängesberg. Holmbäck, Bure, Skogschef, Luleå. Holmer, Harald, Ingeniör, Sthlm. Holmqvist, Herman, Signaling., Sthlm. Holmqvist, Olof, Civiling., Linköping.
Holmstedt, E. Walter, Rektor, Sthlm. Holsti, P. O., Ingeniör, Sthlm.
von Homeyer, F. A. -F., Bergsing., Domnarvet.
Hoppe, Albert, Civilingeniör, Sthlm. Hornborg, Gunnar T., Disp., Mack­
myra.
Hubendick, E., Professor, Storängen. Hugoson, Erik, Dr-Ingeniör, Sthlm. Huldt, Erik, Ingeniör, Djursholm. Huldt, Kristoffer, Direktör, Sthlm. Hult, C. A., Ingeniör, Sthlm. Hultberg, Carl, Byggmäst., Västerås. Hultman, G. H., överingeniör, Sthlm. Hultman, P. Gunnar, Direktör, Sthlm. Hygrell, Harald, Ing., Karlshamn. Hylander, Hans, Civilingeniör, Sthlm. Hysing, Erik G., Ingeniör, Sthlm. Håkansson, Axel, Ing., Katrineholm. Håkansson, Eskil, Ingeniör, Ulriksdal. Håkanson, Harald, Ingeniör, Nockeby. Håkansson, Oscar, Direktör, Figeholm. Hårde, H., Landstingsdir. Vänersborg. Håål, Simon, Civiling., Mariestad. Hägglund, Martin, Lantbruksingeniör,
Östersund.
Hällsjö, K. E., Doktor, Domnarvet. Härje, P. B., Civilingeniör, Enskede. Härlin, Axel, Civiling., Sthlm. Hässler, Ch., Civilingeniör, Sthlm. Högfors, Birger, Civiling., Enskede. Hök, Ivar, Mariningeniör, Sthlm. Hökerberg, T., Byråing., Djursholm. Hörstadius, N. W., Civiling., Borås. Indebetou, Govert, Direktör, Sthlm. Insulander, Carl J., Överstelöjtnant,
Djursholm.
Insulander, R., Civiling., Skellefteå. Jakobson, David, Civiling., Sthlm. Jacobsson, Fritz, Civiling.,Äppelviken. Jacobsson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Jakobsson, G. Theodor, Överstelöjt­
nant, Sthlm.
Janson, August, Ingeniör, Sthlm. Jansson, Martin, Kommerseråd, Sthlm.
118 Holmquist, P. J., Prof., Djursholm.

Jansson, Sam Owen, Fil. Mag., Lidingö.
Jansson-Follin, Ingemar, Bergsing., Finspång.
Janzon, K. A., Ingeniör, Sthlm. Jensen, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Jepsson, Hjalmar, Ingeniör, Malmö. Jernberg, G., Kapten, Gävle.
Jobson, Willie, Ingeniör, Sthlm. Johansson, Albin, Direktör, Sthlm. Johansson, Andr., övering., Sthlm. Johansson, Axel, Civiling., Ekolsund. Johansson, C. E., Dir., Eskilstuna. Johansson, David, Fil. Lic., Sundsvall.
Johansson, Hemming, Dir., Sthlm. Johansson, J. Arvid, Förste Byråing.,
Sthlm.
Johansson, Johan-Olov, Dir., Älvsjö. Johansson, J. P., Dir., Fanna. Johansson, K. G., Ing., Trollhättan. Johansson, O. E., Direktör, Motala
Verkstad.
Johansson, Oskar, Byggnadsing,
Sthlm.
Johansson, R., Ingeniör, Lidingö. Johansson, W., Direktör, Avesta. Jonson, Fredrik, Byråchef, Major,
Sthlm.
Jonson, Lars, Förvaltare, Kilafors. Jonson, Per Abr., Direktör, Falun. Jonson, Ragnar, Bergsing., Finspång. Johnson, Torsten, Civiling., Södertälje. Johnsson, Wiking, Direktör, Sthlm. Josephsson, Herbert, Direktör, Sthlm. Josephson, John, Grosshandl., Sthlm. Julin, Henning, Byggnadsint., Sthlm. Jung, Torsten, övering., Jönköping. Järvfält, J. F., Ingeniör, Luleå. Kallenberg, Hj., Ingeniör, Uppsala. Kallenberg, Sten, Lektor, Fil. Dr,
Örebro.
Kalling, Bo, Professor, Djursholm. Kamfendahl, Fr., Rektor, Härnösand, von Kantzow, Hans, Disponent, Hall-
stahammar.
Karlebo, Selim, Ingeniör, Sthlm.
Karlen, Sten-Erik, Bergsing., Boliden. Karlsson, E. S., Ingeniör, Malmö. Karlsson, G., Hämning., Kalmar.
Karlsson, Henning, Ing., Sandviken. Karlsson, K. L, Civiling., Djursholm. Karsvik, Einar, Civiling., Uppsala. Keiller, James, Kabinettskammarherre,
Göteborg.
Kemner, A. D., Disponent, Ystad. Kempe, Janne, Disp., Idkerberget. Khollertz, Josef, Ingeniör, Sthlm. Kilbom, Karl, Redaktör, Ängby. Kihlgren, Gust., Disponent, Eskilstuna. Killig, Franz, Disponent, Degerhamn. Kjellberg, Carl J., Bergsingeniör, Ny­
köping.
Kjellberg, J. C:son, Bankdir., Sthlm. Kjellgren, Sten, Civiling., Skoghall. Kjellkvist, Harry, Länsarkitekt, Här­
nösand.
Kjellström, O., Ingeniör, Sthlm. Kjörling, Arvid, Ingeniör, Sthlm.
af Kleen, Nils E., Direktör, Sthlm. Kleman, Carl, Ingeniör, Sthlm. Klemming, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Klemming, Sven, Maskindir., Västerås. Klingberg, Hj., Civiling., Sthlm. Knutz, O., Överingeniör, Bengtsfors. Kock, Birger, Civilingeniör, Sthlm. Kraepelien, Hans, Bergmästare, Nora. Krantz, Einar, Direktör, Djursholm. Kristoffersson, N. Otto, Maskinin-
spektor, Malmö.
Krogh, Hans, Direktör, Sthlm.
Kruse, E., Disponent, Sthlm. Kullgren, Carl, Professor, Sthlm. Kullner, Oskar A., Ingeniör, Ulvsunda. Köjer, K., Bergsingeniör, Äppelviken. Körner, Julius, Civilingeniör, Sthlm. la Cour, J. L., Direktör, Hälsingborg. Lagercrantz, Herman, Envoyé, Virsbo. Lagercrantz, Stig, Civilingeniör, Ha-
bana. (Cuba)
Lagergren, K. A., överstelöjtnant,
Årsmedlemmar.
8
Djursholm. 119
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Lagerqvist, Joel, Ing., Sundbyberg.
Lagerström, Ernst, Ingeniör, Sthlm. Lagrelius, Axel, överintendent, Sthlm. Lagrelius, Einar, Civiling., Sthlm. Lamberg, Tor, Doktor, Sthlm. Lambert, Gustaf, Civiling., Sthlm. Lambert-Meuller, F., Dir., Sthlm. Lamm, Fredrik, Professor, Lerum. Landegren, Carl-Arvid, Bergsingeniör,
Sthlm.
Landelius, Thore, Direktör, Sthlm. Landin, C. A., Baningeniör, Stocksund. Landtmanson, K., Civiling., Ängby. Langenskiöld, Eric, Friherre, Sthlm. Larsson, Edw., Ingeniör, Sthlm. Larsson, Erik, Ingeniör, Kristinehamn. Larson, E. Gustaf, Civiling., Göteborg. Larsson, Harald, Ingeniör, Sthlm. Larson, Ivar O., Direktör, Sthlm. Laurell, Anders, Direktör, Söderhamn. Laurell, Gustaf, Direktör, Sthlm. Laurent, Torbern, Tekn. Dr, Lidingö. Laurin, Gösta, Herr, Sthlm. Lauritzen, Holger, Bankdir., Sthlm.
Leire, G. J., Direktör, Finspoug. Leman, Axel, Disponent, Sörforssa. Lennman, Sven, Linjedir., Djursholm. Lewander, Ch., Disponent, Sthlm. Liander, Halvard, Civiling., Västerås. Liberg, Gunnar, Bruksägare,Nybybruk. Lienhart, S. A. J., Dipl. ing., Sthlm. Lignell, K., Ingeniör, Ängby. Lilienberg, A., Stadsplanedir., Sthlm. Liljeblad, Ragnar, Direktör, Västerås. Lilje, Åke, Civiling., Sthlm.
Liljefors, Pontus J., Fil. Dr., Sala. Liljencrantz, Axel Axelsson, Fil. Kand.,
Uppsala.
Lilljeqvist, Arvid, Dir., Djursholm. Lind, Sven G., Direktör, Arboga. Lindberg, C. A., Ing., Helsingfors. Lindberg, Vilhelm Ax:son, Ingeniör,
Sthlm.
Lindblad, Axel, Fil. Dr, Sthlm.
Lindblom, C. G., Ingeniör, Sthlm. Lindblom, E. D., Ingeniör, Finspång. Lindeberg, Otto, Direktör, Nyköping. Lindell, Robert, Civiling., Jönköping. Linden, Arne, Jur. Kand., Västerås. Lindén, Arthur, Direktör, Västerås. Lindgren, Folke, Bergsing., Stocksund. Lindgren, Olle, Civiling., Göteborg. Lindholm, Joh., Maskining., Stock-
. sund.
Lindman, Rolf, Ingeniör, Lidingö. Lindmark, Gunnar, Civiling., Sthlm. Lindmark, T., Professor, Sthlm. Lindqvist, Ragnar, Tekn. Dr, Jönkö-
ping.
Lindwall, Gustaf, Herr, Lidingö. Linse, Rudolf, Civiling., Jönköping. Ljungberg, Andrew, Förste Byråing.,
Sthlm.
Ljungdahl, K.-G., överdir., Sthlm. Ljungren, Einar, Disp., Bengtsfors. Ljunglöf, Robert, Grosshandl., Sthlm. Ljungman, O., Civiling., Göteborg. Ljungström, Emil, Bruksdisp., Hävla. Lund, Erik, Arkitekt, Sthlm.
Lund, Henning, Civiling., Karlskrona. Lundberg, Elof K. H., Civiling., Salt­
sjöbaden.
Lundberg, G., Disponent, Kolbäck. Lundberg, Holger, Civiling., Lidingö. Lundberg, Olof, Ing., Saltsjöbaden. Lundberg, Sven, Dir., Valdemarsvik. Lundberg, Sven E., Dir., Hälsingborg. Lundbäck, Einar, Disponent, Gävle. Lundeberg, E., Förste Byråing., Sthlm. Lundeberg, Nils A., Civiling., Äppel­
viken.
Lundin, Harry, Fil. Dr, Äppelviken. Lundquist, Fabian, Civiling., Ströms­
bruk.
Lundquist, Oscar R., Disponent,
Ljusne.
Lundqvist, Wilh., Disponent, Knivsta. Lundström, Algot, Överstelöjtnant,
Sthlm.
120

Lundström, Erik, Civilingeniör, Sthlm.
Lundvik, Vilhelm, Handelsråd, Sthlm. Lustig, E., Disponent, Avesta.
Liibeck, Hilding, Ingeniör, Sthlm. Lyrholm, Knut, Civiling., Sthlm. Löfgren, B. E., Civilingeniör, Essingen. Löfquist, Erik, Ingeniör, Uppsala. Löfquist, Helge, Bergsingeniör, Sthlm. Lönnqvist, Carl, Disp., Kolmården. Madsen, Tage D., Ingeniör, Göteborg. Magnusson, Adolf, Direktör, Sthlm. Magnusson, E., Tandläk., Falköping. Magnuson, Gunnar, Direktör, Sthlm.
Magnusson, J. Herman, Disp., Katri­ neholm.
Mally, F., Direktör, Eskilstuna.
Malm, Nils, Kommerseråd, Djursholm. Malm, S. Erik, Disponent, Striberg. Malmberg, C. J. Gunnar, Bergsing.,
Surahammar.
Malmberg, Ernst, Kapten, Alsike. Malmberg, Richard, Ingeniör, Sthlm. Malmberg, Tore, Fil. Kand., Sthlm. Malmer, Ivar, Professor, Sthlm. Malmfors, Sam, Kraftverksdir., Falun. Malmgren, Ernst A., Bergsingeniör,
Kärrgruvan.
Malmqvist, J., Professor, Huddinge. Malmqvist, Nils, Civiling., Örebro. Martinsson, J., Läroverksadjunkt,
Trollhättan.
Matelh Mogens, Fil. Dr, Västerås,
von Matern, Nils, Kapten, Sthlm. Mathiasson, N. P., Direktör, Mörarp.
Matton, Lars, Ingeniör, Gävle. Medin, H., Direktör, Oxelösund. Melin, Hilmer, Civiling., Sthlm. Mesterton, Carl, Tandläkare, Kungs­
backa.
Millén, Ernst J., Kapten, Göteborg. Miltopxus, Edv., Direktör, Sthlm. Mogensen, Fredrik, Bergsing., Ludvika. Mogensen, Ove, Elektroing., Falun. Molander, Olof, Köpman, Sthlm. Molin, Gunnar, Civilingeniör, Sthlm.
Molin, K. G., Ingeniör, Sthlm.
Morén, Hugo, Ingeniör, Partille. Morsing, Johan, Bergsingeniör, Sthlm. Morssing, F. H., Jur. Kand., Sthlm. Mossberg, Elis, Disp., Trollhättan. Mueller, E., Bergsing., Zinkgruvan. Munter, R., Direktör, Sthlm. Månsson, Victor, Ingeniör, Malmö. Mårtens, H., Direktör, Sthlm. Mårtensen, Odd, Geolog, Bergen. Möller, Herman, Dir., Söderhamn. Möller, Kuno, Direktör, Sthlm. Möllerström, J., Med. Dr, Sthlm. Mörner, Stellan, Greve, Sthlm. Nauckhoff, B., Ingeniör, Nora. Nauckhoff, J. H., Ing., Katrineholm. Nauckhoff, S., Civilingeniör, Gyttorp. Nauclér, Reinhold, Civiling., Stock­
sund.
Naumburg, Gottfr., Civiling., Djurs­
holm.
Neuendorff, Malte, Disponent, Lund. Nilsén, Herman, Verkmäst., Uppsala. Nilsson, A. F., Civiling., Sundsvall. Nilsson, Arvid H., Disp., Eskilstuna. Nilsson, Bengt, Civiling., Sthlm. Nilsson, Carl-Axel, Ingeniör, Sthlm. Nilsson, Georg A., Byggn.-råd, Sthlm. Nilsson, Herman, Dir., Eskilstuna. Nilson, Leon, Arkitekt, Ignaberga. Nilsson, Nils, Disponent, Karlstad. Nilsson, Nils, Ingeniör, Sthlm. Nilsson, Nils Gustaf, Skeppsmätnings-
överkontrollör, Sthlm.
Nilsson, N. J., övering., Boxholm. Nilsson, Ragnar, Direktör, Sthlm. Nilsson, Tage F., Ingeniör, Malmö. Nisser, Ernst, Civilingeniör, Ulvsby. Nordenson, Harald, Fil. Dr, Sthlm. Nordensson, T. K., Civiling., Sthlm.
Nordlund, J. O., Lektor, Hudiksvall. Nordquist, Leonard, Ingeniör, Sthlm. Nordqvist, P. E., Verkmästare, Sund­
Årsmedlemmar.
byberg.
Nordström, C., Fabrikör, Sthlm. 121
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Nordström, Fritz, Maskindir., Sthlm.
Nordström, H. F., Docent, Sthlm. Nordström, Otto, Ing., Uppsala. Norelius, Oskar, Bergmästare, Äp­
pelviken.
Norinder, Fl., Professor, Uppsala. Norlin, Per, Direktörsassistent, Sthlm. Norre, Harald, Ingeniör, Munksund. Norling, Axel, Ingeniör, Sthlm. Norström, Lennart, Direktör, Saltsjö­
baden.
Nyberg, Erik, Civiling., Skönvik. Nyberg, Henry, Direktör, Vrena. Nyländer, Carl, Civiling.,Nynäshamn. Nylén, Otto, Civilingeniör, Sthlm. Nyman, Anders, Amanuens, Sthlm. Nyström, Harry, Civilingeniör, Sthlm. Nyström, Fredrik, Major, Visby. Nyströmer, C. Bertil, Löjtnant, Noc-
keby.
Näslund, O. J., Flottningschef, Öster­
sund.
Odelberg, A. S., Civiling., Djursholm. Olsen, H., Generalkonsul, Sthlm. Olsson, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Olson, Hjalmar, Ing., Gustavsberg. Olsson, Ivar, Direktör, Sthlm.
Olsson, John, Ing., Sundsvall.
Ohlson, Oscar, Ingeniör, Borås. Ohlsson, K. J. T., Civiling., Sthlm. Orrmell, Aron, övering., Kramfors. Orton, Bror, Bergsing., Stocksund. Oseen, C. W., Professor, Sthlm. Österman, John, Direktör, Sthlm. Palén, Paul, Bergsing., Saltsjöbaden. Palmasr, Wilh., Professor, Sthlm. Paulson, B., Direktör, Linköping. Perslow, Ragnar, Major, Sthlm. Persson, Ruben, Ingeniör, Hedemora. Petersén, Wilh. H., Ingeniör, Västerås. Peterson, A., Lektor, Vänersborg. Pettersson, A. Hjalm., Civilingeniör,
Huddinge.
Peterson, Gustav, Ingeniör, Sthlm.
Pettersson, Holger, Försäkringstjänste- man, Stuvsta.
Petersson, Ingemar, överste, Sthlm. Petterson, John E., Stadsing., Norr­
köping.
Petterson, Knut, Major, Göteborg. Pettersson, L. Hugo, Civilingeniör,
Stocksund.
Pettersson, Ture, Byggnadsing., Sthlm. Peyron, John, Med. Doktor, Sthlm. Philip, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Pleijel, H., Professor, Sthlm.
Prydz, Alf, Disponent, Mörsil.
Pyk, Sven, Civilingeniör, Ängby. Quennerstedt, Nils, Vattenrättsdomare,
Umeå.
Quennerstedt, Thorsten, Kapten, Fa­
lun.
Raabe, Gustav, Ingeniör, Sthlm. Rahm, C. O., Ingeniör, Frescati. Rahm, Erik, Ingeniör, Sthlm. Ramsay, Wilhelm, Civiling., Sthlm. Ramstedt, Nils, Civiling., Sthlm. Ramström, C. A., Direktör, Sthlm. Randel, Hilding, Belysningschef,
Landskrona.
Rehnqvist, Nils, Disp., Kristinehamn. Rennerfelt, Gustaf, Ingeniör, Sthlm. Rennerfelt, Ivar, övering., Djursholm. Rennerfelt, Sten, Civiling., Sthlm. Reuterswärd, C., Direktör, Sthlm. Ribbing, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Richert, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Rietz, Emil, Civilingeniör, Malmö. Risberg, John, Ingeniör, östertälje. Risberg, N., Stat. Lantbr.-ing., Sthlm. Rodhe, Olof, Bergsingeniör, Sthlm. Romedahl, S., Civilingeniör, Sthlm. Rosborg, Anders, Civiling., Sthlm. Rosén, Nils, Ingeniör, Örebro. Rosenblad, Curt, Civiling., Södertälje. Roth, Ansgar, F:e Amanuens, Sthlm. Rudberg, Mac S., Civiling., Storvik. Rudenstam, G., Direktör, Äppelviken. Rudhagen, B., Ingeniör, Åkeshov.
122

Rundblad, S. A., Ingeniör, Sthlm.
Runnquist, G., Direktör, Olofström. Rustige, H., Ingeniör, Sthlm.
Ruths, Arvid, Direktör, Sthlm.
Ryd, Edvard, Civilingeniör, Ålsten. Rydbeck, Emil, Direktör, Malmö. Rydbeck, Gösta, Civiling., Västerås. Rydbeck, Patrik, övering., Göteborg. Ryding, Gösta, Disponent, Göta. Rythén, Carl, Apotekare, Jönköping. Röding, A., Civiling., Surahammar. Rönnberg, Daniel, Civiling., Ludvika. Rönnow, Sixten, Fil. Dr, Sthlm. Sahlin, B. L, Bergsing., Djursholm. Sahlin, E. G., Generalkonsul, London. Samsioe, A. Frey, Tekn. Dr, Sthlm. Samuelson, A., Doktor, Gävle. Samuelsson, Gustaf, Faktor, Sthlm. Sandberg, Agne, Major, Sthlm. Sandberg, A. A., Ing., Hovmansbygd. Sandberg, Hans H., Civiling., Sthlm. Sandberg, Sam., Disp., Söderhamn. Sandberg, Sixten, Ingeniör, Falun. Sandblom, G. Ef., övermaskinist, Gö­
teborg.
Sandelius, Bengt N., Civiling., Sthlm. Sandgren, Josef, Ingeniör, Krångede. Sandström, J. W., Byrådir., Sthlm. Sandwall, Sven, Fabriksidkare, Borås. Schenström, M., övering., Västerås. Schill, B., Arkitekt, Djursholm. Schiller, Einar, övering., Mölndal. Schlasberg, Henning, Generalkonsul,
Landskrona.
Schlott, H. L., Direktör, Sthlm. Schlyter, Ragnar, Civiling., Lidingö. Schmidt, Carl H., Major, Sthlm. Schmitz, Aug., Direktör, Malmö. Schmitz, T. J., övering., Skärblacka. Schollin-Borg, Gunnar, Civiling., Dy­
näs.
Schubert, H. G., Direktör, Alingsås. Schult, Lars G., Fabriksföreståndare,
Hälsingborg.
Schultz, Gösta, Lektor, Lund.
Schiitz, Gunnar, Kapten, Ålsten. Schön, E., övering., Hälsingborg. Schönander, Georg, Civiling., Sthlm. Schönning, J., Civiling., Sthlm. Selling, V., Fru, Sthlm.
von Seth, R., överingeniör, Avesta. Setterberg, Carl, Fil. Dr, Sthlm. Settergren, Gustaf, Auditör, Ålsten. Setterwall, Hugo, Direktör, Sthlm. Seybolt, Thorsten, Köpman, Sthlm. Sidenbladh, Elis, Byråchef, Sthlm. Sidenvall, Karl, Kommerseråd, Djurs­
holm.
Siegbahn, Manne, Professor, Sthlm. Siemssen, A., Disponent, Sthlm. Sieurin, Emil, Överingeniör, Sthlm. Sievert, Nils, Direktör, Sthlm.
Silow, Alvar, Fil. Dr, Falun. Silverstolpe, H., Disp., Surahammar. Simonsson, Folke, Ing., Vänersborg. Simonsson, Sten, Disp., Södertälje. Simonsson, T. M., Kapten, Djursholm. Sjögren, Gunnar W., F:e Kanslisekre­
terare, Sthlm.
Sjöholm, Hjalmar, Kommerseråd, Äp­
pelviken.
Sjöstedt, Sten, Disponent, Uppsala. Sjösten, C. O., Skorstensfejaremästare,
Örebro.
Sjöstrand, Nils, Kamrer, Sthlm. Sjöström, H., Civiling., Sthlm. Sjöström, Martin, Lektor, Fil. Dr,
Ålsten.
Sjöåker, Harry, Revisor, Sthlm. Sjöåker, Ture, Revisor, Sthlm.
Skiöld, Nils Gustaf, Dir., Norrköping. Skog, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. Skog, Karl, Ingeniör, Sthlm.
Skärblom, Karl-Ivar, Civilingeniör, Lidingö.
Årsmedlemmar.
Sköldberg, Sven G., Ing., Sthlm.
Smedberg, R., Vattenrättsing., Sthlm.
Smedinger, Helge, Civiling., Västerås.
Smith, G., Disponent, Sthlm.
Smith, Jan G. S., överingeniör, Sthlm. 123
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Sohlman, R., Kommerseråd, Sthlm.
Sondén, K., Professor, Stocksund. Spaak, George, överingeniör, Bergvik. Spangenberg, John, Civiling., Grums. Spänne, Henning, Ing., Sundbyberg. Sparr, H. V., Chefsing., Sandviken. Sparr, L., Kapten, Orsa.
Stahre, Göran, Civiling., Köpmanhol­
men.
Stén, Helmer, Bankdirektör, Sthlm.
Stenberg, Eric, Disponent, ödåkra.
Stenberg, Olle, Civiling., Sthlm.
Stendahl, Olof, Civilingeniör, Sthlm.
Stenhane, K. H., Chefsing., Sandviken. Stern, Joel, Civiling., Traneberg.
Stern, O., Dr-Ingeniör, Sthlm.
Stoltz, Elof, Fil. Mag., Sthlm. Storjohann, Chr., Disponent, Säffle. Strand, Henning H. F., Ing., Sthlm. Streiffert, G. V., Civiling., Malmö. Stridsberg, Sigurd E., Ing., Trollhättan. Strömberg, Edv., Disp., Hovmantorp. Strömberg, Harald, Bergsingeniör,
österbybruk.
Strömberg, Nils, Civiling., Sthlm. Sturzenbecker, O., Civiling., Uppsala. Ståhle, Viktor, Major, Sthlm.
Stål, Yngve, Disponent, Gävle. Stålhane, Bertil, Fil. Lic., Sthlm. Stålhane, Märtha, Fröken, Sthlm. Stålhane, Otto, Överingeniör, Sthlm. Sundberg, Anders, Stud., Spånga. Sundberg, L. P., Civiling., Djursholm. Sundblad, Gunnar, Disp., Iggesund. Sundblad, E. W., Kommendörkapten,
Sthlm.
Sundblad, Y., överingeniör, Iggesund. Sundfeldt, B., Överingeniör, östrand. Swanberg, Magnus, övering., Höganäs. Svedberg, Ivar, Fil. Dr, Hälsingborg. Swedenborg, H., Fil. Kand., Stock­
sund.
Svenson, Helge, Direktör, Göteborg. Svenson, Hilding, Ing., Hagalund.
Svensson, Sjune, Ingeniör, Krokom. Svensson, Viktor, Ingeniör, Sthlm. von Sydow, J., Belysningschef, Örebro, von Sydow, W., Direktör, Lidingö. Sylwan, Chr., Ingeniör, Sthlm. Sylwan, Per Otto, Ingeniör, Forshaga. Sällberg, Gösta C. M., Apotekare, Kal­
mar.
Söderberg, R., Generalkonsul, Sthlm. Söderberg, C. Richard, Professor, Bos­
ton, U. S. A.
Söderberg, Tom, Fil. Dr, Göteborg. Söderbäck, Allan, Civiling., Sthlm. Söderbäck, E., Ingeniör, Surahammar. Söderhielm, R., Kapten, Saltsjöbaden. Söderlind, Joh., Teol. Dr, Bollnäs. Söderlund, Gustaf, Direktör, Sthlm. Söderstam, Simon, Boktr., Sthlm. Sölscher, Carl, Fil. Dr, Sthlm.
Tamm, Percy H:sson, Ing., Sthlm. Tandberg, John, Fil. Dr, Sthlm. Tegnér, Thure, Kassör, Sthlm. Telander, Nils, Byråchef, Sthlm Tempelman, Georg, Grossh., Sthlm. Tengbom, Ivar, Professor, Sthlm. Tersmeden, Nils, övering., Motala. Theorell, Hugo, Civilingeniör, Sthlm. Thermaenius, A., Disponent, Örebro. Thiel, Sten, Civilingeniör, Sthlm. Thielers, G., Ingeniör, Västerås. Thomé, Carl B., Disponent, Örebro. Thorbjörnson, Bengt, Disp., Sthlm. Thorelli, Hans, Civiling., Äppelviken. Thorén, Sven, överste, Sthlm.
Thune, E. Robert, Civiling., Sthlm. Thunström, Valborg, Fru, Vänersborg. Thurdin, Alb., Lektor, Sthlm. Thäberg, Carl-Th., Disp., Djursholm. Thörnblad, Thor, Dir., Sthlm. Tiblom, Eric, Direktör, Sthlm. Tigerschiöld, M., övering., Sthlm. Tingsten, Karl, Gatudirektör, Sthlm. Tisell, Henrik, Civiling., Sthlm.
Tisell, Gunnar, Direktör, Sthlm. Toll, Paul, Ingeniör, Sthlm.
124 Svensson, Ivan, Brukspatron, Skyllberg.

Torell, Otto, Direktör, Åmmeberg.
Tornell, John W., Ingeniör, Sthlm. Torssell, C. G., Ingeniör, Sthlm. Tranchell, C. F., Direktör, Malmö. Tranchell, H., Direktör, Landskrona. Traneus, Bertil, Civiling., Sthlm. Traneus, Gunnar, Civiling., Lund.
Wanselin, J., Civiling., Norrköping. Warfvinge, Erik, Med. Lic., Sthlm. Wedberg, Erik, överstelöjtn., Umeå. Wehtje, Ernst, Direktör, Malmö. Weibull, W., Professor, Saltsjöbaden. Velander, Edy, Civilingeniör, Sthlm. Velander, Sten, Professor, Sthlm.
Årsmedlemmar.
Trolle-Wachtmeister, C. A., Greve, Welin-Berger, J., Yrkesinspekt. Sthlm.
Trolle-Ljungby, Bäckaskog. Trägårdh, Arvid, Ing., Sthlm. Täcklind, M., Ingeniör, Sthlm. Törnebohm, Hilding, överingeniör,
Göteborg.
Uddenberg, Arvid, Dir., Göteborg. Uddenberg, C. E., Maskining., Bjärred. Uggla, C. A:son, Ingeniör, Gisslarbo. Uggla, C. J., övering., Linköping. Uhrus, Helge, övering., Sthlm. Ulfsparre, Fredrik, Ingeniör, Hofors. Ulfsparre, Hedvig, Fröken, Kungs­
gården.
Ullgren, Daniel, Ingeniör, Stocksund. Unander-Scharin,Erik, Disp., Ursviken. Unger, B., Ingeniör, Trollhättan. Upmark, Erik, Civiling., Sthlm.
von Wachenfeldt, S., Med. Dr, Häl­
singborg.
Wasrn, Fredrik, Direktör, Sthlm. Wahlberg, Carl, Direktör, Sthlm. Wahlberg, Henry S., övering., Deje. Wahlin, O., Direktör, Sthlm. Wahlstedt, Axel, f. d. Fältläk., Sthlm. Wahlund, Claes, Dir., Domnarvet. Wahlström, Sven Lennart, Bergsing.,
Hällefors.
Wahlund, S. G. W., Professor, Sthlm. Wahren, Carl, Disponent, Norrköping. Waldenström, Erland, Civiling., Gävle. Waldenström, Martin, Dir., Sthlm. Wallentin, Carl, Förvaltare, Tumba. Wallér, Henric, Civilingeniör, Sthlm. Vallin, Albert, Advokat, Storängen. Wallin, Gustaf, Direktör, Djursholm. Wallin, Hugo, Civiling., Bengtsfors.
Wallin, Nils Aug., Dir., Sthlm.
Welin-Berger, Henrik, Statens Lant- bruksingeniör, Västerås.
Wellner, Harald, Direktör, Skutskär. Wenander, E., Civilingeniör, Lund. Wener, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Wennberg, Simon, Disp., Karlstad. Wennerström, Einar, Ing., Kiruna. Wennerström, T., Kapten, Bofors. Werkmäster, Jerk, Konstnär, Sthlm. Werner, Ch., Direktör, Sthlm. Werner, Donovan, Civiling., Sthlm. Werner, Oscar, Major, Sthlm. Wessblad, Karl A., Civiling., Sthlm. Wesslén, Gösta, Skogschef, Uddeholm. Wester, K., Konteramiral, Sthlm.
Westerberg, H. Olof, överingeniör, Djursholm.
Westerfors, Göte G. F., Patenting., Finspong.
Westerlind, Alb., Vattenrättsingeniör, Storängen.
Westman, Ernst B., Direktör, London. Wettergren, Elis, Disponent, Boxholm. Wettermark, G., Civilingeniör, Sthlm. Wiberg, Birger, Disponent, Ransta. Wiberg, Martin, Bergsing., Filipstad. Wiberg, O. A., övering., Finspong. Wicklund, Gust., Ing., Norrköping. Wickman, P. O., Direktör, Sthlm. Wictorin, Yngve, Ingeniör, Växjö. Widell, Torsten, Civilingeniör, Sthlm. Wigelius, Th., Disponent, Hällefors. Wijkander, Evert, Disponent, Bofors. Wikland, Hjalmar, f. d. Distriktschef,
Sthlm.
Wiklund, Ali, Civilingeniör, Nockeby.
Winberg, Gustaf, Lektor, Malmö. 125
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Windahl, E. G., Civiling., Sthlm.
Wingren, Gunnar, Fältläkare, Väs­ terås.
Virgin, J., överste, Djursholm. Wistrand, Karl, Jur. Kand., Sthlm. Wiström, H., Apotekare, Fränsta. Wittenström, Carl, Bankir, Sthlm. Wolff, A., Kapten, Luleå.
Vos, Mauritz, Fil. Dr, Sthlm. Wranne, Ernst, Byggnadsing., Kalmar. Ygge, Birger, Disponent, Göteborg. Zacco, Y., Bergsing., Finspång. Zachrisson, Tore, Disponent, Örebro. Zenzén, Nils, Fil. Lic., Djursholm. Åbjörnson, H. Å., Direktör, Svedala. Åkerhielm, Kjell, överingeniör, öster­
bybruk.
Åkerlindh, Gust., Direktör, Sthlm. Åkerman, J., Generallöjtnant, Sthlm. Åkeson, Malte, Civilingeniör, Västerås. Åmark, Carl Axel, Intendent, Avesta.
Ångström, Fiilding, Dir., Uppsala. Ångström, Tord, Civilingeniör, Djurs-
holms-ösby.
Åqvist, J. O., Direktör, Trollhättan. Åselius, Hj., Direktör, Fagersta. Åström, Eugen, Civilingeniör, Sthlm. Ählström, Gösta, Stationsinspektor,
Runhällen.
C. O. Öberg & C:os A.-B., Eskilstuna:
inb. årsavgifter för 10 personliga
medlemmar.
Öberg, Gunnar, Bergsing., Hällekis. ödqvist, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. öfverholm, Håkan, Civiling., Ludvika, öfverholm, L, Byråchef, Stocksund, öhman, A., Civilingeniör, Sthlm. öhman, E., Bergsingeniör, Bofors, örne, A., Generaldirektör, Sthlm. österberg, S. E., Kommerseråd, Sthlm. östling, J., Kapten, östrand.
126

SVENSK INGE NIÖRSKONST
OCH INDUSTRI
Efterföljande annonser ha ekonomiskt möjliggjort utgi­ vandet av Tekniska Museets årsbok.


Ericsson-telefon går sönder -
För någon tid sedan anlände från Mt. Blanchard, Ohio, USA,
ovanstående brev. Brevskrivaren, mr Wise, hade i slutet av 1800-talet — alltså för snart ett halvsekel sedan — köpt ett par väggtelefoner av L. M. Ericsson & Co:s tillverkning. Emel­ lertid hade han nu haft oturen spräcka ett hörtelefonlock och beordrade därför ett nytt för en av apparaterna, vilka ännu öro i tjänst. Locket till den snart femtioåriga apparaten kunde också levereras omgående genom bolagets represen­ tant i Förenta Staterna. Brevet har sitt intresse därigenom att det utgör ett nytt bevis på det kvalitativt högtstå­ ende utförande som kännetecknar varje Ericsson-produkt.
TELEFON AKTIEBOLAGET L. M. ERICSSON

VENTILATION
en livsfråga i SKYDDSRUMMET
Fläktfabrikens luftreningsaggregat —
AEROSAN — är en kombinerad ven* tilationsfläkt och luftrenare, som ger skyddsrummet en betryggande tillförsel av från alla stridsgaser renad luft. Till* verkas i tre olika storlekar: för 50, 100 och 300 personer.
Aerosan*apparaten kan erhållas såväl för enbart handdrift som för elektrisk drift, kombinerad med hand* eller cykeldrift att användas vid strömavbrott.
Aerosan är godkänd av försvarsväsen* dets kemiska anstalt.
övertrycksventilen öpp= nar automatiskt vid det av luft” reningsaggregatet erhållna över* trycket i lokalen samt stänger när övertrycket sjunker.
Gastät ta11riksventi1 för avstängning av kanaler och för ventilation i fredstid.
Skriv eller ring till oss för v,dare upplysningar.
SVENSKA FLÄKTTABRIKEN
STOCKHOLM 7 . Namnanrop: Svenska Fläktfabriken
Värme • Ventilation • Luftkonditionering Torkning • Pneum. transport • Stoftavskiljning

Turbinutvecklingen vid KM^F under åren 1900—1940
År 19,00
År 1940
År 1900 var den för Brattforsen (Örebro
Elektriska Aktiebolag) hos oss beställda turbinen på 6 10 hk vår största turbin.
Under de gångna 40 åren ha vi levererat tur-
I år bygga vi en Kaplanturbin på 63.900 h k, beställd av Kungl. Vattenfallsstyrelsen.
biner på ett sammanlagt
hästkraftsbelopp av ca 4.800.000. (Sveriges hittills utbyggda vattenkraft utgör 2.400.000 hk, alltså endast hälften av förstnämda belopp.)
AKTIEBOLAGET KARLSTADS MEKANISKA WERKSTAD KARLSTAD

GULF-VERITAS
Pannbrännolja Eldningsolja Dieselolja
Solarolja
Levereras i tankbåtar, tankbilar,
järnvägstankvagnar och fat
Svenska Gulf Oil Co. A.-B.
STOCKHOLM, Norrmalmstorg 1 GÖTEBORG, Otterhall Tel. »Svenska Gulf» Tel. »Svenska Gulf»

oata sHificu) betyd er
tado flöt a^aktLat albata
Med maskinen och skivan från
AKTIEBOLAGET SLIPMATERIAL, Västervik
Maskinverktyget skall hållas i
otm»
SLIPMASKINER i alla storlekar SLIPSKIVOR med avpassad samman­
sättning och struktur för varje speciell uppgift
AKTIEBOLAGET SLIPMATERIAL STOCKHOLM VÄSTERVIK GOTEBORG

Varje trycksak — varje upplaga har sitt speciella
»ekonomiska tryck». NORDISK ROTOGRAVYR utför högklassiga alster i såväl boktryck, djuptryck, offset som litografi. En rationellt arbetande serviceavdelning står till kundernas förfogande med uppgörande av förslag.
NORDISK ROTOGRAVYR TEL: NAMNANROP BOX 450 STOCKHOLM 1

i 40 år har Norling skavt svarvprismor. Han
är icke något enastående fall utan endast en god exponent för vår arbetarstam, vars stora erfarenhet utgör en av förutsättning­ arna för vår tillverkning. Stor yrkesskick­ lighet, modern maskinutrustning och först­ klassigt material — det är hemligheten med den höga kvalitet, som våra tillverkningar äro kända för.
Dieselmotorer, råoljemotorer, trakto­ rer, vägmaskiner, tröskverk, sågverks- maskiner, hyvlerimaskiner, träfräsar, svarvar, pressar, hejare.
A.-B. BOLINDER-MUNKTELL * ESKILSTUNA
000

förekom^h^jangtryck 6 iiSii :
S laboratoriet-, vatten- och ångprovrummen,
utrustade med tidsenligaste apparatur, undergå de olika detaljerna och de färdiga produkterna NOGGRANNA UNDERSÖKNINGAR, vilka garantera kunderna
K V A L IT E T S V A R A
LINKÖPINGS ARMATUR- och
METALLFABRIKS AKTIEBOLAG LINKÖPING

Sedan 1921, då Asea utförde sin första utrustning för fjärrkontroll, har till an­ läggningar! Sverige och utomlands levere­ rats etthundratal utrustningar omfattan­ de mångdubbla antalet anordningar för
Dylik fjärrkontroll kan ske t. ex. medelst
Ledningsbe- sparande lik­ ströms- och växelströms- metoder
Tonfrekvens på signalled­ ningar
Högfrekvens på kraftled­ ningar
samt med andra ledningsbesparande över­ föringssystem på alla slags kabel- och luftled­ ningar.
ASEA
Fjiirr-
-mätning -summering för elektr. o. icke elektr. storheter (mom.-o. medelv.)
Fjärr- -reglering automatisk, av elektr. och icke elektr. storheter
Fjärr-
-manövrering -indikering med väljare och andra system

GULDMEDALJ: GULDMEDALJ Stockholm 1897 Paris 1900
Verktyg som bi
E. A. Bergs
Fabriks A.-B.
ES Kl LSTU NA Fabriken grundades 1880 av E. A. Berg
Namnet Berg och hajmär­ ket är garanti för att Ni erhåller verktyg av hög­ sta kvalitet. Såväl den fordrande yrkesman­ nen som amatören använder därför
alltid BERGS verktyg.

ALLT FOR GJFTER1ET
Vi tillverka vid egna verkstäder
Maskiner och automatiska anläggningar för sand>
beredning. Kollergångar, Siktmaskiner, Formmaski­ ner av alla slag. Ugnar och anläggningar för kärn- torkning. Kupolugnar, Konvertrar, Metallsmältugnar, Kranskänkar, Taktransportanordningar, Fläktar, Kompressorer och Illåsmaskiner, Uensbord, Slipma­ skiner, Sandplästerapparater, Putstrummor m. m.
Gjuteriför nödenheter
av alla slag levereras omgående från lager. Skriv eller ring MALCUS, Halmstad.
llHn<l|>re«slarmni(i»liin
Pneumutisk skakfornunusiliin med automatisk
ning av brättet.
Bilden till höger v brättet under upp- avängning.
FIRMAN GRUNDAD 1889
A. B. MALCUS HOLMQUIST HALMSTAD

NAORA GLIMTAR
SVcNSKA
METALLVERKEN
VÄSTERÅS
• I Västeräs tillverkas: plåt, rör,
bult, tråd, linor, band, bottnar, skenor, profiler, lameller m* m. av koppar, mässing, tenn och aluminium samt dessa metallers legeringar.
I Granefors tillverkas: koppar­ plåt och kopparrör.
I Skultuna tillverkas: hushållskärl av koppar och aluminium. Lagertanks, trycktanks, jäskar, oljecisterner m. m. av ren aluminium. Bryggpannor, kyl- apparater, varmvattencisterner m. m. av koppar. Pressgjutet, sandgjutet och varmpressat gods m. m. Samt skruvar, muttrar, spik m. m. av koppar, mässing, tenn och aluminium samt legeringar.
★
AKTIEBOLAGET
SVENSKA METALLVERKEN
o
Metallen pressas

SIEVERTS KABELVERK
SUNDBYBERG

Vår kontrollavdelning är själva hjärtat i företaget — den följer pro­ duktionens gång från process till process och ser till att varje detalj löper som den skall: att varje maskin producerar högsta kvalitet och mest funktionella vara; ändamålsenliga, hållbara saker, till vilka all­ mänheten kan sätta sin obetingade lit. Prov å inkomna råmaterial göras, gjutjärnets och emaljens sammansättning, rostskydd, lackering och galvaniska processer kontrolleras; hållfasthetsprov, härdnings- prov och mycket annat utföras kontinuerligt. Kontrollavdelningen — omfattande och förstklassigt utrustad — är en garanti för våra kunder, bättre än de vackraste ord.
fHusqvamal 25öår
Husifvama
VÅRA CICERONER STÅ VÄLVILLIGT TILL TJÄNST OCH^lVISAR ER HELA FÖRETAGET

9000 kW STAL-turbin
levererad till Fabrieken van Gas en Electricifeit en de Waterleiding der Gemeente Delft, Delft, Holland
Den första STAL-turbinen i Holland, ett aggregat om 2800 kW, leve­ rerades år 1918 till denna kund. År 1930 beställde kunden en 9000
kW STAL-turbin och år 1935 ytterligare en av samma storlek.
Våra ångturbinleveranser för holländska elektricitetsverk och indu­ strier representera f. n. ett totalt kraftbelopp av 170000 kW, varav 141000 kW beställts under 1930-talet, ett utmärkt bevis för den ter­ räng som STAL-turbinen vunnit i Holland under detförflutna decenniet.
Driftsäkerhet, högsta ångekonomi samt enkel och billig installation äro några av orsakerna till detständigtökade intressetförvåra leveranser.
INFORDRA UPPLYSNINGAR FRÅN
STAL
FINSPONG

.. w. oth EDITION BENTLEVS COMPLETE
PHRASE CODE & APPENDIX
RUDOLF MOSSE-CODE MARCONI INTERIMATIONAL.VOL.:
TROLLHÄTTAN
ar
telegrafAOf?ess.
av Cdiropas största före­
tag för tillverkning av järnlegeringar respek­
tive legeringsmetaller.
?=I°EKHOlM. 16

jälfreil Möbel
filantropen, fredsvännen och kultur-
främjaren, uppfann Dynamiten till människornas gagn och kulturens höjande.
Uppfinningen blev av revolutione­ rande betydelse för den tekniska ut­ vecklingen, det kulturella uppsvinget
och det fredliga framåtskridandet. Trots att nu mer än ett halvsekel förflutit, sedan denna genialiska, sam- hällsgagneliga uppfinning första gån­ gen såg dagens ljus, och trots att sprängämnestekniker över hela värl­ den gjort alla ansträngningar för att uppfinna ett om möjligt ännu bättre civilt sprängämne, står dock Dyna­
miten ännu i denna dag oöverträffad
med avseende å såväl effektivitet och ekonomi som mångsidig användbarhet.
Redan 1864 hade Alfred Nobel grun­ dat Nitroglycerin Aktiebolaget för att vid en nyanlagd fabrik vid Vinter­ viken strax utanför Stockholm till­ verka nitroglycerin enligt egna pa- tenterade metoder. Ända till 1920
bedrevs här fabrikation av nitro- glycerinhaltiga sprängämnen, främst Dynamit, men numera är bolagets verksamhet förlagd till Gyttorp i Nora Bergslag. Där ha fabrikerna för varje år utbyggts och förbättrats, så
att de stå på höjden av modernitet och effektivitet.
NITROGLYCERIN AKTIEBOLAGET, GYTTORP

Lomma Eternit är lättarberad
Brandhärdiga och flamskyddande
väggbeklädnader
ETERNITBOLAGET STOCKHOLM LOMMA GÖTEBORG

Lagret och förrådet
inredningen
ger Eder utrymmesbesparing, överskådiighet, hygien och ord­ ning, minskar brandriskerna och blir i praktiken billigare än trä.
Förvarandets 7945
Denmoderna Böckerochkorrespondens Stål-
Ritkontoret
Arkivet
E. A. ROSENGRENS
GOTEBORG 8 STOCKHOLM 1 Klädgarderoben
wm

Under svåra tider väckas ofta de stora idéerna. Många frågor få under trycket av nödvän­ digheten sin rätta lösning. Samarbeta med oss närdetgällerfärger,fernissor och kemikalier. AKTIEBOLAGET ALFORT & CRONHOLM • STOCKHOLM

Kolkrossavdelningen Till ångcentraler erforderliga transportanord­ ningar för kol och aska samt släckningsappa-
utför:
Förslag till anläggningar för krossning, sorte­ ring och mätning av koks, kol och antracit.
Till anläggningarna erforderlig maskinell ut­ rustning, såsom krossar, såll och mätapparater av olika typer, rullharpor, matareapparater, transportörer, spel m. m.
Transportabla kross- och sorteringsmaskiner i olika typer och storlekar. Lastningselevatorer och transportörer.
Specialkrossar för krossning av skiffer, kalk­ sten, lösbränt tegel eller dylika icke klibbande material. Betsvanskrossar för sockerfabriker.
rater, roster och rostkedjor m. m.
Samtliga för framställning av bränntorv eller torvströ erforderliga maskiner. Förslag till anläggningar.
Rallvagnshjul, rullager, elevatorkedjor av manganstål samt efter främmande ritningar? löphjul och kuggväxlar till kranar samt delar till övriga för bränslebehandling erforderliga maskinella anordningar.
Dessutom tillverkas stenkrossar, vägmaskiner tegelbruksmaskiner m. m.
STÅLGJUTERI — TACKJÄRNSGJUTERI
A B. ÅBJÖRN ANDERSON SVEDALA'
VERKEN
Grundat 1882.
AVDELNINGSKONTOR:
STOCKHOLM OÖTEBORG

NAF strömlinjeventil kännetecknas av att genom-
loppsarean i ventilhusets alla tvärsnitt är konstant och genomloppet även i övrigt är utformat för ernående av minsta motstånd.
Med en provningsanläggning kontrolleras på nog­ grannaste sätt både material och driftsäkerhet hos tillverkad ångarmatur vid tryck upp till 110 atö och temperaturer upp till 500° C.
NAF
ANGARMATUR
är sedan åratal provad inom industri och sjöfart.
A.-B. Nordiska Armaturfabrikerna STOCKHOLM Tel.: »Armaturbolaget»

FAGERSTA STAL -
kvalitetsstål i de flesta förekomman­ de utföringsformer för varje ändamål BRUKSKONCERNEN A/B - FAGERSTA

iin'"
(iliMIIMmiALET
m son iaiii:i:tsrikn
Tidornii sliiila ilrat|<t om arKiK^lor odi bvg(|iiadNlion\l. mon marniorn beslår \om dol ädla.xlo bland byggnad^' malorial - liöjd övor alla modoväxlingar.
(iROPPTORPS- orh EKIiBEBGSM.4RM0R\ äro Iva av vårl landx värdoliillavlo stenarler. Horas varkra skifiniugar i färg orh slruklur gor fasadon orh inioriöron ökal skönhols- värdo, orh doras bosländighol ökar fasligholons roalvärdo.
OCH EKEBERG liROPPTOBPS 5249 /IKTIElHHJUi
5899
kalrinoholm - “
8432

vitalödande
"Att lagra en roter°" „ c temperatur
metallanod i ca. 1800 - ti\\bör\ig
nkloste problemen.
, , en glaskolv Wör e)
lagringsproblemet
\östs med bjalp
'"".Ti»*'--
honnor at sve
— utdrag ur artikel i Teknisk Tid­ skrift om den svenska tillverkningen av röntgeninstrumentarier för sjuk­ vårdsbehov. — Temperaturen är även vid lagerställena mycket hög, varför särskilda åtgärder voro nöd­ vändiga.
__ Som en
^ s|cF

utan det är den överlägsna kvaliteten hoscementetsom ärutslagsgivande
för lyckade betongarbeten
VID ALL BETONGGJUTNING LAMNAR
BIÅ-RAND-CENENT
SÄKRASTE GARANTI FOR BÄSTA RESULTAT

Äfck-beläggningar,sten,betong,asfalt
O$vtr
A.B. VägförbättringarXl
Lund Stockholm Karlstad »MU- och brobyggnader *_j Vi
Medl. av Sv. Byggn.-entrapretiörfSreningan.
vn
AVI''vatten-,avloppsanläggningar Vi

jMed
OOO-ÅRIGA ANOR
AVESTA JERNVERK
förPAunfG4
av rostfritt, syrafast och sp0%
värmebeständigt stål
ClvCåiCL-SVKISIIIKIRODIR AVESTA JERNVERKS AKTIEBOLAG • AVESTA

Jlr 1839
framställdes de första stearinljusen i Sverige
av Liljeholmens Stearinfabrik. Alltsedan dess ha
Liljeholmens Ljus
varit de förnämsta. LILJEHOLMENS STEARINFABRIKS AKTIEBOLAG

VOLFRAMTRAD — lampans livsnerv
LUMA-fabriken i Stockholm är den enda lampfabrik i Skandinavien, som själv tillverkar sin lystråd. Ett modernt volframverk jämte tillhörande tråddra- geri fabricerar f. n. LUMA-lampornas lystråd från början till slut. Även rå­ varan — scheelit, CaW04 — finns inom landet. Av malmen framställes tri- oxid, som reduceras till volframpulver. Detta pulver pressas, sintras, hamras och dragés slutligen till tråd av ned till
1/100-dels millimeter i diameter. En lång rad kontrollprov under tillverknin­ gen garanterar en lystråd av jämn och hög kvalitet.
89^6
nu i Sverige
av LUMA
AKTIEBOLAGET HAMMARBYLAMPAN
Stockholm 20

HÖGANÄS ELDFASTA

DOMNARFVETS VAGTRUMMOR
— Godkända av Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen —
tillverkas av rostbeständig, korrugerad och gal- ^
vaniserad järnplåt i standarddimensioner från 300 till 1600 mm. ★ Lättransportabla ★ Lätt- monterade ★ Hållbara * Billiga.
BEG4R V^R SPECIALBROSCHYR!
DOMNARFVETS J E R N V E R K, Domnarvet

Riksdagshuset och
Medborgarhuset
ha tak av Finspongs kopparplåt
Liksom Kungl. Slottet ha även Riks* dagshuset och Medborgarhuset i Stocks holm tak av Finspongs kopparplåt. För varje monumentalbyggnad, privat eller offentlig, är Finspongs kopparplåt den rätta takbeklädnaden. Dess med åren vackert gröna patina förhöjer bygg» nad' ns skönhetsvärde. Kopparplåtens okänslighet för väder och vind gör taket underhållsfritt i sekler. Vill Ni bygga för nutid och framtid — välj
FINSPONGS KOPPARPLÅT
FINSPONGS
METALLVERKS A.-B., FINSPONG
Huvudkontor: STOCKHOLM
A vdelningskontor: GÖTEBORG - MALMÖ - SUNDSVALL - ESKILSTUNA - JÖNKÖPING
» «-

UUNGMRNS
LJUNGMANS
helautomatiska kompressoraggregat typ K 113 TA
£
MV halvautomatiska
transportabla kompressoraggregat typ K 10 EHT
LJUNGMANS
LJUNGMANS tvåstegskompressor typ 370 T
Modellerna av LJUNGMANS nya luftkom­ pressorer uppvisa flera betydande förbättringar. Vad Ni särskilt observerar är den nya ventil­ konstruktionen, som ytterligare ökat kompressorns driftsekonomi. Ni bemärker även den effektiva mellankviningen, den helt inbyggda centrifugal- avlastaren, kilremsdriften samt den tysta gången. LJUNGMANS kompressoraggregat levereras så­ väl hel- som halvautomatiska.
LJUNGMANS bensinmätare STAR med prisräkneverk
LJUNGMANS bunkrlngsmätare för' bensin och o(jor
LJUNGMANS färgpistoler för ekonomisk sprutmålnlng
LJUNGMANS högtryckssmörjplstol med utbytbara smörjmedelburkar
AKTIEBOLAGET UUNGMRNS J.C. LJUNGMAN
HUVUDKONTOR OCH FABRIK: MALMO AVDELNINGSKONTOR: STOCKHOLM BENSINMÄTARE. LUFTKOMPRESSORER. SMORJVERKTYG, FÄRGPISTOLER

Vi framställa stål i form av göt, billets och stänger. VERKTYGSSTÅL av samtliga förekommande
analyser från kolstål till höglegerade snabbstål.
KONSTRUKTIONSSTÅL, såväl kolstål som legerat, i valsat eller smitt utförande för automobil-, flyg­ maskins-, motor-, skepps- och allmänna maskin­ industrierna.
AKTIEBOLAGET BOFORS • BOFORS

KÖPINGS FRÄSMASKINER
21 spindelhastigheter — från 19,4 1111 1280 varv/min.
Ansättbara rullager för spindel och samtliga stativaxlar.
V evinställningar av hastigheter och matningar, vilka äro direkt avläsbara å sifferskivor
Snabbtransport av bordet i alla rikt­ ningar.
24 matningar: längd- och tvärmatning 9,35—1280 mm/min., vertikalmatning 4,68—640 mm/min.
Sätthärdat kromnickelstål i spindel­ drivningens kugghjul vilka löpa i olja.
UNIVERSALFRÄSMASKIN UF 1
KÖPINGS MEKANISKA VERKSTADS A/B • KÖPING

SPARA
kilowalfimmar ulan ljusminskning
Under nu rådande kol- och vattenbrist är
en minskning av strömförbrukningen önskvärd. Genom användning av strömbesparande O s r a m-urladdningslampor (natrium- och kvicksilverlampor) kan upp
till 70% inbesparas utan ljusminskning.
Vidstående tabell utvisar de strömbespa­ ringar, som kunna göras vid användning av olika typer av Osram urladdningslam- por i jämförelse med vanliga glödlampor
av motsvarande ljuseffekt.
Begär
offert och kostnadsförslag!
Kvjcksilver- resp. Natiiumlampa Typ
HaQ 300
HgQ 500 HsH 1000 HbH 2000
Na 300 U Na 500 U
Effektför­ 'Glödlampor 'Glödlampor
' STRO.MBESPARING
Watt °/o
122 60 185 59 310 53 600 56 142 69 221 70
Ljusflöde brukning
Dim inkl. tillsats­ Ljusflöde
apparat Dim Watt
300 83 300 500 130 500 1000 280 1000 2000 475 2000 300 63 300 500 94 500
Effektför­ brukning Watt
205 315 590 1075 205 315
' Vid 220 Volt nätspänning
URLADDNINGSLAMPOR

ELEKTRISKA SVETSNINGS-AKTIEBOLAGET
GÖTEBORG STOCKHOLM MALMÖ SUNDSVALL
cwefo Azla.