MUSEST OCH SOTALET    Museet och 30-talet  MUSEET OCH 30-TALET Om arkitektur, kultur och teknik under 1930-talet och Tekniska Museets nya museibyggnad DAiDALUS Sveriges Tekniska Museums Årsbok 1985 Femtiofjärde årgången  Tekniska Museets årsbok har fått sitt namn efter den grekiska sagans Daidalos, på latin Dasdalus, som enligt legenden betraktas som den förste uppfinnaren och ingenjören. Dasdalus byggde bl a kung Minos berömda labyrint på Kreta, där han själv senare blev instängd tillsammans med sonen Ikaros. Med hjälp av de vingar Dazdalus konstruerade lyckades han och Ikaros flygande ta sig ur labyrinten. I ungdomligt övermod inför den nya tekniken flög Ikaros så högt att solen smälte det vax som fäste vingarna på hans rygg, och han föll ned i havet. Den mer erfarne Dasdalus höll sig på lagom höjd. DAiDALUS HYPERBOREUS Eller Några Nya MATHEMATISKE och PHYSICALISKE Försök och Anteckningar är också namnet på Sveriges första tekniska tidskrift, utgiven av Emanuel Swedenborg 1716-18. DÄ.DALUS 1985 © Respektive författare och Sveriges Tekniska Museum ISBN 91-38-09082-1 Redaktionskommitté: Anders Björklund, Katarina Ek-Nilsson, Bengt Nyström, Inga-Brita Sandquist, Lennart Sten, Christer Welin. Redaktörer: Eva Rudberg, Gunilla Englund och Bengt Nyström. För innehållet i artiklarna svarar respektive författare. Omslaget: Förslag till tekniskt museum vid Hötorget, Hans Quiding 1928. (Originalskiss i Arkitekturmuseet). Rubriktyp på omslag och titelsida: Granby Shadow 1931; Rubriktypsnitt i inlagan: Futura, upphovsman Paul Renner, 1927; två av funktionalismens visuella uttryck. Grafisk formgivning: Bo Berndal, Liber Information. Produktionsledning: Barbro Ogden, Allmänna Förlaget. Tryck: Bohusläningens Boktryckeri AB, Uddevalla 1986. Innehåll 7 Förord av Bengt Nyström 11 Framtiden tillhör handens och hjärnans arbetare av Eva Rudberg 59 Rationalisering och samhällsförändring av Hans de Geer 75 Byggandet under mellankrigstiden av Eva Rudberg och Georg Schackne 99 Stockholmsutställningen 1930 av Eva Rudberg 111 Formgivna industriprodukter av Eva Rudberg 123 De nya museerna av Christian Laine 149 Tekniska Museet och dess föregångare av Marie Nisser 165 Deutsches Museum, Tekniska Museet och bilden av Polhem av Svante Lindqvist 175 Tekniska Museets byggnad och dess tillkomsthistoria av Tomas Mjöberg 188 English Summary with author biographies 201 Stiftelsen Sveriges Tekniska Museum verksamheten budgetåret 1984/85 211 Telemuseum verksamheten budgetåret 1984/85 217 Tekniska Museets Vänner verksamheten 1984 219 Annonser  Förord I maj 1936 invigdes den nya rrruseibyggnaden för Tekniska Museet på platsen för gamla exercishuset för Livregementets Dragoner på norra Djurgården i Stockholm. Tekniska Museet hade då i tolv år varit inrymt i olika provisoriska lokaler, där olika utrymmen i Ingen- iörsvetenskapsakademiens byggnad utgjort kärnan i museiverksam­ heten. Det var här, vid ett bord i IVA:s bibliotek, som museets förste föreståndare Torsten Althin inledde museets verksamhet i januari 1924. Idén om ett särskilt museum för svensk teknik och industri och deras historia hade vuxit fram redan vid sekelskiftet. En mer konkret förebild gav inte minst Oskar von Miller och hans Deutsches Museum i Miinchen, grundat 1903. Den nya museianläggningen i Mtinchen höll på att byggas upp och skulle invigas i sin helhet i maj 1925. Deutsches Museum och von Millers sätt att dokumentera, samla och presentera teknik och teknik- och samhällshistoriska samband blev vägledande för så gott som alla de tekniska museer som växte fram decennierna därefter. En konkret utgångspunkt hade också den stora industriutställningen i Göteborg sommaren 1923 utgjort, där den industrihistoriska avdelningen utgjort ett tungt och viktigt inslag och där man kunnat studera svensk industris mångfasetterade histo­ ria. En av medarbetarna var just Torsten Althin. Det första året, 1924, samlade Torsten Althin in omkring 1000 föremål, en hel del arkivaliskt material och omkring 400 bilder, allt dokumenterande äldre svensk teknik- och industrihistoria. Fem år senare, dvs 1929, rymdes museet egentligen sedan flera år inte längre i IVA:s lokaler. Tekniska Museet hade nu egna utställ­ ningar på vinden i IVA:s byggnad, kontor, expedition och arkiv i huset och magasin i källaren. Man hade också magasin på fem olika platser i Stockholm och en hel del kvarliggande föremål i magasin och lager ute på olika industrier. Och stora problem med personal, eko­ nomi, löner mm. I årsberättelsen har Torsten Althin slutat att ange hur mycket man exakt samlat in, men det rör sig om närmare 10000 föremål under dessa första fem år, ett omfattande arkivmaterial och 7 flera tusentals bilder. Magasinslokalerna beräknade man till ca i 500 kvm. Man hade också hunnit genomföra landets första och bästa dokumentation av en industri, nämligen av Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm innan den lades ner 1926. Det rörde sig om en mycket omfattande fältundersökning med föremålsinsamling, dokumentation i skrift och bild av arbetsprocesser, tillverkningsteknik, industrimil­ jön, en genomfotografering samt en utmärkt film. Man hade också hunnit med att engagera sig i industriminnesvård, och bl a utropat vallonsmedjan i Osterbybruk till industriminnesmärke nr 1 redan år 1926 och mottagit det anrika Osjöfors pappersbruk som gåva 1927. Bruket förvaltar museet än idag som landets enda bevarade handpap­ persbruk på ursprunglig plats i de småländska urskogarna och val­ lonsmedjan har restaurerats i samarbete med Upplandsmuseet. Det måste ha varit en otrolig entusiasm som drev fram Torsten Althin och hans fåtaliga medarbetare och egentligen är man alldeles stum inför en sådan kraftutveckling. Självfallet växte också verksam­ heten omgående ur kläderna och lokalerna på Grev Turegatan blev för små. Det är inte utan att man här kan ana en strategi. Byggnadsfrå- gan, dvs behovet av egna lokaler för utställningar och magasin, var ett överhängande problem åren omkring 1930 och fick sin lösning med den nya museibyggnaden på Djurgården. Denna är ju för sin tid en mycket avancerad museilösning med funktionalistiskt präglad grund­ plan. 1936 i maj - endast två år efter starten - invigdes byggnåden med en del provisoriska utställningar. För allmänheten öppnade museet egentligen först 1938. Ser man på museets situation idag, 50 år senare, så är det många paralleller som kan dragas med 1920- och 1930-talen. Museets bygg- nadsfråga är väl så överhängande med stora problem rörande dels museibyggnaden, dels utställningar, magasin och arkiv, tjänsterum mm. Likaså behöver verksamheten i sin helhet ses över och inriktas på mer modern och adekvat museiverksamhet, från forskning och dokumentation till undervisning och populära utställningar och pro­ gram. Även den omgivande verkligheten kan onekligen visa upp stora likheter. Samhället genomgår, det behöver väl knappast påpekas, en snabb och genomgripande strukturförändring. Vi är på väg in i ett data- och tekniksamhälle, som vi antagligen bara kan se konturerna av. Museet måste här kunna möta den snabba utvecklingen med mer aktiv dokumentation. Vi kan också iakttaga att dagens och gårdagens teknik och industri genomgår en lika snabb förändring som på 1920- och 1930-talen och att det historiska materialet och de historiska minnesmärkena är utsatta för större hot än någonsin tidigare. En aktiv forskning och dokumentation blir här viktiga redskap för att hindra att det uppstår luckor i vårt historiska kunnande. Det är av stor betydelse för såväl den framtida museiverksamheten vid centralmu­ seet som för landets alla teknikhistoriska museer att här bygga upp bra arkiv och föremålssamlingar, på vilka man kan basera utställ­ ningar, undervisning, publikationer osv, kort sagt museets hela utåt­ riktade verksamhet. 8 Museet och 30-talet har satts som rubrik för museets årsbok för 1985. Som sagts tidigare är det i maj 1986 femtio år sedan museibyggnaden invigdes. Ett par år senare öppnade de första permanenta utställningarna. Den funktiona­ listiska museibyggnaden tillkom i ett skede då nya idéer inom arkitek­ tur och byggande började slå igenom. Mycket hände inom mellan­ krigstidens industri och teknik. Det har därför betraktats som intres­ sant att låta årsboken denna gång handla om mellankrigstidens arki­ tektur och byggnadsteknik, om tidens rationaliseringsprocesser och tekniska utveckling inom industrin, om den spännande Stockholms­ utställningen 1930 och om de idéer som vägledde tidens omfattande museibyggande över hela landet och om Tekniska Museets nybygg­ nad. På museet öppnas också våren 1986 en ny basutställning om byggande och byggnadsteknik i Sverige. Ett varmt tack till alla medarbetarna. Bengt Nyström Museidirektör 9  EVARUDBERG "Framtiden tillhör handens och hjärnans arbetare" Perioden mellan de två världskrigen blev genombrottet för den mo­ derna tiden - politiskt, socialt och tekniskt. 1921 gjordes rösträtten äntligen oberoende av inkomst och kön. 1928 lanserade Per Albin Hansson folkhemmet; samhället som en stor familj, där de bättre rustade skulle ta hand om de sämre rustade. På 1930-talet började en social bostadspolitik växa fram tillsammans med andra sociala refor­ mer. Även den tekniska utvecklingen och rationaliseringarna inom industrin förändrade samhället i grunden. Sverige dominerades inte längre av jordbruksnäringarna. Vid mitten av 1930-talet hade antalet sysselsatta inom industrin överstigit antalet jordbruksarbetande. Tjänstemannakåren var den yrkesgrupp som växte snabbast. 1930-talet framstår som optimismens och framtidstrons årtionde. Tilltron till teknikens kraft och förmåga att förändra samhällsutveck­ lingen och skapa större jämlikhet var stark. Ingenjören var framtids­ mannen och hjälten, saklighet och tekniskt kunnande var nyckelor­ den. ”1 varje svensk döljes embryot till en ingenjör”, utropade man entusiastiskt, och pekade på den svenska ingenjörskonstens ärofyllda traditioner. Men optimismen avspeglade sig inte bara på teknikens område, utan även inom arkitektur, kultur och politik. Gamla ideal kasserades, fönster slogs upp på vid gavel mot förut tabubelagda områden, öppenhet och genomlysning skulle vädra ut fördomarna. Andlig och kroppslig hygien kunde uppnås genom folkbildning och upplysning. Tuberkulosen och trångboddheten var de stora fienderna. En frisk Jojon från 1930-talet — en av de första ”flugor­ na” i landet, med skol- gårdsturneringar och mästerskapstävlingar (Foto Nordiska mu­ seet) och renlig befolkning med lagom många barn i hygieniska och ända- 11 Tekniska högskolans kårhus, invigt 1930, ritat av Sven Markelius och Uno Åhrén, tillhör de första, utpräglat funktionalistiska byggnaderna i Sverige. Oornamenterade fasader i ljus tunnputs, långa fönsterband, stora, uppglasade fasadpartier, avsaknad av sockelmarkering och flacka tak är utmärkande drag. (Foto Arkitekturmuseet) målsenliga bostäder var - lite tillspetsat - målet för 1930-talets bostadspolitiska och sociala ambitioner. De många utställningarna under 1930-talet handlar bland annat om detta, och det är också från en av dem, ”Standard ’34” i Stockholm, som det entusiastiska strids­ ropet ”Framtiden tillhör handens och hjärnans arbetare” är hämtat. Tekniska museets byggnad på Djurgården i Stockholm invigdes för femtio år sedan, mitt under detta energiska decennium. Museet framstår närmast som en inkarnation av årtiondets teknikintresse och folkbildarambitioner. Men 1930-talet var också fattigdomens och misärens decennium, som började i massarbetslöshet och slutade i kaos i andra världskriget. Den tekniska utvecklingen möjliggjorde inte bara en välfärdsutveckling utan också en krigsindustri utan tidi­ gare skådad like. Den nya arkitekturen Glas, stål och betong var 1930-talets signatur. Givetvis hade dessa material länge använts som byggnadsmaterial. Den järnarmerade betongen började användas i slutet av 1800-talet och berömda bygg- 12 Helsingborgs konserthus, ritat av Sven Markelius och invigt 1932, är ett annat, tidigt exempel på den nya arkitekturen. (Foto Arkitekturmuseet) nadsverk som Kristallpalatset i London från 1851 och Eiffeltornet från 1889 visade hur glas och stål varit utgångspunkter i konstruk­ tionen. Men i mellankrigstidens arkitekturriktning - funktionalismen - var det just dessa material som skulle uttrycka den nya tidens anda av saklighet och sundhet. Den oornamenterade, kubistiska geometrin lät sig formas i byggnader med hjälp av den armerade betongen. Smäckra, eleganta konstruktioner eftersträvades, och det var något som de slanka, inklädda stålpelarna klarade av. Släta, blanka ytor var idealet, och vid sidan av glas kom rostfritt stål, aluminium och andra lätta metaller till användning. Också släta material som bakelit, maso- nite och plywood passade in i det nya formspråket. Vid sidan av de estetiska idealen fanns också de hygieniska; de blanka ytorna var lätta att hålla rena. Likadant gällde de stora, hela fönsterytorna, som både skulle ge utblickar mot himmel och grönska och släppa in stora mängder hälsosamt ljus. Under 1920- och 1930- talen experimenterade man med kvartsglaset, och hade stora förhopp­ ningar på dess förmåga att släppa igenom det hälsobringande ultravio­ letta ljuset. Le Corbusier var den nya arkitekturens främste förespråkare. 13 Genom tidskrifter, böcker och föredrag nådde hans idéer långt utanför hemlandet Frankrike. Ffans formspråk bröt definitivt med den gamla stilarkitekturen, och presenterade en ny arkitektur, baserad på byggnadens funktioner och konstruktion. Ffans villa L/Esprit nouveau på Parisutställningen 1925 stod genom sin luftighet och rymd i drastisk kontrast till de övriga utställarnas överlastade inte­ riörer. Även på stadsplaneringens område stod han för de nya idealen. Han ville lösa upp staden, och göra öppna stadsplaner med höghus glest utplacerade mellan stora grönytor, promenadstråk och trafikle­ der, omflutna av ljus och luft. Det var en reaktion mot industrialis­ mens hårdexploaterade städer, och slagordet blev ”hus i park”. Det andra, stora arkitektnamnet var Mies van der Rohe, som med den sparsmakade parollen ”Less is more” präglade en hel arkitektur­ epok. Många svenska arkitekter tog starka intryck av Le Corbusier och Mies van der Rohe, men kanske i ännu högre grad av Walter Gropius och Ernst May, två av de främsta företrädarna för den nya riktningen i Tyskland. Gropius var (liksom senare Mies vari der Rohe) rektor för Bromma flyghangar från 1936, ritad av Paul Hedqvist (Foto Arkitekturmuseet) 14 Västerbron från 1935, ritad av Paul Hedqvist och David Dahl, är ett exempel på ett arkitektritat ingenjörsuppdrag. (Foto Arkitekturmuseet) konst- och arkitekturskolan Bauhaus i Dessau, som gjort sig känd som ett av huvudsätena för det nya formspråket. Ernst May var stadsarkitekt i Frankfurt am Main, och liksom Gropius företrädde han ett socialt engagemang i arkitekturen, ett byggande för den stora allmänheten. ”Wohnung fur das Existensminimum” var Mays slag­ ord, när han presenterade sina funktionsstuderade lägenheter med de knappa måtten, ofta utrustade med sängar, som gick att fälla in i väggen, och andra ytbesparande möbelarrangemang. En del av Mays bostadsområden från 1920-talet kom till med hjälp av industriellt byggande i långa serier, en teknik som imponerade på de svenska besökarna. Funktionalismens genombrott i Sverige I Sverige presenterades de nya tankegångarna vid Stockholmsut­ ställningen 1930. (Se vidare annan artikel i årsboken.) 15 Den nya arkitekturriktningen fick en stark genomslagskraft i Sve­ rige, och kunde snart beskådas i varuhus, biografer, kontorshus, villor och hyreshus. Ingenjörsverk som broar, fabriker, trafikanläggningar och kraftverk blev uppgifter som också fascinerade och engagerade arkitekterna. Den saklighet och tekniska skicklighet som ingenjörerna representerade blev också arkitekternas mål, och ingenjören kom att ersätta konstnären som förebild och ideal för arkitekterna. Ofta kom också presentationen av projekten att ges en ingenjörsmässig karak tär; arkitekterna använde gärna det axonometriska perspektivet, som påminde om maskinritningar. Samma år som Tekniska museets byggnad invigdes, 1936, kom flera sådana arkitektritade anläggningar med ingenjörsmässig inrikt­ ning till stånd i Stockholm. Den nya Katarinahissen och KF-huset, båda projekterade av Kooperativa förbundets arkitektkontor med Eskil Sundahl och Olof Thunström som ledande namn, kom detta år, liksom Bromma flygfält med hangarerna, ritade av Paul Hedqvist. Han var också, tillsammans med David Dahl, arkitekt för Västerbron, som stod färdig 1935. Detta år invigdes också Slussen, den geniala trafikanläggningen, ritad av arkitekten Tage William-Olsson och ingenjören Gösta Lundborg. Två fabriksanläggningar, Luma-fabri- ken från 1930 med Artur von Schmalensee som arkitekt och Ford Motor Company ritad av Uno Åhrén 1931, är andra exempel på de ingenjörsinriktade uppdragen. På Kvarnholmen i Stockholm hade KF:s arkitektkontor ritat både kvarnanläggningarna och bostadshu­ sen, och i Midsommarkransen uppfördes LM Ericssons fabriker 1938, med Ture Wennerholm som arkitekt. Samma år stod Paul Hed- qvists Vanadisbad färdigt som ett exempel på tidens sport- och fri- luftsintresse. Bland kontorshus och skolbyggnader återfinns Tekniska högsko­ lans kårhus från 1930, ritat av Sven Markelius och Uno Åhrén, och Nils Ahrboms och Helge Zimdals flickläroverk vid Sveaplan från 1935. Båda byggnaderna är med sina släta, oornamenterade fasader, långa fönsterband och flacka tak karakteristiska byggnader i tidens anda. Biografen Flamman från 1930, ritad av Uno Åhrén, blev med sin luftiga salong, smäckra pelare och foajéinredning i blanka metall- och spegelmaterial en uppskattad exponent för den nya arkitekturen. På samma sätt blev Gunnar Asplunds eleganta varuhus Bredenberg från 1935 en framgång hos den bredare allmänheten. Den estetiska sidan i funktionalismens program var viktig. Den kubistiska formvärldens abstrakta ytor skulle översättas till arkitek­ tur. Den släta, nästan immateriella ytan var målet, med en perfektion som var svår att uppnå med den tidens material och teknik. På ytterväggarna användes oftast tunnputs, som gav den oornamenterade fasaden dess släta, ljusa yta. Men där bakom fanns i allmänhet tegel­ murar, vars ojämnheter inte alltid gick att dölja. Invändigt kunde den släta ytan uppnås genom nya material som masonite, spånplatta och plywood. Den släta masoniten kunde målas och ges en perfekt, blank yta. Också den ljusa björkplywooden var populär. Spegeldörrarna 16 Torsten Jovinges mål­ ning av Hornstull i Stockholm från tidigt 1930-tal (tillhör Stock­ holms stadsmuseum) började nu också försvinna och ersättas av släta dörrar klädda med masonite, som både var billigare att tillverka och bättre motsvarade tidens estetiska ideal. Strävan efter de släta och likformiga fasaderna sammanföll med strävan efter billigare byggande med hjälp av prefabricerade, monte- ringsfärdiga byggelement för seriebyggda flerfamiljshus. Men så långt hade man inte hunnit, även om det fanns förebilder utomlands i t ex Ernst Mays bostadsområden i Frankfurt am Main. De stora, förtill­ verkade väggelementen, som man drömde om, tillhörde framtiden. Men om man så inte hade det industriella byggandet ännu, skulle det ändå se ut som om man hade det. Estetiken var på så sätt snarare ett uttryck för en förhoppning och en framtidstro på tekniken än för tidens verkliga, tekniska kunnande. Det förtar dock inte det faktum att många av dessa byggnader från 1930-talet — inte minst de nya bostadsområdena - har höga estetiska kvaliteter. Traneberg i Stockholm t ex, har med sina enkla huskrop­ par, ljusa fasader och tunna tak en lätthet och frihet, som ytterligare betonas av områdets många grönskande och slankstammade tallar. Kultur Inte bara inom arkitekturen utan i hela 1930-talets kulturliv - konst, litteratur, musik, teater - märks de nya, radikala strömning­ arna. Delvis är det en fortsättning på det radikala genombrottet under 1920-talet, men medan det då framför allt var en radikalism i de borgerliga kretsarna, innebar 1930-talet ett genombrott för konstnä­ rer från andra samhällsgrupper, främst för proletär- och arbetarförfat- tarna. Den internationella orienteringen, som 1920-talet innebar, vidare­ utvecklades under 1930-talet. På Dramaten lät Per Lindberg spela de antika dramerna i modernistisk inramning, och satte upp Eugene 0 ’Neills psykoanalytiskt inriktade pjäser. Inom musiken inspirerades svenska kompositörer som Hilding Rosenberg av Schönberg, Stra- vinsky, Hindemith och Bartok. Också jazzen influerade den seriösa musiken. Bland bildkonstnärerna kan man se hur den nya maskinål­ dern genomsyrar t ex Gösta-Adrian Nilssons och Otto G. Carlsunds målningar. Deras store läromästare var Fernand Léger. Carlsund, en av dåtidens internationellt bäst orienterade svenska konstnärer, för­ sökte introducera kolleger som Léger, van Doesburg och Mondrian på sin utställning av modern konst på Stockholmsutställningen 1930, men misslyckades totalt. Kritiker och publik tog avstånd, och det tragiska nederlaget blev till en ekonomisk och personlig katastrof för Carlsund. Torsten Jovinge tillhörde de svenska konstnärer som anammat kubismen, och hans tolkningar av stockholmsmotiv överensstämde tydligt med funktionalisternas arkitekturideal. Erik Olson introduce­ rade surrealismen i Sverige, en riktning som han och vännerna vidare­ utvecklade inom Halmstadgruppen, bildad 1929. Men vid sidan av denna internationella orientering finns också 17 Ford Motor Companys monteringsverkstad i Stockholm från 1931, ritad av Uno Åhrén, är exempel på de arkitektprojekterade industrierna från tiden. Förutom monterings- och lagerlokaler och kontor fanns här också personal­ rum, matsalar och stora hygienutrymmen. Inom industriföretagen blev man under mellankrigstiden alltmer medveten om vikten av att förse sina anlägg­ ningar med sådana utrymmen för de anställda. Fordemblemet målades på taket på byggnaden. Det berodde på att Lindar­ ängens flygplats låg alldeles i närheten, och reklamen riktades till passage­ rarna i de landande och startande flygplanen. I monteringshallen står traversföraren iförd arbetsställ. Förmannen har hatten på och rock med Fordemblem, medan ingenjören är iförd sin civila kostym. Till hygienutrymmets finesser hörde den flytande tvållösning, som leddes i rör från en tank på vinden och matades fram när man tvättade händerna. (Foton Arkitekturmuseet) T■ 4  Ytterligare exempel på arkitektritade industrier från 1930-talet. Ovan: Luma- fabriken i Stockholm, invigd 1930 och ritad av Artur von Schmalensee vid KF:s arkitektkontor. Lumafabriken var en byggnad som tydligt berättade om sin funktion med hjälp av rummet för glödlampsprovning, som lyste som en lykta på taket. Ture Wennerholm ritade LM Ericssons fabriker i Midsommarkransen, Stockholm, och de stod färdiga 1938. Det fristående, uppglasade trapphuset var ett populärt motiv inom arkitekturen och fick sina förebilder bl a från den tyske arkitekten Walter Gropius arbeten. (Foton Arkitekturmuseet) KLONDYKE Biografen Flamman, Stock­ holms första biograf i funktio- nalismens anda, invigdes 1930, samma år som den svenska tal­ filmen introducerades. Arkitekt var Uno Åhrén, Olle Engkvist var byggmästare. (Foton Arki­ tekturmuseet)   Gunnar Asplund, Stockholmsutställningens chefsarkitekt, behärskade suve­ ränt både nyklassicismens och funktionalismens formspråk. Hans eleganta varuhus för Bredenbergs från 1935 är exempel på det senare. Bredenbergs var en ny typ av varuhus, byggt på höjden (7 våningar). Vanligtvis låg butikerna i gatuplanet vilket hade höga kvadratmeterhyror till följd. Tomten, som Bre­ denbergs byggdes på, var också mycket smal, endast 7 meter, vilket gav goda belysningsförhållanden i varuhuset. (Foton Arkitekturmuseet) 25 26 Kooperativa förbundets arkitekt­ kontor (KFAI) inrättades 1925, och hit drogs många skickliga ar­ kitekter. Inom KFAI ritades inte bara KF:s butiker utan även fab­ riksanläggningar och bostäder. Här syns bl a kvarnen Tre Kro­ nor och radhusen på Kvarnhol­ men i Stockholm, tv: Silobygg­ naden, en av KF:s anläggningar på Kvarnholmen, nedan: Radhu­ sen på Kvarnholmen ritades av Olof Thunström vid KFAI, och byggdes 1929-1930. De var av­ sedda för arbetarna och bestod av 2 rum och kök på en yta av 68 kvm. KFAI:s insatser på bostads­ planeringens område var bety­ dande och man vann flera viktiga bostadstävlingar. (Foton Arki­ tekturmuseet) nationella, historiserande och hembygdsorienterade strömningar. Inom bildkonsten är de kanske främst representerade av Bror Hjorth. Arbetarskildringar finns hos Albin Amelin, och även kvinnliga konst­ närer som Vera Nilsson och Siri Derkert uppehåller sig i vardags­ miljön. Men det är på litteraturens område som arbetarskildringarna verk­ ligen slår igenom. Det är författare med egen arbetarbakgrund som skriver: Eyvind Johnson, Rudolf Värnlund, Ivar Lo-Johansson och Vilhelm Moberg. Samma bakgrund och samma tema - kroppsarbetet - har de fem författare som debuterar 1929 med antologin 5 unga: Erik Asklund, Josef Kjellgren, Artur Lundkvist, Harry Martinson och Gustav Sandgren. Men hos dessa fanns också en internationell orientering, som särskilt Artur Lundkvist kom att utveckla. I de radikala tidskrifterna, som kom till i början av 1930-talet - Fönstret, Spektrum, Fronten och andra - märks också framtidstron och livsbejakandet; en tro på sakligheten och öppenheten som livs­ hållning. Psykoanalysen, frigörandet av dolda drifter, är teman som präglar dessa tidskrifter med Karin Boye och Erik Mesterton som ledande namn. Engagemang och närvaro i nuet i stället för dagdröm­ men och inåtvändhet är budskapet. I flera av tidskrifterna medverkar också läkare, advokater och arkitekter med samhällskritiska och soci­ alt engagerade artiklar kring bostadsnöd, sexuallagstiftning och kons­ ten i samhället. Spektrum gav ut en särskild skriftserie Arkitektur och samhälle under de första åren på 1930-talet, där också frågan om arkitektens roll i samhället togs upp. Var det kapitalismens kaotiska produktionsordning eller socialismens planhushållning man ville ha som utgångspunkt i samhällsbyggandet, frågade sig här bla Sune Lindström, arkitekt och samhällsdebattör. I funktionalisternas strids­ skrift acceptera från 1931 flödar också framtidstro och vilja att ge sig i kast med sin egen tids problem: ”acceptera den föreliggande verklig­ heten, endast därigenom har vi utsikt att behärska den, rå på den för att förändra den och skapa kultur som är ett smidigt redskap för livet”. Social reformpolitik På det politiska planet kom flera sociala reformer till stånd under 1930-talet. Den engelska ekonomen Keynes’ teorier presenterades i en socialdemokratisk motion 1930. Ernst Wigforss, sedermera finans­ minister i den socialdemokratiska regeringen, som tillträdde 1932, var den främste uttolkaren i Sverige av dessa teorier. De återkommande kriserna i samhällsekonomin kunde motverkas om man gav staten en mer aktiv del i denna samhällsekonomi, menade han. Understöd, som tidigare endast setts som utgifter för samhället, kunde i stället ses som ett sätt att stärka konsumtionen och därmed få igång produktionen. Statliga beställningar var ett annat sätt att få samhällshjulen att snurra. En nyckelställning inom näringslivet hade byggbranschen: fick man i gång verksamheten där fick man också igång produktionen inom stenindustri, träindustri, cementindustri, tegeltillverkning, stål- och joset lije%*n artur lundkvist Harry marlinson gustav sandgrcn alVertl>onnier«förlag Stockholm acceptera Q*** v - 28 kvalitetsjärnstillverkning osv. Och dessa branscher efterfrågade i sin tur olika tjänster, transporter bl a. Byggbranschen var en utpräglad hemmaindustri, där de flesta varor tillverkades inom landet. De arbetstillfällen den skapade stannade därför i Sverige. En satsning på byggbranschen gav effekter i många led. I 1930-talets början, med den exceptionellt höga arbetslösheten, hade dessa idéer god grogrund, och Ernst Wigforss vidareutvecklade dem som minister. Sverige blev ett av de länder där man först försökte tillämpa Keynes’ idéer. Samma tankegångar genomsyrar också Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan från 1934. Nativitetsnedgången i natio­ nen var det stora problem som behandlades här. Makarna Myrdal menade, att detta problem hängde samman med den stora arbetslös­ heten och de dåliga bostadsförhållandena. På sådana villkor var män­ niskor obenägna att skaffa sig barn. Men satsade man på bostadsbyg­ gandet skulle man kunna lösa alla dessa problem: man skulle få arbetstillfällen och bostäder, vilket då troligen skulle höja nativiteten och rädda svenska folket från förgubbning. Budskapet var propagan­ damässigt, men nativitetsfrågan betraktades verkligen med mycket stor oro under de här åren. Den första delen av Stockholms tunnelbana var sträckan Slussen-Skanstull, här vid invigningstillfället 1933. (Foto Nordiska museet)  Några steg i riktning mot en social bostadspolitik togs också av den socialdemokratiska regeringen under 1930-talet. Statliga lån till s k barnrikehus - eller ”Myrdalshus” - inrättades. Det var flerfamiljs­ hus med lägenheter på 2-3 rum och kök avsedda för barnfamiljer med lägre inkomster. ”Solgårdar” kallades denna bebyggelse också på en del håll i landet. Ett annat initiativ var lån och bidrag till upprustning av landsbygdens bostäder, som ofta hade stora brister. En kombination av sociala och arbetsmarknadsmässiga målsätt­ ningar var alltså de principer som låg bakom den bostadspolitik, som började växa fram under 1930-talet. Idén var, att man skulle satsa på ökat bostadsbyggande i dåliga tider för att skapa arbetstillfällen, och dämpa byggandet i högkonjunkturer. Men det stora genombrottet för denna konjunkturpolitik, där bostadsbyggandet utgjorde en viktig spelbricka, skedde efter andra världskriget, då staten hade tagit över större delen av lånegivningen till bostadsbyggandet. På 1930-talet började man driva en mer aktiv social- och familjepo- litik, och även på arbetsmarknadens område skedde viktiga reformer. Bostadssociala utredningen med uppgift att kartlägga och åtgärda trångboddheten mm tillsattes 1933 av socialminister Gustav Möller, och 1935 tillsattes Befolkningskommissionen, som hade ett flertal olika uppgifter på sitt program. På arbetsmarknadens område ersatte Saltsjöbadsavtalet från 1938 de öppna konflikterna med en lagstadgad arbetsfred. I mitten av 1930-talet kom arbetslöshetsförsäkringen och folkpensionslagen. Mödrapenningen infördes 1938, och samma år kom en lag som innebar två veckors semester för alla löntagare. 1938 kom också en ny lag, som tillät preventivmedel; en fråga som hade debatterats länge, och där den orädde Hinke Bergegren, död två år innan lagen gick igenom, hade spelat en framträdande roll. Det var ”Den svenska modellen” med folkhemmet som mål, som höll på att växa fram nu under 1930-talet. Den svenska modellen med samhällsansvaret för befolkningen, med sociallagstiftning och kon­ junkturpolitik, med det vetenskapliga angreppssättet på samhällspro­ blemen, med samförståndsandan, experttilltron och folkbildningen. Och det var en modell som gjorde intryck också utomlands. I sin bok Sweden — the middle way från 1936 beskrev amerikanen Marquis Childs Sverige som mönsterlandet; nationen som hade lyckats förena det kapitalistiska och det socialistiska systemet till ett. Kooperationen Till det Childs uppmärksammade i sin bok hör kooperationens och folkrörelsernas betydelse. Det är under mellankrigstiden som några av de viktigaste kooperativa sammanslutningarna växer sig starka och slår avgörande kilar i marknadsekonomin. Ofta leddes dessa organisationer av handlingskraftiga, ideologiskt övertygade per­ sonligheter, som i några fall blev myter redan i sin egen tid. Knyt- ningen till arbetarrörelsen och socialdemokratin var ofta stark, och inbrytningarna i den privatkapitalistiska ekonomin skedde på strate­ giska punkter. Tre exempel får belysa förhållandena. Valaffisch 1936 (tillhör Kungl biblioteket) 30 Kooperativa förbundet var en av de viktigaste, kooperativa inbrytningarna i mellankrigstidens marknadsekonomi, bl a genom sina angrepp på kartell- och monopolbildningar. (Foto Svensk Form) På byggandets område bildades Fackföreningarnas byggnadspro- duktion 1922 efter förebild från de tyska och engelska byggnadsgil- lena. Fackföreningarnas byggnadsproduktion var en sammanslutning av lokala byggnadsföretag, bildade och ägda av fackföreningarna inom byggnadsbranschen. Avsikten var att påverka produktionen och prisbildningen och konkurrera med de privata byggmästarna. Orga­ nisationen var föregångare till Svenska Riksbyggen och BPA, som bildades på 1940-talet. Ernst Wigforss tillhörde dem som introduce­ rade byggnadsgillena i Sverige på 1920-talet, liksom Nils Linde, för­ bundsordförande i Byggnadsträarbetareförbundet och senare ordfö­ rande i Svenska Riksbyggen. HSB - Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening - var en annan viktig inbrytning. Organisationen startades 1923 av Sven Wal- lander, en energisk och målmedveten arkitekt, som hämtat inspiration till sin rörelse från bostadsbyggandet i Wien. Barnstugor, gemen­ samma tvättstugor och en hög hygienisk standard med badrum i alla 31 lägenheter var några av de ambitioner Wallander genomförde i sitt bostadsbyggande. Genom egna kapitalinsatser gjorde medlemmarna det möjligt för organisationen att ordna banklån och få igång bygg­ projekt. HSB blev både genom sin kooperativa organisation och sina kvalitetskrav en viktig inbrytare på en bostadsmarknad, som under mellankrigstiden dominerades av privat kapital. Den tredje organisationen var Kooperativa förbundet, KF, som redan funnits under många år, och som hade stora framgångar under 1920- och 1930-talen. Här var det KF-chefen Albin Johansson, som spelade den ledande rollen. Det var kampen mot monopolen och kartellbildningarna, som KF gav sig i kast med, först inom margarin-, mjöl- och galoschindustrierna, senare inom glödlampstillverkningen. Framgångarna blev stora med sänkta varupriser och ökad efterfrågan och därmed ökad produktion och sysselsättning som resultat. Stri­ derna med kartellerna kunde vara ganska dramatiska, som t ex när Luma-lampan kom till. 1928 förklarade KF:s ledning marknadskrig mot holländska Philips och tyska Osram genom att besluta att låta KF starta glödlampstillverkning. 1930 stod Lumafabriken i Stockholm färdig, ritad av Artur von Schmalensee inom KF:s eget arkitektkontor och byggd av Fackföreningarnas byggnadsproduktion. Samma år startade tillverkningen, och glödlampspriserna kunde sättas betydligt lägre än konkurrenternas. Dessa svarade med en patentprocess, men Luma vann, och snart stod den svenska fabriken för en tredjedel av lampproduktionen i Sverige. Exporten av svenska glödlampor över­ steg också snart importen. Kartell- och prisbildningsproblem inom det marknadsekonomiska systemet var uppenbara; 1920- och 1930-talet visar exempel på några målmedvetna och starka kooperativa organisationer, som med fram­ gång gav sig i kast med dessa problem. Nya stadsplaner 1931 kom den nya stadsplanelagen, genomsyrad av ambitioner på ett hygieniskt och sunt stadsbyggande. Redan i slutet av 1920-talet kunde man i tävlingar och debatter se det nya stadsplaneidealet växa fram. Det var ett stadsplanetänkande som bröt med det traditionella, estetiska gestaltandet. Sol, luft och grönska var parollerna, och ett socialt engagemang var ofta drivkraften. Det var en planering som utgick från lägenheten, inte från stadsgestaltning. Lägenheterna skulle göras ljusa och välplanerade, och huskropparna skulle därför konse­ kvent orienteras efter bästa ljusförhållanden. De gamla, trånga bak­ gårdarna med de mörka lägenheterna skulle bort. Husen lades paral­ lellt och utformades som lameller för att undvika de svårlösta hörnlä­ genheterna, som annars uppstod när huskropparna vinklades och kopplades samman. På det sättet åstadkom man att så gott som alla lägenheter blev likvärda ur solbelysningssynpunkt. Jämfört med de täta stadskvarteren med bebyggda gårdar blev också lamellhusplaner- nas gårdar mer användbara. Grönska och lekplatser planerades in. Det nya stadsplanetänkandet präglade bl a de nya förorterna som Det nya stadsplane­ idealet med parallellag da lamellhus, oriente­ rade efter bästa solljus infall. {Byggmästaren 1929) 32  Kv Marmorn, Stockholm (Foto från Arkitekturmuseet) Kvarteret Marmorn, HSB, är ett exempel på tjockhus. Lägenheterna får ljus från ett väderstreck (utom hörnlägenheterna). Bostäderna har mörka badrum och sekundärbelysta kök med ett matrum framför. Varje trapplan betjänar sex lägenheter.  ”Inga barn där inte blommor trivs”, från utställningen Bo Bättre i Göteborg 1936. (Foto Svensk Form) Lägenhetsplaner från Hjorthagen i Stockholm, ritade av Hakon Ahl- berg mfl, är exempel på ett ovanligt smalt smalhus, endast 7 meter brett. Lägenheterna blir ljusa och luftiga med dagsljus från två väder­ streck. Både badrum och kök är dagsljusbelysta. Varje trapplan betjä­ nar två lägenheter. Nedan: Smalhusområde, Traneberg. (Foto från Arkitekturmuseet) växte upp kring Stockholm under 1930-talet. Här byggde man också sk smalhus, dvs lamellhus som inte var mer än ca 9-10 meter djupa. Det möjliggjorde planlösningar där även smålägenheterna fick ljus från två väderstreck, och som innebar kvaliteter i form av fler dags­ ljustimmar, genomluftbarhet, ljusa badrum osv. I tjockhusen, dvs lamellhus på ca 15 meters djup och med enkelsidigt dagsljusbelysta lägenheter, fanns inte dessa kvaliteter, men de var i gengäld billigare genom att de kunde hysa fler lägenheter per trapplan och genom att det blev mindre fasadlängd per lägenhet. Debattens vågor kring smal- och tjockhusens olika kvaliteter gick höga i Stockholm, men smalhu­ sen kan betraktas som segrare. HSB fortsatte dock att bygga tjockhus med motiveringen att de blev mer ekonomiska. Nya lägenhetsplaner Lägenheternas planlösningar genomgick också tydliga föränd­ ringar under mellankrigstiden. När kakelugnarna i allt högre grad ersattes av centralvärme, från 1910-talet för de mer välbärgade hushål­ len, från 1920- och 1930-talen i smålägenheterna, kunde de nyprodu­ cerade lägenheterna få en friare planlösning. Tidigare hade kakelug­ narna låst möblering och väggplacering, men de nya radiatorerna placerades under fönstren och gjorde det möjligt att disponera bosta­ den friare. De mer systematiska funktionsstudier, som nu inleddes vid plane­ ringen av lägenheter, gjorde också att den borgerliga lägenheten och arbetarlägenheten närmade sig varandra i utformning. Fortfarande skilde naturligtvis storleken dem åt. I den borgerliga bostaden för­ svann jungfrukammaren; serveringsgångens funktioner förlädes till köket och salongen började kallas vardagsrum. Efter första världskriget kom huskropparna att få enklare och mer regelbundna former. Det var i allmänhet till fördel för lägenhetspla- nerna; komplicerade lösningar, småprång och långa korridorer kunde undvikas. Även gårdsutrymmena blev större och mer sammanhållna, och ”storgårdskvarteren” med bebyggelse runt en öppen gård utan gårdshus blev ett uppskattat inslag i 1920-talets stadsbyggande. De ersattes dock, som framgått, under 1930-talet av de helt öppna lamell- husplanerna. Taylorismen i köket Funktionsstudier för beräkning av arbets­ höjder i hemmet. (Ur Köket 1934) Exempel på dålig re­ spektive bra köksupp- ställning. (Ur Osvald Almqvists Köket från De rationaliseringssträvanden, som var så tydliga inom industrin under mellankrigstiden, avspeglar sig också inom bostadsplaneringen. 1919 tillsattes Kommittén för standardisering av byggnadsmaterial på initiativ av Sveriges industriförbund och Svenska teknologförening- ens avdelning för husbyggnadskonst. En katalog över svenska stan­ dardsnickerier gavs ut året därpå. Samma år, 1920, gav sig kommittén i kast med kökets planläggning och utrustning i syfte att standardisera detta. Arkitekten Osvald Almqvist ledde utredningsarbetet. Det är intressant att jämföra hans köksstudier med de samtida process- •Sp'“ Tv a[ J| IWk Uuliår 36 ~7\ p JW Kök från 1930-talet. Lägg märke till de enhetliga bänkhöjderna, de släta skåpluckorna, den släta, vitmålade masonitedörren med bakelithandtaget, den rostfria diskbänken samt sparksockeln vid golvet. (Foto Tekniska mu­ seet) studierna inom industrin, där maskiner och redskap skulle ordnas så att högsta effektivitet och rationalitet skulle uppnås. Almqvist visade på samma sätt hur köken skulle funktionsstuderas utifrån arbetspro­ cessen, och han gav exempel på goda och dåliga placeringar av köks­ utrustning. Han gjorde också måttstudier och studier av arbetsställ­ ningar för att kunna ange utrymmesbehov, bänk- och skåphöjder, sitthöjder osv. Denna köksforskning, som pågick under hela 1920-talet och bör­ jan av 1930-talet, presenterades bl a vid olika Bygge- och bo-utställ- Sekundärbelyst kokvrå, avskiljd från matplatsen Matplatsens placering vid fönstret. 1930-tal. med ett glasparti. 1930-tal. (Foto Arkitekturmu­ (Foto Arkitekturmuseet) seet) ningar och publicerades 1934 i skriften Köket och ekonomiavdel­ ningen i mindre bostadslägenheter. Förslag till systematik. Även i andra sammanhang märker man hur starkt strävan efter effektivitet i hushållsarbetet slår igenom i diskussionen om kökets utformning och utrustning. I t ex Husmoderns bok från 1927, skriven av kvinnor för kvinnor, var ”laboratorieköket” redan ett begrepp med tids- och arbetsbesparing efter Taylors tidsstudiemodell. Men arbetet i köket skulle inte bara vara rationellt utan också hygieniskt. Det var därför viktigt med lättskötta material, målade, släta väggar osv, framhöll man i Husmoderns bok. Under 1930-talet kom också Hemkommittén, en sammanslutning av kvinnoorganisationer, att engagera sig och driva frågorna kring kökets utformning. Det var här Brita Åkermans undersökning om Familjen som växte ur sitt hem påbörjades under slutet av 1930-talet. Våra föråldrade kök Slösar oförsvarligt med kvinnokraft tid ock kränsle m. m. uppfinningar möjlig 38 Kokvrån De små kokvrårna blev ett nytt inslag i bostadsplanerna, som presenterades bl a på Stockholmsutställningen 1930. Kokvrån var ett litet utrymme utan matplats och ofta med sekundärbelysning. Den placerades i allmänhet innanför matrummet och fick dagsijusbelys- ning endast genom det glasparti, som brukade skilja kokvrån och matplatsen åt. Kokvrån var ingen bra lösning på köksutformnmgen; de små utrymmena var trånga och när man lagade mat åt många biev de olidligt varma och fuktiga. Helst skulle man ju inte öppna dörren så att matoset spreds i lägenheten. Det fanns två motiv till att kokvrån lanserades på Stockholmsut­ ställningen. Det ena var att man hade en föreställning om att hushålls­ arbetet hade blivit så förenklat genom konserver och annan prefabri­ cerad mat, att köksarbetet inte krävde särskilt mycket plats och tid. Det var en uppfattning som var dåligt förankrad i verkligheten; hus­ hållsarbetet krävde fortfarande både tid och utrymme. Det andra argumentet var mer begripligt. Arkitekterna försökte planera goda smålägenheter för den stora gruppen i samhället med låga inkomster. För att vara realistisk ville man utgå från de ekonomiska förutsätt­ ningar som gällde, nämligen höga hyror och små inkomster. Den yta som kunde komma i fråga på sådana villkor motsvarade den trång­ bodda arbetarlägenheten på ett rum och kök: ca 35 nr. Denna yta ville arkitekterna disponera så, att man fick möjlighet till lite större avskildhet, eftersom bristen på avskildhet var ett stort problem för de familjer som bodde i smålägenheterna. Två rum och kök och helst också badrum skulle då pressas in på samma yta som tidigare ett rum och kök. Det innebar att köket förvandlades till en liten kokvrå. Men kokvrårna utvecklades och blev till smala, men ljusa och funktionsstuderade korridorkök i den senare produktionen. Hjälpmedel i hushållet Men något låg det ändå i uppfattningen på Stockholmsutställ­ ningen att arbetet i köket blivit enklare. Utbudet av konserver hade blivit större, och urvalet bredare. Snabbmat i form av olika extrakter förekom, och de preparerade grynen gjorde grötkokningen till en mycket snabbare process än tidigare. Även ätfärdiga produkter som flingor kom i handeln och underlättade mathållningen. Men dessa innovationer var ändå av marginell betydelse för det ordinära hushål­ lets matvanor. Också andra varor, som bl a underlättade hushållsarbetet, gjorde sin entré. En sådan var cellofanet, en billig tramasseprodukt, som började komma i allmänt bruk på 1930-talet. Och konstfibrerna, som samtidigt som de var billiga också var lätta, varma, kunde färgas i starka färger och därtill var lättvättade och lättorkade, förändrade konfektionsindustrin radikalt. Konstsilket, eller Rayon, som det döp­ tes till officiellt 1927, hade just dessa egenskaper och användes till underkläder, blusar, klänningar och strumpor. 39 Vid de återkommande Bygge- och ito-utställningarna på olika håll i landet presenterades bl a nyheter för kök och hygienutrymmen. Ovan Agaspisen, Gustaf Daléns uppfinning, som lagrade värme i kokplattorna. (Foto Tekniska museet) up m åmm n¥“T STORå ftEtTAtET ^onorpImr DAHäItIu KOW- MER ATT GASSPISEN övIIdrItattIIM attoENto* TALA KOSTNADEN MATLAGNING BUR BILLIGAST MED GAS. '8= 40 41 Tvättmaskiner på utställningen Standard ’34 i Stockholm 1934 (Foto Svensk Form) Ny, teknisk utrustning, som skulle underlätta hushållsarbetet, började också vinna terräng. Gasspisen höll på att slå ut vedspisen, och på 1920-talet började också el-spisen göra entré. På 1930-talet blev el-spisarna även utrustade med termostat för att reglera ugnsvär­ men. Gustaf Daléns koleldade Aga-spis tillverkades från början av 1920-talet; en bra och energisnål, svensk uppfinning, som fanns i produktion fram till slutet av 1950-talet. Kylskåpen började komma in i de mer välsituerade hemmen på 1930-talet, tidigare hade isskåpen varit en vanlig syn i förstugorna. Diskbänkarna, som i allmänhet varit av marmor eller zink, började nu tillverkas i rostfritt stål. För de flesta hushåll var de dock fortfarande en dyr lyx. Nu började också skåpen bli fler och bättre inredda, och arbetsbänkarna få en bekvämare arbetshöjd. Sparksockeln, denna oansenliga detalj, som gav plats för fotterna nedanför bänkar och skåp, var kanske en av de mest uppskat­ tade förbättringarna, eftersom den påtagligt underlättade arbetsställ­ ningen i köket. Dammsugaren hade funnits i olika modeller från 1800-talets slut, men den form den har i dag, liggande och med lång slang, kom på 1920-talet. Enstaka diskmaskiner och gas- eller eldrivna HEMMETS DISKMASKIM SLÅR EJ SÖNDER SERVISHN A.-B. DISKMASKIN. STOCKHOLM 42 MOD. U 1920-talets modell av dammsugare, liggande och med lång slang (Foto Tekniska museet) tvättmaskiner såg också dagens ljus under detta decennium. Den eldrivna symaskinen kom på 1930-talet, men trampmaskinen fortsatte att vara den vanligaste i hemmen. Hygien- och tvättutrymmen var det ganska dåligt beställt med, åtminstone i smålägenheterna. HSB gick i bräschen för att införa sådana även i de mindre lägenheterna. Från slutet av 1920-talet försåg de sina flerfamiljshus med tvättstuga i källaren och badrum till varje lägenhet. Vattenklosetten blev standard också i smålägenheterna. HSB:s envisa hävdande av dessa kvaliteter på hygienens område påverkade sannolikt även andra byggare och byggherrar. Men när Stockholms stad utlyste en tävling om billiga bostäder 1932, under­ ströks att lägenheterna inte skulle utrustas med bad- eller duschrum. Däremot ingick i tävlingsprogrammet tvättrum till varje lägenhet, dock utan varmvatten! Det var av kostnadsskäl som man avstod från dessa kvaliteter, som vi i dag tycker är självklara. Men drygt tio år tidigare, i 1920-års statliga utredning om minimifordringar på lägen­ heter med statligt stöd, hade man avstått från bad- och duschrum med hänvisning till arbetarnas levnadsvanor: Eftersom dessa inte badade 43 Vattenkraften byggdes ut och eldistributionen utvecklades under mellan­ krigstiden, vilket var av avgörande betydelse för industrins och samhällenas utveckling. Bland de ingenjörsinriktade uppdrag, som engagerade arkitek­ terna, var kraftverksbyggena, och Osvald Almqvists kraftverk i Hammarfor­ sen från 1928 tillhör de mer välkända. På 1930-talet utvecklades framgångs­ rikt svenska metoder för kraftöverföring med högspänning, och när den första 200 kV-ledningen installerades 1936 tillhörde Sverige de mest avance­ rade på området. 1928 bildades Föreningen för elektricitetens rationella användning, FERA, för att propagera för elkraft bl a inom hushållen. (Foton Arkitekturmuseet och Tekniska museet) 44 Radion bröt isoleringen på lands­ bygden och blev ett viktigt inslag i de svenska hemmen på 1930-talet, både som nyhetsförmedlare, folkbildare och underhållare. Här kunde man t ex höra Lubbe Nordström tala om lort-Sverige, eller bjuda hem vänner­ na till radiobal. (Foton Tekniska mu­ seet) 46 G. VM Även typhusfabrikö­ rerna hängde med i de nya arkitekturström­ ningarna, här Borohus’ Funken från 1931. Tom sportplanet, som Le Corbusier brukade ha med på sina per­ spektiv, återfinns på bilden. I , , I -f ....r......■.■■■■■■■■r..... I »F UNKEN» Kommunikationerna utvecklades snabbt under mellankrigstiden. Här syns Sveriges första, reguljära trafikflyg, en Junker Ju-52 från 1933, med plats för fyra passagerare. (Foto Tekniska museet) Även bilen vann snabbt terräng, inte minst som fritidsnöje. Här in­ rymd på markplanet under Erik Fribergers originella fritidshus, presenterat på utställ­ ningen Fritiden i Ystad 1936. (Foto Arkitek­ turmuseet) Kollektivhuset på John Ericssonsgatan i Stockholm från 1935, ritat av Sven Markelius, som själv bodde i huset och var ordförande i dess bostadsrätts­ förening. Huset innehöll mathiss, i vilken kökspersonalen kunde skicka upp maten till dem som inte ville äta i restaurangen. De utskjutande delarna av fasaden på kollektivhuset är snedställda för att fånga in mer ljus. En kindergarten fanns också i huset. Personal tog även hand om städning och tvätt för de boende. (Foton Arkitekturmuseet)  49  ovan: EPA-barer och mjölkbarer var nya inslag i stadsmiljön på 1930-talet. Här Sven Markelius EPA-bar vid Drottninggatan i Stockholm, invigd 1937. Inredningen var tidstypisk i rostfri plåt, glas och lackerat lamellträ. De svängbara barstolarna var utförda i rostfritt stål och med sitsar och rygg i rött skinn. (Foto Arkitekturmuseet) ovan tv: Mjölkpropagandan, en sammanslutning av svenska mjölkproducen­ ter, startade på 1920-talet och presenterade sig i form av mjölkbarer i sam­ band med olika utställningar. (Foto Tekniska museet) nedan tv: Det var främst kaffedrickandet som skulle ersättas med det sundare mjölkdrickandet. Den första, permanenta mjölkbaren öppnades på Hamnga­ tan i Stockholm 1931. Här en interiör. (Foto Arla) 51 Många av utställningarna under 1930-talet tog upp frågan om boendet och fritiden. På utställningen Fritiden i Ystad 1936 propagerade man för folkbild- ningskurser och friluftsliv. Också husmodern borde få fritid på samma sätt som de löneanställda, menade man, och uppmanade ungdomarna och familje­ fäderna att hjälpa henne med hemmets sysslor. (Foton Svensk Form) 52 Cykelsemester med camping blev populärt; barn och baga­ ge packades på pakethållaren, och så bar det av! regelbundet skulle ett hygienutrymme vara överflödigt; det skulle bara användas till förvaring eller rentav till sovrum, ansåg kommittén. Att arbetarna kanske avstod från bad just för att de inte hade badrum var tydligen en tanke som inte drabbade utredarna. Men att trång­ boddheten tvingade människor att använda utrymmen på annat sätt än de var avsedda för var säkert en riktig iakttagelse. Sopnedkast i stället för soptunna på gården var ett annat viktigt framsteg, som även de enklare flerfamiljshusen började få tillgång till under 1930-talet. Återigen var det HSB, och dess chef, arkitekten Sven Wallander, som gick i täten. Kollektivhus Nya bostadsidéer fick också gehör under det radikala 1930-talet. Kollektivhuset var en sådan idé, som både engagerade arkitekter och yrkeskvinnornas organisationer. Sven Markelius som arkitekt, Alva Myrdal som representant för yrkeskvinnorna och Olle Engkvist som byggmästare var några av de drivande personerna. Kollektivhuset var en lösning av hushålls- och barnpassningspro- blem för förvärvsarbetande makar och ensamstående, men knappast något alternativ för familjer med låga inkomster. I kollektivhuset kunde man sätta sig till dukat bord i matsalen, barnen togs om hand i barnkrubban och tvätt och städning ordnades av anställd personal. Lägenheterna var små, men försedda med kokvrå, där man kunde laga t ex morgonmålet. Några få kollektivhus kom till stånd under 1930-talet i Stockholm: det första på John Ericssonsgatan, det andra var yrkeskvinnornas hus - ”YK-huset” - på Gärdet, och det tredje var Kvinnornas hus på Kungsholmen. Det sistnämnda var till enbart för ensamstående, för­ värvsarbetande kvinnor. Kollektivhusidén fick emellertid inte någon riktig genomslags- kraft, den hade starka motståndare i ekonomi och tradition. Det fanns tom belackare, som ansåg att den syftade till familjens upplösning, trots att den snarare möjliggjorde för fler att bilda familj. Mjölkbarer och självservering Ett tidstypiskt inslag i stadsmiljön på 1930-talet blev mjölkba­ rerna. Det var Mjölkpropagandan (nuvarande Vår näring), bildad 1924, som genom AB Mjölkbaren hade startat verksamheten. Det började på Stockholmsutställningen 1930, där Mjölkpropagandan, som var en sammanslutning av mjölkproducenter, presenterade sig i form av en mjölkbar. Den blev så framgångsrik att man beslutade att öppna en permanent bar i Stockholm året därpå. Den och de många efterföljande mjölkbarer som öppnades i Stockholm och på andra ställen i landet, invigdes högtidligt av framstående samhällsmedlem­ mar, som prisade det nyttiga initiativet. Mjölkbarerna var ett sätt att höja ”folkhygienen”, menade man, dvs få starkare och duktigare svenskar. Här kunde ungdomar och andra, som inte åt hemma, få 54 ordentliga, näringsriktiga och billiga måltider. Det var dock inte, som man kanske skulle tro, ölet som betraktades som det stora fördärvet och konkurrenten till mjölken, utan kaffet. Mjölkbarerna blev också något av ett tecken på den emancipation som började märkas i sam­ hället, ett ställe för yrkesverksamma kvinnor att äta och träffas på; de kunde ju knappast besöka ölschappen. Den nya principen med självservering och de låga priserna lockade en stor publik. Mjölkbarerna blev populära och fick snart en modern inredningsstil med rostfritt stål, svarta stolar och röda bord. Även EPA inrättade barer med självservering. EPA - enhetspris- aktiebolaget - var 1930-talets svenska svar på den engelska varuhus­ kedjan Woolworth. Den blev en framgångsrik spridare av industrins billiga konsumtionsvaror; sedd med nedlåtenhet av de mer välbärgade i samhället, men välbesökt av människor med lägre inkomster. Utställningar, folkbildning, friluftsliv De många utställningarna på 1930-talet andas optimism och fram­ tidstro. Stockholmsutställningen 1930 var långtifrån den enda, även om den var den största. På Liljevalchs i Stockholm ordnades bostads- utställningen Standard ’34, där framtiden med teknikens hjälp fram­ stod som ljus och jämlik. Samma år startade Byggtjänst sin verksam­ het med utställningar av kök och byggvaror. I Göteborg kom utställ­ ningen Bo bättre 1936. Här var ett tema barnens rätt till bättre utemiljö med sol och frisk luft, grönska och lekplatser. Parollen var: ”Inga barn där inte blommor trivs!” Utställningen Fritiden i Ystad samma år uppmärksammade ett växande område. De flesta industriar­ betare hade uppnått 8-timmars arbetsdag, och även om mänga andra (främst lantarbetarna och inte minst lantarbetarkvinnorna) hade längre arbetsdagar, var fritiden en faktor som fick allt större betydelse för samhället och den enskilde. Kultur, idrott, resor och friluftsliv blev tillgängliga för bredare grupper än tidigare. Utställningen utstrå­ lade folkbildningsambitioner och tro på en framtid, där fritiden skulle komma att spela allt större roll. Att folkbildningen tillhör 1930-talets ambitioner är inte bara utställningen Fritiden exempel på. När Tekniska museet tog sina nya lokaler i besittning 1936 hade det utvecklats till en folkbildare av stor betydelse. Den pedagogiska idén bakom museitillkomsten var bl a hämtad från Deutsches Museum i Miinchen, vars initiativtagare Oskar von Miller ville skapa ett folkuniversitet med hjälp av museet. Maskiner och modeller, tillgängliga för besökare att pröva och experi­ mentera med, skulle göra teknikens utveckling åskådlig och begriplig. Det blev ett gigantiskt projekt, inrymt i en väldig byggnad med jättelika hallar, där flygmaskiner och luftskepp svävade under glasku­ poler, och där dockor i naturlig storlek, klädda i arbetskläder, stod vid maskiner och arbetsredskap. Torsten Althin, Tekniska museets skapare, tog starka intryck av den tyska förebilden när han byggde upp det svenska museet, bl a genom direktkontakt med Oskar von Miller. 55 Åter till Fritiden och entusiasmen för friluftslivet. Det är värt att lägga märke till, att i decenniets propaganda för friluftsliv låg också en reaktion mot ett högciviliserat, teknologiskt samhälle. 1930-talet speglar inte bara förhoppningar inför tekniken. Manchesterliberalis- mens rykande skorstenar var inte längre ett entydigt tecken på fram­ steg; överexploatering, nedsmutsning och social misär hade följt i industrialismens spår. ”Åter-till-naturen”-rörelser blomstrade under denna tid, från naturalister och kruskaentusiaster till mer återhåll­ samma friluftsaktiviteter. Fotvandringar och camping gav både natur­ upplevelser och motion. Men det gick också att exploatera dessa upplevelser i politiskt syfte. Bland drivkrafterna bakom friluftandet fanns nämligen också strävan efter ”bättre folkhygien”; det begrepp som kom att få så ödesdigra konsekvenser genom 1930-talets fascism. Man ska inte glömma att ett av nazismens starkaste rekryteringsområ­ den just var deras organisation ”Kraft durch Freude”, som tog med ungdomar och äldre på friluftsarrangemang, fotvandringar och natur­ strapatser i fosterlandet. Låt oss slutligen titta lite närmare på inledningsdevisens segervissa ord: ”Framtiden tillhör handens och hjärnans arbetare.” Det var en optimistisk paroll, fylld av tilltro till teknikens förmåga att skapa välfärd och jämlikhet. Men den är också fylld av ett stort mått av blåögd naivitet, av förhoppningen att tekniken skulle utnyttjas i det godas tjänst, för samhällsmedborgarnas bästa. Förnuft och saklighet, rationalitet och effektivitet - på vems villkor? Andra världskrigets katastrof blottade motsättningar mellan och inom samhällssystem, och visade alldeles tydligt att tekniken i sig själv aldrig kunde skapa en bättre och rättvisare värld. Källor och litteratur Funktionalismens genombrott och kris 19J0-1980 (Arkitekturmuseet, Stockholm 1976, 1978 och 1980) P G Råberg: Funktionalistiskt genombrott, Stockholm 1972 E Rudberg: Uno Åhrén, Stockholm 1981 B Åkerman m fl: Den okända vardagen - om arbetet i hemmen, Stockholm 1983 M Childs: Sweden - the middle way, USA 1936 O Almqvist: Köket, Stockholm 1934 Tidskriften Byggmästaren, Arkitektupplagan, från 1920- och 1930-talen Tidskriften Form, bl a nr 6-7/1970 samt 2-3/1985 Tidskriften Arkitektur, bl a nr 4/1980 Nordiskfunktionalism, 1980 Georg Brochmann, Otto Linton: Människan och maskinen, Stockholm 1938 Lubbe Nordström: Lort-Sverige, 1938 Arkitektur och samhälle. Spektrum, 1932—1934 Alva och Gunnar Myrdal: Kris i befolkningsfrågan, 1934 56 Utställningen Fritiden i Ystad, 1936 (Foto Svensk Form) Påkänningens 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ii 12 13 14 15 UppröH Uppråti, böjd bockad Sdhjnde) Sittandr, Sittande, Sittande, KnåsPrndt Knåst. Knåst. Knåst.' Liggande Liggande Liggonde art: fri stödd fritt stådd böjd böjd upprätt bojd vppråttpo böjdpo pårygg framåt- påsidan medstöd påettknäpåetthöbédaknön.bådokrnna A Utan tast 1 \ ( r i 4 i i i i f osyv BMedtast 1fr.ré°11i'iik ik C Armarna $ £ i i a i / oS>^. vånd O- \ D Överkroppen1kttiitt itir O^KN,oGjp^ o£~p~- t* E Benen I- l t & l c t cxs^n. o^K i i- i it1 /. fify O? opv f 6Armor f:å&itttttyt H J och ben Armar, bcn/ överkropp 1t- t CXJZJ^N ♦ *oC^ oXidpj Armar och överkropp å t F och ben o^» °s^ Överkropp itt t i. t-tJ% i3 tt€ t: i ny ♦ c D ynam isk Statisk HANSDE GEER Rationalisering och samhällsförändring Rationalisering Ett nytt slagord? Ja, mycket sant. Emellertid, slagord äro nyt­ tiga såsom väckande trumpetsignaler. Innehållet i ordet rationa­ lisering är emellertid ingenting nytt, det omfattar alla strävanden till förbilligande och kvalitetsförhöjande av nyttigheter samt ökning av produktionen. Det nya ligger i en intensifiering och en större systematisk målmedvetenhet i utförandet... Axel F Enström, verkställande direktör i Ingeniörsvetenskapsakademien, 1928 Debatten kring arbetslivets förändringar under 1970-talet har präglats av datoriseringens löften och problem. Under mellankrigsti­ den spelade rationaliseringen en liknande roll. Och precis som vi för att förstå datorsamhällets framväxt måste gripa tillbaka på de första efterkrigsårens förhållanden bör vi se även rationaliseringen i ett längre tidsperspektiv. Industrialisering och utvandring Vid mitten av 1800-talet hade Sverige tagit steget ut på världsmark­ naden med jordbruksprodukter. Några decennier senare tornade svå­ righeterna upp sig på grund av fallande priser. Då var industrin i Sverige ännu liten och kunde inte suga upp den arbetskraft som friställdes i jordbruket. Det var en av orsakerna till den stora utvand­ ringen till USA. Likafullt började industrin att expandera under 1870-talet. Utländsk efterfrågan ledde till ett uppsving för sågverken samt inom järn- och stålindustrin. Okande byggnation och anläggningsverksam- het (järnvägarna) skapade en inhemsk efterfrågan som bland annat kom textil- och livsmedelsindustrin till godo. Mellan 1890 och 1914 tog Sverige definitivt steget från jordbruks- till industristat. Industrins andel av bruttonationalprodukten för- 59 dubblades och nådde 28 %, vilket överflyglade jordbrukets. (Om man ser till antalet verksamma personer skulle jordbruket dock dominera ända fram på 1930-talet.) Nu var det inte längre sågverk och järnbruk som drev fram utveck­ lingen utan mer bearbetad produktion: pappersmassa, papper, verk- stadsprodukter. Det var nu de s k ”snilleindustrierna” grundades, t ex ASEA, L M Ericsson, SKF, AGA och Separator. Men även råvaruex­ porten hölls uppe bl a genom att de norrländska malmfälten blev ekonomiskt brytbara. Ekonomiskt sett var Sverige en nation på väg upp, en nation som höll på att ta steget från relativ underutveckling till en plats i den moderna världen. Men svenskarna var en liten nation som befolk­ ningsmässigt höll på att gå kräftgång. Många människor föredrog att söka sin lycka på andra sidan havet. Under decennierna kring sekelskiftet kulminerade den svenska utvandringen till Amerika. Hundratusentals svenskar lämnade sin bygd och begav sig västerut. Tillsammantaget var det ungefär en miljon svenskar som utvandrade mellan 1860 och 1930. Sett i efter- handsperspektiv kan man kanske påstå att avtappningen på folk underlättade omställningen av näringslivet men för samtiden reste emigrationen också problem. Majoriteten.av utvandrarna var unga människor i sin mest produktiva ålder. Flertalet var män. Innebar det inte en ödesdiger försvagning av den svenska nationen när en så stor del av dess ynglingar lämnade fosterlandet, frågade man sig. Spörsmålet sattes på sin spets när den långdragna försvarsfrågan löstes genom att det gamla indelningsverket ersattes av den allmänna värnplikten 1901. Hur påverkades försvarsberedskapen av att antalet vapenföra så drastiskt sjönk? Men det var inte bara försvarsvännerna som oroade sig. Även industrins företrädare var bekymrade över att duglig arbetskraft läm­ nade landet. De kunde ju inte förutse den fortsatta snabba överfö­ ringen av arbetare från jordbruket till industrin och menade att arbetskraftsbrist och alltför höga lönekostnader hotade i emigratio­ nens spår. Vad kunde man då göra åt saken? Regeringen tillsatte en emigra- tionsutredning, ett enmansverk som så småningom skulle få masto- dontiska proportioner. Nationalföreningen mot emigration bildades. För att komma tillrätta med emigrationen måste man fråga sig varför folk utvandrade. Ett helt komplex av faktorer visade sig sam­ verka. Å ena sidan kunde det röra sig om en flykt från social misär och ekonomiska misslyckanden i Sverige, från den hotande värnplik­ ten och från en framtid utan löften. Å andra sidan visade det sig att det inte var de allra sämst ställda som utvandrade - biljetten kostade pengar och beslutet fordrade initiativkraft - utan en mellangrupp som kanske mer lockades av den relativa förbättring som hägrade i det förlovade landet i väster. Visserligen genomfördes en viss skärpning av lagen som hindrade värnpliktiga från att utvandra men kontrollen var bristfällig. Andra medel borde i stället prövas. Det sociala problemet - arbetarefrågan, 60 som det kallades - aktualiserades. En sociallagstiftning diskuterades som skulle kunna slå flera flugor i en smäll: både minska utvand­ ringen och - i likhet med vad som skett i det wilhelminska Tyskland - försämra jordmånen för den framstormande socialdemokratins pro­ paganda. Men före kriget gjordes inte så mycket i den vägen. En annan väg var att undersöka vad det var i Amerika som var så lockande och försöka förändra förhållandena i Sverige i den rikt­ ningen. Att skapa ett Amerika i Sverige blev parollen. Huvudsakligen var det två saker i USA som framstod särskilt frestande för de unga svenskar som umgicks med planer på att ut­ vandra: tillgången till jord för dem som ville ägna sig åt jordbruk - och det var flertalet - samt de höga lönerna i den amerikanska industrin för dem som hellre såg denna som ett verksamhetsfält. Hur kunde denna utmaning mötas i Sverige? Ja, även här fanns ju vidsträckta ödemarker som kunde läggas under plogen av den idoge. Låt vara att de värmländska och norr­ ländska skogarna inte bjöd samma bördighet som mellanvästerns vidder. Det är i detta ljus egnahemsrörelsen skall ses, som ett försök att inom landet skapa praktiska och ekonomiska möjligheter för bonde- och torparsöner att bruka jorden när gamla hemman sedan generationer inte kunde klyvas mer. Men industrin då? Hur kom det sig att den amerikanska industrin kunde ha ett löneläge som var så mycket högre än den svenska, trots ett överflöd av arbetskraft? Även här inverkade flera faktorer: en i vissa stycken modernare produktionsutrustning, en större inhemsk marknad, nu inom räckhåll genom kommunikationernas utbyggnad, skapade underlag för större företagsbildningar efter modernare snitt. Olikheterna i marknadsförutsättningar kunde man inte göra mycket åt, men där fanns också skillnader i arbetets organisation; idéer kring effektivitet som fick allt större inflytande i den amerikanska indu­ strin: ”scientific management.” Taylorismen Scientific management - eller den vetenskapliga arbetsledningen som man sade i Sverige - var en samlingsbeteckning för en rad olika effektivitetsläror inom amerikansk industri. Den mest kända och omdebatterade hade som upphovsman Frederick W Taylor (1856-1915). Taylorismen har fått stå som sinnebilden, ofta i negativ mening, för förändringarna i organisationen av industriarbetet. Den stora uppmärksamheten berodde främst på att Taylors program blev före­ mål för en uppmärksammad process inför den amerikanska högsta domstolen som slutade 1912 med att programmet förbjöds i de fede­ rala marinverkstäderna - ett förbud som i praktiken upphävdes några år senare då industrin ställdes på krigsfot. Taylorismen, liksom flertalet effektivitetsprogram, innebar förhål­ landevis detaljerade föreskrifter för hur industriarbete skulle organi­ seras, övervakas och avlönas. Den förutsatte en långt gående arbets- 61 delning, en kraftig specialisering även bland arbetsbefälen (”functio- nal foremanship”), tidsstudier, ackordssystem etc. Taylor intresserade sig i sina skrifter huvudsakligen för grovarbe­ tet inom industrin, dvs det som utfördes av vad som brukat kallas oskolade arbetare. Han avslöjar i det sammanhanget en syn på arbe­ tarna som utmanade, retade och kränkte dem. Taylor, som själv nästan personifierade den amerikanska drömmen om en personlig karriär från en start med två tomma händer, ansåg att en människa som tillbringade hela sitt liv som grovarbetare antingen måste vara dum eller lat. De dumma måste noggrant instrueras av arbetsledningen om det bästa sättet att utföra ett arbete. Och vad som var det bästa sättet avgjordes av verksledningen efter noggranna effek­ tivitetsstudier. De lata i sin tur måste hållas efter med sorgfällig kontroll. Bägge grupperna kunde lockas med att goda förtjänster ställdes i utsikt under förutsättning av en effektiv arbetsinsats. Betalningen skulle enligt Taylors sätt att se vara företagets enda åtagande gentemot arbetarna. Därmed avvisade han olika former av paternalistisk arbetsledning liksom förekomsten av välfärdsanord­ ningar i företagets regi. Relationen mellan ledning och arbetare skulle vara renodlat ekonomisk. För fackliga organisationer fanns inget rum i taylorsystemet. Tvärtom var de ett hinder och Taylor utvecklade med tiden en hätsk fackföreningsfientlighet. Gruppbildningar mellan arbetarna av vilket slag de vara månde ledde i Taylors ögon till sämre effektivitet efter­ som grupper inte lika lätt kunde påverkas av arbetsledningens loc­ kande med individuella förtjänstmöjligheter. I deras ställe satte fack­ föreningarna solidariteten och utnyttjade sin möjlighet att hålla igen på arbetet när betalningen var för låg. Detta kunde Taylor inte be­ trakta som ett legitimt vapen i kampen kring fördelningen av produk­ tionens vinster. I stället betraktade han det med moraliskt ogillande: där fackföreningar hade inflytande maskade arbetarna. Taylorismen var helt naturligt kontroversiell och genomfördes aldrig till punkt och pricka med framgång i någon fabrik. Fackför- eningsfientligheten övergavs så småningom av den andra generatio­ nens taylorister även i Amerika och lärorna modifierades. Erfarenhe­ terna visade å andra sidan, inte minst under kriget, att scientific management faktiskt medförde såväl högre produktivitet i tillverk­ ningen som högre förtjänster för arbetarna. "Ett Amerika i Sverige?" Låt oss nu gå tillbaka några år i tiden och tillbaka till Sverige. Under decenniet närmast före första världskriget sipprade de ameri­ kanska effektivitetsprofeternas idéer in i den svenska debatten, i en positiv eller negativ ton beroende på debattörens ideologiska hemvist. Men det var inte entydigt så att alla som hörde till borgerlighet eller företagsamhet propagerade för de nya idéerna och alla som stod arbetarrörelsen nära bekämpade dem. Till exempel fördes i tidskriften Tiden 1914 en debatt mellan tjugotalets stora ideologer inom social- FELAKTIGT RIKTIGT 62 Instickning i materialet Kraftförbrukning 35 kg demokratin, Ernst Wigforss och Nils Karleby, där den förre tog avstånd från medan den senare visade större entusiasm för delar av det taylorska programmet. Patriarkaliskt inriktade företagsledare såg med stor skepsis på opersonligheten i de amerikanska systemen. Före och under kriget spelade ”scientific management” större roll i debatten än i verkligheten. Visserligen gjordes redan 1915 ett försök av Taylors främste svenske introduktör, överingenjören på Separator E A Forsberg, att införa den vetenskapliga arbetsledningens metoder i Separators dotterbolag i Olofström, men då det stötte på patrull inte bara från den lokala fackföreningen och Metallindustriarbetareför­ bundet utan också från Verkstadsföreningen blev det ett fiasko. Nya grepp måste sökas. 1920-talets omvandling Det första världskriget blev en chock för Europa. Elur var det möjligt att en tid av framåtskridande och upplysning så i ett slag kunde fördunklas, att den mest högtstående civilisation, ja, den bästa av världar, så i ett slag kunde bryta samman i ett långdraget dånande kaos? Men för delar av industrin innebar detta kaos förtjänstmöjligheter. Avskärmningen från konkurrens stimulerade produktionen men knappast nytänkandet. Strukturomvandlingen sköts på framtiden medan hjulen snurrade hektiskt. Efter kriget var inte mycket sig likt. Gamla hegemonier hade brutits och krossats, monarkier vräkts över ända och i deras ställe drevs storskaliga sociala experiment: demokrati, socialism... En rad nya stater hade funnit plats på Europas karta, nödtorftigt anpassade till etniska skiljelinjer. Nya villkor gällde för näringslivet i den industrialiserade delen av världen. Produktionsapparater som hade byggts upp för krigets behov skulle ställas om till civil produktion för marknader som såg annorlunda ut än tidigare. Valutakriser ökade osäkerheten i den inter­ nationella handeln och på många håll restes kravet ”back to nor- malcy” - där normalcy stod för förkrigstidens stabilitet, trygghet och framtidsoptimism, garanterad av bankerna i London City. Men verkligheten var hårdare än önskedrömmen. På många håll och däribland i Sverige forcerade de nya förhållandena genom ekono­ misk och social kris fram en strukturomvandling i näringslivet. När man nu började tala om rationalisering i den svenska debatten var det efter tyskt mönster makronivån - det vi idag kallar strukturrationali­ sering - som man avsåg. Inom de gamla industrierna - järn- och skogsindustrin - gick många av de gamla och små bruken under och mot slutet av 1920-talet hade nya och större företagsbildningar framträtt, t ex Fagerstakoncernen och SCA. Starkast genom kriserna gick företag som representerade framtidens branscher: kommunikation, elektricitet, maskinteknik eller kemi. Men även på mikronivån - på verkstadsgolven - började föränd- 63 ringens vindar att blåsa allt kraftigare. Den viktigaste formen för omdaning var alltjämt mekanisering. Alltmer arbete som tidigare utförts med handverktyg kunde nu utföras med hjälp av maskiner och det blev allt vanligare att maskinerna drevs med elektricitet. Elektri­ fieringen skapade möjligheter till mycket större flexibilitet i arbets­ miljö och organisation. De gamla verkstadshallarna som genomkorsa­ des av drivaxlar och transmissionsremmar ersattes av luftigare lokaler där varje maskin var utrustad med sin elektriska motor. Maskinerna kunde placeras så att de passade materialflödet i stället för att gruppe­ ras efter bearbetningsform. Det var inte bara materialbearbetning som övertogs av maskinella hjälpmedel. Även transporterna såväl inom fabrikerna som i samhället omkring blev alltmer mekaniserade. Transportörer och lyftanord­ ningar underlättade arbetet i fabriker och verkstäder. Lastbilarna började dominera de yttre transporterna. En av förutsättningarna för elektrifiering, maskinisering och löpande band - eller flytande produktion som tidens term löd - var att produkterna som tillverkades blev alltmer standardiserade. En rad samarbetsorgan på branschnivå tillkom, samordnade av Sveriges stan- dardiseringskommission. Det var också pödvändigt att knyta an till det standardiseringsarbete som ägde rum på det internationella pla­ net; Sveriges näringsliv var ju integrerat i en global ekonomi. "Scientific management" i Sverige Vid sidan av maskiniseringen började idéerna kring ny arbetsorga­ nisation att spela en tilltagande roll ju längre det led under 1920-talet. Inspirationskällorna låg i Tyskland och USA. Från Tyskland hämta­ des idéer om psykologins roll i arbetslivet, om ”rätt man på rätt plats” genom anlagstest och analys av olika arbetens specifika krav (i syn­ nerhet på kommunikationsområdet). Det kallades psykoteknik och innefattade också studier av effektivitet och trötthet, rytmen mellan arbetspass och raster. Starkare ändå var inflytelserna från USA, burna hit av tekniker, ingenjörer och ekonomer efter alltmer flitigt återkommande studiebe­ sök i den moderna industrins förlovade land. I Sverige var det främst Svenska Kullagerfabriken (SKF) i Göteborg och andra stora företag i verkstadsbranschen som kom att fungera som plantskolor för rationa- liseringsingenjörer och arbetsstudiemän i hela den svenska industrin. Nu började ”scientific management” att få praktisk betydelse i svenskt näringsliv. Att direkt föra över den amerikanska erfarenheten till svensk botten lät sig emellertid inte göra. I Sverige fanns en etablerad tradi­ tion av yrkeskunnande, av arbetsledning och av relationer mellan parter på arbetsmarknaden som gav andra förutsättningar för rationa- liseringsarbetet än i USA. Scientific management i den taylorska tappningen hade tillkommit utifrån förhållandena i industrin på den amerikanska ostkusten under 1890-talet. Våg efter våg av invandrare anlände från Europa. Det var 64 som ingår i egentlig ställtid eller verktid ArbetsspiHtid Sommonhånger med arbetet SCHEMA ÖVER OUKA HUVUDSLAG AV SPILLTID Normal spilltid Upptrader relativt regel­ bundet under en vecka. Kompenseras / ottm me delst procentuellt hllågg Onormal spilltid Uppträder oregelbundet, han ej förutses; ersätt; ning OVarbetaren bestön mes från fatt titt fatt ARBETSTID Nödvändigspilltid Ondaigspilltid FårvåHos ej av arbe­ taren varfördenne kompenseras PcrsonspiHtid Sammanhänger med arbetaren Fårvållas av arbe­ taren varför denne ej kompenseras mestadels människor med agrar bakgrund, utan egentligt yrkeskun­ nande inom industrin och utan pengar, som så snabbt som möjligt ville tjäna så mycket som möjligt för att komma vidare västerut och muta in land för att fortsätta som jordbrukare. De identifierade sig inte med industriarbetare utan med jordbrukare, vilket är en orsak bland andra till svårigheterna att rekrytera och mobilisera de ameri­ kanska industriarbetarna i fackliga organisationer. I Sverige - och i flera andra europeiska länder - var läget annor­ lunda, i synnerhet under mellankrigstiden. En medveten industriarbe­ tarklass existerade, organiserad i fackliga organisationer, som i Sverige dessutom hade etablerade relationer till motparter på arbetsgivarsi­ dan. En taylorism som inte erkände fackföreningarna kunde inte tänkas. En taylorism som bland annat i föreställningen om ”functio- nal foremanship” förutsatte stora produktionsenheter var inte tänk­ bar i en mer småskalig svensk miljö. En taylorism som uteslutande erkände en ekonomisk relation mellan företag och anställd låg alltför Spilltid 65 fjärran från en svensk erfarenhet där brukstradition och patriarkalisk företagsledning satt sin prägel även på storstädernas modernare indu­ stri. Men vissa delar av det tayloristiska idébygget - och delar som kan betraktas som gemensamt standardgods hos flertalet effektivitetspro- feter från tiden - togs upp och vann burskap. Visst skildes plane­ ringen från utförandet av arbetet: planeringskontor, ritkontor, perso­ nalkontor och lönekontor inrättades. Visst ökade kontrollen: delvis automatiskt genom maskinerna som alltmer kom att styra inte bara hur arbetet skulle utföras utan också i vilken takt det skulle ske och när på dygnet; skiftarbetet ökade. Men också mer handfasta kontroll­ instrument infördes i allt större utsträckning: stämpelklockor och framför allt en striktare ackordssättning. Ackorden hade i och för sig funnits i några decennier inom indu­ strin, men mestadels i form av s k verkmästareackord, satta på en höft på erfarenhetens grund. Nu började arbetsstudier spridas med verk­ stadsindustrin som motor i utvecklingen. År 1920 utnyttjade ett tiotal företag i verkstadsbranschen arbetsstudier i sin ackordssättning eller sin metodutveckling, mot slutet av mellankrigstiden var arbetsstu- dierna regel: 90 % av alla ackord i verkstadsindustrin - och det rörde sig om bortemot 3 miljoner årligen - sattes med hjälp av arbetsstudier. Även inom andra grenar av industrin tillämpades arbetsstudierna vidsträckt om än inte lika intensivt som i verkstäderna. Fackföreningsrörelsens inställning Debatten kring rationaliseringen har på senare tid i mycket rört sig kring frågan om arbetets deklassering som en följd av arbetsdelning, maskinisering och planering från högre nivåer i företagshierarkin. Vilken inställning hade då fackföreningsrörelsen under mellankrigs­ tiden? Sett i ett internationellt perspektiv står det alldeles klart att svensk fackföreningsrörelse intog en markerat positiv hållning till rationali­ seringen. Man krävde sin andel av rationaliseringens vinster, men fackföreningarna bekämpade definitivt inte rationaliseringen i de for­ mer den tog sig i Sverige. Tvärtom kom Landsorganisationen under loppet av mellankrigstiden fram till ett ställningstagande - i kontrast till den kommunistiska oppositionen inom organisationen - som innebar en betoning av det ansvar för produktionsutveckling och allmän effektivitet som man delade med arbetsgivarsidan. Vad betydde rationaliseringen? Rationaliseringen hade många former och alla kan inte belysas här. Det rörde sig om ett samspel mellan teknologisk utveckling, föränd­ rad arbetsorganisation och förbättrade möjligheter till ekonomisk analys av företagens agerande. Rationalisering kunde vara allt från stora investeringsbeslut till enkla vardagliga förändringar av rena detaljer. Men det sammanhål- 66 Arbetsoperation . ........... Arbetsstycke Nr Maskin Typ Observatör lnv-nr.; ärupf ........ ..... Arbetare........................................ TariffklOSS.......... Kontr nr: Effektivitet.................. .. .. % Sysselsatt......år med liknande arbete Samtidigt betjänade maskiner..... .... — Ritning nr:.............. Del Material ......................................... Utfört den Tillverkningsorder nr- _____ ___ forman....................................... Ackordssedel nr:____ .......... Beställd kvantitet ........................ Skisserochanmärkningar Början ............ Slut.....- --—— —■ — ...... Nrt L') TM Ställtid Tempon BDoörrj