Carl Sahlin; välrenommerad bergsingenjör, bruksdisponent och bergsman. Under 50 år samlade han dessutom in nästan 2000 arkivkapslar med bergshistoria som sträcker sig från 1100-talet till 1930-talet. Arkivkapslar till bredden fyllda med korrespondens, reseskildringar, avtal, föremål, kartor, litteratur, stämpelböcker, intervjuer med prydliga noteringar av Carl Sahlin själv. Bara själva arkivförteckningen omfattar över 250 sidor. Carl Sahlins s.k. bergshistoriska samling ger oss bilden av det svenska brukssamhället där industrialismen växer fram. Det finns mycket skrivet om Carl Sahlins karriär, de utredningar han satt med i, antalet artiklar han publicerade och det ofattbart omfångsrika insamlande av material av alla dess slag. Det verkar som Sahlin var lika intresserad av bruksplaner, kolningssätt, järnstämplar, underliga kurrar i trakterna, järntjuveri som midsommarfiranden. Carl Sahlin var även aktiv i uppstarten av Tekniska museet. Allt detta samtidigt som han var bruksdisponent på Laxå bruk. Så, vem var egentligen Carl Sahlin? Hur gick insamlandet av material till? Vad hade han för avsikt med skapandet av sin bergshistoriska samling? Vilka personer hjälpte honom i sitt arbete? Var han någonsin ledig?
Carl Andreas Sahlin, föddes den 15 december 1861 i Vollsjö, Skåne och dog den 22 januari 1943 i Danderyd, Stockholm. Ett dokument från Carl Sahlins chaufför (som bodde i herrskapet Sahlins villa i Djursholm 1929-1933) beskriver lite mer kring personen bakom titlarna. Chauffören var tydligen behjälplig med korrekturläsning av boken och körde runt Carl för att ordna källor till boken:
”Att en gammal, pensionerad bruksdisponent verkligen haft en sådan brinnande energi att forska och åt eftervärlden skapa åt sig ett bestående eftermäle, är värt nog att beundra”.
Vidare skriver chauffören att Carl Sahlin var gift med Ellen Sahlin, prästdotter från Undenäs i Västergötland. De hade 5 barn. Den yngste sonen, Karl-Ingemar, följde i sin fars fotspår och blev bergsingenjör vid Norrbottens järnverk. 1933 donerade Carl Sahlin hela sin bergshistoriska samling till Tekniska museet och bildsamlingen skänktes till Jernkontoret. I gåvobrevet till Tekniska museet kan vi läsa om hans tankar kring arkivmaterialet, bl.a. skriver han att hans önskan är att:
”Museet må genom sina tjänstemän i möjligaste mån underlätta materialets begagnade.”
1933 var ett omtumlande år för Carl Sahlin. Hans fru Ellen gick bort, endast 60 år gammal. Han tilldelades även den ärofyllda kungliga medaljen Illis quorum för sina forskningsinsatser.
Carl Sahlin sökte efter historien om Sveriges bruk från Smygehuk till Kiruna. Under Digitala modeller-projektet kommer vi dels att tillgängliggöra Sahlins insamlade berättelser och dels att genom digitalisering och med genus- och spelvetenskaplig analys att synliggöra mönster och teman som tidigare stått i skuggan av de dominerande berättelserna. Vi kommer att ta reda på mer om Carl Sahlin och själva metahistorian kring insamlandet. Vem har egentligen kunskap och makt att definiera den?
